Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverJcsproposi- , tionen gjorda framställning om förändrade bestämmelser angående aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, samt angående lönetillskott af allmänna medel för lärare ''och lärarinnor vid dylika skolor dels ock i detta ämne samt rörande lönetillskott för lärarepersonalen vid småskolor och mindre folkskolor inom Riksdagen väckta motioner.

1898-04-28 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1898:2, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverJcsproposi- , tionen gjorda framställning om förändrade bestämmelser angående aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, samt angående lönetillskott af allmänna medel för lärare ''och lärarinnor vid dylika skolor dels ock i detta ämne samt rörande lönetillskott för lärarepersonalen vid småskolor och mindre folkskolor inom Riksdagen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. til] Riksd. kansli den 28 april 1898, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverJcsproposi- ,

tionen gjorda framställning om förändrade bestämmelser

angående aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor vid

folkskolor, samt angående lönetillskott af allmänna

medel för lärare ''och lärarinnor vid dylika skolor dels

ock i detta ämne samt rörande lönetillskott för lärarepersonalen

vid småskolor och mindre folkskolor inom

Riksdagen väckta motioner.

I den till Riksdagen den 15 januari 1898 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t. i punkten

23:o) under åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen dels att godkänna

de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiatikärendeu den 14 januari 1898

omförmälda förändrade bestämmelser angående aflöning åt ordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskola, att från och med år 1899 lända till

efterrättelse; dels att besluta de i nämnda statsrådsprotokoll angifna

förändrade bestämmelser angående lönetillskott af allmänna medel för

lärare och lärarinnor vid folkskolor, att från och med sistnämnda år

lända till efterrättelse; samt dels slutligen att för genomförandet af

den i punkten ifrågasatta löneförhöjningen höja det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslag för lönetillskott åt lärare vid folkskolor

och småskolor, nu 4,300,000 kronor, med 270,000 kronor, eller

till 4,570,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1828. 4 Sami 2 Afd. 2 ITäft. (N:is 2, 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

erinrat, hurusom Riksdagen, med anledning af inom Riksdagen

väckta motioner, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 maj 1896 anhållit,

det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, om och under hvilka

vilkor ordinarie lärare vid folkskola borde, utöfver nu bestämda löneförmåner,

erhålla ett andra ålderstillägg samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Rörande det i Riksdagens skrifvelse omförmälda ärende hade, enligt

hvad departementschefen meddelat, infordrats utlåtande från öfverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda

länen, domkapitlen i riket och Stockholms stads konsistorium samt

direktionen öfver tolkskolelärarnes pensionsinrätt-ning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands och Vesternorrlands

län samt domkapitlen i Upsala och Vesterås hade förordat, att

den af Riksdagen äskade utredningen måtte blifva företagen, hvarvid

domkapitlen som sin mening uttalat, att, med tagen hänsyn till behofvet,

, icke lika goda skäl kunde anföras för att bevilja ett andra ålderstillägg

åt lärarinnor som åt lärare, hvilka sistnämnda i regeln hade familj att

underhålla, och att icke heller alla manliga lärare, af hvilka många med

sin läraretjenst förenade andra befattningar, syntes vara i verkligt behof

af sådant ålderstillägg. Domkapitlet i Vesterås hade derjemte ansett,

att en och annan lärare icke kunde sägas hafva gjort sig så förtjent

af församlingen, att denna kunde känna sig uppfordrad till att höja

hans lön, ehuru ej mot hans tjenstgöring gjorts någon anmärkning

med laga påföljd enligt gällande folkskolestadga. Äfven härpå hade

domkapitlet ansett sig böra lägga någon vigt, då församlingarnas utgifter

för folkskoleväsendet redan vore ganska tyngande, och då domkapitlet

förutsatte, att församlingarna skulle till det andra ålderstillägget

bidraga med en tredjedel samt domkapitlet ingalunda skulle kunna tillstyrka,

att detsamma skulle i sin helhet utgå af statsmedel.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Elfsborgs, Vermlands,

Örebro, Kopparbergs, Vestmanlands, Gefleborgs och Jemtlands

län, samt domkapitlen i Linköping, Skara, Strengnäs, Vexiö, Lund,

Göteborg, Kalmar, Karlstad, Hernösand och Visby hade tillstyrkt, att

ordinarie lärare och lärarinna, som oförvitligt tjenstgjort fem år, sedan

han eller hon erhållit det första ålderstillägget, måtte vara berättigade

till ännu ett ålderstillägg å 100 kronor.

Som skäl för tillstyrkande af ett andra ålderstillägg hade anförts:

att, äfven om man antoge, att folkskolelärarne, då de utnämndes till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfatta Stat.v- och, Lai/utfkottet« Utlåtande N:o 2. •>

ordinarie tjenst, i allmänhet vore fria från skulder, så att deras löneinkomster

oafkortad t finge användas till deras lefnadsbehof, det- likväl af

ingen torde bestridas, att deras löneinkomster ändock vore ganska knappa.

