Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar med afseende a delning af Hernösands stift, dels fyra särskilda i detta ämne väckta motioner, dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 31, med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. l:o.

1898-04-28 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1898:4, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar med afseende a delning af Hernösands stift, dels fyra särskilda i detta ämne väckta motioner, dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 31, med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- ock Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1898, kä. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar med afseende a delning af Hernösands

stift, dels fyra särskilda i detta ämne väckta motioner,

dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 31, med förslag

till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen

angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863.

l:o.

I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t

under riksstatens åttonde hufvudtitel föreslagit,

dels i punkten 3:o):

att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens

län från den 1 januari 1899 frånskildes Hernösands stift för att bilda

ett särskildt stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet af

biskopslöneregleringsfonden användes högst 13,500 kronor årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett

Bill. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till

amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

att för hyra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt

belopp af 1,500 kronor; samt

att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom

den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands

domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens

och Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor;

dels ock i punkten 39:o):

att Riksdagen måtte på extra stat för år 1899 anvisa följande belopp,

nemligen 600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen

vid domkapitlet i Hernösand för den minskning i hans inkomst, som i

anledning af den föreslagna delningen af Hernösands stift skulle uppstå

genom upphörande af det från lappmarks ecklesiastikverk till honom

nu utgående anslag, samt 3,500 kronor för anskaffande af möbler, inventarier

m. m. för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som

enligt Kongl. Maj:ts förslag om berörda stifts delning skulle komma

att upprättas i Luleå.

I anledning af Kongl. Maj:ts förstnämnda framställning har i särskilda

inom Riksdagen väckta motioner föreslagits:

af herr A■ W. Styrlander (motionen n:o 109 i Andra Kammaren):

att Riksdagen, under vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges

till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de nuvarande

biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes, måtte

medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge från den 1 januari

1899 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift;

af herr F. O. Bremberg (motionen n:o 25 i Första Kammaren):

att Riksdagen, under vilkor att Kalmar och Vexiö stift sammansloges

till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de nuvarande

biskoparnes i Kalmar och Vexiö afgång eller eljest möjliggjordes, måtte

nu medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge från den 1

januari 1899 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift;

af herr C. F. Petersson i Dänningelanda (motionen n:o 186 i Andra

Kammaren): att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts hemställan i

tredje punkten under åttonde hufvudtiteln, ville medgifva, att, under

vilkor att Kalmar stift sammansloges med Vexiö stift och förenades till

ett stift, Hernösands stift finge delas i tvenne stift, samt

af herr A. Petersson i Påboda m. fl. (motionen n:o 192 i Andra

Kammaren): att Riksdagen måtte, med afslag å hvad i förenämnda motioner

yrkats rörande sammanslagning, bifalla hvad Kongl. Maj:t i fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

om Hernösands stifts delning föreslagit, dock med den ändring, att

i stället för biskop måtte i det nya stiftet tillsättas en superintendent,

samt att för lians aflöning måtte ur biskopslöneregleringsfonden användas

ett belopp af högst 8,000 kronor årligen.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 har föredragande departementschefen

anmält, att i den vigtiga och enligt departementschefens

förmenande för hela Norrlands andliga kultur betydelsefulla frågan om

Hernösands stifts delning framställningar åter gjorts hos Kongl. Maj:t af ej

mindre domkapitlet i Hernösand än äfven landstingen och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i de båda nordligaste länen. Departementschefen

hade, såsom han vidare yttrar, tre gånger förut, senast till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1897, uttalat sig för nödvändigheten af

denna frågas snara lösning och dervid utförligt redogjort för de uttalanden,

som tillförene gjorts af vederbörande myndigheter samt dessutom

af representanter för de norrländska länen i Riksdagens båda

kamrar. För att icke behöfva å nyo upprepa hvad som sålunda förut

anförts, hänvisade departementschefen till sistnämnda statsrådsprotokoll.

