Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, dels ock åtta med anledning af berörda proposition afgifna motioner.

1898-03-22 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:50, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, dels ock åtta med anledning af berörda proposition afgifna motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

1

-AvP.

nA (,v>ii

I '' i :

;!, ■ • rt

Jlulfli !

yij!» t :''l«i

[G 4*

‘ibin;

uoiujt

. }‘)iwuu‘:'' a jffi>u• ''iit:urir‘iJsöi bsfilö ‘minm >vlut

Ui- “ ■ »( (tCi:-'' ''»bil -CJcjloL !ö!

: .flis i. ":‘i{v* / ''•i-v* j: 1 '' ii.»; i K '' Mt ^ H «V»t:h;.< imitHimiloji

N:o 50.

sw. i -,i, j o »o;- .)?• <f »fl A tubod Liv fobl-PH*»* •;

cbosaiW jhfatofr

Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21,

59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet,

dels ock åtta med anledning af berörda proposition afgifna

motioner.

Genom proposition, n:o 40, af den 28 nästlidne januari, hvilken af

båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden

för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, § 11 sådan densamma

lyder enligt förordningen den 26 oktober 1888 och § 59, sådan samma

paragraf lyder enligt nyssnämnda förordning och förordningen den 8 mars

1889, skola erhålla följande ändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 7 Sami. 27 Håft. (N:o 50.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej af aktiebolag rösträtt för andra beskattningsföremål än

jordbruksfastighet utöfvas för mera än en tjugondedel af kommunens hela

fyrktal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal, än som sammanlagdt

tillkommer öfrige röstegande inom kommunen.

Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskilt stadgad, skall

röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter

den särskildt bestämda grunden.

§ 21.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställer ordföranden proposition,

så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifver derefter, huru enligt hans uppfattning

beslutet utfallit, och befäster detsamma, der omröstning ej begäres, med

klubbslag. Askas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop.

Till beslut i andra frågor än dem, hvarom i §§ 27, 36 och 73,

punkt b), sägs, erfordras blott enkel pluralitet af de afgifna rösterna, enligt

den vid omröstningen följda röstgrund.

Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den mening, hvilken de

fleste röstande efter hufvudtalet bifallit. Äro äfven efter sådan beräkning

rösterna lika delade, varder den mening beslut, som ordföranden biträder.

§ 59.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver

upprätta en längd, upptagande, särskildt för hvarje skattskyldig och i särskilda

kolumner: för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet utan mantal

och för annan fastighet debiterad bevillning enligt gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst (eller, der bevillning

ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, mot sådan bevillning

svarar); för öfriga beskattningsföremål debiterad enahanda bevillning;

det åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet för jordbruksfastighet

utan mantal; fyrktalet för annan fastighet; fyrktalet för alla öfriga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

3

beskattningsföremål och summan af den skattskyldiges fyrktal, hvarjemte

i längden skall antecknas kommunens hela fyrktal, allt på sätt det under

litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kominunalutskyldernas debitering,

utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§ 8, 9

och 11 innehålla, tillika kommunens röstlängd. Har, sedan längden justerades,

ny egare eller brukare tillträdt fast egendom, och varder sådant

inför kommunalstämman styrkt, uppföres den nye egaren eller brukaren i

längden såsom röstberättigad för fastigheten; börande kungörelse om stämma,

der dylikt ärende skall förekomma, från predikstolen uppläsas minst en

vecka förut. I den för anmärkningar afsedda kolumn antecknas, dels om af

ofvan angifven orsak rösträtt för fast egendom öfvergått till annan person,

dels, der begränsning enligt § 11 eger rum, röstetalet, dels ock om och på

hvilken grund i följd af bestämmelserna i §§ 8 och 9 någon i längden

uppförd skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i två

exemplar, af hvilka det enä T sockenstugan anslås och det andra hos kommunalnämnden

förvaras.

i! i J ''■> '' ''■< * tfijLi v * ‘i </‘S .} i . i d.-''•

§ 73, _

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut underställas

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen

tillhörig fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende

ändamål, genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,

som medför förändring i de rättigheter, kommunen till sådan

fastighet eger; och

b) upptagande af lån, stäldt på längre återbetalningstid än två år.

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman

antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den allmänna

rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar, in. in.

Till beslut i fråga angående upptagande af lån, hvarom här ofvan

sägs, erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter

röstvärdet.

Beslut eller förslag, som bör Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,

skall insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det

åligger att handlingarna, jemte eget utlåtande, till Kongl. Maj:t öfverlemna.

Vid förslaget finnes fogadt det i § 59 omförmälda formulär till

fyrktalslängd, så lydande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Formulär litt. A.

■>!.nr i*»n Mcc j n''i; -.u''*.»•.».f■.*. .• -''mu- - »nv jii .i ■.

Fyrktalslängd för

,,!•) 0>.?**•■ ''V-ii:;.-: >j(

Personer,

t »•''<..* a*

5 , tjl,, II . .-*/ . ,f:7]

s-J ;1’X '' ;Å&• *}ui> . f fiT\>

i tittut

/ f « > '' '' ; ''i v, | i ; . . • 5 . 1 , . ■ •

,UM1 r.“.: .tjUt '' X.»''- i >1. • -y i ''j/V.

7 i .fvii* '' ''* ,« Vill!/ '' •). I! ‘T Vi ili

V. ■ • • ‘ "i J''f*''ii Vf : ’ -u o •••''•:•: i'' • ‘U rf ci

F a 8 t i g Ti e t e r.

;;>./! n. •.>:>•!rin;r*«;i*. rut 7Vt fin;! ’ ’>TrOl <r;,:xv/

t". 1 ! » »l!H; ’ '' "/->''■* K* » • * '' i j''>•*”*'' i ''i 0 5 j ■ 1

f;-5(r: . i, . t«_:» ! ; ^ *" . * = r in ii.'' ''■:>

j ^ | . *■ .i , • ; ... ■ ...

.''i ? ’;■(■. r'' ‘i i »? i f ! i >1.7;; .* f j, ,\H‘ IvVo/- 1 i

Prosten N. N.............

Skrintorp N:o 2, stom */« mantal, Kyrktomta N:o 1, skatte, 1 mantal ....

Landbonden Sven Persson.......

Lugnås N:o 1, pastorsboställe, 1 mantal.................

Anders Svenson....... ...

Berga, 1 mantal, Brunby utjord....................

Skomakaren N. N. & Vantinge.....

Landtbrnkaren N. N..........

Mora kungsladugård, 1 mantal.....................

N. N. aktiebolag...........

Utby N:o 1, 3 mantal, Utby ångsåg..................

Majoren N. N............

Glittringe säteri, 11 mantal, Ys qvarn .................

0. 8. V.

Summa

Nordbo den 2 december 1898.

i ,:m . •. i f. ? J .j!/'' . ■. , . . i.

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Nordbo socken år 1898.

Bevillning enligt förordningen angående

bevillning af fast egendom samt af

inkomst

''Ti >•? • .! ,uivKi(i ■£ / tf‘i

Påfördt fyrktal

! H->nid I ''tv

”V 1 ’-—- 1 '' • .......

ii r . i; »•[✓./ol ?i* jo

in » « J

i^nbbiiu,; ''-Hyir

Anmärkningar.

V .\« •.-> i ''i fl

för i mantal satt

jord.

för jordbruksfastig-

het utan mantal.

för annan fastighet.

för alla öfriga be-

skattningsföremål.

för i mantal satt

jord.

för jordbruksfastig-

het utan mantal.

för annan fastighet.

för alla öfriga be-

skattningsföremål.

Summa.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

Kr.

öre.

12

—

—

—

—

—

16

—

120

—1

—

160

280

9

60

—

—

—

—

—

—

96

—

.

—

96

i konkurstillstånd.

12

—

i

80

—

—

—

120

18

—

—

138

, < i * •, Y! i <• ; i

—

—

—

—

50

1

—

—

—

5

10

15

oguldna kommunalutskylder.

18

—

—

—

—

—

—

—

180

—

—

—

180

taxeringsvärde 30,000 kr.

54

—

—

—

—

100

300

—

540

—

1,000

3,000

4,540

röstar för 1,340 fyrkar.

480

_

_ ■

_

22

;_

80

_

4,800

—

220

800

5,820

rösträtten öfvergått till nuv.

egaren N. N., mantalsskrifven

i N. N. socken (kommunal-

8tämmeprotokoll d. y* 1899).

|

|

1

|

16,000

A = 800.

Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämma denna dag granskad och

godkänd, betygas Nordbo den 18 december 1898.

N. N.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Rörande tillkomsten af ifrågavarande proposition vill utskottet erinra,

att Kongl. Maj:t den 6 november 1896 uppdrog åt en komité att,

med ledning af ej mindre en inom civildepartementet verkstad utredning

rörande den kommunala rösträtten än äfven en af statistiska centralbyrån

upprättad redogörelse angående dithörande förhållanden, afgifva yttrande

och förslag, i hvilken mån en begränsning af den kommunala rösträtten

på landet lämpligen borde ega rum. Sedan berörda komité den 13 maj

1897 afgifvit underdånigt betänkande och förslag i ämnet, samt Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länen deröfver blifvit hörda, föredrogs ärendet

inför Kong]. Maj:t i statsrådet den 28 januari innevarande år, dervid beslöts

aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande proposition.

