Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående förändrade bestämmelser rörande förvaltningen af statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar m. m.

1898-05-09 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:103, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående förändrade bestämmelser rörande förvaltningen af statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

1

N:o 103.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1898, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående förändrade

bestämmelser rörande förvaltningen af statens

till bergshandtering ens understöd anslagna skogar m. m.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 4 februari innevarande år har Kongl. Maj:t, som

funnit de förändrade bestämmelser i afseende å vården och förvaltningen

af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, som, enligt

hvad sagda protokollsutdrag innehölle, blifvit vid ärendets föredragning

föreslagna, kunna till sitt hufvudsakliga innehåll godkännas, men ansett

dessa bestämmelser, i hvad de afsåge sjelfva grunderna för ifrågavarande

skogars förvaltning, icke kunna slutligen fastställas, innan Riksdagens bifall

dertill inhemtats, i en samma dag aflåten proposition (n:o 63) äskat Riksdagens

bifall till meddelande af stadganden derom,

att statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar skulle,

under domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning;

att, derest, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven blifvit

fylda, någon ordinarie skogstillgång återstode, som, efter nyttjanderättsBih.

till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 55 Raft. (N:o 103). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

2

hafvarnes hörande, pröfvades icke vara erforderlig för fyllande af nästföljande

års behof, domänstyrelsen skulle ega att förordna om öfverskottets

försäljande, likasom det skulle åligga domänstyrelsen att draga försorg om

tillgodogörandet af vindfällen och ståndtorr skog samt annan extra afverkning,

der den icke, efter domänstyrelsens bestämmande, utbyttes mot

ordinarie afverkning, som då skulle besparas;

att det måtte ankomma på Kongl. Maj:t att på derom gjord framställning

förordna, huruvida och till hvilket belopp vid försäljning af

virkesöfverskottet eller extra afverkning influtna, behållna medel måtte användas

för betäckande af kostnader vid skogens förvaltning och vård samt

i sådant syfte mot redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvares

förfogande;

att hvad af dylika försäljningsmedel icke på nu nämnda sätt användes

skulle tillgodoföras statsverkets skogsmedel;

att, der den rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande slag

blifvit anvisad, bedrefves i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen

beräknade ordinarie afkastningen af skogen kunde visas i sin helhet

vara under längre tid för ändamålet med upplåtelse]! fullt erforderlig, det

måtte ankomma på Kongl. Maj:t att, på derom gjord ansökning, medgifva

nyttjanderättshafvare ått fritt disponera samma virkesafkastning för viss,

för hvarje fall bestämd tid, under vilkor dock att andra utsyningsberättigade

vederbörligen tillgodosåges samt att, derest sagda rörelse antingen upphörde

eller minskades i sådan grad, att virkesafkastningen i sin helhet ej

längre för densamma behöfdes, den fria dispositionen upphörde; samt

att, derest virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig ordning

utsynadt, befunnes kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare eller

annan utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom virket motsvarande

vederlag, det måtte ankomma på domänstyrelsen att för hvarje

fall medgifva det utsynade virkets afyttrande eller utbytande och dervid

meddela för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.

Derjemte har Kongl. Maj:t, under åberopande af ofvanberörda protokollsutdrag,

föreslagit Riksdagen att medgifva, att Edsböle vestra grufalltnänning

i Hallsbergs socken af Örebro län måtte å offentlig auktion

till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874

omförrnälda vilkor med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1899, samt

att köpeskillingen för allmänningen måtte, på samma sätt som köpeskillingarna

för försålda mindre kronolägenheter, användas till Inköp af

skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af inerberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att sedan för Kongl. Magt

blifvit anmäldt, hurusom i eu uti Riksdagens Andra Kammare vid 1885

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 103.

års riksmöte till dåvarande chefen för finansdepartementet framstäf! interpellation

äfvensom vid den i anledning af samma interpellation i kammaren

uppkomna öfverläggning anförts åtskilliga förhållanden, hvilka skulle

ådagalägga, att den lagstadgade kontrollen öfver vården och förvaltningen

af statens till bergshandteriagens understöd anslagna skogar i vissa afseenden

icke vore tillräckligt verksam. Kong!. Maj:t genom bref den 31 maj

1895, med öfverlemnande af Andra Kammarens protokoll för den 9 och I t

maj samma år, anbefalt kommerskollegium och domänstyrelsen alt, efter

verkstäld undersökning åt de anförda förhållandena och den vidare utredning

åt frågan, som kunde finnas erforderlig, till Kongl. Maj:t inkomma

med det yttrande och förslag, hvartill berörda undersökning och utredning

föranledde.

I anledning af berörda befallning hade kommerskollegium anmodat

samtlige bergmästare i riket och domänstyrelsen samtlige öfverjägmästare

och jägmästare i de orter, der skogar af här afsedt slag funnes, att inkomma

med yttranden i ärendet och dervid1 meddela redogörelse för vissa af enär

betsverken, hvart för sig, angifna förhållanden, hvarjemte bergmästarna

anmodats dels att, der så erfordrades för berörda redogörelser, från vederbörande

nyttjanderättshafvare inhemta behöflig#/ upplysningar, dels ock att

i öfrigt lemna dem tillfälle att sig yttra.

Efter det de infordrade yttrandena inkommit från samtliga bergmästare

och - skogstjenstemän samt upplysningar i några fall af embetsverken dels

ytterligare infordrats från bergmästare, dels ock under hand begärts från

några nyttjanderättshafvare till ifrågavarande skogar, hade kommerskollegium

och domänstyrelsen, med öfverlemnande af handlingarna i ärendet,

den 23 november 1896 afgifvit utlåtande; och hade kommerskollegium och

domänstyrelsen i berörda, den 10 mars 1897 till Kongl. Maj:t inkomna utlåtande

dels redogjort för de resultat, hvartill den verkstälda undersökningen

och utredningen föranleda dels ock afgifvit förslag till förändrade

lagbestämmelser rörande vården och förvaltningen af ifrågavarande skogar.

Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för innehållet

af den af embetsverken meddelade utredning angående de särskilda

till bergshandteringens understöd anslagna skogar och i sammanhang dermed

erinrat, att beträffande Ofvansjö och Torsåkers allmänning genom

kongl. bref den 5 februari 1897 föreskrifvits, att-, sedan af all män ni ngen

undantagifs dels för vissa uppgifva hemman och lägenheter i ersättning

för af dem å allmänningen dittills åtnjuten utsyning»- och betesrätt vissa

områden, dels ock för byarne Ytterinyra, Öfvermyra och Mom eu lämpligt

belägen skogstrakt med en areal af 200 tunnland, återstoden af allmänningen

skulle afmattas till kronopark för att förvaltas i enlighet med de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

för kronoparker gällande bestämmelser med iakttagande dervid af vissa i

brefvet särskildt angifna föreskrifter, hade departementschefen vidare yttrat:

Af den utredning rörande de särskilda skogarne, departementschefen

nu meddelat ur embetsverkens utlåtande, hvilket såsom bilaga åtföljde dagens

protokoll, framginge, att beträffande de flesta af dem intet väsentligt

vore att anmärka vare sig ur skogsvårdens synpunkt eller med hänsyn

till förhållandet mellan staten såsom egare till skogarne och nyttjanderättshafvarne.

I fråga om några skogar hade emellertid förekommit förhållanden,

hvilka syntes påkalla vissa åtgärder, för hvilka departementschefen derefter

närmare redogjort.

Beträffande Dannemora södra allmänning hade embetsverken meddelat,

hurusom genom bergskollegii utslag den 3 maj 1749 en del af samma

allmänning anslagits åt Österby bruk såsom vederlag för det intrång, bruket

tillfogats derigenom, att grufdrängar tillhörande Harg, Gimo, Söderfors och

Gysinge, tillsammans sextiosex hushåll, slagit sig ned å mark tillhörande

österby bruk.

I en af Österby bruks förvaltning i nu förevarande ärende till bergmästaren

i distriktet ingifven skrift hade anförts, att, då en del af södra

allmänningen, som tillagts bruket år 1749, vore ersättning för torplägenheter,

hvilka tillhörde bruket, men hvilka bruket till grufvan afstått, det

skulle vara klart, att bruket innehade skogsdelen med samma rätt, som

bruket hade till torpen, eller med eganderätt, och att bruket med sådan

rätt nu i 150 år innehaft skogstrakten.

Deremot hade embetsverken anmärkt, att för den händelse sagda

skogsdel borde, såsom bruksegarne förmenat, betraktas såsom brukets egendom,

synes den af grufdrängarne begagnade marken i stället böra anses

tillhöra allmänningen. Skulle åter upplåtelsen endast afsett att genom

skogens afkastning bereda bruket godtgörelse för det af grufdrängarne

förorsakade intrång, syntes skogsdelen böra betraktas såsom tillhörande

allmänningen. Embetsverken hade emellertid ansett, att dessa frågor vore

af beskaffenhet att tillhöra domstols handläggning.

Efter remiss hade justitiekanslersembetet i denna fråga afgifvit utlåtande

och dervid anfört hufvudsakligen följande.

Bergskollegii utslag den 3 maj 1749 angående upplåtelse af den

ifrågakomna delen af Dannemora södra allmänning till österby bruk,

hvilket då innehafts af Anthon De Geer, upplyste till en början, att hos

bergskollegium till behandling förevarit ett af vederbörande bergmästare

afgifvet förslag derom, att en skogstrakt, som kunde svara mot den »mistning»,

österby måste vidkännas genom åtskilliga grufarbetare, måtte få

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

utsynas och leinnas bruket »til Hyflande» mot det att bruket skulle på

dess grund behålla gr utarbetar ne, »hvarmed jemväl», sades det i utslaget,

»De Geer förklarat sig nöjd».

Detta förslag hade bergskollegium, enligt hvad utslaget vidare innehölle,

så till vida bifallit, att kollegiet anbefalt bergsmästaren att allenast

utse en så stor del af allmänningen, som kunde svara mot den olägenhet,

österby bruk på dess egor skulle få vidkännas af Hargs, Gimo, Söderfors

och Gysinge bruks grufarbetares hushåll, eftersom Dannemora öfriga grufveintressenter,

hvilka hade egna hemmansdelar nära vid grufvan, borde

sjelfve draga försorg om nödiga boställen för deras grufarbetare. I följd

häraf hade bergmästaren till kollegiet inkommit med besigtningsinstrument

jemte utlåtande, deri till ersättning åt Österby bruk föreslagits eu uppgifven

del af allmänningen, och hade bergmästaren dervid anfört, att

han ej kunde finna, det grufvorna lede någon saknad, om denna trakt,

som skulle bestå af en hård och ofruktsam mark, Österby bruk »til nyttjande»

lemnades.

Det vore efter denna förutskickade inledning bergskollegiet i utslaget

yttrat:

»Nu emedan Kong! Collegium finner Anthon De Geers tillfredsställande

på thetta sättet i allo måtto tilldrägligare och mera til Grufve

Allmänningens befredande lända, än om så många hushåll skulle sig ther

få nedsättia, förthenskull och som merbemälte De Geer jemväl förklarat

sig härmed nöjd; ty pröfvar Kongl. Collegium skiäligt åt tildela österby

Bruk ofvannämnda af Advocat Fiscalen och Bergmästaren Hierne utsynta

mindre bärande skogstract, som går ifrån — — — — innefatta; hvaremot

Österby Bruks Jnnehafvaren åligger åt på thes grund behålla the

för Harg, Gimo, Söderfors och Gysinge Bruken nödiga varande grufvearbetarne,

som efter thet angifna antalet utgiöra tilsammans sextiosex

hushåll.»

Under dessa förhållanden och då i bergskollegii utslag den 3 maj 1749

ingenstädes blifvit förklarad^ att österby bruk skulle till den skogstrakt,

hvarom fråga vore, erhålla eganderätt, likasom i utslaget ej heller blifvit

sagdt, att bruksegarne å sin sida skulle afstå egenderätten till den jord,

som tagits i anspråk till tomter för grufarbetarnes bostäder, ansåge justitiekanslersembetet

det anförda utslaget vara så att förstå, att den genom

utslaget till österby bruk anvisade skogstrakten upplåtits allenast till nyttjande

på obestämd tid.