Till välförtjent hjelp och uppmuntran hade derför åt ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskolan beviljats ett ålderstil]ägg af 100 kronor

att efter fem års oförvitlig tjenstgöring utgå, men, då uppenbart vore,

att lärarnes löneinkomster, äfven med inräknande af ålderstillägget,

efter ytterligare några års förlopp blefve än mera knappa, synnerligast

för lärare, som bildat familj och sålunda hade flera än sig sjelfva att

försörja, syntes ett andra ålderstillägg vara af behofvet påkalladt. . Den

nu utgående minimiaflöningen till folkskolelärare måste anses låg i förhållande

till det mödosamma och ansvarsfulla arbete, som de utförde,

samt de uppoffringar, de måst vidkännas för att utbilda sig till det vigtiga

lärarekallet. Den tid och de kostnader, en lärare måste använda

för vinnande af behörighet till ordinarie tjenst hade, liksom svårigheten

för folkskolelärarne att draga sig fram på deras nu bestämda löner,

ostridigt under senare tiden ökats, under det tillfälle för folkskolelärarne

att bereda sig några extra inkomster på åtskilliga orter ej funnes. Eu

jemförelse med många andra tjenster, som hvarken fordrade eu sådan

utbildning eller vore af samma sträfsamma beskaffenhet, talade för beviljande

af bättre lönevilkor för folkskolelärarne. De biför tjenster, som

kunde förenas med en folskoleläraretjenst, borde icke tillmätas den

betydelse, att de finge inverka på frågan om ett ålderstillägg. En

frestelse att mer eller mindre åsidosätta lärarekallets kraf läge deruti,

att läraren funne sig nödsakad att offra tid och krafter på arbete vid

sidan af kallet i syfte att för sin nödtorftiga utkomst skaffa sig biförtjenster.

Till stöd för yrkandet, att det ifrågasatta ålderstillägget borde

komma icke allenast lärare, utan äfven lärarinnor till godo, hade af de

i ämnet hörda myndigheter anförts, att, då i förevarande fall det vore

arbetet och icke något annat, som skulle godtgöras, det andra ålderstillägget,

liksom det första, borde tillerkännas såväl lärarinor som lärare,

och att några afsevärda skäl icke funnes för handen att från delaktighet

af ett andra ålderstillägg utesluta lärarinna, då ju kompetensvilkoren

för ordinarie anställning vid folkskola vore lika för lärare och lärarinna.

För förslaget, att det andra ålderstillägget borde utgå efter fem år,

sedan vidkommande lärare erhållit det första, hade åberopats, att det,

som i detta hänseende gälde beträffande andra ålderstillägget åt ordinarie

lärare vid rikets allmänna läroverk och af samma skäl, som der
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

vid varit bestämmande, borde tillämpas äfven vid fråga om ett andra

ålderstillägg till folkskolelärare.

Med hänsyn till vilkoren i öfrigt för erhållande af ett andra ålderstillägg

hade i allmänhet uttalats den mening, att i detta hänseende

samma fordringar borde uppställas, som vore stadgade för att det nu

medgifna ålderstillägget skulle utgå.

Öfverståthållareembetet hade ansett, att det andra ålderstillägget

borde beviljas ordinarie lärare och lärarinna vid folkskolorna i riket

efter väl vitsordad tjenstgöring under tio år, räknadt från den 1 januari

året efter skedd utnämning till ordinarie tjenst, hvaremot Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Östergötlands, Skaraborgs, Hallands, Vesterbottens

samt Göteborgs och Bohus län hållit före, att ifrågavarande ålderstillägg

borde utgå först efter femton ordinarie tjenstår.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Upsala län

hade ansett, att Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande

den sak, som nu vore i fråga, afsett endast lärare.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län hade förordat,

att det andra ålderstillägget måtte utgå med ett belopp af 200

kronor.

Nästan alla de myndigheter, från hvilka utlåtanden inkommit, hade

öfverensstämt deruti, att två tredjedelar af äfven det andra ålderstillägget

borde utgå af statsmedel och en tredjedel direkt af skoldistriktets

tillgångar, enär det skulle lända till förryckande af den ekonomiska

grundval, hvarpå vårt folk skolväsen hittills blifvit bygdt, om

utgifterna för ett andra ålderstillägg helt och hållet skulle bestridas af

statsmedel. Dock hade äfven den mening blifvit framstäld, att hela

ålderstillägget borde utgå af statsmedel, emedan i annat fall många

församlingar, som vore betungade af stora utgifter för sina skolor, lätt

kunde frestas att vid val af lärare föredraga yngre personer derför,

att de vore billigare, samt enär de ökade kostnaderna för skolväsendet

ofta kunde hindra vidtagande af förbättringar deruti.

