Statsutskottets Utlåtande N:o 22
1898-02-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:22, Statsutskottets Utlåtande N:o 22
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
3
N.o 22.
Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1898, kl.12 midd.
Utlåtande i anledning aj Kongl. Maj:ts proposition angående
godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven
expropriationsersättning för viss till Luleå—Gellivarebanan
hörande mark.
(R. A.)
_ I proposition (n:o 24) af den 19 november 1897 har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att
af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag stälts till
Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande af kostnader för
verkställande af inköpet af Luleå—Gellivarebanan, ett belopp af 175,582
kronor finge från riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas såsom
godtgöielse för af denna styrelse förskottsvis utgifven expropriationsersättning
för mark, som, innan eganderätten till Luleå—Gellivarebanan
öfvergått från svensk—norska jern vägsbolaget till svenska staten, för
jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått uti det
mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
till en början erinrat om följande förhållanden:
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
På det Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att för statens räkning
för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor i öfrigt,
Kongl. Maj:t bestämde, inköpa jernvägen mellan Luleå och gränsen
mot Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga för trafikens
behof utförda anläggningar jemte viss vid jernvägen befintlig rullande
materiel, stälde Riksdagen ’ år 1890 till Kongl. Maj:ts förfogande ej
mindre nämnda belopp, 6,750,000 kronor, än äfven för bestridande af
kostnader för inköpets verkställande 250,000 kronor att, i den mån
sådant erfordrades, användas för de dermed afsedda ändamålen; och
anvisades de ifrågavarande beloppen, tillhopa högst 7,000,000 kronor,
att utgå från riksgäldskontoret, med rätt för Kongl. Maj:t. att lyfta beloppen,
när Kongl. Maj:t funne sådant, nödigt.
Sedan genom kontrakt den 24 februari 1891 svenska staten träffat
vilkorligt aftal om inköp af omförmälda jernväg, anmodade Kongl. Maj:t
den 6 augusti samma år fullmägtige i riksgäldskontoret att ställa köpeskillingsbeloppet
6,500,000 kronor till Kongl. Maj:ts ministers i London
förfogande, hvilket jemväl skedde, hvarefter köpet afslöts och staten
af svensk—norska jernvägsbolaget tillhandlade sig jernvägen med,
bland annat, den dertill hörande mark, öfver hvilken bolaget förvärfvat
eganderätt. Af den utaf Riksdagen anvisade köpeskillingen, högst
6,750,000 kronor, återstod alltså 250,000 kronor, som icke heller sedermera
blifvit af Kongl. Maj:t i riksgäldskontoret lyftade.
Af omförmälda för bestridande af kostnader för inköpets verkställande
beviljade belopp, 250,000 kronor, hade lyftats 20,957 kronor
23 öre.
Vidare hade 1892 års Riksdag till Kongl Maj:ts förfogande stält
ett belopp af 2,800,000 kronor, att i mån af behof lyftas i riksgäldskontoret
för att användas till kompletteriugsarbeten å Luleå—Gellivarebanan
och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom till
ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter; och hade nämnda,
belopp, till följd af särskilda bemyndiganden, blifvit i dess helhet i
riksgäldskontoret lyftadt, till en del af statskontoret och i öfrigt af
jernvägsstyrelsen.
