Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10

1898-05-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1898:10, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

i

• , ; i : ,ii> i.*!! » <!■). •é;;> * t jir

K:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1898, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

tillägg till § 107 regeringsformen.

De åtgärder, som konstitutionsutskottet med anledning af statsrådsprotokollens

granskning kan vidtaga, äro i regeringsformens 106 och 107

§§ noga bestämda. Dessa paragrafer hafva följande lydelse:

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll, att någon Statsrådets ledamot,

eller någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som

i kommandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller

underlåtit att göra föreställningar emot sådan öfverträdelse, eller den vållat

och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller att

den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 § af denna regeringsform

förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, då skall

Konstitutionsutskottet ställa en sådan under tilltal af Justitieombudsmannen

inför Riksrätten, hvaruti, i stället för Statsråd, fyra de äldsta Justitieråd i

dessa fall komma att säte taga, och gånge härmed som i 101 och 102 §§

Bih. till Riksd. Prot. 1898, 3 Sand. 8 Häft. (N:o 10.) -Åh 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

om tilltal emot Högsta domstolen föreslårifves. Då Statsrådets ledamöter

eller Konungens rådgifvare i kommandomål finnas hafva, på sätt ofvanberördt

är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem Riksrätten efter allmän

lag och den särskilda författning, som till bestämmande af sådant

ansvar utaf Konungen och Riksdagen faststäld varder.

§ 107.

Skulle Konstitutionsutskottet anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt

eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och

steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande

icke med oveld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat,

ege då utskottet att sådant tillkännagifva för Riksdagen, hvilken, om den

finner rikets väl det kräfva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin

önskan, att Han ville ur Statsrådet och ifrån embetet skilja den eller dem,

emot hvilka anmärkning blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i Riksdagens Kamrar väckas och af

andra Riksdagens utskott än Konstitutionsutskottet hos Kainrarne andragas,

men icke af Riksdagen afgöras förr, än sistnämnda utskott deröfver blifvit

hördt. Under Riksdagens öfverläggningar derom skola icke Konungens beslut

uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och

angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon Riksdagens pröfning

underställas.

Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,

bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen

ny, till ansvarighet förbindande, granskning af ny Riksdag i samma mål

vara tillåten; dock bör, oaktadt den af Riksdagens utskott eller revisorer

förrättade generella öfversigt af statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande

embetsman att verkställa den speciella revision, som dem i kraft

af deras embetsbefattning tillkommer.

Utskottet skall således, i fall det under sin granskning af statsrådsprotokollen

funnit, att Konungens rådgifvare genom råd eller handling

medverkat till ett regeringsbeslut, som innebär lagöfverträdelse, ställa

vederbörande statsrädsledamot under tilltal inför riksrätt, samt eger, om

det anmärkt, att statsrådets ledamöter i sina rådslag icke iakttagit rikets

sannskyldiga nytta, eller att en departementschef icke med oveld, nit,

skicklighet och drift förvaltat sitt embete, tillkännagifva sådan anmärkning

för Riksdagen, som på grund af sådan anmärkning kan, om den

finner rikets väl det kräfva, hos Konungen anhålla om vederbörande stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

rådsledamots entledigande. Någon rätt för konstitutionsutskottet att med

anledning af statsrådsprotokollens granskning vidtaga annan åtgärd än de

två nu nämnda tinnes icke omförmäld i regeringsformen.

I en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

n:o 217, har nu herr Dalin föreslagit, att i grundlagen skulle staddas

eu tredje form för åtgärd från konstitutionsutskottets sida med anledning

af den granskning utaf statsrådsprotokollen, som utskottet eger att

utöfva. Han har nemligen hemstält, att följande tillägg till § 107 regeringsformen

efter första stycket måtte åt Riksdagen antagas att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling:

Skulle utskottet under sitt granskningsarbete iakttaga

brister och missförhållanden i statsförvaltningen eller

eljest anmärkningsvärda förfaranden, ege utskottet ock

föreslå Riksdagen aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t

med hemställan, att, der så ske kan, rättelse i anmärkta

förhållandet må ega rum, äfvensom att ett upprepande

af detsamma för framtiden må förebyggas.

Såsom stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört:

I förvaltningen inom riksstyrelsen kunde ju förekomma anmärkningsvärda

förhållanden, som kräfde rättelse — om så vore möjligt — och der

ett upprepande af desamma för framtiden borde förebyggas, utan att det

derför af Riksdagen nödvändigt behöfde äskas, att vederbörande statsråd

i anledning af den gjorda anmärkningen skulle skiljas från sitt embete.