Den begränsning af den kommunala rösträtten på landet, som uti

propositionen ifrågasattes, är emellertid af väsentligt mindre omfång än den

af komitén föreslagna. Under det att komitén förordade en allmän begränsning

af rösträtten för jordbruksfastighet till Vs och för andra beskattningsföremål

till V20 af kommunens hela fyrktal, med den ytterligare

inskränkningen, att icke i något fall någon egde utöfva rösträtt för mera

än Vö af kommunens hela fyrktal, åsyftar propositionen hufvudsakligen begränsning

af aktiebolagens rösträtt, i ‘hvilket hänseende förslaget till ändrad

lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet innehåller

bestämmelse derom, att rösträtt för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet

ej må af aktiebolag utöfvas för mera än en tjugondedel af

kommunens hela fyrktal.

Den enda allmänna begränsningen af den kommunala rösträtten på

landet, som uti propositionen föreslås, innefattas uti föreskriften, att ej

någon må rösta för högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga

röstegande inom kommunen.

Det i propositionen framlagda ändringsförslaget i fråga om § 59 i

berörda förordning är en nödvändig följd af den ifrågasatta rösträttsbegränsningen

och afser smärre förändringar i afseende å fyrktalslängdens

upprättande.

Hvad slutligen vidkommer de i propositionen föreslagna ändringar i

§§ 73 och 21 af förordningen om kommunalstyrelse på landet, afse desamma

införande af bestämmelse derom, att två tredjedelars majoritet erfordras

för beslut i fråga om upptagande af lån, stäldt på längre återbetalningstid

än två år. I

I sammanhang med omförmälda proposition, för hvars innehåll utskottet

nu i korthet redogjort, har utskottet till behandling förehaft ej

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

7

mindre än åtta särskilda motioner, som i anledning af propositionen afgifvits

inom Andra Kammaren och hvilka, ehuru sins emellan olika, samtlige

åsyfta större begränsning af den kommunala rösträtten på landet än

uti propositionen föreslagits.

Uti motion, n:o 201, föreslå sålunda herrar friherre C. Carlsson,

Bonde, A. Henricson, A. Hansson i Solberga, O. Anderson, J. P. Jansson,

D. Persson, N. Hansson, G. Jansson, Ollas A. 0Ericsson, O. Emthén,

C- Sandquist, A. H. Göt/iberg, A. Olsson, P. Olsson i Asak, J. A. Lundström,

K. Hultkrantz, E. Andersson i Upsala, H. Eriksson, A. Olsson i Mårdäng

och J. Andersson i Lysvik, att Riksdagen måtte besluta i så måtto bifalla

den kongl. propositionen angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och

73 i förordningen om kornmunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att

§11 får följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än söm svarar

emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för

högre röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar.

Det för — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — bestämda grunder.

Motionärernas till stöd för detta förslag afgifna framställning är af

följande lydelse:

»Med anledning af de ständigt upprepade gånger inom Riksdagen

framstälda krafven på en begränsning af den kommunala rösträtten på

landet, och sedan Riksdagen i skrifvelse 1894 till Kongl. Maj:t anhållit

om en statistisk utredning i ämnet, har Kongl. Maj:t till denna Riksdag

i ärendet aflåtit en nådig proposition. Vid granskning af densamma

finner man emellertid, att den partiella reform, som deruti föreslagits, är

utaf betydligt mindre omfattning än man haft anledning hoppas, då numera

genom ett vidlyftigt komitéarbete en särdeles omfattande ^och upplysande

utredning af härmed sammanhängande frågor föreligger, som

tydligt utvisar såväl reformens nödvändighet som äfven dess utförbarhet,

hvarför ej längre för dess vidare undanskjutande kan som skäl anföras

saknaden af en dylik utredning. Herr statsrådet och chefen för kongl.

civildepartementet synes äfven i sitt till statsrådsprotokollet afgifna yttrande

ingalunda förneka önskvärdheten af en fullständigare reforms genomförande,

men förklara)* sig icke desto mindre anse, att dermed bör tills

vidare anstå för att afvakta, att den väckta frågan om en förändrad kommunal

skattelagstiftning dessförinnan må finna sin slutliga lösning. Emellertid

torde dock hvad herr statsrådet samtidigt anfört såsom skäl för det

nu framstälda förslagets afgifvande med fullt lika fog kunna framhållas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

för en mera omfattande välbehöflig reform. Herr statsrådet yttrar nemligen:

’att undanskjutandet under åtskilliga år — det torde nemligen åtgå

flera år, innan den andra frågan hinner blifva definitivt afgjord — af reformens

genomförande i de delar, som af mig nu afses, kan befaras vålla

olägenhet, i hvarje fall af större betydenhet än den olägenhet, som ur

lagstiftningssynpunkt onekligen ligger deri, att de ifrågasatta bestämmelserna

kunna blifva underkastade ändring såsom beroende af utgången af

ett redan börjadt, nära sammanhängande lagstiftningsarbete.’

Då skälen för begränsning i allmänhet af den kommunala rösträtten

på landet äro fullt tillräckligt kända och dessutom genom det nu föreliggande

komitéarbetet och den omfattande statistiska utredningen ytterligare

blifvit belysta, anse vi det öfverflödigt att här upprepa desamma.

Den reform, som Kongl. Maj:t nu föreslår, har visserligen någon betydelse

i hvad den afser en undantagslagstiftning för aktiebolagen, men verkningarne

deraf sträcka sig endast till vissa delar af vårt land; hvad deremot

angår den i öfrigt föreslagna begränsningen, att ingen må rösta för

högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande inom

kommunen, torde det ligga i öppen dag, att en sådan bestämmelse, äfven

om den möjligen kan jernlikt herr statsrådets yttrande tillmätas egenskapen

att vara »teoretisk rigtig», dock fullkomligt saknar hvarje praktisk

betydelse.» I

I motion n:o 202 anför herr E. Eriksson i Qväcklingen:

»I kongl. propositionen angående begränsning af den kommunala

rösträtten pa landet, som Riksdagen fick mottaga den 5 dennes, ftmeslås

endast en partiel lösning af frågan, emedan, såsom af statsrådsprotokollet

upplyses, det ansetts lämpligt att, i afbidan på den utgång, den kommunala

beskattningsfrågan erhåller, låta anstå med förslag till lösning af

frågan i dess helhet.

Huruvida den pågående utredningen af den kommunala beskattningsfrågan

bör betraktas såsom något verkligt hinder för Riksdagen att

J,edan nu besluta en fullständig reform af den kommunala rösträtten på

landet, tilltror jag mig icke att bedöma, och jag skulle hafva funnit

mig ganska tillfredsstäld äfven med en partiel reform i det syfte, Kongl.

Maj:t föreslagit, derest den föreslagna reformen kunde anses för det afsedda

syftemålet tillfyllestgörande.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle af aktiebolag rösträtt för andra

beskattningsföremål än jordbruksfastighet ej få utöfvas för mer än en

tjugondedel af kommunens hela fyratal. Den föreslagna begränsningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

9

skulle således åstadkommas medelst ett s. k. relativt röstmaximum samt

endast afse andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet.

Att den här ifrågasatta inskränkningen i aktiebolagens rösträtt

skulle i tillämpningen blifva mera skenbar än verklig, torde framstå med

tillräcklig tydlighet för en hvar, som genomläser de reservationer, som

af herrar Elis Sidenbladh och Joh. Nydahl afgifvits mot den kommunala

rösträttskomiténs betänkande. Nämnda reservanter hafva nemligen påvisat,

att ett relativt röstmaximum icke ensamt är tillfyllestgörande för

vinnande af en effektiv begränsning af de högsta röstetalen, i ty att

verkan af detsamma står i motsatt förhållande till kommunernas storlek,

hvadan en dylik begränsning, om den sättes till en qvot, som kan anses

lämplig med hänsyn till förhållandena inom de små kommunerna, blir

föga verksam inom de stora och största, d. v. s. just inom de kommuner,

der bolagsväldet är mest öfverklagadt ocli en verksam begränsning således

mest af behofvet påkallad; att den nämnda begränsningsmetoden,

om den skall användas, måste kompletteras med ett motsvarande absolut

röstmaximum, emedan detta har en alldeles motsatt verkan, eller verkar

med stigande styrka uppåt allt efter kommunernas storlek; att en begränsning

till V20 af kommunens hela fyrkta.1 skulle inom de största

kommunerna medgifva så höga röstetal på en hand som 10,000 fyrkar

och ännu flera, och att inom kommuner, der så höga röstetal äro samlade

hos en enda röstegande, det icke kan blifva tal om något annat

än ett kommunalt envälde eller fåvälde; samt att någon giltig anledning

ej finnes att tillerkänna jordbruk styrka rne ett högre röstvärde än andra

fyrkar.