Sedan sistnämnda styrelse uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 9
februari 1894, med erinran att, då Luleå—Gellivarebanan öfvergick i statens
ego, svensk—norska jernvägsbolaget ännu icke med Luleå stad träffat
bindande öfverenskommelse angående ersättning för åtskilliga, staden
tillhöriga jordområden, derå bolaget anlagt jernvägen, meddelat, bland
annat, att sedan derefter behofvet af ökadt utrymme vid Luleå stad
och å den så kallade Svartön af vederbörande bandirektör anmälts,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
n
styrelsen med nämnda stad, som till större delen egde de områden, som
erfordrades för berörda behofs tillgodoseende och hvilka delvis redan
tagits i besittning för jernvägen, inledt underhandlingar om förvärfvande
af eganderätt till ej mindre sistnämnda, Luleå stad tillhöriga mark, än
älven den mark, som staden egde och svensk—norska jernvägsbolaget
tagit i anspråk för jernvägens framdragande; att dessa underhandlingar
emellertid icke ledt till något resultat; samt att derjemte eganderätten
till eu del af det område, som afsetts att förvärfvas å den så kallade
Svartön, vore underkastad tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän,
hade Kongl. Maj:t med anledning af jernvägsstyrelsens uti berörda
skrifvelse i sådant hänseende gjorda framställning, den 14 juni 1894
medgifvit, att styrelsen finge, der godvillig öfverenskommelse ej kunde
träffas, i den ordning kongl. förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866 stadgade, för statens
jernvägars räkning inlösa ej mindre af Luleå stad tillhörig mark och
den jord, angående hvilken tvist påginge mellan staden och Björsby
byamän, än äfven af den andra personer tillhöriga mark de områden,
som för jernvägens behof erfordrades enligt styrelsens skrifvelse bifogade,
utaf kommissionslandtmätaren Z. E. Wallmark upprättade kartor
med tillhörande beskrifning och häfdeförteckning, i den mån samma
områden icke redan kunde vara svenska staten tillhöriga.
Vidare har departementschefen meddelat, att jernvägsstyrelsen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 18 december 1896 anfört följande:
Jemlik! det genom kongl. brefvet den 14 juni 1894 erhållna bemyndigandet
hade styrelsen uppdragit åt t. f. intendenten vid Luleå—
Gellivarebanan att gå i författning om att ifrågavarande expropriationsförrättningar
blefve verkstälda, samt att de ersättningar, som af vederbörande
expropriationsnämnder bestämdes, blefve behörigen utbetalade.
I behörig ordning hade ock under loppet af åren 1895 och 1896
berörda expropriationsärenden vunnit handläggning och afslutats, hvarefter
Luleå stads drätselkammare till styrelsen insändt räkning å de
ersättningsbelopp, tillsammans 212,727 kronor, som jemlik! expropriationsnämndernas
och vederbörande underrätters laga kraftvunna beslut
borde staden tillkomma. Af nämnda summa skulle emellertid
jemlikt Neder-Luleå häradsrätts föreskrift i utslag den 15 maj 1896
till följd af uppkommen tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän
rörande vissa områden å Svartön ett belopp af 17,741 kronor 50 öre
deponeras i Sveriges riksbank. Af beloppet 212,727 kronor utgjorde
i öfrigt 504 kronor kostnader för expropriationsförrättningar, i hvilket
senare afseende styrelsen dessutom genom vederbörande underrätters
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
beslut förpligtats att till andra vederbörande än Luleå stad utgifva
tillsammans 4,025 kronor 53 öre, hvadan alltså hela det ersättningsbelopp,
styrelsen ådömts utgifva, uppginge till 216,752 kronor 53 öre,
deraf 212,223 kronor för jordlösen och 4,529 kronor 53 öre för expropriationskostnader.
Då af expropriationshandlingarne icke direkt framginge,
huru stor del af den exproprierade marken förut innehafts af
svensk—norska jernvägsbolaget och huru stor del deraf intagits sedan
jernvägen kommit i statens ego, hade styrelsen anmodat kommissionslandtmätaren
Wallmark att i detta hänseende verkställa utredning; och
hade Wallmark derefter inkommit med intyg, utvisande att områden,
för hvilka enligt expropriationsnämndernas beslut ersättning faststälts
till sammanlagdt belopp af 36,641 kronor, intagits efter det Gellivarebanan
kommit i statens hand, men att det exproprierade området i
öfrigt, hvarför ersättningsbeloppet således utgjorde 175,582 kronor, före
tiden för banans öfverlåtelse till staten varit för banans behof intaget.
