Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 22

1898-02-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:22, Statsutskottets Utlåtande N:o 22

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

3

N.o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1898, kl.12 midd.

Utlåtande i anledning aj Kongl. Maj:ts proposition angående

godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven

expropriationsersättning för viss till Luleå—Gellivarebanan

hörande mark.

(R. A.)

_ I proposition (n:o 24) af den 19 november 1897 har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att

af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag stälts till

Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande af kostnader för

verkställande af inköpet af Luleå—Gellivarebanan, ett belopp af 175,582

kronor finge från riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas såsom

godtgöielse för af denna styrelse förskottsvis utgifven expropriationsersättning

för mark, som, innan eganderätten till Luleå—Gellivarebanan

öfvergått från svensk—norska jern vägsbolaget till svenska staten, för

jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått uti det

mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början erinrat om följande förhållanden:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

På det Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att för statens räkning

för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor i öfrigt,

Kongl. Maj:t bestämde, inköpa jernvägen mellan Luleå och gränsen

mot Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga för trafikens

behof utförda anläggningar jemte viss vid jernvägen befintlig rullande

materiel, stälde Riksdagen ’ år 1890 till Kongl. Maj:ts förfogande ej

mindre nämnda belopp, 6,750,000 kronor, än äfven för bestridande af

kostnader för inköpets verkställande 250,000 kronor att, i den mån

sådant erfordrades, användas för de dermed afsedda ändamålen; och

anvisades de ifrågavarande beloppen, tillhopa högst 7,000,000 kronor,

att utgå från riksgäldskontoret, med rätt för Kongl. Maj:t. att lyfta beloppen,

när Kongl. Maj:t funne sådant, nödigt.

Sedan genom kontrakt den 24 februari 1891 svenska staten träffat

vilkorligt aftal om inköp af omförmälda jernväg, anmodade Kongl. Maj:t

den 6 augusti samma år fullmägtige i riksgäldskontoret att ställa köpeskillingsbeloppet

6,500,000 kronor till Kongl. Maj:ts ministers i London

förfogande, hvilket jemväl skedde, hvarefter köpet afslöts och staten

af svensk—norska jernvägsbolaget tillhandlade sig jernvägen med,

bland annat, den dertill hörande mark, öfver hvilken bolaget förvärfvat

eganderätt. Af den utaf Riksdagen anvisade köpeskillingen, högst

6,750,000 kronor, återstod alltså 250,000 kronor, som icke heller sedermera

blifvit af Kongl. Maj:t i riksgäldskontoret lyftade.

Af omförmälda för bestridande af kostnader för inköpets verkställande

beviljade belopp, 250,000 kronor, hade lyftats 20,957 kronor

23 öre.

Vidare hade 1892 års Riksdag till Kongl Maj:ts förfogande stält

ett belopp af 2,800,000 kronor, att i mån af behof lyftas i riksgäldskontoret

för att användas till kompletteriugsarbeten å Luleå—Gellivarebanan

och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom till

ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter; och hade nämnda,

belopp, till följd af särskilda bemyndiganden, blifvit i dess helhet i

riksgäldskontoret lyftadt, till en del af statskontoret och i öfrigt af

jernvägsstyrelsen.

Sedan sistnämnda styrelse uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 9

februari 1894, med erinran att, då Luleå—Gellivarebanan öfvergick i statens

ego, svensk—norska jernvägsbolaget ännu icke med Luleå stad träffat

bindande öfverenskommelse angående ersättning för åtskilliga, staden

tillhöriga jordområden, derå bolaget anlagt jernvägen, meddelat, bland

annat, att sedan derefter behofvet af ökadt utrymme vid Luleå stad

och å den så kallade Svartön af vederbörande bandirektör anmälts,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

