Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
1898-04-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1898:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1898, kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 233, har herr Odencrants föreslagit, att Riksdagen måtte såsom
hyllande i grundlagsenlig ordning antaga följande förändrade lydelse af
2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:
§ 2.
4:o. I grund af hvad — — — sexton skillingar. Att ingen må
tillåtas att, i andra fall, än allmänna lagen och nu gällande författningar
utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af
andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar, i afseende på
enskilda personers lefverne och seder, så vidt de lända dem till skada eller
förklenande; och att ej heller utdrag af det i riket inrättade straffregister må
meddelas i andra fall än gällande författning utstakar. Den, häremot bryter,
böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.
Samma förslag, som motionären nu upptagit, framlades af Kongl. Maj:t
vid 1896 års riksdag uti proposition n:o 23, jemte andra förslag till
ändringar i tryckfrihetsförordningen. De skäl, som lågo till grund för denna
proposition, innefattades i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet
Bih. till Riksd. Prat. 1898. 3 Sami. 6 Raft. (N:o 8.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
den 31 januari 1896 afgifvet yttrande, hvilket i hvad angår nu förevarande
fråga var af följande lydelse:
»Inför Eders Kongl. Maj:t får jag härmed underdånigst anmäla två
särskilda framställningar om tillägg till gällande tryckfrihetsförordning, hvilka
framställningar synas mig böra föranleda, att förslag i ämnet förelägges
Riksdagen.
Den andra af ofvan omförmälda underdåniga framställningar angående
ändring i tryckfrihetsförordningen har blifvit gjord af den utaf Eders Kongl.
Maj:t den 11 september 1891 tillsatta komité för utarbetande af föreskrifter
till beredande af upplysningar angående dömde förbrytare m. m.
I det underdåniga betänkande, som denna komité den 30 september
1892 afgifvit, har komitén förmält sig anse lämpligaste sättet att bereda
domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande dömde förbrytare
vara, att för ändamålet inom justitiedepartementet inrättades ett särskildt
straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom utslag af
rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller för snatteri
till böter, hvarjemte registret äfven skulle innehålla uppgifter angående dem,
som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott; och har komitén jemväl
öfverlemnat uppgjordt förslag till »förordning angående straffregister», hvilket
förslag, för att redan nu komma till Riksdagens kännedom, torde få såsom
bilaga fogas till detta protokoll.
Angående straffregistret har komitén ansett det vara af synnerlig vigt,
att de deri ingående straffuppgifterna icke varda tillgängliga för den störa
allmänheten, hvadan ock i 15 § af omförmälda författningsförslag intagits
bestämmelser angående de fall, i hvilka utdrag af registret borde få utbekommas.
För att dylikt skydd skall kunna åt straffregistret beredas, erfordras
emellertid — enligt hvad komitén påvisat — att gällande tryckfrihetsförordning
undergår någon ändring, i hvilket afseende komitén föreslagit, att till den i
2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen nu förekommande bestämmelse, att »ingen
må tillåtas att i andra fall, än allmänna lagen och nu gällande författningar
utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra
själavården och kyrkodiscipiinen rörande handlingar, i afseende på enskilda
personers lefverne och seder, såvidt de lända dem till skada eller förklenande»,
måtte fogas ett tillägg derom, att ej heller utdrag af det i justitiedepartementet
inrättade straffregister må meddelas i andra fall än gällande författning
utstakar.
I afseende på detta förslag anför komitén vidare, att förbudet mot
utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra själavården och
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda personers lefverne
och seder vore inskränkt till sådana fall, då utdragen skulle lända de enskilda
till skada eller förklenande. Blefve enahanda inskränkning gällande i fråga
om utdrag af registret, skulle deraf följa, att från registret finge utgifvas
intyg derom, att angående viss uppgifven person icke förekomme någon
anteckning i straffregistret, så snart förhållandet verkligen vore sådant.
Beträffande den, som vid sökande af anställning eller eljest vid påfordran
icke kunde förete dylikt intyg, skulle åter dragas den slutsats, att han blifvit
för brott dömd; och på detta sätt skulle i verkligheten hafva tillskapats en
ny art frejdebetyg, som i icke ringa män kunde motverka hvad man åsyftat
att vinna med de påbudna inskränkningarna i prestbet.ygens innehåll. Af
sådan anledning hade komitén ansett förbud mot meddelande af utdrag ur straffregistret
icke, såsom förbudet mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböcker och
dylika handlingar, böra göras beroende derpå, huru vida upplysningarna vore
för den efterfrågade personen gynsamma eller icke.
