Utlåtande, i anledning af dels Kongl. May.ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen väckt motion i samma ämne.
1898-02-15 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:23, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. May.ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen väckt motion i samma ämne.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
1
N:o 23.
Ank. till Kikad, kansli den 15 februari, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. May.ts proposition angående
förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter
tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen
väckt motion i samma ämne. (l:a o. 2:a U. A.)
Uti en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 8) af den 17 december nästlidet
år har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att medgifva:
att å staterna för nedannämnda verk, nemligen:
högsta domstolen,
justitie-,. utrikes-, landtförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och
ecklesiastikdepartementens afdelningar af Kongl. Maj:ts kansli
nedre justitierevisionen,
j ustitiekanslersembetet,
svea hofrätt,
fångvårdsstyrelsen,
arméförvaltningen,
fortifikationen,
marinförvaltningen,
Bih. till Bifall. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 16 Raft. (Näs 23, 24.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
kommerskollegium,
statistiska centralbyrån,
landtmäteristyrelsen,
landtbruksstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
jernvägsstyrelsen,
öfverståthållareembetets kansli,
kammarkollegium,
statskontoret,
kammarrätten,
generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen,
generaltullstyrelsen,
öfverintendentsembetet,
domän styrelsen,
riksarkivet,
kongl. biblioteket, .
måtte uppföras ej mindre för de vaktmästare, som åtnjuta i lön 800
kronor och i tjenstgöringspenningar 300 kronor, ett ålderstillägg å 100
kronor, att utgå efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, än äfven, utöfver
de i nämnda stater för de vaktmästare, som åtnjuta i lön 500 kronor
och i tjenstgöringspenningar 200 kronor eller 300 kronor, uppförda
ålderstillägg å 100 kronor bvartdera, att utgå efter fem års väl,vitsordad
tjenstgöring, ett andra ålderstillägg likaledes å 100 kronor att utgå
efter tio års så beskaffad tjenstgöring; , .
att utöfver det å staten för landtförsvarsdepartementets utdelning
af Kono-1. Maj:ts kansli för en vaktmästare å kommandoexpeditionen
uppförda arfvode å 750 kronor måtte till bemälde vaktmästare efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring från fjerde hufvudtitelns anslag till alderstillägg
utgå ett ytterligare belopp af 100 kronor;
att för den vid fortifikationen anstälde vaktmästare måtte uppföras
ett ålderstillägg å 100 kronor, att från fjerde hufvudtitelns anslag till
ålderstillägg utgå efter fem års väl vitsordad tjenstgöring,
att med ändring af den för vaktmästare vid länsstyrelserna gällande
aflöningsstat, i hvad denna stat afser länsstyrelsen i Stockholms
län, de vid nämnda länsstyrelse anstälde vaktmästare skulle eg a åtnjuta
ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
och ett andra ålderstillägg likaledes å 100 kronor efter ytterligare tern
års så beskaffad tjenstgöring; samt
att utöfver det å staten för rikets allmänna kartverk tor en vakt
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
3
mästare uppförda arfvode å 900 kronor måtte till bemälde vaktmästare
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring från anslaget till rikets allmänna
kartverk utgå ett ytterligare belopp af 100 kronor;
allt med iakttagande att samtliga sålunda föreslagna ålderstillägg
skulle utgå under samma vilkor, som för åtnjutande af redan medgifna
ålderstillägg vore bestämda, samt att de nya ålderstilläggen och förhöjda
arfvodena icke i något fall finge utgå före 1899 års början.
