Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i §§ 6 och 9 af lagen om tillsättning af gr est er lig a fenster.

1898-03-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i §§ 6 och 9 af lagen om tillsättning af gr est er lig a fenster.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskott ds Utlåtande N:o 45.

gnv i«f oniinrivto in our/ljjfloirM; ? ^4 j f •;; i i i jfj f;hr.'' i.f eu''

•:j..-Öl iUUiflyf i:m- WlpjBfilJ •''»••!? 4UIÖ8 i *

I ii a ''"»b tina» JtJvaqo^aW r.ti/ ! J/i JjiKi

■ uyg;b*:>iril .ii 4g#H>''i J• u

tiTfi!>£•''» i ybuibuis bil

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1898, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i §§ 6 och 9

af lagen om tillsättning af gr est er lig a fenster.

Uti lagen om tillsättning af presterliga tjänster den 26 oktober

1883 stadgas i § 6 mom. 2:

Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till presterlig tjenst, derest’ h‘an icke vid ansökningstidens slut under

minst tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,

hvartill han senast blef befordrad;

och i § 9:

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten blifvit

pröfvad, uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på

förslaget tre, eftersom de framför, andre och sins emellan finnas i förtjenst

och skicklighet ega företräde, och bör dervid tagas i betraktande

såväl det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött

det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt,

jemte hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna

skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska

ämnen. Åro sökande jemgoda i teologiska insigter, må afseende fästas

jemväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 33, föreslår nu herr R. W. A. M. Eklundli i Lund dels en

ändring i ofvannämnda § 6 och dels ett tillägg till § 9.

Han anför:

»Under de senare åren har det iakttagits ett ofta förekommande

transportsökande af kyrkoherdar. I en förgången tid var ett dylikt

sökande ej väl anskrifvet, och det torde ej heller nu stå högt i kurs.

Församlingslifvet kan icke vinna hvarken på täta ombyten af kyrkoherde,

ej heller på att kyrkoherden ständigt umgås med planer och försök att få

utbyta sin nuvarande kyrkoherdetjenst mot en annan. Prestens embets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

gerning är helt olika många andra embctsmäns, och den fordrar ovilkorligen

en nära bekantskap mellan herden och församlingen. Men bekantskapen

främjas ingalunda genom, ett otidigt transportsökande; jag

säger otidigt, ty det är långt ifrån, att allt sådant sökande är oberättigadt.

När den nu gällande lagen angående tillsättning af presterliga tjenster

den 26 oktober 1883 tillkom, räknade en af vår kyrkas mest framskjutne

män som denna lags främsta förtjenst, att den genom sin bestämmelse:

»kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag till

presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under minst

tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdotjenst, hvartill

han senast blef befordrad», skulle befria domkapitlen från den föga

angenäma sysslan att uppföra på förslag och tillbjuda församlingar

prestman, hvilka nyss erhållit kyrkoherdetjenst. De förhoppningar, som

sålunda stäldes på den nya lagen, hafva dock icke förverkligats; det

har tvärtom gått så, att transportsökandet tagit tillfälle af lagens

bestämmelse.

Jag vill derför hemställa, att de i lagen bestämda tre åren ökas

till sju. Då ingen åldersgräns är bestämd, utöfver hvilken det icke är

tillåtet för kyrkoherde att söka transport, har det ej sällan händt, att

domkapitel uppfört på förslag kyrkoherde, som varit nära de 70 lefnadsåren

och till och med öfver. Mig synes, att prestman, som befordrats

till kyrkoherde, ej må, sedan han öfverskridit 63 lefnadsår — då han

i allmänhet torde hafva uppnått 65 år å tillträdesdagen — på grund

af, egen ansökan uppföras på förslag till presterlig tjenst.

Transportsökandet har dock sin grund äfven deri, att klassificeringen

af kyrkoherdetjensterna upphört, hvarigenom det företräde, som

tillerkändes prestmänmed större lärdom och högre examina, upphörde.

Den nya lagen nämner examina och lärdom sist, och nit, allvar och

skicklighet i främsta rummet såsom de der skola tagas i betraktande

vid förslags upprättande. Deraf har blifvit en följd, att de, som medelst

dyrbara studier förvärfvat sig en högre lärdom, nödgas för sin ekonomis

skull fortast möjligt söka befordran till äfven eu litet inbringande kyrkoherdetjenst

för att derefter vid görligaste första söka förflyttning till en

mera inkomstgifvande. Förvissad som jag är om den högre lärdomens

nytta och gagn för kyrkan, men på samma gång med tagen hänsyn

till, att, det kyrkliga lifvet ej må skadas af ett transportväsen, hvilket,

grundar sig förnämligast på ekonomiska förhållanden, anser jag lämpligt,

att ett antal kyrkoherdetjenster inom hvarje stift, ej öfverstigande

10 % af stiftets hela antal pastorat, på domkapitlets förslag af Kongl.