Med afseende å hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört hade departementschefen

hemstält, att domänstyrelsen måtte anbefallas att, för

den händelse österby bruksegare icke skulle finnas villige afstå från de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

framstå]du anspråken på eganderätt till ifrågavarande del af Dannemora

södra allmänning,, vidtaga nödiga åtgärder för att göra kronans eganderätt

till allinänningen i laga ordning gällande.

Vidkommande Åkers styckebruksXrekognitionsskog hade emketsverken

af den nu verkstälda utredningen funnit, att brukets först i 1802 års kong!,

resolution oinförmälda skyldighet att vid anfordran tillhandahålla kronan

kanoner och ammunition icke utgjorde grunden för brukets rätt till skogen,

utan att denna rätt härrörde från brukets ursprungliga egenskap af kronobruk

och flere äldre privilegier och författningar, samt att tilldelandet af

viss skogstrakt åt bruket, i stället för rätten att från skogarna i deras

helhet få sitt behof af skogsfång, egt rum ej mindre af hänsyn till brnkets

fördel än äfven, ochi måhända i högre grad, af hänsyn till allmogens och

skogsvårdens intresse. Vid sådant förhållande och då bruksdriften fortfarande

vore i gång, syntes embetsverken någon åtgärd ^för ändring i

brukets rätt att begagna skogen icke vara påkallad.

Utan att i någon mån vilja förringa betydelsen af den utredning

rörande Åkers styckebruks rekognitionsskog, embetsverken i det af dem

afgifna utlåtande meddelat, ansåge sig departementschefen dock böra erinra,

att kammar- och kommerskollegierna i ett af dem den 17 december 1890

afgifvet utlåtande öfver en af Åkers bruksegare gjord ansökning att genom

skatteköp, i den ordning kungörelsen den 4 februari 1811 stadgade, få

förvärfva egandoerätt till de Åkers bruk upplåtna rekognitionsskogar i

Öster-Rekarne, Åkers, Daga och* Selebo härad anfört, att af den då meddelade

utredningen inhemtades, att de rekognitionsskogar, hvarom i målet

vore fråga, blifvit bruket upplåtna under förutsättning och förbehåll å

kronans sida, att bruket skulle årligen tillhandahålla kronan en tillverkning

af 1,500 skeppund gjutgods, att tillåtelse att samma skogar till skatte

köpa således icke skulle kunna utsträckas till större del deraf, än som

efter undersökning och pröfning, i den ordning nyssnämnda kungörelse

stadgade, numera funnes vara erforderlig för en motsvarande tillverkning,

men att, enär med en dylik tillåtelse säkerheten för fullgörande af brukets

omförmälda skyldighet skulle väsentligen äfventyras, kollegierna afstyrkt

bifall till ansökningen.

Ytterligare utredning, rörande beskaffenheten och omfånget af Åkers

styckebruks rätt till ifrågavarande rekognitionsskog vore således erforderlig,

innan: Kongl. Maj:t till slutligt afgörande företoge frågan, huruvida någon

särskild åtgärd beträffande nämnda rekognitionsskog borde vidtagas, och

departementschefen hemstälde derför,

att Kongl. Maj:t måtte anbefalla justitiekanslersembetet att i denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1V:o 103.

7

del af ärendet afgifva det yttrande och förslag, hvartill omständigheterna

funnes föranleda.

Beträffande Emmes och Lerbäcks eller Kärr äng sskogs allmänning samt

Edsböle vestra graf allmänning hade embetsverken ifrågasatt, att, enär

grunden för dessa allmänningars upplåtande åt enskilde syntes vara bortfallen,

desamma borde till statsverket indragas; och hade embetsverken i

sammanhang härmed meddelat, att Edsböle vestra allmännings areal, utgörande

enligt karta af år 1812 48,12 hektar och enligt hushållningsplan,

af domänstyrelsen faststäld den 19 oktober 1895, 31 hektar, deraf 26,46

hektar skogsmark och 4,54 hektar impediment, syntes vara för liten, för

att denna skog skulle kunna med fördel såsom kronopark förvaltas, samt

att skogen ej heller läge i närheten af någon annan kronopark, med hvilken

den kunde sammanslås.

Med afseende å hvad upplyst blifvit rörande ifrågavarande båda allmänningar

hemstälde departementschefen, att Kong! Maj:t måtte

dels förordna, att Emmes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning

samt Edsböle vestra grufallmänning skulle till statsverket indragas,

dels förordna, att Emmes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning

skulle till skogsslaten öfverlemnas för att såsom kronopark förvaltas,

dels ock. i proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att Edsböle

vestra grufallmänning måtte å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda vilkor

med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1899, samt att köpeskillingen

för allmänningen måtte, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda

mindre kronolägenheter, användas till inköp af skogbärande eller till skogsbo^

tjenlig mark.

Då af den verkstälda utredningen framginge, att de grufvor, för

hvilkas understödjande med virke Kronobergs och Guldsmedsboda grufallmänningar

anslagits, under en längre tid endast i mycket ringa omfattning

bearbetats, och då utsyningen af virke från skogarna borde jemlikt

de föreskrifter, som i upplåtelsehandlingarna och äldre författningar rörande

dylika skogar i allmänhet och särskilt rörande Kronobergs grufskog vore

gifna, stå i förhållande till behofvet af virke för grufvedriften, hade embetsverken

ansett, att, till förekommande för framtiden af sådana oegentligheter,

som syntes, åtminstone under tiden före år 1891, hafva egt rum

beträffande nämnda skogar, och oafsedt huruvida den förändrade lagstiftning

rörande statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar,

embetsverken föreslagit, komme till stånd, Kronobergs och Guldsmedsboda

grufskogar borde ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Då emellertid enligt 8:e punkten i förordningen angående förvaltningen.

af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar den

30 maj 1873 det tillkomme Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, i händelse

nyttjanderättshafvare öfverskridit den dem tillkommande rätt till

skogens ° begagnande, förordna, att förvaltningen och vården af skogen

skulle åt jägmästaren öfverlemnas, ansåge departementschefen den af

embetsverken nu väckta frågan om dessa båda grufskogars ställande under

skogsstatens omedelbara vard och förvaltning ej utgöra föremål för Kongl.