Enligt ofvanberörda statsrådsprotokoll har statsrådet och chefen för
finansdepartementet — med förmälan att vaktmästaren hos statsrådsberedningen,
högsta domstolen, nedre justitierevisionen, statsdepartementen
och flertalet af statens embetsverk och myndigheter i hufvudstaden
i särskilda ansökningar anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida icke staten skulle kunna bereda någon förhöjning
i de vaktmästarne tillerkända löneförmåner, samt härom göra den
framställning till Riksdagen, som kunde finnas vara af förhållandena
påkallad; äfvensom att öfver berörda ansökningar, så vidt de afsåge
vaktmästarne hos de under statsdepartementen hörande myndigheter,
dessa myndigheter sig yttrat, hvarje myndighet öfver den af dess vaktmästare
gjorda ansökning, hvarjemte statskontoret afgifvit infordradt
utlåtande i ärendet — vidare meddelat, att sökandena till stöd för de
gjorda framställningarne anfört, att, sedan nu gällande löneförmåner
för vaktmästarne faststäldes, förhållandena väsentligen ändrats så väl
med hänsyn till dessa löneförmåners förmåga att räcka till för fyllande
af tjensteinnehafvarnes berättigade behof som ock med afseende å det
desse åliggande arbete, till närmare utveckling hvaraf sökandena anfört,
att kostnaderna för bostad och öfriga förnödenheter numera vore
betydligt högre än det belopp, hvartill de för omkring tjugu år sedan
beräknades;
att, om än för arbetsklassen i allmänhet denna förändring motvägts
eller mera än motvägts af ökad ersättning för arbetet, åtminstone för
de dugligare och ordentligare inom klassen, en dylik förmån deremot
icke kommit de i statens tjenst anstälde vaktmästarne till del;
att arbetslönernas allmänna stegring emellertid icke försiggått endast
inom den egentliga industrien och de öfriga enskilda verksamhetsområden,
som hastigare följde konjunkturernas vexlingar, ett förhållande,
som framginge af de lönebelopp, som nu utginge till närmast jemförlig»
personer inom allmänna och enskilda inrättningar af mera oföränderlig
natur, såsam riksbanken, jernkontoret, enskilda banker och
försäkringsbolag; samt
att, om således den af staten aflönade vaktmästarens ekonomiska
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
läge i jemförelse med de arbetares, med Indika han kunde anses närmast
likstäld, numera stälde sig särdeles ogynsamt, helst i betraktande af de
större fordringar med hänsyn till klädedrägt m. m., som måste ställas
på den förre, och äfven vore afgjordt ogynsammare än den hos enskilda
inrättningar anstälde vaktmästarens, oaktadt fordringarne på duglighet
och ordentlighet icke kunde vara mindre, när det gälde den i statens
tjenst anstälde, härtill ytterligare komme, att den efter fastställande af
nu gällande lönestater i så hög grad ökade embetsverksamheten icke
kunnat annat än äfven för vaktmästare medföra en väsentlig utsträckning
af arbete och arbetstid, hvarigenom de vid aflöningsstaternas uppgörande
sannolikt i betraktande tagna tillfällen till extra förtjenst, som
kunde för vaktmästarne erbjudas, väsentligen upphört, likasom för öfrigt
andra omständigheter bidragit att minska eller upphäfva dylika möjligheter.
Departementschefen erinrade vidare, att flertalet lönestater för de
verk, hvilkas vaktmästare nu begärt löneförhöjning, upptoge en vaktmästare,
vanligen benämnd förste vaktmästare, med lön 800 kronor och
tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt en eller flere vaktmästare med
lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor samt åldertillägg
å lönen efter fem år med 100 kronor. Sådana vore aflöningsförhållandena
för vaktmästarne i högsta domstolen, justitie-, utrikes-, civil-,
finans- och ecklesiastikdepartementen, de å civildepartementets stat upptagna
vaktmästarne i statsrådsberedningen, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, kommerskollegium, statistiska centralbyrån,
kammarkollegium, statskontoret, kammarrätten, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen, öfverintendentsembetet, domänstyrelsen,
riksarkivet, kongl. biblioteket, medicinalstyrelsen och landtmäteri
tyrelsen.
I förevarande hänseende nära lika med ofvanberörda lönestater vore
de för landt- och sjöförsvarsdepartementen faststälda, hvilka upptoge,
den för landtförsvarsdepartementet gällande en vaktmästare med lön
800 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, en vaktmästare med
lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor jemte ålderstillägg
efter fem år å 100 kronor och en vaktmästare (å kommandoexpeditionen)
med ett årligt arfvode af 750 kronor, samt den för sjöförsvarsdepartementet
gällande två vaktmästare, deraf den ene å kommandoexpeditionen,
hvardera med lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor.
