Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 100

1898-05-06 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:100, Statsutskottets Utlåtande N:o 100

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

I

No 100.

. • . '' _ '' ■ I r ^ . ;; r |

Ank. till Riksd. kansli den G maj 1898, kl. 3 e. m.

''V; „ • V ’ , ''

1 dd . ik . ! jl. a ■ . .• v - , • :■ r*. . ;.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om höjning af anslaget till folkskolelärarnes

pensionering.

i • • ,0 , ,{ ■ ; .l:a U. A.

'' r i; I.! uV-lft: 1 ''if ii''''5-''!.'' y-utiia l''i/

* ... .. '' l '' "•i-.* : • /ii. • ''?»i-i''i r <

I statsverkspropositionen bär Kongl. Maj:t i punkten l:o under

nionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja det såsom bidrag till

folkskolelärares pensionering uppförda anslag från 357,873 kronor till

502,873, eller med 145,000 kronor.

i ; ''.. :i 1 _M> :-’t • ■''m? enl1-

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1898 har föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande:

I skrifvelse den 11 maj 1896 hade Riksdagen med anledning af

inom densamma väckta motioner anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning, om och under hvilka vilkor ordinarie lärare vid folkskola

kunde få utöfver nu bestämda löneförmåner — en minimilön af 600

kronor jemte vissa naturaprestationer eller ersättning derför samt ett

ålderstillägg af 100 kronor — erhålla ett andra ålderstillägg, samt

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill omständigheterna kunde

föranleda.

Sedan vederbörande numera yttrat sig rörande den sålunda väckta

frågan om en förbättring af lönevilkoren för folkskolelärarne samt ytterligare

erforderlig utredning tillika egt rum, hade departementschefen

Bih. till Biksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 52 Höft. (N:o 100). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

funnit sig kunna vid anmälan af anslagsbeliofven under riksstatens åttonde

kufvudtitel inför Kongl. Maj:t framlägga denna för folkskoleväsendet

vigtiga angelägenhet.

Frågan berörde emellertid äfven såväl folkskolelärarecorpsens pensionering

som corpsens enke- och pupill-pensionsväsen. Genom kongl.

remiss hade derför direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning

anbefalts att låta verkställa utredning, huruvida, i händelse ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskola utöfver det ålderstillägg, hvartill de nu vore

berättigade, skulle erhålla ytterligare ett årligt ålderstillägg å 100 kronor

efter fem eller tio års tjenstgöring, sedan de kommit i åtnjutande af

det första ålderstillägget, såväl folkskolelärarnes pensionsinrättning som

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, under förutsättning, att nuvarande

årliga bidrag af statsmedel fortfarande finge till dem utgå med oförminskade

belopp och att de för dem nu gällande bestämmelser blefve

oförändrade, kunde fullgöra sina förbindelser, hvarjemte direktionen

tillika förständigats att till Kong]. Maj:t inkomma med det yttrande och

förslag, hvartill nämnda utredning kunde föranleda.

Med anledning af berörda remiss hade direktionen anmodat professorn

vid tekniska högskolan A. Lindstedt, som under de senare åren

vid skilda tillfällen biträdt direktionen med utredningar i dylika ämnen,

att i förevarande sak verkställa erforderliga beräkningar öfver inflytandet

på omförmälda pensionsinrättningars ekonomiska ställning af minimidelaktighetsbeloppets

förhöjning på sätt ifrågasatt blifvit. Sedan professor

Lindstedt till direktionen afgifvit sitt utlåtande, hade derefter

direktionen, med öfverlemnande af detsamma, i skrifvelse den 30 sistlidne

juli för egen del uttalat sig i frågan.

Beträffande professor Lindstedts utlåtande tillåter sig utskottet,

för undvikande af vidlyftighet, att hänvisa till den redogörelse derför,

som återfinnes i statsrådsprotokollet (sid. 6—18).

Direktionen hade för egen del till en början anfört, att direktionen,

innan densamma yttrade sig i frågan, velat afvakta afslutningen af räkenskapen.

för år 1896, emedan under nämnda år många förhållanden inträdt,

som för placeringen af pensionsinrättningens samlade kapital varit

af ingripande betydelse.