n

styrelsen med nämnda stad, som till större delen egde de områden, som

erfordrades för berörda behofs tillgodoseende och hvilka delvis redan

tagits i besittning för jernvägen, inledt underhandlingar om förvärfvande

af eganderätt till ej mindre sistnämnda, Luleå stad tillhöriga mark, än

älven den mark, som staden egde och svensk—norska jernvägsbolaget

tagit i anspråk för jernvägens framdragande; att dessa underhandlingar

emellertid icke ledt till något resultat; samt att derjemte eganderätten

till eu del af det område, som afsetts att förvärfvas å den så kallade

Svartön, vore underkastad tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän,

hade Kongl. Maj:t med anledning af jernvägsstyrelsens uti berörda

skrifvelse i sådant hänseende gjorda framställning, den 14 juni 1894

medgifvit, att styrelsen finge, der godvillig öfverenskommelse ej kunde

träffas, i den ordning kongl. förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866 stadgade, för statens

jernvägars räkning inlösa ej mindre af Luleå stad tillhörig mark och

den jord, angående hvilken tvist påginge mellan staden och Björsby

byamän, än äfven af den andra personer tillhöriga mark de områden,

som för jernvägens behof erfordrades enligt styrelsens skrifvelse bifogade,

utaf kommissionslandtmätaren Z. E. Wallmark upprättade kartor

med tillhörande beskrifning och häfdeförteckning, i den mån samma

områden icke redan kunde vara svenska staten tillhöriga.

Vidare har departementschefen meddelat, att jernvägsstyrelsen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 18 december 1896 anfört följande:

Jemlik! det genom kongl. brefvet den 14 juni 1894 erhållna bemyndigandet

hade styrelsen uppdragit åt t. f. intendenten vid Luleå—

Gellivarebanan att gå i författning om att ifrågavarande expropriationsförrättningar

blefve verkstälda, samt att de ersättningar, som af vederbörande

expropriationsnämnder bestämdes, blefve behörigen utbetalade.

I behörig ordning hade ock under loppet af åren 1895 och 1896

berörda expropriationsärenden vunnit handläggning och afslutats, hvarefter

Luleå stads drätselkammare till styrelsen insändt räkning å de

ersättningsbelopp, tillsammans 212,727 kronor, som jemlik! expropriationsnämndernas

och vederbörande underrätters laga kraftvunna beslut

borde staden tillkomma. Af nämnda summa skulle emellertid

jemlikt Neder-Luleå häradsrätts föreskrift i utslag den 15 maj 1896

till följd af uppkommen tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän

rörande vissa områden å Svartön ett belopp af 17,741 kronor 50 öre

deponeras i Sveriges riksbank. Af beloppet 212,727 kronor utgjorde

i öfrigt 504 kronor kostnader för expropriationsförrättningar, i hvilket

senare afseende styrelsen dessutom genom vederbörande underrätters

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

beslut förpligtats att till andra vederbörande än Luleå stad utgifva

tillsammans 4,025 kronor 53 öre, hvadan alltså hela det ersättningsbelopp,

styrelsen ådömts utgifva, uppginge till 216,752 kronor 53 öre,

deraf 212,223 kronor för jordlösen och 4,529 kronor 53 öre för expropriationskostnader.

Då af expropriationshandlingarne icke direkt framginge,

huru stor del af den exproprierade marken förut innehafts af

svensk—norska jernvägsbolaget och huru stor del deraf intagits sedan

jernvägen kommit i statens ego, hade styrelsen anmodat kommissionslandtmätaren

Wallmark att i detta hänseende verkställa utredning; och

hade Wallmark derefter inkommit med intyg, utvisande att områden,

för hvilka enligt expropriationsnämndernas beslut ersättning faststälts

till sammanlagdt belopp af 36,641 kronor, intagits efter det Gellivarebanan

kommit i statens hand, men att det exproprierade området i

öfrigt, hvarför ersättningsbeloppet således utgjorde 175,582 kronor, före

tiden för banans öfverlåtelse till staten varit för banans behof intaget.

