Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående förändrade bestämmelser rörande förvaltningen af statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar m. m.
1898-05-09 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:103, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående förändrade bestämmelser rörande förvaltningen af statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
1
N:o 103.
Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1898, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående förändrade
bestämmelser rörande förvaltningen af statens
till bergshandtering ens understöd anslagna skogar m. m.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 4 februari innevarande år har Kongl. Maj:t, som
funnit de förändrade bestämmelser i afseende å vården och förvaltningen
af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, som, enligt
hvad sagda protokollsutdrag innehölle, blifvit vid ärendets föredragning
föreslagna, kunna till sitt hufvudsakliga innehåll godkännas, men ansett
dessa bestämmelser, i hvad de afsåge sjelfva grunderna för ifrågavarande
skogars förvaltning, icke kunna slutligen fastställas, innan Riksdagens bifall
dertill inhemtats, i en samma dag aflåten proposition (n:o 63) äskat Riksdagens
bifall till meddelande af stadganden derom,
att statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar skulle,
under domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning;
att, derest, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven blifvit
fylda, någon ordinarie skogstillgång återstode, som, efter nyttjanderättsBih.
till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 55 Raft. (N:o 103). 1
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
2
hafvarnes hörande, pröfvades icke vara erforderlig för fyllande af nästföljande
års behof, domänstyrelsen skulle ega att förordna om öfverskottets
försäljande, likasom det skulle åligga domänstyrelsen att draga försorg om
tillgodogörandet af vindfällen och ståndtorr skog samt annan extra afverkning,
der den icke, efter domänstyrelsens bestämmande, utbyttes mot
ordinarie afverkning, som då skulle besparas;
att det måtte ankomma på Kongl. Maj:t att på derom gjord framställning
förordna, huruvida och till hvilket belopp vid försäljning af
virkesöfverskottet eller extra afverkning influtna, behållna medel måtte användas
för betäckande af kostnader vid skogens förvaltning och vård samt
i sådant syfte mot redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvares
förfogande;
att hvad af dylika försäljningsmedel icke på nu nämnda sätt användes
skulle tillgodoföras statsverkets skogsmedel;
att, der den rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande slag
blifvit anvisad, bedrefves i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen
beräknade ordinarie afkastningen af skogen kunde visas i sin helhet
vara under längre tid för ändamålet med upplåtelse]! fullt erforderlig, det
måtte ankomma på Kongl. Maj:t att, på derom gjord ansökning, medgifva
nyttjanderättshafvare ått fritt disponera samma virkesafkastning för viss,
för hvarje fall bestämd tid, under vilkor dock att andra utsyningsberättigade
vederbörligen tillgodosåges samt att, derest sagda rörelse antingen upphörde
eller minskades i sådan grad, att virkesafkastningen i sin helhet ej
längre för densamma behöfdes, den fria dispositionen upphörde; samt
att, derest virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig ordning
utsynadt, befunnes kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare eller
annan utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom virket motsvarande
vederlag, det måtte ankomma på domänstyrelsen att för hvarje
fall medgifva det utsynade virkets afyttrande eller utbytande och dervid
meddela för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.
Derjemte har Kongl. Maj:t, under åberopande af ofvanberörda protokollsutdrag,
föreslagit Riksdagen att medgifva, att Edsböle vestra grufalltnänning
i Hallsbergs socken af Örebro län måtte å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874
omförrnälda vilkor med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1899, samt
att köpeskillingen för allmänningen måtte, på samma sätt som köpeskillingarna
för försålda mindre kronolägenheter, användas till Inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.
Af inerberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att sedan för Kongl. Magt
blifvit anmäldt, hurusom i eu uti Riksdagens Andra Kammare vid 1885
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N;o 103.
års riksmöte till dåvarande chefen för finansdepartementet framstäf! interpellation
äfvensom vid den i anledning af samma interpellation i kammaren
uppkomna öfverläggning anförts åtskilliga förhållanden, hvilka skulle
ådagalägga, att den lagstadgade kontrollen öfver vården och förvaltningen
af statens till bergshandteriagens understöd anslagna skogar i vissa afseenden
icke vore tillräckligt verksam. Kong!. Maj:t genom bref den 31 maj
1895, med öfverlemnande af Andra Kammarens protokoll för den 9 och I t
maj samma år, anbefalt kommerskollegium och domänstyrelsen alt, efter
verkstäld undersökning åt de anförda förhållandena och den vidare utredning
åt frågan, som kunde finnas erforderlig, till Kongl. Maj:t inkomma
med det yttrande och förslag, hvartill berörda undersökning och utredning
föranledde.
I anledning af berörda befallning hade kommerskollegium anmodat
samtlige bergmästare i riket och domänstyrelsen samtlige öfverjägmästare
och jägmästare i de orter, der skogar af här afsedt slag funnes, att inkomma
med yttranden i ärendet och dervid1 meddela redogörelse för vissa af enär
betsverken, hvart för sig, angifna förhållanden, hvarjemte bergmästarna
anmodats dels att, der så erfordrades för berörda redogörelser, från vederbörande
nyttjanderättshafvare inhemta behöflig#/ upplysningar, dels ock att
i öfrigt lemna dem tillfälle att sig yttra.
Efter det de infordrade yttrandena inkommit från samtliga bergmästare
och - skogstjenstemän samt upplysningar i några fall af embetsverken dels
ytterligare infordrats från bergmästare, dels ock under hand begärts från
några nyttjanderättshafvare till ifrågavarande skogar, hade kommerskollegium
och domänstyrelsen, med öfverlemnande af handlingarna i ärendet,
den 23 november 1896 afgifvit utlåtande; och hade kommerskollegium och
domänstyrelsen i berörda, den 10 mars 1897 till Kongl. Maj:t inkomna utlåtande
dels redogjort för de resultat, hvartill den verkstälda undersökningen
och utredningen föranleda dels ock afgifvit förslag till förändrade
lagbestämmelser rörande vården och förvaltningen af ifrågavarande skogar.
Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för innehållet
af den af embetsverken meddelade utredning angående de särskilda
till bergshandteringens understöd anslagna skogar och i sammanhang dermed
erinrat, att beträffande Ofvansjö och Torsåkers allmänning genom
kongl. bref den 5 februari 1897 föreskrifvits, att-, sedan af all män ni ngen
undantagifs dels för vissa uppgifva hemman och lägenheter i ersättning
för af dem å allmänningen dittills åtnjuten utsyning»- och betesrätt vissa
områden, dels ock för byarne Ytterinyra, Öfvermyra och Mom eu lämpligt
belägen skogstrakt med en areal af 200 tunnland, återstoden af allmänningen
skulle afmattas till kronopark för att förvaltas i enlighet med de
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
för kronoparker gällande bestämmelser med iakttagande dervid af vissa i
brefvet särskildt angifna föreskrifter, hade departementschefen vidare yttrat:
Af den utredning rörande de särskilda skogarne, departementschefen
nu meddelat ur embetsverkens utlåtande, hvilket såsom bilaga åtföljde dagens
protokoll, framginge, att beträffande de flesta af dem intet väsentligt
vore att anmärka vare sig ur skogsvårdens synpunkt eller med hänsyn
till förhållandet mellan staten såsom egare till skogarne och nyttjanderättshafvarne.
I fråga om några skogar hade emellertid förekommit förhållanden,
hvilka syntes påkalla vissa åtgärder, för hvilka departementschefen derefter
närmare redogjort.
Beträffande Dannemora södra allmänning hade embetsverken meddelat,
hurusom genom bergskollegii utslag den 3 maj 1749 en del af samma
allmänning anslagits åt Österby bruk såsom vederlag för det intrång, bruket
tillfogats derigenom, att grufdrängar tillhörande Harg, Gimo, Söderfors och
Gysinge, tillsammans sextiosex hushåll, slagit sig ned å mark tillhörande
österby bruk.
I en af Österby bruks förvaltning i nu förevarande ärende till bergmästaren
i distriktet ingifven skrift hade anförts, att, då en del af södra
allmänningen, som tillagts bruket år 1749, vore ersättning för torplägenheter,
hvilka tillhörde bruket, men hvilka bruket till grufvan afstått, det
skulle vara klart, att bruket innehade skogsdelen med samma rätt, som
bruket hade till torpen, eller med eganderätt, och att bruket med sådan
rätt nu i 150 år innehaft skogstrakten.
Deremot hade embetsverken anmärkt, att för den händelse sagda
skogsdel borde, såsom bruksegarne förmenat, betraktas såsom brukets egendom,
synes den af grufdrängarne begagnade marken i stället böra anses
tillhöra allmänningen. Skulle åter upplåtelsen endast afsett att genom
skogens afkastning bereda bruket godtgörelse för det af grufdrängarne
förorsakade intrång, syntes skogsdelen böra betraktas såsom tillhörande
allmänningen. Embetsverken hade emellertid ansett, att dessa frågor vore
af beskaffenhet att tillhöra domstols handläggning.
Efter remiss hade justitiekanslersembetet i denna fråga afgifvit utlåtande
och dervid anfört hufvudsakligen följande.
Bergskollegii utslag den 3 maj 1749 angående upplåtelse af den
ifrågakomna delen af Dannemora södra allmänning till österby bruk,
hvilket då innehafts af Anthon De Geer, upplyste till en början, att hos
bergskollegium till behandling förevarit ett af vederbörande bergmästare
afgifvet förslag derom, att en skogstrakt, som kunde svara mot den »mistning»,
österby måste vidkännas genom åtskilliga grufarbetare, måtte få
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
utsynas och leinnas bruket »til Hyflande» mot det att bruket skulle på
dess grund behålla gr utarbetar ne, »hvarmed jemväl», sades det i utslaget,
»De Geer förklarat sig nöjd».
Detta förslag hade bergskollegium, enligt hvad utslaget vidare innehölle,
så till vida bifallit, att kollegiet anbefalt bergsmästaren att allenast
utse en så stor del af allmänningen, som kunde svara mot den olägenhet,
österby bruk på dess egor skulle få vidkännas af Hargs, Gimo, Söderfors
och Gysinge bruks grufarbetares hushåll, eftersom Dannemora öfriga grufveintressenter,
hvilka hade egna hemmansdelar nära vid grufvan, borde
sjelfve draga försorg om nödiga boställen för deras grufarbetare. I följd
häraf hade bergmästaren till kollegiet inkommit med besigtningsinstrument
jemte utlåtande, deri till ersättning åt Österby bruk föreslagits eu uppgifven
del af allmänningen, och hade bergmästaren dervid anfört, att
han ej kunde finna, det grufvorna lede någon saknad, om denna trakt,
som skulle bestå af en hård och ofruktsam mark, Österby bruk »til nyttjande»
lemnades.
Det vore efter denna förutskickade inledning bergskollegiet i utslaget
yttrat:
»Nu emedan Kong! Collegium finner Anthon De Geers tillfredsställande
på thetta sättet i allo måtto tilldrägligare och mera til Grufve
Allmänningens befredande lända, än om så många hushåll skulle sig ther
få nedsättia, förthenskull och som merbemälte De Geer jemväl förklarat
sig härmed nöjd; ty pröfvar Kongl. Collegium skiäligt åt tildela österby
Bruk ofvannämnda af Advocat Fiscalen och Bergmästaren Hierne utsynta
mindre bärande skogstract, som går ifrån — — — — innefatta; hvaremot
Österby Bruks Jnnehafvaren åligger åt på thes grund behålla the
för Harg, Gimo, Söderfors och Gysinge Bruken nödiga varande grufvearbetarne,
som efter thet angifna antalet utgiöra tilsammans sextiosex
hushåll.»
Under dessa förhållanden och då i bergskollegii utslag den 3 maj 1749
ingenstädes blifvit förklarad^ att österby bruk skulle till den skogstrakt,
hvarom fråga vore, erhålla eganderätt, likasom i utslaget ej heller blifvit
sagdt, att bruksegarne å sin sida skulle afstå egenderätten till den jord,
som tagits i anspråk till tomter för grufarbetarnes bostäder, ansåge justitiekanslersembetet
det anförda utslaget vara så att förstå, att den genom
utslaget till österby bruk anvisade skogstrakten upplåtits allenast till nyttjande
på obestämd tid.