Professor Lindstedt hade, enligt hvad direktionen vidare anfört,

såsom naturligt varit, fört sin undersökning fram till förhållandena vid

1895 års slut eller till den tid, för hvilken afslutade räkenskaper förelegat,

då hans utlåtande afgafs, och resultaten hade af honom beräknats

efter en räntefot af 3 \ och 4 procent. Emot hans beräkningar angående

delegarnes antal, delaktighetsbeloppen, pensionsbeloppen, död
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

3

lighetsförhållandena bland kassans delegare, medelpensionsåldern samt

värdet af pensionsinrättningens passiva och aktiva för år 1895 funne

direktionen ej något väsentligt att anföra.

Do resultat, som medelbart eller omedelbart framgått ur undersökningen,

kunde sammanfattas i följande hufvudpunkter.

Om pensionsinrättningens ställning i allt bedömdes efter förhållandena

år 1895, så att man antoge ett minimidelaktighetsbelopp af 700

kronor och en medelräntefot för inrättningens utlånade medel af omkring

4,3 procent samt icke förutsatte någon blifvande förhöjning vare sig i

antalet delaktiga tjenster eller i delaktigheten utöfver minimigränsen,

så öfverstege pensionsinrättningens årsinkomster hvad som vore för dess

fortbestånd erforderligt med omkring 25,000 kronor.

Under enahanda förutsättningar, utom beträffande räntefoten för

pensionsinrättningens placeringar, skulle för dess solvens kräfvas en

ökning i årsinkomsterna,

om

w

it

räntan beräknades efter 4 procent af..................

„ „ „ 3 | „ „ omkring

Q 1

11 11 11 ° t 11 11..................

14,278 kronor

45,000 „

80,837 „

Med fasthållande af öfriga förutsättningar i beräkningen, men med

en höjning i minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, skulle efter

nyss anförda olika beräkningar af räntan resultaten blifva, att en ökning

i årsinkomsterna erfordrades, uppgående

efter en räntefot af 4,3 procent till omkring .................. 37,000 kronor,

,4 „ .................................... 79,336 „

„ 3 i „ „ omkring..................... 115,000 „

tt

3 \

150,101

Om hänsyn åter toges till den ökning i summan af samtliga delaktighetsbeloppen,

som betingades af de två härå inverkande hufvudfaktorerna,

nya tjensters inrättande och höjning i delaktighetsbeloppen

för redan befintliga tjenster inom den ram, som i reglementet vore

medgifven — dervid antaget, att maximidelaktighetsbeloppet skulle såsom

hittills förblifva vid 1,000 kronor — så skulle för pensionsinrättningens

fortbestånd kräfvas, att statsbidraget eller inrättningens andra inkomster

ökades i proportion till den successiva ökningen af delaktighetsbeloppen

såmedelst, att pensionsinrättningen utöfver räntan å sitt kapital erhölle

en årlig inkomst, motsvarande 15 procent af delaktighetsbeloppen, antingen

med 5 procent såsom bidrag från distrikten och 10 procent i

statsbidrag eller efter någon annan fördelningsgrund; och egde detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

giltighet, vare sig minimidelaktighetsbeloppet förblefve vid det nuvarande

beloppet, 700 kronor, eller höjdes, såsom ifrågasatts, till 800 kronor.

Under antagande, att kommunernas bidrag förblefve vid 5 procent af

delaktighetssumman och att den behöfiiga återstoden, 10 procent, skulle

fyllas genom direkt statsanslag, skulle den ökning i detta anslag, som

blefve erforderlig, uppgå till skilnaden mellan det beräknade statsbidraget,

432,853 kronor, och det nu utgående, 357,373 kronor, eller 75,480

kronor, derest minimidelaktigheten förblefve vid 700 kronor, motsvarande

denna bestämning af statsbidraget en räntefot af omkring 3,6 procent

å inrättningens redan uppsamlade och blifvande kapital. Derest åter

minimidelaktigheten höjdes till 800 kronor, skulle den erforderliga ökningen

uppgå till skilnaden mellan det beräknade statsbidraget, 483,495

kronor, och det nu utgående, 357,373 kronor, eller 126,122 kronor,

motsvarande efter enahanda beräkning en räntefot af omkring 3,7 procent.