Och enligt motionärens uppfattning framginge det af 107:de paragrafens

regeringsformen innehåll, att en latitud funnes, så att det ingalunda vore

nödvändigt, för att vinna rättelse i en klandervärd regeringsåtgärd, att

begära ett ministerskifte. Det hade också varit praxis i början af det

statsskick, som infördes år 1809, att anmärkning gjordes mot Konungens

rådgifvare utan något slags personlig hänsyftning. Men utskottet ansågs

då också ega rätt att föreslå skrifvelse till Kongl. Maj:t om rättelse i anmärkta

förhållanden; något, som äfven tillämpades under en följd af riksdagar

från och med år 1815.

Nu syntes emellertid den uppfattningen allt mer och mer hafva

vunnit insteg, att en anmärkning — om äfven i motivering aldrig så foglig

— dock utgjorde en prickning och en vink åt vederbörande statsråd

att afgå. Genom sådan ömtålighet nedsjönke ju konstitutionsutskottets

granskning af statsrådsprotokollen till eu ren formalitet eller rättare en

parodi på hvad dermed af 1809 års grundlagsstiftare helt visst var afsedt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Motionären ansåge det derför ej möjligt att få någon rättelse härutinnan,

utan att ett tillägg gjordes till 107:de paragrafen regeringsformen, hvarigenom

ett, så att säga, särskildt anmärkning smoment för mindre betydande

felaktigheter infördes, då ingen tvekan med afseende på meningen med

gjorda anmärkningar borde kunna komma i fråga, och följaktligen ej heller

en långt drifven finkänslighet behöfde hindra någon från att vara med om

en sådan anmärkning, som ju blott vore ämnad att vinna rättelse i origtigt

förfarande och erinran om iakttagande af större varsamhet framdeles.

De former för ministeriel ansvarighet, som ofvanintagna två grundlagsparagrafer

utstaka, äro, såsom redan blifvit antydt, skarpt skilda; § 106

angår statsrådets juridiska ansvarighet och förpligtar uttryckligen konstitutionsutskottet

att, om Konungens rådgifvare medverkat till en lagstridig

regeringshandling, besluta åtal inför riksrätt, under det att § 107, som

angår statsrådets politiska ansvarighet, berättigar konstitutionsutskottet att

hos Riksdagen göra anmärkning emot statsrådsledamots förhållande såsom

rådgifvare och föredragande.

Då emellertid det sätt, hvarpå dessa §§ i praxis blifvit tillämpade,

är af största betydelse för den nu väckta frågans bedömande, torde här i

korthet en redogörelse i detta afseende böra lemnas.

Konstitutionsutskottet har vid fem olika tillfällen, nemligen åren

1818, 1823, 1835, 1840 och 1854, anbefalt åtal inför riksrätt. Intet af

dessa åtal har emellertid ledt till ådömande af ansvar, och utan tvifvel

ligger i detta förhållande en anledning till att under det senaste halfseklet

inom konstitutionsutskottet en tendens allt mera gjort sig gällande att

enligt § 107 för Riksdagen anmäla rådgifvare- eller regeringsåtgärder,

som förmenats vara af lagstridig beskaffenhet, oaktadt utskottet enligt det

bestämda budet i § 106 i dylika fall icke bort vidtaga annan åtgärd än

den att ställa vederbörande statsråd under åtal inför riksrätt.

Men icke blott i nu nämnda afseende har tillämpningen af ifrågavarande

§§ gått en annan väg, än. grundlagen uttryckligen utstakat; äfven

formen för meddelande af anmärkning från konstitutionsutskottet enligt §

107 har i praxis blifvit en annan än den, som grundlagen påtagligen afsett.

Enligt denna § är anhållan hos Konungen om entledigande af den eller de

statsrådsledamöter, mot hvilka anmärkning blifvit gjord, den enda åtgärd, som

med anleaning af utskottets anmärkning kan af Riksdagen företagas, och

detta förutsätter ju tydligen, att anmärkningen rigtas mot uppgifna statsrådsledamöter,

men icke^emot Konungens beslut, samt innehåller ett bestämdt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

omdöme om deras förhållande i embete!. Konstitutionsutskottet har dock

i allmänhet icke iakttagit detta förfaringssätt, utan mestadels inskränkt sig

till att, med eller utan uttrycklig hänvisning till § 107 regeringsformen,

hos Riksdagen anmäla vissa rådgifvareåtgärder eller regeringsärenden.