Med afseende å hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört hade departementschefen
hemstält, att domänstyrelsen måtte anbefallas att, för
den händelse österby bruksegare icke skulle finnas villige afstå från de
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
framstå]du anspråken på eganderätt till ifrågavarande del af Dannemora
södra allmänning,, vidtaga nödiga åtgärder för att göra kronans eganderätt
till allinänningen i laga ordning gällande.
Vidkommande Åkers styckebruksXrekognitionsskog hade emketsverken
af den nu verkstälda utredningen funnit, att brukets först i 1802 års kong!,
resolution oinförmälda skyldighet att vid anfordran tillhandahålla kronan
kanoner och ammunition icke utgjorde grunden för brukets rätt till skogen,
utan att denna rätt härrörde från brukets ursprungliga egenskap af kronobruk
och flere äldre privilegier och författningar, samt att tilldelandet af
viss skogstrakt åt bruket, i stället för rätten att från skogarna i deras
helhet få sitt behof af skogsfång, egt rum ej mindre af hänsyn till brnkets
fördel än äfven, ochi måhända i högre grad, af hänsyn till allmogens och
skogsvårdens intresse. Vid sådant förhållande och då bruksdriften fortfarande
vore i gång, syntes embetsverken någon åtgärd ^för ändring i
brukets rätt att begagna skogen icke vara påkallad.
Utan att i någon mån vilja förringa betydelsen af den utredning
rörande Åkers styckebruks rekognitionsskog, embetsverken i det af dem
afgifna utlåtande meddelat, ansåge sig departementschefen dock böra erinra,
att kammar- och kommerskollegierna i ett af dem den 17 december 1890
afgifvet utlåtande öfver en af Åkers bruksegare gjord ansökning att genom
skatteköp, i den ordning kungörelsen den 4 februari 1811 stadgade, få
förvärfva egandoerätt till de Åkers bruk upplåtna rekognitionsskogar i
Öster-Rekarne, Åkers, Daga och* Selebo härad anfört, att af den då meddelade
utredningen inhemtades, att de rekognitionsskogar, hvarom i målet
vore fråga, blifvit bruket upplåtna under förutsättning och förbehåll å
kronans sida, att bruket skulle årligen tillhandahålla kronan en tillverkning
af 1,500 skeppund gjutgods, att tillåtelse att samma skogar till skatte
köpa således icke skulle kunna utsträckas till större del deraf, än som
efter undersökning och pröfning, i den ordning nyssnämnda kungörelse
stadgade, numera funnes vara erforderlig för en motsvarande tillverkning,
men att, enär med en dylik tillåtelse säkerheten för fullgörande af brukets
omförmälda skyldighet skulle väsentligen äfventyras, kollegierna afstyrkt
bifall till ansökningen.
Ytterligare utredning, rörande beskaffenheten och omfånget af Åkers
styckebruks rätt till ifrågavarande rekognitionsskog vore således erforderlig,
innan: Kongl. Maj:t till slutligt afgörande företoge frågan, huruvida någon
särskild åtgärd beträffande nämnda rekognitionsskog borde vidtagas, och
departementschefen hemstälde derför,
att Kongl. Maj:t måtte anbefalla justitiekanslersembetet att i denna
Statsutskottets Utlåtande 1V:o 103.
7
del af ärendet afgifva det yttrande och förslag, hvartill omständigheterna
funnes föranleda.
Beträffande Emmes och Lerbäcks eller Kärr äng sskogs allmänning samt
Edsböle vestra graf allmänning hade embetsverken ifrågasatt, att, enär
grunden för dessa allmänningars upplåtande åt enskilde syntes vara bortfallen,
desamma borde till statsverket indragas; och hade embetsverken i
sammanhang härmed meddelat, att Edsböle vestra allmännings areal, utgörande
enligt karta af år 1812 48,12 hektar och enligt hushållningsplan,
af domänstyrelsen faststäld den 19 oktober 1895, 31 hektar, deraf 26,46
hektar skogsmark och 4,54 hektar impediment, syntes vara för liten, för
att denna skog skulle kunna med fördel såsom kronopark förvaltas, samt
att skogen ej heller läge i närheten af någon annan kronopark, med hvilken
den kunde sammanslås.
Med afseende å hvad upplyst blifvit rörande ifrågavarande båda allmänningar
hemstälde departementschefen, att Kong! Maj:t måtte
dels förordna, att Emmes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning
samt Edsböle vestra grufallmänning skulle till statsverket indragas,
dels förordna, att Emmes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning
skulle till skogsslaten öfverlemnas för att såsom kronopark förvaltas,
dels ock. i proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att Edsböle
vestra grufallmänning måtte å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda vilkor
med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1899, samt att köpeskillingen
för allmänningen måtte, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda
mindre kronolägenheter, användas till inköp af skogbärande eller till skogsbo^
tjenlig mark.
Då af den verkstälda utredningen framginge, att de grufvor, för
hvilkas understödjande med virke Kronobergs och Guldsmedsboda grufallmänningar
anslagits, under en längre tid endast i mycket ringa omfattning
bearbetats, och då utsyningen af virke från skogarna borde jemlikt
de föreskrifter, som i upplåtelsehandlingarna och äldre författningar rörande
dylika skogar i allmänhet och särskilt rörande Kronobergs grufskog vore
gifna, stå i förhållande till behofvet af virke för grufvedriften, hade embetsverken
ansett, att, till förekommande för framtiden af sådana oegentligheter,
som syntes, åtminstone under tiden före år 1891, hafva egt rum
beträffande nämnda skogar, och oafsedt huruvida den förändrade lagstiftning
rörande statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar,
embetsverken föreslagit, komme till stånd, Kronobergs och Guldsmedsboda
grufskogar borde ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Då emellertid enligt 8:e punkten i förordningen angående förvaltningen.
af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar den
30 maj 1873 det tillkomme Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, i händelse
nyttjanderättshafvare öfverskridit den dem tillkommande rätt till
skogens ° begagnande, förordna, att förvaltningen och vården af skogen
skulle åt jägmästaren öfverlemnas, ansåge departementschefen den af
embetsverken nu väckta frågan om dessa båda grufskogars ställande under
skogsstatens omedelbara vard och förvaltning ej utgöra föremål för Kongl.