Af öfriga myndigheter, om hvilkas vaktmästare nu vore fråga,
komme vidare Svea hofrätt, hvars lönestat upptoge en vaktmästare med
lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt tio hofrätts
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
5
poster med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 200 kronor och
ålderstillägg å lönen efter fem år med 100 kronor, rikets allmänna
kartverk med en vaktmästare med 900 kronor i årligt arfvode, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med likaledes en vaktmästare, åtnjutande lön
500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, ålderstillägg å 100
kronor efter fem år samt fri bostad, öfverståthållareembetet och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockhoms län, hvilkas samtliga vaktmästare
åtnjöte hvar och en 800 kronors aflöning, deraf 300 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, jemte ålderstillägg å 100 kronor att tillgodokomma
vaktmästarne hos öfverståthållareembetet efter fem och hos
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande efter tio år, landtbruksstyrelsen
med en vaktmästare med enahanda aflöning som vaktmästarne hos öfverståthållareembetet,
patent- och registreringsverket med en vaktmästare,
hvilkens aflöning för närvarande utgjorde 800 kronor jemte ålderstillägg
100 kronor, fortifikationen likaledes med endast eu vaktmästare, hvilkens
aflöningsförmåner utginge af det å fjerde hufvudtiteln uppförda anslag
till aflöning och rekrytering m. m., med lön 600 kronor jemte inqvarterings-
och servispenningar till belopp af 200 kronor, samt nedre
justitierevisionen, hvars samtliga vaktmästare åtnjöte aflöning lika med
hofrättsposterna hos Svea hofrätt; varande i en del lönestater tillika
stadgadt, att lönen för vaktmästare, som åtnjöte fri bostad, skulle minskas
med 150 kronor, hvilket afdrag enligt lönestaten för statistiska centralbyrån
skulle ega rum jemväl för en af byråns vaktmästare, så länge
han åtnjöte nämnda förmån jemte fri vedbrand.
Af de myndigheter, som i ärendet afgifvit yttranden, hade generaltullstyrelsen
ansett sig ej kunna understödja den af dess vaktmästare
gjorda framställning. Såsom skäl härför hade styrelsen andragit, att
sökandena ej ifrågasatt — liksom ej heller styrelsen hade skäl för en
sådan åsigt — att innehafvarne af vaktmästarebefattningarne inom styrelsen
skulle vid den allmänna lönereglering, som för omkring tjugu år
sedan genomfördes, hafva tillgodosetts mindre än förhållandena då kräfde,
att sökandenas påstående, att förhållandena sedan den tiden väsentligen
försämrats, i det hyror och lefnadsomkostnader i öfrigt skulle hafva
betydligt stigit, ej enligt styrelsens åsigt vore med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, att frågan huruvida de af sökandena omförmälda
verk och inrättningar äfvensom enskilda personer höjt aflöningen för de
i deras tjenst anstälde vaktbetjente ej i detta sammanhang påkallade
någon närmare undersökning, då antingen olikheter i afseende å sjelfva
tjenstgöringen eller andra omständigheter, såsom större eller mindre
trygghet att varda vid tjensten bibehållna, förmånen af pensionsrätt
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
eller saknaden af sådan o. s. v., i allmänhet icke medgåfve någon jemförelse
mellan sistbemälde vaktbetjente och de i statens tjenst anstälde,
samt att, ehuru antagligt vore, att de ökade göromålen inom embetsverken
medfört i någon mån trägnare tjenstegöromål äfven för de der
anstälde vaktmästarne, de^na omständighet ej kunde tillmätas synnerlig
betydelse, då i allmänhet den tid, hvarunder ifrågavarande betjentes
tillstädesvaro å tjenstelokalerna påkallades, i allt fall ej utsträckts i sådan
grad, att tillfällena till biförtjenst afsevärdt inskränkts.