Särskildt i fråga om aktiebolagen torde det vara mindre väl motiveradt

att lagstadga någon åtskilnad i berörda, hänseende, då ju för

dessa joi*dbruksintresset i allmänhet är af endast underordnad betydelse.

Härtill kommer, att de förnämsta af de skäl, som vid den kommunala

rösträttsfrågans behandling framhållits för den meningen, att någon begränsning

icke borde drabba jordbruksfyrkar, eller den bestämmelsen,

att rösträtt får utöfva^ endast för jord, som skötes under eget bruk,

åtminstone hvad sågverksbolagen beträffar, allt mera förlorar i betydelse

derigenom, att dessa bolag, såsom bekant är, på senare tiden allt oftare

börjat förbehålla sig sjelfva rösträtt för sina underlydande hemman, i

det att dessas brukare ej erhålla kontrakt som arrendatorer. Denna sed,

eller rättare osed, torde man icke höra, uppmuntra genom att fritaga

aktiebolagens jordbruksfyrkar från all röstreducering, och detta så mycket

mindre, som dessa bolags sträfvan att slå under sig jordbruksfastigheter

Bill. till liiksd. Prot. 1808. 7 Sami. 27 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o JO.

redan i och för sig betraktad är af beskaffenhet att hos fosterlandsvännen

framkalla allvarliga bekymmer.

På- grund af hvad jag nu anfört och under åberopande af de utförligare

motiveringar, som förekomma i de förenämnda reservationerna,

tar jag mig friheten föreslå, att Riksdagen måtte besluta, att första

stycket af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mer än en tjugondedel

af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det,

som motsvarar ett tusen fyrkar. Ej heller må någon rösta för högre

röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande inom kommunen.

»

Herr N. Andersson i Pettersborg har afgifvit en motion, n:o 203,

så lydande:

»I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 40 till Riksdagen,

angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i kongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars 1862 i syfte

att begränsa den kommunala rösträtten på landsbygden, får jag vördsamt

föreslå en mera effektiv begränsning af nämnda rösträtt och sålunda en

annan lydelse af § 11 i ofvan nämnda förordning.

Den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för afgifvande af yttrande och

förslag angående den kommunala rösträttens begränsning på landet anser:

att en dylik begränsning bör ega rum;

att den bör gälla fyrktalen för alla beskattningsföremål; samt

att den bör vara relativ, så att rösträtten på grund af jordbruksfastighet

sättes till 7s och på'' grund af andra beskattningsföremål till V20

af kommunens hela röstetal.

Kongl. Maj:t anser deremot, att man bör åtnöja sig med en begränsning

af aktiebolagens rösträtt på grund af andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet, till dess den af Riksdagen begärda utredningen,

angående den kommunala beskattningens fotande på annan grund än den

allmänna bevillningen, föreligger.

För att förebygga det »kommunala enväldet» har likvisst Kongl.

Maj:t gått ett steg längre än komitén och föreslagit ett röstmaximum af

halfva kommunens röstetal.

Jag anser, att anhängame af en verksam begränsning af den kommunala

rösträtten ingalunda kunna vara tillfredsstälda vare sig med komiténs

eller Kongl. Maj:ts förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

11

Att begränsningen i enlighet med komiténs förslag bör gälla rösträtt

på grund af alla beskattnings/''öremål, synes mig fullt rättvist. Den

befintliga begränsningen af rösträtten i stad gäller vare sig rösträtten

grundar sig på fastighet eller inkomst.

Det är väl ock tydligt, att »obehörig röstöfvervigt» är lika skadlig,

om den grundar sig på ena eller andra arten af beskattningsföremål.

Begränsningen till V5 för jordbruksfastighet och V20 för andra beskattningsföremål

har icke synts Kongl. Maj:t tillfredsställande, utan innehåller

den nådiga propositionen förslag om ett röstmaximum af halfva

kommunens röstetal. Med den begränsning, komitén föreslår, skulle väl

det kommunala enväldet, som år 1892 förefans i 44 kommuner, qvarstå i

6 af dessa och förmodligen bra litet förminskas i allmänhet.

Hvad åter Kongl. Maj:ts nådiga proposition vidkommer, så inskränker

den sig — utöfver det nämnda röstmaximum för alla röstegare —

till aktiebolagen och gäller icke ens hela den dylika bolag tillkommande

rösträtt. Det är ett kändt förhållande, att bolagen i våra dagar lägga

under sig allt större jordområden, för hvilka rösträtten enligt Kongl. Maj:ts

förslag icke skulle begränsas, förrän den nådde öfver hälften af kommunens

hela röstetal. Fastställandet af ett sådant röstmaximum, som Kongl.

Maj:t föreslagit, skulle heller icke göra mycket gagn, ty det är uppenbart,

att om ett bolag eller en enskild person eger lika många röster som alla

andra röstberättigade inom kommunen tillsammans, så är bolaget eller

personen den herskande, enär det säkerligen aldrig förekommer, att alla

röstegare vid ett gifvet tillfälle begagna sig af sin rösträtt. Om äfven

så vore förhållandet, så behöfves endast en fyrk till hjelp åt den store

röstegaren, för att han skall kunna diktera besluten. Det tinnes enligt

min åsigt icke något verkligt skäl för att inskränka begränsningen af rösträtten

till aktiebolagen, då, enligt den »öfversigt», som tinnes vidfogad

Kongl. Maj:ts proposition, de enskilda större röstegame äro helt få i jemförelse

med aktiebolagen.

Då jag anser, att en begränsning af den kommunala rösträtten bör

fastställas sålunda, att den i verkligheten tillförsäkrar de mindre röstegarne

tillbörligt inflytande på de kommunala besluten, och då jag icke

anser den pågående utredningen angående nya grunder för den kommunala

beskattningen böra till obestämd framtid fördröja en nödig och nyttig

reform, så får jag, på grund af hvad jag ofvan anfört, föreslå följande

förändrade lydelse i Kong!. Maj:ts proposition:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

§ 11. ;

i “''.»ii1 •: -f 1 • : • ■ '' ;;:***; :

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än tiondedelen af kommunens

hela fyratal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal än 500

fyrkar.»

I motion n:o 207 < har herr M. Dahn hemstält, att 11 § i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 erhåller följande

förändrade lydelse.

§ 11.

Röstvärdet skall begränsas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal; dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mera än en tjugondedel

och af annan röstberättigad för mera än en tiondedel af kommunens

hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar

ett tusen fyrkar.

Der för — — — — — — — •.— — _ _ _ _

_ — ~ — — — — — bestämda grunden.

Till stöd härför anför motionären:

»Kong! Maj:t har i proposition n:o 40 till innevarande Riksdag

föreslagit ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. Då det kongl. förslaget

med hänsyn till sådan begränsning af den kommunala rösträtten,

som man med nuvarande röstförtryck haft anledning att hoppas, synes

mig mindre tillfredsställande, har jag i någon mån sökt komplettera

detsamma. Kongl. Maj:t föreslår visserligen begränsning af aktiebolags

rösträtt för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet, men någon

allmän begränsning af den kommunala rösrätten på landet föreslås icke,

oaktadt behofvet af och krafvet på en sådan begränsning riksdag efter

riksdag gifvit sig till känna.

Att träffa Tätta begränsningstalet är väl ej någon lätt sak. Hvad

som är lämpligt med afseende på en mindre kommun, passar ej in på

en större; och hur litet ett relativt röstmaximum af till och med V20,

såsom Kongl. Maj:t föreslagit för aktiebolagen, är i stånd att åstadkomma

en effektiv verkan i fråga om rösträttens begränsning i de större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

kommunerna, framgår klart af rösträttskomiténs utredning. Men jag

anser dock nämnda begränsningstal af V20 såsom röstmaximum för aktiebolag

någorlunda tillfredsställande, om dessa bolags rösträtt för jordbruksfastighet

begränsas med samma tal. Det finnes ej heller, enligt min

uppfattning, någon skälig anledning att härvidlag fastställa olika begränsningstal,

då ju jordbruket för bolagen helt naturligt är en bisak och

något egentligt intresse för den kommun, der bolaget eger sina jordbruksfastigheter,

näppeligen torde förekomma, utom för att undvika utgifter

för kommunala behof eller pålägga kommunen sådana i bolagets

intresse.

Beträffande den kommunala rösträttens begränsning i allmänhet,

anser jag, att man bör hålla fast vid det röstmaximum, som hittills vunnit

största tillslutning inom Riksdagen, nemligen V10, och detta oberoende

af hvad skatteföremål rösträtten grundar sig på. Och är det min öfvertygelse,

att en begränsning af den kommunala rösträtten i allmänhet lika

litet bör uppskjutas i afvaktan på vidtutseende reformer inom den kommunala

beskattningen, som en begränsning af aktiebolagens rösträtt, enligt

Kongl. Maj:ts uppfattning, tål vid ett uppskof; utan ega, enligt min

mening, Kongl. Maj:ts skäl för en partiel rösträttsreform minst lika stor

befogenhet för en allmän begränsning af den kommunala rösträtten. Och

hyser jag äfven den af Kongl. Maj:t uttalade öfvertygelsen, att olägenheter,

som vållas af att undanskjuta nödvändiga reformer på den kommunala

rösträttens område, äro af vida större betydenhet än den olägenhet, som

kan ligga deri, att bestämmelserna om nämnda rösträtts begränsning möjligen

kunna blifva underkastade ändring i följd af annan grund för

kommunalbeskattningen.