Maj:ts omedelbara pröfning.
Jemte meddelande att enligt ett af vederbörande landssekreterare meddeladt
intyg hvarken under senare hälften af år 1895 eller sedermera
framställning från jägmästaren om Kronobergs och Guldsmedsboda grufallmänningars
ställande under skogsstaten till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län inkommit, hemstälde departementschefen derför,
att Kongl. Maj:t måtte anbefalla sin befallningshafvande i Örebro län
att i vederbörlig ordning pröfva och afgöra, huruvida hvad beträffande
dessa båda grufskogar blifvit i ärendet upplyst funnes vara af beskaffenhet
att enligt nyss åberopade lagrum böra föranleda till deras ställande under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.
Beträffande sättet för debiteringen af de afgifter, som skulle för skogarne
utgå, äfvensom i fråga om evalveringen af rekognitionsafgifterna i
nu gällande mynt hade förekommit följande.
Huruvida Bispbergs grufskog i Kopparbergs län vore bevillningstaxerad,
hade ej kunnat utrönas, emedan utskylderna för grufskogen blifvit
upptagna på samma debetsedel som Bispbergs aktiebolags fastigheter, och
hade häradsskrifvaren på förfrågan af bergmästaren förklarat, att benämningen
grufskog ej förekomme i fögderiets jordebok och taxeringslängd.
Beträffande Nisshytte grufskog i Kopparbergs län hade visserligen utrönts,
att denna skog vore bevillningstaxerad till 4,400 kronor, men att
bevillningen blifvit upptagen å samma debetsedel som den för Nisshytte
bruks egares fastigheter.
För Tor säker s grufskog i Gefleborgs län hade genom bergskollegii utslag
den 21 oktober 1828 rekognitionsafgiften faststälts efter en beräknad
årsafkastning af 155/s stafrum till 3 rdr 11 sk. 2 rst. banko, hvilken
afgift nu utginge med 4 kronor 86 öre. Bevillning för skogsfång utginge
med 38 kronor 79 öre, och skogen vore bevillningstaxerad till 14,000
kronor. Bevillningen och afgifterna hade, enligt hvad upplyst blifvit, de
sista aren upptagits a Nyängs aktiebolags debetsedlar tillsammans med
bolagets öfriga uttkylder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
«.)
Deri angående Dannemora grufallmänning ar i Upsala län verkstälda
utredning hade gifvit vid handen, att genom bergskollegii resolution den
21 oktober 1828 dessa allmänningar blifvit påförda rekognitionsafgifter,
nemligen
nona allmänningen 2 rdr 33 sk. 3 rst. banko
vestra » 1 »32» 6 » »
södra » 9 » — »9 » »
Sammanlagda skulle rekognitionsafgifterna nu utgöra 20 kronor 7 öre.
Dessutom utginge bevillning för skogsfång med 160 kronor 62 öre.
Vederbörande förvaltning vid Dannemora grufvor hade emellertid
uppgifvit, att endast bevillningen för skogsfång utginge.
Bland de Dalkarlsbergs grufvor i Örebro län anslagna allmänningstrakter
vore Kortilleö icke påförd skogsbevillning.
I fråga om Asbobergs allmänning i Örebro län hade embetsverken
meddelat, att i ett kommerskollegium tillhandakommet utdrag af taxeringslängden
för Örebro län år 1894 Asbobergsallmänningen icke vore
upptagen såsom bevillningstaxerad, ehuru den dock under namn »Asbobergstorpet
med skogen» vore i iordeboken intagen och bevillningstaxerad
till 3,000 kronor.
Genom bergskollegii utslag den 3 november 1828 hade rekognitionafgiften
för Kronobergs grufveslcog i Örebro län bestämts till 1 rdr 45 sk.
banko. Skogsbevillning utginge till ett belopp af 23 kronor 25 öre, och
hade dessa afgifter, enligt hvad bergmästaren meddelat på grund af uppgift
från vederbörande häradsskrifvare, upptagits i en post å nyttjanderättshafvarnes
debetsedlar.
För Nordmarks graf allmänning i Vermlands län vore genom bergskollegii
utslag den 17 december 1828 rekognitionen bestämd efter 94 stafrums
afverkning till 1 rdr 46 sk. banko, och utginge skogsbevillning med
23 kronor 50 öre, men enligt uppgift af vederbörande häradsskrifvare sammanfördes
dessa båda afgiftsposter till en, som för Nordmarks grufallmänning
utginge med 26 kronor 32 öre eller med 12 öre för litet.
Genom bergskollegii utslag den 17 december 1828 hade rekognitionsafgiften
för Persbergs östra graf allmänning i Vermlands län bestämts efter
141 stafrum ved till 14 sk. 8 rst. banko. Skogsbevillningen utgjorde 3
kronor 67 öre. Dessa poster sammanfördes emellertid i kronoräkenskaperna
i länet till en, utgörande 4 kronor 11 öre eller 2 öre för litet.
Rekognitionsafgiften för Pr er ef vens graf allmänning i Vermlands län
hade genom bergskollegii utslag den 17 december 1828 bestämts efter en
afverkning af 135 £ stafrum ved om året till 2 rdr 39 sk. 9 rst. banko,
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 55 Raft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
och utginge skogsbevillning för allmänningen med 33 kronor 94 öre.
Båda dessa afgifter hade, enligt uppgift af vederbörande häradsskrifvare,
i kronoräkenskaperna sammanförts till en post, 38 kronor 1 öre, hvilken
summa vore för liten, enär rekognitionsafgiften skulle utgöra i nu gällande
mynt 4 kronor 24 öre och således båda afgift erna tillsammans 38
kronor 18 öre.
För Hornkullens graf allmänning i Vermlands län hade likaledes genom
bergskollegii utslag den 17 december 1828 rekognitionsafgiften blifvit
bestämd och utgjorde efter en beräknad afkastning af 260§ stafrum ved
5 rdr 20 sk. 8 rst. banko. Skogsbevillningen utginge med 65 kronor
17 öre. Rekognitionsafgiften och skogsbevillningen uppfördes i kronoräkenskapen
i en post med 72 kronor 99 öre, men då rekognitionsafgiften
i nu gällande mynt skulle vara 8 kronor 15 öre, borde sistnämnda post
rätteligen utgöra 73 kronor 32 öre.
