Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till två danaarf.

1898-02-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:19, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till två danaarf.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1898, kl. 8 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande

af kronans rätt till två danaarf.

(I. A.)

Ang. danaarf l:o. I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 35) af den 10

efchrtetina december 1897 meddelas, hurusom den 19 januari 1867 upprättats

Biomstedt. mellan landtbrukaren Johan Gustaf Blomstedt och hans hustru Maria

Christina Blomstedt, född Vikström, inbördes testamente, hvari förordnats,

att den af bemälda makar, som öfverlefde den andra, skulle

under oinskränkt dispositionsrätt under sin lifstid behålla och besitta

allt, hvad vid någonderas af dem död funnes i boet såväl i fast som lös

egendom. Hustru Blomstedt hade den 6 april 1870 aflidit, efterlemnande

sin bemälde man, men inga kända arfvingar. Mannen Blomstedt,

som på grund af omförmälda testamente under sin lifstid behållit

hela boet, hade ingått nytt äktenskap samt aflidit den 2 april 1891.

Vid sin död hade han såsom sterbhusdelegare efterlemnat sin hustru i

sistnämnda gifte Lovisa Blomstedt, född österberg, och två barn med

henne, sonen Johan Gerhard, född den 15 januari 1882, och dottern

Annie Sofia, född den 18 september 1886.

På åkäran af kammaradvokatfiskalsembetet hade Askers häradsrätt

i utslag den 21 november 1895 förklarat, att kronan skulle ega att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

11

såsom danaarf bekomma hvad vid mannen Blomstedts död annars skolat

ur boet efter honom hafva såsom arf efter hans ofvanbemälda, före

honom aflidna hustru Maria Christina Blomstedt tillkommit hennes arftagare,

derest sådana funnits; hvarjemte enkan Lovisa Blomstedt och

godsegaren Uno Lagergren i Hammar, den sistnämnde i egenskap af

förmyndare för Blomstedts efterlemnade barn, såsom innehafvare af

boet efter mannen Blomstedt, förpligtats att efter behörig bodelning

utgifva till Kong]. Maj:t och kronan, hvad sålunda bestämts skola såsom

danaarf utgå jemte sex procent ränta derå från bodelningsdagen.

Under rättegången hade enkan Blomstedts ombud uppgifvit, att med

ofvan omförmälda testamente antagligen vore afsedt, att, när endera

af makarne aflede, den efterlefvande skulle bekomma hela boet med

full eganderätt, men att af misstag ordet dispositionsrätt blifvit i testamentet

begagnadt.

I anledning af berörda utslag, hvilket vunnit laga kraft, hade

den 25 april 1896 förrättats delning af boet efter hustru Maria Christina

Blomstedt, dervid kronan tillskiftats såsom danaarf ett, belopp af 876

kronor 72 öi''e.

Nu hade i en till Kongl. Maj:t den 9 november 1896 ingifven

skrift enkan Blomstedt och ofvanbemälde Lagergren i underdånighet

anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel måtte efterskänkas

till förmån för Johan Gustaf Blomstedts efterlemnade barn

Johan Gerhard och Annie Sofia, dervid sökandena framhållit, att ifrågavarande

medel för enkan Blomstedt vore oumbärliga i och för barnens

uppfostran, enär hon och barnen eljest vore hänvisade endast till arrendeafkastningen

af en hemmansdel i Menigasker inom Askers socken,

hvilken afkastning för närvarande utgjorde 500 kronor för år; varande

vid ansökningen fogadt ett af ordföranden i nämnda sockens kommunalnämnd

P. F. Persson och kyrkoherden i Askers församling C. W.

Hedström utfärdadt intyg af innehåll, att ofvanbemälda barn efter sin

fader erhållit i arf, förutom V* mantal i Menigasker, endast ett mindre

penningbelopp, som för deras uppfostran redan till större delen åtgått,

hvadan de vore i stort behof af de kronan tillskiftade medlen.

