Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande konkurslag, att borgenär förhindras att genom uppgifvande af origtig fordran utöfva obehörigt inflytande på konkursförvaltningen.

1898-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:31, Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande konkurslag, att borgenär förhindras att genom uppgifvande af origtig fordran utöfva obehörigt inflytande på konkursförvaltningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1898, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande

konkurslag, att borgenär förhindras att genom uppgifvande

af origtig fordran utöfva obehörigt inflytande

på konkursförvaltningen.

Uti en i Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 157, anför herr Åkerlund:

»Konkurslagen stadgar såsom regel, att vid val till gode män eller

syssloman så ock uti alla andra mål, som röra förvaltning af gäldenärs

• bo, gäller såsom beslut den mening, hvarom bland närvarande borgenärer

de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största

beloppet, så framt dessa borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel

af de röstande; och utöfvas rösträtten före inställelsedagen enligt de

fordringar, en borgenär uppgifvits ega, samt efter det borgenär på inställelsedagen

eller sedermera bevakat fordran efter storleken af det

belopp, han sålunda bevakat.

Detta sätt för afgörande af frågor angående boets förvaltning och

öfriga angelägenheter är emellertid mindre betryggande.

Hvad först beträffar de frågor, som erfordra afgörande före inställelsedagen,

såsom godmansval in. fl., finnes med nuvarande bestämmelser

ej nödig garanti emot att personer obehörigen och till boets

skada utöfva rösträtt med stöd af ogrundade fordringsanspråk, helst

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 7 Sami. 16 Raft. (N:o 31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutalcotets Utlåtande N:o 31.

några fordringsbevis endast »så vidt ske kan» behöfva företes. Ännu

betänkligare ställer sig saken med afseende å de konkursboets angelägenheter,

hvilka skola af borgenärerna afgöras å och efter inställelsedagen.

Bevakandet af fordran är det faktum, som från och med inställelsedagen

grundar rösträtt i en konkurs, och med lagens nuvarande bestämmelser

har detta sin tillämpning, oafsedt om den fordran, som

bevakats, eger någon giltig grund eller icke. Härigenom blir en

mindre samvetsgrann person, som vill för främjande af egennyttiga

afsigter förskaffa sig obehörig röstöfvervigt i en konkurs, satt i stånd

att förverkliga detta syfte blott genom att i konkursen bevaka en för

ändamålet tillräckligt stor fordran. Visserligen skall han, säger konkurslagen,

lägga de handlingar in, på hvilka han sin fordran grundar, men

ingenting hindrar honom från att för ernående af sitt ändamål, t. ex.

i fall han haft några affärer med gäldenären, skrifva räkningar å huru

höga belopp som helst eller uppgifva sig hafva lidit eller möjligen

komma att lida skada för huru högt belopp honom för godt synes, så

mycket mindre som för dylikt förfarande ingen straffpåföljd lärer finnas

stadgad, och ingen lärer lagligen kunna hindra honom att i konkursen

rösta för de »fordringar», han sålunda bevakat. För åstadkommandet

af den erforderliga personliga röstpluraliteten behöfver han endast förse

sig med fullmagter från en och annan mindre fordringsegare, hvilka

fullmagter synnerligen lätt bruka kunna anskaffas, hvarefter han sjelf,

intill dess hans ogrundade fordringsanspråk blifvit lagligen underkända,

hvilket kan draga en ganska lång tid, gör sig till fullständig herre

öfver konkursen och särskild! i sitt intresse, gäldenären och medborgenärer

till förfång, dominerar valet till sysslomän, hvilka ju hafva konkursboets

medel och hela förvaltning om händer. Att så allt för ofta

tillgår, torde vara så bekant, att jag här vill anföra blott ett enda''

exempel derpå.

Uti en konkurs inom det län, jag tillhör, bevakade en person

omkring 70,000 kronor dels för förluster, som han »trodde» sig genom

gäldenärens förvållande möjligen om fem å sex år eller längre tid härefter

kunna få vidkännas, dels för andra fordringar, hvarför inga som

helst rimliga skäl förefunnos. Efter anmärkningar från öfriga fordringsegare

i konkursen blef allra största delen af bevakningen, eller öfver

6/7 deraf, genast ogillad af vederbörande domstol, och godkändes slutligen

endast 69 kronor af hela det bevakade beloppet efter derom förd

rättegång, men den förmente fordringsegaren nådde det mål, han åsyftade.

Han valde sig sjelf jemte en god vän, som bevakat 100 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

till syssloman i massan. Dessa togo nu om händer alla konkursmassans

medel, och om redovisning någon gång kan förväntas, så saknas efter

all sannolikhet, åtminstone hos den sjelfvalde sysslomannen, tillgångar.

De verkliga fordringsegarnes utdelning blir då ungefär lika med noll.

Då dylikt kan ega rum, synes det mig vara uppenbart, att lagens

stadganden i hithörande delar icke äro sådana, de borde vara.

Jag hyser visserligen den åsigt, att rösträtt i konkurs endast

borde få grundas på sådana uppgifna fordringsbelopp, som af vederbörande

gäldenär under edsförpligtelse godkännas, men anser mig alldeles

icke kompetent att, såsom lagutskottet synes fordra, föreslå, huru

gällande lag bör ändras, på det här ofvan påvisade, af lagutskottet

erkända brister i densamma måtte blifva undanröjda, och får derför

vördsamt föreslå, att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.

Magt med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana ändringar och tillägg i gällande

lag, som i möjligaste mån förekomma, det borgenär genom uppgifvande

och bevakande af giltig grund saknande fordringar må kunna utöfva

ett oberättigadt inflytande på val af gode män och sysslomän samt i

andra mål, som röra förvaltning af gäldenärs bo.»