Men skall man åstadkomma en verklig begränsning af magten inom

kommunen, nödgas man, såsom öfverdirektör Sidenbladh föreslår, äfven

fastställa en gräns, öfver hvilken röstetalet icke får stiga, ett s. k. absolut

röstmaximum. Och synes mig hans förslag, att ej någon må rösta för

mera än 1,000 fyrkar, vara synnerligen lämpligt, helst som detta röstetal

motsvarar röstmaximum för städerna.» I

I motion n:o 208 hafva herrar friherre I. v. Knorring, Hans Andersson,

Ivar Månsson, P. Pehrson i Törneryd, Ola Persson, Oscar Larsson, Olof

Persson, B. Dahlgren, A. G. Gyllensvärd, A. P. Gustafsson, Carl Johansson

i Aflösa, J. Bengtsson, A. P. Johansson, Emil Olsson, Per Jönsson,

Pehr Pehrsson, C. E. Johansson, A. P. B. Petersson, Elof Nilsson, Adolf

Ericson, C. F. Petersson, Anders Olsson i Tyllered, Pehr Andreasson,

Magnus Andersson i Löfhult, Ad. Johansson i Möllstorp, K. E. Holmgren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

i Hillebola, J. Johanson i Valared, Nils Anderson i Lydde, A. G. Olsson

i Frösvi, Alfred Petersson, Esbjörn Persson, Nils Svensson, Johan Petersson

i Boestad, Gustaf Odqvist, David o Holmgren, J. E. Olsson, C. IF. Hultstein,

Per Ersson, L. Dahlstedt, Nils Åkesson, Sam. Söderberg, Jöns Andersson,

L. M. Kruse, Oskär Erickson, J. Johnsson, Nils Jönsson, W. Bengtsson,

Joh:s Nilsson, Robert Eklundh och Sven Arnoldsson hemstält, att Riksdagen

måtte besluta, det § 11 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862 erhåller följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än en tiondedel och ej

aktiebolag för mer än en tjugondedel af kommunens hela fyrktal.

Der för deltagande----—---grunden.

Såsom motiv för denna framställning hafva motionärerna anfört:

»Sedan flertalet af landsbygdens representanter inom Andra Kammaren

under en lång följd af år uttalat sig för en begränsning af den

kommunala rösträtten inom landskommunerna, beslöt omsider Riksdagen

år 1894 att afgifva en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utredning

och framläggande af förslag i ämnet. I den kongl. proposition,

som med anledning häraf aflåtits till innevarande Riksdag, har emellertid

Kongl. Maj:t föreslagit en begränsning af rösträtten endast för aktiebolag,

hvarvid Kongl. Maj:t dock ansett, att dessas rösträtt för jordbruksfastighet

bör lemnas oförändrad. Kongl. Maj:t visar sig således benägen blott för

en partiel lösning af frågan. Visserligen föreslås äfven en till utseendet

mera allmänt gällande bestämmelse, nemligen den, att rösträtt icke må

åt någon utöfvas för större röstetal, än som sammanlagdt tillkommer

öfriga röstegande inom eu kommun. Men denna bestämmelse saknar

praktisk betydelse, då, såsom herr statsrådet och chefen för civildepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet rörande denna fråga sjelf

medgifver, förutsättningarna för bestämmelsens tillämplighet endast undantagsvis

komma att föreligga. Såsom skäl för att låta en lösning af frågan

i dess helhet anstå, angifves i samma anförande, att frågan om sättet för

en lämplig begränsning af den kommunala rösträtten på landet nära

beröres af Riksdagens framställning till Kongl. Maj: t genom skrifvelse

den 5 maj 1897 om förslag till särskild kommunalskattelag och Kongl.

Maj:ts med föranledande deraf vidtagna åtgärd att tillsätta en komité.

Undertecknade äro af den åsigten, att en lösning af frågan i dess

helhet är af behofvet påkallad, och kunna ej tillerkänna det anförda skälet

för uppskof sådan betydelse, att framläggandet af ett mera omfattande

förslag derigenom bort förhindras. Den nyligen väckta frågan om särskild

kommunalskattelag är utan tvifvel så svårlöst, att det torde vara förenadt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o DO.

15

med en stor tidsutdrägt att komma till ett definitivt afgörande deraf.

Med fäst afseende härå äfvensom å den allmänna erfarenheten, att reformer

behöfva lång tid för att mogna, hvarpå just den kommunala rösträttsfrågans

behandling under trettio år lemnar ett ojäfaktigt bevis, våga vi

hysa den meningen, att åberopade förhållande ej bör utgöra hinder för ett

fullständigt upptagande och afgörande af denna fråga vid nuvarande tidpunkt.

Besluter man nya stadganden rörande ifrågavarande rösträtt, och

skulle en möjligen i framtiden antagen särskild kommunalskattplag kräfva

deras förändring, undergå de ej ett sämre öde än flere andra lagbestämmelser,

som under senare tiden blifvit antagna och sedermera förändrade.

Under den tid, som frågan om den kommunala rösträttens begränsning

stått på dagordningen, har Andra Kammaren upprepade gånger visat

sig hylla den äsigten, att ej någon inom en landskommun bör utöfva rösträtt

för ett större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens

hela fyrktal. Samma åsigt torde äfven nu förefinnas hos kammarens

majoritet. Vi hafva derför ej tvekat att i nedanstående förslag antaga

denna princip för rösträttens begränsning, likväl med den afvikelse,

som föranledes deraf, att aktiebolag, hvilka på landsbygden liksom i städerna

alltjemt förökas och i vissa delar af landet äfven inköpa stora arealer

jordbruksfastighet, skulle med en sådan begränsning ändock i ett större

antal kommuner blifva öfvermägtiga. Man kan derjemte med afseende å

dem ej underlåta att beakta, att ett bolag är genom sina för inkomst

taxerade tjensteman, hvilka böra hafva samma kommunala intressen som

bolaget sjelft, i tillfälle att mycket föröka sitt inflytande inom en kommun.

Vi anse derför lämpligt att, i likhet med Kongl. Maj:t, föreslå, det aktiebolag

ej får utöfva rösträtt inom en landskommun för ett större antal

röster, än som svarar mot en tjugondedel af kommunens hela fyrktal, men

att, i motsats till hvad Kongl. Magt föreslår, ej medgifva undantag från

denna bestämmelse med afseende å dess rösträtt för jordbruksfastighet.»

Herr L. Eriksson i Bäck har afgifvit eu så lydande motion, n:o 209:

»Af statistiska centralbyråns berättelse för år 1892 rörande den

kommunala rösträtten finner man, att i allt för många kommuner de

stora fyrktalen helt och hållet beherska de mindre utan möjlighet för de

senare att göra sig gällande. Af landsbygdens 2,386 kommuner är det

44, der en person ensam innehar mer än halfva fyrktalet, 596 personer

innehafva hvar för sig mer än Vs, 1,966 personer innehafva mer än Vio,

och 5,812 personer innehafva mer än V20 af sina respektive kommuners

hela, fyrktal. Högsta fyrktalet på en hand utgjorde 48,114. Äfven der

högsta fyrktalet på en hand inom ett helt län ej går högre än till 2,455

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o SO.

fyrk, finnas dock 266 personel-, fördelade på 88 kommuner, som hvar och

en har mer ån Vao af sina kommuners hela fyrktal, och dock är det inom

detta län endast 111 personer, som hafva mer än 250 fyrk.

I Kongl. Maj:ts proposition n:o 40 till innevarande Riksdag föreslås

nu en inskränkning i aktiebolags rösträtt för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet. Men äfven röstetalen för jordbruksfastighet behöfva

reduceras, antingen den tillhör bolag eller enskild person, om s. k. fyrkvälde

skall kunna i afsevärd mån förekommas. Det är dock ej nog med

att endast begränsa de större röstetalen, ty äfven jemförelsevis låga sådana

kunna i små kommuner hafva afgörande inflytande. Den i nämnda

proposition föreslagna minskningen i aktiebolags rösträtt torde ej blifva

af stor verkan, emedan de flesta af dem jemväl ega jordbruksfastighet,

för hvilken de hafva tusentals röster, som fortfarande blefve oförminskade.

Genom den föreslagna ändringen i aktiebolags rösträtt skulle det

kommunala enväldet försvinna i 14 kommuner. För att få bort det äfven

i de öfriga 30, har Kongl. Maj:t föreslagit, att ingen må rösta för högre

röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande inom kommunen,

och chefen för civildepartementet försvarar denna bestämmelse

med att den är teoretiskt rigtig och kan vinna tillämpning. Oafsedt det

orimliga i antagandet, att kommunens alla medlemmar på en gång begagna

sin rösträtt, kan det ju hända, att någon har obetalda utskylder

eller står under konkurs. 1 de flesta fall torde sådana höga röstetal representeras

på stämman af en förvaltare eller disponent, hvilken nog ej

röstar annorlunda för egna röster än för principalens, och då är majoriteten

gifven. Om han åter lägger ned sina egna röster, så fattas de ändock

för öfriga röstegande. Bestämmelsen är nog teoretiskt rigtig, men

kan ej vinna tillämpning, och är sålunda praktiskt värdelös.