Maj:ts omedelbara pröfning.

Jemte meddelande att enligt ett af vederbörande landssekreterare meddeladt

intyg hvarken under senare hälften af år 1895 eller sedermera

framställning från jägmästaren om Kronobergs och Guldsmedsboda grufallmänningars

ställande under skogsstaten till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län inkommit, hemstälde departementschefen derför,

att Kongl. Maj:t måtte anbefalla sin befallningshafvande i Örebro län

att i vederbörlig ordning pröfva och afgöra, huruvida hvad beträffande

dessa båda grufskogar blifvit i ärendet upplyst funnes vara af beskaffenhet

att enligt nyss åberopade lagrum böra föranleda till deras ställande under

skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

Beträffande sättet för debiteringen af de afgifter, som skulle för skogarne

utgå, äfvensom i fråga om evalveringen af rekognitionsafgifterna i

nu gällande mynt hade förekommit följande.

Huruvida Bispbergs grufskog i Kopparbergs län vore bevillningstaxerad,

hade ej kunnat utrönas, emedan utskylderna för grufskogen blifvit

upptagna på samma debetsedel som Bispbergs aktiebolags fastigheter, och

hade häradsskrifvaren på förfrågan af bergmästaren förklarat, att benämningen

grufskog ej förekomme i fögderiets jordebok och taxeringslängd.

Beträffande Nisshytte grufskog i Kopparbergs län hade visserligen utrönts,

att denna skog vore bevillningstaxerad till 4,400 kronor, men att

bevillningen blifvit upptagen å samma debetsedel som den för Nisshytte

bruks egares fastigheter.

För Tor säker s grufskog i Gefleborgs län hade genom bergskollegii utslag

den 21 oktober 1828 rekognitionsafgiften faststälts efter en beräknad

årsafkastning af 155/s stafrum till 3 rdr 11 sk. 2 rst. banko, hvilken

afgift nu utginge med 4 kronor 86 öre. Bevillning för skogsfång utginge

med 38 kronor 79 öre, och skogen vore bevillningstaxerad till 14,000

kronor. Bevillningen och afgifterna hade, enligt hvad upplyst blifvit, de

sista aren upptagits a Nyängs aktiebolags debetsedlar tillsammans med

bolagets öfriga uttkylder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

«.)

Deri angående Dannemora grufallmänning ar i Upsala län verkstälda

utredning hade gifvit vid handen, att genom bergskollegii resolution den

21 oktober 1828 dessa allmänningar blifvit påförda rekognitionsafgifter,

nemligen

nona allmänningen 2 rdr 33 sk. 3 rst. banko

vestra » 1 »32» 6 » »

södra » 9 » — »9 » »

Sammanlagda skulle rekognitionsafgifterna nu utgöra 20 kronor 7 öre.

Dessutom utginge bevillning för skogsfång med 160 kronor 62 öre.

Vederbörande förvaltning vid Dannemora grufvor hade emellertid

uppgifvit, att endast bevillningen för skogsfång utginge.

Bland de Dalkarlsbergs grufvor i Örebro län anslagna allmänningstrakter

vore Kortilleö icke påförd skogsbevillning.

I fråga om Asbobergs allmänning i Örebro län hade embetsverken

meddelat, att i ett kommerskollegium tillhandakommet utdrag af taxeringslängden

för Örebro län år 1894 Asbobergsallmänningen icke vore

upptagen såsom bevillningstaxerad, ehuru den dock under namn »Asbobergstorpet

med skogen» vore i iordeboken intagen och bevillningstaxerad

till 3,000 kronor.

Genom bergskollegii utslag den 3 november 1828 hade rekognitionafgiften

för Kronobergs grufveslcog i Örebro län bestämts till 1 rdr 45 sk.

banko. Skogsbevillning utginge till ett belopp af 23 kronor 25 öre, och

hade dessa afgifter, enligt hvad bergmästaren meddelat på grund af uppgift

från vederbörande häradsskrifvare, upptagits i en post å nyttjanderättshafvarnes

debetsedlar.

För Nordmarks graf allmänning i Vermlands län vore genom bergskollegii

utslag den 17 december 1828 rekognitionen bestämd efter 94 stafrums

afverkning till 1 rdr 46 sk. banko, och utginge skogsbevillning med

23 kronor 50 öre, men enligt uppgift af vederbörande häradsskrifvare sammanfördes

dessa båda afgiftsposter till en, som för Nordmarks grufallmänning

utginge med 26 kronor 32 öre eller med 12 öre för litet.

Genom bergskollegii utslag den 17 december 1828 hade rekognitionsafgiften

för Persbergs östra graf allmänning i Vermlands län bestämts efter

141 stafrum ved till 14 sk. 8 rst. banko. Skogsbevillningen utgjorde 3

kronor 67 öre. Dessa poster sammanfördes emellertid i kronoräkenskaperna

i länet till en, utgörande 4 kronor 11 öre eller 2 öre för litet.

Rekognitionsafgiften för Pr er ef vens graf allmänning i Vermlands län

hade genom bergskollegii utslag den 17 december 1828 bestämts efter en

afverkning af 135 £ stafrum ved om året till 2 rdr 39 sk. 9 rst. banko,

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 55 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

och utginge skogsbevillning för allmänningen med 33 kronor 94 öre.

Båda dessa afgifter hade, enligt uppgift af vederbörande häradsskrifvare,

i kronoräkenskaperna sammanförts till en post, 38 kronor 1 öre, hvilken

summa vore för liten, enär rekognitionsafgiften skulle utgöra i nu gällande

mynt 4 kronor 24 öre och således båda afgift erna tillsammans 38

kronor 18 öre.

För Hornkullens graf allmänning i Vermlands län hade likaledes genom

bergskollegii utslag den 17 december 1828 rekognitionsafgiften blifvit

bestämd och utgjorde efter en beräknad afkastning af 260§ stafrum ved

5 rdr 20 sk. 8 rst. banko. Skogsbevillningen utginge med 65 kronor

17 öre. Rekognitionsafgiften och skogsbevillningen uppfördes i kronoräkenskapen

i en post med 72 kronor 99 öre, men då rekognitionsafgiften

i nu gällande mynt skulle vara 8 kronor 15 öre, borde sistnämnda post

rätteligen utgöra 73 kronor 32 öre.