Emellertid hade generaltullstyrelsen ansett, att, derest Kongl. Maj:t
skulle finna de af vaktmästare inom åtskilliga andra centrala embetsverk
gjorda ansökningar om löneförhöjning förtjena afseende, jemväl
styrelsens vaktmästare borde komma i åtanke, en hemställan, som
patent- och registeringsvei''ket beträffande dess vaktmästare i hufvudsak
biträda
Öfriga i ärendet hörda myndigheter hade deremot, en hvar i hvad
dess vaktmästare anginge, understödt framställningarne, dervid riksarkivet,
kongl. biblioteket och landtbruksstyrelsen ej haft något särskildt
förslag att framställa i fråga om beloppet af löneförbättringen,
fångvårdsstyrelsen tillstyrkt förhöjning i andre vaktmästarens aflöning
med 100 kronor, öfverståthållareembetet förordat beviljande af ett andra
ålderstillägg åt dess vaktmästare efter tio år, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län en löneförhöjning å 100 kronor, deraf hälften
skulle betraktas såsom lön och hälften såsom tjenstgöringspenningar,
kommerskollegium, kammarkollegium, kammarrätten, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen, landtmäteristyrelsen och vägoch
vattenbyggnadstyrelsen förhöjning i tjenstgöringspenningarne med
100 kronor, arméförvaltningen förhöjning i tjenstgöringspenningarne för
hvar och en af dess vaktmästare med 100 kronor samt dessutom ett
ålderstillägg för förste vaktmästaren efter fem år å 100 kronor och ett
andra ålderstillägg åt öfrige vaktmästarne efter tio år likaledes å 100
kronor, statistiska centralbyrån och öfverintendentsembetet höjning i
vaktmästarnes tjenstgöringspenningar med 100 kronor åt hvar samt ett
andra ålderstillägg efter tio år å 100 kronor för andre vaktmästarne,
marinförvaltningen förhöjning med 100 kronor i lönen och 100 kronor
i tjenstgöringspenningarne för samtlige dess vaktmästare, Svea hofrätt
och domänstyrelsen 200 kronors ökning i tjenstgöringspenningarne för
samtlige dess vaktbetjente, rikets allmänna kartverk en löneförbättring
för dess vaktmästare af 100 kronor och dessutom ålderstillägg å ett
par hundra kronor, samt fortifikationen en löneförbättring af 300 kronor
att betraktas såöra tjenstgöringspenningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
7
För de föreslagna höjningarne både nyssberörda myndigheter
anfört olika skid. Såsom sådana hade angifvits stegringen af hyror
och lefnadskostnader; den i sammanhang med göromålens tillväxt hos
embetsverken i allmänhet jemväl för vaktbetjeningen uppkomna ökning i
såväl tjenstgöringstidens längd som sjelfva arbetet under denna tid, något
som i mest afsevärd mån framhållits af generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län,
hvilken sistnämnda myndighet särskild!, påpekat obilligheten af vaktbetjeningens
likställighet i aflöningsförmåner med öfriga länsstyrelsers
vaktmästare, hvilka hade lindrigare tjenstgöring och mindre hyreskostnader,
äfvensom af arméförvaltningen, fortifikationen och Svea hofrätt;
den i följd af ökningen i tjenstgöringstidens längd äfvensom andra omständigheter
inträdda minskning i tillfällena till inkomster utom tjensten;
de svårigheter, som, med afseende å de i de fleste vaktmästarnes aflöning
ingående tjenstgöringspenningarnes låga belopp, lätt kunde uppstå att, i
händelse af behof utaf vikarie för ordinarie vaktmästare, som af sjukdom
hindrades att sin tjenst förrätta, erhålla duglig person, som ville
uppehålla befattningen mot åtnjutande endast af den ordinaries tjenstgöringspenningar;
samt slutligen den omständigheten, att under de begge
senaste årtiondena fordringarne på lifvets nödtorft och medlen för deras
tillfredsställande ökats inom jemväl den klass, hvarur vaktmästarne vanligen
rekryterades, hvilket haft till följd en höjning af lönerna för de
med embetsverkens vaktmästare likstälda befattningshafvande i enskilda
inrättningar, och att det för förvärfvandet och bibehållandet i embetsverkens
tjenst af dugliga och praktiska vaktmästare vore af vigt, att
desses »löneförmåner afpassades med hänsyn till det ökade välståndet
hos de klasser, som intoge en med vaktmästarne i statens verk jemförlig
samhällsställning, ehuru visserligen den säkrare ställning och den pensionsförmån,
som desse senare åtnjöte, borde komma dem att åtnöjas
med en något lägre aflöning än den, som tillfölle med dem jemförliga
personer i enskilda inrättningar.