I häröfver afgifvet utlåtande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län tillstyrkt bifall till framställningen, hvarefter kammaradvokatfiskalsembetet,

jemväl öfver ansökningen hördt, dels meddelat, att,

sedan ifrågavarande, kronan tillskiftade belopp jemte ränta till embetet

vederbörligen redovisats med 940 kronor 57 öre, danaarfsmedlen numera,

efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision, utgjorde 846 kronor 52

öre, som i statskontoret innestode, dels ock, med bifogande af bestyrkt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

afskrift af den efter mannen Blomstedt den 15 maj 1891 upprättade

bouppteckning, deri behållningen i dennes efterlemnade bo upptagits

till 18,392 kronor 96 öre, hemstält, huruvida med afseende å den jemförelsevis

bergade ställning, hvari enkan Blomstedt och hennes barn

befunne sig, Kongl. Maj:t funne ansökningen föranleda till någon Kongl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Enär det syntes antagligt, att, på sätt enkan Blomstedts ombud

under rättegången uppgifvit, med det mellan mannen Blomstedt och

hans första hustru Maria Christina Blomstedt upprättade inbördes testamente

afsetts att tillförsäkra den efterlefvande maken full eganderätt

till behållningen i boet, hvilket antagande vunne stöd deraf, att Maria

Christina Blomstedt vid sin död, som inträffat endast några få år efter

testamentets upprättande, icke efterlemnat några kända arfvingar, samt

den omständigheten, att berörda afsigt icke blifvit i testamentet i tydliga

ordalag uttryckt, icke syntes böra föranleda dertill, att någon del

af qvarlåtenskapen efter mannen Blomstedt frånginge hans barn, har

Kongl- Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till

ifrågavarande danaarfsmedel måtte öfverlåtas åt Blomstedts bemälda

barn Johan Gerhard och Annie Sofia.

Utskottet, som emot ifrågavarande framställning icke haft något

att erinra, hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Ang. danaarf 2:o) Sedan ogifta Maria Christina Eriksson från Strengnäs den 11

Christina maj 1895 aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, hade, enligt hvad

Eriksson, i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 36) meddelas, skomakaren

Carl Olof Zetterström den 20 i samma månad låtit vid rådstufvurätten

i Strengnäs dels i bevakningsändamål förete en så lydande handling:

»Carl Olof Zetterström, född 1851 den 29 juli. Han och ingen annan

skall hafva vad som finnes efter mig, af mig sjelf skrifvet. Maria

Christina Eriksson. Strengnäs den 15 mars 1886», dels ock såsom vittnen

för dödsfall afhöra nedannämnda personer, hvilka, enligt hvad det vid

förhöret förda protokoll utvisade, dervid berättat: l:o ogifta Carolina

Eriksson, att Maria Christina Eriksson, med hvilken vittnet sedan flere

år varit bekant, vid ett tillfälle ungefär i november månad 1894 till

vittnet yttrat: »Jag har tänkt, att, när jag en gång dör, skall Carl

Olof Zetterström få det, jag lemnar efter mig, emedan jag icke har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

13

några slägtingar, som kunna ärfva mig, och ingen annan, som har gjort

sig så förtjent såsom de (Zetterström och hans mor), emedan de uppoffrat

sig för mig och hjelpt mig», samt att Maria Christina Eriksson,

som vid det omvittnade tillfället varit ensam med vittnet, dervid handlat

vid sundt och fullt förstånd och af fri vilja samt då icke varit särdeles

mycket sjuk; 2:o Anders Fredrik Jansson, att Maria Christina Eriksson,

med hvilken vittnet varit bekant sedan år 1868, vid ett samtal för omkring

två eller tre år sedan, dervid tal uppstått, huruvida hon snart skulle

gifta sig med Zetterström, till vittnet yttrat ungefär följande ord: »Om det

blir något giftermål af, det vet jag icke, vi kunna dö och jag är så sjuklig,

men om jag dör före Zetterström, skall han hafva det, jag lemnar efter

mig»; samt att vid berörda tillfälle, dervid ej någon utom vittnet varit

närvarande, Maria Christina Eriksson handlat vid sundt och fullt förstånd

och af fri vilja; 3:o doktorn Lars Herman Ldhng, att vittnet, som en

längre tid varit bekant med Maria Christina Eriksson, derunder iakttagit,

hurusom hon blifvit af Zetterström och hans mor städse och särskildt under

hennes långa sjukdom träget och ömt omhuldad; att Maria Christina Eriksson

flere gånger under de senare åren till vittnet yttrat, att efter hennes

död Zetterström skulle bekomma all hennes qvarlåtenskap, och vid ett tillfälle

under år 1895 eller nästföregående år framtagit ofvan nämnda, den

15 mars 1886 dagtecknade handling, som nu af vittnet igenkändes vara

af henne egenhändigt skrifveri och innehållande, såsom hon låtit förstå,

hennes yttersta vilja; samt att Maria Christina Eriksson, som då varit sängliggande

sjuk, hvilket, enligt vittnets förmenande, föranledt, att den

ifrågavarande handlingen icke blifvit bevittnad, vid de af vittnet omförmälda

tillfällen varit vid fullt och sundt förstånd och handlat frivilligt;

