Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 3 § ut sökning slag en m. m.

1898-03-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:48, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 3 § ut sökning slag en m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1898, kl. 12 midd.

>0.1: > !--l 1 . "* I fTK .......... •

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 3 § ut
sökning

slag en m. m.

Från Andra Kammaren har lagutskottet till behandling fått emottaga

en af herr J. Bromée inom nämnda kammare väckt motion, n:o 182, af

följande lydelse:

»Sedan jag under föregående riksdag väckt motion om skrifvelse till

Kongl. Maj:t med begäran om ändring i landshöfdingeinstruktionen i fråga

om länsmans till- och afsättande, och Andra Kammarens tillfälliga utskott

n:o 3 i utlåtande n:o 7 afstyrkt en del af min framställning, bland annat

på de skäl, att jag icke framstält yrkande om länsmännens ökade kompetensvilkor,

särskildt ställande af borgen för de medel de uppbära, så får

jag, som redan förra riksdagen var betänkt på en sådan framställning, nu,

sedan jag fått en sådan allvarlig erinran om bristen uti mitt då gjorda

förslag, väcka motion i denna fråga.

Kronolänsmän torde vara de enda tjensteman, hvilka hafva uppbörd

af allmänna och enskilda medel om händer utan skyldighet att ställa uppbördsborgen.

Som nu är, ske utmätningsåtgärder dels för krono- och andra utskylders

restantier, jemlikt 8 och 11 §§ i kongl. instruktionen för kronofogdar

den 10 november 1855, dels för domfästa skulder och godkända

auktionsfordringar, jemlikt 3 § i utsökningslagen, på kronofogdens egen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48. 5

ansvarighet för redovisning, hvilket mången gång kan vara för kronofogden

riskabelt och obehagligt samt för kronolänsmännen nedsättande och förödmjukande

såsom tjensteman, helst som kronolänsman, enligt 7 § i kongl.

instruktionen för kronolänsmän den 10 november 1855, icke desto mindre

står i uppbördsmannaansvar efter lag för de allmänna och enskilda medel,

som han i och för tjensten omhänderfår; dock utan att sådant förringar

kronofogdens ersättningsskyldighet.

Det torde vara enastående åtminstone bland civile tjensteman, hvad

som eger rum i förhållandet mellan kronofogde och kronolänsman, nemligen

att den förre har betalningsskyldighet, om den senare gör sig skyldig

till förskingring af allmänna medel. Kronofogde får ju icke och bör

icke hafva något inflytande vid tillsättande af kronolänsmanstjenst, ty om

han det skulle hafva, skulle kronolänsmanscorpsen nedsjunka till beroende

af kronofogden, såsom fallet var, förr än Konungens befallningshafvande

enligt kongl. resolution på allmogens besvär den 25 september 1675 § 32

fingo sig ålagdt att tillsätta länsmän. Obestridligen torde det väl vara

det rätta, att hvar och en såsom tjensteman ställer borgen eller säkerhet

för den uppbörd, han får om händer, och ensam ansvarar för sin förbrytelse,

utan att någon förman deraf oförtjent drabbas. Göres en jemförelse

med vid post-, telegraf-, fångvårds- och statens jernvägstrafik-styrelserna

anstälde tjensteman och derunder lydande samt andra civile tjensteman, som

hafva uppbörd, så äro dessa tjensteman hvar för sig skyldiga att ställa

borgen för omhänderhafda medel; och icke har jag funnit, att någon förman

dervid haft att ansvara för underordnads fel och försummelser, såsom

förhållandet är med kronofogdar för dem underlydande kronolänsmän.

Vid landsstatens tjugonde allmänna möte år 1894 beslöts bland annat

att söka få ändring i detta missförhållande, så att kronolänsmännen sjelfva

skulle ställa borgen eller säkerhet för omhänderhafvande medel såsom

tjensteman. Ingen torde väl kunna säga, att en kronofogdes borgen af

1,500 riksdaler banko, eller i nu gällande mynt 2,250 kronor, är tillräcklig

för att skydda staten och enskilda från förlust, om ej kronofogdar och

kronolänsmän vore i allmänhet särdeles redbara tjensteman; men om kronolänsmännen,

såsom de sjelfva å förut omnämnda landsstatsmöte begärt,

för att undgå kronofogdens ansvars- och ersättningsskyldighet för dem i

och för fel eller försummelse i tjensten, finge ställa borgen, skulle statsverket

derigenom tillskyndas mångdubbel säkerhet, hvilket icke af Riksdagen

eller regeringen bör föraktas eller förkastas.

