Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af bestämmelse derom, att till justitieombudsman icke skulle kunna väljas någon Konubgens eller statens embetsman.
1898-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1898:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af bestämmelse derom, att till justitieombudsman icke skulle kunna väljas någon Konubgens eller statens embetsman.
Dokumentets text
KowstitutionsutskoUets Utlåtande Nio 1.
1
N:o 1.
Ank. till Eiksd. kansli (ten 1 mars 1898, kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
införande af bestämmelse derom, att till justitieombudsman
icke skulle kunna väljas någon Konubgens eller statens
embetsman.
Enligt § 96 regeringsformen skall hvarje lagtima Riksdag till justitieombudsman
förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man,
hvilken såsom Riksdagens ombud skall hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad
af domare och embetsman samt vid vederbörliga, domstolar i laga
ordning tilltala dem, som uti sina embeteUs utöfning äf veld, thänhämåh
eller annan orsak någon olaglighet begått eller Underlåtit att sina embetspligter
behörigen fullgöra.
Några närmare eller trängre gränser för valbarhet till justitieombudsman
än den i nyssnämnda paragraf gifna bestämmelsen, att han skäll
vara en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd matt, finnas icke, i
följd hvaraf det område, hvarinom Riksdagen har att söka denne sin
förtroendeman, är ganska vidsträckt.
Ett förslag till begränsning deraf har vid innevarande riksdag blifvit
framstäldt af herr A. Petersson i Påböda, hvilken uti en inom Andra
Kammaren väckt och till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:ö 50,
hemstält om införande i grundlagarne af sådana bestämmelser,1 att till
Riksdagens justitieombudsman icke skulle kunna väljas någon Konungens
eller statens embetsman.
Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört:
Grundlagens bestämmelser rörande Riksdagens justieombudsrnan visade
tydligt, att syftemålet med denna af 1809 års män införda inrättning
vore att åt folket gifva ökad möjlighet att öfvervaka och kontrollera
Bih. till Rihsd. Prat. 18,98. 3 Sami. 1 Höft. (N:o 1.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
embetsmännens förvaltning i styrelsens olika grenar och framför allt rättskipningen,
att skapa ett ytterligare värn för lagbunden medborgerlig
frihet mot embetsmannavälde, godtycke och möjliga öfvergrepp. Men vore
denna uppfattning^ rigtig, vore det en folklig, ant ibyråkratisk institution,
da strede det också mot dess anda och väsen och innebure en verklig fara,
om befattningen så småningom inkorporerades och gjordes till en länk i
det allmänna embetsmannasystemet, der hvar och en, med eller mot sin
vilja, naturligen maste känna en viss samhörighet. Som det nu tillginge,
syntes motionären, som man vore på god väg just i den antydda rigtningen.
Innehafvare!! valdes af Riksdagen regelbundet bland de aktiva statsembetsmännen,
finge sitta på den ansvarsfulla platsen stundom några
månader, stundom längre, och flyttades derefter af Kongl. Maj:t till någon
plats bland rikets högsta embetsmän. Meningarnc torde väl icke vara
mycket delade om, huruvida ett sådant sakförhållande vore cgnadt att
gifva justitieombudsmannen den fullt sjelfständiga och fria ställning samt
det lefvande intresse för sin uppgift, som vore nödvändiga förutsättningar
för att detta kall skulle svara mot det afsedda ändamålet. Den omständigheten,
att under sistlidet år icke mindre än tre olika personer varit innehafvare
af befattningen, gåfve, enligt motionärens mening, ännu mera styrka
åt krafvel på en reform, som i någon män kunde hindra, att institutionen
förlorade den betydelse, grundlagsstiftarne med densamma afsett. Eu reformåtgärd
vore behöflig, och hvilken den än blefve, borde den afse att så
mycket som möjligt frånskilja justiticombudsmannabefattningen från den
allmänna embetsmannakarriéren och embetsmannaklassen, då den tydligen
i vår författning fått sin plats anvisad som en motvigt till och eu kontrollant
af denna klass.