4:o hustru Erika Jidin, att vittnet igenkände Maria Christina

Erikssons handstil å förordnandet af den 15 mars 1886; samt 5:o ogifta

Johanna Andersson, att Maria Christina Eriksson vid åtskilliga tillfällen

under senare år och sist under vintern kort före dödsfallet till vittnet

yttrat, att Zetterström efter hennes död skulle hafva all hennes qvarlåtenskap

såsom erkänsla för det han sett till henne under hennes sjukdom;

samt att vid de omvittnade tillfällena, dervid Maria Christina

Eriksson handlat med sundt och fullt förstånd och af fri vilja, ej någon

utom vittnet varit närvarande.

På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade rådstufvurätten

i Strengnäs genom utslag den 28 december 1896, som vunnit laga kraft,

förklarat, att, enär Maria Christina Eriksson ej kunde anses hafva genom

den ofvan omförmälda handlingen af den 15 mars 1886 eller de omvittnade

muntliga uttalandena, hvilka senare ej i två samtidiga vittnens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

närvaro yttrats, i laga ordning skriftligen eller muntligen borttestamenterat

sin qvarlåtenskap, densamma skulle såsom danaarf tillfalla kronan,

hvarjemte ofvanbemälde Zetterström och vice häradshöfdingen P. 0.

Lundblad, hvilken sistnämnde förordnats att i egenskap af god man

vårda boet efter den aflidna, förpligtats att till kammaradvokatfiskalsembetet

redovisa och utgifva samma arf jemte derå till äfventyrs upplupen

ränta.

Nu hade i en till Kongl. Maj:t den 25 januari 1897 ingifven skrift

Zetterström anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel

måtte till hans förmån efterskänkas, dervid sökanden framhållit, att

Maria Christina Eriksson under sin mångåriga sjukdom på det ömmaste

vårdats af sökanden och hans moder, hvarför den aflidnas vilja säkerligen

kunde antagas hafva varit, att sökanden skulle såsom erkänsla

härför bekomma hennes qvarlåtenskap; att denna hennes sista vilja

blifvit af henne skriftligen upptecknad och vid flera tillfällen uttalad,

ehuru något lagligt testamente icke förefunnes; att sökanden och Maria

Christina Eriksson tänkt ingå äktenskap med hvarandra, men att den

sistnämndas sjukdom derför lagt hinder i vägen; samt att sökanden

icke egde annat, än hvad han genom arbete kunde förvärfva till sitt

och sin sjuttiofemåriga moders uppehälle.

Med anledning af berörda ansökning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län afgifvit utlåtande och dervid öfverlemnat

ett från magistraten i Strengnäs inhemtadt yttrande, deri magistraten,

med vitsordande af sökandens uppgifter, tillika meddelat, att sökanden

vore en utmärkt ordentlig och arbetsam man; och hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, för egen del, enär Maria Christina Eriksson, ehuru

hon icke i laga ordning borttestamenterat sin egendom, dock såväl

skriftligen som muntligen förklarat, att hennes tillgångar skulle efter

hennes död tillfalla sökanden, samt de af denne till stöd för framställningen

i öfrigt anförda omständigheter blifvit af magistraten vitsordade,

tillstyrkt bifall till ansökningen. Derefter hade kammaradvokatfiskalsembetet,

som jemväl blifvit öfver ansökningen hördt, dels meddelat, att

ifrågavarande danaarfsmedel blifvit behörigen redovisade och efter afdrag

af utanordnad aktoratsprovision uppginge till 852 kronor 91 öre,

som i statskontoret innestode, dels ock, enär af ofvannämnda vid rådstufvurätten

i Strengnäs den 20 maj 1895 företedda skriftliga förordnande

äfvensom aflagda vittnesmål syntes framgå såsom otvifvelaktigt,

att Maria Christina Eriksson afsett, att hennes qvarlåtenskap

skulle tillfalla sökanden, samt, särskildt med hänsyn till hvad i öfrigt

blifvit i ärendet upplyst, billigheten syntes kräfva, att Maria Christina

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19. 15

Erikssons derom framstälda önskningar blefve förverkligade, tillstyrkt

bifall till ansökningen.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel måtte på sökanden öfverlåtas.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1898.

På statsutskottets vägnar:

Chr. Lnndeberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:43 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till två danaarf. s. 4 i texten