Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition medförslag till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

1898-04-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:75, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition medförslag till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-.o 75.

I

N:o 75.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition medförslag

till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen

angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning

den 31 oktober 1873.

Genom proposition, n:o 33, af den 22 sistlidne januari har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning den 31 oktober 1873 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga

hvad honom enligt denna förordning åligger, eller gör han, i afseende pa

honom åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden

eller meddelande af embetsbevis derom, sig skyldig till fel eller försummelse,

som kan medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes till böter

från och med fem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst

sex månader.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 7 Sami. 44 Höft. (N:o 75).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Yiger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas äktenskap för laga

hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;

straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, högst ett tusen riksdaler.

Söker sådan prest, der vigsel af honom förrättas, nödga eller locka

make att med andra maken träffa aftal om deras barns uppfostran i främmande

troslära, eller döper han barn, som enligt gällande bestämmelser icke

må i främmande troslära uppfostras; vare lag som nu är sagdt.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad,

i sammanhang hvarmed Andra Kammaren till utskottet öfverlemnat

ett af herr Waldenström vid remissbehandlingen inom kammaren afgifvet

yttrande i ämnet.

Körande tillkomsten af ifrågavarande proposition må till eu början

erinras om Riksdagens skrifvelse till Konungen den 20 maj 1892, deri

Riksdagen, med hufvudsakligen fästadt afseende derå, att de nuvarande bestämmelserna

uti förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning — enligt hvilka i s. k. blandade

äktenskap barnens trosbekännelse kan definitivt bestämmas genom ett mellan

makarne före äktenskapet slutet aftal — lemnade rum för utöfvande

af samvetstvång emot de blifvande makarne och tjenade som ett kraftigt

medel för den katolska kyrkans propaganda, anhöll, att Kong! Maj:t ville

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar uti

berörda förordning, att prest af hvilken trosbekännelse som helst förbjödes

att, vare sig före eller efter det personer tillhörande olika trossamfund med

hvarandra ingått äktenskap, af dem fordra eller mottaga skriftlig eller muntlig

förbindelse att låta uppfostra barnen i viss troslära; att öfverträdelse af

sådant förbud belädes med straff; att, der förbindelse af nyss omförmälda

beskaffenhet afgåfves, den skulle vara utan all kraft och verkan, men att

det deremot skulle stå makar, som bekände olika trosläror, fritt att sins

emellan öfverenskomma, i hvilkendera makens troslära framfödt barn skulle

uppfostras; samt att endast i den händelse att sådan öfverenskommelse icke

kunnat mellan makarne träffas, de i nämnda förordnings 6 § meddelade

lagbestämmelser rörande barns uppfostran i viss troslära skulle vinna til 1- lämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 3

Sedan öfver denna skrifvelse inhemtats yttranden från vederbörande

myndigheter, anmäldes densamma inför Kongl. Maj:t den 6 december 1895

af dåvarande chefen för justitiedepartementet, dervid denne, under erkännande

af befintligheten af de i Riksdagens skrifvelse påvisade missförhållanden,

förklarade "sig anse, att, då den katolska kyrkan icke kunde antagas

komma att till följd af något stadgande i svensk lag eftergifva sitt anspråk

att före vigsel mellan katolik och icke-katolik ei’hålla försäkran om barnens

uppfostran i den katolska läran, det ifrågasätta förbudet för prest att fordra

eller mottaga förbindelse af makar rörande deras barns uppfostran sannolikt

skulle blifva allenast en död bokstaf, som, i brist på angifvare, så

godt som aldrig kunde vinna tillämpning, men att deremot ett förklarande,

att aftal mellan makar eller förbindelse, som af båda eller endera afgifvits,

rörande barnens uppfostran i viss troslära, icke skulle ega rättsligt bindande kraft,

syntes vara principielt rigtigt och välbetänkt. Departementschefen ansag

derför, att den ifrågasatta lagändringen borde gå derpå ut, att i äktenskap,

der ena maken tillhörde svenska kyrkan och den andra något främmande

trossamfund, barnen med båda föräldrarnes samtycke finge uppfostras i det

främmande trossamfundets lära, men, der föräldrarne ej vore ense, skulle

uppfostras i svenska kyrkan; att, om den evangeliskt-lutherska maken aflede.

den efterlefvande egde att i afseende a barn, som ej blifvit i denna lära

uppfostradt, bestämma, i hvilkendera läran barnet framdeles skulle uppfostras;

och att aftal eller förbindelse rörande barns uppfostran i viss troslära

hädanefter skulle vara utan rättslig verkan.

