Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inskränkning i aktiebolags rätt till förvärf af fast egendom å landet.

1898-05-03 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1898:79, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inskränkning i aktiebolags rätt till förvärf af fast egendom å landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Lagutskottets Utlåtande N:o 79.

• t‘ ;(5 V: - . .''w !iJO nr. - , ; 1 • • '' iti M.., <

•:»«.? tbö it 7. i/i rj A bil $4

N:

•>. )!, U

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1898 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inskränkning i

aktiebolags rätt till förvärf af fast egendom å landet.

Uti en inom Andra Kammaren, väckt och derifrån till lagutskottet

hänvisad motion, n:o 20, anför herr Åkerlund:

»Riksdagen har i skrifvelse af den 11 maj 1894 anhållit, det Kongl.

Maj:t måtte låta utreda, i hvilken mån bolags förvärf af jordegendom

inom våra norra län bidragit till de sjelfständiga jordbrukarenas minskning,

samt att Kongl. Maj:t täcktes framlägga förslag till åtgärder, som

kunna påkallas för bibehållandet af den sjelfegande allmogen inom samma

trakter, och man eger ju derför förhoppning, att Kongl. Maj:t. fortast möjligt

skall förelägga Riksdagen förslag till de åtgärder för ändamålet, hvilka

numera äro möjliga. Alen ringa utsigt lär finnas, att statsmagternas alla

bemödanden för vare sig den sjelfegande jordbrukande befolkningens bibehållande

eller förökning inom våra norra län skola krönas med framgång,

så länge det tnägtiga hinder emot hvarje verklig förbättring af tillBih.

till Riksd. Prof. 1998. 7 Sami. 47 Höft. (AT:o 79). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 79.

ståndet der uppe, nemligen fastighetsaktiebolagsväldet, fortfar att gripa omkring

sig. Ifrågavarande aktiebolags städse tilltagande magt gifver för visso

anledning till berättigade farhagor i flera afseenden, och då jag vågar hysa

förhoppning derom, att statsmagterna vida kraftigare än hittills skolasöka

främja den mindre jordbrukareklassens tillväxt, samt anser, att med eganderätt

till jordegendom äfven bör följa personligt ansvar, och då jag håller på

lagbudet, det utländsk undersåte, som icke erhållit svensk medborgarrätt,

icke är berättigad att utan Kongl. Maj:ts tillstånd förvärfva och besitta

fast egendom i riket, må det ursäktas mig, att jag vågar taga Riksdagens

uppmärksamhet i anspråk för de sociala och måhända äfven politiska faror,

hvilka helt visst äro förknippade med ifrågavarande affärsverksamhet å vår

landsbygd.

A ktiebolagsinstitutionen har alldeles icke fört utvecklingen fram mot

det med århundradets frihetssträfvanden enligt uppgift åsyftade målet:

proletariatets minskning och de sjelfständiga medborgarklassernas ökning

inom samhällena, utan tvärt om verkat i alldeles motsatt rigtning, i det

den genom samlade kapital skapade storindustrien förlamat eller alldeles

krossat den mindre industrien och handtverkerierna, hvarigenom ock betydlig

inskränkning i de personliga arbetsgifvarenas antal uppstått, och

allt större arbetareskaror hopats på några fåtal platser för utförande af

arbeten åt nära nog oansvarige och okände arbetsgivare, hvarjemte samma

institution i hög grad möjliggjort en massa mer eller mindre sunda och

redbara affärer, hvarigenom kapitalen samlats på allt färre händer. Men

då densamma ändock utgjort den kanske förnämsta driffjedern för vår tids

storartade utveckling i fråga om industri, kommunikationer o. d., samt

blifvit nära nog oumbärlig vid sådana företags åvägabringande af större

omfattning, och då den ej, tillämpad för sådana ändamål, så för all framtid

kan klafbinda allt och alla inom stora delar af landet, som de aktiebolag,

hvilka eg a större jordegendomar, lär man nödgas finna sig deruti,

att aktiebolag komma att finnas och nybildas för idkande af industriel

rörelse, kommunikationsleders åvägabringande och trafikerande och dylikt.

