Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om de i 32 § värnpligtslagen föreskrifna mönstringar.

1898-04-09 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:60, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om de i 32 § värnpligtslagen föreskrifna mönstringar.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

7

N:o 60.

• Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1898, kl. 3 e. m.

(u-> '' • ,-;5 / 6 '' r- ,y •lukuwii ii :c. r"i

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser

i fråga om de i 32 § värnpligtslagen föreskrifna

mönstringar.

Uti § 32 af värnpligtslagen den 5 juni 1885 stadgas:

De till beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets

lopp varit inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompanivis

eller, då kompaniområdets vidsträckthet dertill föranleder, socknevis;

dock äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik

mönstring befriade, så ock öfriga värnpligtige, hvilka till befälet aflemna

tillförlitlig uppgift om sin bostad;

och § 117 i förordningen angående inskrifning och redovisning

af värnpligtige samt deras tjenstgöring m. m. lyder i dess första punkt:

Uppgift om bostad skall, för att jemlikt § 32 värnpligtslagen fritaga

beväringsman från inställelse vid mönstring, fullständigt angifva

hans bostad efter den 28 oktober det år, mönstringen eger rum, äfvensom

för beväringsman af 2 uppbådet, hvilken efter föregående års

mönstring inflyttat inom kompaniområdet, det kompaniområde han förut

tillhört, samt, der uppgiften meddelas skiftligen, vara bestyrkt af prest

i församlingen eller annan tjensteman eller af ordförande i kommunalstämman,

kommunalnämnden eller stadsfullmägtige; och skall uppgiften

hafva kommit kompaniområdesbefälet tillhanda senast å mönstringsdagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

Uti två inom Andra Kammaren väckta och derifrån till lagutskottet

hänvisade motioner hafva föreslagits ändrade bestämmelser ifråga om

den i ofvannämnda § 32 af värnpligtslagen föreskrifna mönstring och

hvad dermed har sammanhang.

I motionen n:o 47 anför herr Norrman:

Af § 119 i förordningen angående inskrifning och redovisning af

värnpligtige samt deras tjenstgöring m. m. framginge, att ändamålet

med de i § 32 af värnpligtslagen föreskrifna mönstringar vore att göra

sig underrättad om de värnpligtiges bostad och adress, granska inskrifningsböckerna

och i dem göra nödiga anteckningar och rättelser

samt att i vissa fall meddela beväringsman underrättelse, om någon

förändring inträffat i hans värnpligtsförhållande. Allt detta vore tydligen

sådana göromål, som icke nödvändigt påkallade beväringsmännens

personliga inställelse, hvarför också § 32 värnpligtslagen talade om

befrielse från sådan inställelse, och § 117 uti förordningen om inskrifning

och redovisning bestämde sättet och vilkoren för sådan befrielse,

hvarvid hufvudsaken var, att värnpligtig skulle till kompanichefen insända

bestyrkt uppgift om sin bostad efter den 28 oktober det år,

mönstringen egde rum. Det ville af allt det nu anförda synas, som

denna höstmönstring å särskilda orter eller »socknevis» vore temligen

öfverflödig, då den ju innefattade sådana göromål, som lika väl kunde

utföras uti kompaniområdesexpeditionen, och då redan nu vore medgifvet

att genom insändande af vissa uppgifter erhålla befrielse från

inställelse vid sådan mönstring. Syftemålet med denna mönstring torde

lika fullständigt kunna vinnas, och alla sådana värnpligtige ålades att

årligen inom viss till (t. ex. 15 november—31 december) hvar och en

för sig till kompaniområdesbefälhafvaren insända bestyrkt uppgift om

sin bostad och adress efter den 28 oktober, tillika med sin inskrifningsbok,

hvilken sedermera i sinom tid borde till den värnpligtige

återställas. Derigenom skulle vederbörande befäls resor till dylika

mönstringar blifva öfverflödiga och kostnaden derför bibehållas åt statskassan

— en besparing, som uppgifvits till många tusen kronor för

hela landet — och vidare skulle för allmänheten inbesparas de tusentals

dagsverken, som nu användas för inställelse vid mönstringarna och

de utgifter för de unga männen, som, ehuru onödiga, gerna pläga åtfölja

sådana samlingar. Äfven skulle det vid dylika tillfällen ofta inträffande

oväsen och stoj alldeles undvikas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer motionären, att

Riksdagen måtte besluta att i underdånig skrifvelse till Kongh Maj:t

anhålla om sådan ändring uti värnpligtslagen och uti lagen om inskrif
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets matande N:o 60.

ning och redovisning af värnpligtige samt deras tjenstgöring in. m., att

de derstädes föreskrift^ höstmönstringar — »beväringens mönstring i

hemorten» — måtte utbytas mot bestyrkta skriftliga uppgifter, som

åläggas de värnpligtige att, jemte sina inskrifningsböcker, årligen å viss

bestämd tid till kompaniområdesbefälhafvarens expedition insända.

