Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 21 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni 1879.

1898-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 21 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni 1879.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o II.

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

21 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten

den 20 juni 1879.

Från Första Kammaren har till lagutskottet hänvisats en åt

herr von Strokirch väckt motion, n:o 1, af följande lydelse:

»Om ändring och utrifning af vattenverk, som genom uppdämning

skadar jord och hindrar dess odling, stadgades i kongl. förordningen 14

juli 1835 i dess § 3, att om vattenverk, som tillhör boställe, alldeles

utrifves, skall, i alla fall, ersättning derför vara bestämd endast till

motsvarighet af värdet.

Genom detta stadgande, hvilken med andra ordalag återfinnes i

nu gällande vattenlag af den 20 juni 1879 kap. 3 § 21, har lagstiftaren

redan velat gifva ett uttryck för det allmännas skyldighet att för den

enskilde underlätta odling och torrläggning af mark; mycken sådan

har derigenom under tidernas lopp vunnits; för det myckna, som i sådant

hänseende återstår att vinna och som fördränkes genom uppdämning

för vattenverk vid ett och annat af kronans indragna boställen,

torde ett ytterligare steg af tillmötesgående från det allmännas sida

med skäl kunna ifrågasättas; ett sådant vore, att kronan, i likhet med

hvad nu i vissa fall eger rum i afseende å jords m. m. afstående till

jernväg, frånsade sig all ersättning för ifrågavarande vattenverk och

uppdämningar, då de i och för odling böra rifvas.

Det kan ju tyckas, att en sådan frikostighet å kronans sida skulle

för denna kunna medföra känbara förluster, hvarvid dock torde få be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

märkas, att antalet af de vattenverk, som kunna ifrågasättas för rifning,

icke kan antagas vara stort, samt att uppoffriugen af ett eller annat

årligt arrende kommer efter verkställa odlingar kronan åter till godo i

form af till staten inflytande medel från bevillning af kapital och

arbete m. m.

Emot den här ifrågasatta uppoffringen från det allmännas sida

kan ju anföras, att om ett odlingsföretag anses fördelaktigt, så spelar

en billig inlösen af ett vattenverk ingen stor roll i kostnaden för företaget

i dess helhet, och då dertill kommer, att sådan alltid måste ske,

då det är fråga om privata verk, skulle ett odlingsföretag ställas i olika

förhållande till ett annat; men förutom att sådan olikhet redan förefinnes,

ställer sig frågan annorlunda, om man vill göra sig förtrogen med de

mångahanda omständigheter, som äro förknippade med åstadkommande

af ett odlingsföretag, hvari de intresserade icke sällan till stor del

utgöras af föga kapitalstarka jordegare, för hvilka svårigheten att anskaffa

nödiga förlag uppställer hinder för företaget; genom ett tillmötesgående

från det allmänna i den rigtning, här angifvits, skulle ett

väsentligt hinder undanrödjas och kronan utan nämnvärda uppoffringar

gå i spetsen för den ofta framhållna frågan: att inom egna gränser

vinna Finland åter.

Ordförande för ett bland rikets hushållningssällskap i en bygd,

rik på mycken vattendränkt odlingsmark, har jag länge varit i tillfälle

iakttaga, huru uppdämning å ett och annat boställe i och för relativt

obetydliga vattenverk vållar hinder och svårigheter för torrläggning

och odling af mångtusende hektar jord af yppersta beskaffenhet; likartade

förhållanden torde nog förekomma i öfriga delar af vårt land.

I afsigt att befrämja och underlätta detsammas uppodling, får jag med

stöd af hvad här ofvan framhållits föreslå, att Riksdagen må för dess

del besluta, att 3 kap. § 21 i lagen om dikning och annan afledning

af vatten af den 20 juni 1879 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Enligt detta kapitel tillkommer kronan icke någon ersättning

eller lösen.»

I likhet med motionären finner utskottet det visserligen vara

oneklig!, att staten i kraftigast möjliga mån understödjer och underlättar

verkställande af för landet nyttiga odlingsföretag, och utskottet

vill ingalunda förneka, att ett sådant understöd mången gång kan för

Bill. till lliksd. Prof. 1898. 7 Sami. 5 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutshottets Utlåtande N:o 11.

odlingsföretagets åstadkommande utgöra ett hufvudvilkor; dock kan

utskottet ej anse lämpligt, att befrämjande af odlingsföretag sker

genom sådan ändring af dikningslagens 21 § som den af motionärenföreslagna.

Först och främst skulle genom en bestämmelse i den rigtning,

motionären förordat, ett statens understöd till odlingsföretagen, hvilket

naturligtvis bör afpassas hufvudsakligen efter den större eller mindre

betydelse för landet i dess helhet, som företaget må anses ega, komma

att göras beroende af en så fjerran från denna synpunkt liggande omständighet

som den, huruvida och i hvad mån odlingsföretagets verkställande

kräfver ändring eller utrifning af kronan tillhöriga vattenverk.

En dylik bestämmelse vore högst betänklig äfven så till vida,

att det icke läte sig beräknas, hvilka kronan tillhöriga större eller

mindre vattenverk, som i närmare eller fjermare framtid kunde komma

att för odlingsföretag tagas i anspråk.

Dessutom kan ju, för den händelse i något speciel!- fall ett

odlingsföretag ej kan komma till stånd utan att staten afstår från

ersättning för något kronan tillhörigt vattenverk, hvilket måste utrifvas,

ett sådant efterskänkande, i den mån sådant kan befinnas skäligt,

genom särskild derom gjord framställning beviljas.

På grund af det anförda hemställer alltså utskottet,

att herr von Strokirchs ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1898. "a

På lagutskottets vägnar: >■ ta

CARL B. HASSELROT.

i

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.