Vidare hade styrelsen låtit verkställa utredning, till hvilken del den

genom domstolarnes utslag ådömda expropriationskostnaden, 4,529 kronor

53 öre, kunde anses vidlåda de olika områdena; och hade denna utredning

gifvit vid handen, att 3,476 kronor 26 öre borde anses belöpa på

det före köpet intagna området samt 1,053 kronor 27 öre på det sedermera

intagna.

Med anmälan att styrelsen, på det staten måtte undgå att för de

sålunda ådömda beloppen gälda ränta, af under händer varande medel

liqviderat samma belopp, hade styrelsen nu hos Kongl. Maj:t anhållit

om beredande af ersättning för de sålunda förskottsvis gjorda utbetalningarne,

dervid styrelsen, med tillkännagifvande att af ofvanomförmälda

anslag å 2,800,000 kronor, som 1892 års Riksdag stält till Kongl.

Maj:ts förfogande för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—

Geilivarebanan med mera, en besparing af 81,194 kronor 27 öre funnes

disponibel å de af styrelsen lyftade medlen, hemstält dels att, då, hvad

angiuge den summa som belöpte på det redan af svensk-norska jernvägsbolaget

intagna området — med kostnader 179,058 kronor 26 öre

— denna summa syntes böra gäldas af det anslag, 6,750,000 kronor,

som 1890 års Riksdag anvisat för inköp af Luleå—Geilivarebanan och

å hvilket. anslag ett belopp af 250,000 kronor återstode disponibelt,

Kongl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att hos riksgäldskontoret å

sagda anslag lyfta det för ändamålet erforderliga beloppet, dels ock att

Kongl. Maj:t måtte medgifva, att den summa, som belöpte å det nyintagna

området — med kostnader 37,694 kronor 27 öre — finge gäldas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22. 7

åt förenämnda, hos styrelsen innestående besparing å anslaget till komplettenngsarbeten

å Luleå—Gellivarebanan med mera.

OtVer denna jern vägsstyrelsens framställning, utom i hvad densamma

afsåge tillstånd för styrelsen att använda besparing, som uppkommit

å det till kompletteringsarbeten å ifrågavarande bana beviljade

anslaget, hade lullmägtige i riksgäldskontor den 14 januari 1897 på

anmodan afgifvit yttrande, deruti fullmägtige till eu början erinrat, att

uti anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1892 angående

medel till Luleå—Gellivarebanans försättande i fullständigt skick med

ro™iåViarande cliefen för civildepartementet beträffande det belopp å

2o0,000 kronor, som återstode af den för nämnda banas förvärfvande

anvisade köpeskillingen, meddelat, att, enär af den för bestridande af

omkostnader för inköpet af samma bana anslagna summa, 250,000

kronor, antagligen komme att utgå endast 20,000 till 30,000 kronor af

hela det af Riksdagen dels för inköpet och dels för kostnaderna beviljade

anslag skulle in besparas åtminstone 450,000 kronor, att derefter i den

vid 1892 års Riksdags statsutskotts memorial n:o 83 fogade, af utskottet

uppgjorda forslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och utgifter

från och med den 12 maj 1892 till samma års slut den fullmägmedSlflia

upplåningsrätt minskats med skilnaden mellan de vid

1890 ars riksdag anvisade medel för inköp af banan mellan Luleå och

norska gransen, 6,750,000 kronor, samt den af riksgäldskontoret betalda

köpesumman, 6,500,000 kronor, eller 250,000 kronor, samt att Riksdagen

ur reglementet for riksgäldskontoret uteslutit det af 1890 års Riksdag

gifna bemyndigande om upplåning af medel till inköp med mera af

berörda jernväg, hvilket lånebemyndigande ansetts hafva blifvit till fullo

verkstäldt.