Vid öfvervägande af komiténs förslag till förordning angående straffregister
har jag funnit detsamma vara egnadt att läggas till grund för
blifvande bestämmelser i ämnet. Jag är äfven ense med komiterade derutinnan,
att, om ett straffregister varder inrättadt, det jemväl bör vara
skyddadt mot obehörigt offentliggörande.
Då detta skydd icke kan åstadkommas i annan ordning än som för
grundlagsändring finnes stadgad, synes mig angeläget vara, att redan nu
förslag till dylik grundlagsändring förelägges Riksdagen.
I afseende på grundlagsändringens beskaffenhet synes mig komiterades
förslag vara lämpligt; dock torde det icke vara nödigt att i grundlag fastslå,
att straffregistret skall föras i justitiedepartementet, utan möjlighet lemnas
öppen att, i händelse så skulle finnas lämpligare, förlägga registret äfven till
annan myndighet. Det synes mig alltså böra såsom tillägg till ofvanberörda
föreskrift i tryckfrihetsförordningen stadgas, att utdrag af det i riket inrättade
straffregister icke må meddelas i* andra fall än gällande författning utstakar.»
På tillstyrkan af konstitutionsutskottet blef det sålunda af Kongl. Maj:t
framlagda förslaget utan diskussion af 1896 års Riksdag antaget såsom
hvilande till vidare grundlagsenlig behandling, men då förslaget till slutligt
afgörande förekom vid 1897 års riksdag, godkändes det af Första Kammaren,
hvaremot det blef af Andra Kammaren förkastadt med 134 röster emot 77.
Motionären anför beträffande sjelfva straffregisterinstitutionens lämplighet:
Den svenska strafflagstiftningen erfordrade tvifvelsutan i många hän
seenden
en reform för att blifva delaktig af de nyare strömningar, som på
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
senare tiden gjorde sig gällande inom kriminalvetenskapen. Det hade sålunda
ej sällan uttalats önskvärdheten åt borttagandet af straffpåföljden förlust af
medborgerligt förtroende, af införandet af s. k. vilkorliga straffdomar m. m.
I synnerhet hade den förra af dessa frågor både inom juridiska kretsar och
från representationens sida framhållits såsom i hög grad värd uppmärksamhet.
Men på samma gång hade man erkänt, att för vinnandet af en reform i
berörda syfte med nödvändighet erfordrades eu rättsinstitution, som gjorde
det möjligt att erhålla visshet om, huruvida en person vore dömd för vanärande
brott, som borde medföra förlust af en del medborgerliga rättigheter.
En dylik institution skulle man finna i ett s. k. straffregister. Härigenom skulle man
äfven göra det möjligt att, med borttagandet af det med skäl klandrade förhållande,
att prestbetygen upptoge de straff eller straffpåföljder, som en
person fått sig ådömda, och med presterskapets befriande från deras skyldighet
att vara hvad man kallat »brottmålsregistratorer», från en officiel anstalt
erhålla nödiga upplysningar angående en tilltalads föregående lif och möjligen
begångna förbrytelser. Den moderna kriminalrätten uppstälde nemligen, såsom
inom Riksdagen vid föregående tillfällen uttalats, med mycken styrka den
fordran, att vid bestämmande af straff den afgörande vigten skulle fästas vid
brottslingens föregående lefnad, så att domaren med en tillräckligt vid latitud
vore i tillfälle att döma en vaneförbrytare vida strängare än den tillfällige
brottslingen. Straffregisterinstitutionen, rätt genomförd, skulle derför ur flera
synpunkter vara egnad att föra vår strafflagstiftning framåt i den rigtningen,
som en nyare tids uppfattning påfordrade; hvarjemte den äfven skulle medföra
den fördelen, att, sedan ett dylikt register en längre tid förts, man skulle
kunna motse en högst väsentlig förkortning af den förberedande behandlingen
af och ransakningen i brottmål i första instans.
