Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 kap. 10 § ärfdabalken.

1898-02-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 kap. 10 § ärfdabalken.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande JY:o 26.

9

Ä :o 36.

:i-'' i !• fToi^id

Ant. till Riksd. kansli den 25 februari 1898, kl. ''/„3 e. m.

• -i; ■■■??: i. t :i

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 kap.

10 § ärfdabalken.

Uti 12 kapitlet 10 § ärfdabalken stadgas:

Hvad föräldrar kostat på sina barn, till deras nödtorftiga föda,

kläder, upptuktelse och bröllopskost, det må ej räknas; stånde dock föräldrarne

fritt, om de vilja, deremot lägga de andra sina barn något till,

som mindre njutit hafva.

• '' ..,1

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 57, har nu herr J. M. Johansson i Mellbyn hemstält, att

Riksdagen måtte för sin del antaga följande tillägg till 12 kapitlet 10 §

ärfdabalken: »Hafva föräldrarne icke tillagt barn under femton år något

till uppfostran och finnas barn, sonj uppnått denna ålder samt åtnjutit

uppfostran af boets gemensamma tillgångar, då skall vid arfskifte de

minderåriga barnen erhålla skälig ersättning härför af barnens samfälda

del i boet.»

Till stöd för motionen anföres:

Det inträffade icke så sällan, att, då man eller hustru aflidit, somliga

deras barn erhållit uppfostran af boets samfälda tillgångar, hvaremot

dessas minderåriga syskon erhållit obetydligt till uppfostran, och förDih.

till Riksd. Prat. 1898. 7 Sami. 13 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

äldrarna brukade i allmänhet icke -»lägga de andra sina barn något till,

som mindre njutit hafva», utan måste vid arfskifte den behållning, som

funnes, delas lika mellan uppfostrade och minderåriga barn, något som

ej vore förenadt med billighet och rättvisa.

Införande af ett lagstadgande af sådan innebörd som det af motionären

föreslagna skulle, enligt utskottets tanke, komma att medföra åtskilliga

olägenheter. Det skulle nemligen blifva förenadt med svårigheter att

bestämma beloppet af den »skäliga» ersättning, som i de af motionären

afsedda fall borde de minderåriga barnen tillkomma. Noggranna beräkningar

öfver verkliga kostnaden för de äldre barnens uppfostran läte sig

endast i undantagsfall åvägabringa, och fältet vore sålunda lemnadt öppet

för ett godtyckligt afgörande, hvilket förhållande efter all sannolikhet

skulle gifva anledning till en mängd ganska svårlösta tvister och rättegångar.

För öfrigt torde, om bestämmelser af sådan art, som motionären förordat,

befunnes lämpliga, det ej kunna anses rättvist, att deras tillämpning

begränsades till de af motionären omnämnda fall, att såsom arfvingar uti

ett bo funnes både minderåriga och »uppfostrade» barn, utan borde naturligtvis

för sådan händelse den grundsatsen vinna allmän tillämpning, att

afdrag å arfslott skulle ske, så snart någon af arfvingarne före arflåtarens

död ur boet njutit mera än de andra.

Hade alltså det ena barnets uppfostran kostat mera än det andras,

skulle det sistnämnda vid arfskiftet erhålla godtgörelse för skilnaden. Det

säger sig emellertid sjelft, att tillämpningen af en sådan grundsats skulle

komma att vålla högst afsevärda svårigheter vid arfskiftesförrättningarna.

Ej sällan torde också inträffa, att ett äldre barn, som vistats i föräldrahemmet

och utan lön eller mot ringa ersättning med sitt arbete

bidragit till boets förkofran, vore. lika förtjent af något tillskott å sin

arfslott, som ett minderårigt barn i samma familj.

En reglering af dessa skiftande förhållanden genom lagbud af den

beskaffenhet, motionären ifrågasatt, kan utskottet ej anse lämplig, utan

torde sådant fortfarande såsom hittills böra lemnas åt föräldrarna att ordna.

Slutligen anser sig utskottet böra påpeka, att paragrafen i fråga

endast afser nödtorftig kostnad, som barn ur föräldrahemmet åtnjutit, och

att korrektiv mot allt för ojemn arfsfördelning redan finnes stadgadt uti

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

12 kapitlet 9 § ärfdabalken, der det bestämmes, att gåfva af värde, som

fader eller moder gifvit barn, skall, derest ej derom annorlunda förordnats,

vid skiftet tagas i beräkning för bestämmande af barnets arfslott.

Med stöd af hvad ofvan anförts hemställer alltså utskottet,

att herr Johanssons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Ohlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.