Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande af giltigheten utaf förbehåll, som vid skatteköp af s. k. rekognitionshemman gjorts derom, att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, dels ock om ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

1898-04-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1898:5, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande af giltigheten utaf förbehåll, som vid skatteköp af s. k. rekognitionshemman gjorts derom, att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda, dels ock om ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Sammanfatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande

af giltigheten utaf förbehåll, som vid skatteköp af s. k.

rekognitionshemman gjorts derom, att hemmanen alltid

skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda,

dels ock om ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning,

egostyckning och jordafsöndring den 27

juni 1896.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 33) har herr C. M.

Unger yrkat, det Riksdagen måtte för sin del besluta, att hvad som

vid skatteköp af s. k. rekognitionshemman stadgats derom, »att hemmanen

alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk, hvarunder de lyda»,

skulle upphöra att gälla.

Under förutsättning af bifall till nämnda förslag har samme motionär

i en likaledes inom Första Kammaren väckt motion (n:o 34)

hemstält, det Riksdagen för sin del ville besluta, att § 30 af lagen om

hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af

krono- och skattenatur är särskildt stadgadt.»

Till stöd för sitt förstnämnda yrkande har motionären anfört följande:
»Från

äldre tider hafva kronan tillhöriga skogar blifvit anslagna

till vissa bruk och bergverk att af dem nyttjas emot årlig afgift eller

rekognition. Vid 1809—1810 årens riksdag beslöts, att dessa s. k.

rekognitionsskogar skulle indelas till hemman och, i den mån de befunnes

för bruken behöfliga, till bruksegarne till skatte försäljas. NärBih.

till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 2 A/d. 4 Rå/t. (N:is 5—7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

mare bestämmelser härom meddelas i kongl. kungörelsen den 4 februari

1811; och stadgades deri, bland annat, att i de skattebref, som kammarkollegium

hade att å de försålda hemmanen utfärda, skulle intagas förbehåll,

att hemmanen alltid skulle blifva oskiljaktiga från de bruk, hvarunder

de lydde. Sedermera utfärdades rörande skatteköp af ifrågavarande

hemman flera författningar, hvilka alla i afseende å berörda

förbehåll hänvisade till 1811 års kungörelse.

Uti en vid 1886 års riksdag inom Första Kammaren väckt motion

föreslogs, att berörda förbehåll — hvilket ansetts innefatta rätt för kronan

att återvinna skatteköpt rekognitionshemman, derest bruket nedlades

eller hemmanet skildes från bruket — skulle upphöra att vara

gällande. Men denna motion blef, på statsutskottets hemställan, af

Riksdagen afslagen.

Till stöd för sitt afstyrkande åberopade statsutskottet hufvudsakligen,

att, då bruksegarne genom förvärfvandet af ifrågavarande hemman

njutit oskäligt stor förmån, staten ej borde afsåga sig rätten att i ofvan

nämnda fall återvinna hemmanen.

Mot statsutskottets åsigt derom, att ifrågavarande skatteköp medfört

oskäligt stor fördel för köparne, torde vara åtskilligt att invända.

Utaf en af trycket utgifven uppsats i ämnet (»Om skatteköpta rekognitionshemman,

utredning med hänsyn till ifrågasatt återvinningstalan»)

inhemtas, att i sjelfva verket afsigten med Riksdagens beslut om försäljningen

vant, att staten derigenom skulle få ökade inkomster, och att

bruksegarne varit ganska ovilliga att medverka till realisationen. Sedan

staten afhändt sig eganderätten till dessa hemman, synas de i allt fall

böfa åtnjuta samma friheter och förmåner som öfriga skattesålda kronohemman.

Vare härmed huru som helst, har det emellertid numera visat sig,

att antagandet, det staten skulle, i fall af bruks nedläggande eller hemmans

skiljande från bruk, ega återvinningsrätt, varit felaktigt. Sedan

talan å kronans vägnar väckts mot åtskilliga egare af rekognitionshemman

med påstående, att hemmanen på någon af nyss nämnda grunder

skulle återfalla till kronan, har nemligen högsta domstolen genom

en följd af domar den 8 juni 1897 förklarat, att återvinningsrätt i sådana

fall icke eger rum, och för ty ogillat kronans talan.