. i*vad sålunda anförts — yttrade fullmägtige vidare _ fram
ginge,

att fullmägtige numera icke bland riksgäldskontorets medel egde

någon tillgång, som finge användas till bestridande af ytterligare förekommande

köpeskilling eller dermed jemförlig ersättning för Luleå—

Gellivarebanan. Annat vore deremot förhållandet med det till omkostnader

för inköpets verkställande anvisade belopp, 250,000 kronor.

Häraf innestode nemligen i riksgäldskontoret fortfarande 229,042 kronor

77 öre. Då jernvägsstyrelsens förevarande skrifvelse gåfve vid handen,

att en del af den för nämnda banas behof exproprierade marken varit

intagen till banan redan före statens inköp af jern vägen, ehuru svensknorska

jernvägsbolaget ej förvärfvat eganderätt dertill, samt att expropnationsförfarandet

påkallats deraf, att styrelsen icke kunnat med markens

egare träffa öfverenskommelse om förvärfvande för statens räkning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

af eganderätt till densamma, ansåge sig fullmägtige oförhindrade att på

reqvisition af Kongl. Maj:t utbetala den pa ifrågavarande del fallande

kostnad för expropriationsförrättningen, enligt jernvägsstyrelsens uppgift

3,476 kronor 26 öre. „

Derefter har jemväl statskontoret den 20 april 1897 i detta ärende

till Kongl. Maj:t afgifvit infordradt utlåtande och deruti, med tillkännagifvande,

att statskontoret, med afseende å hvad fullmägtige

i riksgäldskontor anfört, biträdde de af fullmägtige uttalade åsigter,

hemstält, att, då, i händelse dessa åsigter af Kongl. Maj:t

godkändes, endast 3,476 kronor 26 öre af det utaf jern vägsstyrelsen

förskjutna beloppet skulle komma att ersättas af medel, som stode under

riksgäldskontorets förvaltning, hvadan af det förskjutna beloppet skulle

återstå till ersättande 213,276 kronor 27 öre, Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen äska ej mindre medgifvande att använda ofvanomförmälda,

å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan med mera

uppkomna besparing, 81,194 kronor 27 öre, till ersättande, så långt den

räckte, af nyssberörda förskott än äfven för ersättande af återstoden

af förskottet‘ett anslag å 132,082 kronor.

För egen del har departementschefen, hvad först angmge sattet

för gäldande af den del utaf det af jern vägsstyrelsen till ersättande

anmälda beloppet, som belöpte på mark, hvilken, efter det Luleå

Gellivarebanan öfvergått i statens ego, med jernvägen förenats, förklarat

sig finna hinder icke möta för Kongl. Maj:t att bifalla, hvad jernvägs

styrelsen i detta afseende föreslagit, och sålunda medgifva, att härför

finge af den hos styrelsen innestående behållningen å anslaget till

kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan va. in. användas erforderliga

beloppet, 37,694 kronor 27 öre.

Beträffande åter den del af förskottet, som belöpte på mark, hvilken

redan af svensk-norska jernvägsbolaget lagts till jernvägen, eller

179,058 kronor 26 öre, syntes, med hänsyn till hvad fullmägtige i riksgäldskontoret

anfört, medel från riksgäldskontoret icke kunna till betäckande

deraf reqvireras i vidsträcktare mån, än fullmägtige föreslagit,

eller såvidt anginge den uppskattade kostnaden för expropriationsförrättningarna,

3,476 kronor 26 öre. För beredande af ersättning åt jernvägsstyrelsen

för återstoden af ifrågavarande förskott, 175,582 kronor,

syntes derför framställning till Riksdagen blifva nödvändig.

Att emellertid, såsom statskontoret ifrågasatt, hos Riksdagen begära

medgifvande att för ändamalet i första rummet använda återstå

ende behållningen å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan

funne departementschefen icke tillrådligt, då, efter hvad han

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22. 9

från jernvägsstyrelsen under hand inhemtat, en del af nämnda behållning

vore behöflig för bestridande af med kompletteringsarbetena förenade

kostnader, hvilka ännu ej kunnat gäldas.