Deremot synes mig aktiebolags rätt till besittning och förvärf af jordegendom

af större omfattning innebära så ytterst betänkliga faror för svenska folkets.

framtida väl och oberoende af främmande inflytande, att densamma

åtminstone ej borde få tillgodonjutas utan föregången pröfning af rådande

förhållanden och Kongl. Maj:ts derefter för hvarje särskildt fall dertill

lemnade medgifvande, samt i regeln endast till den omfattning, som finnes

erforderlig till byggnadstomter för industriel verksamhet, kommunikationsleder,

upplagsplatser och dylikt, ty just såsom innehafvare af större

jordegendomar blifva aktiebolagen, särskildt för ett litet och svagt land

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 79.

soin vårt, så synnerligen farliga genom sin kosmopolitiska karakter och

permanens eller deras egenskap att ega bestånd långt utöfver en generations

lifslängd.

Visserligen hafva icke endast aktiebolag, utan äfven enskilda personer

och firmor täflat om att frånhända allmogen i våra egentliga skogsprovinser

dess reelaste tillgångar: skogarne, men tvifvelsutan kan man våga

påstå, att det varit dessa bolag, hvilka gått i spetsen för att afhända

samma allmoge dess hemman och dermed dess sjelfständighet, helt visst i

afsigt att behålla hvad de kommit öfver för all framtid, och den sorgliga

gång utvecklingen i följd deraf tagit inom stora delar af orterna norr om

Venern och Mälaren, nemligen att större delen af den förutvarande arbetsamma,

förnöjda, varmt fosterländska och jemförelsevis lyckliga allmogeklassen

i dessa gamla svenska landsbygder inom några få årtionden nedsjunkit

till i bästa fall arrendatorer och hufvudsakligen till vanliga daglönare,

kan väl icke stämma väl öfverens med den utveckling, vår tid

kräfver. Och ehuru säkerligen skogsafverkningen der icke skulle hafva

forcerats så, som under senare årtionden varit fallet, derest icke mägtiga

korsortier omhändertagit densamma, samt derför ock inbringat mindre, än

den nu gjort, torde tvifvelsutan kunna ifrågasättas, huruvida icke vårt land

skulle haft vida större och varaktigare gagn deraf, att dessa landskaps

skogar och jordbruk i allmänhet qvarblifvit i allmogens ego och denna

lemnats erforderligt bistånd för flottleders iordningställande m. m., då den

allt framgent kunnat genom hufvudsakligen eget arbete tillgodogöra sig

ständiga skogsinkomster och dymedelst förblifvit i stånd att förkofra sina

jordbruk, bryta bygd i våra ödemarker och föra ett jemförelsevis lyckligt

lif i egna hem, än det vi vunnit genom de storartade företag, hvarigenom

denna allmoge allt för ofta nödgats sälla sig till det stora arbetareproletariat,

hvilket jemte några förvaltare, köpmän och tjenstemän tyckes komma

att inom kort nära nog uteslutande utgöra befolkningen inom stora delar

af ifrågavarande landskap.

Jag vågar hysa någon förhoppning derom, att allvarliga bemödanden

från statsmagternas sida att främja tillväxten af antalet sjelfegande jordbrukare,

äfven inom våra egentliga skogslandskap, nog skulle krönas med

framgång uti de orter, hvarest fastighetsaktiebolag icke hunnit tillskansa

sig stora områden, men å andra sidan fruktar jag, att, der så är fallet,

alla bemödanden i det afseendet skola visa sig fåfänga, ty ifrågavarande

bolag äro ju tillförsäkrade eganderätt till sina gods för all framtid, och

numera äro så många utländska undersåtar intressenter i desamma, att vi

skulle komma att stå oss slätt, derest vi till landets båtnad sökte åvägabringa

ändringar uti de förmåner, hvilka varit och äro dem tillförsäkrade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 79.