Motionären har öfverlemnat åt konstitutionsutskottet att, för den händelse
förslaget vunne understöd, föreslå de ändringar i grundlagar^, som
påkallades af ett bifall till förslaget.
Att, såsom motionären föreslagit, från valbarhet till justitieombudsman
utesluta just den klass åt personer, inom hvilken representanter för lagkunskap
ovedersägligen lättast stå att finna, synes utskottet redan i och för
sig vara olämpligt, och då dertill kommer, att verksamheten i statens
tjenst i olika embetsmannaposter obestridligen måste i hög grad vara egnad
att åstadkomma den utvecklade erfarenhet och de vidgade kunskaper, hvilka
kräfvas för utöfningen åt de magtpåliggande och grannlaga göromål, som
tillhöra justitieombudsmannens befattning, anser utskottet motionärens
förslag vara särdeles oklokt.
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 1.
3
Den åsigten, att justitieombudsmannen lämpligast bör utväljas ur
embetsmannacorps^!, bär också inom Riksdagen så godt som alltid gjort
sig gällande. Af den vid utskottets utlåtande n:o 2 fogade förteckning
öfver de personer, hvilka sedan justitieombudsmansinstitutionens införande
år 1809 blifvit utsedda till justitieombudsman och dennes eventuelle efterträdare
framgår,att de trettionio personer, hvilka hedrats med detta Riksdagens
förtroende, alla vid deras första väljande varit anstälda i statens
tjenst, med undantag blott af embetets förste innehafvare, friherre Mannerheim,
som då redan lemnat sin anställning såsom förste expeditionssekreterare
vid inrikes civila expeditionen, samt advokatfiskal Fröman,
hvilken dock derförinnan under en tioårig tjenstgöring såsom sekreterare
i justitieombudsmannens expedition hunnit göra sig väl förtrogen med
dennes göromål. Häraf framgår, att Riksdagen genom ett antagande af nu
föreliggande förslag skulle frånsåga sig rättigheten att till justitieombudsman
utvälja någon bland just dem, hvilka Riksdagen hittills genom sina val
betecknat såsom för befattningen särskildt lämpliga.
Motionären bär också sjelf medgifvit, att bland de invändningar, som
kunde göras emot förslaget, den anmärkningen, att man näppeligen utom
embetsinannacorpsen kunde finna personer fullt qvalificerade för den ansvarsfulla
posten, hade betydelse vid frågans afgörande, men i vår tid, då
kunskaper och bildning, äfven juridisk sådan, icke vore inskränkt endast
till statens embetsman, torde icke, förmenar motionären, svårigheter uppstå
att äfven utom deras led erhålla personer med för denna befattning erforderliga
qvalifikationer.
Rörande denna motionärens förmodan finner utskottet något särskildt
yttrande icke erfordras, då utskottet anser, att Riksdagen så mycket mindre
bör frånsåga sig rättigheten att inom de nu bestämda allmänna gränserna
utse lämplig person för det vigtiga uppdraget att vara justitieombudsman,
som de hittills varande justitieombudsmännens embetsförvaltning icke i
ringaste mån gifvit berättigande åt de af motionären uttalade farhågorna,
att institutionen med bibehållande af nuvarande bestämmelser skulle förlora
sin ursprungliga betydelse.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att herr A. Peterssons förevarande motion ej måtte
föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1898.
På utskottets vägnar:
O. BERG!US.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
i n
Herrar Ljungm&n och flesta (Hus hafva begärt få här anteeknadt, den
förstnämnde, att han ej varit närvarande vid detta utlåtandes slutliga
justering, samt den sistnämnde, att han ej öfvervaHt ärendets behandling
inom utskottet.
<
;j, i.
Stockholm, Ivar Hwggströms Boktryckeri, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.