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som blifvit

befald att låta verkställa utredning, huruvida — i händelse ordinarie

lärare och lärarinna vid folkskola, utöfver det ålderstillägg, hvartill de

nu vore berättigade, skulle erhålla yttqrligare ett årligt ålderstillägg å

100 kronor efter fem eller tio års tjenstgöring, sedan de kommit i

åtnjutande af det första ålderstillägget — såväl folkskollärarnes pensionsinrättning

som folkskollärarnes enke- och pupillkassa, under förutsättning

att nuvarande årliga bidrag af statsmedel fortfarande finge

till dem utgå med oförminskadt belopp och att de för dem nu gällande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 5

bestämmelser blefve oförändrade, kunde fullgöra sina förbindelser, både

låtit verkställa omförmälda utredning och dermed jemte eget utlåtande

till Kongl. Maj:t inkommit. För nämnda utredning har departementschefen

lemnat närmare redogörelse vid fråga om anslag, som höra under

under riksstatens nionde hufvudtitel. I detta sammanhang har han

nämnt, att direktionen i sitt utlåtande anfört, bland annat, att utaf den

ifrågavarande utredningen framginge, att år 1896 pensionsinrättningens

tillgångar motsvarade dess förpligtelser, men tillika att pensionsinrättningen,

äfven om minimidelaktigheisbeloppet förblefve vid den nuvarande

siffran, vore i behof af ökning i inkomsterna, derest brist skulle

kunna undvikas, och detta endast i följd af den normalt fortgående utvidgningen

af pensionsinrättningens ansvarsförbindelser. För att förekomma

brist borde, om nuvarande bestämmelser fortfarande finge ega

kraft, statsanslaget årligen höjas med 95,000 kronor; men för den

händelse att minimibeloppet för delaktighet i pensionsinrättningen, såsom

nu blifvit ifrågasatt, förändrades från 700 till 800 kronor, skulle detta

medföra en ökning i delaktighetens summa af omkring 500,000 kronor

och i sammanhang dermed borde statsanslaget höjas med 50,000 kronor,

så att det i 1898 års riksstat såsom bidrag till folkskolelärares

pensionering upptagna beloppet 357,873 kronor borde höjas med tillsammans

145,000 kronor, eller till 502,873 kronor.

Beträffande folkskolelärarnes enke- och pupillkassa — meddelar

vidare departementschefen — framginge af den utredning, som direktionen

den 19 mars 1894 till Kongl. Maj:t öfverlemnat, att den ifrågasatta

höjningen af minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor för denna

kassa skulle kunna genomföras utan att derför med nuvarande bestämmelser

någon ökning af statsbidraget vore behöflig.

För att vinna en öfversigt öfver folkskolelärarnes och lärarinnornas

löneförmåner och andra inkomster hade uppgifter derom för år 1896

infordrats från skolråd sordförandena i de särskilda skoldistrikten.

En sammanfattning af dessa uppgifter återfinnes å sid. 189 —196

i statsrådsprotokollet.

Departementschefen yttrar derefter:

Skulle lärare och lärarinna erhålla det nu ifrågasatta ålderstillägget,

så snart fem år förflutit, sedan de bekommit det första, skulle enligt

de uppgifter, som till statsrådsprotokollet lemnats angående antalet

lärare och lärarinnor, som år 1899 tjenstgjort tio år och derutöfver,

4,274 lärare och lärarinnor under nämnda år blifva berättigade till

ålderstillägg. Komme detta att utgå med 100 kronor till hvar och en

af dem, skulle alltså 427,400 kronor vara erforderliga derför. Af dessa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

skulle, om de grunder, som hittills varit gällande vid beräkning af

statsbidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid folkskolan, fortfarande

komme att tillämpas, två tredjedelar eller i rund summa 284,934

kronor erläggas af statsmedel.

Bestämdes det åter, att det andra ålderstillägget skulle komma

vederbörande lärare och lärarinnor till godo först från början af det

kalenderår, som komme närmast efter det, då det tionde ordinarie

tjenståret utgått, skulle förutnämnde 4,274 lärare och lärarinnor med

undantag af de 191, hvilkas tionde ordinarie tjenstår, enligt ofvan

nämnda uppgifter, utginge under år 1899, eller 4,083 lärare och lärarinnor

den 1 januari 1899 blifva berättigade till ålderstillägg, till hvilkas

gäldande 272,200 kronor eller i jemnadt tal 270,000 kronor vore erforderliga

af statsmedel.