Nu omförmälda oegentligheter och felaktigheter beträffande sättet
för debiteringen af de afgifter, som skulle för skogarne utgå, eller i fråga
om evalveringen af rekognitionsafgifterna i nu gällande mynt vore visserligen
icke af någon mera afsevärd betydelse, men borde dock, sedan uppmärksamheten
å dem nu blifvit fästad, rättas, och hemstälde derför departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte anbefalla sine vederbörande befallningshafvande
att föranstalta om vidtagande af nödiga åtgärder för rättelses vinnande i
nu anmärkta afseenden.
Nu gällande bestämmelser angående förvaltningen af statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar innehölles i förordningen den 30
maj 1873.
Att dessa bestämmelser icke visat sig vara i alla afseenden tillfredsställande
hade af departementschefens företrädare i embetet redan antydts
vid besvarandet af ofvan omförmälda, till honom framstälda interpellation
och bekräftas af hvad embetsverken nu anfört i det af dem afgifna utlåtande.
De förändrade bestämmelser, embetsverken föreslagit för afhjelpande
af de anmärkta bristerna i 1873 års förordning, afsåge i hufvudsak dels
åstadkommande af erforderlig kontroll å sådana till bergshandteringens
understöd anslagna skogar, som nu förvaltades af nyttjanderättshafvarne
sjelfva, äfvensom i sammanhang härmed ökad garanti för att dessa skogar
sköttes på ett fullt tillfredsställande sätt, dels dispositionen af ifrågavarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottet* Utlåtande N:o 103.
1 1
skogars afkastning, dels ock stadgande af viss påföljd vid öfverskridande
af nyttjanderätten och vid olaga afvikning.
I förstnämnda afseende eller beträffande kontrollen och skötseln hade
embetsverken föreslagit, att alla statens till bergshandteringens understöd
anslagna skogar måtte ställas under skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning.
De skäl embetsverken härför anfört syntes vara väl grundade. Med
den föreslagna åtgärden afsåges ej att i någon mån minska den nyttjanderättshafvarne
nu tillkommande rätt till skogsafkastningen, och om åtgärdens
befogenhet borde tvekan desto mindre uppstå, som staten vore egare
af dessa skogar och i denna sin egenskap hade både rätt och skyldighet
att öfvei*vaka, att skogsafkastningen icke användes för andra än dermed
afsedda ändamål samt att skogens skötsel blefve fullt tillfredsställande.
Genom den föreslagna åtgärdens vidtagande skulle icke heller någon ökad
kostnad komma att drabba statsverket.
I fråga om dispositionen af skogarnas afkastning hade af embetsverken
föreslagits, att domänstyrelsen skulle ega att förordna om försäljning
af förefintligt virkesöfverskott likasom äfven beträffande tillgodogörande
af vindfällen och ståndtorr skog och annan extra afvikning, der
denna ej, efter domänstyrelsens bestämmande, genom utsyning utlemnades
till nyttjanderättshafvare i utbyte mot ordinarie afkastning, som då skulle
besparas; att virkesförsäljningen skulle ega rum i samma ordning, som
beträffande andra allmänna skogar vore stadgad; att de vid försäljning af
virke från skogarna influtna behållna medel skulle tillgodoföras statsverkets
skogsmedel, dock med rätt för Kong!. Maj:t att på särskild ansökning bestämma,
huruvida och i hvad mån af berörda medel finge anvisas bidrag
till eller ersättning för utgifter vid skogens vård och förvaltning; att, derest
med all sannolikhet kunde antagas, att den verksamhet, för hvars understödjande
skog af nu ifrågavarande slag upplåtits, under en följd af år
komme att fortgå i sådan omfattning, att skogsalkastningen blefve till
hela sitt belopp erforderlig för virkesbehofvets fyllande, Kongl. Maj:t på
särskild ansökning skulle ega medgifva nyttjanderättshafvare tillstånd att
under vissa vilkor fritt disponera virkesafkastningen under tid, som af
Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall bestämdes; samt att tillstånd till utbyte
eller försäljning af utsynadt virke skulle i visst fall kunna af domänstyrelsen
medgifvas.
Hvad embetsverken föreslagit beträffande dels befogenhet för domänstyrelsen
att besluta om försäljning af virkesöfverskott och tillgodogörande
af vindfällen m. m., dels ock sättet för försäljningens verkställande afsåge
endast att bringa förvaltningen i nu omförmälda delar af statens till
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
bergshandteringens understöd anslagna skogar i öfverensstämmelse med
hvad som redan gälde för förvaltningen af andra statens under domänstyrelsens
inseende stälda skogar och påkallade icke någon erinran från
departementschefens sida.
Med det af embetsverken föreslagna medgifvandet för nyttjanderättshafvare
att under nyss antydd förutsättning fritt få disponera öfver skogsafkastningen
afsåges att till lättnad för nyttjanderättshafvaren undvika
en under angifna förutsättningen af behofvet icke påkallad årlig pröfning
af virkesbehofvet. De af embetsverken särskildt omförmälda fall, i Indika
utbyte eller försäljning af för året utsynadt virke ansetts kunna ifrågakomma,
ådagalade äfven, att med det ifrågasatta tillståndet till dylikt utbyte
eller försäljning åsyftades att, under iakttagande af vederbörlig kontroll,
för nyttjanderättshafvare eller annan utsyningsberättigad möjliggöra
att på det under för handen varande förhållanden fördelaktigaste sätt tillgodogöra
sig det utsynade virket. Hvad embetsverken i dessa båda punkter
föreslagit funne således sitt fulla berättigande i de med förslagen afsedda
syftemål.
Vidkommande embetsverkens förslag i fråga om dispositionen af de
vid försäljning af virkesöfverskott eller extra afverkning uppkomna behållna
medlen erinrade departementschefen om följande.
