Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpligtslagen.

1898-04-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:76, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpligtslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

1

!•: U . !'' ! • ''• .Ui-.i- '' Hi ! . . •''

•i >!•«''. ‘jt'':''M ;tjt ^jL!i'',;wuä; f

: . r/4 • .-i,•?Ztii''• 1 <V.i fii; . H ■ . f; f* T-:7ri*io.5

!-jb iiavjH-r : ,r,u.

.;tvfvJ''to ’ :t-.*-yu J ■■■•''«''.•) t;u; . :

,Y:o 76*.

•'' •''* ■ s] •> i sj.! Hg''<> i its’< H I ■ fl ii" . ! UV}\ ■

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1898, kl. 3 e. m.

;[ : rf >f t tf iU"i\ ■''.•Airto\s$h}i :.ti *.i

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpligtslagen.

Genom proposition, n:o 59, af den 4 sistlidne februari, hvilken af

båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att antaga

följande

Lag

om ändrad lydelse af vissa delar af vårnpligtslågén.

Härigenom förordnas, att § 25 mom. 1, § 28 inom. 1 och 2 samt

§ 36 mom. 1 värnpligtslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 25.

1. I flottan inskrifvas:

a) å sjömanshus annorstädes än å Gotland inskrifne värnpligtige,

samt

Bih. till Riksd. Prof.. 1898. 7 Sami, 45 Höft. (N:o 76.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

b) de, som hafva anställning- vid lots- och fyrinrättningarna med

lifräddningsanstalterna.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets

hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de

större eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga, samt å Gotland

jemväl beväringens andra uppbåd i den mån det finnes erforderligt.

2. Derest i _ anseende till krig eller fara för krig det för rikets

försvar finnes nödigt, att annorstädes än å Gotland äfven beväringens

andra uppbåd, eller någon del deraf i skilda orter eller vid olika vapen,

inkallas, må Konungen derom förordna, sedan Han statsrådet hört och,

så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda

skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

§ 36.

1. Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar

uppkallas efter derom af Konungen i statsrådet fattadt beslut. Å Gotland

må sådan uppkallelse dock kunna ske jemväl vid fara för krig.

Uppbådad landstormsman är underkastad i krigslag gifna bestämmelser.

Föreliggande proposition åsyftar att rubba den likställighet i fråga

om värnpligtens fullgörande, som, efter det Gotland allt sedan år 1812

intagit eu undantagsställning gent emot det öfriga riket, år 1892 efter

åtskilliga derom inför Riksdagen lramlagda förslag kom till erkännande.

1 detta afseende innehåller propositionen förslag dels derom, att de å Gotlands

sjömanshus iuskrifna värnpligtig^ ej i likhet med öfriga å sjömanshus

inskrifne värnpligtige, skola insknfvas vid flottan utan'' tillhöra

hären, dels att utsträcka Konungens rätt till inkallande af beväringens

första uppbåd till tjenstgöring att i fråga om Gotland afse jemväl andra

uppbådet, dels slutligen att tillerkänna Konungen befogenhet att, i

motsats mot hvad som gäller för öfriga delar af riket, uppkalla landstormen

å Gotland till tjenstgöring vid fara för krig.

Redan ur principiel synpunkt är en sådan undantagslagstiftning

eguad att väcka betänkligheter, då det måste anses högeligen önskvärdt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. 3

att medborgerliga skyldigheter åro jemnt fördelade emellan landets

samtliga invånare och att alltså ej den ena landsdelen i sådant hänseende

betungas mera än den andra. Skall en sådan undantagslagstiftning

komma till stånd, bör i alla händelser, enligt utskottets mening,

den befolkning, hvars intresse närmast är i fråga, sättas i tillfälle

att i lämplig ordning derom sig yttra.

Så har äfven skett i fråga om de förslag, som tillförene vant

väckta om särskilda undantagsbestämmelser för Gotland angående värnpligtens

fullgörande, i det att Konungens befallningshafvande anbefalts

att vid sammanträden med befolkningen inom olika delar af Gotland

inhemta dess uttalande.

Beträffande nu ifrågavarande lagförslag har emellertid detta ej

egt rum; och finner sig utskottet i denna omständighet ega tillräckligt

skäl att till propositionen afstyrka bifall.

Härtill kommer att, efter hvad utskottet funnit anledning antaga,

de framlagda förslagens upphöjande till lag skulle hos den gotländska

befolkningen väcka allmän misstämning. Utskottet har nemligen under

behandlingen af föreliggande fråga fått till sig öfverlemnadt ett större

antal sins emellan lika lydande framställningar, försedda med underskrifter

af sammanlagdt omkring 4,600 invånare i Gotlands län, deruti

uttalats allvarliga betänkligheter mot ett antagande af Kongl. Maj:ts

förevarande proposition. Berörda framställningar äro af följande lydelse.

»Såsom för lagutskottet är väl bekant, hafva invånarne i Gotlands

län genom en år 1812 till lag upphöjd beväringskonvention varit intill

slutet af år 1892 underkastade en i'' förhållande till rikets öfrige innebyggare

särskild undantagsställning i fråga om beväringsskyldighetens

utgörande.

