Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken.

1898-02-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:4, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 §

handelsbalken.

Genom proposition n:o 10 af deri 22 december 1897, hvilken af

båda kamrarne till lagutskottet hänvisats, har Kongl. Maj:t, under

åberopande af vid propositionen fogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 10 § handelsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Åro förmynderskap flera; ege de omyndige sig emellan lika rätt. Har,

sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mera än tre år inne,

ege dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan

om redovisning eller klander deraf eller om utfående af fordringen

blifvit före utgången af sagda tid anhängiggjord, så ock laga åtgärd,

som derutöfver för erhållande af redovisning eller utbekommande åt

fordringen varit af nöden, vidtagits inom ett är från det i hvarje fall

anledning dertill yppades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall i fall,

då förmynderskap före den dag upphört, äldre lag lända till efterrättelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Frågan om begränsning till tiden af den i 17 kap. 10 § handelsbalken

stadgade förmånsrätt för omyndigs fordran har upprepade gånger

varit föremål för Riksdagens handläggning. I detta afseende må erinras,

hurusom redan 1891 års Riksdag, i anledning af enskild motionärs

framställning, till Kongl. Maj:t aflät skrifvelse med anhållan om utarbetande

och framläggande af förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom

den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för

omyndigs fordran begränsades till viss tid efter det förmynderskapet

upphört.

Denna skrifvelse föranledde Kongl. Maj:t att till 1893 års Riksdag

framlägga proposition i ämnet, hvilken emellertid ej vann Riksdagens

godkännande. Kongl. Maj:t hade nemligen uti sitt förslag begränsat

ifrågavarande förmånsrätt, ej såsom Riksdagen begärt till viss tid från

förmynderskapets upphörande, utan till viss tid från det den omyndiges

fordran genom godkänd eller oklandrad redogörelse eller genom laga

kraft egande dom blifvit bestämd. Den åtskilnad i fråga om förmånsrätten,

hvilken skulle blifva beroende deraf, huruvida förmyndareredogörelse

aflemnats eller icke, saknade, enligt Riksdagens åsigt, inre

berättigande och gåfve lätteligen anledning till betydande olägenheter.

Sedan frågan å nyo varit före vid 1894 års riksdag, utan att

emellertid då föranleda till någon åtgärd, upptogs densamma åter till

behandling, på enskild motionärs föranstaltande, vid 1896 års riksdag,

som jemväl beslöt skrifvelses aflåtande till Kongl. Maj:t af samma

lydelse som den af 1891 års Riksdag insända.

Nu föreliggande proposition utgör Kongl. Maj:ts svar på 1896

års Riksdags skrifvelse. I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen

begärt har Kongl. Maj:t nu föreslagit ofta nämnda förmånsrätts begränsning

till viss tid från förmynderskapets upphörande.

Då jemväl i öfrigt propositionens bestämmelser synas lämpliga

och ändamålsenliga, får utskottet alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 8 februari 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 7 Sami. 3 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:7 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till lag, angående ändrad lydelse af 17 kap. 10 § handelsbalken. a1 i texten