Då hänsyn toges dertill, att, sedan de minimilöner, som nu utginge

till folkskolelärare och lärarinnor, bestämts, fordringarna för behörighet

till lärarebefattningar vid folkskolan höjts, att nämnda skolas betydelse

och vigt såväl för den enskilde, som deraf begagnade sig, som för

samhället i dess helhet ökats, att arbetet i henne blifvit i samma mån

ansvarsfullare och mödosammare samt att lefnadskostnaderna öfver

hufvud onekligen stigit, ansåge departementschefen i likhet med de flesta

myndigheter, som hade afgifvit utlåtanden i ämnet, rättvist och billigt,

att någon förhöjning i lärarepersonalens löner bereddes.

Då de skäl, som här ofvan anförts för en ökning af ifrågavarande

löner, icke endast talade för en förbättring af lärarnes löner, utan jemväl

ådagalade det billiga och rättvisa deruti, att äfven lärarinnornas

löneförmåner ökades, kunde departementschefen sålunda icke instämma

med dem, som menade, att den ifrågasatta löneförhöjningen borde

komma endast lärarne till godo, och departementschefen kunde det så

mycket mindre, som det vore att befara, att om lärarinnors minimilöner

bestämdes till lägre belopp än lärares, ekonomiska hänsyn blefve

alltför mycket, ja, mångenstädes uteslutande bestämmande, när det

skulle afgöras, huruvida lärare eller lärarinna skulle anställas vid vederbörande

skola.

Ej heller kunde departementschefen instämma med dem, som hölle

före, att endast vissa lärare och lärarinnor borde komma i åtnjutande af

den ifrågasatta löneförhöjningen. Då den minimilön, som för närvarande,

enligt gällande lag, tillkomme innehafvaren af lärarebefattning

vid folkskola, ansetts vara väl knapp, syntes nemligen den förhöjning

deraf, hvarom nu vore fråga, böra tillkomma alla vid folkskolan anstälda

ordinarie lärare och lärarinnor oberoende deraf, om de hade

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

några inkomster af sysselsättningar, som läge utanför läraretjenstens

område eller icke; äfvensom deraf, om de vid skötandet af sin befattning

ådagalagt alldeles särskilda förtjeneter. De extra inkomsterna

vore nemligen ersättning för arbete, som ej utfördes åt läraren på

grund af den befattning, lian såsom lärare innehade, utan som han

utförde jemte de till läraretjensten hörande göromål, och för hvilket

han sålunda måste anses berättigad till särskild ersättning. Någon

billighet kunde ju ej ligga deruti, att en extra inkomst, förvärfvad

genom ökadt arbete, skulle medföra nedsättning i löneförmåner, som

vore afpassade efter en tjensts säregna beskaffenhet under förutsättning

att denna på ett fullt tillfredsställande sätt sköttes. Om för öfrigt

rätten att besluta angående det ifrågasatta ålderstillägget öfverlätes åt

de särskilda skoldistrikten, syntes man, lärd af erfarenheten, med allt

skäl kunna antaga, att den rätten ofta skulle medföra intriger, tvister

och splittringar inom församlingarna, samt att beslutet ej sällan skulle

komma att bero på godtycklighet och tillfälliga stämningar samt alstra

missförstånd och missnöje. Derjemte framginge af den redogörelse

för lärarnes och lärarinnornas löneförmåner, som till statsrådsprotokollet

lemnats, att de extra inkomsterna vore hvarken af den betydenhet eller

af den omfattning, att de kunde göra den ifrågasatta löneförhöjningen

obehöflig, helst som ersättningen för naturaförmåner vore i många

skoldistrikt i förhållande till det verkliga värdet alltför låg. För öfrigt

vore det ju en fördel, om läraren blefve så aflönad, att han för att förskaffa

sig sitt nödtorftiga uppehälle ej tvunges att egna sig åt sysselsättningar,

som ej stode väl tillsammans med hans befattning och som

hotade att draga hans intresse från skolan. A andra sidan ville departementschefen

erinra om betydelsen deraf, att det funnes platser,

som vore förmånligare än andra antingen derigenom, att innehafvarne

hade större löneförmåner än vanligen vore fallet, eller derigenom att

att de hade tillfälle att bereda sig inkomster utöfver lönen genom att

öfvertaga jemväl andra sysslor, som vore förenliga med en lärares

ställning och icke utgjorde hinder för honom att fullt tillfredsställande

sköta sin egentliga befattning. Härigenom eggades nemligen många

lärare till fortsatt arbete för sin utbildning, för att en gång kunna erhålla

en sådan fördelaktigare plats. Ett sådant lärarnes fortsatta utbildningsarbete

komme alltid skolan till godo.

Beträffande öfriga vilkor för erhållande af det ålderstillägg, som

nu vore i fråga, anslöte sig departementschefen till dem, som hölle

före, att i hufvudsak samma vilkor, som gjort sig gällande vid bestämmandet

af hvad som fordrades för att en lärare vid de allmänna läroverken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och LagutsJcottets Utlåtande N:o 2.

skulle ega rätt att åtnjuta högre lön, borde fastställas äfven i fråga

om folkskolelärares uppflyttning i högre lönegrad.

