Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

1898-04-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1898:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1898, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 233, har herr Odencrants föreslagit, att Riksdagen måtte såsom

hyllande i grundlagsenlig ordning antaga följande förändrade lydelse af

2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o. I grund af hvad — — — sexton skillingar. Att ingen må

tillåtas att, i andra fall, än allmänna lagen och nu gällande författningar

utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af

andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar, i afseende på

enskilda personers lefverne och seder, så vidt de lända dem till skada eller

förklenande; och att ej heller utdrag af det i riket inrättade straffregister må

meddelas i andra fall än gällande författning utstakar. Den, häremot bryter,

böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

Samma förslag, som motionären nu upptagit, framlades af Kongl. Maj:t

vid 1896 års riksdag uti proposition n:o 23, jemte andra förslag till

ändringar i tryckfrihetsförordningen. De skäl, som lågo till grund för denna

proposition, innefattades i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 3 Sami. 6 Raft. (N:o 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

den 31 januari 1896 afgifvet yttrande, hvilket i hvad angår nu förevarande

fråga var af följande lydelse:

»Inför Eders Kongl. Maj:t får jag härmed underdånigst anmäla två

särskilda framställningar om tillägg till gällande tryckfrihetsförordning, hvilka

framställningar synas mig böra föranleda, att förslag i ämnet förelägges

Riksdagen.

Den andra af ofvan omförmälda underdåniga framställningar angående

ändring i tryckfrihetsförordningen har blifvit gjord af den utaf Eders Kongl.

Maj:t den 11 september 1891 tillsatta komité för utarbetande af föreskrifter

till beredande af upplysningar angående dömde förbrytare m. m.

I det underdåniga betänkande, som denna komité den 30 september

1892 afgifvit, har komitén förmält sig anse lämpligaste sättet att bereda

domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande dömde förbrytare

vara, att för ändamålet inom justitiedepartementet inrättades ett särskildt

straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom utslag af

rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller för snatteri

till böter, hvarjemte registret äfven skulle innehålla uppgifter angående dem,

som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott; och har komitén jemväl

öfverlemnat uppgjordt förslag till »förordning angående straffregister», hvilket

förslag, för att redan nu komma till Riksdagens kännedom, torde få såsom

bilaga fogas till detta protokoll.

Angående straffregistret har komitén ansett det vara af synnerlig vigt,

att de deri ingående straffuppgifterna icke varda tillgängliga för den störa

allmänheten, hvadan ock i 15 § af omförmälda författningsförslag intagits

bestämmelser angående de fall, i hvilka utdrag af registret borde få utbekommas.

För att dylikt skydd skall kunna åt straffregistret beredas, erfordras

emellertid — enligt hvad komitén påvisat — att gällande tryckfrihetsförordning

undergår någon ändring, i hvilket afseende komitén föreslagit, att till den i

2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen nu förekommande bestämmelse, att »ingen

må tillåtas att i andra fall, än allmänna lagen och nu gällande författningar

utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra

själavården och kyrkodiscipiinen rörande handlingar, i afseende på enskilda

personers lefverne och seder, såvidt de lända dem till skada eller förklenande»,

måtte fogas ett tillägg derom, att ej heller utdrag af det i justitiedepartementet

inrättade straffregister må meddelas i andra fall än gällande författning

utstakar.

I afseende på detta förslag anför komitén vidare, att förbudet mot

utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra själavården och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda personers lefverne

och seder vore inskränkt till sådana fall, då utdragen skulle lända de enskilda

till skada eller förklenande. Blefve enahanda inskränkning gällande i fråga

om utdrag af registret, skulle deraf följa, att från registret finge utgifvas

intyg derom, att angående viss uppgifven person icke förekomme någon

anteckning i straffregistret, så snart förhållandet verkligen vore sådant.

Beträffande den, som vid sökande af anställning eller eljest vid påfordran

icke kunde förete dylikt intyg, skulle åter dragas den slutsats, att han blifvit

för brott dömd; och på detta sätt skulle i verkligheten hafva tillskapats en

ny art frejdebetyg, som i icke ringa män kunde motverka hvad man åsyftat

att vinna med de påbudna inskränkningarna i prestbet.ygens innehåll. Af

sådan anledning hade komitén ansett förbud mot meddelande af utdrag ur straffregistret

icke, såsom förbudet mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböcker och

dylika handlingar, böra göras beroende derpå, huru vida upplysningarna vore

för den efterfrågade personen gynsamma eller icke.

