Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till två danaarf.
1898-02-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:19, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till två danaarf.
Dokumentets text
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
N:o 19.
Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1898, kl. 8 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande
af kronans rätt till två danaarf.
(I. A.)
Ang. danaarf l:o. I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 35) af den 10
efchrtetina december 1897 meddelas, hurusom den 19 januari 1867 upprättats
Biomstedt. mellan landtbrukaren Johan Gustaf Blomstedt och hans hustru Maria
Christina Blomstedt, född Vikström, inbördes testamente, hvari förordnats,
att den af bemälda makar, som öfverlefde den andra, skulle
under oinskränkt dispositionsrätt under sin lifstid behålla och besitta
allt, hvad vid någonderas af dem död funnes i boet såväl i fast som lös
egendom. Hustru Blomstedt hade den 6 april 1870 aflidit, efterlemnande
sin bemälde man, men inga kända arfvingar. Mannen Blomstedt,
som på grund af omförmälda testamente under sin lifstid behållit
hela boet, hade ingått nytt äktenskap samt aflidit den 2 april 1891.
Vid sin död hade han såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin hustru i
sistnämnda gifte Lovisa Blomstedt, född österberg, och två barn med
henne, sonen Johan Gerhard, född den 15 januari 1882, och dottern
Annie Sofia, född den 18 september 1886.
På åkäran af kammaradvokatfiskalsembetet hade Askers häradsrätt
i utslag den 21 november 1895 förklarat, att kronan skulle ega att
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
11
såsom danaarf bekomma hvad vid mannen Blomstedts död annars skolat
ur boet efter honom hafva såsom arf efter hans ofvanbemälda, före
honom aflidna hustru Maria Christina Blomstedt tillkommit hennes arftagare,
derest sådana funnits; hvarjemte enkan Lovisa Blomstedt och
godsegaren Uno Lagergren i Hammar, den sistnämnde i egenskap af
förmyndare för Blomstedts efterlemnade barn, såsom innehafvare af
boet efter mannen Blomstedt, förpligtats att efter behörig bodelning
utgifva till Kong]. Maj:t och kronan, hvad sålunda bestämts skola såsom
danaarf utgå jemte sex procent ränta derå från bodelningsdagen.
Under rättegången hade enkan Blomstedts ombud uppgifvit, att med
ofvan omförmälda testamente antagligen vore afsedt, att, när endera
af makarne aflede, den efterlefvande skulle bekomma hela boet med
full eganderätt, men att af misstag ordet dispositionsrätt blifvit i testamentet
begagnadt.
I anledning af berörda utslag, hvilket vunnit laga kraft, hade
den 25 april 1896 förrättats delning af boet efter hustru Maria Christina
Blomstedt, dervid kronan tillskiftats såsom danaarf ett, belopp af 876
kronor 72 öi''e.
Nu hade i en till Kongl. Maj:t den 9 november 1896 ingifven
skrift enkan Blomstedt och ofvanbemälde Lagergren i underdånighet
anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel måtte efterskänkas
till förmån för Johan Gustaf Blomstedts efterlemnade barn
Johan Gerhard och Annie Sofia, dervid sökandena framhållit, att ifrågavarande
medel för enkan Blomstedt vore oumbärliga i och för barnens
uppfostran, enär hon och barnen eljest vore hänvisade endast till arrendeafkastningen
af en hemmansdel i Menigasker inom Askers socken,
hvilken afkastning för närvarande utgjorde 500 kronor för år; varande
vid ansökningen fogadt ett af ordföranden i nämnda sockens kommunalnämnd
P. F. Persson och kyrkoherden i Askers församling C. W.
Hedström utfärdadt intyg af innehåll, att ofvanbemälda barn efter sin
fader erhållit i arf, förutom V* mantal i Menigasker, endast ett mindre
penningbelopp, som för deras uppfostran redan till större delen åtgått,
hvadan de vore i stort behof af de kronan tillskiftade medlen.
I häröfver afgifvet utlåtande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län tillstyrkt bifall till framställningen, hvarefter kammaradvokatfiskalsembetet,
jemväl öfver ansökningen hördt, dels meddelat, att,
sedan ifrågavarande, kronan tillskiftade belopp jemte ränta till embetet
vederbörligen redovisats med 940 kronor 57 öre, danaarfsmedlen numera,
efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision, utgjorde 846 kronor 52
öre, som i statskontoret innestode, dels ock, med bifogande af bestyrkt
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
afskrift af den efter mannen Blomstedt den 15 maj 1891 upprättade
bouppteckning, deri behållningen i dennes efterlemnade bo upptagits
till 18,392 kronor 96 öre, hemstält, huruvida med afseende å den jemförelsevis
bergade ställning, hvari enkan Blomstedt och hennes barn
befunne sig, Kongl. Maj:t funne ansökningen föranleda till någon Kongl.