Men innan departementschefen redogjorde för innehållet af senast

inkomna handlingar i detta ärende, ville han erinra derom, att Riksdagens

afslag å Kongl. Maj:ts framställningar om Hernösands stifts delning

måste sägas hafva berott icke på ett underkännande af vigten och

betydelsen af denna stiftsdelning, utan derpå att man från åtskilliga

håll ansett delningen böra uppvägas genom en förändring i stiftsorganisationen

i öfrigt medelst en motsvarande sammanslagning af andra

stift. Departementschefen hade redan vid föregående tillfällen uttalat

sig mot denna uppfattning, enär han icke kunde anse det vara behöfligt

eller lämpligt att bereda en fördel åt den öfre delen af Sverige,

en fördel, som alla erkände vara af behofvet påkallad, genom att samtidigt

vidtaga en åtgärd, som enligt hans mening innebure en bestämd

försämring af förhållandena i det nedre. Den ståndpunkt, departementschefen

i detta hänseende förut intagit, intoge han fortfarande. Naturligtvis

måste tankarne på förändring af stiftsorganisationen i nedre Sverige

rigtas mot de båda minsta stiften, Kalmar och Visby. Beträffande

förslaget om Gotlands läggande under Kalmar stift hade departementschefen

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 uttalat sig mot

detsamma såsom synnerligen olämpligt och såsom medförande verklig

skada för Gotland. Han hade ock erinrat, att det varit med djupt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

bekymmer, som förslaget mottagits på Gotland. Så mycket berättigande

läge också till grund för det motstånd, samma förslag rönt, att

man torde kunna påstå, att många, som förut ifrat för tanken på denna

sammanslagning, numera tvekade om lämpligheten af dess utförande.

Viss vore departementschefen äfven uppå att stora och känbara olägenheter,

likasom ock ett befogadt missnöje, skulle blifva en följd af Kalmar

stifts sammanslagning med Vexiö stift eller fördelning mellan Linköpings

och Vexiö stift. Från presterskapet i Kalmar stift hade ock

nyligen inkommit en petition, att Kongl. Maj:t måtte lemna sin medverkan

till att Kalmar stift fortfarande måtte förblifva, hvad det nu

vore och under århundraden varit, ett eget stift med egen stiftsstyrelse.

En liknande uppfattning ansåge departementschefen äfven,

efter hvad till hans kännedom kommit, vara rådande hos stiftets befolkning

i öfrigt. På dessa skäl ansåge han, att den fråga, som nu

förelädes Riksdagen, borde begränsas till Hernösands stifts delning.

Af nu inkomna handlingar inhemtades följande.

Domkapitlets senaste skrifvelse i ämnet vore närmast föranledd af en

utaf sistlidet års prestmöte inom stiftet hos domkapitlet enhälligt gjord

anhållan, att domkapitlet ville till Kongl. Maj:t ingå med förnyad framställning

angående stiftsdelningsfrågans lösning med det allra snaraste

på förut af domkapitlet föreslaget sätt, uti hvilken anhållan särskildt

betonats den genom inflyttning från södra orterna och särskildt från

Finland föranledda starka och hastiga folkökningen och de härigenom

nödvändiggjorda, synnerligen omfattande nyorganisationerna å både

kyrkans och skolans områden, omöjligheten för en enda stiftsstyrelse

att, så som sig borde, tillgodose samtliga församlingarnas behof och

den följd häraf, att i synnerhet församlingarna i de två nordligaste, från

stiftsstaden mest aflägsna länen komme att lida, det otillbörliga deruti,

att inemot 600,000 menniskor finge i jemförelsevis mindre mått åtnjuta

den andliga omvårdnad, som komme rikets öfriga invånare till del, samt

nödvändigheten deraf, att den andliga odlingen hölle jemna steg med

den materiella, hvilken senare inom Norrland redan tagit ett så starkt uppsving.

Under hänvisning härtill hade domkapitlet, som ansett sig hafva

så mycket mindre anledning att nu närmare uppvisa nödvändigheten af

stiftets snara delning, som denna nödvändighet icke kunde förnekas af

någon, som med opartiskhet och verklig sakkännedom bedömde denna

fråga, vidare anfört, att stiftets folkmängd under år 1896 ökats med

omkring 8,400 personer, så att den vid årets slut utgjort 578,711, att

till följd af denna ständigt och raskt växande folknumerär och den

ofantliga yta, öfver hvilken befolkningen vore spridd, det skriande miss
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

förhållandet nu rådde, att på hvarje ordinarie prestman inom stiftet

komme i medeltal en folkmängd af omkring 3,000 personer och en

areal af mer än 10 gamla qvadratmil, att det läge i sakens natur, att

under sådana förhållanden själavården och undervisningsväsendet icke

kunde vederbörligen tillgodoses, att det vid en närmare undersökning

af förhållandena inom hvarje pastorat visat sig, att i ej mindre än 57

af stiftets 113 pastorat åtminstone en ny presterlig beställning borde i

den närmaste framtiden inrättas, under det att å andra sidan icke en

enda församling funnes, der antalet presterliga krafter skulle kunna

utan olägenhet minskas, att omkring 40 nya kyrkor eller kapell borde

byggas å platser, der förut ingen gudstjenstlokal funnes, att det vore

tydligt, att för alla dessa nybildningsfrågors behöriga handläggning en

enda stiftsstyrelse vore otillräcklig, i synnerhet som de platser, der nybildningarna

