Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till lagbestämmelser, hvarigenom sågverksbolag i Norrland och JDalarne blefve skyldiga att, på sätt om kronohemman är stadgadt, så till byggnad som egornas häfd underhålla bolagen tillhörande jordbruksfastigheter m. m.

1898-02-25 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:29, Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till lagbestämmelser, hvarigenom sågverksbolag i Norrland och JDalarne blefve skyldiga att, på sätt om kronohemman är stadgadt, så till byggnad som egornas häfd underhålla bolagen tillhörande jordbruksfastigheter m. m.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Ank. till Rikad. kansli den 25 februari 1898, kl. 1/a3 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om förslag till lagbestämmelser, hvarigenom

sågverksbolag i Norrland och JDalarne blefve skyldiga att, på

sätt om kronohemman är stadgadt, så till byggnad som egornas

häfd underhålla bolagen tillhörande jordbruksfastigheter

m. m.

Från Andra Kammaren har lagutskottet till behandling fått mottaga

en af herr O. Emthén inom nämnda kammare väckt, af bilagor

åtföljd motion, n:o 84, så lydande:

»Gång efter annan har under de senaste åren Riksdagens uppmärksamhet

fästs vid sågverksbolagens inom Norrland och Dalarne förvärf

af jordbruksfastigheter, den för hvarje år allt större och större

omfattning, hvari sådant förvärf sker, samt den fara, som till följd deraf

uppstått för den sjelfegande allmogeklassens inom dessa delar af riket

framtida bestånd.

De förhållanden, jag varit i tillfälle att bevittna inom den valkrets,

jag i Riksdagen representerar, mana äfven mig att fästa Riksdagens

uppmärksamhet på denna för Norrland och Dalarne så ytterst vigtiga

fråga, på det att, om möjligt, genom inskridande från Riksdagens sida

farorna för det sorgliga öde, som hotar jordbruket åtminstone i Norrland,

må kunna i någon mån minskas — om deras afvärjande kan tyvärr

ej blifva fråga, så långt det redan gått i en för dessa delar af

landet så olycksbringande utveckling.

Ångermanlands vestra domsaga torde utan gensägelse kunna anses

vara typisk för det Norrland, som lemnar virket till de utefter dess

kust nuvarande sågverken. Jag tror mig derför kunna med full rätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande 1S:o 29.

påstå, att inom andra delar af Norrland, med liknande naturliga förhållanden

som i denna domsaga, sågverksbolagens förvärf af hemman

under de sista åren tagit ungefär samma utsträckning som den, jag från

min hemtrakt känner.

Enligt hvad det af domhafvanden utfärdade, härvid fogade embetsbevis

gifver vid handen, egde sågverken vid innevarande års början

inom Ramsele tingslag något öfver hälften och i Resele tingslag ej fullt

hälften eller således inom hela domsagan ungefär hälften af all den skattlagda

jorden, då såsom måttstock tages hemmanens skattetal, och häntyder

allt derpå, att inom en mycket nära liggande framtid största delen af

hemmanen inom domsagan skola hafva öfvergått i sågverksbolagens eg o.

Det torde derför ej vara förmätet att antaga, att öfver allt i Norrland,

der ännu finnes till sågtimmer duglig skog och der icke, såsom i

de två nordligaste länen, lagstiftningen inskränkt hemmansegarnes dispositionsrätt

öfver hemmanets växande skog, inemot hälften af hemmanen

i närvarande stund eges af sågverksbolag och att denna fara skall, jag

vore frestad säga, lavinartadt ökas.

De, som leda sågverksbolagens affärer, köpa naturligen hemmanen

allenast i syfte att åtkomma hemmanens skog och anse den inegojord,

som bolagen genom köpen förvärfva, såsom ett nödvändigt ondt.

Dock är det i alldeles försvinnande liten omfattning, man hittills

med begagnande af lagen om egostyckning m. m. den 27 juni 1896

afsöndrat inegojorden från hemmanen och försålt densamma, och kommer

helt visst ett sådant tillvägagående att allt framgent endast i ringa

grad praktiseras — detta af det skäl, att afsevärda fördelar äro för

bolagen förbundna med innehafvet af hemman, och jemväl derför, att

så ytterst få finnas mägtiga att köpa så afsöndrad inegojord.

Regeln är i stället, att bolagen till hemmanens förre egare eller

andra personer utarrendera inegojorden på viss tid eller oftast »tills

vidare», mot skyldighet för arrendatorn att såsom arrende utgöra de

på hela hemmanet, således äfven den af bolaget disponerade skogsmarken,

belöpande skatter och onera samt de i hemmanet ofta nog intecknade

födoråd.