Nu omförmälda oegentligheter och felaktigheter beträffande sättet

för debiteringen af de afgifter, som skulle för skogarne utgå, eller i fråga

om evalveringen af rekognitionsafgifterna i nu gällande mynt vore visserligen

icke af någon mera afsevärd betydelse, men borde dock, sedan uppmärksamheten

å dem nu blifvit fästad, rättas, och hemstälde derför departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte anbefalla sine vederbörande befallningshafvande

att föranstalta om vidtagande af nödiga åtgärder för rättelses vinnande i

nu anmärkta afseenden.

Nu gällande bestämmelser angående förvaltningen af statens till bergshandteringens

understöd anslagna skogar innehölles i förordningen den 30

maj 1873.

Att dessa bestämmelser icke visat sig vara i alla afseenden tillfredsställande

hade af departementschefens företrädare i embetet redan antydts

vid besvarandet af ofvan omförmälda, till honom framstälda interpellation

och bekräftas af hvad embetsverken nu anfört i det af dem afgifna utlåtande.

De förändrade bestämmelser, embetsverken föreslagit för afhjelpande

af de anmärkta bristerna i 1873 års förordning, afsåge i hufvudsak dels

åstadkommande af erforderlig kontroll å sådana till bergshandteringens

understöd anslagna skogar, som nu förvaltades af nyttjanderättshafvarne

sjelfva, äfvensom i sammanhang härmed ökad garanti för att dessa skogar

sköttes på ett fullt tillfredsställande sätt, dels dispositionen af ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande N:o 103.

1 1

skogars afkastning, dels ock stadgande af viss påföljd vid öfverskridande

af nyttjanderätten och vid olaga afvikning.

I förstnämnda afseende eller beträffande kontrollen och skötseln hade

embetsverken föreslagit, att alla statens till bergshandteringens understöd

anslagna skogar måtte ställas under skogsstatens omedelbara vård och

förvaltning.

De skäl embetsverken härför anfört syntes vara väl grundade. Med

den föreslagna åtgärden afsåges ej att i någon mån minska den nyttjanderättshafvarne

nu tillkommande rätt till skogsafkastningen, och om åtgärdens

befogenhet borde tvekan desto mindre uppstå, som staten vore egare

af dessa skogar och i denna sin egenskap hade både rätt och skyldighet

att öfvei*vaka, att skogsafkastningen icke användes för andra än dermed

afsedda ändamål samt att skogens skötsel blefve fullt tillfredsställande.

Genom den föreslagna åtgärdens vidtagande skulle icke heller någon ökad

kostnad komma att drabba statsverket.

I fråga om dispositionen af skogarnas afkastning hade af embetsverken

föreslagits, att domänstyrelsen skulle ega att förordna om försäljning

af förefintligt virkesöfverskott likasom äfven beträffande tillgodogörande

af vindfällen och ståndtorr skog och annan extra afvikning, der

denna ej, efter domänstyrelsens bestämmande, genom utsyning utlemnades

till nyttjanderättshafvare i utbyte mot ordinarie afkastning, som då skulle

besparas; att virkesförsäljningen skulle ega rum i samma ordning, som

beträffande andra allmänna skogar vore stadgad; att de vid försäljning af

virke från skogarna influtna behållna medel skulle tillgodoföras statsverkets

skogsmedel, dock med rätt för Kong!. Maj:t att på särskild ansökning bestämma,

huruvida och i hvad mån af berörda medel finge anvisas bidrag

till eller ersättning för utgifter vid skogens vård och förvaltning; att, derest

med all sannolikhet kunde antagas, att den verksamhet, för hvars understödjande

skog af nu ifrågavarande slag upplåtits, under en följd af år

komme att fortgå i sådan omfattning, att skogsalkastningen blefve till

hela sitt belopp erforderlig för virkesbehofvets fyllande, Kongl. Maj:t på

särskild ansökning skulle ega medgifva nyttjanderättshafvare tillstånd att

under vissa vilkor fritt disponera virkesafkastningen under tid, som af

Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall bestämdes; samt att tillstånd till utbyte

eller försäljning af utsynadt virke skulle i visst fall kunna af domänstyrelsen

medgifvas.

Hvad embetsverken föreslagit beträffande dels befogenhet för domänstyrelsen

att besluta om försäljning af virkesöfverskott och tillgodogörande

af vindfällen m. m., dels ock sättet för försäljningens verkställande afsåge

endast att bringa förvaltningen i nu omförmälda delar af statens till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

bergshandteringens understöd anslagna skogar i öfverensstämmelse med

hvad som redan gälde för förvaltningen af andra statens under domänstyrelsens

inseende stälda skogar och påkallade icke någon erinran från

departementschefens sida.

Med det af embetsverken föreslagna medgifvandet för nyttjanderättshafvare

att under nyss antydd förutsättning fritt få disponera öfver skogsafkastningen

afsåges att till lättnad för nyttjanderättshafvaren undvika

en under angifna förutsättningen af behofvet icke påkallad årlig pröfning

af virkesbehofvet. De af embetsverken särskildt omförmälda fall, i Indika

utbyte eller försäljning af för året utsynadt virke ansetts kunna ifrågakomma,

ådagalade äfven, att med det ifrågasatta tillståndet till dylikt utbyte

eller försäljning åsyftades att, under iakttagande af vederbörlig kontroll,

för nyttjanderättshafvare eller annan utsyningsberättigad möjliggöra

att på det under för handen varande förhållanden fördelaktigaste sätt tillgodogöra

sig det utsynade virket. Hvad embetsverken i dessa båda punkter

föreslagit funne således sitt fulla berättigande i de med förslagen afsedda

syftemål.

Vidkommande embetsverkens förslag i fråga om dispositionen af de

vid försäljning af virkesöfverskott eller extra afverkning uppkomna behållna

medlen erinrade departementschefen om följande.