Ibland föreskrifterna beträffande lärares vid de allmänna läroverken

uppflyttning i högre lönegrad funnes äfven den, att uppflyttningen

i regel skulle ega rum vid början af ett kalenderår. Det syntes departementschefen

som om samma föreskrift borde tillämpas äfven i

fråga om folkskolelärares uppflyttning i högre lönegrad, helst som samma

grundsats gjort sig gällande vid sistlidne års riksdag, då, på Kongl.

Maj:ts framställning, medel beviljats till ett ålderstillägg åt vid småskolan

anstälde examinerade lärare och lärarinnor.

Men komme denna föreskrift att tillämpas beträffande det nu ifrågasatta

lönetillägget, borde den äfven hafva tillämpning på det lönetillägg

å ett hundra kronor, som redan nu komme folkskoleläraren till

godo efter fem års oförvitlig tjenstgöring. Skulle åter äfven det första

ålderstillägget komma att utgå först från och med början af kalenderåret

närmast efter det, då det femte ordinarie tjenståret utgått, borde

man genom ett särskildt öfvergångsstadgande sörja för, att folkskollärare

och lärarinnor, som tillträdt ordinarie befattning före den 1

januari 1899, ej måtte lida någon minskning uti sin nuvarande rätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående aflöning

åt ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, att från och med

år 1899 lända till efterrättelse, nemligen:

Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången godkänd

afgångsexamen från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium,

blifvit i föreskrifven ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för

åtta månaders eller 34 Va veckors undervisning, åtnjuta minst sex hundra

kronor samt två ålderstillägg å ett hundra kronor hvartdera, det ena

efter fem och det andra efter tio års oförvitlig tjenstgöring, räknadt

från och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder läraren

eller lärarinnan såsom ordinarie tillträdt folkskolelärarebefattning.

Öfvergångsstadgande.

Den, som, då dessa bestämmelser träda i tillämpning, är såsom

ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola anstäld, skall på sätt hittills

varit stadgadt, derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt

tjenstgjort under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla

minst sju hundra kronor. Sådan lärare eller lärarinna skall från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 9

och med kalenderåret närmast efter det, då lian eller hon uppnår tio

ordinarie tjenstår, dock icke före den 1 januari 1899, för nyss angifna

undervisning bekomma ett ålderstillägg af ett hundra kronor;

dels att besluta följande förändrade bestämmelser angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor, att

från och med år 1899 lända till efterrättelse, nemligen:

Till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som i årlig lön åtnjuter, utom husrum, vedbrand och kofoder

eller ersättning derför, minst sex hundra kronor, samt hvarje annan

examinerad, vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig

lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning derför,

minst fem hundra kronor, eger skoldistrikt, derest läraren eller lärarinnan

årligen meddelar undervisning i skolan minst åtta månader eller

34 Vs- veckor af året — under hvilka läsdagarna uppgå till minst 192

— att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar

af den lön läraren eller lärarinnan, förutom husrum, vedbrand

och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter, hvilket bidrag dock ej,

utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga fyra hundra kronor.

Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap

oförvitligt tjenstgjort under så lång tid, att den årliga lönen till

honom eller henne skall utgå för sagda undervisning med minst sju

hundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning

derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med fyra

hundra sextiosex kronor sextiosju öre.

Har läraren eller lärarinnan oförvitligt tjenstgjort i folkskola som

ordinarie ytterligare så länge, att den årliga lönen till honom eller

henne af sådan anledning skall utgå för samma undervisning med

minst åtta hundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller

ersättning derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med

fem hundra trettiotre kronor trettiotre öre;

dels ock slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta

löneförhöjningen det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag

för lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 4,300,000

kronor, måtte höjas med 270,000 kronor, eller till 4,570,000 kronor.

Det sammansatta stats- och- lagutskottet, till hvars behandling

Kongl. Maj:ts förevarande framställning blifvit öfverlemnad, har i samBih.

till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N-.o 2.

manhang härmed jemväl förehaft tre inom Andra Kammaren i ämnet

väckta motioner.

Herr C. G. Grundell har i motionen n:o 31 yrkat, att Riksdagen

ville besluta, att i den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelse i afseende

på vilkoren för utbekommande af statsbidrag till lärare vid

folkskolor orden: — »under hvilka läsdagarne uppgå till minst 192» —

måtte utgå.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, att nyssnämnda

stadgande, i fall det blefve gilladt och antaget, skulle medföra, att

.skoldistrikt, i hvilka undervisningen vid folkskola fortginge endast 5

dagar i veckan — och skolor, der sådan anordning egde rum, funnes

till stort antal icke allenast inom Göteborgs och Bohus län, utan säkerligen

äfven inom öfriga län — ej skulle kunna erhålla statsbidrag till

lärares aflöning. Med en läsetid af 5 dagar i veckan under 34 V2

veckor komme man till ett dagantal af 173, hvarifrån åtminstone måste

dragas 3 helgdagar, nemligen Maria} bebådelsedag, Kristi himmelfärdsdag

och midsommardagen, som under arbetsdagarne kunde infalla.

