Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 59

1898-04-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:59, Lagutskottets Utlåtande N:o 59

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

1

N:o 59.

Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1898, kl. 3 e. m.

%

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af

förslag till viss ändring i förordningen angående inteckning

i fast egendom.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr

P. Pehrsson i Åkarp inom nämnda kammare afgifven motion, n:o 13,

af följande lydelse:

»Med den utveckling, samfärdseln i vårt land år för år tager,

följer i spåren en ökad verksamhet i industri, handel och annan näring

på landsbygden. Sålunda uppstår vid nästan hvarje jernvägsstation

på landet något slags dylik rörelse, och vid många sådana finnas

numera rätt betydliga samhällen.

Att särskildt på sådana platser och i deras närhet ett behof af

jord till utrymme för byggnadstomter och andra ändamål gör sig

gällande, ligger i öppen dag. Industriella anläggningar och annan

näringsverksamhet drager alltid till sig ett större antal handtverkare

och arbetare, och äfven privatpersoner slå med benägenhet ned sina

bopålar vid en jernvägsstation. Så snart en arbetare å platsen vunnit

Bih. till Likså. Prof. 1898. 7 Sand. 33 Höft. (Näs 59, 60). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N;o 59.

stadigvarande sysselsättning, framträder också i allmänhet hos honom

en sträfvan att förvärfva sig ett eget hem. Lämpliga jordområden

finnas också i de flesta fall att tillgå, enär angränsande jordegare

vanligen finna fördel vid att för sådana ändamål afsöndra delar af sina

egor, och lagen af den 27 juni 1896 om jordafsöndring etc. har ju

öppnat möjlighet för en fri och för lokala förhållanden lämplig jordstyckning.

Om nu nyssnämnde lag i de delar, den innehåller nya bestämmelser,

tillkommit i akt och mening att underlätta jordförsäljning i

mindre lotter och på samma gång betrygga köparen deraf en orubbad

egande- och besittningsrätt eller med andra ord att befordra »egnahems-saken»,

så torde ännu ett steg i lagstiftningsväg böra tagas, innan

fältet i denna del kan anses röjdt.

När ett hemman eller en lägenhet, hvarifrån jord afyttras, besväras

af inteckning, föreligga i närvarande stund endera allt för stora svårigheter

för eller ock alls ingen möjlighet att få detta besvär den frånsålda

delen aflyftadt. Vanligen är enda utvägen, att säljaren uppsäger

och inbetalar hela stamegendomens intecknade skuld, men en sådan

transaktion öfverstiger i de flesta fall en jordegares förmåga. Endast

i undantagsfall kan påräknas, att en inteckningshafvare af god vilja

är benägen att lossa sin säkerhet från en viss del utaf panten. Visserligen

kan, såsom ofta praktiseras, en säljare till köparens garanti låta

någon del af köpeskillingen tills vidare stå obetald, men detta hvarken

uppväger eller skyddar för de olägenheter och den risk, som köparen

ändå har i utsigt; ty för det första ligger alltid de befintliga inteckningarne

såsom hinder, då en köpare sjelf vid behof vill erbjuda sin

fastighet såsom säkerhet för penninglån, och för det andra kan i vidrigaste

fall den inköpta jordandelen med derå sedermera uppförda byggnader

m. m. komma att exekutivt försäljas för gäldandet af stamjordens

intecknade skuld.

Tydligt är, att den förstnämnda olägenheten gör sig oftast gällande,

i synnerhet för handtverkare och arbetare med mindre medel.

En sådan person har t. ex. köpt en jordtomt i ändamål att för sin

sparade penning bygga sig ett hem. Han har till tomtens inlösen och

möjligen något derutöfver för en del af byggnadsmaterialierna, men

dristar i öfrigt på att mot sin realsäkerhet i hus och jord kunna få ett

penninglån. Stamjordens inteckningar göra emellertid denna säkerhet

alldeles värdelös, och personen i fråga är försatt i ett oberäknadt trångmål,

som ofta leder till ekonomisk ruin.

Som nu på många platser ingen gravationsfri jord finnes till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

salu, återstår att inköpa intecknad sådan; och med den ringa kännedom,

allmänheten har om lagar och författningar, ske troligen många jordköp,

utan att så synnerlig notis tages om inteckningsförhållandena.