Nu gällande bestämmelser i detta afseende återfunnes i punkt 17 af

1873 års förordning, hvari föreskrefves, att behållna medel, som uppkomme

genom försäljning af förefintligt virkesöfverskott, tills vidare måtte af vederbörande

nyttjanderättshafvare under bergmästarens tillsyn förvaltas och

användas till mera betydande arbeten för skogens förbättrande, så länge

sådana af omständigheterna påkallades, samt derefter till andra utgifter

för skogens vård och förvaltning.

I stället för nämnda bestämmelser hade embetsverken föreslagit följande

i § 11 mom. 2 af det afgifna författningsförslaget intagna stadgande:

»Kongl. Maj:t vill uppå derom gjord framställning förordna, huruvida

och till hvilken belopp vid försäljning af virkesöfverskott eller extra afverkning

influtna behållna medel må användas för betäckande af kostnader

vid skogens förvaltning och vård samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet

ställas till nyttjanderättsbafvares förfogande; skolande

dessa medel i andra fall tillgodoföras statsverkets skogsmedel.»

1 anledning af hvad embetsverken i berörda moment hemstält angående

tillgodoförande till statsverkets skogsmedel af försäljningsmedel för uppkommet

virkesöfverskott hade Kongl. Maj:t inhemtat justitiekanslersembetets

utlåtande; och hade justitiekanslersembetet i nämnda utlåtande anfört,

hurusom nyttjanderättshafvarnes anspråk på de till bergshandteringens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

13

understöd anslagna skogarnas begagnande icke rimligen syntes kunna

sträckas längre än att tillgodonjuta af dessa skogars afkastning så mycket,

som verkligen tarfvades för bergverksdrift eu jemte livad som erfordrades

för att med inflytande försälj ni ngsmedel bestrida kostnaderna för skogens

förvaltning och vård. Under förutsättning att vederbörandes rätt i dessa

afseenden fullständigt tillgodosåges, syntes justitiekanslersembetet derför

icke något kunna erinras deremot, att medel, som ej för de nyss antydda

ändamålen behöfde tagas i anspråk, tillgodofördes statsverket. Genom

denna åtgärd skulle för öfrigt nyttjanderättsbafvarne icke betagas möjlighet

att i laga ordning vid domstol föra talan om bättre rätt till de till

statsverket inlevererade medlen, i händelse de i något afseende ansåge sig

ega grundade anspråk att af desamma komma i åtnjutande. Det kunde

emellertid ifrågasättas, huruvida icke i förevarande paragraf borde inrymmas

särskild erinran derom, att af inflytande försäljningsmedel borde till

framtida användning för skogens förvaltning och skötsel reserveras

någon större del i sådana fall, då till följd af storm eller skogseld eller

dylika händelser de så kallade extra afverkningarna blefve af den betydenhet,

att den ordinarie afverkningstillgången måste antagas komma att

under flera följande år minskas i mera afsevärd grad.

Med afseende å hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört syntes

departementschefen hinder icke möta att tillgodoföra statsverkets skogsmedel

hvad af de influtna försäljningsrnedlen icke erfordrades för bestridande

af kostnaderna för skogens förvaltning och vård. Något särskilt

stadgande i anledning af det af justitiekanslersembetet .förutsatta fall, att

till följd af storm eller skogseld eller dylika händelser den ordinarie skogsafkastningen

måste för flera ar på en gång tillvaratagas genom extra afverkning,

syntes icke vara behöflig!,. De influtna försäljningsmedlen afsåge

i detta fall ordinarie skogstillgång, och vid sådant förhållande kunde vederbörande

nyttjanderättshafvare icke betagas rättigheten att, oberoende af

sättet för tillgodogörandet af berörda skogstillgång, få, till fyllandet af det

för året pröfvade virkesbehofvet, af försäljningsmedlen på derom gjord

framställning utbekomma hvad efter skälig fördelning kunde anses belöpa

å den för året enligt hushållningsplancn beräknade ordinarie virkesafkastningen.

Skulle åter hvad af försäljningsmedlen efter nyssnämnda fördelning

för året belöpte öfverstiga nyttjanderättshafvarens i vederbörlig ordning

pröfvade årsbehof, mötte något hinder ej att använda öfverskottet till

bestridande af kostnader för skogens skötsel och vård.

Beträffande påföljden för öfverskridande af den nyttjanderättshafvare

eller annan utsyningsberättigad tillkommande rätt till skogens begagnande

hade embetsverken föreslagit, att nyttjanderättshafvare eller annan utsynings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

berättigad, hvilken gjorde sig skyldig till dylik förseelse, skulle straffas

såsom för skogsåverkan enligt 24 kapitlet strafflagen, och hade i sammanhang

härmed föreslagits bestämmelser om hvem åtalsrätten skulle tillkomma

så väl i. fråga om nyssnämnda förseelse som ock beträffande

annan åverkan a skog, som ej vore hänförlig till sådan öfverträdelse,

hvarom nyss vore sagdt.

Att bestämmelser i nu antydda afseenden, ej minst i fråga om åtalsrätten,

varit af behofvet påkallade, hade bekräftats af erfarenheten. Vid

de af embetsverken för ordnandet af frågan om åtalsrätten föreslagna bestämmelser

hade departementschefen ej heller något att erinra. Beträffande

åter den föreslagna straffbestämmelsen hade embetsverken erinrat, att

orsaken, hvarför någon dylik bestämmelse icke införts i nu gällande författning,

varit den, att, sedan då föreslagna bestämmelser derom, att ingen

utverkning finge ske utan föregången utsyning af jägmästaren, blifvit uteslutna,

det vore förenadt med stor svårighet att för hvarje fall med erforderlig

noggrannhet bestämma, när öfverträdelse af den medgifna rättigheten

till skogens begagnande skulle anses hafva egt rum. På sätt embetsverken

vidare anmärkt, skulle, derest det nu väckta förslaget om skogarnas

ställande under skogsstatens vård och förvaltning vunne gillande,

någon svårighet att bedöma, huruvida oloflig afverkning blifvit begången,

ej längre förefinnas. Att emellertid en sådan oloflig afverkning redan nu

vore straffbar enligt srafflagens kapitel om åverkan, syntes departementschefen

uppenbart, och saknades derför skäl för den olofliga afverkningens

rubricerande som ett särskild^ med straff såsom för åverkan belagdt brott.