företrädesvis vore af behofvet påkallade, läge på ett afstånd

af mellan 50 och nära 100 mil från Hernösand, att af den omständigheten,

att icke blott en stor mängd församlingar funnes, i hviska

ett betydande antal barn erhölle allenast 10 å 11 veckors undervisning

om året, utan ock inom ej mindre än 18 af stiftets församlingar ett rätt

stort antal barn icke kunde erhålla någon som helst skolundervisning,

framginge, huru mycket som ännu fattades i ett ordnadt folkskoleväsen,

att, sedan äfven de högre skolorna för qvinlig ungdom stälts under

offentlig tillsyn, antalet af de högre läroanstalter, som stode under domkapitlets

eller efori omedelbara vård, utgjorde ej mindre än 21, och att

under domkapitlets omedelbara vård dessutom stode 5 lappfolkskolor,

flere kateketskolor och 23 statsskolor i finnförsamlingarna, att antalet

af de under år 1896 till domkapitlet inkomna mål utgjort 2,252, den

högsta siffra, som ännu förekommit, och att ärendenas antal under 1897

syntes, att döma af antalet diariinummer dittills, blifva än större, samt

att härvid äfven borde beaktas, att en mycket stor del af dessa ärenden

afsåge nybildningen inom kyrko- och undervisningsväsendet, hvadan

domkapitelsgöromålen med hänsyn till deras beskaffenhet kräfde vida

mera arbete än inom andra stift, der dylika ärenden endast undantagsvis

förekomme. På grund af hvad domkapitlet sålunda anfört och då svårigheterna

och farorna af det närvarande tillståndet för hvarje år blefve

alltmer uppenbara, hemstälde domkapitlet, att Kongl. Maj:t täcktes för

innevarande Riksdag framlägga förnyadt förslag om bildande af ett

särskildt stift för Vesterbottens och Norrbottens län
Om

en dylik framställning till Riksdagen angående delning af

Hernösands stift hade, såsom departementschefen redan nämnt, äfven

ofvannämnda båda landsting anhållit, dervid Vesterbottens läns lands
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ting framhållit, att, om det vore illa nog, att Norrland till följd af sitt

afskilda läge och sina klimatiska förhållanden intoge en ofördelaktig

undantagsställning gent emot lyckligare lottade delar af fäderneslandet,

det vore alldeles oförsvarligt, att Hernösands stifts församlingar, hvilkas

sammanlagda invånareantal snart uppginge till 600,000, i hvad som

rörde tillsynen öfver och befrämjandet af deras andliga kultur hölles

qvar i en orättvis undantagsställning, och Norrbottens läns landsting

anfört, att fragan om stiftets delning icke borde blifva hvilande, enär

behofvet af en sådan åtgärd blefve för hvarje år alltmera oafvisligt och

olägenheten deraf, att för öfra hälften af Sverige funnes blott en stiftsstyrelse,

alltmera känbar, i samma mån som den materiella utvecklingen

fortskrede och i samband dermed folkmängden ökades; och hade Kongl.

Maj.ts befallningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka

till Kongl. Maj:t öfverlemnat de respektive landstingens skrivelser i

ämnet, dervid båda tillstyrkt bifall till landstingens hemställan.

Presterskapet inom Kalmar stift hade i ofvannämnda till Kongl.

Maj.t nyligen inkomna petition allmänt uttalat sina bekymmer mot detta

stifts sammanslagning med annat stift eller fördelning å flera stift.

Framhållande, utom faran för rubbning i det goda religiösa förhållande,

som nu vore rådande inom stiftets församlingar, de svårigheter af flera

slag för presterskapet, som derigenom skulle uppstå, såsom det yngre

presterskapets fördröjda befordran, samt det förryckande, som skulle

®ga. rum med afseende å stiftets enskilda enke- och pupillkassa samt

de icke mindre än 45 andra stiftelser och kassor, som bildats till förmån

för stiftet och dess presterskap, äfvensom de olägenheter, som skulle

uppstå för de allmänna läroverken, särskildt det högre i stiftsstaden,

genom förlust af särskild eforalstyrelse, hade presterskapet anhållit, att

Kongl. Maj:t måtte afvärja de olyckor, som genom Kalmar stifts upphörande

skulle träffa ej endast denna landsände, utan hela den kyrkliga

organisationen.

