Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

1898-04-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1898:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

1

'' .iiut: m irti;i111 ■

■■‘lh v,It'', (liv V»!

ii;) ni ''• v»..!'' / j J > i i •: < r

fin l f!:i — ‘i **• I Jr.H

XVVi > > ) '' H iVi" •. v X i: >i> f i

uA Aio V‘;V t -A '' it .

W.rt «''V\\ loff t*1U t ■ *li.f■ f)• • i »il*»

Tö Jl>1 -mil

''VlUv A''Ht ‘lofiiil !!•!;:; I iftu’: !

Illa r>[ *1 O ] itlilij ''i‘fi l''f . i >11 .iijxl i i I i

''l”i KliUji# Hl) hnigl f) in JT*»i • ii)

irli''iln mal ,■{•♦>! i / s -f iih

! I: J i i ,H",i i.

Tolf.* b;;)- ! "/Jo tlaj

nrliixrÖT V;jfbi lobås! «q

i t■ >?if i.if it . ((qoi hi o-r!>;iim

.-[(VI ii-''.! .tjijoiod t|,i; ‘J-lhlliili

towivvA wV*tw« AV* jvywv

• uititv

lf:o 8.

■>[[’ t|f )->f* -t''4-Ah fivJöStMÄ

"'''' il A:''''» \[\\ *YM»iitM.*\

i > i i )-iii * n«V. i: rtojf* *[ii)i;v

v\W\k »vYuti\ A''. V, -Vti) \Vå ov\

I (•.:,.!> ,,0-^U .*■ • I bl

• t »r* : ■

''ii; ni

Ant. till Riksd. kansli den 25 april 1898, kl. 3 ej ta.

il il t»; gllUIvIll;’. A ir iill ''rr»[Io Viif/1 j f ii’-

;u\ \v''U\ ■.v ’ Viv-t v<V) Yi.xW Å\»< Sthft Sjöd

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n.o 4, öfver

väckta motioner om ändring af kongl. förordningen dm 24

oktober 1885 angående handeln med vin, maltdrycker m. m.

♦ i, : I .. .* r : . • •]''!■ . ;! :: ifn-;,! '' / '' !i • liwhCi; fl * T»t * Mil

f»nvii liv • r>''x I f ''it f •*! . • > . ; ''•>■> it v I •*/•*!* i i . ttiv ti:

Inom Andra Kammaren hafva följande motioner blifvit väckta

angående ändring i nu gällande förordning angående handel med vin

och maltdrycker den 24 oktober 1855, nemligen:

. -Å - / :i :;i.-«• • j''i- *.*>vi•«**rf> • >3* imf* )•;

n:is 54 och

224 af herr

J. Byström,

,V H Y1-h[

»

66 » »

M. Schenström,

»

97 » »

C. A. Carlsson i Hede,

»

138 » »

W. Styrlander,

i jul i

»

166 » »

A. Wiklund,

samt »

204 » »

P. Waldenström m. fl.

f V''1

Herr Byström

föreslår (n:is

54 och 224):

Afl,

natt Riksdagen behagade hos Kongl. Maj:t begära sådan ändring

af § 12 mom. 1 i Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning

af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa

drycker af den 24 oktober 1885, att dten måtte få följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prot. 189S. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. (N:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (fao 2) Utlåtande fao 8.

1. Den, som, utan att hafva i stadgad ordning dertill erhållit

rättighet, i stad eller på landet utskänker vin eller maltdrycker eller

på landet idkar försäljning af vin eller maltdrycker för afhemtning till

mindre belopp än tio liter eller kringför och försäljer sådana drycker till

mindre än nämnda belopp, böte första gången från och med tio till och

med ett hundra kronor och andra gången från ett hundra till och med två

hundra kronor. Sker det tredje gången eller oftare, vare bot från två

hundra till och med fyra hundra kronor. Har förbrytelse, hvarom nu är

sagdt, skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och med

tio till och med femtio kronor.