Allt tyder ock derpå, att, derest aktiebolags förvärf af jordegendom

• \ck°r Snart h,ejdaS af statsmagterna, dessa bolag, efter hand som

jord värdet aftager och räntefoten sjunker, vida mera, än hittills varit fallet,

skola sträcka sina långa armar vidt utöfver Norrlands, Dalarnes och

V erm lan ds gränser och äfven der föröda den fria allmogen. Vi se ju huru

Kongl. Maj:t litet emellan under senaste tid faststält den ena bola^sordaf^landet

ter andra ^ör betydliga fastighetsaktiebolag inom olika delar

1 mellersta och södra delarne af vårt land har helt säkert ganska

allmänt antagits, att den nya lagen om egostyckning, liemmansklyfnim?

och .^afsöndring skulle vara egnad att delvis hafva de missförhållanden

som aktiebolags, bolags och firmors förvärf af allmogens hemman och skogar

i vara norra län förorsakat, hvarför man der förvånades öfver den

välvilja, hvarmed denna lag emottogs af målsmän för trävarurörelsen derstädes

sa väi som ock af tidningar, Indika tyckas stå denna rörelse nära

Ledsamt nog har jag först sent Omsider fått anledning förmoda, det välviljan

mot den nya lagen i allmänhet icke just härrörde från önskan att

''nom de orter, hvarest trävarurörelsen slagit under sig nära nog all jord

som tillhörde enskilde, åter se ett fritt och burget bondestånd uppkomma,’

utan fast hellre deraf, att lagen i fråga dels är egnad att mildra den ovilja

hvarmed skogsbolagens tilltagande välde numera åses, dels, såsom jag af

aktade, opartiske män från Norrland blifvit påvisad, i stället för att främja

hvad med densamma särskilt för Norrland åsyftats, eller botandet i någon

man af de skador, ett mer än femtioårigt utrotningsarbete mot dessa bygders

allmoge förorsakat, säkerligen skall komma att verka i rakt motsatt

retning. i följd af den nya lagen komma nemligen spekulanter på den

qvarvarande allmogens egendomar i den ytterst angenäma ställningen att

kunna utan omvagar erbjuda de utsedda offren att behålla hemmanens

inegor och möjligen någon för skogsköparen obehöflig betesmark,

vilka fördelar jemte en god _ del kontanter förden sålda skogsmarken

helt visst skola hafva till följd, att många af de i närheten af eller

inom skogsbolagens egovälden qvarvarande hemmansegare, Indika tillförene

alldeles icke tänkt på att afyttra sina reelaste tillgångar: skogar

och betesmarker, komma att gå i fällan, utan att betänka huru lätt de

erhallna penmngarne gå dem ur händerna, eller huru hardt när omöjligt

det ar att der uppe vara oberoende jordbrukare utan skog till afsalu.

fn v ialIaiide-’11 SyneS det miS så mycket angelägnare att stäfja

fast! hetsaktiebolagens tillväxt, och väl vore äfven, derest bolag och firmor

hvilka ganska visst verkat i samma olyckliga rigtning inom våra norra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 79.

5

län som aktiebolagen, ginge litet varsammare till väga mot småbönderna

deruppe, än hvad kanske ofta hittills varit fallet, men den faran är åtminstone

icke till linnandes i fråga om dem tillhörig jordegendom, att densamma,

såsom det kan vara fallet med aktiebolags gods, nära nog kan

anses frånhänd Sveriges folk för all framtid, ty firmor och bolag upplösas

ju ganska lätt, hvarvid deras jordegendom byter egare.

Att inom våra skogsprovinser tillfällen beredas för arbetare att kunna

förvärfva egna hem å sådana platser, der rikliga arbetstillfällen finnas, är

ju lika vigtigt, som att sådant sker i öfriga delar af landet, och för detta

ändamål lär den nya lagen helt visst komma att visa sig gagnelig. ,Men,

i likhet med Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, vågar jag

antaga, att skogsaktiebolagen skola finna med sin fördel förenligt att för

all framtid söka från odling och kultur undanhålla de ofantliga odlingsbara

områden, hvilka i allmänhet äro till finnandes inom deras egovälden.