Såsom redan anförts, hade direktionen haft anledning att särskildt

uppmärksamma förhållandena med penningplaceringen under år 1896;

och resultatet af förvaltningen för nämnda år syntes lämpligen böra

ställas vid sidan af de resultat, som framgått ur professor Lindstedts

utredning.

Utom att den erfarenhet, man under senare tider haft om räntefotens

nedgång å första klassens värdepapper, på ett alldeles bestämdt

sätt vunnit i styrka under nämnda år, så hade derunder eu betydlig

omplacering skett af pensionsinrättningens tillgångar till följd af uppsägningar

särskildt af obligationslån, men äfven af lån mot säkerhet af

inteckningar. Då vid inträdande rätt till obligationslåns konvertering

direktionen i många fall icke funnit sig kunna antaga den ränta, som

erbjudits, hade pensionsinrättningens andelar i flera sådana lån inbetalts,

och särskildt i följd häraf hade det kapital, som vid placering vant

underkastadt årets låga räntekonjunkturer, varit mycket betydligt.

Kapitaltillväxten för året hade uppgått till 435,421 kronor 11 öre

och summan af indragna lån, deri icke inräknadt i bank gjorda depositioner,

till 545,999 kronor 76 öre. Å inteckningslån om tillhopa 182,500

kronor hade räntan nedsatts från 4| till 4 procent. Medelräntan å de

under året verkstälda nya placeringarne hade nått endast till 3,6 7

procent, och till följd af alla dessa omständigheter hade medelräntan

för pensionsinrättningens hela samlade kapital nedgått från omkring 4,3

procent för år 1895 till omkring 4,1 procent för år 1896.

Såsom tillägg till nyss anförda resultat angående pensionsinrättningens

ställning efter skilda beräkningar å medelräntan ville direktionen

anföra, att med den medelräntefot, som sålunda förefunnits för år 1896,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

5

eller efter 4,1 procent, och med nu gällande minimidelaktighetsbelopp

af 700 kronor samt i (ifrigt oförändrade förhållanden med afseende å

antalet delaktiga tjenster och delaktighetens sammanlagda summa, skulle,

i öfverensstämmelse med professor Lindstedts beräkningar, pensionsinrättningens

aktiva och passiva nästan alldeles motsvara hvarandra.

Blefve åter med denna medelränta och i öfrigt lika förhållanden minimidelaktigheten

förhöjd till 800 kronor, skulle en brist i årsinkomsterna

förefinnas af omkring 65,000 kronor.

Huruvida räntans vidare nedgång blefve konstant, vore ju icke

möjligt att på förhand afgöra, men alla tecken syntes dock för det närvarande

tyda derpå. En fråga, som framstälde sig, vore då den, hvilken

medelränta för framtiden skulle kunna beräknas för pensionsinrättningens

kapital. Härvid borde uppmärksammas, att en stor del af pensionsinrättningens

tillgångar funnes placerade för vida högre räntefot än den,

som i medeltal gälde för nu skeende placeringar, men antingen dessa

tillgångar vore förlagda i obligationslån eller i kommunlån och fastighetslån,

stälda på amortering, så försigginge med afseende å dem långsamt,

men säkert, en omflyttning, som stälde jemväl dessa kapital i

beroende af det räntepris, som härefter komme att råda. I undantagsfall

vore amorteringstiden för dessa placeringar stäld på 50 år, i de

flesta på 40 år, och då vid pass 10 år förflutit, sedan på amortering

stälda kommunlån och fastighetslån i någon större omfattning började

från pensionsinrättningen utlemnas, kunde det sägas, att efter 30 till

40 år afkomsten å hela det hittills samlade kapitalet hunnit underkastas

den räntefot, som under nyssnämnda tidrymd komme att efter konjunkturernas

vexlingar ega tillämpning. Men ännu i åtskilliga år framåt

hade man i bestående gynsammare placeringar ett icke obetydligt öfverskott

att lita till, och med afseende på erfarenheten från den senaste

tiden hölle direktionen före, att man icke beräknade för högt, om man

antoge, att medelräntefoten för inrättningens kapital under de närmaste

tio åren skulle utgöra 3f procent.

