Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 32

1898-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:32, Lagutskottets Utlåtande N:o 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o 32.

i.*r,rU -; O l: ‘ • Otti!)'' . * -''L • ti''

Ant. till Eiksd. kansli den 1 mars 1898, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inskränkning uti

den lagstadgade annonseringen beträffande konkurser.

:■;}) .)0 lU 1 Jllcu 0 ; • fl'';'' /''• Tr/'': :* •. :r It :0’l

Uti en inom Andra Kammaren väckt och derifrån till lagutskottet

hänvisad motion n:o 55 erinrar herr Mallmin derom, att 1895 års Riksdag

i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utreda, om och i hvilka fall inskränkning i den genom lag och författningar

stadgade legala annonseringen kunde eg a rum, och för Riksdagen

framlägga förslag i ämnet, men att denna Riksdagens framställning icke

föranledt den åtgärd, som dermed afsetts, och fortsätter:

Att en allmän revision af lagens stadganden i fråga om den legala

annonseringen är af behofvet påkallad, derom vore motionären fullt öfvertygad,

och detta behof torde få anses så mycket mer i ögonen fallande,

som en väl behöflig skattelindring skulle beredas mången, om den nu

obligatoriska annonseringen blefve inskränkt. För sin del skulle motionären

helst se, om en sådan allmän revision kunde eg a rum; men då

Kongl. Majct för icke länge sedan afslagit Riksdagens gjorda framställning

i detta syfte, ville han för närvarande icke väcka motion derom.

Endast om ändring i några fall af lagens stadgande i fråga om den

legala annonseringen hade han ansett sig nu böra göra framställning.

Denna ändring afsåge vissa paragrafer af konkurslagen.

Ingen torde kunna förneka, att icke konkursbon, borde så vidt ske

kan, förskonas från bördan af den till intet gagnande tredubbla annonBih.

till Riked. Prat. 1808. 7 Sami. 17 Höft. fN-.is 32, 33.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

sering, som nu egde rum. Man kunde väl utan att behöfva blifva motsagd

påstå, att konkursmassor i allmänhet icke befunne sig i den ekonomiska

ställning, att större utgifter, än omständigheterna nödvändigt

kräfde, borde dem åläggas för konkursernas annonsering och bringande

till slut. De, som hade blifvit nödgade att afstå all sin egendom till

borgenärers förnöjande, voro ingalunda i den ställning, att några till

intet gagnande utgifter borde dem åläggas. Ty det vore en känd sak,

att den ekonomiska ställningen vid de allra flesta konkurser vore sådan,

att vederbörande konkursförvaltning måste iakttaga all sparsamhet för

att kunna inskränka konkursmassans utgifter. En del af konkursmassorna

befunne sig till och med i det sorgliga läge, att icke några som

helst tillgångar funnes för att ens kunna bestrida annonseringskostnaden.

Statsverket finge icke sällan träda emellan för att, då tillgångar saknades,

gälda vederbörande domares kostnad i och för annonsering af kungörelser

om offentliga stämningar i konkurser.

Man hade förmenat, att de kostnader, hvilka för den enskilde förorsakades

genom nu ifrågavarande annonsering, icke uppginge till det belopp,

att för deras nedbringande en revision af gällande bestämmelser

rörande denna annonsering kunde anses vara af behofvet påkallad. Men

motionären ville fästa uppmärksamheten på, att i nu gällande konkurslag

förekomme en mängd fall, då man af lagen ålades att verkställa

en tredubbel, ganska dyr annonsering i allmänna tidningarne. Några

exempel på huru mångfaldig denna annonsering nu vore och att den

för mången, ja, de allra flesta konkursmassor vore betungande, ville

motionären anföra:

Konkurslagens 6 § mom. 3 bestämde, att den gäldenär, hvilkens

vistelseort vore obekant, skulle genom kungörelse 3 gånger i allmänna

tidningarne kallas att inställa sig; i § 8 stadgades, att deltagare i död

gäldenärs bo, hvilka vore okända eller vistades utrikes, skulle kallas

genom kungörelse 3 gånger i allmänna tidningarne att inom viss tid

förklara sig i konkursfrågor; § 15 föreskrefve, att offentlig stämning i

alla konkurser skulle kungöras 3 gånger i allmänna tidningarne, och

detta oaktadt, att borgenärerna skulle underrättas om konkursen genom

bref och dessutom genom annonsering i vederbörande ortstidning; § 59

innnehölle, att gode män, sysslomän och rättens ombudsman egde kalla

borgenärerna genom kungörelse i allmänna tidningarne 3 gånger att

höras rörande boet och dess förvaltning; § 74 föreskrefve, att, om frågan

om jäf skulle vid urtima ting behandlas, domaren skulle kungöra

3 gånger i allmänna tidningarne om tiden derför; § 80 bestämde, att

om borgenär efter inställelsedagen anmälde fordringsanspråk, skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

kallelse till förhör 3 gånger i allmänna tidningarne införas; i § 86 stadgades,

att föreläggandet om anmäld fordrans fästande med ed skulle,

om borgenär underlåtit uppgifva, hvar han eller hans ombud träffades,

införas 3 gånger i allmänna tidningarne; § 89 föreskrefve, att tiden för

pröfning af jäf mot edgångsbevis skulle af rätten kungöras 3 gånger i

allmänna tidningarne; och § 120 bestämde slutligen, att tiden för klander

af utdelningsförslag skulle kungöras af rätten eller domaren 3 gånger

i allmänna tidningarne.

