Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition medförslag till lag om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken, dels ock en i anledning af berörda proposition väckt motion.

1898-05-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:78, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition medförslag till lag om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken, dels ock en i anledning af berörda proposition väckt motion.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

11

N:o 78.

«

Ank. till Rikad. kansli den 3 maj 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition medförslag

till lag om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken,

dels ock en i anledning af berörda proposition

väckt motion.

Genom proposition, n:o 9, af den 22 december 1897, hvilken af

båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 13 kap. 4 § giftermålsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Öfvergifver och förlöper mannen af ondska och motvilja sin

hustru och far utrikes i det uppsåt att ej mera blifva och bo med

henne, hafve ingen rätt sin lott i boet eller fasta gods sitt att råda.

Stannar han öfver sex månader utrikes och vill hustrun ifrån honom

skiljas, gifvo då domaren stämning och förelägge honom att för äkten
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

skåpets fortsättande komma åter inom sex månader från det han stämningen

fått; vet man ej hvar mannen sig uppehåller, läte domaren

genom kungörelse, som införes tre gånger såväl i allmänna tidningarna

som i tidning inom orten, kalla honom att komma åter inom sex månader

från det kungörelsen sista gången infördes. Kommer han ej inom

förelagd tid, döme då domaren till skilnad och hafve mannen förverkat

hela sin lott i boet. Samma lag vare, der hustrun förlöper mannen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1899.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehalt en af herr Lindhagen inom Andra Kammaren afgifven till

utskottet hänvisad motion, n:o 195, af följande lydelse:

»I underdånig skrifvelse den 17 maj 1879 anförde Riksdagen, bland

annat, huru som gällande stadganden om skilnad i äktenskap tarfvade

förändring i vissa af Riksdagen uppräknade och dessutom i »fyrfaldiga

andra» delar, samt anhöll derför, att Kongl. Maj:t ville låta nämnda

stadganden undergå granskning och till Riksdagen afgifva de förslag,

hvartill denna granskning kunde föranleda. Bland annat anmärkte

Rikdagen följande: »Stadgandet i 13 kap. 4 § giftermålsbalken har

särskilt på senare tider lemnat makar, som önskat skilsmessa, en lätthet

att åstadkomma sådan, den lagstiftaren med sin tids förhållanden

säkerligen hvarken åsyftat eller ens anat. Antalet af på grund af egenvilligt

öfvergifvande upplösta äktenskap ökas ock i en grad, som är

oroväckande. Riksdagen har derför ansett, att den lagstiftande magten

icke längre bör i overksamhet åse det missbruk, lagens stadgande sålunda

föranledt.»

Svaret å förutnämnda skrifvelse föreligger nu i Kongl. Maj:ts till

1898 års Riksdag aflåtna nådiga proposition n:o 9, hvari föreslås allenast

viss ändring i 13 kap. 4 § giftermålsbalken till förekommande

af den vantolkning af nämnda lagrum, som påpekats af Riksdagen och

jemväl skarpt klandrats af de myndigheter, som ytterligare haft frågan

till behandling.

Ingen synes emellertid eftersinnat, huru vida ej denna lagtillämpning

till största delen har sin grund i reella brister uti äktenskapslagstiftningen,

hvilka verka derhän, att det för många ställer sig nästan

ogörligt att lojalt tillita stadgade former för äktenskapsskilnad, oaktadt

laga orsaker till skilnad i rågadt mått föreligga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

Den vanligaste skilnadsanledningen, hvilken derför ock bör af

lagstiftningen särskilt, beaktas, föreligger i alla de fall, der slumpen

sammanfogat två personer med så stridiga lynnen och tänkesätt, att

enligt en lång och sorglig erfarenhet all dräglig sammanvaro dem

emellan visat sig omöjlig.

För skilsmessa i detta fall är genom kongl. förordningen den 27

april 1810, jemförd med 14 kap. i giftermålsbanken, stadgad envidlyftig

procedur i flera instanser. Ingenting är naturligtvis bär att invända

mot föreskrifna garantier till förebyggande af missbruk, såsom t. ex.

att makarne skola enskildt förmanas af sin själasörjare och underkastas

en pröfvotid. Men deremot förefaller såsom förkastligt det upprepade

och skoningslösa blottandet inför offentligheten af makarnes intimaste

och ömtåligaste förhållanden. Det är bär, den reelaste bristen i lagstiftningen

ligger; och det är detta, som gör, att både domstolar och

parter söka kringgå ett förfarande, hvars brutalitet blir särskild! känbar

för känsliga och försynta naturer, från hvilka förhastade beslut minst

äro att befara. I synnerhet drabbas här personer inom de bildade samhällsklasserna,

der större konventionshänsyn gör sig gällande.