I sitt utlåtande till Kongl. Maj:t hade statskontoret anfört, att, ehuru
statskontoret ej kunde annat än i hufvudsak biträda de af generaltullstyrelsen
till stöd för dess afstyrkande af löneförbättring åt styrelsens
vaktmästare anförda skäl, som lika väl egde tillämpning i fråga om de
statens vaktmästare i allmänhet, hvilkas aflöning faststälts efter år 1875,
statskontoret dock ansett hvad å andra sidan andragits för en löneförhöjning
måhända ej böra lemnas utan allt afseende. Särskilt, syntes
härvid enligt statskontorets förmenande böra beaktas den af flera myndigheter
framhållna omständighet, att i följd af det jemförelsevis ringa
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
belopp, hvartill tjenstgöringspenningarne i de fall, der aflöningen vore
delad i lön och tjenstgöringspenningar — hvilket, enligt hvad af det ofvan
anförda framginge, vore förhållandet beträffande vaktmästarne inom samtliga
nu ifrågavarande verk med undantag af landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition, rikets allmänna kartverk samt patent- och registreringsverket
— vore bestämda, svårighet lätt kunde uppstå att vid ordinarie
vaktmästares sjukdomsförfall erhålla lämplig vikarie mot åtnjutande
af allenast tjenstgöringspenningarne, hvarutöfver den ordinarie
för sådant fall ej vore skyldig afstå något af sin aflöning. Statskontoret
hölle af sådan anledning före, att den höjning af vaktmästarnes aflöning,
som kunde anses böra ega rum, lämpligen borde utgå i form af tjenstgöringspenningar.
Och då af samtlige här ifrågavarande vaktmästare
andragits samma skäl för erhållande af löneförhöjning, och någon fullständig
utredning, hvarpå ett rättvist förslag till beviljande åt vaktmästarne
hos de skilda myndigheterna af olika stora förhöjningsbelopp kunde grundas,
ej nu förelåge, samt hvad af åtskilliga myndigheter anförts rörande
ökad tjenstgöringsskyldighet för verkens vaktmästare i följd af tillkomsten
af nya byråer eller divisioner hos verken snarare borde leda
till eu ökning af vaktmästarepersonalen hos dessa verk, ansåge statskontoret
sig i detta sammanhang böra förorda utgående till vaktmästarne
inom samtliga ofvanberörda verk af förhöjning till lika belopp, hvilket
af statskontoret föresloges till 100 kronor för hvarje vaktmästare. Med
bifogande af en tabell, upptagande antalet vaktmästare hos hvar och en
af förenämnda myndigheter och den till vaktmästarne enligt gällande
lönestater utgående aflöning, hemstälde derför statskontoret, att, i händelse
Kongl. Maj:t skulle anse en löneförhöjning åt vaktmästarne med
nyssnämnda belopp böra komma till stånd, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande af höjning med vissa i utlåtandet
särskildt angifna belopp.
Till hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig departementschefen böra
lägga, att, ehuru ansökningar om löneförhöjning icke inkommit från
vaktmästarne vid justitiekanslersembetet och jern vägsstyrelsen, hvad i
fråga om öfriga, ofvan omförmälda vaktmästare blifvit anfördt äfven
borde gälla beträffande den hos justitiekanslersembetet anstälde vaktmästare,
som enligt gällande stat åtnjöte i lön 500 kronor och i tjenstgöringspenningar
300 kronor samt ett ålderstillägg efter fem år å 100
kronor, äfvensom beträffande förste vaktmästaren hos jernvägsstyrelsen,
hvilken enligt aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente vid
statens jernvägar den 15 oktober 1897 åtnjöte fast arfvode med 1,100
kronor, deraf 800 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
9
öfriga vaktmästare vid jernvägsstyrelsen åtnjöte deremot aflöning etter
andra, från de i allmänhet för vaktmästare vid statens embetsverk
gällande afvikande grunder, hvarför om dom i detta sammanhang icke
vore fråga.
Såsom af förestående redogörelse framginge, utgjorde de för vaktmästarne
vid flertalet verk i hufvud staden faststälda löneförmåner, för
förste vaktmästare, der sådan funnes anstäld, 1,100 kronor, deraf 300
kronor tjenstgöringspenningar, och för öfriga vaktmästare 800 kronor,
deraf likaledes 300 kronor tjenstgöringspenningar, hvartill för sistnämnde
vaktmästare komme ett åld ers tillägg efter fem år å 100 kronor, så att
aflöningsförmånerna för dem kunde komma att uppgå till 900 kronor.