Som det nu icke kan bestridas, att kronolänsman, sedan kongl. instruktionen

den 10 november 1855 för kronolänsmän utkom, är tjensteman

och icke, såsom en del kronofogdar vill göra för allmänheten troligt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N.-o 48.

endast ett underordnadt biträde åt kronofogden eller en betjent, för hvilken

han har ersättningsskyldighet för bristande redovisning, synas länsmännen

icke böra förmenas att ställa laga uppbördsborgen, på det de må blifva

mera oberoende och i allo sjelfva få svara för sina handlingar. Det kan

ej vara rätt och med lag likmätigt att, såsom en de! kronofogdar fordra,

kronolänsmännen till fogdarne skola ställa af dem godkänd borgen för omhänderfående

uppbördsmedel i allmänna och enskilda mål.

På grund häraf får jag hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring af 3 § i gällande

utsökningslag, att kronofogdes ansvar för länsman, då denne för bestämdt

fall satts i hans ställe såsom utmätningsman, måtte borttagas, och

länsmannen åläggas ansvaret; samt

att i sammanhang dermed till Kongl. Maj:t ingå med framställning

derom, att bestämmelser måtte utfärdas för kronolänsman att i likhet med

kronofogdarne ställa uppbördsborgen.»

Den i 3 § utsökningslagen inrymda bestämmelse om kronofogdes

ansvarsskyldighet för utmätningar, äfven der dessa, enligt af kronofogden

gifvet uppdrag, af länsman verkställas, står, enligt utskottets

åsigt, i närmaste öfverensstämmelse med den i utsökningslagens 2 § uttalade

grundsats, enligt hvilken kronofogde är utmätningsman på landet.

Att, med bibehållande af denna kronofogdens tjensteställning, inskränka

hans ansvarighet i fråga om utmätningar kan utskottet derför icke

tillstyrka, då härigenom skulle vållas minskad rättssäkerhet för dem,

som utmätningsmannen anlita. Först och främst skulle den ifrågasatta

lagändringen leda derhän, att kronofogden — hvilken nu i medvetandet

om sin ansvarighet lärer med all nödig försigtighet begagna sig af den

honom tillkommande rätt att för visst fall sätta länsman till utmätningsman

i sitt ställe — komine att i långt större utsträckning än nu är fallet

åt länsmannen uppdraga utmätningsförrättningars verkställande, ej mindre

då utmätningen vore förenad med afsevärda svårigheter och fel sålunda

lätteligen beginges, än äfven då större ekonomiska intressen deraf berördes.

Kronofogdes omförmälda ansvarighet är alltså, enligt utskottets tanke,

betingad af hänsyn till borgenärernas säkerhet, då länsman i regel ej kan

förutsättas hafva samma kompetens som kronofogde att verkställa svåra

och invecklade utmätningsförrättningar, och dessutom den uppbördsborgen,

som af länsmannen kunde fordras, gifvetvis med hänsyn till länsmannens lägre

tjensteställning icke kunde sättas till samma belopp, som för kronofogde

är föreskrifvet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Den omständigheten, att redan enligt gällande lag Konungens befallningshafvande

eger att för visst fall eller inom bestämdt område förordna

länsman att på eget ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman,

kan ej med skäl åberopas till stöd för den ifrågasatta lagändringen,

då med en dylik befogenhet följer möjlighet att för hvarje särskilt fall

pröfva länsmannens behörighet och skicklighet att förrätta utmätningar.

Motionärens förslag om åläggande för länsman att ställa uppbördsborgen

kan i och för sig förtjena beaktande, då rättssäkerheten derigenom

skulle främjas, men då dels behof af en dylik bestämmelse, såvidt utskottet

kunnat erfara, icke i någon mera afsevärd mån gjort sig gällande,

dels motionären synes hafva bundit denna hemställan vid förutsättning

af bifall till förslaget om inskränkning af kronofogdes ansvarighet, anser

sig utskottet böra hemställa om afslag å motionen äfven i denna del.

På grund af det ofvan anförda hemställer utskottet alltså,

att herr Bromées ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1898.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.