Deremot saknade det ingalunda sin nytta, att i en paragraf af den nya författningen

erinrades derom, att öfverträdelse af nyttjanderätt till skog af

ifrågavarande slag straffades enligt 24 kapitlet strafflagen.

Öfriga af embetsverken föreslagna, mindre väsentliga ändringar i 1878

års förordning hade icke gifvit anledning till någon anmärkning från departementschefens

sida.

I öfverensstämmelse med de åsigter departementschefen sålunda uttalat

och i hufvudsaklig enlighet med det af embetsverken afgifna förslag

till ny förordning angående förvaltningen af statens till bergshandteringens

understöd anslagna skogar hade han låtit upprätta förslag till författning

i ämnet af följande lydelse:

§ I
-

Statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar skola, under

domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens omedelbara vård och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

15

förvaltning samt behandlas enligt vetenskapliga regler, lilmpade för hvarje

särskild skog efter ortförhållandena och ändamålet med skogens upplåtande.

§ 2.

Domänstyrelsen tillkommer att fastställa luishållningsplaner för dessa

skogar att lända till efterrättelse vid skogens användande och förvaltning;

egande domänstyrelsen derjemte meddela de särskilda föreskrifter, som, i

afseende å hushållningen med skogarna, kunna finnas nödiga.

§ 3.

Hushållningsplan skall innehålla, bland annat, upplysning om huru

mycket af olika slag af virke årligen får afverkas.

Revision af hushållningsplan skall verkställas på det sätt och i den

ordning, som för andra allmänna skogar finnes eller varder stadgad.

Af faststäld hushållningsplan eller vid revision deraf upprättade handlingar

jemte kateter skola genom domänstyrelsens försorg exemplar tillställas

så väl nyttjanderättshafvaren till skogen som vederbörande bergmästare.

§ 4.

Med nyttjanderättshafvare förstås i denna författning den, som innehar

de grufvor eller verk, till hvilkas understöd skogen blifvit anslagen.

§ 5.

Der två eller flere nyttjanderättshafvare till samma skog finnas, åligger

det dem att årligen före årets utgång utse ett ombud att under följande

år i alla frågor rörande skogen för nyttjanderättshafvarne tala och svara.

Äro nyttjanderättshafvarne flere än två, må, der de så önska, i stället för

ombud utses en styrelse för skogen.

Val af ombud eller styrelse verkställes å tid och ort, som af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande bestämmes och kungöres. Om utgången af valet

skola domänstyrelsen, Kongl. Maj:ts befallningshafvande och vederbörande

bergmästare underrättas inom fjorton dagar från det valet egt rum.

*•-

§ 6.

Kostnaderna för skogens förvaltning och vård bestridas af nyttjanderättshafvarne.

1 dessa kostnader inbegripas utgifterna för upprättande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

af hushållningsplan och revision deraf samt för aflöning åt skogvaktare,

som af domänstyrelsen antagas eller godkännas.

Underlåter nyttjanderättshafvare att anvisa medel till berörda kostnader,

ege domänstyrelsen, på jägmästarens anmälan och sedan nyttjanderättshafvarne

blifvit hörde, dels förordna, att, utan afseende å innehafvarnes

nyttjanderätt, erforderlig del af skogens afkastning skall till kostnadernas

betäckande försäljas, dels ock, der sådant oundgängligt tarfvas, af

under hand varande medel utanordna förskott, som derefter af de inflytande

försäljningsmedlen i främsta rummet godtgöras.

§ 7.

Nyttjanderättshafvare äfvensom andra utsyningsberättigade skola årligen

före den 1 april hos bergmästaren, med företeende af materialförslag,

anmäla sitt virkesbehof för året. Der flere nyttjanderättshafvare

eller andra utsyningsberättigade finnas, skall ombudet eller styrelsen för

skogen till bergmästaren afgifva yttrande rörande de anmälda virkesbehofven.

Bergmästaren har att, efter pröfning af de anmälda virkesbehofven

med hänsyn till dels omfattningen af den rörelse, för hvars understöd

skogen upplåtits, och andra utsyningsberättigades behof, dels ock den afverkningstillgång,

som för året finnes, genom skriftligt beslut, som senast

inom maj månads utgång tillställes så väl jägmästaren som nyttjanderättshafvare

och annan utsyningsberättigad, bestämma de slag och den mängd

af virke, som i hvarje fall får afverkas.

§ 8.

Finner bergmästaren, för vidare utredning af virkesbehofvet eller af

annan, på frågan om utsyningen inverkande orsak, sådant nödigt, eger han

att kalla nyttjanderättshafvare, andra utsyningsberättigade eller ombud

eller styrelse till sammanträde å ställe och å tid, som af bergmästaren

bestämmes. Jägmästaren skall, om han derom af bergmästaren anmodas,

infinna sig vid sammanträdet.

öfver hvad vid dylikt sammanträde förekommer föres af bergmästaren

protokoll, deri jemväl anledningen till sammanträdet angifves.

Kostnaderna för bergmästarens resa till dylikt sammanträde gäldas

af allmänna medel enligt hvad för bergmästares tjensteresor i allmänhet

är stadgadt, dock att ersättning ej må utgå för mera än en resa årligen

för hvaije skog.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

17

§ 9.

Der i följd af olycksfall eller annan orsak oundgängligen erfordras,

att afverkning sker i annan ordning, än i § 7 säges, och omständigheterna

icke medgifva bergmästarens hörande, då må den nödiga afverkningen

af jägmästaren anordnas. Om sådan afverkning samt orsaken dertill

skall jägmästaren genast underrätta bergmästaren.

§ 10.

Jägmästaren har att före utgången af hvarje kalenderår till bergmästaren

insända utsyningsförslag, innefattande uppgift å hvad af olika slag

af virke finnes att under nästkommande år afverka å de inom reviret

belägna skogar af här afsedt slag, samt att, efter mottagande af bergmästarens

utsyningsbesked, gå i författning om utsyning i vederbörlig

ordning.