Nu gällande bestämmelser i detta afseende återfunnes i punkt 17 af
1873 års förordning, hvari föreskrefves, att behållna medel, som uppkomme
genom försäljning af förefintligt virkesöfverskott, tills vidare måtte af vederbörande
nyttjanderättshafvare under bergmästarens tillsyn förvaltas och
användas till mera betydande arbeten för skogens förbättrande, så länge
sådana af omständigheterna påkallades, samt derefter till andra utgifter
för skogens vård och förvaltning.
I stället för nämnda bestämmelser hade embetsverken föreslagit följande
i § 11 mom. 2 af det afgifna författningsförslaget intagna stadgande:
»Kongl. Maj:t vill uppå derom gjord framställning förordna, huruvida
och till hvilken belopp vid försäljning af virkesöfverskott eller extra afverkning
influtna behållna medel må användas för betäckande af kostnader
vid skogens förvaltning och vård samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet
ställas till nyttjanderättsbafvares förfogande; skolande
dessa medel i andra fall tillgodoföras statsverkets skogsmedel.»
1 anledning af hvad embetsverken i berörda moment hemstält angående
tillgodoförande till statsverkets skogsmedel af försäljningsmedel för uppkommet
virkesöfverskott hade Kongl. Maj:t inhemtat justitiekanslersembetets
utlåtande; och hade justitiekanslersembetet i nämnda utlåtande anfört,
hurusom nyttjanderättshafvarnes anspråk på de till bergshandteringens
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
13
understöd anslagna skogarnas begagnande icke rimligen syntes kunna
sträckas längre än att tillgodonjuta af dessa skogars afkastning så mycket,
som verkligen tarfvades för bergverksdrift eu jemte livad som erfordrades
för att med inflytande försälj ni ngsmedel bestrida kostnaderna för skogens
förvaltning och vård. Under förutsättning att vederbörandes rätt i dessa
afseenden fullständigt tillgodosåges, syntes justitiekanslersembetet derför
icke något kunna erinras deremot, att medel, som ej för de nyss antydda
ändamålen behöfde tagas i anspråk, tillgodofördes statsverket. Genom
denna åtgärd skulle för öfrigt nyttjanderättsbafvarne icke betagas möjlighet
att i laga ordning vid domstol föra talan om bättre rätt till de till
statsverket inlevererade medlen, i händelse de i något afseende ansåge sig
ega grundade anspråk att af desamma komma i åtnjutande. Det kunde
emellertid ifrågasättas, huruvida icke i förevarande paragraf borde inrymmas
särskild erinran derom, att af inflytande försäljningsmedel borde till
framtida användning för skogens förvaltning och skötsel reserveras
någon större del i sådana fall, då till följd af storm eller skogseld eller
dylika händelser de så kallade extra afverkningarna blefve af den betydenhet,
att den ordinarie afverkningstillgången måste antagas komma att
under flera följande år minskas i mera afsevärd grad.
Med afseende å hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört syntes
departementschefen hinder icke möta att tillgodoföra statsverkets skogsmedel
hvad af de influtna försäljningsrnedlen icke erfordrades för bestridande
af kostnaderna för skogens förvaltning och vård. Något särskilt
stadgande i anledning af det af justitiekanslersembetet .förutsatta fall, att
till följd af storm eller skogseld eller dylika händelser den ordinarie skogsafkastningen
måste för flera ar på en gång tillvaratagas genom extra afverkning,
syntes icke vara behöflig!,. De influtna försäljningsmedlen afsåge
i detta fall ordinarie skogstillgång, och vid sådant förhållande kunde vederbörande
nyttjanderättshafvare icke betagas rättigheten att, oberoende af
sättet för tillgodogörandet af berörda skogstillgång, få, till fyllandet af det
för året pröfvade virkesbehofvet, af försäljningsmedlen på derom gjord
framställning utbekomma hvad efter skälig fördelning kunde anses belöpa
å den för året enligt hushållningsplancn beräknade ordinarie virkesafkastningen.
Skulle åter hvad af försäljningsmedlen efter nyssnämnda fördelning
för året belöpte öfverstiga nyttjanderättshafvarens i vederbörlig ordning
pröfvade årsbehof, mötte något hinder ej att använda öfverskottet till
bestridande af kostnader för skogens skötsel och vård.
Beträffande påföljden för öfverskridande af den nyttjanderättshafvare
eller annan utsyningsberättigad tillkommande rätt till skogens begagnande
hade embetsverken föreslagit, att nyttjanderättshafvare eller annan utsynings
-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
berättigad, hvilken gjorde sig skyldig till dylik förseelse, skulle straffas
såsom för skogsåverkan enligt 24 kapitlet strafflagen, och hade i sammanhang
härmed föreslagits bestämmelser om hvem åtalsrätten skulle tillkomma
så väl i. fråga om nyssnämnda förseelse som ock beträffande
annan åverkan a skog, som ej vore hänförlig till sådan öfverträdelse,
hvarom nyss vore sagdt.
Att bestämmelser i nu antydda afseenden, ej minst i fråga om åtalsrätten,
varit af behofvet påkallade, hade bekräftats af erfarenheten. Vid
de af embetsverken för ordnandet af frågan om åtalsrätten föreslagna bestämmelser
hade departementschefen ej heller något att erinra. Beträffande
åter den föreslagna straffbestämmelsen hade embetsverken erinrat, att
orsaken, hvarför någon dylik bestämmelse icke införts i nu gällande författning,
varit den, att, sedan då föreslagna bestämmelser derom, att ingen
utverkning finge ske utan föregången utsyning af jägmästaren, blifvit uteslutna,
det vore förenadt med stor svårighet att för hvarje fall med erforderlig
noggrannhet bestämma, när öfverträdelse af den medgifna rättigheten
till skogens begagnande skulle anses hafva egt rum. På sätt embetsverken
vidare anmärkt, skulle, derest det nu väckta förslaget om skogarnas
ställande under skogsstatens vård och förvaltning vunne gillande,
någon svårighet att bedöma, huruvida oloflig afverkning blifvit begången,
ej längre förefinnas. Att emellertid en sådan oloflig afverkning redan nu
vore straffbar enligt srafflagens kapitel om åverkan, syntes departementschefen
uppenbart, och saknades derför skäl för den olofliga afverkningens
rubricerande som ett särskild^ med straff såsom för åverkan belagdt brott.