Att i dylika afseenden ställa kalkyler för ännu aflägsnare tidpunkter

syntes knappast vara till något .gagn, ty ju längre aflägsen tid

kalkylen afsåge, desto ovissare blefve de förutsättningar, hvarpå den

byggdes.

En pensionskassa, så organiserad som folkskolelärarnes pensionsinrättning,

borde för öfrigt efter lämpliga mellanrum — åtminstone hvart

tionde år —* underkastas granskning i anseende till det ekonomiska

läget, så att rättelser i inrättningens anordning kunde, efter sig teende

nya förhållanden, blifva i rätt tid införda. Ett sådant tillvägagående

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

torde säkrare leda till målet än på förhand gjorda, om än aldrig så

skarpsinniga beräkningar.

Med det nu anförda hade direktionen icke velat anmärka något

emot lämpligheten af den utaf professor Lindstedt använda lägsta ränteberäkningen

efter 3^ procent, utan funne denna såsom minimiberäkning

befogad. Härvid borde jemväl erinras, att professor Lindstedt vid

angifvande af slutresultatet af sina beräkningar användt i ett fall en

räntefot af omkring 3,6 procent och i ett annat en räntefot af omkring

3,7 procent, hvilken sistnämnda endast med 0,0 5 procent skilde

sig från den af direktionen såsom medelräntefot för de närmaste åren

ifrågasatta.

Såsom professor Lindstedt jemväl framhållit, fordrades naturligen

för ett rätt bedömande af pensionsinrättningens ställning och dess förmåga

att bestrida sina förpligtelser för framtiden, att, äfven i andra

afseenden än beträffande räntefoten, hänsyn toges icke blott till ställningen

vid en viss tidpunkt. Man måste nemligen äfven taga i betraktande

den utveckling, som pensionsinrättningens följd af sin organisation

måste erhålla; med andra ord, man måste taga i beräkning,

utom de förändringar i räntefoten, som kunde inträda, äfven tillväxten

i såväl antalet delaktiga fenster som delaktighetens sammanlagda

belopp.

Beträffande ökningen i antalet delaktiga tjenster och böjningen i

delaktigbetsbeloppen samt den inverkan på pensionsinrättningens ställning,

som af dessa faktorer orsakades, ville direktionen göra några erinringar

vid hvad professor Lindstedt härom yttrat. Han både anfört,

att i dessa afseenden inrättandet af nya platser hittills spelat en öfvervägande

roll, men att, efter hand och i den män antalet läraretjenster

fullständigades, denna faktor måste få allt mindre betydelse och hufvudvigten

komma att öfverflyttas till den andra faktorn eller böjningen

å redan delaktiga tjenster. Direktionen ville icke bestrida, att så kunde

blifva fallet, men funne dock icke, att några omständigheter tydde på,

att läraretjensternas fullständigande ännu nått eller under den närmaste

framtiden komme att nå sitt kulmen. Det vore äfven tydligt, att en

böjning af minimidelaktigbeten till 800 kronor, såsom ifrågasatts, skulle

i betydlig mån minska antalet af de fall, då i följd af kommunernas

särskilda beslut delaktighet erhölles utöfver minimibeloppet.

Professor Lindstedt antoge vidare, att böjning af delaktigbetsbeloppen

å redan befintliga tjenster vanligen förekomme i samband

med ombyte af lärare. Detta antagande stämde icke med direktionens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

7

erfarenhet. Tvärtom syntes kommunerna manas till den fakultativa

höjningen i delaktigheten af omtanke för äldre och mera förtjente lärare;

och dervid lemnades sällan ur beräkningen, att den löneförhöjning, som

vore vilkor för en höjd delaktighet, komine till stånd före den tid af

fem år före lärarens afgång, som i reglementet vore föreskrifven.

Utaf den förebragta utredningen framginge, enligt direktionens

förmenande, att år 1896 pensionsinrättningens tillgångar motsvarade

dess förpligtelser, men tillika att pensionsinrättningen, äfven om minimidelaktighetsbeloppet

förblefve vid den nuvarande siffran, vore i behof

af ökning i inkomsterna, derest brist skulle kunna undvikas, och detta

enbart i följd af den normalt fortgående utvidgningen af pensionsinrättningens

ansvarsförbindelser.