Skulle likväl några försäljningar af odlingsmarker från sådana bolags gods

ifrågakomma uppe i våra nordligaste län, håller jag före, att dylika jordupplåtelser,

såsom helt visst blifvande i saknad af all skogstillgång för afsalu

och tillräckliga beten, lika litet skola gynna tillväxten af eu sjelfständig

hemmansegareklass derstädes, i stånd att föra en dräglig tillvaro,

som om staten i och för främjande af detta vigtiga ändamål upplåter odlingsbara

jordbitar utan skog öfver husbehof och utan beten till hugade

spekulanter, ty beröfvad möjligheten att erhålla del af hvad naturen sjelf

anvisat våra norra provinsers allmoge till ersättning för ett kärft klimat

och en mången gång otacksam jord, nemligen delaktighet i dervarande

skogstillgångar, skall en sådan sjelfegande befolkning inuti landet långt

från arbetscentra icke blifva annat än ett bofast proletariat, och bunden

som den vore af hem och familj, skulle den blifva vida sämre lottad än

s. k. lösa arbetare, samt helt underkastad närmaste skogsegare för hvad

den för sin utkomst komme att behöfva utöfver hvad jordbruket der uppe

kunde afkasta.

Men utom den sociala och — i fråga om jordbruket — ekonomiska

tillbakagång, som följt de flesta skogsaktiebolag i spåren, finnes ett annat

kanske ännu vigtigare skäl emot deras jordförvärf i riket, nemligen det,

att stora områden af Sveriges jord, utan att vi kunnat hålla någon kontroll

deröfver, redan öfvergått till utländingar och än mera när som helst

kan blifva utländsk egendom, om ock bolagen fortfarande kallas svenska.

Man bör nog icke ställa sig likgiltig emot det oerhörda inflytande på så

väl politiska som kommunala val och angelägenheter, utländingar såsom

jordegare i stor skala kunna utöfva i ett så litet och svagt land som vårt;

det är ju ock bekant, att vi redan mer än eu gång måst »stoppa pipan i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 79.

säcken», fastän vi ostridigt haft rätten på vår sida, i tvister med stormagters

undersåtar, som här i riket drifvit rörelse.

Vi offra årligen stora summor för att kunna förhindra fiendens inträngande

i landet, men åse på samma gång med största lugn, huru allt

större sträckor af Sveriges jord, hvilken ju ändock utgör sjelfva grunden

för vår tillvaro som fri stat, måhända för all framtid frånhändas Sveriges

folk och öfvergå till juridiska personer, hvilka ju kunna utgöras af affärsmän,

tillhöriga hvilken nation som helst. Kan sådant vara välbetänkt?»

Ehuru motionären väl visste, att mer än ett ganska talande skäl

kunde anföras för bibehållande af aktiebolags rätt att förvärfva och besitta

jordegendom, skäl hvilka dock, huru giltiga de än förefölle, enligt motionärens

mening icke kunde i någon mån motväga de faror för vår sociala

utveckling och vårt oberoende, hvilka syntes motionären förenade med

aktiebolags ständigt ökade förvärf af jordegendom, hemställer motionären,

med stöd af hvad han i saken anfört, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t vid den utredning, hvarom Riksdagen

i sin skrifvelse n:o 119 af den 11 maj 1894 hemstält, särskilt

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, till tryggande af vårt

lands sunda utveckling och vårt oberoende af främmande inflytande, inskränkning

uti aktiebolags rätt till förvärf af fast egendom å vår landsbygd

finnes erforderlig, och att, derest Kongl. Maj:t pröfvar så vara fallet, Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och förelägga Riksdagen förslag till lagstiftning

härför. &

Uti 1894 års riksdags, af motionären omförmälda skrifvelse anhöll

Riksdagen som ansåg, att det skadliga inflytandet i sedligt, rättsligt,

politiskt och ekonomiskt hänseende deraf, att den sjelfegande allmogen i

vidsträckta delar af vårt land nedsjönke till den osäkra och osjelfständiga

ställningen af bolagsunderlydande, läge i öppen dag — att Kongl. Maj:t

ville låta infordra och för Riksdagen framlägga uppgift på jordbruksfastighet,

som af bolag egdes i de delar af vårt land, der skogsafverkning i

mer betydande utsträckning förekomme, äfvensom statistiska uppgifter

utvisande tillväxten af denna bolagsegendom och den sjelfegande jordbrukareklassens

deraf orsakade förminskning, samt att Kongl. Maj:t måtte för

så vidt de inhemtade upplysningarne sådant föranledde, för Riksdagen

föreslå de åtgärder, som för bibehållande af en sjelfegande jordbrukarebefolkning

i samma trakter kunde anses af förhållandena påkallade. En

dylik utredning beträffande förhållandena i Norrland och Dalarne har också

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 79. 7

egt rum, och Riksdagen lärer sålunda utan någon vidare skrifvelse kunna

förvänta, att Kongl. Maj:t förelägger Riksdagen förslag till sådana åtgärder,

hvartill denna utredning anses föranleda.