Sistnämnda omständighet har väl också varit anledningen till, att man

under gångna tider icke insett vigten utaf att i god tid medelst lagfart

skydda sin inköpta jordlägenhet mot inteckningar från stamhemmansegarens

sida. Säkert är, att i närvarande stund finnas ett större antal

små hemmansdelar och jordlägenheter, som äro intecknade för främmande

skuld. En lagstiftning, hvarmedelst egare af frånstyckad hemmansdel

eller afsöndrad jordlägenhet beredes möjlighet att på ett enkelt

och billigt sätt frigöra sin egendom från sådan intecknad gäld, torde således

vara af behofvet påkallad.

Att sådan frigörelse icke kan ske annorlunda än med iakttagande

af vederbörande intressenters rätt, får ju alltid förutsättas. Sålunda

får det ske i sammanhang med liqvid af någon del utaf den intecknade

gälden. Men denna afbetalning borde icke sträcka sig till större omfång,

än som ifrågavarande pantandelen kunde anses motsvara vid

jemförelse med återstående delen af samfäldt intecknade fastigheten.

Likaså torde utredningen och liqviden lämpligast böra ske inför eller

genom någon myndighet, t. ex. såsom i närvarande stund liknande

liqvid sker, då jord eller lägenhet exproprieras för allmänt behof enligt

lagen den 14 april 1866 § 24 I frågans natur ligger, att inga andra

inteckningar kunna bli föremål för slik handläggning än de, hvilka

gälla som säkerhet för penninglån.

Vidkommande sakens handläggning i öfrigt, så skulle vederbörande

jordegare efter erhållen lagfart vara berättigad att i ärendet söka samt

skyldig att å bestämd liqviddag inbetala så stor del af en på ofvannämnda

sätt befintlig intecknad skuld, som efter verkstäld utredning

kunde blifva hans fastighetsandel påförd, hvarefter han borde tillerkännas

rätt att söka vederlag hos den, hvilken såsom verklig gäldenär

för skulden svarade. Förmådde denne senare visa, att så stor del af

skulden redan vore gulden, kunde liqviden inskränka sig till fastställelse

af en qvittning mellan parterna. I ena eller andra fallet skulle emellertid

inteckningshafvaren varda ålagd att omedelbart efter erhållen utredning

och liqvid sitt fordringsbevis vid behörigt forum förete för lossning

af inteckningen i afsedda fastighetsandelen.

En svårighet ligger möjligen i att få bestämdt, huru stor del af

en i flera särskilda fastigheter samfäldt intecknad skuld mot en af

dessa fastigheter svarar. Taxeringsvärdet, som enligt nu gällande

inteckningslag vid sådan fördelning läggos till grund, torde i detta fall och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

under vissa förhållanden icke vara det lämpliga; ty om taxeringsvärdet

å den frånsålda jordandelen jemväl omfattar derå efter köpet tillkomna

byggnader eller anläggningar, således egendom, som vid pantsättningen

icke funnits till eller åtminstone icke såsom pant beräknats, skulle

skuldafbetalningen blifva större, än den rättvisligen borde vara. Då

taxeringsvärdet å jordbruksfastighet bestämmes med hufvudsaklig hänsyn

till jordens ytvidd och beskaffenhet, och byggnadernas större eller

mindre värde alls icke inverkar, synes mig för ifrågavarande beräkning

stamegendomens ursprungliga taxeringsvärde, med nödig hänsyn till

jordens olika gradering fördeladt efter arealen, vara en rättvis grund.

Som en lagstiftning i äskadt syfte möjligen eger betydelse endast

rörande egendom på landet och i öfrigt föranleder ändringar och tillägg

i flera lagrum i inteckningslagen, anser jag frågan böra af Kongl. Maj:t

pröfvas och utredas, hvadan jag tillåter mig föreslå, att Riksdagen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och till Riksdagen framlägga förslag om sådan ändring i och tillägg

till kongl. förordningen den 16 juni 1875 om inteckning i fast egendom,

att egare af frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad jordlägenhet beredes

möjlighet att kunna frigöra sin fastighet från sådan intecknad

skuld, för hvilken annan såsom gäldenär svarar.»