Att häraf draga den slutsatsen, att pensionsinrättningen planlagts

utan tillbörlig försigtighet och omtanke, vore likväl icke befogadt. Redan

den omständigheten, att inrättningen efter trettio års fortvaro ej iråkat

brist, talade mot det berättigade i en sådan uppfattning. Hvad som

förbisetts och nu framträdde såsom en af hufvudorsakerna till den erforderliga

förhöjningen i inkomsterna vore, att statsbidraget icke ökats,

oaktadt den sammanlagda delaktigheten tillväxt vida utöfver hvad som

ursprungligen beräknats.

Någon liknande anmärkning kunde icke framställas beträffande

årsafgifterna, som vore bestämda till en viss procent af tjensternas

delaktighetsbelopp och således inflöte ymnigare i män af delaktighetsbeloppens

ökning och i jemn proportion till denna.

Med statsbidraget åter vore, såsom nämndt, ej lika väl bestäldt.

Direktionen ville i afseende härå åberopa en vid dess skrifvelse fogad

tabell öfver tillväxten i tjensternas antal och i delaktigheten i kassan

samt öfver statsbidragens storlek under olika år.

För åren 1867—1875 hade statsbidraget utgått med allenast 30,000

kronor årligen. I samband med ingripande förändringar i afseende å

pensionsåldern m. m. och efter utförliga undersökningar hade anslaget

år 1876 höjts till 155,000 kronor och följande året, 1877, till 355,000

kronor. Sedan dess hade det förblifvit oförändradt, utom att dels med

år 1884 tillkommit en ökning af 1,500 kronor i följd af beredd delaktighet

i pensionsinrättningen för de vid landstingens småskolelärareseminarier

anstälda lärare och lärarinnor, dels ock år 1889 beloppet förhöjts med

873 kronor i samband med att de vid pensionsinrättningen anstälde

tjenstemännen och vaktmästaren erhållit inträde i pensionsinrättningen.

Antalet delaktiga tjenster hade under pensionsinrättningens första

verksamhetsår uppgått till 2,825, men hade vid slutet af år 1896 sprungit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

upp till 6,049; den årliga ökningen hade således i medeltal uppgått till

107 tjänster. Särskild! torde böra uppmärksammas, att år 1877, då

statsanslaget väsentligen reglerats, antalet tjänster allenast varit 3,923,

hvadan tillväxten från nämnda år till år 1896, då antalet, såsom nyss

nämndes, hunnit upp till 6,049, utgjort ej mindre än 2,126 tjenster och

den årliga ökningen i medeltal varit 112 tjenster.

Professor Lindstedt anförde i detta afseende, att vid statsbidragets

bestämmande beräknats, att 20 nya tjenster skulle tillkomma årligen,

men att medeltalet för tjensternas tillväxt i stället visat sig uppgå till

140. Till grund för denna sista siffra syntes då hafva tagits förhållandena

allenast under senare år.

Sammanstälde man summorna af delaktighetsbeloppen under ifrågavarande

år, visade sig dessa hafva uppgått år 1867 till 937,640 kronor,

år 1877 till 2,429,720 kronor samt år 1896 till 4,422,170 kronor.

Att pensionsinrättningen sålunda för tiden från år 1877 till år 1896

fått med hjelp af ett årligen lika anslag af 355,000 kronor — oafsedt

de smärre tillägg som skett, hvilka ju motsvarats af direkta, nya förpligtelser

— bära ansvaret för pensioneringen, medan antalet delegare

vida öfver beräkning ökats från 3,923 till 6,049 samt delaktighetssumman

från 2,429,720 kronor till 4,422,170 kronor, måste naturligtvis

vålla en mycket ogynsam förskjutning i pensionsinrättningens läge, och

att de skadliga verkningarne häraf icke redan fört pensionsinrättningen

till brist, visade endast, huru stark och sund inrättningens organisation

varit i andra afseenden.