Sedan motionären derefter anmärkt, hvilka betänkliga vådor det skulle
medföra, om ett straffregister ej förlänades samma grundlagsenliga rättsskydd,
som kyrkoböcker för närvarande ega, ytta-ar han vidare: Granskade man
den diskussion, som fördes i Andra Kammaren, då det från 1896 hvilande
förslaget till införande af den utaf motionären nu föreslagna bestämmelsen
derstädes förekom, syntes deraf framgå, att nära nog alla talarne voro ense,
dels derom att ett straffregisters införande vore synnerligen vigtigt och önskvärdt,
framför allt derför att detta vore grundläggande för flera nödiga
reformer i modern rigtning på strafflagstiftningens område, dels ock derom
att ett straffregister ej borde införas, utan att samtidigt deråt gåfves det för
detsamma nödvändiga grundlagsenliga rättsskydd. Deremot uttalades med
synnerlig skärpa den åsigten, att ej den föreslagna grundlagsändringen borde
då antagas, enär det visat sig, att Kongl. Maj:t ärnade, enligt 89 § regeringsformen,
i administrativ väg utfärda författning angående straffregisters in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 8.
b
förande. Man var ej nöjd med detaljerna i det af komitén framlagda förslaget,
hvarför man — äfven oberoende af den principiella frågan om rätta
sättet för förordningens tillkomst — ville hafva tillfälle att närmare bestämma
de lagstiftningsföreskrifter, som i frågan vore tillämpliga och välbehöfliga.
Men, förklarade en af grundlagsförslagets ifrigaste motståndare, om regeringen
för Riksdagen framlade förslag till lag om ett straffregister, skulle utgången
blifva en annan, än den då blef.
Vid sådant förhållande syntes det motionären vara i sin ordning, att
den vigtiga frågan hölles vid lif, och att åtgärder redan nu vidtoges för dess
slutliga lösning. Det torde derför vara nödigt, att Riksdagen redan under
nuvarande treårsperiod antoge såsom hvilande den erforderliga grundlagsändringen,
naturligen under den uttryckliga förutsättningen, att Kongl. Magt,
såsom ock vid föregående riksdag antyddes af herr statsrådet och chefen
för kongl. justitiedepartementet, för Riksdagen framlade förslag till lag om
straffiregistrets införande. Skulle under nuvarande treårsperiod grundlagsändringen
ej antagas såsom hvilande, blefve den oundvikliga följden, att reformen
måste undanskjutas åtminstone för en tid af 4 år.
Hvad motionären anfört synes utskottet till fyllest tala för ett bifall i
hufvudsak till hans förslag. Dock torde man dervid åt den åsigten, att
en blifvande lag angående straffregister skall stiftas af Konung och Riksdag
gemensamt, böra gifva uttryck genom begagnande i det föreslagna tillägget
af ordet lag i stället för författning.
Genom att med nämnda ändring till hvilande antaga det föreslagna
tillägget till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen håller man möjligheten öppen
att redan år 1900 få straffregisterinstitutionen införd, derest dess införande
då eljest skulle anses lämpligt.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Riksdagen med anledning af herr Odencrants’ förevarande
motion ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förslag till förändrad lydelse
af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:
Bik. till Hiksd. Prot. 1898. 3 Sami. 6'' Höft,
2
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
(Nuvarande lydelse.)
§
4:o. — — — —----
Att protokoll — — — — — —
— — — — — sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas att, i andra
fall än allmänna lagen och nu gällande
författningar utstaka, meddela
eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker
eller af andra själavården och
kyrkodisciplinen rörande handlingar, i
afseende på enskilda personers lefverne
och seder, så vidt de lända dem till
skada eller förklenande. Den häremot
bryter, böte trettiotre riksdaler sexton
skillingar.
(Föreslagen lydelse.)
2.
4:o. — — —-----
Att protokoll — — — — — —
— — — — — sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas att, i andra
fall än allmänna lagen och nu gällande
författningar utstaka, meddela eller
till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker
eller af andra själavården och
kyrkodisciplinen rörande handlingar, i
afseende på enskilda personers lefverne
och seder, så vidt de lända dem
till skada eller förklenande; och att ej
heller utdrag af det i riket inrättade
straffregister må meddelas i andra fall
än gällande lag utstakar. Den häremot
bryter, böte trettiotre riksdaler
sexton skillingar.
Stockholm den 15 april 1898.
På utskottets vägnar:
O. BERGrlUS.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.