I alla dessa och måhända andra fäll föreskrefve gällande konkurslag

en tredubbel annonsering, hvilken ofta åstadkomme oreda och alltid

ökade och onödiga utgifter för vederbörande konkursmassor, utan att,

såsom allmänt kändt vore, den ringaste nytta med de upprepade annonseringarne

vore förenad. Det vore motionären icke obekant, att i flere

konkurser de här ofvan uppräknade fall, då en tredubbel annonsering

skall ega rum, icke alltid förekomme. Men å andra sidan inträffade

ofta, att t. ex. de kallelser till borgenärssammanträden, som enligt § 59

af gällande konkurslag utfärdades af gode män i konkursen, sysslomän

och rättens ombudsman, måste införas upprepade gånger under handläggning

af samma konkurs.

Med sistberörda kallelser till borgenärssammanträden förhölle det

sig i öfrigt så, att detsamma icke behöfde införas och vanligen icke

heller infördes första gången förr än tio dagar före sammanträde. De

allmänna tidningarne, hvari kungörelserna intoges, hunne således i de

flesta fall, särskilt der postgången icke vore snabb, icke ens fram till

den ort, der konkursen inträffat och sammanträdet hölles, äfven om den

legala annonstidningen skulle i orten vara tillgänglig, hvilket sällan

torde vara förhållandet. Ty såsom nogsamt bekant vore, hade den tidning,

hvari spridning borde lemnas åt legala tillkännagifvanden, en så

obetydlig läsekrets, att denna utom hufvudstaden nästan uteslutande

vore inskränkt till länsstyrelserna, domare och magistraterna i städerna.

Till kretsen af den stora allmänheten, som kunde hafva intresse af att

få reda på tiden för ett konkurssammanträde, trängde tidningen säkerligen

aldrig.

I förbigående kunde jemväl erinras derom, att annonseringskostnaden

i den legala annonstidningen vore, med afseende å tidningens

smala spalter, ganska hög och blefve vid upprepade annonseringar

genom den nu anbefalda tredubbla annonseringen mycket betungande.

De, som hårdast drabbades af denna tunga, vore just konkursmassorna,

livilka, såsom ofvan påpekats, sannerligen behöfde afl möjlig lindring i

sina utgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

På grund af hvad motionären sålunda anfört och under åberopande

af hvad tillförene hos Riksdagen i ärendet förekommit, hemställer motionären,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att i alla de paragrafer

af gällande konkurslag, hvari enligt samma lag finnes föreskrifvet,

att kungörelser rörande konkurser skola i allmänna tidningarne införas

tre gånger, eu sådan ändring i lagens stadganden härutinnan måtte

vidtagas, att annonsering af sagda kungörelser behöfver allenast en gång

i samma tidningar ega rum, och har motionären anhållit att lagutskottet,

om motionen vunne dess understöd, måtte i vederbörande §§ af konkurslagen

föreslå de redaktionsändringar, som kunde finnas erforderliga.

Äfven om utskottet kan gifva motionären rätt deruti, att en inskränkning

af den uti gällande konkurslag föreskrifna annonsering i

allmänna tidningarna kan ur synpunkten af behofvet utaf en minskning

i de kostnader för konkursmassan, hvilka denna annonsering medför —

kostnader, hvilkas betydenhet likväl, enligt utskottets mening, af motionären

öfverskattats — i vissa fall betraktas såsom önskvärd, så kan utskottet

dock icke vara ense med motionären, då han föreslår en allmän

inskränkning i det antal af tre gånger, hvilket nu i regel är bestämdt

för en konkurskungörelses införande i allmänna tidningarne, till en enda

gång. Åtskilliga af de kungörelser, som beröra konkursärenden, äro

nemligen af sådan vigt, att det ej kan anses onödigt, att desamma kungöras

mera än en gång, då härigenom onekligen vinnes ökad garanti,

att de personer, hvilkas intressen deraf beröras, om desamma erhålla

kännedom.

Visserligen torde den legala annonstidningen ej hafva stor spridning

bland allmänheten, men deri införda annonser af ifrågavarande

art upptagas dock vanligen af de mera spridda tidningarne och komma

på detta sätt till en större allmänhets kännedom. Förbiseenden och

derigenom minskad utsigt för allmänheten att af annonsen erhålla

kännedom ega likväl uppenbarligen lättare rum, om annonsen i förstnämnda

tidning införes endast en gång.

Utskottet anser sig för öfrigt böra fästa uppmärksamheten derå,

att, såsom motionären sjelf erinrat, Kongl. Maj:t icke funnit skäl bifalla

den af 1895 års Riksdag framstälda anhållan om utredning angående

möjligheten af inskränkning i allmänhet i den legala annonseringen, och

det synes vid sådant förhållande utskottet icke lämpligt att nu göra förnyad

särskild framställning om inskränkning i den annonsering, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande JS:o 32.

anbefalles i konkurslagen. Då Riksdagens förenämnda skrifvelse af den

3 maj 1895 föredrogs i statsrådet den 29 maj 1896, anförde nemligen

föredragande departementschefen, att han, som fann sig icke kunna förorda

den af Riksdagen begärda utredningen, ansåg Riksdagens framställning

endast böra föranleda dertill, att, när förslag till nya lagar

eller författningar eller till ändring i äldre sådana af annan anledning

upprättades, de af Riksdagen framhållna omständigheter i förekommande

fall toges i betraktande.

Under sådana förhållanden hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 1 mars 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Husberg i afseende å vissa delar af utskottets motivering.

Herr Rudebeck har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.