Till botande af nyssberörda missförhållande hade professor Lindstedt

föreslagit, att statsbidraget skulle sättas i viss proportion till

den successiva ökningen af delaktighetsbeloppen. Det principielt rigtiga

i en sådan anordning syntes icke kunna bestridas. Professor Lindstedt

ansåge i detta afseende, att det vore fullt betryggande, om statsbidragets

ökning sattes till jemnt 10 procent af det belopp, hvarmed pensionsinrättningens

delaktighetssumma årligen tillväxte, och påyrkade, att

i öfverensstämmelse härmed statsbidragets totala belopp jemväl måtte

ställas i samma relation till delaktighetssumman i dess helhet. Med tilllämpning

på aktiva och passiva för år 1896 visade professor Lindstedt

tillika, att en bestämning af statsbidragets storlek på detta sätt skulle,

med en minimidelaktighet af 700 kronor, motsvara en räntefot af 3,6

procent å pensionsinrättningens kapital och, med en minimidelaktighet

af 800 kronor, en räntefot af 3,7 procent.

Men enbart en sådan anordning skulle dock icke kunna trygga

pensionsinrättningens ställning för framtiden. Ty väl vore det sant,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

9

att den råntf»afkastning, som, efter hvad nyss anfördes, skalle med en

dylik bestämning af statsbidraget komma att kräfvas af pensionsinrättningens

vid 189G års slut samlade kapital, passade väl samman med

eu efter nuvarande förhållanden försigtigt beräknad räntefot och tilläfventyrs

äfven för närmaste framtiden kunde motsvara tidsförhållandena,

men detta måste anses såsom en lycklig tillfällighet, ty den förhöjning,

i inkomster, som erfordrades i följd åt räntans fortsatta nedgående,

kunde naturligtvis icke regleras genom statsbidragets bestämmande i

visst förhållande till delaktighetssumman, då ju dessa båda hvar för sig

vigtiga faktorer icke hade något inbördes samband.

Praktiskt sedt skulle det väl älven medföra vissa olägenheter att

förändra statsanslaget från, såsom det hittills varit, ett fast anslag till

ett förslagsanslag, som komme att utgå med ett antagligen städse stegradt

belopp, hvars storlek för ölrigt först efter slutet af hvarje år kunde

med noggrannhet bestämmas.

Det syntes då enligt direktionens mening bättre öfverensstämma

med pensionsinrättningens organisation och utveckling, att efter vissa

mellantider ställningen gjordes till föremål för noggrann undersökning

och, i den man, till följd af ändrade förhållanden, den ena eller den

andra af pensionsinrättningens inkomstkällor blifvit otillräcklig, rättelse

gjordes, der den lämpligast borde ske och med afseende å så lång tid,

som beräkningar någorlunda tillförlitligt kunde omfatta. I öfverensstämmelse

härmed borde, för hvarje gång en dylik generel reglering

för pensionsinrättningen verkstäldes, statsbidraget bestämmas till en fix

summa, beräknad icke blott efter förhållandena under ett visst år, utan

äfven till den antagliga ökningen i antal fenster och i sammanlagda

delaktighetssumman under vissa kommande år, exempelvis 10.

Om man efter sådan grund ville göra en beräkning af det statsanslag,

som med oförändradt minimidelaktighetsbelopp af 700 kronor

nu borde till pensionsinrättningen utgå, så funne man, att, om medelräntefoten

antoges till 3 £ procent, en ökning af statsanslaget enligt

professor Lindstedts beräkningar borde ega rum med omkring 45,000

kronor, så vida hänsyn icke toges till den äfven för de kommande åren

sannolikt inträdande förhöjningen af delaktighetsbeloppens summa.

Men om, såsom nyss framhållits, äfven denna sistnämnda hänsyn

toges, så torde, då sannolikt vore, att under de närmaste tio åren delaktighetsbeloppens

summa årligen ökades med omkring 100,000 kronor,

och då ökningen af statsanslaget, enligt professor Lindstedts beräkningar,

borde vara 10 procent af ökningen i delaktighetsbeloppet, statsanslaget

böra höjas med i medeltal för tio år räknadt ytterligare 50,000

Bill. till Riksd.'' Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 52 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

kronor, ett belopp, som efter den nyss angifna beräkningen borde ungefärligen

motsvara stegringen i delaktighetsbeloppet under samma tid.

Hela den erforderliga höjningen efter nu gällande bestämmelser skulle

således uppgå till 95,000 kronor.