I motionen hafva tre ledamöter af Andra Kammaren instämt.

Uti motionen n:o 69 anför herr Wiklund:

Vid 1894 års riksdag väcktes i Andra Kammaren en motion, n:o 66,

och beslutade med anledning deraf Riksdagen att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t begära sådan ändring uti värnpligtslagen, att förutnämnda årligen

återkommande mönstringar skulle helt och hållet upphöra, men Kongl.

Magt förklarade, efter att hafva infordrat yttrande från t. f. chefeu för

generalstaben, att Riksdagens skrifvelse icke skulle till någon Kongl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Om sålunda för närvarande ringa eller ingen utsigt funnes för att

dessa mönstringar i den närmaste framtiden komme att upphöra, så

qvarstode så mycket mera behofvet af förenklade bestämmelser i fråga

om de värnpligtiges inställelse.

På grund af ofvan angifna § 32 egde den värnpligtige rätt att, i

stället för personlig inställelse, vid mönstringen lemna skriftlig uppgift

om sin bostad. Otvifvelaktigt vore väl detta medgifvande stipuleradt

till åstadkommande af lättnader för sådana värnpligtige, hvilka vore

boende långt- ifrån den plats, der mönstringarne hölles, och då dessa

endast kunde anses påbjudna för att utröna de värnpligtiges bostad,

måste också för vederbörande vara likgiltigt, om den värnpligtige instälde

sig personligen eller aflemnade bostadsuppgift. Emellertid skulle

dessa uppgifter, der de meddelades skriftligen, vara bestyrkta antingen

af prest i församlingen eller annan tjensteman, ordförande i kommunalstämma,

kommunalnämnden eller stadsfullmägtige, och då uppgifterna

skulle angifva beväringsmans bostad efter den 28 oktober det år,

mönstringen egde rum, samt då enligt ofvan åberopade Kongl. Maj:ts

förnyade nådiga förordning mönstringarne med beväringen af kompaniområdesbefälhafvaren

årligen skulle förrättas under tiden mellan den

25 november och december månads utgång, vore det ej synnerligen

lång tid, som beväringsmannen hade att af vederbörande förskaffa sig

intyg om sin bostad.

Om äfven nu kunde förutsättas, att mönstringarne, der kompaniområdena

vore vidsträckta, hölles socknevis, vore det likväl för den

Bih. till Biksd. Prof. 1898. 7 Sand. 83 Häjt. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

värnpligtige oftast förenadt med ganska störa besvär och svårigheter

att förskaffa sig intyg af vederbörande om sin bostad. Mången gång

vore, då dessa personer vanligen vore boende i den centrala delen utaf

socknen, det lika besvärligt för den värnpligtige att förskaffa sig intyg

om tillförlitligheten af sin uppgift som att personligen infinna sig vid

mönstringen. Detta förhållande vore så mycket mera känbart, der socknarne

voro stora till arealen, men det oaktadt glest befolkade, hvilket

synnerligen gälde för Norrland. En stor del värnpligtige hade der

att tillryggalägga en våglängd af ända till 5 å 10 mil, och gälde detta

antingen de skulle iakttaga personlig inställelse vid mönstringen eller

de skulle af vederbörande förskaffa sig intyg om tillförlitligheten af

sin uppgift. Svårigheterna härutinnan vållade derför, att det stora flertalet

värnpligtige ännu alltjemt vid ifrågavarande mönstringar iakttoge

personlig inställelse och att endast ett mindre antal af dem begagnade

sig af det i förenämnda § lemnade medgifvandet att i stället för personlig

inställelse aflemna bostadsuppgift.