Lämpligare syntes det då departementschefen, om för ändamålet

finge användas erforderligt belopp af den i riksgäldskontoret innestående

odisponerade återstoden af det till bestridande af kostnaderna för

inköpet af Luleå—Gellivarebanan anvisade anslag af 250,000 kronor,

hvilken återstod, utgörande 229,042 kronor 77 öre, dertill lemnade full

tillgång.

Med bifall till departementschefens på grund häraf gjorda hemställan

beslöt Kongl. Maj:t att

dels bemyndiga jernvägsstyrelsen ej mindre att af hos styrelsen

innestående besparing af det utaf 1892 års Riksdag till kompletteringsarbeten

å Luleå—Gellivarebanan m. m. anvisade anslag å 2,800,000

kronor använda ett belopp af 37,694 kronor 27 öre till gäldande af

den del af ifrågavarande, utaf styrelsen förskottsvis bestridda kostnader,

som belöpte på den mark, hvilken, efter det nämnda bana öfvergått

i statens ego, med densamma förenats, än äfven att i riksgäldskontoret

af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag

stälts till Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande af kostnader

för inköpet af berörda bana, lyfta ett belopp af 3,476 kronor

26 öre att användas till betäckande af den del af kostnaden för expropriationsförrättningarna,

som belöpte på sådan mark, som redan vid

tiden för banans eftertagande af staten varit med banan förenad,

dels ock till Riksdagen aflåta proposition af ofvan meddelade lydelse.

. . Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition

öfverlemnats, har icke haft något att erinra mot hvad sålunda

af Kongl. Maj:t föreslagits, hvarför utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att af det anslag

å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag stälts till

Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande

af kostnader för verkställande af inköpet af Luleå—

Gellivarebanan, ett belopp af 175,582 kronor må från

riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas såsom

godtgörelse för af denna styrelse förskottsvis utgifven

expropriationsersättning för mark, som, innan eganderätten

till Luleå—Gellivarebanan öfvergått från svenskBih.

till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 15 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

norska jernvägsbolaget till svenska staten, för jernvägsanläggningen

tagits i anspråk, men hvilken icke

ingått uti det mellan bolaget och staten rörande banan

uppgjorda köpeaftal.

r } ^0 ; ; ''IT \ > * \ i j if*C> Jfet : i IV* # t I .• lf '' -{ V « ''•> '' '' '' '' '' ’ L ^ ‘ 1 • '' * '' 1 ‘ %5 ’ J

Stockholm den. 15 februari 1898. msi '' : • !

. ... ; -.i; . .J

På statsutskottets vägnar: rb, . , . ■ - i

h(,„. QHR. LUNDEBERG. b ih*]d i-sh/*

• . r '' t

i.: tu-. if

•;,,>! •!;'' .-?V; t j } | V;

r, i —_

:/-d Ilo:-UW

v, i.

r ■[.. j , . • ; „ , ^

va :yil*!r c/juiou In'' i.jiy

tn -or o,I ''tf; i-i. : it.

vi •''♦I; -; -Ow*{\i ut

~1 )i f i, i ,i *t-i* i

{ • '' . r 1 ,

,1!..; •:: 1 i \ Ill *>’

I j. iVt i i ii-1 ''■ ■ ■ f t ■ ! * ‘ '' ''■

;j;i t ;jj j v.ruriji^’4 ■ * '' i.!! uiJ;»nr

; . , ’ '' '' -!?••! \[ j*. lUlt^VU''.

‘ ; i . ; ; V. •. ’ U> !.••<>> -*^.0

AV''; *.;jt i''..; \»Uf<>>jri i il v*''; • i

i : ii ;.;

.it i *

STOCKHOLM, P. A. NYMÄRE EFTEUTRAPA41K, 1898, .

‘V - i \ : *.; \ V -''V.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1898:18 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven expropriationsersättnin a1 i texten
  2. Rskr. 1898:19 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven a1 i texten