Idkar någon sådan försäljning, som i § 8 är nämnd, utan att hafva

derom gjort anmälan eller dertill erhållit tillstånd, efter som för hvarje

fall är stadgadt, eller öfverskrider någon den rättighet till sådan försäljning

eller till utskänkning af vin eller maltdrycker, han erhållit,

böte från och med tio till och med fyratio kronor.»

Herr Schenström föreslår (n:o 66):

»att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring i 12 § 1 mom. uti kongl. förordningen angående

försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 och hvad

dermed kan hafva sammanhang, att för öfverträdelse af den gästgifvare

eller skjutsstationsföreståndare medgifna rättighet att försälja maltdrycker

till förtäring på stället komme att stadgas samma straff som för annan

person, den der olofligen försäljer maltdrycker.»

Samma hemställan fastän i andra ordalag gör herr Wiklund

(n:o 166).

Herr C. A. Carlson i Hede föreslår (n:o 97) :

»att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i gällande förordning,

att icke heller från tillverkningsställe må utöfvas försäljning af vin och

maltdrycker i mindre parti än tio liter under de tider å sön och helgedagar,

då sådan försäljning ej får å andra försäljningsställen ega rum.»

Herr Styrlander föreslår (n:o 138):

»att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t låta föranstalta om revision af gällande vin- och maltdrycks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

försäljningsförordning samt derefter låta utfärda förnyad förordning, innefattande,

bland andra, bestämmelser:

1 :o) att jemväl handeln med vin och maltdrycker till afhemtning,

utom hvad beträffar från tillverkningsställena, göres beroende af särskilt

tillstånd;

’ # t r

2:o) att dylik handel skiljes från annan handel;

3:o) att hvarje tillstånd till försäljning af vin och maltdrycker

till förtäring på stället eller afhemtning göres beroende af kommunens

medgifvande ;

4:o) att, hvad beträffar försäljningen af dessa drycker genom kringföring,

stadgas förbud dels för den, som ej är tillverkare, att dem genom

kringföring försälja och dels för tillverkare att försälja dem genom kringföring

annorledes än inom hus åt der boende eller å fartyg direkt från

tillverkningsstället genom tillverkaren eller hans folk och till mängd ej

understigande tio liter;■

5:o) att strängare straff för öfverträdelse af förordningen, särskildt

vid iteration, bestämmas;

6:o) att förbud stadgas för försäljningsställenas öppenhållande å

landsbygden vid förrättningar, som föranleda till större folksamlingar,

samt under sön- och helgdagar utom vid måltider åt spisande gäster; och

7:o) att kommunalmyndigheterna måtte medgifvas högsta möjliga

rätt att fort och verksamt ingripa, när medgifna eller eljest förefintliga

rättigheter missbrukas.»

Slutligen föreslå herr Waldenström m. fl.:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes

Kongl. Maj:t låta omarbeta nu gällande nådiga förordning angående försäljning

af vin och maltdrycker m. m. af den 24 oktober 1885, så att

den bättre än nu må kunna motverka den dryckenskap och deraf föranledda

oordningar, som, enligt hvad erfarenhet visat, vållas genom

missbruket af vin och de starkare maltdryckerna.»

Med afseende på hvad ifrågavarande motionärer till stöd för sina

yrkanden anfört, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna

samt till hvad Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 i sitt utlåtande

n:o 18 anfört.

Sedan bemälda utskott på sid. 15—60 i detta sitt utlåtande afgifvit

en utförlig redogörelse öfver den äldre lagstiftningen i ämnet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

samt öfver hufvudpimkterna af den behandling, som frågan rönt i Riksdagen

redan 1885, fortsätter utskottet:

»Hvad då först angår motionerna n:is 54 och 224, 66 samt 166,

så är utskottet ense med motionärerna, att nu gällande bestämmelser om

straff för olaga försäljning, vare sig för gästgifvare eller för andra, äro

alltför lindriga för att kunna verka hvad de åsyfta, hvilket erfarenheten

också ådagalagt. Då emellertid utskottet ämnar med anledning af motionerna

n:is 138 och 204 tillstyrka en allmän revision af förordningen, så

anser utskottet icke lämpligt att afgifva något särskildt yttrande öfver de

nya straffbestämmelser, som motionärerna föreslå. Vid en eventuel revision

kunna ju andra bötesbestämmelser eller jemte höjda böter äfven andra

åtgärder till öfverträdelsers förebyggande finnas ändamålsenliga, och revisionen

bör då icke vara bunden af något uttalande från Riksdagens sida

om bestämda bötesbelopp.

# Likaså delar utskottet herr Carlssons (motion n:o 97) åsigt, att vin

och maltdrycker icke böra få från tillverkningsställe säljas i mindre parti

än 10 liter under tider å sön- och helgdagar, då sådan försäljning ej får

ega rum å andra försäljningsställen. Men då vid en eventuel revision

äfven denna fråga måste komma under ompröfning, så anser utskottet

icke lämpligt, att Riksdagen gör något särskildt uttalande derom.

Herr Styrlander har (motion n:o 138) vid sitt yrkande på en allmän

revision af nu gällande förordning föreslagit vissa positiva bestämmelser,

som borde komma in i den nya förordningen. Enligt den nu gällande

förordningen måste hvar och en, som på landet vill sälja vin eller maltdrycker

till afhemtning i mindre qvantitet än tio liter, begära särskildt

tillstånd dertill, derest försäljningen icke sker från tillverkningsstället.

Motionären yrkar, att ingen, alltså hvarken i stad eller på landsbygd, skall

ega rätt att utan särskildt tillstånd af högsta polismyndigheten i länet

sälja vin och maltdrycker till afhemtning i någon om än så stor qvantitet,

derest det icke sker från tillverkningsställe. Enligt nu gällande förordning

eger Konungens befallningshafvande att i vissa fall för kortare tid

än år meddela rättighet att utskänka vin och maltdrycker. Motionären

yrkar, att hvarje tillstånd till försäljning af vin och maltdrycker skall göras

beroende af kommunens medgifvande. Hvad kringföringen angår, får

ingen utan särskildt tillstånd genom kringföring försälja vin och maltdrycker

i mindre qvantitet än tio liter, derest försäljningen icke sker inom hus till

derstädes boende eller å fartyg. Motionären yrkar dels förbud för hvar

och en, som icke är tillverkare, att genom kringföring sälja nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

drycker, dels den inskränkning för tillverkare, som sjelf eller genom sitt

folk kringför dem, att han endast får göra det direkt från tillverkningsstället

— alltså icke från s. k. öltapperier eller filialer — samt till försäljning

endast inom hus till der boende eller å fartyg och i qvantiteter

ej understigande tio liter. Medan nu gällande förordning medgifver kronobetjent

på landet och polismyndighet i stad rättighet att i händelse af

oordningar å utskänknings- eller försäljningsställe på landet eller i stad

utom stadens planlagda område, då större folksamling eger rum, förbjuda

och förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället, så yrkar herr Styrlander

rent »förbud för försäljningsställenas öppenhållande å landsbygden

vid förrättningar, som föranleda till större folksamlingar, samt under sönoch

helgdagar utom vid måltider åt spisande gäster».

Såsom af denna jemförelse synes, gå de inskränkningar, som motionären

påyrkar, vida utöfver de nu gällande. Dessutom har han upptagit

det sedan 1885 flera gånger upprepade yrkandet, att vin- och maltdryckshandeln

måtte skiljas från all annan handel. För öfverträdelse af förordningen

påyrkar han strängare straff och för kommunalmyndigheterna

»högsta möjliga rätt att fort och verksamt ingripa, när rättigheter missbrukas

».

Utskottet har vid åtskilliga föregående riksdagar haft tillfälle att

uttala sig angående Öl- och vinhandelns skiljande från annan handel, och

det vidhåller den mening, som finnes framstäld senast i dess betänkande

år 1897.