Vid sådant förhållande kan det ej blifva någon nämnvärd förbättring

att nöja sig med den anspråkslösa begränsning, Kongl. Maj:t nu föreslagit,

eller den af Andra Kammaren de senare åren antagna. Eu annan

grund måste utfinnas för en kommunal rösträttsform, om den skall blifva

tillräckligt kraftigt verkande. Det är svårt att uttänka en dylik reform,

som följer en allmän regel och är fri från godtycke. Men detta är ej

heller det vigtigaste, utan det er, att den i så hög grad, som omständigheterna

vid dess genomförande tillåta, efter rättvisa och billighet afväger

röstfördelningen mellan de stora och de små fyrktalen. De hittills föreslagna

begränsningarna Vs, Vio eller V20 af kommunens hela fyrktal hafva

alla det felet, att de verka olika i olika kommuner på samma fyrktal.

Men för att eu rösträttsreform skall blifva tillfredsställande, måste den

vara så afpassad, att den verkar lika på samma fyrktal öfverallt i landet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

och på samma gång tillbörligt minskar de stora fyrktalens herravälde öfver

de små. Då emellertid i kommuner med låga fyrktal ej något fyrkvälde

af någon betydenhet torde förekommit, anser jag, att fyrktal till och med

100 bör bibehållas vid sitt fulla röstetal, hvarefter ingen ökning af röstetalet

förekommer upp till 131 fyrk. Denna fyrkklass af 30 fyrk ökas med

10 för att utgöra nästa fyrkklass upp till 171 fyrk, och erhålles derför

120 röster. Denna sista klass af 40 fyrk ökas också med 10 för att utgöra

nästa fyrkklass upp till 221 fyrk och motsvarar då 140 röster, o. s. v.

Hvarje röstklass utgöres af 20 röster, och till föregående fyrkklass lägges

10 fyrk för att bilda efterföljande klass, hvarigenom åstadkommes en progressiv

ökning af det verkningslösa fyrktalet.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att § 11 i kongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan denna

paragraf lyder i kongl. förordningen den 26 oktober 1888, måtte få följande

förändrade lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstägande åsätta fyrktal,

enligt nedanstående tabell:

Från och med 1 till och med 100 fyrk en röst för hvarje fyrk.

101

130

»

100

röster.

131

7>

170

120

171

7>

220

140

»

221

»

280

160

Tf

281

»

350

y>

180

Tf

»

351

»

430

7>

200

7)

431

520

i>

220

»

»

521

620

»

240

7s

621

»

730

»

260

»

731

»

850

7)

280

»

851

980

>

300

»

981

1,120

320

»

»

1,121

1,270

>

340

>

>

1,271

»

1,430

360

1,431

1,600

380

1,601

»

1,780

»

400

1,781

t>

1,970

420

7>

Bih.

till Riksd. Prof. 1898.

7 Sami.

27 Höft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

t8

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Från och med

1,971

till och med

2,170 fyrk

440

röster,

2,171

»

2,380

460

2,381

»

2,600

480

»

2,601

»

2,830

»

500

»

■il '' *.

2,831

»

3,070

»

520

»

3,071

»

3,320

»

540

»

»

3,321

»

3,580

560

»

3,581

»

3,850

»

580

».

» Ii''.

3,851

»

4,130

600

»

»

4,131

4,420

»

620

»

4,421

»

4,720 ,

»

640

! y>

»

4,721

n* i »

5,030

»

660

»

»

5,031

»

5,350

»

680

»

5,351

»

5,680

700

it »

5,681

6,020

»

720

»

»

6,021

»

6,370

»

740

»

»

6,371

»

6,730

»

760

»

6,731

»

7,100

»

780

»

»

7,101

»

7,480

»

800

7,481

• »

7,870

»

820

y>

»

7,871

»

8,270

»T

840

»

8,271

»

8,680

»

860

»

8,681

»

9,100

»

880

»

»

9,101

»

9,530

»

900

»

»

9,531

»

9,970

»

920

»

»

9,971

» .

10,420

»

940

»

»

10,421

»

10,880

»

960

»

» .

10,881

»

11,350

»

980

»

»

11,351

» .

12,000

»

1,000

»

För öfver 12,00 fyrk sker ingen höjning af röstetalet.»

Herr A. Göransson har uti motion n:o 210 anfört:

»Då jag anser den i Kong!. Maj:ts proposition n:o 40 föreslagna begränsning

af den kommunala rösträtten på landet vara alltför obetydlig

för att ens i någon mån kunna tillfredsställa landsbygdens rättmätiga kraf

härutinnan, tager jag mig friheten föreslå en mera effektiv begränsning af

samma rösträtt. Kongl. Maj:t har endast föreslagit en begränsning af rösträtten

för aktiebolag, och att ingen må rösta för högre röstetal, än som

sammanlagdt. tillkommer öfriga röstegande inom kommunen. Men icke ens

.

. ''• »V/,- V

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 19

alla aktiebolag få komma med, utan enda*st sådana, som utöfva rösträtt för

andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet, äfvensom alla, hvilkas

röstetal är högre än samtliga öfrige röstegandes inom kommunen. Den af

Kong]. Maj:t föreslagna begränsningen medelst ett relativt röstmaximum

till V20 af kommunens hela fyrktal skulle träffa endast 437 aktiebolag af

2,613, men deremot finnas 2,176 aktiebolag, 5,485 andra bolag samt 1,036

enskilda personer med högre röstetal än 1,000 fyrkar, som ej beröres af

denna begränsning. Hvad åter angår den andra förut omnämnda begränsningen,

torde den knappast få någon som helst praktisk betydelse, enär

det är otänkbart, att alla kommunens röstberättigade vid en kommunalstämma

begagna sig af sin rösträtt, och då har man af hela förslaget qvar

endast det lilla, att ett fåtal aktiebolag ej skulle få rösta för mer än V20

af kommunens hela fyrktal, och detta kan väl knappast kallas för en reform.

Redan vid stiftandet af nu gällande kommunallagar bestämdes en

begränsning af den kommunala rösträtten i städerna på så sätt, att ej

någon vid allmän rådstuga finge utöfva rösträtt för större antal röster, än

som svarade emot en tjugondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden.

Vid 1869 ,års riksdag beslutades en ytterligare begränsning af kommunala

rösträtten i städerna genom det stadgande, som ännu är gällande, att ej

någon vid allmän rådstuga får utöfva rösträtt för större antal röster, än

som svarar emot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden,

eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för

tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete, således motsvarande

1,000 fyrkar. Då krafvet på en begränsning af den kommunala rösträtten

på landet gjort sig gällande riksdag efter riksdag i snart 40 år, då komitéer

och statistiska utredningar visat behofvet deraf, så synes det visserligen

icke vara för tidigt att nu få en verklig reform, utan att behöfva

vänta till en oviss, kanske långt aflägsen framtid på den kommunala

skattelagstiftningsfrågans lösning.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att första stycket af § 11 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal,

dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mer än eu tjugondedel af

kommunens hela fyrktal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal än

det, som motsvarar ett tusen fyrkar, eller i något fall för egen del och å

annans vägnar saminanlagdt rösta för högre röstetal, än som tillkommer

samtliga öfriga röstegande inom kommunen.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Slutligen hafva herrar J. ’Bromée, E. Norman, O. Walter, J. Nordin,

C. G. Thor, P. Norberg, Johan Ericsson, Joll. Er. Nordin, W. Styrlander,

Magnus Höjer, Fridtjuv Berg, A. Thyländer, J. Byström, S. J. Bordell,

K. G. Karlsson, A. F. Broström, Edvard Wavrinsky, Adolf Aulin, J. Persson,

M. F. Nyström, C. J. Hammarström, John Olsson och Oskar Eklund

i ämnet afgifvit en motion, n:o 211, af följande lydelse:

»För aderton år sedan, år 1880, väcktes i Andra Kammaren eu anmärkningsvärd

kommunal rösträttsmotion, förutom af motionären, herr Ola

Andersson i Burlöf, undertecknad af 45 i motionens syftemål instämmande

landtmannarepresentanter.

Denna motion — hvilken, såvidt vi kunnat finna, icke med ett ord

blifvit berörd i den af kommunala rösträttskomitén meddelade ''redogörelsen

för de förslag till begränsning af den kommunala rösträtten på landet,

hvilka efter kommunallagarnes tillkomst i vårt land förelegat och varit

föremål för representationens behandling’ — gick ut på att Riksdagen

skulle anhålla, att regeringen måtte för närmast följande Riksdag ''framlägga

förslag till förändring i de delar af kommunallagarne, som angå

rösträtten och röstvärdet, bygd!- på sådana grunder, att rösträtt betingas

och berättigas utaf erläggande af bidrag och att röstvärdet bestämmes

medelst samverkan af både förmögenhets- och personlighetsprinciperna, så

att en hvar skattskyldig må erhålla skäligt inflytande i kommunens gemensamma

angelägenheter.’ Lagutskottet ansåg sig i hufvudsak böra förorda

bifall till herr Ola Anderssons förslag, dock med den inskränkning, att

ingen rubbning skulle ske i hittills gällande grunder för val af landstingsmän,

och Andra Kammaren biträdde utan nämnvärd meningsskiljaktighet

lagutskottets hemställan.