Ofta, då förre egarne af hemman ej såsom arrendatorer öfvertaga

bruket af inegojorden, betinga de sig vid försäljningen jemte den

kontanta köpeskillingen födoråd från hemmanet. Det kan tyckas, som

skulle jord ej kunna arrenderas på fördelaktigare vilkor än dem, sågverksbolagen

sålunda bjuda hemmanens förre egare, eller att en sorglösare

tillvaro ej kan tänkas än att sitta som kapitalist och från sitt

förra hemman hafva sitt nödtorftiga lifsuppehälle i form af födoråd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12, Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

Och dock har det under den tid, som förflutit, sedan bolagens hemmansköp

började, visat sig, att när bonden från att hafva varit liemmansegare

blir arrendator af eller födorådstagare på hemmanet, så går det

ofta ekonomiskt utför med honom. Var han förut, medan han ännu

egde gård och grund, mer eller mindre sorglös och likgiltig i fråga

om skötseln af hemmanets åker och äng, så tyckes han såsom arrendator

förlora all energi att häfda sin jord och deraf skaffa sig sin bergning.

Fråga derom alla dessa landthandlande, hos Indika befolkningen

företrädesvis köper sina förnödenheter, och jag tror, att de skola samstämmigt

bekräfta ett sådant påstående. Och hvar och en, som reser

omkring i bygderna och betraktar s. k. bolagshemman, skall finna ett

sorgligt stort antal af dessa, synnerligast sådana som en längre tid

brukats af bolagsarrendatorer, förfallna i anseende till byggnaderna

och med vanhäfdade egor, samt deras brukare lefvande i de eländigaste

vilkor. Ett utarrenderadt hemman, som, sedan bolag dertill blifvit

egare, förkofrats i anseende till jordbruket, står ej att uppleta — det

vågar jag påstå.

Man må hafva hvilken åsigt som helst om gagnet eller skadan

af den i Norrland af ålder brukliga seden, att föräldrar vid öfverlåtande

åt barn af hemman betinga sig födoråd från hemmanet, ett är dock

visst, nemligen att man haft denna sed att tacka för, att fattigvårdstungan

ej antagit de kolossala proportioner, som den nu hotar att taga,

sedan så många och företrädesvis de med hänsyn till jordbruket svagare

hemmanen öfvergått i bolagens ego, och några födoråd från dessa ej

kunna i framtiden betingas, eller hemmanen till följd af det förfall,

hvari de kommit eller tvifvelsutan komma, ej längre eg a förmåga att

bära ett sådant.

Sågverksbolagen lära nog icke vilja sjelfmant åtaga sig att i

fattigvårdshänseende sörja för dem, som bygga och bo på deras hemman,

utan lär det nog bli kommunernas tunga lott att i framtiden se

den redan nu stora fattigvårdsbördan ökas, ja, på många ställen mångdubblas.

Sågverksindustriens målsmän låta det i de flesta fall gå vind för

våg med jordbruket på bolagens hemman — undantag gifves naturligen

— under hänvisning, om någon för dem framhåller eländet, att det

ligger utom denna industris ändamål och syfte att sköta jordbruk. Ja,

man kan få höra en och annan bland dem, såsom skedde vid mötet i

Sollefteå sistlidne sommar inför skogskomitén, oförbehållsamt draga

konseqvenserna af utvecklingen med orden: ''hvad gör det, om jordbruket

i Norrland går under och den nu odlade jorden i framtiden

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

kommer att bära skog, sågverksindustrien är tillräckligt rik att ändock

gifva arbete och bröd åt Norrlands befolkning och att från andra delar

af landet skaffa den brödsäd, som för dess uppehälle behöfves!’

Men det är ej nog med, att dessa målsmän ofta med likgiltighet

åse, hur sågverksbolagens förvärf af hemman icke blott mägtigt bidrager

att komma all utveckling af jordbruket att afstanna, utan äfven bringar

en icke ringa del af den nu odlade jorden i vanhäfd, det gifves dem

bland desse målsmän, hvilka, när sådan finnes befordra bolagets vinning,

icke sky att så godt som ödelägga ett hemman. För styrkande

af detta påstående vidfogar jag protokollen i ett vid Resele tingslags

häradsrätt sistlidet år handlagdt mål, i hvars afdömande jag såsom

nämndeman deltagit. Under handläggningen af detta mål framgick

följande:

Ett sågverksbolag hade för en köpeskilling af 25,000 kronor och

ett rundligt tilltaget födoråd förvärfvat ett hemman med god tillgång

på växande skog. Sedan denna afverkats, blef för sågverksbolagets

disponent klart, att bolaget gjort en dålig affär, hvarför han sökte förmå

säljaren att afstå från sin rätt till en god del af det i kontraktet af

honom betingade födorådet.

Då säljaren helt naturligt ej ville ingå på något sådant, beslöt

disponenten att omöjliggöra födorådets utgående från hemmanet och på

samma gång betaga säljaren rätt att af bolaget utfå detsamma.

I det mindre lofvärda syftet lät han afverka all å hemmanet befintlig

afverkningsbar skog, så att å marken fans qvar så godt som

endast buskar, sålde bort nästan alla hus å hemmanet, som ej disponerades

af födorådstagaren, afsöndrade såsom lägenheter en god del af

hemmanets inegojord och sålde hemmanet, så beskaffad!, till en fullkomligt

medellös person för 800 kronor, som denne fick qvitterade mot

rätt för bolaget att disponera årets foderskörd af hemmaneh

Detta förfarande har vidtagits af disponenten för ett bolag, som:

hittills egt godt anseende inom orten. Hvilken garanti gifves, att det

ej kan komma att gå på liknande sätt med många hemman, om sådana

förhållanden uppstå, att bolagen finna med sin ekonomiska fördel förenligt

att göra sig af med hemmanen, sak samma på hvilket sätt det

sker, sedan de af hemmanet tagit all den inkomst, som för ögonblicket

kan derur tagas?