Maj:t bestämmes att vara förstklassiga, till hvilka då förslagsrum i första

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

hand tilldelas dem, som genom examina eller annorledes offentligen

ådagalagt en högre lärdom i teologiska kunskapsämnen, dock under

förutsättning, att de med nit, aJlvar och skicklighet hafva tjenstgjort

såsom prester under t. ex. fem års tid, för att icke dessa förstklassiga

pastorat må erhålla till herdar alldeles oerfarna, om ock lärda prestmän.»

På grund häraf hemställer motionären, dels att Riksdagen måtte

för sin del besluta, att mom. 2 af § 6 af lagen angående tillsättning

af presterliga tjenster skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under

minst sju år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,

hvartill han senast blef befordrad, ej heller må kyrkoherde, som fylt

63 lefnadsår, på grund af egen ansökan uppföras på förslag till presterlig

tjenst;

samt att till § 9 af samma lag skall göras följande tillägg:

Vid förslags upprättande till förstklassig kyrkoherdetjenst bör i

första rummet tagas i betraktande sökandens examina, utgifna skrifter

eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen och

i andra rummet det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökanden

skött honom anförtrodda kall; dock må sökandens tjenstålder icke

understiga fem år för att till sådan kyrkoherdetjenst uppföras å förslag,

om förslaget af andra sökande ändock kan fyllas;

dels ock, att Riksdagen måtte besluta aflåta underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes med afseende

på dessa ändringar höra det i år sammanträdande kyrkomötet.

Utskottet är ense med motionären om vigten och betydelsen för

själavården i en församling deraf, att kyrkoherdetjensten derstädes icke

alltför ofta vexlar innehafvare; verksamheten i kyrkans tjenst är, såsom

motionären antydt, af den särskilda art, att för dess rätta bedrifvande i

högre grad än på andra områden erfordras en personlig bekantskap

mellan presten och den allmänhet, hvars intressen han är satt att vårda,

och det ligger i sakens natur, att en dylik personlig bekantskap icke

kommer till stånd på.allt för kort tid. Ej heller kan utskottet förneka rigtigheten

af motionärens påstående, att det oftare, än önskligtvore, förekommer,

att prestmän, hvilka innehafva kyrkoherdetjenst, söka annan dylik befattning.

Det bör dock uppmärksammas, att orsakerna till ett sådant transportsökande

kunna vara af mångahanda slag och ingalunda alltid få sökas

i ekonomiska intressen. Ofta torde det vara fallet, att, på grund af

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

motsatser i lynne och tänkesätt emellan å ena sidan kyrkoherden i

en församling och å andra sidan dess medlemmar, det icke blott för den

förre personligen är önskvärdt att blifva förflyttad till ett annat arbetsfält,

der hans. verksamhet kan blifva mera fruktbringande, utan äfven

ur kyrkans synpunkt af vigt, att han ersättes af en med afseende på

förhandenvarande förhållanden mera lämplig kraft. För öfrigt får man,

enligt utskottets åsigt, icke allt för mycket skjuta åt sidan det. anspråk

på möjlighet att efter en sträfsam verksamhet under måhända brydsamma

ekonomiska förhållanden komma till en i detta afseende förbättrad ställning,

som äfven hvad angår kyrkoherdarne måste anses berättigad!.

Utskottet tror, att den nu gällande bestämmelsen, att kyrkoherde icke

kan uppföras på förslag till annan presterlig befattning förr än han

under minst tre år innehaft sin kyrkoherdetjenst, är väl afvägd, och

tillåter sig påpeka, hurusom man härvidlag jemväl måste taga i betraktande,

att dessa tre år faktiskt ökas med den tid, stundom flera år, som

förflyter mellan ansökningstidens utgång och dagen för tillträdet till

befattningen. Af dessa skäl finner sig utskottet icke kunna biträda

motionärens förslag om ytterligare förlängning af den tid, hvarom här

är fråga.