För den händelse åter minimidelaktighetsbeloppet, såsom nu blifva

ifrågasatt, förändrades från 700 till 800 kronor, medförde detta i

och för sig, enligt professor Lindstedts beräkningar, en ökning i delaktighetens

summa af omkring 500,000 kronor och i sammanhang dermed

borde således statsanslaget ökas med 10 procent deraf, eller med

50,000 kronor, så att det i 1898 års riksstat såsom bidrag till folkskolelärarnes

pensionsinrättning upptagna beloppet borde höjas med tillsammans

145,000 kronor.

Då direktionen hade talat om ökning i statsanslaget, så hade direktionen

icke förbisett, att den behöfliga tillökningen af kassans inkomster

lika väl skulle kunna vinnas på en annan af inrättningens inkomsttitlar,

nemligen på distriktens årsafgifter. Men då pensionen beräknades

i viss procent af lönen, deri icke inräknadt husrum, vedbrand

och kofoder, och genom den nu ifrågasatta förhöjningen af statsanslaget

till pensionsinrättningen statens utgifter skulle komma i ungefär samma

förhållande till distriktens i fråga om pensioneringen som förut i fråga

om nämnda lön, så hade direktionen ansett sig sakna anledning ifrågasätta,

att det erforderliga fyllnadsbeloppet i inrättningens inkomster

skulle erläggas af skoldistrikten.

Med hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig direktionen hafva besvarat

den kongl. remissen, i hvad den rörde folkskolelärarnes pensionsinrättning.

Hvad åter vidkomme folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, hade

professor Lindstedt, under åberopande hufvudsakligen af den utredning,

som han den 30 november 1893 afgifvit angående denna kassas ställning

och som af direktionen med skrifvelse den 19 mars 1894 till

Kongl. Maj:t öfverlemnats, förklarat, att den ifrågasatta höjningen af

minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor för denna kassa skulle kunna

genomföras, utan att derför med nuvarande bestämmelser någon ökning

af statsbidraget vore behöflig.

Vid hvad professor Lindstedt i denna del anfört hade direktionen

intet att anmärka.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit,

har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet vidare anfört,

att han ansåge det vara genom den verkstälda utredningen, mot hvars

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

11

resultat han icke hade någon erinran att göra, ådagalagdt, att frågan

om ett andra ålderstillägg förde med sig nödvändigheten att höja statsanslaget

till folkskolelärarnes pensionsinrättning för så vidt denna anstalts

trygga bestånd ej skulle äfventyras, hvaremot folkskolelärarnes enkooch

pupillkassas ställning tilläte densamma att utan ökade statsbidrag

bestrida de skyldigheter, som kassan, i händelse ett dylikt ålderstillägg

under vissa förhållanden medgåfves, skulle komma att ikläda sig. Men

ifrågavarande utredning hade ock gifvit vid handen, att folkskolelärarnes

pensionsinrättning redan under nuvarande förhållanden i följd af omständigheter,

som af professor Lindstedt och direktionen omförmäldes,

sväfvade i fara att mista den säkra grundval, som från början lagts för

dess tillvaro. Då det icke syntes böra ifrågasättas att fordra ökade

bidrag af kommunerna, påkallades redan af nyssnämnda förhållande en

framställning till Riksdagen, afseende att statsbidraget till folkskolelärarecorpsens

pensionering måtte höjas med det af professor Lindstedt och

direktionen angifna belopp 95,000 kronor. Kongl. Maj:ts beslut att

söka bereda ett andra ålderstillägg åt folkskolelärarne medförde emellertid,

att departementschefen ej kunde inskränka sig till en hemställan rörande

ut verkande af nyssberörda an slagsförhöjning. Såsom utredningen visat,

skulle, under förutsättning att ett andra ålderstillägg å 100 kronor upptoges

bland folkskolelärarecorpsens löneförmåner, så att minimibeloppet

för delaktighet i pensionsinrättningen komme att utgöra 800 kronor,

denna förändring medföra behof af ett årligt anslag å 50,000 kronor

utöfver nyssberörda anslagsförhöjning. Jemväl detta belopp borde således

innefattas i en framställning i ämnet till Riksdagen. I

I likhet med departementschefen anser utskottet det framgå af

den verkstälda utredningen, att för tryggande af ifrågavarande pensionsinrättnings

verksamhet ökade årsinkomster för densamma äro behöfliga,

samt att ökningen lämpligen bör åstadkommas genom höjning af det

årliga statsbidraget, hvilken höjning beräknats till 95,000 kronor.