Hvad beträffar skärpta straffbestämmelser för öfverträdelse!-, har

utskottet här ofvan sagt sin tanke. Hvad herr Styrlander säger om tillstånd

och kommunens medgifvande, kan naturligtvis icke blifva lag i den

utsträckning, som han föreslår, utan- afseende på den qvantitet, hvari

försäljningen sker. Om än den nuvarande qvantitetsgränsen, tio liter,

skulle befinnas för låg, så måste dock alltid en qvantitetsgräns bestämmas,

ofvanom hvilken handeln blir fri. Äfven för handeln med bränvin är en

sådan gräns lagstadgad.

Utskottet kan icke heller i allo dela motionärens mening angående

kringföringen. Skall sådan öfver hufvud vara tillåten, så lärer det vara

af mindre vigt, om kringföraren är tillverkaren sjelf eller hans folk eller

annan person, eller om kringföringens utgångspunkt är tillverkningsstället

eller någon annan plats. För vinnande af det mål, motionären afser,

skulle i stället förbud för tillverkare stadgas att hafva upplag af sina

varor på annan plats än den, der tillverkningen sker. Motionären anser,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 8.

att en sådan åtgärd, som han föreslår, »skulle vara i tillverkarnes intresse,

enär hvarje bryggeri då blefve hänvisadt till sitt naturliga verksamhetsområde

och sluppe en konkurrens, som redan nu urartat till osundhet

jemväl i affärshänseende.» Huruvida emellertid tillskapandet af ett sådant

monopol för bryggerierna, hvart och ett inom sitt »naturliga verksamhetsområde»,

skulle lända till något gagn, kan väl på goda grunder anses

tvifvelaktigt. Att kringföraren icke skulle ega rätt att inom hus till

derstädes boende eller på fartyg försälja mindre än tio liter torde

också vid närmare eftersinnande knappast kunna finnas vara af praktisk

betydelse.

Den vigtigaste anmärkningen mot hans förslag är emellertid den,

att han icke skiljer mellan starkare och svagare maltdrycker. Han anser,

att om en tillförlitlig gräns kan uppdragas mellan Öl och svagdricka, så

bör svagdricka! undantagas från den af honom önskade förordningen och

likställas med de öfriga i § 8 af nu gällande förordning omförmälda

dryckerna:, kaffe, té, choklad o. d. Men i annat fall tvekar han icke att

utan afseende på dess alkoholhalt ställa det under samma stränga bestämmelser,

som han påyrkar för handeln med vin och de starkare maltdryckerna.

Utskottet kan icke dela hans tankar i detta afseende. Ej

heller tror utskottet, att svenska folket skulle finna sig i att en så allmänt

begagnad och i nykterhetshänseende oskyldig samt af det stora

flertalet såsom nyttig ansedd dryck skulle i lagstiftningen behandlas såsom

rusdryck.

I motionen n;o 204 hafva derför herr Waldenström och hans

medmotionärer vid sitt yrkande på eu revision af maltdrycksförordningen

utgått från den förutsättningen, att en gräns uppdrages mellan starkare

och svagare maltdrycker. Detta är också utskottets åsigt, och det hänvisar

beträffande denna sak till sitt betänkande vid 1897 års riksdag.

Att den nu gällande förordningen icke är tillfredsställande, det

anser utskottet tillräckligt ådagalagdt genom de från nästan alla delar af

landet utgående klagomålen — klagomål som höjas icke blott af nykterhetssällskapen,

utan äfven af de myndigheter, som hafva sig ålagdt att

närmast vaka öfver ordningen. Derom bära äfven de af herr Styrlander

i hans motion omnämnda och till utskottet aflemnade samt bär ofvan

refererade handlingar ett ojäfaktigt vittnesbörd. Utskottet har också

senast vid förlidet års riksdag tillstyrkt förändringar, som synts utskottet

ändamålsenliga. Då det emellertid visat sig, att önskningar, som Andra

Kammaren framstält, icke kunnat vinna bifall af Första Kammaren, så

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 7

hafva motionärerna nn föreslagit att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t måtte »taga frågan i hela dess vidd i öfvervägande» samt derefter

låta omarbeta förordningen af den 24 oktober 1885, så att den bättre

än nu må kunna motverka missbruket af vin och maltdrycker samt deraf

följande oordningar.