Såsom motionären antydt, har emellertid konstitutionsutskottet vid

åtskilliga tillfällen auvändt äfven eu annan form att för Riksdagen anmäla

regeringsärenden. Utskottet har nemligen vid riksdagarne åren 1815, 1817

—^1818° 1823, 1828—1830, 1844, 1850 — 1851 och 1880 meddelat åtskilliga

tillkännagifvande!! af hvad under granskningen af statsrådsprotokollen

iakttagits, åtföljda af mer eller mindre uttrycklig förklaring, att dermed

icke afsåges anmärkning till ansvarspåföljd. Rätten att så förfara har vid

de flesta tillfällen blifvit bestridd, och detta var särskild! fallet sista gången,

dylik anmälan förekom, i det att utskottets ifrågavarande åtgärd af Första

Kammaren uttryckligen ogillades samt från åtskilliga talare i Andra Kammaren

mötte mycket skarp gensägelse.

Enligt utskottets åsigt saknar också ett sådant förfaringssätt som det

ifrågavarande helt och hållet stöd i grundlagen. Såsom ofvan är nämndt,

har det emellertid under sken af tillämpning af § 107 regeringsformen

ingått i praxis, i det att de flesta af de anmärkningar, som under de senare

decennierna af konstitutionsutskottet framstälts, i verkligheten icke

hafva afsett ansvarspåföljd för Konungens rådgifvare, utan blifvit gjorda i

afsigt att förekomma upprepande af sådana regeringsbeslut, som i anmärkningen

berörts.

Denna praxis kan säkerligen icke brytas. Hvad man har att göra

är att genom lagens ändring tillgodose det behof, som i denna praxis likasom

i mängden af reservationer vid konstitutionsutskottets memorial med

anledning af statsrådsprotokollens granskning tagit sig uttryck, och på

samma gång genom reglering och begränsning af nämnda praxis förekomma

dennas utveckling i en för vårt statsskick farlig rigtning. Det behof, som

bör tillgodoses, är det, att anmärkta felaktigheter af Konungens rådgifvare

i regeringsärendenas handläggning må kunna hos Riksdagen anmälas, utan

att denna anmälan skall behöfva anses utgå från den åsigten, att anmärkningens

påföljd bör blifva en anhållan om vederbörande statsråds entledigande.

Särskildt har detta behof framträdt vid granskningen af protokollen

i regeringsärenden, som vid föregående tillfällen blifvit behandlade

på olagligt sätt, utan att anmärkning dervid blifvit gjord. Utan obillighet

kan då anmärkning till ansvarspåföljd svårligen göras emot en Konungens

rådgifvare, som icke gjort annat, än hvad en hans företrädare utan anmärkning

fått göra, och följden af de nu gällande bestämmelserna kan sålunda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

blifva den, att ett såsom grundlagsvidrigt erkändt behandlingssätt får fortgå,

såsom vore det lagligt.

För att det tillägg till § 107 regeringsformen, hvarigenom nu ifrågavarande

behof skulle tillgodoses, icke må leda till skada i stället för gagn,

bör det eldigt utskottets åsigt affattas så, att det tydligen angifver, att

Riksdagens rätt att till Konungen ingå med en sådan framställning, hvarom

nu är fråga, skulle kunna utöfvas endast med anledning af statsrådsprotokollens

granskning, att denna framställning icke skulle få angå annat än åtgärder

rörande rikets styrelse, samt att Riksdagen icke skulle ega rätt att

i här afsedda fall besluta annan framställning till Konungen än den, som

af utskottet föreslagits.

För att med en sådan bestämmelse i § 107 regeringsformen som den

nu ifrågavarande skulle kunna vinnas, hvad, enligt hvad här ofvan är sagdt,

dermed afses, fordras emellertid tydligen, att § 106 regeringsformen ändras

så, att konstitutionsutskottet befrias från den ovilkorliga skyldigheten att,

då utskottet finner en lagöfverträdelse vara tillstyrkt eller icke afstyrkt,

ställa Konungens rådgifvare under åtal inför riksrätt, och kan denna

ändring enligt utskottets mening ske på sådant sätt, att i satsen »skall

konstitutionsutskottet ställa en sådan under tilltal af justitieombudsmannen

inför riksrätten» ordet »skall» utbytes emot det i den ursprungliga lydelsen

af denna § nyttjade ordet »ege».

