Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 14

1898-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:14, Lagutskottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Rilcsd. kansli den 8 februari 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående utsträckning af

rätten att ingå äktenskap inför borgerlig myndighet.

Under erinran, att han vid åtskilliga riksdagar förut framlagt förslag

i samma rigtning, har herr Waldenström uti en af Andra Kammaren till

lagutskottets behandling hänvisad motion, n:o 37, hemstält, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att hvarje äktenskap mellan svenska, till äktenskap

berättigade män och qvinnor skall kunna ingås inför borgerlig myndighet,

när kontrahenterna det åstunda.

Till stöd för motionen har herr Waldenström anfört, att om det

skulle vara sanning i en religiös handling — och kyrkan ville ju vara en

representant och bärare af den gudomliga sanningen — så måste den vara

frivillig. Lyckligtvis insåge man numera allmänt, att tvångsdop, tvångskonfirmation,

tvångsnattvardsgång vore något vidrigt, något som icke kunde

tjena vare sig kyrkan eller den enskilde till gagn. Men fullt lika onaturlig

och okristlig vore tvångsvigsel. Om äktenskapet derigenom blefve

heligare, om deri läge något medel att göra äktenskapet lyckligare och

makarne bättre eller trognare mot hvarandra, eller om svenska staten eller

kyrkan hade något gagn deraf, så kunde det hafva något skäl för sig,

men ingenting sådant kunde vare sig bevisas eller uppdiktas. Det vore

tvärtom till skada för alla parter, att en religiös handling påtvingades en

menniska emot hennes vilja. Ty deri läge en osanning, och osanningen,

likasom all orättfärdighet, måste förr eller senare medföra sitt straff.

Dill. Ull RiJcsd. Prål. ISOS. 7 Samt. 7 Höft. (N:is U, 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Vid flera föregående riksdagar hafva, på sätt motionären erinrat, motioner

förelegat om en utvidgning af rätten att låta äktenskap afslutas

inför borgerlig myndighet, och senast vid riksdagarne 1892 och 1896 har

motionären framlagt förslag, åsyftande sådan ändring af gällande lag, att

äktenskap mellan medlemmar af svenska kyrkan, som inom densamma begått

nattvarden, skulle kunna, om kontrahenterna det önskade, ingås inför

borgerlig myndighet. Hvad 1892 års lagutskott till stöd för sitt afstyrkande

af den då föreliggande motionen anförde och lagutskottet vid 1896

års riksdag vidhöll synes utskottet i hufvudsak fortfarande ega giltighet och

vara tillämpligt jemväl på den af herr Waldenström nu väckta motion, i hvad

densamma öfverskjuter hans nyssnämnda båda förslag vid 1892 och 1896

års riksdagar, eller på hans yrkande om rätt äfven för två kontrahenter,

som båda tillhöra samma främmande trossamfund, åt hvars presterskap

Kongl. Maj:t medgifvit rättighet att med laga verkan förrätta vigsel, att

få sin äktenskapliga förening med laga verkan beseglad af borgerlig myndighet.

Lagutskottet vid 1892 års riksdag yttrade, bland annat:

»Hvad motionären och vid förhandlingarna inom Riksdagen hans

meningsfränder anfört till stöd för den föreslagna reformen har icke förmått

rubba utskottets tillförene flera gånger uttalade öfvertygelse, att den

frihet att efter godtycke välja emellan den kyrkliga och den borgerliga

formen för äktenskaps ingående, som påyrkas af motionären, icke bör

komma till stånd. När nemligen staten för stiftandet af ett lagligt äktenskap

bestämt en viss form, hvilken den från sin synpunkt funnit vara den

mest värdiga för eu i samhällets såväl som den enskildes lif så djupt ingripande

handling som ingåendet af en äktenskaplig förening, bör staten

heller icke göra den eftergift till förmån för ett fåtals subjektiva uppfattning,

som medgifvandet af en dylik valfrihet onekligen skulle innebära.

Utan att ingå i någon pröfning af frågan, huruvida den kyrkliga eller

borgerliga formen för äktenskaps ingående är den med handlingens inre

Väsen mest öfverensstämmande, anser utskottet sig likväl böra erinra, att

den kyrkliga formen enligt gällande lag är den regelmessiga, medan den

borgerliga allt fortfarande har karakteren af undantag, som lagstiftaren,

dertill manad af omsorgen för upprätthållande af det organiska sambandet

mellan stat och kyrka, sett sig föranlåten att medgifva. Redan hänsyn

till denna omständighet borde, enligt utskottets förmenande, väcka betänkligheter

mot beviljandet af den valfrihet, motionären begärt. Ännu betänkligare

varder ett dylikt steg, om man i likhet med utskottet beaktar, hurusom

uppfattningen af äktenskapet och utsigterna för förverkligandet af

dess uppgifter i ej ringa mån bestämmas af det sätt, hvarpå äktenskapet

ingås. Detta sätt bör nemligen vara i sin män egnadt att väcka och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

underhålla en allvarlig uppfattning af äktenskapet, men om redan i fråga

om sättet för ingåendet af en äktenskaplig förbindelse ett visst godtycke

får göra sig gällande, lärer sådant snarare komma att undergräfva än

stärka en dylik uppfattning. Det torde jemväl kunna befaras, att den

ifrågastälda valfriheten, derest den komme till stånd, skulle komma att

framkalla allehanda slitningar mellan kontrahenterna och deras anhöriga

äfvensom inverka störande på den religiösa och moraliska uppfattningen

hos vårt lands befolkning.''

Af samma skäl föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Waldenströms förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar F. Andersson, P. G. Petersson, J. Anderson, Nilson, Ersson,

E. Svensson och Jansson, hvilka ansett, att motionen bort''af utskottet

tillstyrkas.

Herrar Husberg och Ohlsson hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.