Föreliggande motions syfte är enligt utskottets tanke förtjent af

synnerligt beaktande. Det lärer nemligen ej kunna förnekas, att de i

nu gällande lagstiftning stadgade bestämmelser om vilkoren för lossning

af inteckningar uti frånstyckad eller afsöndrad lägenhet kunna föranleda

till oskäliga och ytterst känbara förluster för lägenhetens egare,

och det kan — såsom erfarenheten alltför ofta bestyrker — inträffa, att

egaren af en dylik mindre jordlott i följd af det sammanhang i fråga

om inteckningar, som förefinnes emellan lägenheten och den fastighet,

från hvilken styckningen eller afsöndringen skett, rent af går utan

ersättning förlustig denna sin välfångna egendom.

Väl må medgifvas, att detta förhållande i åtskilliga fall kan sägas

bero på lägenhetsegarens egen försumlighet att anlita den utväg, som

redan gällande lag anvisar, att frigöra sin lägenhet från de stamhemmanet

vidlådande inteckningar, men det må å andra sidan noga bemärkas,

att afsevärda svårigheter oftast äro förenade med denna utvägs anlitan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

de, och att det i många fall är rent af omöjligt att förskaffa sig det

härför erforderliga samtycket af alla inteckningshafvare. För den, som

önskar köpa ett jordstycke i afsigt att derå uppföra ett eget hem, kan

det alltså mången gång ej vara annat val än att antingen helt och

hållet afstå från sin önskan eller ock att mottaga lägenheten med derå

trälande inteckningar.

Då så är förhållandet, säger det sig sjelft, att ett bibehållande af

gällande lagstiftning oförändrad är skadligt ur tvenne skilda synpunkter.

Antingen kommer nemligen detsamma att i och med skärpt uppfattning

om risken att köpa en jordlott utan att stamhemmanets inteckningar

deri lossas verka afskräckande för aftal om dylika köp — och

häri skulle ligga ett mägtigt hinder emot framgången af det numera så

allmänt omhuldade sträfvandet: egna hems bildande —, eller ock skola,

derest längtan efter det egna hemmet visar sig besitta större magt än

nu antydda risk och inköp af intecknade jordlotter allt fortfarande såsom

hittills kommer att i stor omfattning ega rum, de ofvan antydda

olägenheterna för de smärre jordlotternas egare allt oftare och skarpare

framträda.

I hvilketdera fallet som helst synes det derför utskottet vara

högeligen angeläget att söka genom underlättande af de frånstyckade

eller afsöndrade jordlotternas frigörande från stamhemmanets inteckningar

råda bot för det nuvarande otillfredsställande tillståndet.

Utskottet förbiser ingalunda, att väsentliga svårigheter äro härmed

förknippade särskildt med hänsyn till faran för rubbning af fastighetskrediten,

men denna omständighet får, enligt utskottets åsigt, ej

tillmätas sådan vigt, att man redan på förhand, innan nödig utredning

egt rum, afvisar tanken på den i och för sig önskvärda förändringen.

Äfven om utskottet sålunda ej ser sig i stånd att anvisa någon

bestämd rigtning, hvari frågan synes kunna lösas — dervid utskottet

likvisst vill uttala, att motionärens förslag att utsträcka tillämpligheten

af det vid expropriation använda förfarandet förtjenar att tagas under

öfvervägande — anser utskottet frågan vara af sådan vigt, att fullgiltiga

skäl föreligga för Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära ingående

utredning rörande möjligheten af förändring i antydda hänseende.

Utskottet anser sig således böra hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida åt egare af frånstyckad

hemmansdel eller afsöndrad jordlägenhet må

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

kunna beredas ökad möjlighet att frigöra sin fastighet

från sådan inteckning, hvarför annan såsom gäldenär

svarar, samt, derest detta befinnes möjligt, för Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser i sådant

syfte.

Stockholm den 9 april 1898.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation

af herr Rudebeck.

i''*''".’ < bust)i

Herr Fröberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

\>j.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.