Vidare hade styrelsen låtit verkställa utredning, till hvilken del den
genom domstolarnes utslag ådömda expropriationskostnaden, 4,529 kronor
53 öre, kunde anses vidlåda de olika områdena; och hade denna utredning
gifvit vid handen, att 3,476 kronor 26 öre borde anses belöpa på
det före köpet intagna området samt 1,053 kronor 27 öre på det sedermera
intagna.
Med anmälan att styrelsen, på det staten måtte undgå att för de
sålunda ådömda beloppen gälda ränta, af under händer varande medel
liqviderat samma belopp, hade styrelsen nu hos Kongl. Maj:t anhållit
om beredande af ersättning för de sålunda förskottsvis gjorda utbetalningarne,
dervid styrelsen, med tillkännagifvande att af ofvanomförmälda
anslag å 2,800,000 kronor, som 1892 års Riksdag stält till Kongl.
Maj:ts förfogande för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—
Geilivarebanan med mera, en besparing af 81,194 kronor 27 öre funnes
disponibel å de af styrelsen lyftade medlen, hemstält dels att, då, hvad
angiuge den summa som belöpte på det redan af svensk-norska jernvägsbolaget
intagna området — med kostnader 179,058 kronor 26 öre
— denna summa syntes böra gäldas af det anslag, 6,750,000 kronor,
som 1890 års Riksdag anvisat för inköp af Luleå—Geilivarebanan och
å hvilket. anslag ett belopp af 250,000 kronor återstode disponibelt,
Kongl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att hos riksgäldskontoret å
sagda anslag lyfta det för ändamålet erforderliga beloppet, dels ock att
Kongl. Maj:t måtte medgifva, att den summa, som belöpte å det nyintagna
området — med kostnader 37,694 kronor 27 öre — finge gäldas
Statsutskottets Utlåtande N:o 22. 7
åt förenämnda, hos styrelsen innestående besparing å anslaget till komplettenngsarbeten
å Luleå—Gellivarebanan med mera.
OtVer denna jern vägsstyrelsens framställning, utom i hvad densamma
afsåge tillstånd för styrelsen att använda besparing, som uppkommit
å det till kompletteringsarbeten å ifrågavarande bana beviljade
anslaget, hade lullmägtige i riksgäldskontor den 14 januari 1897 på
anmodan afgifvit yttrande, deruti fullmägtige till eu början erinrat, att
uti anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1892 angående
medel till Luleå—Gellivarebanans försättande i fullständigt skick med
ro™iåViarande cliefen för civildepartementet beträffande det belopp å
2o0,000 kronor, som återstode af den för nämnda banas förvärfvande
anvisade köpeskillingen, meddelat, att, enär af den för bestridande af
omkostnader för inköpet af samma bana anslagna summa, 250,000
kronor, antagligen komme att utgå endast 20,000 till 30,000 kronor af
hela det af Riksdagen dels för inköpet och dels för kostnaderna beviljade
anslag skulle in besparas åtminstone 450,000 kronor, att derefter i den
vid 1892 års Riksdags statsutskotts memorial n:o 83 fogade, af utskottet
uppgjorda forslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och utgifter
från och med den 12 maj 1892 till samma års slut den fullmägmedSlflia
upplåningsrätt minskats med skilnaden mellan de vid
1890 ars riksdag anvisade medel för inköp af banan mellan Luleå och
norska gransen, 6,750,000 kronor, samt den af riksgäldskontoret betalda
köpesumman, 6,500,000 kronor, eller 250,000 kronor, samt att Riksdagen
ur reglementet for riksgäldskontoret uteslutit det af 1890 års Riksdag
gifna bemyndigande om upplåning af medel till inköp med mera af
berörda jernväg, hvilket lånebemyndigande ansetts hafva blifvit till fullo
verkstäldt.
. i*vad sålunda anförts — yttrade fullmägtige vidare _ fram
ginge,
att fullmägtige numera icke bland riksgäldskontorets medel egde
någon tillgång, som finge användas till bestridande af ytterligare förekommande
köpeskilling eller dermed jemförlig ersättning för Luleå—
Gellivarebanan. Annat vore deremot förhållandet med det till omkostnader
för inköpets verkställande anvisade belopp, 250,000 kronor.