Då motionären nu, i hufvudsakligen samma syfte som af 1894 års

Riksdag med dess skrifvelse afsåga, ifrågasätter en allmän begränsning af

aktiebolags rätt att förvärfva fast egendom inom hela landet, torde utskottet

alltså kunna inskränka sin pröfning af denna framställning till hvad

angår förhållandena inom mellersta och södra Sverige.

Om man kan hålla för visst, att bolags förvärf af fast egendom i större

skala i de nordligare delarne af landet, der bolagens inköp af fastigheter hufvudsakligen

afsett att i och för skogsafverkning och ett rationelt bedrifvande

af skogsskötsel förvärfva större fastighetskomplexer, verkat till en afsevärd

minskning af den sjelfegande och oberoende allmogeklassen, helst bolagen dervid,

åtminstone hittills, plägat inköpa ej blott skogsmark utan äfven hemmanens

inegor, så är det alldeles icke gifvet, att bolags förvärf af fast egendom

i andra syften och i andra delar af riket har samma missförhållande till

följd; utskottet tror snarare, att det praktiskt visat sig, att så icke är förhållandet.

Aktiebolags förvärf af fastigheter torde nemligen, utom landets

nordliga delar, mera sällan afse allmogens hemman utan i allmänhet afse

större egendomar i och för bruksdrift eller annan industriel rörelse samt

någon gång äfven för bedrifvande af jordbruk i större skala; och om man

icke underskattar betydelsen för landets utveckling af aktiebolagens verksamhet

öfverhufvud och besinnar, att i många fall arten af denna verksamhet

gör det nödvändigt för vederbörande bolag att förvärfva fast egendom

i större utsträckning, så måste man anse, att de öfverklagade olägenheterna

böra vara synnerligen afsevärda och — om icke redan förefintliga

— på nära håll hotande, om mot. dem skall användas en lagstiftning af

så ingripande beskaffenhet som den af motionären föreslagna. Någon utredning

i sådant hänseende har motionären emellertid icke lemnat, och de

uppgifter om inköp af en del jord för sockerfabrikernas räkning i södra

delen af landet, hvilka delgifvits utskottet, synes ej vara af beskaffenhet

att föranleda någon berättigad oro. Någon allmännare klagan öfver rådande

missförhållanden härutinnan har heller icke försports. Då så är,

och då utskottet är af den mening, att man under nuvarande förhållanden

icke kan hysa någon synnerlig farhåga för att aktiebolags förvärf af allmogehemman

inom den närmare tiden skall vinna någon nämnvärd utsträckning,

så finner utskottet så mycket mindre skäl att tillstyrka Riksdagen

att för närvarande låta motionärens förslag till någon sin åtgärd föranleda,

som utskottet är öfvertygadt derom, att, särskilt i anledning af 1894 års

riksdags ofvan omförmälda skrifvelse, Kongl, Maj:t har sin uppmärksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

°'' Lagutskottets Utlåtande N.-o 79.

så ngtäd på hithörande förhållanden, att lämpliga åtgärder, om så skulle

blifva behöflig!;, kunna i tid vidtagas.

Af hvad utskottet sålunda anfört föranlåtes utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 maj 1898.

'' ■ *: , t c iV; .. : e:'' t - < - .. «<■/./

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar F. Andersson, P. G. Petersson, J. Anderson, Nilsson, Redelig,

Jonsson'' och E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall

till motionen. J

• ''■ • UWCL ap,] p KT-O • ilA''- , .n- :'';''Vv >• •

Herrar Husberg, Rudebeck och Ohlsson hafva begärt få antecknadt

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

''Åt-. T-•> i > * j TO.ii *''* -V i i;; •; i. [tf;} j?:hi/c''r . . : t ■; * i •. . ''t:- iij •

vi - v ‘iolbh; • 1C i . Tf^i it

4? I ’»if

Stockholm 1898. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.