Utskottet vill understödja detta förslag. De hufvudprinciper, som

enligt motionärernas mening borde vid en sådan omarbetning göras gällande,

synas också utskottet rigtiga. Utskottet anser dock icke lämpligt,

att Eiksdagen genom något uttalande om detaljbestämmelser binder händerna

på eu blifvande revision. Äro grundprinciperna erkända, så behöfves

intet annat, än att de konseqvent genomföras. Har man medgifvit,

att förordningen om försäljning af vin och de starkare maltdryckerna bör

bringas närmare förordningen om försäljning af bränvin, så säger det sig

sjelft, att revisionen måste baseras på eu genomgående jemförelse mellan

de begge förordningarna.

Hvad angår den nödvändiga förutsättningen, att en gräns bestämmes

mellan svagdricka och starkare maltdrycker, hvilken allt hittills synes hafva

varit den stötesten, som framför andra lagt sig hindrande i vägen för en

tillfredsställande lösning, vill utskottet här återgifva, hvad det yttrade i

sitt betänkande förlidet år:

»Att en skilnad mellan svagdricka och Öl kan fixeras, torde få anses

oomtvistligt, då det är af sakkunniga auktoriteter, deribland kontrollbyrån,

erkändt. Utskottet vidhåller ock, att gränsen både kan och lämpligast

bör bestämmas efter alkoholhalten. Detta är den enda gräns, som intresserar

den stora allmänheten, emedan den ensam är af betydelse för

nykterhetsarbetet. Yet derjemte tillverkaren, att eu viss extrakthalt i vörten

icke kan vid utösning utveckla öfver en viss alkoholhalt i drycken, så

bör det icke möta någon svårighet för honom att vid svagdricksbrygd

reglera vörtens extrakthalt så, att den utjästa drycken aldrig kan öfverstiga

högsta i lag för sådan dryck tillåten alkoholhalt. Hvarken i kontrollbyråns

underdåniga utlåtande af den 8 oktober 1892 eller i Första

Kammarens utskottsbetänkande år 1890 förekommer något, som vederlägger

denna slutsats.»

I herr professor Klasons utlåtande, som bifogades samma betänkande,

framhölls visserligen, att alkoholhalten i en maltdryck var »en från dag

till dag vexlande storhet». Men deraf följer alls icke, anmärkte utskottet,

att alkoholhalten kan växa huru långt som helst. När den nått ett visst

maximum, går don tillbaka. Men att dess maximum alltid beror på stam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

vörtens styrka, framgår äfven af professor Klasons utlåtande i öfrigt. Ock

så tinnes då icke keller i detta något, som visar, att alkokolkalten icke

kan kos oss lika väl som i Danmark i lagen läggas till grund för åtskilnaden

mellan svagdricka ock starkare maltdrycker. Utskottet förmenar

äfven, att det är genom eu reglering af vörtens extraktkalt som de egentliga

svagdricksbryggerierna åstadkomma ett svagdricka, som aldrig når

någon sådan alkoholhalt, att man från nykterhetsvänligt båll haft anledning

till klagomål. Men hvad som är möjligt för dem, det bör vara lätt

för de stora ölbryggerierna, som förfoga öfver vida större tekniska resurser. »

Utskottet tror ännu, att detta uttalande icke kan jäfvas. Beträffande

möjligheten att verkställa den nödvändiga kontrollen i de fall, der grundad

anledning kan förekomma att misstänka för stor alkoholhalt i dryck, som

säljes såsom svagdricka, har utskottet på begäran dels från ingeniören i

kontrollbyrån d:r A. G. Ekstrand, dels från Stockholms helsovårdsnämnds

kemist herr ingeniör K. Sondén mottagit redogörelse för de olika metoder,

som för närvarande användas för utrönande af alkoholhalt i maltdrycker.

