Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till §§ 9 och 19 riksdagsordningen.
1898-04-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1898:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till §§ 9 och 19 riksdagsordningen.
Dokumentets text
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
1
i. :jiy: i'' ’fi :
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1898, kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till §§ 9 och 19 riksdagsordningen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 231, har herr Ola Persson i Rinkaby hemstält, att
Riksdagen ville till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga
följande tillägg till §§ 9 och 19 riksdagsordningen.
, Tf i ié.f § >
Till ledamöter — — — — — — — — — — — — — — —
— — frånträde han sin befattning.
Emottager riksdagsman kallelse till ledamot af statsrådet, frånträde
han sin befattning som riksdagsman, men kan omväljas.
§ 19-
Till ledamöter — — — — — — — — — — — — — —
— — — för hvilka de väljas.
Emottager riksdagsman kallelse till ledamot af statsrådet, frånträde
han sin befattning som riksdagsman, men kan omväljas.
Motionären har i detta förslag ej gått så långt som uti en af
honom vid nästlidet års riksdag väckt motion i ämnet. Han hemstälde
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
5
nemligen då om införande i grundlagar^ af bestämdt förbud för ledamot
af statsrådet att vara riksdagsman.
Konstitutionsutskottet, som hade att afgifva yttrande öfver sistnämnda
förslag, afstyrka detta i sitt betänkande n:o 6, under anförande,
bland annat, att utskottet i likhet med hvad konstitutionsutskottet
vid 1887 års riksdag yttrat i sitt utlåtande n:o 15, med anledning af
en motion af liknande innehåll, icke kunde finna något giltigt skäl, på
grund hvaraf ledamot af statsrådet skulle mer än hvarje annan svensk medborgare
vara i saknad af rättighet att kunna till riksdagsman väljas.
Utskottets hemställan blef af båda kamrarne utan votering bifallen.
Då motionären innevarande år inskränkt sig till att föreslå införande
af bestämmelse, att riksdagsman, som emottoge kallelse till ledamot af
statsrådet, skulle underkastas omval, har han emellertid såsom grund
för detta förslag angifvit samma skäl som för sitt förslag nästlidet år,
eller olämpligheten deraf, att Konungens rådgifvare samtidigt vore riksdagsmän,
enär en riksdagsman, som Konungen behagat kalla till sitt
rådsbord, vore upptagen af göromål i regeringsärenden och icke alltid
kunde representera valkretsen så, som valmännen möjligen tänkt sig.
Motionären hade den uppfattningen, att valmännen borde hafva sin
frihet, då det gälde att kora sin representant, men lika bestämdt måste
han fasthålla dervid, att, om Konungen behagade utse en redan vald
riksdagsman till sin rådgifvare, valkretsen skulle lemnas tillfälle att göra
nytt. val. Skulle valkretsen emellertid, efter erhållen kännedom om, att
dess representant emottaga en plats vid Konmfgens rådsbord, det
oaktadt vilja omvälja honom, både ingens rätt derigenom förnärmats.
Motionären har derjemte yttrat, att folkets aktning och förtroende för
regering och Riksdag, som ytterst hvilade derpå, att de båda statsmagterna
kunde, så att säga, kontrollera hvarandra, stärktes derigenom,
att icke samma person fungerade såsom ledamot samtidigt i både regering
och Riksdag.
Hvad motionären sålunda anfört måste för att ega giltighet såsom
skäl för bifall till förslaget hvila på förutsättningen, att den vunna erfarenheten
från de fall, då riksdagsman mottagit kallelse till ledamot
af statsrådet, varit sådan, att en grundlagsändring i motionens syfte
visat sig högst nödig eller nyttig. Men så har enligt utskottets åsigt
ej varit förhållandet. Motionären har ej framlagt något bevis för
olämpligheten af den nu gällande ordningen; och den af motionären
åberopade möjligheten, att en i statsrådet inkallad riksdagsman skulle
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
kunna vara så upptagen af regeringsärenden, att han icke alltid kunde
representera valkretsen så som valmännen tänkt sig, torde icke böra
föranleda införande i vår riksdagsordning af en bestämmelse, som vore
byggd på den derstädes hittills alldeles okända grundsatsen, att vissa
embetens innehafvare skulle vara uteslutna från deltagande i representationen.