Det kunde, enligt hvad departementschefen vidare anfört, visserligen
icke sägas, att under den tid af omkring tjugu år, som förflutit efter
det aflöningsförmånerna för vaktmästarne faststäldes, lefnadskostnaderna
i allmänhet så stegrats, att de aflöningar, som på 1870-talet varit tillräckliga,
af nämnda orsak numera skulle blifvit otillräckliga, likasom
man äfven kunde anse, att den ökning i arbete, som otvifvelaktigt för
vaktmästarne uppkommit ej mindre derigenom att, i bredd med göromålens
tillväxt inom flertalet embetsverk, tjenstgöringstiden blifvit utsträckt,
än äfven derigenom att afstånden inom hufvudstaden i följd af
stadens snabba tillväxt väsentligt ökats, i icke ringa mån uppvägdes
af den lättnad i arbetet, som beredts vaktmästarne genom telefonens
tillkomst. Men å andra sidan borde icke förgätas, att arbetsprisen under
den senaste tjuguårsperioden i allmänhet betydligt stigit, så att, om än
vaktmästarnes ekonomiska ställning, så vidt densamma berodde af aflöningens
storlek, till äfventyrs icke absolut taget kunde sägas vara
sämre än den var, då aflöningen för tjugu år sedan faststäldes, den
otvifvelaktigt vid jemförelse med de aflöningar, som numera åtnjötes
utaf andra medlemmar af de arbetande klasserna, tedde sig såsom försämrad.
Vid sådant förhållande kunde det icke förtänkas vaktmästarne,
att de, såsom utgångne från och sjelfva tillhörande nämnda klasser,
ansett sig ega fog framhålla billigheten deraf, att äfven de för sin del
komme i åtnjutande af den inträdda lönestegringen. Det finge äfven
medgifvas, att under nuvarande förhållanden en aflöning af 800 resp.
900 eller högst 1,100 kronor för befattningshafvande, hvilka hade sin
tjenstgöringsort i hufvudstaden och på hvilka måste ställas vissa fordringar
i afseende på klädedrägt m. m., vore ganska knapp, helst de
nyssnämnda lönebeloppen och naturligen i synnerhet de högre bland
dessa först kunde uppnås vid temligen framskriden ålder. För dem
Bih. till Riksd. Prat. 1838. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
bland vaktmästarne, som vore i tillfälle att bereda sig biförtjenster af
det ena eller andra slaget, tillkomme visserligen härigenom ett tillskott
i inkomsten, hvilket för åtskilliga bland dem kunde vara afsevärdt nog,
men för många erbjöde sig endast i ringa mån tillfällen till dylik biförtjenst,
och dessa tillfällen aftoge i regeln med tilltagande ålder.
Då departementschefen på grund af det sagda icke ansåge obilligt,
att den inträdda stegringen i arbetsprisen äfven i någon mån måtte
tillgodokomma de i egenskap af vaktmästare vid embetsverken i hufvudstaden
i statens tjenst anstälde arbetare, och i likhet med statskontoret
samt flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter ansåge förbättringen
i löneförmåner lämpligen böra bestämmas till 100 kronor för hvarje
vaktmästare, kunde departementschefen likväl icke i fråga om den form,
hvarunder nämnda löneförbättring borde utgå, ansluta sig till det af
statskontoret med flera myndigheter framstälda förslag om höjning af
tjenstgöringspenningarne med sagda belopp. Det af statskontoret och
åtskilliga andra myndigheter för valet af denna form för löneförhöjningen
framhållna skälet, att det jemförelsevis låga belopp, hvartill
tjenstgöringspenningarne blifvit bestämda, lätt kunde vålla svårighet att
vid ordinarie vaktmästares sjukdomsförfall erhålla lämplig vikarie, kunde
nemligen icke tillmätas vidare betydelse, då erfarenheten icke ådagalagt
förefintligheten af någon mer afsevärd svårighet i antydda afseende.
Lämpligare syntes vara, att den afsedda löneförhöjningen bereddes
under form af ålderstillägg till lönen, hvarigenom förhöjningen komme
att inträda vid eu tid, då i regeln familjens tillväxt och småningom
minskadt tillfälle till biförtjenster gjorde behofvet af ökade inkomster
mera känbar^ på samma gång som denna form för löneförbättringen
äfven komme att medföra en behöflig höjning i pensionsbeloppet.