Hvad derefter angår motionärens förslag om den bestämmelse,

att kyrkoherde, som fylt 63 lefnadsår, icke derefter skulle kunna, på

grund af egen ansökan, uppföras å förslag till presterlig tjenst, så

lärer man visserligen kunna säga, att -i regel den prestman, som uppnått

nämnda ålder, saknar de krafter, hvilka äro erforderliga för ett rigtigt

skötande af en kyrkoherdetjenst på ett nytt område och under andra

förhållanden, om än undantag från eu sådan regel icke torde vara allt för

sällsynta. Ett stadgande sådant som det af motionären ifrågasatta,

hvilket skulle träffa jemväl sådana undantagsfall, då en kyrkoherde vid

63 år ännu har sin obrutna kraft i behåll, synes utskottet icke heller

behöflig!, då det uti ifrågavarande lags § 8 meddelade förbudet för domkapitlet

att på förslag till presterlig tjenst uppföra annan än den, som

pröfvas ega den förmåga och de egenskaper, hvilka för tjenstens nöjaktiga

bestridande erfordras, icke blott gifver vederbörande domkapitel

rättighet, utan ålägger det skyldighet att från förslag utesluta den prestman,

som på grund af hög ålder icke anses lämpad för den tjenst,

hvarom fråga är. < •<>

Beträffande till sist motionärens hemställan om tillägg till § 9 i

förevarande lag, åsyftande att skapa en särskild klass af pastorat, med

afseende på hvilka vid tillsättande af kyrkoherdetjenst ådagalagd lärdom

skulle utgöra första befordringsgrunden, så underkänner visserligen ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

skottet icke lärdomens betydelse i kyrkans tjenst. Men utskottet tror,

att redan nu gällande bestämmelser tillräckligt tillgodose de befogade

anspråken derpå, att ådagalagd lärdom i teologiska ämnen skall tagas

i betraktande vid tillsättning af presterliga tjenster. Det synes utskottet

icke böra ifrågasättas annat, än att vid all presterlig befordran nitet,

allvaret och skickligheten skola sättas i främsta rummet, och hvad tjensteåldern

angår, har man enligt utskottets mening vid tillämpningen af

lagen åtminstone inom flera domkapitel gått tillräckligt och kanske väl

långt i den rigtningen att låta lärdom, ådagalagd genom examina eller

på annat sätt, uppväga ett flertal presterliga tjenstår.

Af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

■ un t »slott ■/<■(•.< i rm.on- ■: * r •. a . r .

att förevarande motion icke må af Riksdagen

f f bifallas. ^i;,i

Stockholm den 12 mars 1898.

’ ; ! • i ‘V * *2 J b ’ ‘ ( j . . • • ■ i i ; , • ; '' ; ;

På lagutskottets vägnar:

i ’ fht i!“i •• .. ,•;*■:«! iT.t ''yiHV’ >.>.;/• n; >

CARL B. HASSELROT.

: . u 411;..;1 f-.. i tb .pdviö’1 • -r ;; i1-.

Reservation

. r j.; > • ■ •! i./ji ;-,i''!.> ■ ■ u > < ;■ >1 ]; ■ ."01:»; ■ >f v. ■,t■ ■:0,

af Herr Ohlsson: »Då de i lagen angående tillsättning af pre
sterliga

tjenster den 26 oktober 1883 gifna bestämmelser, enligt hvad

de gångna årens erfarenhet från de flesta delar af landet lärer gifvit

nogsamt vid handen, hvarken medfört tillräcklig garanti mot ett allt för

ofta upprepadt .transportsökande till kyrkoherdetjenster, eller förhindrat,

att kyrkoherdar, hvilka uppnått så hög ålder, ätt de skäligen icke bort

vid förslag till kyrkoherdetjenst vidare ifrågakomma, blifvit på egen ansökan

gång efter annan å förslag till dylik tjenst uppförda, synas mig

fullgiltiga skäl tala för en sådan lagändring, som den i förevarande

motion uti § 6 mom- 2 ifrågasatta, dervid dock den af motionären föreslagna

tidsbestämmelsen 7 och åldersgränsen 63 år lämpligen torde

kunna fastställas till 5 och 65 år».

• : ; T i '' "• .!:■ ''■■■-•''■ c-.n ■ ■ : ■'' . i ! /jCI n

- ''i '' •1 •'' 1 u ’ ii > ti U:.:- < t <y, y,f;I elvffii.

Herrar Husberg och Rudebech hafva begärt få antecknad t, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

• : $ > f Mf "■

till ■

D/of ’ i.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.