Nämnda redogörelser, som finnas såsom bilagor fogade till detta betänkande,

synas utskottet visa, att en undersökning med så pass stor noggrannhet,

som här vore erforderlig, icke kan möta synnerligen stora svårigheter, derest

alkoholgränsen icke sättes för låg. För öfrigt torde det i de flesta fall

vara lätt att få profven utförda å kemisk station eller apotek, der man

är van vid kemiska undersökningar.

Efter hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet med

ledning af motionerna n:is 138 och 204:

»1 :o) att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta omarbeta

nådiga förordningen den 24 oktober 1885 i den rigtning,

a) att ur densamma aflägsnas alla stadganden, såväl angående

handel med de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, té,

choklad och dylikt, som ock med svagdricka, som, ehuru spirituöst, likväl

har så ringa alkoholhalt, att det icke kan hänföras till rusgifvande drycker,

b) att förordningen, i hvad den afser vin och de starkare maltdryckerna,

i tillämpliga delar bringas närmare förordningen om försäljning

af bränvin;

2:o) att härmed äfven motionerna n:is 54 och 224, 66, 97 samt

166 må anses besvarade.

Sedan Andra Kammaren bifallit detta utlåtande, blef jemlikt § 63

mom. 3 i riksdagsordningen nämnda beslut genom utdrag af protokollet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 9

delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga

utskott.

Andra Kammarens beslut förutsätter tydligen uppdragandet af en

lagfäst gräns mellan svagare maltdrycker (s. k. svagdricka) och starkare

sådana drycker, ty i annat fall skulle icke med nödig säkerhet kunna

af vederbörande myndighet afgöras, till hvilkendera af dessa båda kategorier

det ena eller andra slaget af i förbrukningen ingående maltdrycker

borde hänföras. Att denna gräns bör bestämmas efter alkoholhalten torde

ligga i sakens natur, eftersom det är de särskilda maltdryckernas mer

eller mindre berusande egenskaper, som skulle betinga deras olika ställning

i lagstiftningshänseende. Detta framgår ock af beslutets ordalydelse,

ty det säges i det med a) betecknade stycket af punkten 1, att ur förordningen

om vin och maltdrycker skulle aflägsnas alla stadganden angående

svagdricka, som »ehuru spirituöst, likväl har så ringa alkoholhalt,

att det icke kan hänföras till rusgifvande drycker», hvarefter i det med b)

betecknade stycket talas om »starkare» maltdrycker, således om dem, som

hafva en högre alkoholhalt än förenämnda svagdricka. Alkoholhaltens

afgörande betydelse härvidlag framhålles ock af Andra Kammarens tillfälliga

utskott, då det åberopar sitt förlidet år afgifna utlåtande, der det

yttrades, att alkoholhalten är »den enda gräns, som intresserar den stora

allmänheten, emedan den ensam är af betydelse för nykterhetsarbetet.»

Att med nutida vetenskapliga hjelpmedel ett bestämmande af

alkoholhalten i olika maltdrycker kan med erforderlig noggrannhet verkställas

lider väl intet tvifvel. En annan sak är, huru man på ett praktiskt

och ändamålsenligt sätt skall kunna åstadkomma fullt betryggande

kontroll derå, att maltdrycker, som i handeln gå såsom »svagare», icke

innehålla större alkoholhalt än den för dem lagligen bestämda. En sådan

kontroll skulle naturligtvis kunna genom derför af staten anstälde kontrollörer

ega rum vid bryggerierna, innan den färdiga varan derifrån

utsläppes. Men den sannolikt högst betydliga kostnaden för eu så vidlyftig

apparat skulle i utskottets tanke lägga ett väsentligt hinder mot en

dylik kontrollanordning, så vida nemligen icke maltdrycksbeskattning

införes. I detta sammanhang kan utskottet icke underlåta att som sin

mening uttala, att en dylik beskattning helt säkert skulle vara ett kraftigt

verkande medel till ölförbrukningens inskränkande, både direkt genom

varans fördyrande och indirekt genom möjliggörandet af så väl ändaBih.