Det ville derför synas, som denna rätt att lemna intyg om de

värnpligtiges bostad lämpligen kunde utsträckas äfven till ledamot af

kommunalnämnd eller nämndeman. Dessa vore vanligen boende i olika

delar af kommunen och torde väl bättre än t. ex. en kommunalstämmans

ordförande kunna lemna tillförlitligt intyg om närboende värnpligtiges

bostad.

Beträffande åter sådana beväringsmän, som vore egare af jordbruksfastighet,

hvilken de bebodde och brukade, torde det väl icke

utan skäl kunna ifrågasättas, huruvida den uppoffring af en mer eller

mindre dyrbar tid, som dessa måste göra för att bevista mönstringarne,

kunde motsvaras af några så stora föi''delar med afseende på kontrollen

af deras vistelseort, att ej dessa personer borde befrias från inställelse

vid mönstringarne. Förhållandena vore helt annorlunda med sådana

personer, som vore fastighetsegare, än hvad de vore för personer, hvilka

vore i saknad af sådan, ty under det att de senare ofta gjorde ombyte

af vistelseort, blefve de förra vanligen under längre tid bosatta å sin

förvärfvade fasta egendom. Skyldigheten vare sig till inställelse vid

mönstringen eller till aflemnande af bostadsuppgift syntes derför för

sådana personer vara helt och hållet öfverflödig.

Skulle en förändring uti ofvan anförda lagrum, i det syfte motionären

antydt, komma till stånd, vore han förvissad om, att en afsevärd

lättnad skulle derigenom beredas de värnpligtige, en mer eller mindre

dyrbar tid inbesparas, ett större antal unge män, hvilka vid dylika tillfällen

ofta mer än nödigt vore fördröjdes vid krogar och ölutskänk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 60.

ningsställen, ej behöfva samlas, eu lika stor trygghet för reda och ordning

angående de värnpligtiges bostad erhållas samt, efter hvad det

ville synas, medvetandet hos de värnpligtige, att de vore fosterlandets

försvarare, i lika hög grad bibehållas.

På grund af hvad herr Wiklund sålunda anfört hemställer han,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla dels om framläggande

af förslag till sådan ändring uti värnpligtslagen den 5 juni

1885, att egare af jordbruksfastighet, hvilken de bebo och bruka, måtte

befrias så väl från inställelse vid mönstring som ock från aflemnande

af bostadsuppgift, dels ock om sådan ändring uti förordningen den 6

december 1886 och förnyade förordningen den 22 december 1892, det

rätten att lemna intyg om värnpligtiges bostad äfven ma utsträckas till

ledamot af kommunalnämnd eller nämndeman.

Uti denna motion hafva fyra kammarledamöter instämt.

Hvad först angår herr Norrmans förslag om fullständigt upphörande

af de i värnpligtslagen föreskrift^ årliga mönstringar med de

värnpligtige af beväringen, hvilka icke varit under året inkallade till

tjenstgöring, så kunna visserligen skäl anföras för vidtagande af en

sådan lagändring; och Riksdagen har jemväl, på sätt herr Wiklund i

sin motion erinrat, år 1894 i sådant syfte gjort framställning till Kongl.

Maj:t. Då emellertid Kongl. Maj:t, efter att öfver denna framställning

hafva inhemtat tillförordnade generalstabschefens yttrande, vid ärendets

föredragning den 13 mars 1896 funnit Riksdagens berörda skrifvelse

ej böra till någon vidare åtgärd föranleda, har sådant tvifvelsutan haft

sin anledning deri, att Kongl. Maj:t funnit ett allmänt och ovilkorligt

borttagande af värnpligtslagens föreskrift om personlig inställelse

en föreskrift, som ju är fakultativ och hvars fullgörande helt visst torde

i många fall för den värnpligtige framträda såsom en förmån i jemförelse

med det alternativt föreskrifna aflemnandet af skriftlig uppgift

— kunna i vissa hänseenden vålla olägenheter, större än de fördelar,

dem föreskriftens upphäfvande kunde tänkas medföra. I allt fall har

för öfrigt, såsom nämndt, frågan helt nyligen varit Kongl. Maj:ts pröfning

understäld, och sådana skäl synas ingalunda föreligga, som borde

föranleda Riksdagen att nu förnya en framställning, den Kongl. Maj:t

funnit sig icke kunna tillmötesgå. Utskottet anser vid sådant förhållande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