Det är också ej en blott tillfällighet, att särskild! inom Stockholms

rådstufvurätt den klandrade lägtillämpningen vunnit burskap. I Stockholm

gör sig nemligen skuggsidan i 1810 års lagstiftning kanske mer

gällande än annorstädes. Sedan varning egt rum inför pastor, skall saken

framläggas för kyrkorådet och sedan vid rådhusrätten i publik rättegång;

derefter går saken till justitierevisionen, hvarifrån den gör eu

utflygt till öfverståthållareembetet och konsistorium för att sedan återkomma

till revisionen samt till sist föredragas för högsta domstolens

och statsrådens ledamöter. En dylik schavottering inför de kretsar,

till hvilka man hör, måste för de flesta blifva ett verkligt martyrskap.

Behofvet af en ändring härutinnan belyses synnerligen talande just deraf,

att förutnämnda lojala och synnerligen samvetsgranna underdomstol i

detta ämne dock enständigt vidhållit sin gamla praxis i fråga om tilllämpningen

af 13 kap. 4 § giftermålsbalken, oaktadt denna praxis

onekligen är eu karrikatyr och äfven alltid ogillats i högre instanser.

Det har nu visserligen af ledamöter inom högsta domstolen framhållits,

att en ändring i föreskrifterna om äktenskapsskilnad lämpligen

borde vidtaga endast i sammanhang med en mera omfattande revision

af äktenskapslagstiftningen. Men erfarenheten visar dock, att dylika

vidtfamnande uppgifter i lagstiftningsväg ej kunna realiseras annat än

småningom genom partiella reformer. Och i synnerhet är det ej be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

höfligt eller gagneligt att till det ovissa uppskjuta nu ifrågavarande

angelägenhet, af hvilken många menniskors lefnadslycka är beroende.

Enligt inin uppfattning bör derför Riksdagen vidhålla sitt förra

beslut med tillagdt framhållande, att ändring särskildt erfordras äfven

i föreskrifterna om äktenskapsskilnad på grund af oenighet. Derigenom

stödjer Riksdagen .Kongl. Maj:t i den uppfattningen, att Riksdagen,

oaktadt åberopade invändningar i högsta domstolen, fortfarande i likhet

med andra ledamöter inom samma domstol anser, att en partiel reform

kan och bör ega . rum, och att ej de ostridiga bristerna böra för en

oöfverskådlig framtid fastslås och i ett afseende ytterligare skärpas, såsom

skulle ske genom att nu antaga enbart Kongl. Maj:ts proposition,

oafsedt att denna i och för sig är beaktansvärd.

. I detta sammanhang får ej heller förtigas, att den föreslagna nya

lagstiftningens främsta betydelse blir att fortfarande träda i stället för

1810 års författning och 14 kap. giftermålsbalken i de fall, der endera

maken har råd och tillfälle att under ett år vistas t. ex. i någon af

grannländerna, så vida det hela ej urartar dertill, att man gör två kortare

resor utomlands i stället för en och i öfrigt hemma afbidar utgången

af de båda halfåren. Skall lagstiftningen om äktenskapsskilnad

reformeras, bör det väl dock ske på sådana grunder, att de olika faserna

i skilnadsförfarandet för alla kan och skall försiggå inom det egna

landets gränser.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag vördsamt.,* att

Riksdagen ville ^ med afslag å den nu framlagda kongl. propositionen i

underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen afgifva nytt fullständigare förslag till nödiga förbättringar

i lagstiftningen om skilnad i äktenskap.»

Såsom uti det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet för

den 7 maj 1897 omförmäles, aflät. Riksdagen den 17 maj 1879 till

Konungen en skrifvelse, deri anhölls, att Kongl. Maj:t täcktes låta

gällande stadgande!! om skilnad i trolofning och äktenskap undergå

granskning samt till Riksdagen afgifva de förslag, hvartill denna granskning

kunde föranleda. Sedan jemväl kyrkomötet uti skrifvelse den 8

oktober 1888 anhållit, att lagstiftningen angående äktenskapsskilnad

måtte underkastas revision i syfte att förebygga, det äktenskap blefve

utan giltiga skäl upplösta, öfverlemnades berörda framställningar den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

21 november 1890 till den samma dag förordnade kyrkolagskomitén,

hvilken i anledning deraf upprättade förslag till, bland annat, lag angående

ändrad lydelse af 13 kap. 1, 2, 3, 4, 5 och 6 §§ giftermålsbalken.

Då detta lagförslag undergick granskning i högsta domstolen,

uttalades emellertid af flera ledamöter betänkligheter mot detsamma ur

den synpunkt, att de föreslagna ändringarne icke borde vidtagas annat

än i sammanhang med en mera omfattande revision af äktenskapslagstiftningen.