Häraf innestode nemligen i riksgäldskontoret fortfarande 229,042 kronor
77 öre. Då jernvägsstyrelsens förevarande skrifvelse gåfve vid handen,
att en del af den för nämnda banas behof exproprierade marken varit
intagen till banan redan före statens inköp af jern vägen, ehuru svensknorska
jernvägsbolaget ej förvärfvat eganderätt dertill, samt att expropnationsförfarandet
påkallats deraf, att styrelsen icke kunnat med markens
egare träffa öfverenskommelse om förvärfvande för statens räkning
8 Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
af eganderätt till densamma, ansåge sig fullmägtige oförhindrade att på
reqvisition af Kongl. Maj:t utbetala den pa ifrågavarande del fallande
kostnad för expropriationsförrättningen, enligt jernvägsstyrelsens uppgift
3,476 kronor 26 öre. „
Derefter har jemväl statskontoret den 20 april 1897 i detta ärende
till Kongl. Maj:t afgifvit infordradt utlåtande och deruti, med tillkännagifvande,
att statskontoret, med afseende å hvad fullmägtige
i riksgäldskontor anfört, biträdde de af fullmägtige uttalade åsigter,
hemstält, att, då, i händelse dessa åsigter af Kongl. Maj:t
godkändes, endast 3,476 kronor 26 öre af det utaf jern vägsstyrelsen
förskjutna beloppet skulle komma att ersättas af medel, som stode under
riksgäldskontorets förvaltning, hvadan af det förskjutna beloppet skulle
återstå till ersättande 213,276 kronor 27 öre, Kongl. Maj:t måtte hos
Riksdagen äska ej mindre medgifvande att använda ofvanomförmälda,
å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan med mera
uppkomna besparing, 81,194 kronor 27 öre, till ersättande, så långt den
räckte, af nyssberörda förskott än äfven för ersättande af återstoden
af förskottet‘ett anslag å 132,082 kronor.
För egen del har departementschefen, hvad först angmge sattet
för gäldande af den del utaf det af jern vägsstyrelsen till ersättande
anmälda beloppet, som belöpte på mark, hvilken, efter det Luleå
Gellivarebanan öfvergått i statens ego, med jernvägen förenats, förklarat
sig finna hinder icke möta för Kongl. Maj:t att bifalla, hvad jernvägs
styrelsen i detta afseende föreslagit, och sålunda medgifva, att härför
finge af den hos styrelsen innestående behållningen å anslaget till
kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan va. in. användas erforderliga
beloppet, 37,694 kronor 27 öre.
Beträffande åter den del af förskottet, som belöpte på mark, hvilken
redan af svensk-norska jernvägsbolaget lagts till jernvägen, eller
179,058 kronor 26 öre, syntes, med hänsyn till hvad fullmägtige i riksgäldskontoret
anfört, medel från riksgäldskontoret icke kunna till betäckande
deraf reqvireras i vidsträcktare mån, än fullmägtige föreslagit,
eller såvidt anginge den uppskattade kostnaden för expropriationsförrättningarna,
3,476 kronor 26 öre. För beredande af ersättning åt jernvägsstyrelsen
för återstoden af ifrågavarande förskott, 175,582 kronor,
syntes derför framställning till Riksdagen blifva nödvändig.
Att emellertid, såsom statskontoret ifrågasatt, hos Riksdagen begära
medgifvande att för ändamalet i första rummet använda återstå
ende behållningen å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan
funne departementschefen icke tillrådligt, då, efter hvad han
Statsutskottets Utlåtande N:o 22. 9
från jernvägsstyrelsen under hand inhemtat, en del af nämnda behållning
vore behöflig för bestridande af med kompletteringsarbetena förenade
kostnader, hvilka ännu ej kunnat gäldas.