Denna hemställan vann emellertid icke Första Kammarens godkännande

och understöd. Men fjorton år senare, år 1894, uttalade Första

Kammaren, som dittills med ett enstaka undantag (år 1868, då Första

Kammaren beslöt en återremiss till lagutskottet i syfte af begränsning af

bolags rösträtt) intagit en ytterst afvisande ställning gent emot alla yrkanden

på en kommunal rösträttsreform, att kammaren ansåg en begränsning

af den kommunala rösträtten på landet böra ega rum, samt fattade för

sin del beslut om en riksdagsskrivelse, med anhållan att Kongl. Maj:t

täcktes för näst följande Riksdag framlägga förslag till den begränsning

af nämnda rösträtt, hvartill den af Kongl. Maj:t beträffande denna fråga

anbefalda utredning kunde föranleda.

Det var med anledning af detta närmande från Första Kammarens

sida till den uppfattning om nödvändigheten af en kommunal rösträttsreform,

hvilken länge häfdats af Andra Kammaren, som båda kamrarne

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

sedermera under loppet af 1894 års riksdag kunde enas om en riksdagsskrivelse,

hvari de, på samma gång de anhöllo, att den af Kongl. Maj:t

anbefalda statistiska utredningen rörande den kommunala rösträtten om

möjligt måtte så bedrifvas, att dess resultat kunde framläggas inför nästföljande

års lagtima Riksdag, starkt betonade behofvet af en reform af

den kommunala rösträtten och vigten af denna reformfrågas snara lösning.

Då Kongl. Maj:t nu omsider, efter föregående statistisk och komitéutredning,

inför Riksdagen framlagt ett förslag till begränsning af den

kommunala röstskalan å landet, befinnes detta förslag vara, icke ett förslag

till den vigtiga frågans lösning i dess helhet, utan, såsom chefen för

civildepartementet sjelf framhåller i det yttrande till statsrådsprotokollet,

som finnes bilagdt kongl. propositionen n:o 40, allenast ett förslag till en

partiel lösning af frågan. Lika med åtskilliga andra motionärer måste vi

högeligen beklaga detta resultat, och lika med dem finna vi de af chefen

för civildepartementet förebragta skälen för ett uppskof med frågans lösning

i öfriga delar vara allt annat än tillfredsställande. Chefen för civildepartementet

framhåller sjelf, att det torde åtgå flera år, innan den nyligen

till komitéutredning öfverlemnade kommunala beskattningsfrågan

hinner blifva definitivt afgjord. Att i afbidan härpå till en oviss framtid

uppskjuta den af Riksdagens båda kamrar önskade lösningen af landsbygdens

kommunala rösträttsfråga i dess helhet, synes oss innebära en

föga tilltalande och statsmagterna föga värdig undanflykt i syfte att komma

ifrån gifna och uttalade meningar. De skäl, som af chefen för civildepartementet

i detta afseende åberopats, äro af precis lika stor — eller lika

liten — vigt och betydelse med hänsyn till den föreslagna begränsningen

af bolagens rösträtt, och det måste derför förvåna, att icke regeringen

ansett sig böra undanskjuta äfven denna detalj ’i afbidan på den utgång,

den kommunala beskattningsfrågan erhåller.’

Då vi här ofvan anfört en s. k. massmotion i Andra Kammaren af

år 1880, har det närmast skett derför, att vi skulle ansett lyckligt, om den

af Kongl. Maj:t tillsatta komitén tagit de i denna motion innehållna grundtankarna

till utgångspunkt för sitt utredningsarbete och om ett regeringsförslag

framkommit, som anslutit sig till dessa grundtankar. I)å så ej

blifvit fallet, har för oss endast återstått att öfverväga, huruvida och i

hvad män — i det läge, hvari denna angelägenhet nu kommit genom

Kongl. Maj:ts reformförslag, med dertill hörande förberedande utredning

det kunde finnas någon möjlighet att få genomfördt ett reformförslag,

som i afsevärd grad toge hänsyn till både förmögenhets- och personlighetsprinciperna

vid utmätande af den kommunala rösträtten å landet. I

likhet med 1880 års motionär anse vi ingalunda omöjligt att vinna detta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

önskemål, antingen genom att vid kommunala ärendens afgörande förbinda

en viss personlig rösträtt med förmögenhetsrösträtten, eller ock genom

användande åt något slags skala med andra gradationer än den nuvarande

kommunala röstskalans. Men då denna reformfrågas utveckling och behandling

inom riksdagen bestämdt pekar i rigtning mot en lösning genom

fastställande af vissa röstmaxima, absoluta eller relativa eller bådadera,

hafva vi funnit oss böra fortgå på denna väg, men på samma gång

också böra tillse, huruvida icke, åtminstone i något afseende, större

hänsyn kunde tagas till personlighetens befogade anspråk och onekliga

rätt att hafva sitt ord med vid behandlingen af kommunens angelägenheter.

Med afseende å. den kommunala röstskalans begränsning förmedelst

vissa röstmaxima finna vi de uttalanden, som förekomma i herrar Sidenbladhs

och Nydahls reservationer till kommunala rösträttskomiténs betänkande,

på ett ovederläggligt sätt bevisa, att en begränsning endast medelst

ett relativt röstmaximum på sätt komitén förordar (Vs af kommunens

hela fyrktal för jordbruksfastighet och V20 för andra beskattningsföremål)

är alldeles otillräcklig, särskildt i de större landskommunerna. För att i

dem vinna en afsevärd begränsning af de högre röstetalen, måste vid

sidan af det relativa maximum äfven tilläggas ett absolut, och dervid

torde det af de båda reservanterna föreslagna, 1,000 röster, förtjena så

mycket större afseende, som det åtskilliga gånger varit i Riksdagen föreslaget

och på sin tid äfven vunnit lagutskottets och Andra Kammarens

understöd. Hvad det relativa röstmaximum beträffar, synas oss många

skäl tala för ett vidblifvande af förslaget om V20 af kommunens hela

fyrktal, hvilket förslag af Andra Kammaren omfattats vid de båda senaste

tillfällen, då kammaren fattat något realitetsbeslut i ämnet, och som af

den kommunala rösträttskoinitén upptagits, ehuru med den inskränkning,

att det skulle gälla endast för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet.

I sistnämnda inskränkning hafva vi deremot ej kunnat instämma,

och hänföra vi oss i det afseendet till de skäl, som mot komitéförslaget

blifvit anförda dels af de båda nämnda reservanterna, dels äfven af åtskilliga

länsstyrelser i deras utlåtanden öfver komiténs betänkande. Hvad

återigen angår den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna begränsningen

medelst ett maximum — summan af öfriga röstegandes röstetal, finna vi

densamma i praktiken så godt som betydelselös och sålunda, trots dess af

chefen för civildepartementet betonade principiella värde, temligen ovigtig i

jemförelse med öfriga reformyrkanden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

23

Den princip, hvarpå den kommunala rösträtten hos oss är grundad,

eller att kommunalmedlemmarne böra vara i tillfälle att på kommunens

angelägenheter utöfva ett inflytande, som motsvarar deras skattebidrag,

förlorar tydligen all giltighet, när det blir frågan om sådana kommunala

angelägenheter, som icke äro af ekonomisk natur. I afseende på dessa är

i allmänhet den ena kommunalmedlemmens intresse lika stort som den

andres, oafsedt den olikhet, som kan föreflnnas i deras förmögenhetsställning,

och att i denna söka en mätare af de röstberättigades förmåga att

bidraga till välbetänkta och gagneliga beslut, vore väl alltför orimligt.

Också har i Riksdagen upprepade gånger föreslagits, att lika rösträtt

måtte vid beslut om ärenden, som icke äro att hänföra till ekonomiska

eller beskattningsfrågor, tillerkännas de röstberättigade. Det torde

emellertid vara vanskligt att uppdraga en bestämd, tydlig gräns mellan

de antydda begge områdena af kommunal verksamhet, då de helt visst på

mer än en punkt omärkligt öfvergå i hvarandra, och man har derför också

vanligen inskränkt sig till att påyrka den lika rösträttens tillämpning vid

de kommunala valen. Om man frånser valen af kommunalfullmägtige, för

hvilka — liksom för valen af landstingsmän och deras valmän — vi ej

ämna ifrågasätta någon särskild röstgrund, så kunna de kommunala valen

rimligtvis icke räknas till de ärenden, i afseende på hvilka det bör anses

billigt och rättvist, att de röstegandes inflytande vid afgörandet är afvägdt

efter deras kommunala skattebidrag. Visserligen är det sant, att ledamöterna

i kommunalnämnd, skolråd och kyrkoråd hafva äfven en ekonomisk

verksamhet, men de ega icke att pålägga några utgifter och äro för

sin förvaltning redovisningsskyldige inför stämman.