Utskottet, som senast vid 1896 års riksdag, med vitsordande att

den nuvarande lagstiftningen angående utöfvande af rösträtt i frågor,

som rörde konkursförvaltning, vore otillfredsställande, afstyrkt en af

samme motionär då gjord framställning i enahanda syfte som den nu

föreliggande af den anledning, att motionären icke lemnat någon antydan

om den rigtning, hvari den af honom önskade lagförändringen

skulle vidtagas, är äfven nu fullt ense med motionären derom, att gällande

bestämmelser angående rösträtt i konkurs icke lemna tillräckliga

garantier mot missbruk derutinnan, att obehöriga personer deltaga i val

af konkursförvaltning samt i borgenärsbeslut, eller att borgenär i berörda

afseenden utöfvar större inflytande än som, på grund af hans

verkliga fordran i konkursen, honom med rätta tillkommer. Motionären

har framhållit ett synnerligen talande exempel på dylikt missbruk,

och liknande mer eller mindre rättsvidriga fall lära icke vara så särdeles

sällsynta. Blotta möjligheten för öfrigt, att en person på grund af en

endast föregifven fordran eller uteslutande på sin egen uppgift om

densammas belopp får utöfva inflytande på angelägenheterna i en kon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

kurs, innebär med särskilt fästadt afseende derå, att förvaltningsbefogenheten

i konkurs af mången ifrigt eftertraktas såsom ett oftast ganska

vinstgifvande uppdrag, enligt utskottets åsigt en så allvarsam fara för

missbruk och rättskränkningar, att det synes utskottet böra tagas i noggrant

öfvervägande, om icke denna fara lämpligen må kunna på ett eller

annat sätt aflägsnas, eller åtminstone i väsentlig mån förebyggas. Då

utskottet härvid tagit under ompröfning det af motionären framkastade

förslaget, att rösträtt i konkurs skulle få utöfvas endast för sådana

fordringar, hvilka af konkursgäldenären under edsförpligtelse godkändes,

så har utskottet visserligen ansett, att gäldenärens uppgifter om

sina skulder uti den af honom vid första förhöret med ed fästade bouppteckningen

borde utan våda kunna tillerkännas det vitsord, att de

grundlägga rösträtt för de motsvarande fordringar i boet, hvilka af

borgenär uppgifvits eller anmälts. Men om det skulle stadgas, att endast

de fordringsbelopp, hvilka i bouppteckningen upptagits såsom

skulder, tillerkändes rösträtt, så skulle sannolikt härigenom i åtskilliga

fall borgenärer gå miste om sådan rätt för verkligen egande fordringar.

Ty oaktadt hithörande straffbestämmelser innebära skäliga garantier

för att ur den beedigade bouppteckningen icke veterligen uteslutits

verkliga skulder, torde det icke så sällan inträffa, att dylika icke i

bouppteckningen återfinnas på grund af glömska från gäldenärens sida

eller af den anledning att han icke erkänner dem såsom ostridiga.

Man torde följaktligen böra medgifva rösträtt äfven för de klara fordringar,

hvilka, ehuru icke af gäldenären uppgifna, af borgenär styrkts

medelst sådana skuldebref eller andra skriftliga fordringsbevis, som

enligt gällande utsökningslag eg a exekutiv kraft.

Deremot vill det förefalla utskottet, som om verkligt skäl icke

förelåge att medgifva rösträtt för stridiga fordringsanspråk.

Utskottet har visserligen icke förbisett, att med de begränsningar

af rösträtten i konkursärenden, som sålunda blifvit af utskottet ifrågasatta,

fall kunde förekomma, då verkligen förefintliga fordringar blefve

uteslutna från rösträtt; men utskottet håller före, att denna olägenhet

vida uppväges af de fördelar, som genom en lagändring i nu antydd

rigtning skulle vinnas.

Den rent formella granskning af uppgifna och anmälda fordringsanspråk,

som, derest utskottets åsigt vunne godkännande, af konkursmyndigheten

måste verkställas, innan rösträtt finge af borgenär utöfvas,

torde icke komma att förorsaka några synnerligen afsevärda praktiska

svårigheter.

Skulle det emellertid, tvärt emot hvad utskottet har anledning an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

taga, vid en ingående undersökning af alla på frågan inverkande förhållanden,

verkligen visa sig vara förenadt med oöfverstigliga hinder

att i ofvan antydda rigtning råda bot mot det otillfredsställande sätt,

hvarpå rösträtten i konkurs för närvarande är ordnad, synes jemväl

böra komma under öfvervägande, huru vida icke anmärkta missbruk må

kunna förekommas och stäfjas genom lämplig ansvarsbestämmelse för

uppgifvande till bevakning i konkurs af medvetet oriktig fordran, hvilken

senare bestämmelse måhända kan befinnas tjenlig att i alla händelser

införas för att dermed supplera de af utskottet ifrågasatta stadganden af

civilrättslig natur.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kougl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru vida

icke genom lagstiftningsåtgärder må kunna förhindras,

att på grund af origtiga fordringsanspråk utöfvas obehörigt

inflytande på förvaltningen af konkursbo, och

att Kongl.* Maj:t derefter täcktes för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill den verkstälda utredningen

må gifva anledning.

Stockholm den 1 mars 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af Herrar Hasselrot, Fröberg, Rudebeck, Lundström och G. Andersson.

Herrar Husberg och C. F. Pettersson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 7 Sami, 16 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.