Maj:ts vidare åtgärd.
Enär det syntes antagligt, att, på sätt enkan Blomstedts ombud
under rättegången uppgifvit, med det mellan mannen Blomstedt och
hans första hustru Maria Christina Blomstedt upprättade inbördes testamente
afsetts att tillförsäkra den efterlefvande maken full eganderätt
till behållningen i boet, hvilket antagande vunne stöd deraf, att Maria
Christina Blomstedt vid sin död, som inträffat endast några få år efter
testamentets upprättande, icke efterlemnat några kända arfvingar, samt
den omständigheten, att berörda afsigt icke blifvit i testamentet i tydliga
ordalag uttryckt, icke syntes böra föranleda dertill, att någon del
af qvarlåtenskapen efter mannen Blomstedt frånginge hans barn, har
Kongl- Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till
ifrågavarande danaarfsmedel måtte öfverlåtas åt Blomstedts bemälda
barn Johan Gerhard och Annie Sofia.
Utskottet, som emot ifrågavarande framställning icke haft något
att erinra, hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.
Ang. danaarf 2:o) Sedan ogifta Maria Christina Eriksson från Strengnäs den 11
Christina maj 1895 aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, hade, enligt hvad
Eriksson, i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 36) meddelas, skomakaren
Carl Olof Zetterström den 20 i samma månad låtit vid rådstufvurätten
i Strengnäs dels i bevakningsändamål förete en så lydande handling:
»Carl Olof Zetterström, född 1851 den 29 juli. Han och ingen annan
skall hafva vad som finnes efter mig, af mig sjelf skrifvet. Maria
Christina Eriksson. Strengnäs den 15 mars 1886», dels ock såsom vittnen
för dödsfall afhöra nedannämnda personer, hvilka, enligt hvad det vid
förhöret förda protokoll utvisade, dervid berättat: l:o ogifta Carolina
Eriksson, att Maria Christina Eriksson, med hvilken vittnet sedan flere
år varit bekant, vid ett tillfälle ungefär i november månad 1894 till
vittnet yttrat: »Jag har tänkt, att, när jag en gång dör, skall Carl
Olof Zetterström få det, jag lemnar efter mig, emedan jag icke har
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
13
några slägtingar, som kunna ärfva mig, och ingen annan, som har gjort
sig så förtjent såsom de (Zetterström och hans mor), emedan de uppoffrat
sig för mig och hjelpt mig», samt att Maria Christina Eriksson,
som vid det omvittnade tillfället varit ensam med vittnet, dervid handlat
vid sundt och fullt förstånd och af fri vilja samt då icke varit särdeles
mycket sjuk; 2:o Anders Fredrik Jansson, att Maria Christina Eriksson,
med hvilken vittnet varit bekant sedan år 1868, vid ett samtal för omkring
två eller tre år sedan, dervid tal uppstått, huruvida hon snart skulle
gifta sig med Zetterström, till vittnet yttrat ungefär följande ord: »Om det
blir något giftermål af, det vet jag icke, vi kunna dö och jag är så sjuklig,
men om jag dör före Zetterström, skall han hafva det, jag lemnar efter
mig»; samt att vid berörda tillfälle, dervid ej någon utom vittnet varit
närvarande, Maria Christina Eriksson handlat vid sundt och fullt förstånd
och af fri vilja; 3:o doktorn Lars Herman Ldhng, att vittnet, som en
längre tid varit bekant med Maria Christina Eriksson, derunder iakttagit,
hurusom hon blifvit af Zetterström och hans mor städse och särskildt under
hennes långa sjukdom träget och ömt omhuldad; att Maria Christina Eriksson
flere gånger under de senare åren till vittnet yttrat, att efter hennes
död Zetterström skulle bekomma all hennes qvarlåtenskap, och vid ett tillfälle
under år 1895 eller nästföregående år framtagit ofvan nämnda, den
15 mars 1886 dagtecknade handling, som nu af vittnet igenkändes vara
af henne egenhändigt skrifveri och innehållande, såsom hon låtit förstå,
hennes yttersta vilja; samt att Maria Christina Eriksson, som då varit sängliggande
sjuk, hvilket, enligt vittnets förmenande, föranledt, att den
ifrågavarande handlingen icke blifvit bevittnad, vid de af vittnet omförmälda
tillfällen varit vid fullt och sundt förstånd och handlat frivilligt;
4:o hustru Erika Jidin, att vittnet igenkände Maria Christina
Erikssons handstil å förordnandet af den 15 mars 1886; samt 5:o ogifta
Johanna Andersson, att Maria Christina Eriksson vid åtskilliga tillfällen
under senare år och sist under vintern kort före dödsfallet till vittnet
yttrat, att Zetterström efter hennes död skulle hafva all hennes qvarlåtenskap
såsom erkänsla för det han sett till henne under hennes sjukdom;
samt att vid de omvittnade tillfällena, dervid Maria Christina
Eriksson handlat med sundt och fullt förstånd och af fri vilja, ej någon
utom vittnet varit närvarande.