Å andra sidan, huru skulle icke jordbruket å sågverksbolagens hemman

kunna föras framåt, om genom lagstiftningen bolagen tvingades

att hålla sina hemman så till byggnader som jordens häfd i fullgod!

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

skick? Sågverksbolagen hafva bildats och fått sin stadfästelse med

ändamål att drifva sågverksrörelse. På sidan om detta ändamål hafva

de blifvit innehafvare i stor utsträckning af jordbruksfastighet. Mig

synes, att under sådana förhållanden, och då bolagen, för att för sig

betrygga tillgången på sågtimmer, allt jemt fortfara med jordinköpen,

hvarigenom jordbruket i Norrland löper stor fara, ett sådant tvång

skulle kunna och böra åläggas bolagen. Dessa hafva för visso skyldighet

ej blott att samla så stor vinst som möjligt åt sina delegare,

utan ock att afstå en del af denna vinst till hjelp och fromma för dem,

tack vare hvilka de eg a sjelfva källan till sitt förvärf.

Jag får derför föreslå, att Riksdagen- måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, efter skedd utredning för hela

Nondand och Dalarne i afseende på omfattningen af sågverksbolagens

förvärf af jordbruksfastigheter, för Riksdagen framlägga förslag till

lagbestämmelser, innefattande åläggande för sågverksbolag, som i Norrland

och Dalarne ega och sjelfva eller genom arrendator^- bruka jordbruksfastigheter,

att så till byggnader som egornas häfd underhålla

dessa på sätt angående kronohemman finnes i lag stadgadt, äfvensom

att Riksdagen för ändamålet anvisar ett anslag af femtusen kronor.»

Enligt det från kammaren ankomna protokollsutdrag, som åtföljde

remissen af motionen, har emellertid herr Emthén med kammarens

begifvande återkallat det i motionen framstälda yrkande om anslag å

femtusen kronor.

Uti motionens syfte hafva 15 ledamöter af Andra Kammaren

instämt.

Lagstiftningsåtgärder af sådan innebörd som dem, motionären

uti föreliggande framställning föreslagit, stå, enligt utskottets tanke,

i oförenlig motsats med den inom vårt land af ålder fastslagna

principen för enskild eganderätt. Det torde nemligen få anses ligga i

sjelfva eganderättens begrepp befogenhet att råda och handhafva egendomen,

på sätt egaren lämpligast synes; och allmänna meningen inom

vårt land lärer ingalunda vara gynsamt stämd för andra inskränkningar

härutinnan än dem, statens intresse oundgängligen kräfver.

Att detta skulle vara förhållandet med de af motionären förordade

ingrepp uti sågverksbolagens inom Norrland och Dalarne eganderätt till

jordbruksfastighet, kan utskottet icke finna vara af motionärens fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

ställning eller andra förhållanden ådagalagdt. Yäl må erkännas, att

bolagens allt jemt sig ökande förvärf af jordbruksfastighet kan medföra

verkliga sociala vådor, då den fria jordegareklassen derigenom i väsentlig

mån förminskas, men om något häremot skall göras, torde

detta böra bestå uti inskränkning af bolagens rätt att förvärfva jordbruksfastighet

och ingalunda uti ingrepp i lagligen redan förvärfvade rättigheter.

För öfrigt skulle ett godkännande af motionärens förslag konseqvent

leda till erkännande af statens rätt att ingripa kontrollerande

och hämmande på den enskilda eganderätten till jordbruksfastighet i

allmänhet, densamma må innehafvas af bolag eller enskilda personer;

och en dylik grundsats i dess allmännelighet lärer ej ens af motionären

sjelf vinna godkännande.

Byggningabalk0^ af motionären åberopade bestämmelser om kontroll

öfver, huru bonde å kronojord hemmanet byggt och häfdat, hade

sitt berättigande i den omständighet, att staten var egäre till jorden,

som af åbon innehades endast under stadgad besittningsrätt.

Utskottet anser sig slutligen, med anledning af det exempel

motionären anfört, böra erinra derom, att, enligt en till motionen fogad

bilaga, domstolen ålagt sågverksbolaget i fråga att utgifva det omstämda

födorådet, och att någon skada till följd af det klandrade förfarandet

alltså ej tillfogats säljaren af det hemman, sågverksbolaget

inköpt, men sedermera å annan person öfverlåtit.

Med stöd af det anförda hemställer alltså utskottet,

att herr Emthéns ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1898.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrör

Herrar Husberg och C. F. Pettersson hafva begärt få antecknadt,

att de ej deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Hen- Nilsson har äfvenledes velat hafva här antecknadt, att han,

i anseende till ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.