till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

målsenlig kontroll som antagligen äfven andra anordningar i nykterhetens

intresse. Men fråga härom föreligger icke nu och kommer kanske icke

heller att föreligga, så länge för statens finanser icke behöfves en ny

skattekälla af den betydenhet, som den ifrågavarande skulle blifva.

Då således tanken på kontroll vid sj elfva bryggerierna måste för

närvarande uppgifvas, återstår endast att tänka sig dess utförande på

den i handeln utsläppta varan, således på de otaliga ställen rundt om i

landet, der vissa maltdrycker såsom »svagare» fritt finge säljas och utskänkas,

ty det vore ju just dessa maltdrycker, hvilkas alkoholhalt borde

kontrolleras till förekommande eller hedrande af lagöfverträdelser. Af

Andra Kammarens tillfälliga utskott har visserligen antydts, att »i de

flesta fall» kontrollprofven skulle kunna utföras å kemisk station eller

apotek, men möjligheten häraf torde kunna på goda grunder betviflas.

De kemiska stationernas antal är allt för ringa, för att prof från alla

delar af landet skulle kunna utan stor tidsutdrägt och andra olägenheter

till dem i och för undersökning insändas, och deras för helt andra ändamål

afsedda verksamhet skulle helt säkert genom dylika alltjemt återkommande

undersökningar af maltdrycksprof förryckas. Hvad åter apoteken

angår, lär man icke af deras innehafvare kunna fordra, hvarken

att de skola vara försedda med de för ändamålet erforderliga vetenskapliga

instrument eller att deras lokaler skola härtill lemna nödigt utrymme.

Under sådana förhållanden funnes nog ingen annan utväg än

att öfverlemna kontrollen åt de resp. polismyndigheterna, men utskottet

vågar icke antaga, att dessa i allmänhet skulle vara kompetenta att

verkställa så ömtåliga undersökningar som de ifrågavarande, hvilka enligt

sakkunniges mening kräfva stor vana vid precisionsmätningar och endast

med noggrant handhafvande af fullt korrekta instrument kunna lemna

tillförlitliga resultat.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, anser utskottet det icke

tillrådligt att i lag stadga en alkoholgräns, hvars behöriga iakttagande

alldeles icke eller åtminstone endast på ett högst ofullständigt och otillförlitligt

sätt skulle kunna öfvervakas. Och då härmed sjelfva förutsättningen

för Andra Kammarens beslut under litt. a) måste anses hafva

förfallit, kan utskottet icke tillstyrka Första Kammaren att biträda denna

del af berörda beslut.

Redan häraf följer, att utskottet icke heller kan tillstyrka biträdande

af beslutet under litt. b), hvilket med det föregående stycket står i oskiljaktigt

sammanhang. Men till detta sitt afstyrkande har utskottet äfven

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 11

andra skäl. Först och främst äro de i Andra Kammarens beslut begagnade

uttrycken i utskottets tanke alltför litet bestämda. Om man

än af herr Waldenströms motion kunde hafva någon ledning i afseende

på de delar, hvari förordningen om vin och maltdrycker skulle »bringas

närmare» förordningen om försäljningen af bränvin, finnes dock ingen

antydan om, huru långt öfverensstämmelse mellan de båda förordningarna

borde åstadkommas. Vidare är utskottet visserligen öfvertygadt om, att

en inskränkning af ölförbrukningen vore ur nykterhetens synpunkt eftersträvansvärd,

men utskottet kan för sin del icke medgifva, att en jemförelsevis

så litet alkoholbaltig dryck som ölet, bvilket ju dessutom eger

något näringsvärde och allmänt begagnas som måltidsdryck, borde i lagstiftningsväg

jemställas med bränvin.