Lämpligare syntes det då departementschefen, om för ändamålet
finge användas erforderligt belopp af den i riksgäldskontoret innestående
odisponerade återstoden af det till bestridande af kostnaderna för
inköpet af Luleå—Gellivarebanan anvisade anslag af 250,000 kronor,
hvilken återstod, utgörande 229,042 kronor 77 öre, dertill lemnade full
tillgång.
Med bifall till departementschefens på grund häraf gjorda hemställan
beslöt Kongl. Maj:t att
dels bemyndiga jernvägsstyrelsen ej mindre att af hos styrelsen
innestående besparing af det utaf 1892 års Riksdag till kompletteringsarbeten
å Luleå—Gellivarebanan m. m. anvisade anslag å 2,800,000
kronor använda ett belopp af 37,694 kronor 27 öre till gäldande af
den del af ifrågavarande, utaf styrelsen förskottsvis bestridda kostnader,
som belöpte på den mark, hvilken, efter det nämnda bana öfvergått
i statens ego, med densamma förenats, än äfven att i riksgäldskontoret
af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag
stälts till Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande af kostnader
för inköpet af berörda bana, lyfta ett belopp af 3,476 kronor
26 öre att användas till betäckande af den del af kostnaden för expropriationsförrättningarna,
som belöpte på sådan mark, som redan vid
tiden för banans eftertagande af staten varit med banan förenad,
dels ock till Riksdagen aflåta proposition af ofvan meddelade lydelse.
. . Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
öfverlemnats, har icke haft något att erinra mot hvad sålunda
af Kongl. Maj:t föreslagits, hvarför utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgifva, att af det anslag
å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag stälts till
Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande
af kostnader för verkställande af inköpet af Luleå—
Gellivarebanan, ett belopp af 175,582 kronor må från
riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas såsom
godtgörelse för af denna styrelse förskottsvis utgifven
expropriationsersättning för mark, som, innan eganderätten
till Luleå—Gellivarebanan öfvergått från svenskBih.
till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 15 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
norska jernvägsbolaget till svenska staten, för jernvägsanläggningen
tagits i anspråk, men hvilken icke
ingått uti det mellan bolaget och staten rörande banan
uppgjorda köpeaftal.
r } ^0 ; ; ''IT \ > * \ i j if*C> Jfet : i IV* # t I .• lf '' -{ V « ''•> '' '' '' '' '' ’ L ^ ‘ 1 • '' * '' 1 ‘ %5 ’ J
Stockholm den. 15 februari 1898. msi '' : • !
. ... ; -.i; . .J
På statsutskottets vägnar: rb, . , . ■ - i
h(,„. QHR. LUNDEBERG. b ih*]d i-sh/*
• . r '' t
i.: tu-. if
•;,,>! •!;'' .-?V; t j } | V;
r, i —_
:/-d Ilo:-UW
v, i.
r ■[.. j , . • ; „ , ^
va :yil*!r c/juiou In'' i.jiy
tn -or o,I ''tf; i-i. : it.
vi •''♦I; -; -Ow*{\i ut
~1 )i f i, i ,i *t-i* i
{ • '' . r 1 ,
,1!..; •:: 1 i \ Ill *>’
I j. iVt i i ii-1 ''■ ■ ■ f t ■ ! * ‘ '' ''■
;j;i t ;jj j v.ruriji^’4 ■ * '' i.!! uiJ;»nr
; . , ’ '' '' -!?••! \[ j*. lUlt^VU''.
‘ ; i . ; ; V. •. ’ U> !.••<>> -*^.0
AV''; *.;jt i''..; \»Uf<>>jri i il v*''; • i
i : ii ;.;
.it i *
STOCKHOLM, P. A. NYMÄRE EFTEUTRAPA41K, 1898, .
‘V - i \ : *.; \ V -''V.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1898:18 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven expropriationsersättnin a1 i texten
- Rskr. 1898:19 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven a1 i texten