Vid början af år 1885 tilläto sig länets dåvarande riksdagsman

att till Konungen ingifva en underdånig petition, hvaruti de påvisade

nämnda beväringskonventions brister och framhöllo, att Gotlands beväring

genom det sätt, hvarpå denna konvention tillämpats, hvarken

kommit i åtnjutande af de förmåner, som från det allmännas sida vid

konventionens ingående utlotvats, eller samma skydd af lag. och rätt

som beväringen i rikets öfriga delar, samt anhöllo i underdånighet om

Konungens medverkan för Gotlands inordnande under den allmänna

beväringslagens stadganden.

Med föranledande deraf blef ock under år 1885 af kngsstyrelsen

utarbetadt ett förslag till den gotländska beväringens inordnande under

den år 1885 antagna värnpligtslagens bestämmelser, ehuru med vissa

undantag, som utsträckte öfningsdagarnes antal till 54, fördelade pa tre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

år, bestämde årsklasserna i beväringen till 12, räknade från det nittonde

året, och i landstormen till 8 och anbefalde, att de vid Visby sjömanshus

xnskrifne sjömännen skulle vapenöfvas tillsammans med den öfriga

gotländska beväringen i stället för vid flottan.

Detta förslag, hvaröfver Gotlands befolkning genom af de särskilda

kommunerna utsedda ombud hördes inför Konungens befallningshafvande,

framlades för 1886 års Riksdag, som i hufvudsak godkände

detsamma.

Vid 1891 års riksdag framlades af dåvarande riksdagsmannen i

Andra Kammaren för Visby stad en af riksdagsmännen för Gotlands

norra och södra härad biträdd motion om beredande åt Gotlands innebyggare

af foU likställighet med fastlandets i fråga om en så allmänt

medborgerlig förpligtelse, som värnpligten till sitt väsende är, och förklarade

sig lagutskottet, i sitt öfver denna motion den 28 april 1891

afgifna utlåtande, ense med motionären derom, att likställighet emellan

de gotländska och rikets öfrige värnpligtige vore ett eftersträfvansvärdt

mål, men att utskottet likväl på enskild motionärs framställning

då icke kunde bestämdt tillstyrka nämnda motion.

Riksdagen anslöt sig till utskottets mening och anförde i underdånig

skrifvelse den 11 maj 1891, med återgifvande af de skäl motionären

andragit, att Riksdagen funnit en sådan likställighet vara ett

eftersträfvansvärdt mål, och hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes taga

i öfvervägande, om och i hvad mån invånarne i Gotlands län må kunna

i fråga om sättet för värnpligtens fullgörande likställas med rikets öfrige

inbyggare, samt för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Vid den urtima riksdagen 1892 återkom samme motionär med

samma yrkanden, jemväl då understödd af riksdagsmännen för Gotlands

norra och södra härad.

Yrkandet tillvann sig då såväl det särskilda utskottets som Riksdagens

godkännande och i sin underdåniga skrifvelse den 26 november

1892 anförde Riksdagen, bland annat:

*Hvad motionären sålunda andragit till stöd för sin ifrågavarande hemställan

har synts Riksdagen innebära talande skäl för att bifalla densamma. Tidpunkten

torde nu vara inne att fullständigt •upphäfva den undantagsställning i fråga om

värnpligtens fullgörande, hvari Gotlands invånare befunnit sig allt sedan år 1812,

då den s. k. b ev äring slconventionen antogs, en undantagsställning, hvars införande

säkerligen icke någon nu skulle påyrka.

Jemväl Kongl. Maj:t synes hafva funnit hvad Riksdagen sålunda

anfört, afgörande, ty genom utfärdande af lagen den 2 december 1892

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 76. 5

angående ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen biet nämnda

undantagsställning fullständigt afskaffad.

Genom Kongl. Majrts nådiga proposition n:o 59 till innevarande

års Riksdag har emellertid fråga å nyo uppstått om återinförande af en

sådan undantagsställning för de gotländske värnpligtig^, åsyftande,

dels att de vid Visby sjömanshus inskrifne sjömännen icke skola,

liksom öfrige vid sjömanshusen i riket inskrifne, tillhöra flottan, utan

Gotlands inskrifningsområde,

dels att det andra uppbådet af'' Gotlands värnpligtige eller de

större eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga, skola kunna till

tjenstgöring uppkallas utan iakttagande deraf, att Konungen dessförinnan

låtit efter statsrådets hörande utfärda riksdagskallelse i det fall, att Riksdagen

ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträder, och

dels att landsstormen i Gotlands län skall kunna till tjenstgöring

uppkallas icke allenast under krig och till hemortens försvar efter

derom af Konungen i statsrådet fattadt beslut, utan jemväl vid fara

för krig.