Då man genom de förändringar i §§ 106 och 107 regeringsformen,

som sålunda ifrågasatts, skulle vinna dels att lag och praxis bragtes till

nödig öfverensstämmelse, dels att Riksdagens kontrollerande magt öfver

statsrådens verksamhet i fråga om rikets styrelse vunne en effektivitet, som

är för rikets väl nödig, men som den nu saknar, så anser sig utskottet

böra hemställa,

att Riksdagen måtte, med anledning af herr Dahns

förevarande motion, antaga följande förslag till förändrad

lydelse af §§ 106 och 107 regeringsformen samt § 38

riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

Regeringsformen:

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll, att någon

Statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad

föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse

deraf, eller underlåtit att göra föreställningar

emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat

genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller

att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §

af denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å

ett Konungens beslut vägra, då ege Konstitutionsutskottet

ställa en sådan under tilltal af Justitieombudsmannen

inför Riksrätten, hvaruti, i stället för Statsråd, fyra de

äldsta Justitieråd i dessa fall komma att säte taga, och

gånge härmed som i 101 och 102 §§ om tilltal emot

Högsta domstolen föreskrifves. Då Statsrådets ledamöter

eller Konungens rådgifvare i kommandomål finnas hafva,

på sätt ofvan berördt är, gjort sig till ansvar skyldige,

döme dem Riksrätten efter allmän lag och den särskilda

författning, som till bestämmande af sådant ansvar utaf

Konungen och Riksdagen faststäld varder.

§ 107.

Skulle Konstitutionsutskottet anmärka, att Statsrådets

ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem,

uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit

rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande

icke med oveld, nit, skicklighet och drift sitt

förtroendeembete utöfvat, ege då utskottet att sådant

tillkännagifva för Riksdagen, , hvilken, om den finner

rikets väl det kräfva, kan hos Konungen skriftligen

anmäla sin önskan, att Han ville ur Statsrådet och ifrån

embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning

blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i Riksdagens Kamrar

väckas och af andra Riksdagens utskott än Konstitutionsutskottet

hos Kamrarne andragas, men icke af Riksdagen

afgöras förr, än sistnämnda utskott deröfver blifvit hördt.

Utskottet ege ock på grund af den verkstälda granskningen

anmäla hvad utskottet i öfrigt med afseende å

rikets styrelse funnit påkalla framställning till Konungen;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

och ankomme det på Riksdagen att sådan af utskottet

föreslagen framställninq besluta.

Under Riksdagens öfverläggningar i de ämnen,

som i denna § omförrnälas, skola icke Konungens beslut

uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers

rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas,

ännu mindre någon Riksdagens pröfning underställas.

Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt

eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge

i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet

förbindande granskning af ny Riksdag i samma mål

vara tillåten; dock bör, oaktadt den af Riksdagens utskott

eller revisorer förrättade generella öfversigt af statsmedlens

utdelning, det åligga vederbörande embetsman

att verkställa den speciella revision, som dem i kraft af

deras embetsbefattning tillkommer.

Riksdagsordningen:

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska

rikets grundlagar samt att hos Riksdagen föreslå de

ändringar deruti, dem utskottet anser högst nödiga eller

nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande öfver de från Kamrarna till utskottet hänvisade

grundlagsfrågor.

2. Utskottet åligger ock att äska de i Statsrådet

förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella

ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad

som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser

kunna fordras. Om utskottets rätt och pligt att, efter

granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de

anmärkningar eller de förslag till framställningar, hvartill

denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga

den med anledning af gjord anmärkning erforderliga

åtgärd, så ock att, när af riksdagsman eller af annat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 9

utskott än Konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att

Statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande

sitt embete på obehörigt satt utöfvat, deröfver, före frågans

afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, derom är

i regeringsformen stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika

meningar mellan Kamrarne uppstå, till hvilket utskott

uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, derom besluta,

så ock att skilja mellan Kammare och dess talman,

då den senare vägrar proposition.

Stockholm den 5 maj 1898.

På utskottets vägnar:

AXEL VILH. LJUNGMAN.

Reservationer:

af herrar Gustaf Axel Berg, Blomberg, Nyström, Östergren, grefve

Posse och Restadius; .

af herr Dahn, som ansett, att utskottet ej bort föreslå ändring i

§ 106 regeringsformen; samt

af herr Johnsson dels i fråga om den föreslagna ändringen åt $ 106

regeringsformen, dels ock angående vissa delar i öfrig! af utskottets motivering.

Herrar Bergius och friherre Wrangel von Brehmer hafva begärt få

hår antecknadt, att de ej deltagit i ärendets slutliga behandling inom

utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 3 Sami. 8 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.