Härigenom har frågan om bibehållande af ifrågavarande förbehåll

fått en helt annan innebörd. Då det genom högsta domstolens beslut

är konstateradt, att kronan icke har någon återvinningsrätt till hemmanen,

har den ur synpunkten af kronans fiskaliska intresse anförda

grund för sagda förbehålls bibehållande alldeles bortfallit. Enligt hvad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3

den ofvan omförmälda utredningen giiVer vid lianden, har samma förbehåll

icke heller af sådan hänsyn tillkomfnit, utan lärer afsigten dermed

allenast varit att, i enlighet med den tidens näringspolitiska åsigter,

sörja för, att hvarje bruk skulle hafva tillräckligt med skog i förhållande

till den qvantitet jern eller andra produkter, som, enligt de för

bruket gällande privilegier, fick der tillverkas. Sedan numera fullständig

frihet införts i afseende å bergshandteringen, kan det naturligtvis icke

vara skäl att ur denna synpunkt bibehålla ifrågavarande inskränkning.

Vid nu anförda förhållanden synes numera intet med fog kunna

invändas mot, att dessa hemman i förevarande hänseende likställas med

öfriga under enskild eganderätt varande hemman. Det skulle visserligen

kunna ifrågasättas, huruvida icke omförmälda inskränkning borde

anses redan hafva bortfallit genom de angående bergshandteringens frigörande

nu gällande författningar, men då förbehållet förutsatts såsom

giltigt i den 1896 utkomna lagen angående hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring, lärer trygghet icke förefinnas, att icke samma

förbehåll kan komma att anses fortfarande tillämpligt och sålunda kunna

af någon bruksegare användas för att söka återvinna från bruket såldt

hemman af ifrågavarande art.

Det torde derför nu vara skäl att, till undvikande af den rättsosäkerhet,

som deraf vållas, och de kostsamma rättegångar, som deraf

kunna föranledas, meddela uttryckligt stadgande derom, att förbehållet

skall vara utan verkan.»

Ifrågavarande § i lagen om hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring har för närvarande följande lydelse:

»Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af

krono- eller skattenatur, så ock om sådana hemman, som enligt kungörelsen

den 4 februari 1811 äro oskiljaktiga från de bruk, hvarunder

de lyda, är särskildt stadgadt.»

Det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande

behandling berörda motioner blifvit öfverlemnade, har i likhet med motionären

funnit, att då, i händelse bruksrörelsen blifvit nedlagd vid

bruk, under hvilket rekognitionshemman lyder, eller om rekognitionshemman

kommit i annans ego än bruksegarens, kronan numera anses

icke ega återvinningsrätt till hemmanet, och ifrågavarande bestämmelse

om hemmanens oskiljaktighet från bruken sålunda i detta hänseende

icke eger någon betydelse, samma bestämmelse bör upphöra att

äfven i öfriga afseenden ega giltighet, helst bibehållande af en sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

bestämmelse kan genom den rådande osäkerheten angående eganderätten

till rekognitionshemman framkalla anspråk och förvecklingar af

flera slag. Utskottet har derför velat förorda motionärens förslag i

denna del, hvaraf torde följa, att lagen om hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring bör blifva gällande äfven i fråga om förevarande

rekognitionshemman.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen, i anledning af herr Ungers motion,

n:o 33, må för sin del besluta, att hvad som

i fråga om skatteköp af s. k. rekognitionshemman

stadgats derom, »att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga

från de bruk, hvarunder de lyda», skall upphöra

att gälla; samt

b) att Riksdagen, i anledning af herr Ungers

motion, n:o 34, må för sin del besluta, att 30 § af

lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 må erhålla följande förändrade

lydelse:

»Genom denna lag göres ej ändring i hvad om

lotshemman af krono- eller skattenatur är särskilt

stadgadt.»

Stockholm den 29 april 1898.

På det sammansatta utskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herr J. Anderson, som ansett, att utskottet bort hemställa om aflåtande

af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning, huruvida

hvad som i fråga om skatteköp af s. k. rekognitionshemman stadgats

derom, »att hemmanen alltid skola vara oskiljaktiga från de bruk,

hvarunder de lyda», må kunna upphöra att gälla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.