Vid öfvervägande af komiténs förslag till förordning angående straffregister

har jag funnit detsamma vara egnadt att läggas till grund för

blifvande bestämmelser i ämnet. Jag är äfven ense med komiterade derutinnan,

att, om ett straffregister varder inrättadt, det jemväl bör vara

skyddadt mot obehörigt offentliggörande.

Då detta skydd icke kan åstadkommas i annan ordning än som för

grundlagsändring finnes stadgad, synes mig angeläget vara, att redan nu

förslag till dylik grundlagsändring förelägges Riksdagen.

I afseende på grundlagsändringens beskaffenhet synes mig komiterades

förslag vara lämpligt; dock torde det icke vara nödigt att i grundlag fastslå,

att straffregistret skall föras i justitiedepartementet, utan möjlighet lemnas

öppen att, i händelse så skulle finnas lämpligare, förlägga registret äfven till

annan myndighet. Det synes mig alltså böra såsom tillägg till ofvanberörda

föreskrift i tryckfrihetsförordningen stadgas, att utdrag af det i riket inrättade

straffregister icke må meddelas i* andra fall än gällande författning utstakar.»

På tillstyrkan af konstitutionsutskottet blef det sålunda af Kongl. Maj:t

framlagda förslaget utan diskussion af 1896 års Riksdag antaget såsom

hvilande till vidare grundlagsenlig behandling, men då förslaget till slutligt

afgörande förekom vid 1897 års riksdag, godkändes det af Första Kammaren,

hvaremot det blef af Andra Kammaren förkastadt med 134 röster emot 77.

Motionären anför beträffande sjelfva straffregisterinstitutionens lämplighet:

Den svenska strafflagstiftningen erfordrade tvifvelsutan i många hän
seenden

en reform för att blifva delaktig af de nyare strömningar, som på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

senare tiden gjorde sig gällande inom kriminalvetenskapen. Det hade sålunda

ej sällan uttalats önskvärdheten åt borttagandet af straffpåföljden förlust af

medborgerligt förtroende, af införandet af s. k. vilkorliga straffdomar m. m.

I synnerhet hade den förra af dessa frågor både inom juridiska kretsar och

från representationens sida framhållits såsom i hög grad värd uppmärksamhet.

Men på samma gång hade man erkänt, att för vinnandet af en reform i

berörda syfte med nödvändighet erfordrades eu rättsinstitution, som gjorde

det möjligt att erhålla visshet om, huruvida en person vore dömd för vanärande

brott, som borde medföra förlust af en del medborgerliga rättigheter.

En dylik institution skulle man finna i ett s. k. straffregister. Härigenom skulle man

äfven göra det möjligt att, med borttagandet af det med skäl klandrade förhållande,

att prestbetygen upptoge de straff eller straffpåföljder, som en

person fått sig ådömda, och med presterskapets befriande från deras skyldighet

att vara hvad man kallat »brottmålsregistratorer», från en officiel anstalt

erhålla nödiga upplysningar angående en tilltalads föregående lif och möjligen

begångna förbrytelser. Den moderna kriminalrätten uppstälde nemligen, såsom

inom Riksdagen vid föregående tillfällen uttalats, med mycken styrka den

fordran, att vid bestämmande af straff den afgörande vigten skulle fästas vid

brottslingens föregående lefnad, så att domaren med en tillräckligt vid latitud

vore i tillfälle att döma en vaneförbrytare vida strängare än den tillfällige

brottslingen. Straffregisterinstitutionen, rätt genomförd, skulle derför ur flera

synpunkter vara egnad att föra vår strafflagstiftning framåt i den rigtningen,

som en nyare tids uppfattning påfordrade; hvarjemte den äfven skulle medföra

den fördelen, att, sedan ett dylikt register en längre tid förts, man skulle

kunna motse en högst väsentlig förkortning af den förberedande behandlingen

af och ransakningen i brottmål i första instans.