En följd deraf, bland andra, skulle vara den, att på landsbygden

försäljning af Öl till afbemtning skulle skiljas från annan handel, och att

i stad rätten till så väl försäljning som utskänkning af Öl skulle upplåtas

åt bolag. Förslag i båda dessa hänseenden förelågo för Första

Kammaren så nyligen som vid 1896 års riksdag, men förkastades af

kammaren efter en utförlig öfverläggning, hvarunder, bland annat, såsom

skäl för afslag anfördes, att redan nu ingen finge på landsbygden sälja

maltdrycker till afbemtning i mindre mått än 10 liter utan tillstånd, och

att sådant tillstånd icke lemnades i sådana fall, der oordning vore att

befara; att, hvad försäljningen af större partier anginge,. det vore bättre,

att den handhades af landtbandlande, som både egen affär och något anseende,

än att den utöfvades af andra, lösa personer, som icke både

sådan handel; att man icke borde vidtaga alltför restriktiva åtgärder mot

maltdrycksförsäljningen, så länge man icke funnit någon verksam kontroll

i afseende på skiljandet af de svagare från de starkare af dessa drycker;

att i städerna ett svårt slag skulle drabba en mängd handlande, b vilka,

nu tillhandahölle sina kunder vin och Öl till afhemtning, men, om den

åsyftade förändringen komme till stånd, skulle se en vigtig del af deras

rörelse frångå dem; att ett monopol skulle tillskapas, hvilket mot ett

stort antal bryggerier skulle vara orättvist och kunde leda till mångas

ruin; samt att ingen garanti skulle gifvas för att det af bolagen tillhandahållna

ölet vore en god och sund vara.

Dessa skäl synas utskottet fortfarande ega samma giltighet, som

Första Kammaren tilläde dem för två år sedan.

Ehuru utskottet sålunda icke kan tillstyrka Första Kammaren att

på de grunder, Andra Kammaren anfört, påyrka en revision af berörda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

kongl. förordning, vill utskottet dock icke förneka behofvet af en

revision.

Genom de partiella förändringar, som denna förordning hvart eller

hvart annat år undergått, har densamma blifvit allt mera svår att tillämpa,

och redan af den anledningen synes det utskottet, att en revision af

densamma är erforderlig.

Derjemte delar utskottet den åsigt, som tagit sig uttryck i motionerna

n:is 54, 224, 66 samt 166, den nemligen, att nu gällande bestämmelser

om straff för olaga försäljning äro allt för lindriga för att

kunna verka hvad de åsyfta. Detta förhållande framgår oförtydbart

deraf, att personer, som idka olaga försäljning, hellre utsätta sig för att

erlägga itererade plikter än att upphöra med denna förderfbringande

rörelse. Slutligen hyser utskottet den uppfattningen, att åtskilliga restriktiva

bestämmelser ytterligare måste vidtagas med afseende på ölutkörningen

på landsbygden. Visserligen har genom kongl. förordningen

den 16 juli 1897 ett steg tagits i den rätta rigtningen, men ehuru det

ännu är för tidigt att bedöma verkningarna häraf, håller utskottet dock

före, att lagstadgandet, såsom det nu är affattadt, icke kan förhindra, att

landtbefolkningen tager skada af det sätt, hvarpå maltdrycker för närvarande

hållas dem till hända.

Ehuru utskottet sålunda anser de af herrar Byström, Schenström

och Wiklund väckta motionerna vara förtjenta af allt beaktande, men då

Andra Kammarens beslut om en revision af nu gällande författning angående

handeln med vin och maltdrycker m. m. eger en räckvidd och

går i en rigtning, som utskottet, på grund af hvad i det föregående anförts,

icke kan förorda, återstår för utskottet endast att hemställa,

det Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 25 april 1898.

På utskottets vägnar:

F. A. BOSTKÖM.

af herr v. Möller.

Reservation

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.