Ett i enlighet med de sålunda angifna grundsatserna utarbetadt förslag

till ändring i förenämnda förordning blef emellertid, vid granskning

inför högsta domstolen, af dess fleste ledamöter afstyrka hufvudsakligen på

den grund att den föreslagna lagändringen vore ur stånd att fylla sitt ändamål

och särskild! skulle komma att visa sig fullkomligt magtlös gent

emot den katolska kyrkans propaganda, samt att densamma icke nog tillgodosåge

barnens intresse att icke mot sin vilja uppfostras i annan- troslära,

än den de förut bekant och kanske redan hunnit att med värme omfatta.

Vid sådant förhållande har den nuvarande chefen för justitiedepartementet

ej ansett sig kunna tillstyrka ifrågavarande lagförslags framläggande

för Riksdagen, utan i stället uti den nu framlagda propositionen ifrågasatt

införande af straffbestämmelser mot obehörig inverkan af främmande trossamfunds

prest i ofvan angifna hänseende.

Det i propositionen innefattade lagförslag betecknar emellertid äfven i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

andra afseenden ändring i gällande lagbestämmelser. Dels hafva, med föranledande

af tvenne från domkapitlet i Visby och Konungens befallningshafvande

i Stockholms län inkomna framställningar, föreslagits straffbestämmelser

i ändamål att förhindra främmande trossamfunds prest att döpa barn,

som enligt gällande föreskrifter ej må i främmande troslära uppfostras,

dels har, på grund af en utaf justitieombudsmannen aflåten skrifvelse af

den 19 oktober 1897, uti förslaget ifrågasatts att belägga med straff fel

eller försummelse af främmande församlings föreståndare eller prest i afseende

å den honom tillkommande kyrkobokföring och hvad dermed står i

omedelbart samband.

Mot hvad propositionen i sistberörda hänseende innehåller har utskottet

intet att erinra, då berörda bestämmelser synas utskottet stå i full öfverensstämmelse

med hvad om svenska statskyrkans presterskap finnes för

motsvarande fall stadgadt.

Likaså anser utskottet de föreslagna straffbestämmelserna mot obehörigt

nödgande eller lockande af främmande trossamfunds prest till ingående

af aftal mellan blifvande makar om barnens uppfostran i främmande troslära

vara ändamålsenliga; och utskottet håller före, att deraf kan förväntas

afsevärd fördel med hänsyn särskildt till bekämpande af den katolska kyrkans

propaganda.

Deremot finner utskottet skäl ej föreligga att tillstyrka bifall till den

i propositionen inrymda bestämmelse om straff för främmande trossamfunds

prest, som döper barn, hvilket ej må i främmande troslära uppfostras. En

dylik lagbestämmelse är, enligt utskottets uppfattning, dels ej af behofvet

påkallad, då uti sjelfva dopet ej kan anses ligga någon förbindelse i fråga

om barnets uppfostran i den troslära, som bekännes af dopförrättaren, utan

lagens bestämmelser för sådant fall behålla sin orubbade giltighet; dels

skulle en föreskrift af angifven art i många fall leda till obillig hårdhet mot

främmande trossamfunds presterskap, som t. ex. genom förrättande af dop

i sådant fall att hvarje annan fullmyndig person, enligt vår lag, vore dertill

berättigad, såsom förhållandet är med nöddop, komme att utsättas för

strängt straff.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts

förevarande proposition icke kan i oförändradt skick bifallas,

ville för sin del antaga följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

5

IjjUOH . (! :.i) !■; 1 ):h • hl !,i-, U ''~,n : (Jk/ i

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning den 31 oktober 1873 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga

hvad honom enligt denna förordning åligger, eller gör han, i afseende på

honom åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden

eller meddelande af embetsbevis derom, sig skyldig till fel eller försummelse,

som kan medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes till

böter från och med fem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i

högst sex månader.

Viger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas äktenskap för laga

hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;

straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, högst ett tusen riksdaler.

Söker sådan prest, der vigsel af honom förrättas, nödga eller locka

make att med andra maken träffa aftal om deras barns uppfostran i främmande

troslära; vare lag som nu är sagdt.

Stockholm den 30 april 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer

af herrar Hasselrot, Husberg, Nilsson, Ohlsson, Jönsson och Ersson, livilka

ansett, att utskottet bort hemställa om antagande af föreliggande proposition,

undantagandes sista punkten i andra stycket af deri innefattade lagförslag;
Bih.

till Riksd. Prat. 1897. 7 Sami. 44 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

samt af herrar Lundström, C. F. Pettersson, Lindgren och J.

Anderson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den kongl.

propositionen i oförändradt skick.

Herrar Rudebeck, G. Andersson och F. Andersson hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1898. Iduns Kung!. Hofboktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:147 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående främmande trosbekännar a1 i texten