På grund häraf och då tiden icke syntes vara inne för en grundligare

omarbetning af giftermålsbalken, har vederbörande departementschef

ansett, att man för närvarande borde inskränka sig till sådan

lagändring, som omedelbart erfordras för afhjelpande af det genom

erfarenheten bestyrkta missförhållandet, att nuvarande affattning af 4 §

i nämnda kapitel lem nar rum för en med äktenskapets helgd oförenlig

tillämpning.

Det lärer också ej kunna förnekas, att den tydning af stadgandet

i berörda paragraf, som gör det möjligt att få en upplösning af äktenskapsförbindelse

till stånd med så enkla medel, att den ena af kontrahenterna,

sedan han begifvit sig utrikes och der erhållit del af den

andra partens stämning med yrkande om äktenskapets brytande på

grund af egenvilligt öfvergifvande, genom ombud inför rätten medgifver

sitt uppsåt vara att icke återvända för att fortsätta äktenskapet och

förklarar sig ej hafva något att invända mot äktenskapets upplösning,

hvarken öfverensstämmer med lagstiftarens mening med ifrågavarande

stadgande eller är förenligt med en rätt uppfattning af äktenskapets

innebörd. Från denna synpunkt betecknar alltså det nu framlagda förslaget

en förbättring i bestående lagstiftning.

Utskottet kan likvisst oj tillstyrka propositionens antagande. På

sätt herr Lindhagen uti sin motion framhållit, är vår gällande lagstiftning

angående skilnad i äktenskap och trolofning behäftad med åtskilliga

andra, framträdande brister, hvilka må hända med fog kunna betecknas

såsom i sin mån bidragande orsaker till den otillfredsställande lagtillämpning,

som i fråga om stadgandet i 13 kap. 4 § giftermålsbalken

gjort sig gällande. Det synes vid sådant förhållande ej lämpligt

att underkasta allenast en af bestämmelserna rörande skilnad i äktenskap

ändring, utan torde åtminstone alla dithörande stadganden böra genomgå

samtidig revision. Eljest förryckes lätt det inre sambandet mellan

lagens olika bestämmelser, och dessutom kan en dylik partiel lagändring

komma att verka undanskjutande på den erforderliga, mera

omfattande revisionen. Utskottet håller för öfrigt före, att reglerna i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

vår rätt om skilnad i trolofning och äktenskap böra kunna underkastas

revision utan att äktenskapslagstiftningen i öfrigt samtidigt undergår

omarbetning, och att alltså, derest den kongl. propositionen nu afslås,

man bör kunna hafva att förvänta ett förslag af den omfattning, Riksdagens

omförmälda skrifvelse afser.

År utskottet alltså med herr Lindhagen ense derom, att Kongl.

Maj:ts föreliggande proposition icke må vinna Riksdagens godkännande,

kan utskottet emellertid ej finna nödigt, att Riksdagen till Konungen

aflåta: någon förnyad framställning om revision af äktenskapsskilnadslagstiftningen.

Kongl. Maj:t lärer, derest Riksdagen delar utskottets

uppfattning och alltså afslår ifrågavarande proposition, redan deri finna

tillräcklig anledning att underkasta den af Riksdagen uti dess skrifvelse

ar 1879 hänskjutna fragan ytterligare utredning och ompröfning.

Vid angifvet förhållande får utskottet, under åberopande af det

redan anförda, hemställa:

l:o att ifrågavarande proposition icke må af Riksdagen

bifallas;

2:o att herr Lindhagens motion, i hvad densamma

afser aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t,

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1898.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Hasselrot, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, under förklarande, att Kongl. Maj:ts

förevarande proposition icke kan i oförändradt skick

bifallas, ville för sin del, med upphäfvande af kongl.

brefvet den 4 februari 1818 angående förfaringssättet

vid lysning i och för äktenskapsskilnad, antaga

följande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 78.

17

Lag

om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermalsbalken.

Härigenom förordnas, att 13 kap. 4 § giftermalsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse: .

Öfvergifver och förlöper mannen af ondska och motvilja sm hustru

och far utrikes i det uppsåt att ej mera blifva och bo med henne samt

stannar öfver sex månader borta; ege hustrun söka skilnad i äktenskapet.

Sökes sådan skilnad, gifve domaren stämning och förelägge

mannen att för äktenskapets fortsättande komma åter inom sex måna

der från det han stämningen fått; vet man ej hvar mannen sig uppehåller,

läte domaren genom kungörelse, som införes tre gånger så väl

i allmänna tidningarne som i tidning inom orten, kalla honom att komma

åter inom sex månader från det kungörelsen sista gången infördes.

Kommer han ej inom förelagd tid, och styrkes, att sådant egenvillig!

öfvergifvande och qvarblifvande utrikes, som ofvan sagdt är, egt rum,

döme då domaren till skilnad, och trafve mannen förverkat hela sin lott

i boet. Samma lag vare, der hustrun förlöper mannen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1899.

Herr Rudebeck har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 7 Sami. 49 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:99 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om, ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken. s. 1 i texten