Medan förste vaktmästare för närvarande icke åtnjöte något ålderstillägg
och öfrige vaktmästare endast ett ålderstillägg att utgå efter fem år,
skulle sålunda förste vaktmästare komma att åtnjuta ett ålderstillägg
att utgå efter fem år och öfrige vaktmästare att utöfver det nuvarande,
efter fem år utgående ålderstillägget åtnjuta ett andra ålderstillägg att
utgå efter ytterligare fem år; och borde samtliga ålderstilläggen utgå
under enahanda vilkor, som vore gällande i fråga om det för närvarande
för vissa vaktmästare medgifna ålderstillägg. Af nuvarande vaktmästare
redan tillryggalagd tjenstetid komme naturligen att räknas dem till
godo i fråga om erhållande af de nya ålderstilläggen, likväl med den
begränsning, som borde uttryckligen stadgas, att dessa ålderstillägg
icke i något fall finge utgå före 1899 års början.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
1 1
1 on inom Första Kammaren väckt, till utskottets förberedande behandling
jemväl öfverlemnad motion (n:o 17) har herr G. Björlin föreslagit,
att Riksdagen, vid eventuelt bifall till Kong!. Maj:ts proposition angående
förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter
tillerkända löneförmåner, måtte besluta, att äfven öfriga vid statens
verk och inrättningar i Stockholm med lön eller arfvode anstälda vaktmästare,
deribland generalstabens, krigshögskolans, artilleristabens och
öfverkommendantsexpeditionens i Stockholm, måtte komma i åtnjutande
af sådan förhöjning i löneförmåner, som Kougl. Maj:t föreslagit, eller
att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg af
100 kronor, att utgå från vederbörande hufvudtitels anslag till ålderstillägg,
på sätt som Kongl. Maj:t i sin proposition till Riksdagen föreslagit
för öfriga vaktmästare.
Hvad i det vid den föreliggande propositionen fogade statsrådsprotokoll
anförts, anser utskottet icke innebära fullgiltiga skäl för beredande
af den föreslagna förhöjningen i löneförmånerna för vaktmästarne
hos vissa statsmyndigheter. Utskottet finner nemligen icke
några ömmande omständigheter förefinnas för ett tillgodoseende åt särskilt
denna klass af löntagare. 1 statsrådsprotokollet antydes, att lefnadskostnaderna
i hufvudstaden kunna anses under de tjugu år, som
förflutit, sedan vaktmästarnes nuvarande löneförmåner faststäldes, hafva
blifvit, i någon mån stegrade. Utskottet hyser emellertid eu mot denna
uppfattning stridande mening. Men äfven om en sådan stegring må
hafva uppstått, torde densamma, hvad vaktmästarne vidkommer, kunna
antagas i allmänhet fullt motsvaras af ökade tillfällen till biförtjenster.
— Att, på sätt i statsrådsprotokollet åberopas, den enskilde arbetsgifvaren
ofta ser sig i stånd att betala högre aflöningar än dem, som kunna för
arbete i statens tjenst bestås, torde, hvad vaktmästarne beträffar, utan
tvifvel vara af långt mindre betydelse än i fråga om många andra af
statens löntagare och sålunda icke särskild! vara för vaktmästarne en
anledning till anspråk på förbättrade lönevilkor. Härvid torde i allt
fall hänsyn böra tagas till de fördelar i afseende å tryggare ställning,
pensionsrätt m. in., som statens tjenst erbjuder framför arbete hos enskilde;
och att dessa fördelar högt uppskattas äfven af ifrågavarande
samhällsklass, framgår af det stora antal sökande, som vid inträffande ledighet
pläga anmäla sig till hithörande tjensters erhållande. Slutligen liar
utskottet velat erinra, att beslut om förhöjning i löneförmånerna för vakt
-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
mästarne vid statens verk i hufvudstaden otvifvelaktigt skulle framkalla
framställningar om motsvarande löneförbättringar för deras vederlikar
i landsorten, Indika senare skulle kunna åberopa, att de i afseende å
tillfällen till extra förtjenst äro i sämre ställning än hufvudstadens
vaktmästare.
Då utskottet således icke anser sig kunna tillstyrka bifall till hvad
Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende föreslagit, följer deraf gifvetvis,
att herr Björkris omförinälda motion ej heller kan af utskottet förordas.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Kongl. Majrts förevarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas; och
b) att herr Björlins ifrågavarande motion följaktligen
ej heller må föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation:
af herr S. G. von Friesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1898:94 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåne s. 10 i texten