Jägmästaren skall vidare årligen å tid, som i fråga om andra allmänna

skogar är föreskrifven, till domänstyrelsen ingifva förslag öfver de

utgifter, som erfordras för vidtagande af förvaltningsåtgärder under nästpåföljande

år. Sedan domänstyrelsens beslut i anledning häraf kommit

jägmästaren tillhanda, skall han om beslutet underrätta nyttjanderättshafvarne,

hvilka det åligger att, jemlikt § 6, foga anstalt derom, att nödiga

medel till utgifternas bestridande varda, i mån af behof, för jägmästaren

att tillgå.

För de medel, jägmästaren haft om händer till utgifter för skogen,

äfvensom för af honom utlemnade skogseffekter skall han årligen afgifva

redovisning i den ordning, som i afseende å häradsallmänningar, hvilka

af skogsstaten förvaltas, är eller varder föreskrifven.

I öfrigt skall jägmästaren vid förvaltningen och vården af skogarna

iakttaga hvad enligt den för skogsstaten gällande instruktion honom åligger

bestraffande under hans förvaltning stälda allmänna skogar.

§ 11-

o

Återstår, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven blifvit

fylda, någon ordinarie skogstillgång, som, efter nyttjanderättshafvarnes

hörande, pröfvas icke vara erforderlig för fyllande af nästföljande års

behof, eger domänstyrelsen att, på jägmästarens anmälan, förordna om öfverskottets

försäljande i vederbörlig ordning. Domänstyrelsen åligger äfven

Bih. till Rilesd. Prof. 1S98. 4 Sand. 1 Afd. 55 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

att i nu angifna ordning draga försorg om tillgodogörandet af vindfällen

och ståndtorr skog samt annan extra afverkning, der den icke, efter

domänstyrelsens bestämmande, utbytes mot ordinarie afverkning, som då

skall besparas.

Ivongl. Maj:t vill, på derom gjord framställning, förordna, huruvida

och till hvilket belopp vid försäljning af virkesöfverskott eller extra afverkning

influtna, behållna medel må användas för betäckande af kostnader

vid skogens förvaltning och vård samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet

ställas till nyttjanderättshafvares förfogande. Hvad af

dessa medel icke på sådant sätt användes skall tillgodoföras statsverkets

skogsmedel.

§ 12.

Bedrifves rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande slag

blifvit anvisad, i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen beräknade

ordinarie afkastningen af skogen kan visas i sin helhet vara

under längre tid för ändamålet med upplåtelsen fullt erforderlig, vill

Ivongl. Maj:t, på derom gjord ansökning, taga under pröfning, huruvida

tillstånd att fritt disponera samma virkesafkastning för viss, för hvarje

fall bestämd tid må kunna nyttjanderättshafvaren medgifvas, under vilkor

att andra utsyningsberättigade vederbörligen tillgodoses samt att, derest

sagda rörelse antingen upphör eller minskas i sådan grad, att virkesafkastningen

i sin helhet ej längre för densamma behöfves, den fria dispositionen

upphör.

Befinnes virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig ordning

utsynadt, kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare eller annan

utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom virket motsvarande

vederlag, ankomma det på domänstyrelsen att för hvarje fall medgifva

det utsynade virkets afyttrande eller utbytande och att dervid meddela

för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.

§ 13.

Mulbete och höslåtter å skog af ifrågavarande slag må, under iakttagande

af hvad i § 63 af nådiga förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarne i riket den 26 januari 181)4 är i allmänhet

stadgadt, tills vidare få af nyttjanderättshafvarne disponeras.

§ 14.

Der särskilda skogskassor redan finnas, må de för det med dem afsedda

ändamål af nyttjanderättshafvarne fortfarande förvaltas och användas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

19

§ 15.

Nyttjandcrättshafvare eller andra utsyningsberättigade, som öfverskrida

dem tillkommande rättighet till skogens begagnande, straffas enligt 24

kapitlet strafflagen.

Skogsstatens tjensteman äfvensom kronobetjente ege åtala dylik öfverträdelse.

Sker å skog af här ifrågavarande slag åverkan, som ej är hänförlig

till sådan öfverträdelse, hvarom här ofvan säges, eller föröfvas å skogen

tillgrepp af skogseffekter, skall sådant af skogsstatens tjensteman eller

kronobetjente likaledes lagligen beifras.

I fråga om rätt att taga olofligen afverkadt virke i beslag gäller i

tillämpliga delar hvad derom i § 70 af nådiga förordningen angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 säges.

§ 16.

Besvär öfver jägmästares beslut eller åtgöranden i ärenden, derå denna

författning eger tillämpning, anföras hos domänstyrelsen oeh öfver bergmästares

hos bergsöfverstyrelscn; och skall i afseende å tiden för dylika

besvärs ingifvande gälla hvad i fråga om anförande af besvär i administrativa

mål i allmänhet är stadgadt.

Då emellertid ifrågavarande skogar vore att hänföra till de kronans

egendomar, om hvilka det i § 77 regeringsformen stadgades, att de skulle

förvaltas efter de grunder Riksdagen derom föreskrefve, kunde ett författningsförslag

af det innehåll som det förevarande, hvilket i vissa delar

rörde sjelfva grunderna för dessa skogars förvaltning, icke af Kongl. Maj:t

slutligen fastställas, innan Riksdagens bifall till berörda delar deraf blifvit

inhemtadt. En sådan medverkan af Riksdagen syntes vara erforderlig i

fråga om de nu föreslagna förändringar i 1873 års förordning af mera

principiel natur, för hvilka ofvan redogjorts, nemligen dels i fråga om en

sådan anordning, att alla statens till bergshandteringens understöd anslagna

skogar komme att ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,

och dels i fråga om dispositionen af skogarnas afkastning.

Departementschefen hemstälde derför, att, derest Kongl. Maj:t funne

de i afseende å ifrågavarande skogars vård och förvaltning föreslagna förändrade

bestämmelser kunna till sitt hufvudsakliga innehåll godkännas,

Kongl. Maj:t täcktes, med tillkännagifvande deraf, äska Riksdagens bifall

till meddelande af de stadganden, förevarande proposition innehåller.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ifrågavarande ärende

blifvit hänvisadt, bar icke haft något att emot den kongl. propositionen

erinra, hvadan utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende föreslagit

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 maj 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1898»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.