Man hade alltså en summa af 170 läsdagar, eller 22 mindre, än som

i ofvannämnda bestämmelse föreskrefves. Detta skulle således utgöra

en hel öfverläsningsmånad, om i folkskolan undervisades 5 dagar i

veckan. Det betänkliga härvid vore, att, äfven om en församling, der

läsning endast under 5 af veckans dagar förekomme, skulle befinnas

villig eller anse sig tvungen att för utbekommande af statsbidrag underkasta

sig utgiften af lärareaflöning för 1 månads läsning utöfver en

årlig lärotid af 34 Va veckor, intet dermed vunnes, så vida den föreslagna

lydelsen uti ifrågavarande stadgande bibehölles, emedan der

uttryckligen stode: derest läraren eller lärarinnan årligen meddelar

undervisning i skolan minst åtta månader eller 34 ''!i veckor af året

— under hvilka läsdagarne uppgå till minst 192 —, hvarigenom alltså

undervisning i folkskola under 5 dagar i veckan vore omöjliggjord.

Men då, enligt Kongl. Maj:ts stadga angående folkundervisningen

den 10 december 1897 kap. 4 § 15, kyrkostämman på förslag af skolrådet

beslutade angående — — — de dagar i veckan — — — då

undervisningen skulle i skolorna meddelas — hvilket syntes innebära,

att någon dag i veckan kunde från undervisning undantagas — då i

samma § föreskrefves, att den årliga lärotiden vid skolor, för hvilkas

lärare skoldistrikt åtnjöte lönetillskott af allmänna medel, skulle omfatta

minst åtta månader eller 34 V2 veckor (utan angifvande af bestämdt

antal läsdagar), då vidare den på Kongl. Maj:ts befallning utarbetade

normalplanen innehölle läsordningar för folkskolor, i hvilka undervisa
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 11

des endast o dagar i veckan, kunde motionären ej fullt inse det motiverade

i nu tillkomna förslag om föreskrift angående minst 192 läsdagar.

Med hänsyn till de betänkliga olägenheter, som, efter motionärens

förmenande, skulle vållas, om skolor, som på grund af lokala

förhållanden nödgades inskränka lärotiden till 5 dagar i veckan, förvägrades

statsunderstöd, kunde motionären ej underlåta att yrka på

förändring uti ofvan åberopade bestämmelse.

I motionen n:o 164 har herr ,/. Eliasson m. fl. föreslagit Riksdagen

besluta, att det bidrag, som från statsverket utginge till aflöning dels

åt examinerade lärare och lärarinnor i folkskolor och dels till lärare

och lärarinnor i småskolor och mindre folkskolor, äfvensom biträdande

lärare och lärarinnor vid folkskolor, måtte, med samma vilkor, hvilka i

den kongl. propositionen vore angifna, höjas från två tredjedelar till

tre fjerdedelar, samt att det af Kongl. Maj:t äskade anslaget för detta

ändamål i förhållande derefter äfven måtte ökas.

Såsom skäl för denna framställning hafva motionärerna anfört, att

landskommunernas utgifter för skolväsendet i ganska betydlig grad

tillväxt under de senare åren, äfvensom att proportionen emellan statsbidraget

och kommunernas tillskott förändrats mot hvad den varit för

några år tillbaka. Och hafva motionärerna dervid åberopat sifferuppgifter,

hemtade ur statistiken öfver kommunernas fattigvård och finanser.

Slutligen hafva herrar N. Nilsson i Skärhus och N. Svensson i

Olseröd i sin motion n:o 162 erinrat, hurusom vid flera föregående

riksdagar fråga blifvit väckt om bidrag af statsmedel till den för vissa

folkskolelärare och folkskolelärarinnor bestämda löneförmån af kofoder,

som för närvarande gäldades af skoldistrikten vare sig in natura eller

efter uppskattadt värde i penningar. Då staten bidroge med två tredjedelar

af lönen till folkskolelärare och folkskolelärarinna och kofodret icke

kunde annorlunda anses än såsom eu del af sådan lön, syntes motionärerna

följdrigtigt, att statens bidrag borde afse jemväl nämnda löneförmån.