Det vore naturligtvis med en viss tvekan och obenägenhet, som

departementschefen nu för fjerde gången föresloge Kongl. Maj:t att

ingå till Riksdagen med en framställning om Hernösands stifts delning.

Men denna delning vore så oafvisligt påträngande, de fördelar, som

derigenom skulle vinnas, så stora, den skada och de faror, som härflöte

ur de nuvarande missförhållandena, så handgripliga, att departementschefen

icke kunde eller ville härutinnan åtaga sig ansvaret för en underlåtenhet

eller ett uppskof. Riksdagen hade också sjelf erkänt stifts—

delningens nödvändighet; det enda hinder, som stält sig i vägen för

trågans förande till ett lyckligt slut, hade varit yrkandet på en mot
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

svarande minskning af stiftens antal i det öfriga landet. Men en sådan

åtgärd innebure, hvarhelst den försöktes, för de deraf träffade landsdelarne

en rubbning i sekelgamla förhållanden, hvilken icke i något afseende

åt dem medförde en förbättring i hvad de förut haft, men deremot

i mångt och mycket en gifven försämring och som derför väckte

oro och missnöje. Något åt detta håll syftande förslag ansåge departementschefen

sig således icke kunna framlägga, och detta så mycket mindre,

som de uppoffringar, staten hade att vidkännas för ett nytt stifts bildande,

i förhållande till ändamålets vigt måste anses vara föga nämnvärda.

Då dertill komme, att behofvet af Hernösands stifts delning

vore en i hög grad glädjande företeelse, såsom beroende på det uppsving

i alla afseenden, Norrland under de sista decennierna vunnit,

syntes icke hoppet om en lycklig utgång uteslutet, äfven om frågan

fortfarande begränsades så, att den blott komme att afse det öfvermåttan

stora norrländska stiftets delning.

Beträffande sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det

nya norrländska stiftet hade departementschefen redan vid ärendets

föredragning inför Kongl. Maj:t den 17 mars 1893 uttalat sig för att

det icke borde ifrågasättas, att åt honom skulle på lön anslås något

prebendepastorat, utan att en bestämd lön borde åt honom anvisas.

Genom kongl. brefvet den 15 juni 1861 angående reglering af biskoparnes

löner hade dessa löner i de särskilda stiften bestämts från 16,000

till 10,000 kronor, deribland för biskopen i Hernösand till 12,000 kronor.

I likhet med hvad departementschefen förut uttalat och i enlighet

med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret hemstält, ansåge

departementschefen, att, då hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands

stift skulle delas, för sin behöriga vård komme att. kräfva å stiftsstyrelsens

sida fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift

inom det öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke borde sättas

lägre än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift eller 12,000 kronor,

hvartill borde komma särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de

genom nyssnämnda kongl. bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för

reglering af biskoparnes löner skulle till biskop, der biskopshus ej funnes,

utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nuvarande

fall syntes departementschefen vara erforderligt. Medel till denna lön och

hyresersättning ansåge departementschefen kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden,

hvilken uppkommit genom inkomster, som afskilts

från vissa biskopslöner och bestämts till jemnande af andra. Vid 1896

års slut egde denna fond en behållning, som beräknats uppgå til 456,720

kronor 49 öre. Inkomsterna under år 1896 hade uppgått till 47,750

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- ech Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

kronor 65 öre, deraf ränta och kapitalvinst 17,515 kronor 6 öre. De

till utgående från fonden anvisade årliga utgifterna till lönefyllnad åt

åtskilliga biskopar m. m. utgjorde tillsammans 24,210 kronor 49 öre,

hvartill kommit för år 1896 en extra utgift å omkring 19,000 kronor.

Hvad anginge det nya domkapitlet, hade departementschefen vid

föregående tillfällen redogjort för, hurusom genom infordrade yttranden

af nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamling och vederbörande

lektorer vid dervarande läroverk utrönts, huruledes, utan någon uppoffring

från det allmännas sida, ledamöter skulle erhållas i det nya domkapitlet.