Deremot saknade det ingalunda sin nytta, att i en paragraf af den nya författningen
erinrades derom, att öfverträdelse af nyttjanderätt till skog af
ifrågavarande slag straffades enligt 24 kapitlet strafflagen.
Öfriga af embetsverken föreslagna, mindre väsentliga ändringar i 1878
års förordning hade icke gifvit anledning till någon anmärkning från departementschefens
sida.
I öfverensstämmelse med de åsigter departementschefen sålunda uttalat
och i hufvudsaklig enlighet med det af embetsverken afgifna förslag
till ny förordning angående förvaltningen af statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar hade han låtit upprätta förslag till författning
i ämnet af följande lydelse:
§ I
-
Statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar skola, under
domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens omedelbara vård och
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
15
förvaltning samt behandlas enligt vetenskapliga regler, lilmpade för hvarje
särskild skog efter ortförhållandena och ändamålet med skogens upplåtande.
§ 2.
Domänstyrelsen tillkommer att fastställa luishållningsplaner för dessa
skogar att lända till efterrättelse vid skogens användande och förvaltning;
egande domänstyrelsen derjemte meddela de särskilda föreskrifter, som, i
afseende å hushållningen med skogarna, kunna finnas nödiga.
§ 3.
Hushållningsplan skall innehålla, bland annat, upplysning om huru
mycket af olika slag af virke årligen får afverkas.
Revision af hushållningsplan skall verkställas på det sätt och i den
ordning, som för andra allmänna skogar finnes eller varder stadgad.
Af faststäld hushållningsplan eller vid revision deraf upprättade handlingar
jemte kateter skola genom domänstyrelsens försorg exemplar tillställas
så väl nyttjanderättshafvaren till skogen som vederbörande bergmästare.
§ 4.
Med nyttjanderättshafvare förstås i denna författning den, som innehar
de grufvor eller verk, till hvilkas understöd skogen blifvit anslagen.
§ 5.
Der två eller flere nyttjanderättshafvare till samma skog finnas, åligger
det dem att årligen före årets utgång utse ett ombud att under följande
år i alla frågor rörande skogen för nyttjanderättshafvarne tala och svara.
Äro nyttjanderättshafvarne flere än två, må, der de så önska, i stället för
ombud utses en styrelse för skogen.
Val af ombud eller styrelse verkställes å tid och ort, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande bestämmes och kungöres. Om utgången af valet
skola domänstyrelsen, Kongl. Maj:ts befallningshafvande och vederbörande
bergmästare underrättas inom fjorton dagar från det valet egt rum.
*•-
§ 6.
Kostnaderna för skogens förvaltning och vård bestridas af nyttjanderättshafvarne.
1 dessa kostnader inbegripas utgifterna för upprättande
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
af hushållningsplan och revision deraf samt för aflöning åt skogvaktare,
som af domänstyrelsen antagas eller godkännas.
Underlåter nyttjanderättshafvare att anvisa medel till berörda kostnader,
ege domänstyrelsen, på jägmästarens anmälan och sedan nyttjanderättshafvarne
blifvit hörde, dels förordna, att, utan afseende å innehafvarnes
nyttjanderätt, erforderlig del af skogens afkastning skall till kostnadernas
betäckande försäljas, dels ock, der sådant oundgängligt tarfvas, af
under hand varande medel utanordna förskott, som derefter af de inflytande
försäljningsmedlen i främsta rummet godtgöras.
§ 7.
Nyttjanderättshafvare äfvensom andra utsyningsberättigade skola årligen
före den 1 april hos bergmästaren, med företeende af materialförslag,
anmäla sitt virkesbehof för året. Der flere nyttjanderättshafvare
eller andra utsyningsberättigade finnas, skall ombudet eller styrelsen för
skogen till bergmästaren afgifva yttrande rörande de anmälda virkesbehofven.
Bergmästaren har att, efter pröfning af de anmälda virkesbehofven
med hänsyn till dels omfattningen af den rörelse, för hvars understöd
skogen upplåtits, och andra utsyningsberättigades behof, dels ock den afverkningstillgång,
som för året finnes, genom skriftligt beslut, som senast
inom maj månads utgång tillställes så väl jägmästaren som nyttjanderättshafvare
och annan utsyningsberättigad, bestämma de slag och den mängd
af virke, som i hvarje fall får afverkas.
§ 8.
Finner bergmästaren, för vidare utredning af virkesbehofvet eller af
annan, på frågan om utsyningen inverkande orsak, sådant nödigt, eger han
att kalla nyttjanderättshafvare, andra utsyningsberättigade eller ombud
eller styrelse till sammanträde å ställe och å tid, som af bergmästaren
bestämmes. Jägmästaren skall, om han derom af bergmästaren anmodas,
infinna sig vid sammanträdet.
öfver hvad vid dylikt sammanträde förekommer föres af bergmästaren
protokoll, deri jemväl anledningen till sammanträdet angifves.
Kostnaderna för bergmästarens resa till dylikt sammanträde gäldas
af allmänna medel enligt hvad för bergmästares tjensteresor i allmänhet
är stadgadt, dock att ersättning ej må utgå för mera än en resa årligen
för hvaije skog.
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
17
§ 9.
Der i följd af olycksfall eller annan orsak oundgängligen erfordras,
att afverkning sker i annan ordning, än i § 7 säges, och omständigheterna
icke medgifva bergmästarens hörande, då må den nödiga afverkningen
af jägmästaren anordnas. Om sådan afverkning samt orsaken dertill
skall jägmästaren genast underrätta bergmästaren.
§ 10.
Jägmästaren har att före utgången af hvarje kalenderår till bergmästaren
insända utsyningsförslag, innefattande uppgift å hvad af olika slag
af virke finnes att under nästkommande år afverka å de inom reviret
belägna skogar af här afsedt slag, samt att, efter mottagande af bergmästarens
utsyningsbesked, gå i författning om utsyning i vederbörlig
ordning.
