Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N;q 47

1898-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:47, Lagutskottets Utlåtande N;q 47

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Lagutskottets Utlåtande N;q 47,

Ålit :r>ft:U>U7t'')* I j- rinf:‘p\"ri

1 feloni WUW.4 »(toft’'' ''*<f r .

•! N:o 4?.

fl.DS •>!'':''!> 1 ii.''- r.p-.i. • ■ j «;J !•) i •: f;«-(^ i. Oi K i/- •> .fjtf J !) !

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1898, kl. 12 midd.

(I .-ilii7 »i-»’’ 7/-.di 11 , i !• *i<-i,-iI.V<W 1.. ri-»1 ► !ij •<: o

V>A >-.rhtu fri ,mili,.,di-.;. »wd, ;* Ib,

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning och framläggande af

förslag i fråga om ersättning af allmänna medel åt

vittnen, inkallade af häktade personer.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr Styrlander

inom nämnda kammare väckt motion, n:o 16, af följande lydelse:

»Som bekant har jag vid de två senaste årens riksdagar framstält

förslag om tillägg till lagen angående ersättning af allmänna medel till

vittnen i brottmål i syfte att bereda ersättning åt vittnen, som åberopas

af häktade personer; och modifierade jag vid 1897 års riksdag mitt yrkande

derhän, att jag påkallade en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det

täcktes Kongl. Maj:t, efter utredning om och under hvilka vilkor ersättning

af allmänna medel måtte kunna beredas åt dylika vittnen, för Riksdagen

framlägga förslag till bestämmelser i detta afseende. Förslaget bifölls

af Andra Kammaren med 111 röster mot 83, hvaremot det af Första Kammaren

förkastades med 71 röster mot 23.

Då emellertid röstsiffrorna för förslaget i denna senare kammare

sedan 1896 års riksdag ökats med 7, och Andra Kammaren två riksdagar

å rad bifallit min motion, dristar jag mig ännu en gång draga saken under

Riksdagens pröfning.

Någon utförligare motivering för mitt förslag kan nu ej behöfvas,

då jag de båda föregående riksdagarne utförligt dels i motionerna och dels

Bih. till Riksd. Prat. 181)8. 7 Sand. 26 Håft. (A''ds 47—4!)). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

2

i mina anföranden vid frågans behandling i Andra Kammaren utvecklat

skälen för bifall till motionen. Särskilt, vill jag dock betona ett skäl,

som aldrig vederlagts, och hvilket aldrig kan vederläggas, nemligen, att,

äfven om domstolarne på häktade personers begäran kunna förordna om

vittnens inkallande och bereda dem ersättning, det förhållandet i alla fall

qvarstår, att en häktad person kan sjelf få vittnen instämda, utan att ens

begära, än mindre afvakta domstolens förordnande om vittnenas inkallande,

samt att vittnen, som på dylikt sätt instämts af den häktade, icke kunna

beredas ersättning af allmänna medel.

En häktad person, som på det sättet får sina vittnen skyndsammare

instämda och derför helt naturligt väljer detta sätt, kan således tillfoga

vittnen ekonomiska förluster; och redan af detta skäl borde man ju kunna

vara med om förbättrade bestämmelser i detta afseende.

Jag får derför vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta att

till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t,

efter utredning om och under hvilka vilkor ersättning af allmänna medel

måtte kunna beredas åt vittnen, som instämts af häktade personer, för

Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser i detta afseende.»

Såsom motionären erinrat, har föreliggande fråga utgjort föremål för

behandling vid de båda närmast föregående riksdagarne, utan att emellertid

hittills hafva föranledt någon åtgärd. Första Kammaren har nemligen båda

gångerna godkänt lagutskottets afstyrkande hemställan, medan Andra Kammaren

bifallit de ifrågavarande motionerna.

Utskottets uppfattning i ämnet är allt fortfarande densamma, som

under de föregående riksdagarne af lagutskottet uttalats.

Utskottet vill sålunda fästa uppmärksamheten derå, att uti lagen

angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål af den 4 juni

1886 tydligen förutsättes, att domstol eger befogenhet att i brottmål inkalla

personer för att athöras såsom vittnen — och detta om de åberopas

vare sig af åklagare, målsegare eller den tilltalade. Uttryckligen stadgas

nemligen uti angifna lag, att den, som enligt domstols förordnande blifvit

i brottmål till vittne inkallad, tillkommer samma rätt till ersättning af

allmänna medel, som i samma lag tillerkännes den, hvilken i dylikt mål

af allmän åklagare åberopats till vittne. Detta stadgande anvisar sålunda

en utväg, hvarigenom de af motionären åsyftade missförhållanden kunna

förebyggas. Man torde nemligen med fog kunna förutsätta, att domstolen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

särskild då någon är häktad samt just för de fall, att antingen den tilltalade

saknar medel att betala vittnesersättningen eller det åberopade vittnet

på grund af medellöshet är urståndsatt att infinna sig vid domstolen, skall,

derest det åberopade vittnets afhörande verkligen synes vara af någon betydelse

i målet, veta att använda den utväg, som omförmälda lag anvisar,

eller att förordna om inkallande af vittnet. Att åter medgifva alla af en

häktad åberopade vittnen rätt till ersättning af allmänna medel kan utskottet

icke tillstyrka, enär sådant lätteligen skulle kunna vålla missbruk

och en oskälig kostnad tillskyndas statsverket.

I detta sammanhang och till bemötande af det utaf motionären anförda

hufvudskål må ock erinras derom, att innevarande Riksdag beslutit

aflåta en skrifvelse till Kongl. Maj:t angående skärpta straffbestämmelser

för vittnes utevaro från rätten, dervid Riksdagen tillika beslutit uttala sig

för bestämmelser om rätt för vittne att i vissa fall bekomma förskott å

vittnesersättningen. Kommer eu lagändring i sistnämnda syfte till stånd,

minskas derigenom i högst afsevärd grad möjligheten, att vittnen utsättas

för ekonomisk förlust på grund af vittnespligtens fullgörande, och för den

medellöse häktade blifver det då dess mera angeläget att få de vittnen,

han önskar afbörda, inkallade genom domstolens förordnande.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet alltså,

att herr Styrlanders ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1898.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation

af herrar Husberg, F. Arulei''sson, Nilsson, Ohlsson, Jönsson, Ersson och

E. Svensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.