Beträffande aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet, vidhölle

departementschefen, att denne tjensteman borde åtnjuta dels de inkomster,

som enligt gällande grunder för konsistorienotariernas aflöning

utginge från Vesterbottens och Norrbottens län till notarien vid Hernösands

domkapitel, dels ock ett skäligt anslag af statsmedel. I yttrandet

till protokollet den 17 mars 1893 hade, med ledning af från domkapitlet

i Hernösand infordrade uppgifter, lemnats eu specifik utredning beträffande

omförmälda från Vesterbottens och Norrbottens län inflytande

inkomster för konsistorienotarien i Hernösands stift. Denna utredning

hade gifvit vid handen, att dessa inkomster i medeltal utgjort omkring

1,500 kronor årligen. Anslaget af statsmedel torde böra bestämmas

till 3,000 kronor, hvarigenom notarien skulle beredas en löneinkomst af

omkring 4,500 kronor.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren, torde deras arfvode,

n kunna bestämmas till ungefär enahanda belopp, hvartill amanuensens

och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand inkomster af deras

befattningar under de senaste åren före 1891 uppgått, nemligen för

amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren omkring 500 kronor

jemte bostad och vedbrand.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets

expedition, hade domkapitlet beräknat dessa till följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för

vaktmästaren .............................................................................. kr. 1,500: —

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter........................ » 600: —

hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassaskåp,

andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m. för en

gång................................................................................................ » 3,500: —.

Härtill skulle slutligen komma den kostnad, som blefve erforderlig

för ersättning åt konsistorienotarien och amanuensen i Hernösand för

den minskning i inkomster, som skulle drabba dessa tjenstemän till

följd af stiftsdelningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande U:o 4. 9

Innan utskottet, till hvars förberedande behandling förevarande

framställningar blifvit öfverlemnade, går att för egen del yttra sig i

ämnet, anser sig utskottet böra omförmäla, hurusom dels samtliga till

Kalmar stift hörande församlingar enligt kyrkostämmoprotokoll, hvaraf

utdrag blifvit utskottet tillstälda, uttalat den önskan och förhoppning,

att stiftet måtte få behålla sin sjelfständighet under egen stiftsstyrelse,

dels ock de flesta bland församlingarna jemte ett stort antal enskilda

personer särskild! inom Kalmar stads- och landsförsamlingar till Kongl.

Maj:t ingått med petitioner i enahanda syfte, livilka petitioner blifvit

genom ecklesiastikdepartementet till utskottet för dess kännedom öfverlemnade.

Behöfligheten af Hernösands stifts delning har blifvit af Riksdagens

båda kamrar erkänd, och ett ytterligare undanskjutande af

denna frågas lösning synes utskottet vara i hög grad betänkligt,

särskild! i betraktande af Norrlands alltjemt med stora steg fortgående

utveckling, hvilken äfven torde komma att i afsevärd grad

främjas genom vissa af innevarande Riksdag fattade beslut. Att Kongl.

Maj:ts till sistlidet årö Riksdag i ämnet gjorda framställning icke blef

bifallen, berodde uppenbarligen på den af Andra Kammaren då likasom

vid 1893 och 1896 års riksdagar häfdade uppfattning, att i sammanhang

med Hernösands stifts delning borde på ett eller annat sätt vidtagas

en omreglering af de nuvarande stiften, så att hela antalet stiftsstyrelser

ej behöfde genom förändringen ökas. I sådant afseende föreligga

nu till Riksdagens pröfning två särskilda förslag, åsyftande det

ena en sammanslagning af Kalmar och Visby stift och det andra att

Kalmar och Vexiö stift skulle förenas till ett stift.

Hvad beträffar den sålunda väckta frågan om sammanslagning af

tvenne andra stift, vill det synas utskottet, som vore sagda spörsmål

icke af natur att i förevarande ärende böra få något bestämmande inflytande.

När utskottet vid 1896 års riksdag hade att yttra sig om det

jemväl då framstälda förslaget, att Gotland skulle upphöra att vara

eget stift och sammanslås med Kalmar stift, anförde utskottet, att den

utredning, som Kongl. Maj:t då låtit verkställa och för Riksdagen framlagt

beträffande betydelsen af en sådan åtgärd, syntes utskottet gifva

vid handen, att densamma för Gotland med dess afskilda läge och i

flera fall egendomliga förhållanden skulle medföra så afsevärda olägenheter,

att de ingalunda uppvägdes af den jemförelsevis obetydliga besparing,

som genom sammanslagningen af berörda stift skulle kunna

vinnas. Den uppfattning, som utskottet då uttalade, delar utskottet

Bih. till Riksd. Brok 1898. 4 Samt. 2 Afd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