Jägmästaren skall vidare årligen å tid, som i fråga om andra allmänna
skogar är föreskrifven, till domänstyrelsen ingifva förslag öfver de
utgifter, som erfordras för vidtagande af förvaltningsåtgärder under nästpåföljande
år. Sedan domänstyrelsens beslut i anledning häraf kommit
jägmästaren tillhanda, skall han om beslutet underrätta nyttjanderättshafvarne,
hvilka det åligger att, jemlikt § 6, foga anstalt derom, att nödiga
medel till utgifternas bestridande varda, i mån af behof, för jägmästaren
att tillgå.
För de medel, jägmästaren haft om händer till utgifter för skogen,
äfvensom för af honom utlemnade skogseffekter skall han årligen afgifva
redovisning i den ordning, som i afseende å häradsallmänningar, hvilka
af skogsstaten förvaltas, är eller varder föreskrifven.
I öfrigt skall jägmästaren vid förvaltningen och vården af skogarna
iakttaga hvad enligt den för skogsstaten gällande instruktion honom åligger
bestraffande under hans förvaltning stälda allmänna skogar.
§ 11-
o
Återstår, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven blifvit
fylda, någon ordinarie skogstillgång, som, efter nyttjanderättshafvarnes
hörande, pröfvas icke vara erforderlig för fyllande af nästföljande års
behof, eger domänstyrelsen att, på jägmästarens anmälan, förordna om öfverskottets
försäljande i vederbörlig ordning. Domänstyrelsen åligger äfven
Bih. till Rilesd. Prof. 1S98. 4 Sand. 1 Afd. 55 Haft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
att i nu angifna ordning draga försorg om tillgodogörandet af vindfällen
och ståndtorr skog samt annan extra afverkning, der den icke, efter
domänstyrelsens bestämmande, utbytes mot ordinarie afverkning, som då
skall besparas.
Ivongl. Maj:t vill, på derom gjord framställning, förordna, huruvida
och till hvilket belopp vid försäljning af virkesöfverskott eller extra afverkning
influtna, behållna medel må användas för betäckande af kostnader
vid skogens förvaltning och vård samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet
ställas till nyttjanderättshafvares förfogande. Hvad af
dessa medel icke på sådant sätt användes skall tillgodoföras statsverkets
skogsmedel.
§ 12.
Bedrifves rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande slag
blifvit anvisad, i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen beräknade
ordinarie afkastningen af skogen kan visas i sin helhet vara
under längre tid för ändamålet med upplåtelsen fullt erforderlig, vill
Ivongl. Maj:t, på derom gjord ansökning, taga under pröfning, huruvida
tillstånd att fritt disponera samma virkesafkastning för viss, för hvarje
fall bestämd tid må kunna nyttjanderättshafvaren medgifvas, under vilkor
att andra utsyningsberättigade vederbörligen tillgodoses samt att, derest
sagda rörelse antingen upphör eller minskas i sådan grad, att virkesafkastningen
i sin helhet ej längre för densamma behöfves, den fria dispositionen
upphör.
Befinnes virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig ordning
utsynadt, kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare eller annan
utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom virket motsvarande
vederlag, ankomma det på domänstyrelsen att för hvarje fall medgifva
det utsynade virkets afyttrande eller utbytande och att dervid meddela
för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.
§ 13.
Mulbete och höslåtter å skog af ifrågavarande slag må, under iakttagande
af hvad i § 63 af nådiga förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket den 26 januari 181)4 är i allmänhet
stadgadt, tills vidare få af nyttjanderättshafvarne disponeras.
§ 14.
Der särskilda skogskassor redan finnas, må de för det med dem afsedda
ändamål af nyttjanderättshafvarne fortfarande förvaltas och användas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
19
§ 15.
Nyttjandcrättshafvare eller andra utsyningsberättigade, som öfverskrida
dem tillkommande rättighet till skogens begagnande, straffas enligt 24
kapitlet strafflagen.
Skogsstatens tjensteman äfvensom kronobetjente ege åtala dylik öfverträdelse.
Sker å skog af här ifrågavarande slag åverkan, som ej är hänförlig
till sådan öfverträdelse, hvarom här ofvan säges, eller föröfvas å skogen
tillgrepp af skogseffekter, skall sådant af skogsstatens tjensteman eller
kronobetjente likaledes lagligen beifras.
I fråga om rätt att taga olofligen afverkadt virke i beslag gäller i
tillämpliga delar hvad derom i § 70 af nådiga förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 säges.
§ 16.
Besvär öfver jägmästares beslut eller åtgöranden i ärenden, derå denna
författning eger tillämpning, anföras hos domänstyrelsen oeh öfver bergmästares
hos bergsöfverstyrelscn; och skall i afseende å tiden för dylika
besvärs ingifvande gälla hvad i fråga om anförande af besvär i administrativa
mål i allmänhet är stadgadt.
Då emellertid ifrågavarande skogar vore att hänföra till de kronans
egendomar, om hvilka det i § 77 regeringsformen stadgades, att de skulle
förvaltas efter de grunder Riksdagen derom föreskrefve, kunde ett författningsförslag
af det innehåll som det förevarande, hvilket i vissa delar
rörde sjelfva grunderna för dessa skogars förvaltning, icke af Kongl. Maj:t
slutligen fastställas, innan Riksdagens bifall till berörda delar deraf blifvit
inhemtadt. En sådan medverkan af Riksdagen syntes vara erforderlig i
fråga om de nu föreslagna förändringar i 1873 års förordning af mera
principiel natur, för hvilka ofvan redogjorts, nemligen dels i fråga om en
sådan anordning, att alla statens till bergshandteringens understöd anslagna
skogar komme att ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,
och dels i fråga om dispositionen af skogarnas afkastning.
Departementschefen hemstälde derför, att, derest Kongl. Maj:t funne
de i afseende å ifrågavarande skogars vård och förvaltning föreslagna förändrade
bestämmelser kunna till sitt hufvudsakliga innehåll godkännas,
Kongl. Maj:t täcktes, med tillkännagifvande deraf, äska Riksdagens bifall
till meddelande af de stadganden, förevarande proposition innehåller.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ifrågavarande ärende
blifvit hänvisadt, bar icke haft något att emot den kongl. propositionen
erinra, hvadan utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende föreslagit
må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 9 maj 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1898»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.