Vid flera föregående tillfällen, då undantagsbestämmelser från den

allmänna bevärings- eller värnpligtslagens stadganden blifvit för Gotlands

innebyggare föreslagna, har Kongl. Maj:t ansett nödigt att genom

sin befallningshafvande derom höra befolkningen. Någon liknande förmån

har emellertid icke vid detta tillfälle blifvit Gotlands befolkning

beredd, och är detta anledningen till att undertecknade vågat i denna

form försöka bringa till lagutskottets kännedom, att Gotlands befolkning

med bestörtning och bekymmer emottagit underrättelsen om att

Kongl. Maj:t nu funnit lämpligt att på Gotland återinföra en undantagslagstiftning,

som så nyligen som år 1892 blifvit af begge statsmagterna

utdömd, samt att befolkningens lifliga önskan är att från denna undantagslagstiftning

varda förskonad.

Den korta tid, som förflutit från det nämnda kongl. proposition

blifvit här på Gotland i tryck tillgänglig och faran för att samma proposition

kan varda af lagutskottet behandlad och af Riksdagen afgjord,

innan Gotlands befolkning kunnat i någon form gifva uttryck åt sina

önskningar i denna för densamma ödesdigra fråga, göra det för oss

omöjligt att mera utförligt bemöta de skäl och grunder, som af hr

statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet och chefen för

generalstaben anförts för den ifrågasatta undantagslagstiftningens införande.

Vi måste derför inskränka oss till att deremot, under åberopande

af hvad såväl lagutskottet som Riksdagen för icke länge sedan anfört

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o. 76.

rörande olämpligheten af en sådan undantagslagstiftning i korthet anföra

följande.

I fråga om olämpligheten af att sjömännen, som i regeln hafva

sin sysselsättning långt borta från hemorten, skola vid bötesansvar

tvingas att fullgöra sina vapenöfningar och sin värnpligt i öfrigt tillsammans

med hemortens öfrige värnpligtige, tillåta vi oss vördsamt

åberopa den utredning derom och de skäl deremot, som äro återgifna

i lagutskottets betänkande n:o 41 vid 1891 års riksdag.

Genom den nu framlagda kongl. propositionen synes vara afsedt,

att Gotlands läns samtlige värnpligtige, såväl första och andra uppbådet

som landstormen, skola såväl under krig som vid fara för krig bilda

ett enda uppbåd, som må kunna af Konungen till tjenstgöring uppkallas

under sådana betingelser, som för närvarande äro för uppkallandet

af första uppbådet stadgade.

Om en så genomgripande förändring i värnpligtslagen för riket i

dess helhet vore ifrågasatt, så skulle vi deremot icke våga göra någon

gensaga, men då ett sådant stadgande nu föreslås särskildt för en enda

landsdel, Gotlands län, så våga vi deremot nedlägga vår ödmjuka

protest.

År det så, att Gotland, då krig i våra farvatten utbryter, är eu

af rikets mest hotade punkter, så får Gotland, om rikets neutralitet icke

skulle blifva respekterad, förr och i högre grad än de flesta andra landsändar

lida af en sådan händelse.

Att låta dessa lidanden inträda äfven vid fara för krig eller för

upprätthållande af de förmade rikenas neutralitet kan icke vara med

billighet och rättvisa förenadt.

Anstalterna för neutralitetens bevarande äro ju en tvingande

gemensam angelägenhet för riket i sin helhet, och är väl förnämligast

en penningfråga för Riksdagen, som derigenom kan på hela landet fördela

kostnaderna. Finnas icke på den punkt, som kan komma att hotas,

fullt öfvade trupper och tillräckliga, mera permanenta försvarsanstalter

i öfrigt, så lärer det föga gagna saken, om ortens mer eller mindre

oöfvade beväring och landstorm uppkallas till neutralitetsförsvaret.

Chefen för generalstaben synes emellertid anse, att en neutralitetsmobilisering

kan blifva af behofvet påkallad på Gotland, utan att

Konungen finner nödigt utfärda riksdagskallelse, som ju är ett af vilkoren

för att beväringens andra uppbåd, derest Riksdagen icke är samlad

eller inom trettio dagar sammanträder, skall kunna till tjenstgöring

inkallas.

Skulle deuna åsigt blifva af Riksdagen godkänd, så skulle det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

kunna inträffa, att Gotlands bästa och hufvudsakliga arbetskrafter korame

att ryckas från sina fredliga sysselsättningar för en neutralitetstjenstgöring,

som äfven om ändamålet dermed, — att öfrige innebyggare i de

förenade rikena finge i lugn och ro hängifva sig åt sina fredliga värf,

— skulle ernås, likväl skulle för en stor del af Gotlands innebyggare

hafva till följd en ekonomisk ruin, kanske mera viss än om landet vore

af fienden intaget.

Vi våga derföre i djupaste ödmjukhet anhålla, att lagutskottet

ville behjerta dessa våra bekymmer och vid sitt utlåtaudes afgifvande

till vår här uttalade mening taga den hänsyn, som lagutskottet kan finna

densamma förtjena.»

Af hvad utskottet ofvan anfört föranlåtes utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Rudebeck och G. Andersson hafva begärt få autecknadt, att

de icke deltagit i ärende! s behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:100 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpligtslagen. a1 i texten