jemväl nu och finner likartade invändningar kunna göras äfven mot

det förslag till sammanslagning af Vexiö och Kalmar stift, som nu bragts

å bane. Visserligen gälla icke gent emot sistnämnda förslag de erinringar,

som äro att hemta från Gotlands insulära läge och deraf härflytande

egendomliga förhållanden. Påtagligt är dock, att indragningen af en

sedan lång tid tillbaka bestående stiftsstyrelse skall genom den rubbning

af befintliga och invanda förhållanden, hvilken den måste medföra,

innebära känbara svårigheter. Det visar sig också, att Kalmar stifts

befolkning, då fråga nu uppstått, att dess särskilda stiftsstyrelse skulle

upphöra, önskar att behållas vid den närvarande ordningen; och denna

mening, som icke underlåtit att gifva sig uttryck, får väl icke tydas

såsom allenast beroende på en känslostämning till förmån för en fäderneärfd

och mer än sekelgammal institution, utan innebär uppenbarligen,

att stiftets befolkning, som väl sjelf är närmast att härom döma, finner

stiftsstyrelsens indragning skola medföra verkliga och afsevärda olägenheter.

Utskottet kan under sådana förhållanden icke anse skäligt att

tillstyrka den föreslagna förändringen af dervarande stiftsstyrelse.

Om det ena så väl som det andra alternativet gäller i öfrigt, att

det emellan dem och frågan angående Hernösands stifts delning icke

lärer kunna uppvisas något ovilkorlig^ i sakens egen natur grundadt

sammanhang; men väl synas dessa förslag om minskning af de förutvarande

stiftens antal vara egnade att undanskjuta den högst nödiga

delningen af Hernösands stift. Ty ett eventuelt beslut om sammanslagning

kräfver enighet mellan flera beslutande korporationer, af hvilka

hittills blott en uttalat sig till förmån för en sådan åtgärd.

Väger man å ena sidan de obestridt stora syften, dem man med

Hernösands stifts delning vill ernå, mot å andra sidan den ringa ekonomiska

vinst, en sammanslagning skulle medföra, och tager man härjemte

skälig hänsyn till de olägenheter, densamma skulle vålla, och till

de af dessa olägenheter beroende önskningar, som från befolkningens

sida framkommit, så vill det synas utskottet, att vida öfvervägande skäl

tala för bifall till Kongl. Maj:ts proposition, dervid utskottet dock anser,

att det till ersättning åt konsistorienotarien i Hernösand för minskad

sportelinkomst föreslagna belopp af 1,500 kronor bör anvisas allenast

å extra stat.

Hvad slutligen angår det i herr A. Peterssons omförmälda motion

väckta förslaget, att i stället för biskop skulle i det nya stiftet tillsättas

en superintendent med högst 8,000 kronors aflöning, kan utskottet icke

tillstyrka Riksdagen att biträda samma förslag, hvars genomförande

skulle i afseende å stiftsstyrelsens organisation ställa det nya norrländska

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

stiftet i on ogynsam undantagsställning. Särskilt vill utskottet framhålla,

att eu aflöning af 8,000 kronor måste för styresmannen i det nya

stiftet anses alltför Tåg dels med hänsyn till de dryga lefnadskostnaderna

i Luleå, dels och särskild! med afseende derå, att den blifvande stiftschefen

måste, om eljest afsedt resultat af hans embetsförvaltning skall

kunna vinnas, inom sitt stift företaga många och långa, samt derför

ock kostsamma resor.

Med stöd af hvad sålunda anförts, och då någon anmärkning

icke förekommit mot de delar af Kongl. Maj:ts förevarande förslag, om

hvilka utskottet icke särskildt yttrat sig, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af hvad Kongl. Maj:t

i sådant afseende föreslagit, må, med afslag å herrar

Stvrlanders, Brembergs, C. F. Peterssons och A. Peterssons

ifrågavarande motioner,

a) medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens

län må från den 1 januari 1899 frånskiljas Hernösands

stift för att bilda ett särskildt stift, samt att för aflönande

af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden

användas högst 13,500 kronor årligen;

b) för bestridande af kostnaden för aflönande af

konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid det

nya domkapitlet bevilja ett ordinarie anslag af 5,100

kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen

1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

c) för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå

ett årligt belopp af 1,500 kronor;

d) såsom ersättning för den minskning i inkomst,

som genom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba

den nuvarande notarien vid Hernösands domkapitel till

följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens

och Norrbottens län, bevilja ett anslag å extra

stat för år 1899 af 1,500 kronor;

e) på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af

600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen

vid domkapitlet i Hernösand för den minskning i

hans inkomst, som i anledning af den föreslagna delningen

af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande

af det från lappmarks ecklesiastikverk till

honom nu utgående anslag å enahanda belopp; samt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

f) för anskaffande af möbler, inventarier m. m.

för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som

enligt förslaget om Hernösands stifts delning skulle

upprättas i Luleå, på extra stat för år 1899 anvisa

3,500 kronor.