Åf den utredning, som angående värdet af ifrågavarande

naturaprestation vid föregående tillfällen lemnats, hade framgått, att

det eu lärare eller lärarinna årligen tillkommande kofoder skäligen

kunde uppskattas till 100 kronor, af hvilket belopp, efter den om lärarelönerna

stadgade fördelning, två tredjedelar eller 66 kronor 67

öre skulle å staten och återstående en tredjedel eller 33 kronor 33 öre

å skoldistriktet belöpa.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Då fråga förut i samma syfte förevarit, hade statsbidraget efter

sådan fördelning beräknats till sammanlagdt 360,000 kronor, hvilket

belopp syntes i det närmaste motsvara den ökning, som vid statens

deltagande i gäldande af ifrågavarande löneförmån kunde finnas erforderlig

å det anslag, hvarifrån medlen borde utgå eller anslaget för

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor.

På grund häraf hafva motionärerna föreslagit, att Riksdagen —

på det att, då till ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola eller till

annan examinerad, vid folkskola antagen lärare eller lärarinna utginge

kontant ersättning för kofoder med minst 100 kronor eller ock på

grund af ordinarie lärares eller lärarinnas derom gjorda yrkande kofodret

till sådan lärare eller lärarinna utginge in natura, skoldistriktet

skulle af statsmedel få bekomma ett årligt bidrag af 66 kronor 67 öre

till denna del af lärarens eller lärarinnans aflöning — måtte öka förslagsanslaget,

till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor»

med 360,000 kronor.

Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning om förändrade

bestämmelser angående aflöning åt ordinarie, lärare och lärarinna vid

folkskola, bar utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit

sig böra tillstyrka densamma utan annan ändring, än att i förevarande

bestämmelser rörande tjensrgöringstidens längd införts ett tillägg beträffande

sådana fall, i hvilka Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

medgifvit en kortare lästid än 8 månader. Detta tillägg motsvarar

en bestämmelse, som af 1897 års Riksdag beslöts angående småskolelärares

aflöning.

Hvad vidare angår de särskilda förslagen om förändrade bestämmelser

angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor och småskolor, bär utskottet, som i fråga om lönetillskott

för lärarepersonalen vid folkskolor ansett Riksdagen böra i

öfrigt biträda Kongl. Maj:ts härom gjorda framställning jemväl härmed

det tillägg, som ofvan förordats beträffande aflöningsbestämmelserna, funnit,

att den af herr Grundell framhållna omständigheten, att bestämmelsen

om 192 läsdagar under 8 månader eller 34 Va veckor af året komme att för

folkskola, der undervisningen påginge endast 5 dagar i veckan, omöjliggöra

erhållande af statsbidrag, innebär ett giltigt skäl för uteslutande

af nämnda bestämmelse om läsdagarnes antal. Kongl. Maj:ts härutinnan

gjorda förslag lärer afse att förebygga den ojemnhet i fråga om läsdagarnes

antal, som å en del orter eger rum, och särskildt den oegentligheten,

att vid vissa skolor, der undervisningen pågår endast 5 dagar i veckan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 13

och der likväl s. k. hvarannandagsläsning är genomförd, den ena af skolans

afdelningar åtnjuter undervisning endast 2 dagar i veckan. Utskottet

erkänner visserligen olämpligheten af en sådan anordning, men anser

dock, att andra medel stå till Kongl. Maj:ts förfogande att lägga

hinder i vägen för ett dylikt tillstånd. Vidkommande det af herr Eliasson

m. fl. väckta förslaget att höja statsbidraget till aflönande af lärarepersonalen

vid folkskolor och småskolor från Va till 3U af lönernas belopp,

hafva liknande förslag förut vid särskilda tillfällen af Riksdagen

behandlats, men icke föranledt någon åtgärd från Riksdagens sida.

Betänkligheter hafva nemligen uttalats mot att i så hög grad, som

genom ett dylikt stadgande komme att ske, öka statsverkets utgifter

för folkskolan. Statsutskottet vid 1885 års riksdag har derjemte framhållit,

att folkskolelärarne såmedelst skulle komma att i förhållande till

kommunerna, af hvilka de antoges och väsentligen också aflönades,

intaga en annan ställning än de hade enligt den städse vidhållna grundsatsen,

att de icke borde vara statens, utan kommunens tjenstemän.

Ej heller för närvarande synas enligt utskottets mening skäl föreligga

att förändra förhållandet emellan statens och kommunens bidrag till

bestridande af kostnaderna för folkskoleväsendet. I enlighet med denna

uppfattning anser sig utskottet jemväl sakna skäl för att tillstyrka det

af herrar Nilsson och Svensson framstälda förslaget, att staten skulle

med visst belopp deltaga i kommunernas utgifter för kofoder eller kofodersersättning

åt lärare och lärarinnor vid folkskola. Yrkandet om

statsbidrag till detta ändamål har framkommit vid flera föregående riksdagar,

men städse sammanbundits med frågan om utbytande af förmånen

af kofoder eller ersättning derför mot ett visst för alla lärare lika

penningebelopp. Dervid har man visserligen å ena sidan i anledning

af de olägenheter, som med det nuvarande aflöningssättet äro förenade,

erkänt önskvärdheten af en lönereglering i det angifna syftet, men å

andra sidan, då en sådan reglering icke ansetts kunna genomföras,

med mindre staten trädde emellan, funnit den uppoffring, som härför

skulle kräfvas från statsverkets sida, vara större än som motsvarade

det intresse, staten kunde hafva i förändringens genomförande. Nu

föreligger endast den del af förslaget, som förut gifvit anledning till

Riksdagens vägran att genomföra ett förändradt aflöningssätt beträffande

nämnda förmån, och torde utskottet alltså ega giltiga skäl för sitt afstyrkande

af motionen.