Om från denna synpunkt ingen anledning finnes att vid de kommunala

valen tillerkänna den enes röst ett högre värde än den andres, så

finnas å andra sidan -positiva skäl för yrkandet, att i dessa ärenden lika

rösträtt bör tillämpas. Om man tänker på önskvärdheten deraf, att de

kommunala förtroendeposterna besättas med lämpliga personer, så böra

majoritetsval innebära en bättre garanti, för att så skall ske, än minoritetsval,

enär en större personalkännedom måste antagas vara representerad hos

det talrikare än hos det fåtaligare partiet bland väljame. Likaledes måste

det medgifvas, att i ju högre grad de kommunala förtroendemannen verkligen

äro hvad namnet innebär, det vill säga i besittning af flertalets förtroende,

desto lättare måste deras arbete och dess framgångsrikare deras

verksamhet blifva. Det bör ej heller förbises, att det för de mindre bemedlade

ligger någonting särskildt kränkande i den olika rösträtten vid

val, emedan densamma, då den ej kan sägas vara grundad i beslutens

ekonomiska innebörd, måste uppfattas såsom ett underkännande af deras

goda vilja och omdömesförmåga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Den kommunala rösträttskomitén, som väl knapphändigt affärdat

tanken på införandet af lika rösträtt vid kommunala val, har anmärkt, att

användandet af detta valsätt vid sådana val »som kunna anses mera omedelbart

beröra personliga intressen, såsom t. ex. folkskolelärareval, skulle

innebära en oegentlighet, så länge lagstiftaren i fråga om prestval, hvars

personliga innebörd likväl är ännu större, ansett sig icke böra utesluta

förmögenhetsprincipens tillämpning». Det är fullkomligt rigtigt, att, om

lika rösträtt blefve införd t. ex. vid folkskolelärareval, det skulle innebära

en oegentlighet att fortfarande använda graderad röstskala vid prestval,

och vi anse, att en sådan oegentlighet borde fortast möjligt undanrödjas

derigenom, att rösträtt efter hufvudtal blefve lagstadgad äfven i fråga om

prestval — en reform, som utan allt tvifvel skulle mottagas med mycken

tillfredsställelse af det stora flertalet bland svenska kyrkans medlemmar.

Att vi, såsom redan är nämndt, icke förorda omröstning efter hufvudtal

vid val af landstingsinän eller deras valmän och af kommunalfullmägtige,

beror af dessa vals säregna betydelse. De förra hafva nemligen

snarare fått en politisk än kommunal betydelse och kunna redan

derför lemnas å sido vid en rösträttsreform, som afser häfdandet af kommunal

sjelfstyrelse; och hvad de senare vidkommer, så vore det föga konseqvent

att vid dem tillämpa omröstning efter hufvudtal, så länge en

graderad röstskala användes vid beslut om de kommunala angelägenheterna,

i allmänhet, då derigenom i kommuner med fullinägtige personlighetsprincipen

skulle erhålla, om ock medelbart, en långt vidsträcktare tillämpning

än i kommuner, der de röstberättigade omedelbart deltaga i besluten.

De förslag till begränsning af den kommunala röstskalan å landet,

som vi här nedan framlägga, gälla i lika grad bolagens som öfriga röstegandes

rösträtt. Ehuruväl den begränsning, vi föreslå, komme att träffa

aktiebolagen i högre grad än Kongl. Maj:ts speciella förslag till begränsning

af dessas rösträtt, skulle vi nog anse önskligt, att en ytterligare begränsning

på detta område kunde genomföras. De grunder för bolags rösträtt, som

innehållas i ett vid 1867 års riksdag af herr S. Ribbing i lagutskottet

reservationsvis framstäldt och af nämnda års Andra Kammare gilladt förslag,

synas oss i hufvudsak rigtiga. Äfven i senare tid hafva inom representationen

åtskilliga röster höjts för deras tillämpande. Då emellertid den af

Kongl. Maj:t tillsatta kommunala rösträttskomitén ansett oöfvervinneliga hinder

resa sig mot dessa grunders genomförande i praktiken, hafva vi ej velat

nu framlägga något bestämdt förslag härom. Vi anse dock denna fråga vara

af sådan vigt, att den i alla händelser förtjenar att snarast möjligt göras

till föremål för förnyad och speciel utredning. Om vid en dylik förnyad

utredning ■*— hvarom vi tillåta oss väcka förslag — det skulle visa sig

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 25

omöjligt att i detta afseende åstadkomma en val afvägd begränsning på

någon af de hittills föreslagna vägarne, borde, enligt vår mening, äfven

frågan om fullständigt upphörande af den i kommunallagarne bolag tillerkända

rösträtt tagas i allvarligt öfvervägande. Den bestämmelse till förmån

för bolag, att bolagsdelegarne kunna i handen på en person lägga

hela sin samfälda rösträtt, är ej blott stridande mot den i 13 § af förordningen

om kommunalstyrelse på landet stadgade grundprincipen, att ingen

på grund af fullmagt må föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en

röttberättigad, utan äfven i hög grad betänklig på den grund, att bolagets

ombud ej behöfver vara för egen del röstberättigad inom den kommun,

der han utöfvar bolagets rösträtt, samt att bolagets medlemmar kunna till

stor eller till och med större delen utgöras af utländingar.

På grund af hvad vi nu anfört och med anledning af såväl Kongl.

Maj:ts proposition n:o 40 med förslag till lag angående ändrad lydelse af

vissa paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet som i ämnet

sedermera väckta sex motioner, i hvilka vi ej kunnat odeladt instämma,

tillåta vi oss föreslå, att Riksdagen måtte besluta:

l:o att § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skulle

erhålla följande lydelse:

§ 11-

Mom. 1. Vid val tillkommer hvarje röstegande en röst utom vid

val af kommunalfullmägtige samt af landstingsman och valmän för utseende

af landstingsmän.

Mom. 2. Vid beslut rörande alla öfriga angelägenheter, äfvensom

vid de i mom. 1 särskildt angifna val, beräknas röstvärdet efter det en

hvar röstegande åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större

antal röster, än som svarar emot en tjugondedel af kommunens hela fyrktal

eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar ett tusen

fvrkflr

Mom. 3. Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka

inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för

utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt

stadgad, skall röstvärdet vid''beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär,

beräknas efter den särskildt bestämda grunden;

2:o) att i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte göra frågan om

bolags kommunala rösträtt till föremål för förnyad utredning samt till

Bill. till Rikad. Prot. 1898. 7 Sami. 27 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

»

I sistnämnda motions syfte hafva fyra af Andra Kammarens ledamöter

instämt.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll inhemtas, att

föredragande departementschefen ansett, att med förslag om lösning af den

kommunala rösträttsfrågan i dess helhet borde anstå i afbidan på den utgång,

som frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen erhåller

— hvilken senare fråga, som bekant, af sistlidet års Riksdag hänskjutits

till Kongl. Maj:t för utredning och för närvarande utgör föremål för behandling

af en för ändamålet särskildt tillsatt komité. Departementschefen

hyste nemligen den uppfattning, att berörda frågor stode med hvarandra

i närmaste samband. Så är också, enligt utskottets mening, förhållandet.

Då den kommunala skattskyldigheten för närvarande utgör grundvalen och

normen för den kommunala rösträtten, säger det sig sjelft, att hvarje

ändring af grunderna för den förras utgörande skulle komma att verka

rubbande på innebörden af gifna föreskrifter om rösträttens utöfvande;

och utskottet är sålunda med departementschefen ense derom, att någon

fullständig omarbetning af bestämmelserna om kommunal rösträtt på landet

icke för det närvarande bör vidtagas.

Dermed har utskottet uttalat sin uppfattning i fråga om de flesta

af nu ifrågavarande motioner. Samtliga, med undantag af herr Erikssons

i Qväcklingen, åsyfta nemligen en dylik genomgripande förändring af bestående

regler för den kommunala rösträtten.

Deremot anser utskottet, att departementschefen förebragt giltiga skäl

för den partiella rösträttsreform, som uti propositionen bragts å bane.

Att verkligt behof af begränsning utaf aktiebolagens kommunala rösträtt

föreligger, lärer ej med fog kunna bestridas, liksom det ej heller torde

kunna jäfvas, att ett uppskof med en sådan begränsnings genomförande

kan befaras vålla väsentliga olägenheter.

Äfven den i propositionen föreslagna formen för inskränkning af

aktiebolagens rösträtt har vunnit utskottets godkännande. Sålunda håller

utskottet före, att välgrundad anledning förefinnes till den åtskilnad, som

gjorts emellan jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål, så mycket

mera som jordbruksfastighet är för aktiebolagens rösträtt af underordnad

betydelse mot andra beskattningsföremål, och jordbruksfastighetsfyrkarnes

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 27

undantagande från begränsning i fråga om aktiebolagens rösträtt alltså är

af ganska ringa verkan.

