Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 kap. 10 § ärfdabalken.
1898-02-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
LU 1898:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 kap. 10 § ärfdabalken.
Dokumentets text
Lagutskottets Utlåtande JY:o 26.
9
Ä :o 36.
:i-'' i !• fToi^id
Ant. till Riksd. kansli den 25 februari 1898, kl. ''/„3 e. m.
• -i; ■■■??: i. t :i
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 kap.
10 § ärfdabalken.
Uti 12 kapitlet 10 § ärfdabalken stadgas:
Hvad föräldrar kostat på sina barn, till deras nödtorftiga föda,
kläder, upptuktelse och bröllopskost, det må ej räknas; stånde dock föräldrarne
fritt, om de vilja, deremot lägga de andra sina barn något till,
som mindre njutit hafva.
• '' ..,1
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 57, har nu herr J. M. Johansson i Mellbyn hemstält, att
Riksdagen måtte för sin del antaga följande tillägg till 12 kapitlet 10 §
ärfdabalken: »Hafva föräldrarne icke tillagt barn under femton år något
till uppfostran och finnas barn, sonj uppnått denna ålder samt åtnjutit
uppfostran af boets gemensamma tillgångar, då skall vid arfskifte de
minderåriga barnen erhålla skälig ersättning härför af barnens samfälda
del i boet.»
Till stöd för motionen anföres:
Det inträffade icke så sällan, att, då man eller hustru aflidit, somliga
deras barn erhållit uppfostran af boets samfälda tillgångar, hvaremot
dessas minderåriga syskon erhållit obetydligt till uppfostran, och förDih.
till Riksd. Prat. 1898. 7 Sami. 13 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 26.
äldrarna brukade i allmänhet icke -»lägga de andra sina barn något till,
som mindre njutit hafva», utan måste vid arfskifte den behållning, som
funnes, delas lika mellan uppfostrade och minderåriga barn, något som
ej vore förenadt med billighet och rättvisa.
Införande af ett lagstadgande af sådan innebörd som det af motionären
föreslagna skulle, enligt utskottets tanke, komma att medföra åtskilliga
olägenheter. Det skulle nemligen blifva förenadt med svårigheter att
bestämma beloppet af den »skäliga» ersättning, som i de af motionären
afsedda fall borde de minderåriga barnen tillkomma. Noggranna beräkningar
öfver verkliga kostnaden för de äldre barnens uppfostran läte sig
endast i undantagsfall åvägabringa, och fältet vore sålunda lemnadt öppet
för ett godtyckligt afgörande, hvilket förhållande efter all sannolikhet
skulle gifva anledning till en mängd ganska svårlösta tvister och rättegångar.
För öfrigt torde, om bestämmelser af sådan art, som motionären förordat,
befunnes lämpliga, det ej kunna anses rättvist, att deras tillämpning
begränsades till de af motionären omnämnda fall, att såsom arfvingar uti
ett bo funnes både minderåriga och »uppfostrade» barn, utan borde naturligtvis
för sådan händelse den grundsatsen vinna allmän tillämpning, att
afdrag å arfslott skulle ske, så snart någon af arfvingarne före arflåtarens
död ur boet njutit mera än de andra.
Hade alltså det ena barnets uppfostran kostat mera än det andras,
skulle det sistnämnda vid arfskiftet erhålla godtgörelse för skilnaden. Det
säger sig emellertid sjelft, att tillämpningen af en sådan grundsats skulle
komma att vålla högst afsevärda svårigheter vid arfskiftesförrättningarna.
Ej sällan torde också inträffa, att ett äldre barn, som vistats i föräldrahemmet
och utan lön eller mot ringa ersättning med sitt arbete
bidragit till boets förkofran, vore. lika förtjent af något tillskott å sin
arfslott, som ett minderårigt barn i samma familj.
En reglering af dessa skiftande förhållanden genom lagbud af den
beskaffenhet, motionären ifrågasatt, kan utskottet ej anse lämplig, utan
torde sådant fortfarande såsom hittills böra lemnas åt föräldrarna att ordna.
Slutligen anser sig utskottet böra påpeka, att paragrafen i fråga
endast afser nödtorftig kostnad, som barn ur föräldrahemmet åtnjutit, och
att korrektiv mot allt för ojemn arfsfördelning redan finnes stadgadt uti
opaginerad Kontrollera mot PDF
II
Lagutskottets Utlåtande N:o 26.
12 kapitlet 9 § ärfdabalken, der det bestämmes, att gåfva af värde, som
fader eller moder gifvit barn, skall, derest ej derom annorlunda förordnats,
vid skiftet tagas i beräkning för bestämmande af barnets arfslott.
Med stöd af hvad ofvan anförts hemställer alltså utskottet,
att herr Johanssons ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1898.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Herr Ohlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.