2:o.

Uti en den 22 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 31) har Kongl. Maj:t, under åberopande af dervid fogade, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 2.

Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften

eller, der någon af dem har förfall, den bland stiftets prester, som domkapitlet

i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, dex-est

han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den

konsistorium utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller extra

ordinarie professorer, två från hvartdera af rikets universitet; en vald,

med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman från hvart

stift och en från Stockholms stad; så ock trettiotvå af lekmän valda

ombud, ett från Stockholm, ett från Visby stift, två från hvartdera af

de öfriga stiften och sex från det eller de valdistrikt, Konungen med

afseende å för handen varande förhållanden bestämmer. Cheferna för

justitie- och ecklesiastikdepartementen må ock vid mötet närvara och deltaga

i öfverläggningarna, men ej i besluten, der de ej äro till ombud

vid mötet valde.

§ 5.

Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansluta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

utse eu elektor och eu suppleant. Om kallelse till det sammanträde,

äfvensom ställe derför, gälle livad i afseende å kyrkostämma särskild!

är stadgadt.

Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom

moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat inom samma

stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby

stift hvartdera ett och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De

särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt omfång af Konungen.

Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet förordnad

valförrättare. Dervid skola elektorerna med slutna sedlar hvar

för sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade män,

som väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit

mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud, som

väljas skall, dervid blifvit utsedt, upprättar val förrättaren en förteckning,

hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen utsedd, de,

som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den vid berörda

omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen skall upptaga

två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den

omröstning, som derpå företages, må icke afse andra än de i förteckningen

uppförde personer; och äro de valde, som då de flesta rösterna

erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.

För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse

af ombudets, förfall, i dess ställe i mötet deltaga.

Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna sätt inför

Stockholms stads konsistorium.

Ifrågavarande paragrafer hafva för närvarande följande lydelse:

§ 2.

Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften

eller, der någon af dem har förfall, den af domkapitlets ledamöter,

som kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller,

derest han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium,

den konsistorium utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller

extra ordinaide professorer, två från hvartdera af rikets universitet; eu

vald, med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

från hvart stift och en från Stockholms stad; så ock trettio af lekmän

valda ombud, ett från Stockholm, ett från Visby stift, tre från Hernösands,

två från hvardera af de öfriga stiften samt fem från det eller

de valdistrikt, Konungen med afseende å för handen varande förhållanden

bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen

må ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarna, men ej i

besluten, der de ej äro till ombud vid mötet valde.

§ 5.

Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,

utse en elektor. Om kallelse till det sammanträde, äfvensom ställe

derför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildt är stadgadt.

Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom

moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat inom samma

stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby

stift hvardera ett, Hernösands stift tre och de öfriga stiften hvartdera

två valdistrikt. De särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till

sitt omfång af Konungen.

Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet

förordnad _ valförrättare. Dervid skola elektorerna med slutna sedlar

hvar för sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade

män, som väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som

erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud,

som väljas skall, dervid blifvit utsedt, upprättar valförrättaren en

förteckning, hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen

utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den

vid berörda omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen

skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro

att välja. Den omröstning, som derpå företages, må icke afse andra

än de i förteckningen uppförde personer; och äro de valde, som då de

flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.

För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse

af ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.

Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrift^ sätt inför

Stockholms stads konsistorium.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Kongl. Maj:ts förevarande förslag innebär dels vissa förändringar

i kyrkomötets sammansättning, hvilka föranledas af den ifrågasatta delningen

af Hernösands stift, dels ock ändrade bestämmelser med afseende

å val af ombud i stället för biskop, der denne tiar förfall, samt

beträffande val af, jemte elektor, suppleant för denne. Då utskottet,

som här ofvan tillstyrkt bifall till förslaget om Hernösands stifts delning,

icke haft något att erinra emot de föreslagna ändringarna uti

ifrågavarande förordning, får utskottet hemställa,

att under förutsättning, att Vesterbottens och Norrbottens

län frånskiljas Hernösands stift för att bilda

ett särskildt stift, Kongl. Maj:ts förslag till lag om

ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående

allmänt kyrkomöte den 16 november 1863 må af Riksdagen

antagas.

Stockholm den 28 april 1898.