herr Norrmans förevarande motion icke böra till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Deremot synes det utskottet i hög grad önskvärdt att söka i görligaste

måtto för den värnpligtige underlätta uppfyllandet af den föreskrift

om aflemnande af skriftlig uppgift, hvilken värnpligtslagen alternativt

innehåller. Erfarenheten har visat, att förseelser mot stadgandet

i § 32 af värnpligtslagen synnerligen talrikt förekomma — de torde

uppgå till mera än halfva antalet förseelser emot värnpligtslagen — och

en bidragande orsak till detta missförhållande torde vara att finna uti de

i .§ 117 af förordningen angående inskrifning och redovisning af värnpligtige

samt deras tjenstgöring m. m. gifna stadganden om det sätt,

hvarpå den skriftliga uppgiften om värnpligtigs bostad skall vara bestyrkt.

Utskottet finner det vara väl värdt att tagas under öfvervägande,

huru genom ändring i sistnämnda bestämmelser anskaffandet af behörig

bostadsuppgift skulle kunna för de värnpligtige underlättas, utan att

uppgifternas tillförlitlighet derigenom komme att lida. I detta afseende

är utskottet ense med herr Wiklund derom, att rätten att bestyrka

dylik uppgift skulle utan olägenhet kunna utsträckas jemväl till ledamot

af kommunalnämnd och nämndeman. Härigenom skulle, på sätt sistnämnda

motionär antydt, vinnas, att den värnpligtige, som önskade

att undgå personlig inställelse vid mönstring genom att aflemna bostadsicke

behöfde underkasta sig något synnerligt besvär för att

få sin uppgift vederbörligen bestyrkt, då, oafsedt de personer å landsbygden

hvilka redan nu äro befogade att intyga rigtigheten af dylika

uppgifter, en kommunalnämndsledamot eller nämndeman säkerligen

i de ojemförligt flesta fall torde vara att anträffa icke långt borta.

En uppgift, bestyrkt af kommunalnämndsledamot eller af nämndeman,

lärer helt visst kunna anses lika tillförlitlig som om den vitsordats af

någon utaf dem, hvilka enligt nu gällande bestämmelser ega att gifva

en dylik uppgift gällande kraft. Man kan invända, att intygsgifvarens

egenskap af att vara kommunalnämndsledamot eller nämndeman torde

i de flesta fall vara kompaniområdesbefälet obekant samt att i följd

häraf en föreskrift af det innehåll, som här ifrågasättes, skulle medföra

den föga uppbyggliga påföljden, att en stor mängd intyg, i och

för sig rigtiga, måste komma. att af befälet underkännas i följd af

bristande kännedom om intygsgifvarens person. All väsentlig betydelse

af denna anmärkning synes emellertid blifva undanröjd, derest eu

eventuel bestämmelse i ämnet affattas derhän, att den bestyrkandes

ställning såsom kommunalnämndsledamot eller nämndeman skall för

att intyget må anses giltigt vara deri uttryckligen angifven. Faran för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

13

falska uppgifter i fråga om den bestyrkandes personliga ställning torde

vara försvinnande liten. , . • , j j c

Hvad till sist beträffar herr Wiklunds motion i hvad den atser

befrielse för egare af jordbruksfastighet, som de bebo och bruka, irån

skyldigheten att inställa sig vid ifrågavarande mönstringar eller att

lemna bostadsuppgift, så kan utskottet icke finna att motionären anfört

skäl, som kunna motivera en sådan undantagsställning for vissa jord
^

Af hvad sålunda anförts föranlåtes utskottet hemställa:

1) att herr Norrmans föreliggande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

2) att Riksdagen måtte finna hvad herr Wikiund

anfört och föreslagit beträffande upphörande af skyldigheten

för värnpligtig egare af jordbruksfastighet att i

de fall, som afses i 32 § värnpligtslagen, inställa sig

vid mönstring eller aflemna uppgift om bostad icke

böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

3) att Riksdagen måtte i anledning af herr Wiklunds

motion i öfrigt i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla om sådan ändring af 117 § i förordningen

angående inskrifning och redovisning af värnpligtig

samt deras tjenstgöring m. m., att den i första punkten

af berörda paragraf omförmälda rätt att bestyrka

uppgift om värnpligtiges bostad utsträckes att gälla

äfven ledamot af kommunalnämnd och nämndeman.

Stockholm den 9 april 1898.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.