På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade rådstufvurätten
i Strengnäs genom utslag den 28 december 1896, som vunnit laga kraft,
förklarat, att, enär Maria Christina Eriksson ej kunde anses hafva genom
den ofvan omförmälda handlingen af den 15 mars 1886 eller de omvittnade
muntliga uttalandena, hvilka senare ej i två samtidiga vittnens
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 19.
närvaro yttrats, i laga ordning skriftligen eller muntligen borttestamenterat
sin qvarlåtenskap, densamma skulle såsom danaarf tillfalla kronan,
hvarjemte ofvanbemälde Zetterström och vice häradshöfdingen P. 0.
Lundblad, hvilken sistnämnde förordnats att i egenskap af god man
vårda boet efter den aflidna, förpligtats att till kammaradvokatfiskalsembetet
redovisa och utgifva samma arf jemte derå till äfventyrs upplupen
ränta.
Nu hade i en till Kongl. Maj:t den 25 januari 1897 ingifven skrift
Zetterström anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
måtte till hans förmån efterskänkas, dervid sökanden framhållit, att
Maria Christina Eriksson under sin mångåriga sjukdom på det ömmaste
vårdats af sökanden och hans moder, hvarför den aflidnas vilja säkerligen
kunde antagas hafva varit, att sökanden skulle såsom erkänsla
härför bekomma hennes qvarlåtenskap; att denna hennes sista vilja
blifvit af henne skriftligen upptecknad och vid flera tillfällen uttalad,
ehuru något lagligt testamente icke förefunnes; att sökanden och Maria
Christina Eriksson tänkt ingå äktenskap med hvarandra, men att den
sistnämndas sjukdom derför lagt hinder i vägen; samt att sökanden
icke egde annat, än hvad han genom arbete kunde förvärfva till sitt
och sin sjuttiofemåriga moders uppehälle.
Med anledning af berörda ansökning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län afgifvit utlåtande och dervid öfverlemnat
ett från magistraten i Strengnäs inhemtadt yttrande, deri magistraten,
med vitsordande af sökandens uppgifter, tillika meddelat, att sökanden
vore en utmärkt ordentlig och arbetsam man; och hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, för egen del, enär Maria Christina Eriksson, ehuru
hon icke i laga ordning borttestamenterat sin egendom, dock såväl
skriftligen som muntligen förklarat, att hennes tillgångar skulle efter
hennes död tillfalla sökanden, samt de af denne till stöd för framställningen
i öfrigt anförda omständigheter blifvit af magistraten vitsordade,
tillstyrkt bifall till ansökningen. Derefter hade kammaradvokatfiskalsembetet,
som jemväl blifvit öfver ansökningen hördt, dels meddelat, att
ifrågavarande danaarfsmedel blifvit behörigen redovisade och efter afdrag
af utanordnad aktoratsprovision uppginge till 852 kronor 91 öre,
som i statskontoret innestode, dels ock, enär af ofvannämnda vid rådstufvurätten
i Strengnäs den 20 maj 1895 företedda skriftliga förordnande
äfvensom aflagda vittnesmål syntes framgå såsom otvifvelaktigt,
att Maria Christina Eriksson afsett, att hennes qvarlåtenskap
skulle tillfalla sökanden, samt, särskildt med hänsyn till hvad i öfrigt
blifvit i ärendet upplyst, billigheten syntes kräfva, att Maria Christina
Statsutskottets Utlåtande N:o 19. 15
Erikssons derom framstälda önskningar blefve förverkligade, tillstyrkt
bifall till ansökningen.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel måtte på sökanden öfverlåtas.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 februari 1898.
På statsutskottets vägnar:
Chr. Lnndeberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1898:43 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till två danaarf. s. 4 i texten