Då utskottet sålunda funnit sig böra tillstyrka de af Kongl. Maj:t

föreslagna aflöningsbestämmelserna och grunderna för utbekommande af

lönetillskott, för lärare, endast med de här ofvan föreslagna smärre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

förändringar, torde den af Kongl. Maj:t för löneförhöjningens genomförande

äskade anslagsökning jemväl böra af Riksdagen bifallas, hvaremot

någon anslagshöjning för de i herr Eliassons m. fl. samt herrar

Nilssons och Svenssons motioner åsyftade ändamål icke varder erforderlig.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må godkänna följande förändrade

bestämmelser angående aflöning åt ordinarie

lärare och lärarinna vid folkskola, att från och med

år 1899 lända till efterrättelse, nemligen:

Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången

godkänd afgångsexamen från folkskolelärareeller

folkskolelärarinneseminarium, blifvit i föreskrifven

ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för

undervisning under åtta månader eller 34''/2 veckor

eller under den kortare tid, som Kongl. Maj:t på

grund af särskilda förhållanden kan medgifva, åtnjuta

minst sex hundra kronor samt två ålderstillägg å ett

hundra kronor hvartdera, det ena efter fem och det

andra efter tio års oförvitlig tjenstgöring, räknadt från

och med början af kalenderåret närmast efter det,

hvarunder läraren eller lärarinnan såsom ordinarie tillträdt

folkskolelärarebefattning.

Öfvergängsstadgande.

Den, som, då dessa bestämmelser träda i tillämpning,

är såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola

anstäld, skall, på sätt hittills varit stadgadt,

derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt

tjenstgjort under fem år, för åtta månaders undervisning

i lön erhålla minst sju hundra kronor. Sådan

lärare eller lärarinna skall från och med kalenderåret

närmast efter det, då han eller hon uppnår tio ordinarie

tjenstår, dock icke före den 1 januari 1899, för

nyss angifna undervisning bekomma ett ålderstillägg

af ett hundra kronor;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 15

b) att den af herr J. Eliasson m. fl. väckta motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

c) att herrar N. Nilssons och N. Svenssons omförmälda

motion icke må af Riksdagen bifallas;

d) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i

mom. a) och b) hemstält, må, med godkännande

af herr C. G. Grundells framstälda yrkande, på det

sätt bifalla Kongl. Maj:ts framställning, att Riksdagen

beslutar följande förändrade bestämmelser angående

lönetillskott. af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor, att från och med år 1899 lända till

efterrättelse, nemligen:

Till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller

lärarinna vid folkskola, som i årlig lön åtnjuter, utom

husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför,

minst sex hundra kronor, samt hvarje annan examinerad,

vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig

lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

derför, minst fem hundra kronor, eger skoldistrikt,

derest läraren eller lärarinnan årligen meddelar

undervisning i skolan under minst åtta månader

eller 34''A veckor af året eller under den kortare

tid, som Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett

årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön,

läraren eller lärarinnan, förutom husrum, vedbrand

och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter, hvilket

bidrag dock ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga

fyra hundra kronor.

Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola

i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under så lång

tid, att den årliga lönen till honom eller henne skall

utgå för sagda undervisning med minst sju hundra

kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller

ersättning derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla

statsbidrag med fyra hundra sextiosex kronor sextiosju

öre.

Har läraren eller lärarinnan oförvitligt tjenstgjort

i folkskola som ordinarie ytterligare så länge, att den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats* och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

årliga lönen till honom eller henne af sådan anledning

skall utgå. för samma undervisning med minst åtta

hundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner

eller ersättning derför, eger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag med fem hundra trettiotre kronor

trettiotre öre; samt

e) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, må medgifva, att för genomförande af den i

mom. a) föreslagna löneförhöjningen det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslag för löne

tillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu

4,300,000 kronor, må höjas med 270,000 kronor.

Stockholm den 28 april 1898.

På det sammansatta utskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservationer:

vid mom. c)::

af herrar S. G. von Frusen, O. Larsson, J. Anderson, O. W. Redelius

och D. Persson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall

till den af herrar Nilsson och Svensson väckta motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:95 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om förändrade bestämmelser angående aflöning åt ordin s. 14 i texten