Då Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af ett andra ålderstillägg

å 100 kronor till folkskolelärarepersonalen blifvit af Riksdagen

bifallen, har utskottet icke heller haft något att erinra deremot, att statsbidraget

må till mötande af de deraf härflytande ökade pensionsutgifterna

höjas med det såsom dertill erforderligt beräknade belopp af 50,000

kronor.

Med tillstyrkande till hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit, hemställer

alltså utskottet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

att Riksdagen må höja det såsom bidrag till

folkskolelär&rnes pensionering uppförda anslag från

357,873 kronor med 145,000 kronor till 502,873

kronor.

IJiUrJ tXijn -iXSlUl )ji> fidffff il ilo

Stockholm den 6 maj 1898.

i ho

.jj* fif) j;>4< {

•-''■cd ''Uf/il-i //iephonr no bl u tils !i öl ?■ '' / ;;

På statsutskottets vägnar:.

• i i-, iiiitii!; ,''iör . ioTiimvcfr fobi: (jabror "gi miiiriu: no.'' t

CHR, LUNDEBERG. i

Mai it t; f 7.-1, j ijjVii .»pp Javbuurs jnAu* u?h ‘.tima ,!Mn mai i obBvIäv*

It. mön aéiuya ...

''■"fn ■t: (U’.;.>-''T ''/»J.aifuiiiui

i ..r M-,—7.

»1U t K

r *1 ^ 1

o.ft

Kt f

Öl»*

-ii rf i''

U 1 1 ‘ I i

o i • >i 3d [v [ j g .. j ni i r tv* ■ •

• i;(I .OlftV ilil

,»fi; ''ui.fojl ''ii; •vmbid

m In i ^luidfrh.nml

-''i '' • >

Gmo j it i;

r- i • : -t

- Jj/»j ’ /

r-GjqOG

.i Oiior;

iQGO’[j

•RM SI 1

/r^.rjtirriilsfR

ii i,

r

)P UJ71

.1.

no-i>ai>a>lfH filt

ännu

i ''.llOiaTTTO ‘ iil .c Gsjliwi O/f vJ gf)pC>!

i/ioii. ''o.-.irr-ianot} r (nb t!

'' iodod ^fuihh m''1 .v:/i‘«h

: i n i! i. * i''i; uh Tor ed ■•><?. v J . :*''» i

[ irofnlbM/ifiie-ri no i .-iitiai )io:i a »bo!

t* o it1 r.RMi io?a«i fist‘jfln-;titeinr-f''n-o•''f hot

>. .f-fi! !

• -;iT'')i''..i ■ r ibarvvirA» Ju Jpmrg-gvR jo} .itp „f,irrrbrrMi abhitaiboy rroh

■"ö*''*’ oro j''.i;''[j;r i ,’i! • ro, ■£'' 113 i 11 • >i; * i e; 7 *; ob/L/hi ihidrfisajlw/ ».viL n‘ttvm

‘:c ;. < r:. i i . i uunvs% ■■{■>.. <;■ iba-hå Hd nord? : ij/.l i.r-rriiT.io jj». rm/w

■''jo,;-r''.OoO.öO ilti «J«(iir»r»)<J t. ''mjöd .• ,!./•[ ’ , -; • ■

,,i.; t/-

i no j.

. i f ä , i

■ i ;i!u ( H!Mä> ■

'' >''< • >i i t Vp rii::

• :''."foliirt. r-(h''jin.

, r, »07fV!

.puro/l .''U

-ioildp.,'' v, ... oui

•U •■•Il r''.«! 7 -• i 1 • i • • . y ’i‘, i t T-iil . il V f/'' i H •

n In t\>nMö.*T b. 1.1 ti>;: 0^1 bill

■i’’ hl :10b ::r - h-i J ;h FiOOl ;ji • i

:■ 1 Oid

d hrr/)i filt -dono! r f 1 »1/

f i ■ i f, ''I 1

STOCKHOLM, I8AAC MAKCUS’ BOKTRYCK ERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.