Likaså anser utskottet den föreslagna begränsningens omfång, V20 af

kommunens fyrktal, tillfredsställande, hvaremot utskottet ej kan förorda

herr Erikssons i Qväcklingen förslag om ett absolut röstmaximum, 1,000

röster, jemte det relativa, då det förra dels i och för sig icke synes vara

med billighet öfverensstämmande, dels ock skulle komma att verka ytterst

ojemnt inom olika kommuner. I mindre kommuner skulle alltså ett dylikt

absolut röstmaximum vara alldeles utan verkan, då deremot detsamma i

kommuner med fyrktal öfverstigande 20,000 skulle komma att högst väsentligt

begränsa aktiebolagens rösträtt.

Mot hvad propositionen i öfrigt innehåller har utskottet ej funnit

något att erinra, hvarför utskottet anser, att propositionen bör i dess helhet

i oförändradt skick vinna Riksdagens godkännande.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med afslag å samtliga förenämnda

motioner, n:is 201, 202, 203, 207, 208, 209, 210 och

211, måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 22 -mars 1898.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Reservationer:

af herr Husberg: Inom utskottet har jag biträdt den hemställan, betänkandet

innehåller, men icke de grunder, dem utskottet anför till stöd för

densamma. Jag kan icke dela den meningen, att den kommunala rösträttsfrågans

definitiva lösning behöfver eller bör göras beroende af den

uppkomna frågan om den kommunala beskattningens frigörande från sambandet

med bevillningen, en fråga hvars slutliga ordnande kan ligga mera

än ett årtionde fram i tiden. Tvärtom anser jag, att en fullständig lösning

af den kommunala rösträttsfrågan bör sökas åvägabragt snarast möjligt och

jemväl under den tid, då de nuvarande grunderna för den kommunala

beskattningen fortfara att vara gällande. Då jag med denna uppfattning

funnit mig kunna ansluta mig till den kongl. propositionen, sådan denna

är till sjelfva yrkandet beskaffad, beror detta naturligen deraf, ''att jag

anser, att den partiella reform, Kongl. Maj:t föreslagit, är ett steg i den

rätta rigtningen, att densamma derjemte efter all antaglighet är jdet enda,

hvarom för det närvarande båda kamrarna stå att. förena, men att å andra

sidan detta steg, om det nu tages, borde icke blott icke motverka utan

bereda och underlätta en snar fortsättning, öfvertygad som jag är att, om

ändring nu komme till stånd i den omfattning Kongl. Maj:t föreslagit, densamma

snart skulle genom förhållandenas egen magt draga med sig de

ytterligare förändringar, som äro behöfliga;

af herrar F. Andersson, P. G. Petersson, J. Anderson, Ersson och

Wiklund, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den af friherre

v. Knorring m. fl. afgifna motion och sålunda hemställa, att Riksdagen

måtte besluta, att § 11 i kongl. förordningen om kommunal styrelse på

landet den 21 mars 1862 skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än en tiondedel och ej aktiebolag

för mer än en tjugondedel af kommunens hela fyrktal.

Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, skall

röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas

efter den särskildt bestämda grunden;»

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

af herr Nilsson, som ansett, att utskottet bort, med föran ledande af

herr Dahns motion, hemställa, att Riksdagen måtte besluta, att § 11 i

kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mera än en tjugondedel

och af annan röstberättigad för mera än en tiondedel af kommunens hela

fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar ett

tusen fyrkar.

Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, ån den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskild! stadgad, skall

röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter

den särskild! bestämda grunden;»

samt af herr Ohlsson: Då det särskilt framhållits och betonats, att

skäl skulle vara för handen att låta med lösningen af frågan om begränsning

af den kommunala rösträtten på landet i hufvudsakliga delar tillsvidare

anstå i afbidan på utgången af den under utredning varande frågan

om förändrade grunder för den kommunala beskattningen, torde böra

påpekas och noga bemärkas, att de i allmänhet öfverklagade missförhållanden,

hvilka sedan årtionden med allt fog förardedt ständigt förnyade

yrkanden om rösträttens begränsning, förvisso hvarken kunna undanrödjas

eller förminskas genom kommunalskatteväsendets omgestaltning. Ty oemotsägligt

torde vara, att — huru vår kommunala beskattning än må komma

att omdanas — direkta skatter allt framgent måste i mer eller mindre

vidsträckt mån af kommunerna upptagas. Och då den kommunala rösträtten

fortfarande skall på ett eller annat sätt mätas efter och ställas i

förhållande till den direkta skatt, som till kommunen erlägges, inses ju

lätteligen, att den ifrågasatta rösträttsbegränsningen alldeles icke kan vare

sig onödiggöras eller synnerligen underlättas, derigenom att de direkta

kommunalskatterna möjligtvis varda omreglerade och nedsatta.

Några verkliga svårigheter eller ur lagstiftningssynpunkt ens anmärkningsvärda

olägenheter kunna visserligen icke heller — såvidt jag

förstår — förorsakas deraf, att den behörigen utredda och mycket omhandlade

kommunala rösträttsfrågan löses tidigare än och oberoende af den

sväfvande framtidsfrågan om förändrade grunder för den kommunala beskattningen.

Den mindre väsentliga men i allt fall framhållna omständigheten,

att en särskild, fyrkbegreppet ersättande, mätare af det kommunala röstr*

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

värdet i sinom tid behöfver antagas och lagfästas, om och för den händelse

sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten

varder upplöst, kan enligt min uppfattning ingalunda anses

såsom skälig anledning att nu hufvudsakligen uppskjuta den vigtiga rösträttsfrågan,

för hvars lösning allmänna meningen i landet obestridligen är

och sedan länge varit mogen.

Gäller det således att, med bibehållande af sjelfva hufvudgrunden

för bestående rösträttsbestämmelser, under för handen varande förhållanden

på lämpligaste sätt lösa frågan om begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, bör efter min åsigt — i öfverensstämmelse för öfrigt med

hvad som rätteligen iakttogs, då den kommunala rösträtten i stad inskränktes,

— i begränsningsafseende bestämmas icke blott ett relativt utan

äfven ett absolut röstmaximum. Den statistiska utredningen i ärendet

synes mig vid ett allsidigt öfvervägande, och då vederbörlig hänsyn tages

särskildt till de stora kommunerna och de högsta fyrktalen, klart och tydligt

tala för lämpligheten och behofvet af ett absolut röstmaximum till

fullständigande af rösträttsbegränsningen i de särskilda fall, der det relativa

begränsningstalet i och för sig icke förmår i tillräcklig grad nedbringa

röstegandes öfver höfvan höga röstsiffror. Medelst dylik reglering

af rösträtten kan man utan att behöfva göra den relativa begränsningen

alltför genomgående på ett skäligen verksamt sätt träffa de högsta röstetalen.

Genom fastställande af ett väl afvägdt absolut röstmaximum vinnes

för öfrigt det synnerligen beaktansvärda önskemålet, att aktiebolagens rösträtt

kan på ett fullt effektivt sätt begränsas, utan att i sådant syfte behöfver

för dem uppställas och tillämpas särskild, mer eller mindre långt

gående undantagsbestämmelse från de i allmänhet gällande föreskrifterna

om rösträtt i kommunala angelägenheter. Det förhållandet, att ett absolut

röstmaximum, som är särskildt egnadt att — utöfver den begränsning,

som lämpligen kan ernås genom ett allmänt gällande relativt röstmaximum

åstadkomma ytterligare väl behöflig begränsning i de stora aktiebolagens

röstöfvermagt, medför enahanda begränsning af en del andra bolags, menigheters

och enskilde personer öfvermåttan höga röstetal, torde äfvenledes

rätt kraftigt tala till förmån för ett dylikt absolut röstmaximum.

Vid öfvervägande af samtliga på frågan inverkande förhållanden och

med särskildt fästadt afseende derå, att den vederbörligen utredda rösträttsfrågan

nu bör i ett slag lösas så, att den med fog ändtligen må kunna

för någon afsevärd tid afföras från Riksdagens dagordning, har jag för

min del funnit, att det relativa begränsningstalet lämpligast bör bestämmas

till en tiondedel af kommunens hela fj^rktal och det absoluta röstmaximum

fastställas till 1,000 röster efter fyrk räknad t. I likhet med utskottet har

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

äfven jag ansett den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att rösträtt

icke må i något fall af röstegande utöfvas för högre röstetal, än som sammanlagdt

tillkommer öfriga röstegande inom en kommun, böra, såsom

principielt rigtig, utan gensägelse godkännas, om än samma bestämmelse

— efter iakttagande jemväl af ofvan ifrågasatta rösträttsbegränsning —

endast i sällsynta undantagsfall kan tänkas vinna praktisk tillämpning.

Med stöd af hvad sålunda blifvit, anfördt tillåter jag mig hemställa:

att Riksdagen ville i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande proposition

samt de i ämnet väckta motioner — med godkännande af Kongl.

Maj:ts ändringsförslag i öfrigt — för sin del antaga följande förändrade

lydelse af § 11 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den

21 mars 1862:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyratal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre

röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar. Ej heller må någon rösta

för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande inom

kommunen.

Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, skall

röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter

den särskildt bestämda grunden.

Herr Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:131 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommun a1 i texten