På det sammansatta utskottets vägnar:

K. S. Husberg.

Reservationer:

vid punkten l:o):

af herrar S. G. von Friesen, O. Larsson och T). Persson, hvilka anfört:

»I enlighet med den uppfattning, som inom Riksdagens Andra

Kammare gjort sig gällande vid 1893, 1896 och 1897 årens riksdagar,

anse vi, att delning af Hernösands stift icke bör ske annat än i sammanhang

med en sådan omreglering af de nuvarande stiften, att hela antalet

stiftsstyrelser ej behöfver genom förändringen ökas. Nu hafva

visserligen åtskilliga motioner om en sådan omreglering förelegat till

utskottets behandling, men att på enskilda motionärers förslag söka

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande. N:o 4.

uppnå ett beslut af Riksdagen i detta syfte synes oss, efter hvad erfarenheten

gifvit vid handen, icke vara möjligt. Icke heller lärer Riksdagen

vara ■ villig att på enskild motionärs förslag besluta en sådan

lösning af demja fråga, som af herr A. Petersson blifvit ifrågasatt. På

grund häraf hafva vi i utskottet yrkat afslag å den kong], propositionen

och ej heller ansett oss böra tillstyrka bifall till någon af de i ämnet

väckta motionerna.»;

samt af herr J. Anderson, som yttrat:

»Att Hernösands stift behöfver delas, har jag de föregående åren

inom de sammansatta utskotten icke förnekat.

Jag har då i likhet med flera utskottsledamöter från Andra Kammaren

ansett, att Gotlands stift kunde förenas med Kalmar stift.

Vid innevarande riksdag föreligga flera motioner, hvari yrkas,

antingen att de två sistnämnda stiften förenas, eller att Kalmar förenas

med Vexiö stift.

Inom det sammansatta utskottet har i år varit företedda flera till

Kongl. Maj:t stälda underdåniga petitioner, åtföljda af kyrkostämmoprotokoll,

hvad jag tror från samtliga socknar inom Kalmar stift, hvari

anhålles, att ingen rubbning måtte göras, utan Kalmar stift få blifva

hvad det är, och då inom utskottet visade sig, att flertalet ledamöter

ville, med afslag af de väckta motionerna, understödja Kongl. Maj:ts

förslag, att en ny biskopsstol skulle inrättas i Norrland, framstälde jag

sådant förslag, som här nedan upptages.

Uti kongl. cirkuläret till samtlige Konungens befallningshafvande

och domkapitlen i riket af den 26 februari 1864 bestämmes dels huru

stor biskopslönen skall vara i hvarje stift, dels att löneregleringen inom

stiften ofördröjligen derefter skulle företagas.

Löneregleringarne på en del ställen gjordes på ett sätt, som ingalunda

bör lemnas oanmärkt. Efter den upplysning jag fått, hemtad

bland annat ur en af en statskyrkans tjensteman, som tillika var ledamot

af Första Kammaren, år 1883 utgifven broschyr, ingingo i aflöningarne

eu del naturapersedlar såsom kronotionde, arrende af mensal

och andra hemman, prebendepastorat m. m.

Uppskattningen och beräkningen å dessa skedde på sådant sätt,

att lönerna för samtlige biskoparne, som skulle enligt det kongl. cirkuläret

uppgå till 150,000 kronor, det år förenämnda broschyr från trycket

utgafs, uppgick till 215,162 kronor, hvilken summa genom förhöjda

arrenden på anvisade jordar m. m. så ökats, att, efter de upplysningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 17

jag fått, samtlige biskopslönerna nu uppgå till minst 250,000 kronor,

alltså 100,000 kronor mera än som vederbör.

Jag uttalade derför inom utskottet den uppfattningen, att jag vill

vara med om att tillstyrka det en trettonde biskops lön beredes, med

det uttryckliga vilkor att, i mån som nu varande biskopar afgå, deras

efterträdare aflönas med statsmedel till de belopp, som i ofvan nämnda

cirkulär är föreskrifvet, och i sammanhang dermed till staten indrages

de naturapersedlar, som nu i lönerna ingå, lika som att den nu befintliga

s. k. biskopslöneregleringsfonden äfven indrages. Men jag tilläde,

att i den form frågan nu föreligger jag ansåg mig icke kunna för närvarande

göra något direkt yrkande om sådant aflöningssätt, men trodde,

att för ernående af ett sådant mål man nu borde yrka afslag af så

väl den kongl. propositionen som de i ämnet väckta motionerna, och i

motiven för afslag framhålla önskvärdheten af sådant aflöningssätt,

som jag tog mig friheten framhålla.

Efter sådant uttalande, gjorde jag yrkande om afslag och sådana

motiv derför, som här äro återgifna.»

. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft.

Bih. till Riksd. Prat. 1898.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:96 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framståll • a1 i texten