Då utskottet således redan vid granskningen af grunden för den
påyrkade förändringen funnit sig icke kunna biträda motionärens förslag,
har utskottet ansett sig icke böra ingå på ett närmare skärskådande
af den föreslagna bestämmelsen i dess tillämpning, i hvilket hänseende
utskottet dock ej kan underlåta påpeka, att densamma, särskildt med
afseende å sättet för Första Kammarens bildande, torde komma att
medföra afsevärda svårigheter.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Ola Perssons förevarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 april 1898.
På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.
. ■ ,u i i ''
Reservationer:
af herr Ljungrnan, som ansett, att utskottet, med anledning af herr
Ola Perssons förevarande motion, bort hemställa,
att följande förslag till ändrad lydelse af 9, 12 och 21 §§ riksdagsordningen
måtte antagas att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:
Riksdagsordningen.
§ 9.
1. Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
7
valet egt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttatiotusen
riksdaler, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd,
skattat för minst fyra tusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller arbete.
Kommer riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning,
att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträde
han sin befattning.
2. Vill riksdagsman i Första Kammaren befattningen sig afsåga,
eger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar,
hos Konungens Befallningshafvande.
Emottager riksdagsman, efter det han blifvit vald, förtroendesyssla,
hvarom i 35 § regeringsformen förmäles, frånträde han, om lian är vald
af stadsfullmägtige, genast, men, om han är vald af landsting, vid näst
instundande lagtima möte för det landsting, honom utsett, sin befattning som
riksdagsman, men kan återväljas.
§ 12-
Riksdagsman i Första Kammaren eger ej att för denna befattning
något arfvode uppbära.
§ 21.
1. Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej
denna befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl
för afsägelse. Såsom sådana anses:
1) de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2) ålder öfver sextio år;
3) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, som göres vid valtillfälle,
pröfvas af valförrättaren. Sker afsägelse efteråt, mellan riksdagar, pröfvas
den af Konungens Befallningshafvande.
2. Emottager riksdagsman, efter det han blifvit vald,, förtroendesyssla,
hval om i 35 § regeringsformen förmäles, frånträde han sin befattning som
riksdagsman, men kan återväljas.;
af herrar friherre Barnekow, Dahn, Gyllensvärd, Johnsson, Andersson
i Malmö och Sjöberg, hvilka ansett, att utskottet i anledning af herr Ola
Perssons förevarande motion bort hemställa,
att följande förslag till ändrad lydelse af 9 och 19 §§ riksdagsordningen
måtte antagas att hvila till vidare grundlagsenlig behandling.
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Riksdagsordningen.
''TV,;,;/''i:;§9. .. t.''../
1. Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före
valet egt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttatiotusen riksdaler,
eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat
för minst fyratusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller arbete.
Kommer riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning, att han
ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträde han sin
befattning.
2. Emottager riksdagsman, efter det han blifvit vald, kallelse till
ledamot af statsrådet, frånträde han, om han är vald af stadsfullmäqtige,
genast, men, om han är vald af landsting, vid nästinstundande möte för det
landsting, honom utsett, sin befattning som riksdagsman, men kan återväljas.
§ 19.
1. Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som
uppnått tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, ega valrätt inom den
kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas. i
2. nEmottager riksdagsman, efter det han blifvit vald, kallelse till
ledamot af statsrådet, frånträde han sin befattning som riksdagsman, men
kan återväljas.;
;■<!. . : ''i Vi ; u; £
af herr Vahlin, som yttrat:
»Då de förhållanden, hvilka föranleda att en medlem af regeringen
ej alltid kan med full sjelfständighet utöfva uppdraget att vara ledamot
af Riksdagen, icke skulle förlora sin betydelse derigenom, att lian finge
sitt mandat förnyadt, har jag ansett mig inom utskottet endast kunna
yrka bifall till det förslag, motionären framlade vid senaste riksdag,
eller till »sådana ändringar i gällande grundlagar, att statsråd icke tilllika
får vara riksdagsman».
Herr Restadius har anhållit få bär antecknadt, att lian ej deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.