Sedan motionären derefter anmärkt, hvilka betänkliga vådor det skulle

medföra, om ett straffregister ej förlänades samma grundlagsenliga rättsskydd,

som kyrkoböcker för närvarande ega, ytta-ar han vidare: Granskade man

den diskussion, som fördes i Andra Kammaren, då det från 1896 hvilande

förslaget till införande af den utaf motionären nu föreslagna bestämmelsen

derstädes förekom, syntes deraf framgå, att nära nog alla talarne voro ense,

dels derom att ett straffregisters införande vore synnerligen vigtigt och önskvärdt,

framför allt derför att detta vore grundläggande för flera nödiga

reformer i modern rigtning på strafflagstiftningens område, dels ock derom

att ett straffregister ej borde införas, utan att samtidigt deråt gåfves det för

detsamma nödvändiga grundlagsenliga rättsskydd. Deremot uttalades med

synnerlig skärpa den åsigten, att ej den föreslagna grundlagsändringen borde

då antagas, enär det visat sig, att Kongl. Maj:t ärnade, enligt 89 § regeringsformen,

i administrativ väg utfärda författning angående straffregisters in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 8.

b

förande. Man var ej nöjd med detaljerna i det af komitén framlagda förslaget,

hvarför man — äfven oberoende af den principiella frågan om rätta

sättet för förordningens tillkomst — ville hafva tillfälle att närmare bestämma

de lagstiftningsföreskrifter, som i frågan vore tillämpliga och välbehöfliga.

Men, förklarade en af grundlagsförslagets ifrigaste motståndare, om regeringen

för Riksdagen framlade förslag till lag om ett straffregister, skulle utgången

blifva en annan, än den då blef.

Vid sådant förhållande syntes det motionären vara i sin ordning, att

den vigtiga frågan hölles vid lif, och att åtgärder redan nu vidtoges för dess

slutliga lösning. Det torde derför vara nödigt, att Riksdagen redan under

nuvarande treårsperiod antoge såsom hvilande den erforderliga grundlagsändringen,

naturligen under den uttryckliga förutsättningen, att Kongl. Magt,

såsom ock vid föregående riksdag antyddes af herr statsrådet och chefen

för kongl. justitiedepartementet, för Riksdagen framlade förslag till lag om

straffiregistrets införande. Skulle under nuvarande treårsperiod grundlagsändringen

ej antagas såsom hvilande, blefve den oundvikliga följden, att reformen

måste undanskjutas åtminstone för en tid af 4 år.

Hvad motionären anfört synes utskottet till fyllest tala för ett bifall i

hufvudsak till hans förslag. Dock torde man dervid åt den åsigten, att

en blifvande lag angående straffregister skall stiftas af Konung och Riksdag

gemensamt, böra gifva uttryck genom begagnande i det föreslagna tillägget

af ordet lag i stället för författning.

Genom att med nämnda ändring till hvilande antaga det föreslagna

tillägget till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen håller man möjligheten öppen

att redan år 1900 få straffregisterinstitutionen införd, derest dess införande

då eljest skulle anses lämpligt.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen med anledning af herr Odencrants’ förevarande

motion ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till förändrad lydelse

af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

Bik. till Hiksd. Prot. 1898. 3 Sami. 6'' Höft,

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

(Nuvarande lydelse.)

§

4:o. — — — —----

Att protokoll — — — — — —

— — — — — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra

fall än allmänna lagen och nu gällande

författningar utstaka, meddela

eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker

eller af andra själavården och

kyrkodisciplinen rörande handlingar, i

afseende på enskilda personers lefverne

och seder, så vidt de lända dem till

skada eller förklenande. Den häremot

bryter, böte trettiotre riksdaler sexton

skillingar.

(Föreslagen lydelse.)

2.

4:o. — — —-----

Att protokoll — — — — — —

— — — — — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra

fall än allmänna lagen och nu gällande

författningar utstaka, meddela eller

till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker

eller af andra själavården och

kyrkodisciplinen rörande handlingar, i

afseende på enskilda personers lefverne

och seder, så vidt de lända dem

till skada eller förklenande; och att ej

heller utdrag af det i riket inrättade

straffregister må meddelas i andra fall

än gällande lag utstakar. Den häremot

bryter, böte trettiotre riksdaler

sexton skillingar.

Stockholm den 15 april 1898.

På utskottets vägnar:

O. BERGrlUS.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.