Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. May.ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen väckt motion i samma ämne.

1898-02-15 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:23, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. May.ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen väckt motion i samma ämne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

1

N:o 23.

Ank. till Kikad, kansli den 15 februari, kl. 1 e. ra.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. May.ts proposition angående

förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter

tillerkända löneförmåner, dels ock inom Riksdagen

väckt motion i samma ämne. (l:a o. 2:a U. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande

behandling remitterad proposition (n:o 8) af den 17 december nästlidet

år har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att medgifva:

att å staterna för nedannämnda verk, nemligen:

högsta domstolen,

justitie-,. utrikes-, landtförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och

ecklesiastikdepartementens afdelningar af Kongl. Maj:ts kansli

nedre justitierevisionen,

j ustitiekanslersembetet,

svea hofrätt,

fångvårdsstyrelsen,

arméförvaltningen,

fortifikationen,

marinförvaltningen,

Bih. till Bifall. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 16 Raft. (Näs 23, 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

kommerskollegium,

statistiska centralbyrån,

landtmäteristyrelsen,

landtbruksstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

jernvägsstyrelsen,

öfverståthållareembetets kansli,

kammarkollegium,

statskontoret,

kammarrätten,

generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen,

generaltullstyrelsen,

öfverintendentsembetet,

domän styrelsen,

riksarkivet,

kongl. biblioteket, .

måtte uppföras ej mindre för de vaktmästare, som åtnjuta i lön 800

kronor och i tjenstgöringspenningar 300 kronor, ett ålderstillägg å 100

kronor, att utgå efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, än äfven, utöfver

de i nämnda stater för de vaktmästare, som åtnjuta i lön 500 kronor

och i tjenstgöringspenningar 200 kronor eller 300 kronor, uppförda

ålderstillägg å 100 kronor bvartdera, att utgå efter fem års väl,vitsordad

tjenstgöring, ett andra ålderstillägg likaledes å 100 kronor att utgå

efter tio års så beskaffad tjenstgöring; , .

att utöfver det å staten för landtförsvarsdepartementets utdelning

af Kono-1. Maj:ts kansli för en vaktmästare å kommandoexpeditionen

uppförda arfvode å 750 kronor måtte till bemälde vaktmästare efter fem

års väl vitsordad tjenstgöring från fjerde hufvudtitelns anslag till alderstillägg

utgå ett ytterligare belopp af 100 kronor;

att för den vid fortifikationen anstälde vaktmästare måtte uppföras

ett ålderstillägg å 100 kronor, att från fjerde hufvudtitelns anslag till

ålderstillägg utgå efter fem års väl vitsordad tjenstgöring,

att med ändring af den för vaktmästare vid länsstyrelserna gällande

aflöningsstat, i hvad denna stat afser länsstyrelsen i Stockholms

län, de vid nämnda länsstyrelse anstälde vaktmästare skulle eg a åtnjuta

ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

och ett andra ålderstillägg likaledes å 100 kronor efter ytterligare tern

års så beskaffad tjenstgöring; samt

att utöfver det å staten för rikets allmänna kartverk tor en vakt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

3

mästare uppförda arfvode å 900 kronor måtte till bemälde vaktmästare

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring från anslaget till rikets allmänna

kartverk utgå ett ytterligare belopp af 100 kronor;

allt med iakttagande att samtliga sålunda föreslagna ålderstillägg

skulle utgå under samma vilkor, som för åtnjutande af redan medgifna

ålderstillägg vore bestämda, samt att de nya ålderstilläggen och förhöjda

arfvodena icke i något fall finge utgå före 1899 års början.

Enligt ofvanberörda statsrådsprotokoll har statsrådet och chefen för

finansdepartementet — med förmälan att vaktmästaren hos statsrådsberedningen,

högsta domstolen, nedre justitierevisionen, statsdepartementen

och flertalet af statens embetsverk och myndigheter i hufvudstaden

i särskilda ansökningar anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i

öfvervägande, huruvida icke staten skulle kunna bereda någon förhöjning

i de vaktmästarne tillerkända löneförmåner, samt härom göra den

framställning till Riksdagen, som kunde finnas vara af förhållandena

påkallad; äfvensom att öfver berörda ansökningar, så vidt de afsåge

vaktmästarne hos de under statsdepartementen hörande myndigheter,

dessa myndigheter sig yttrat, hvarje myndighet öfver den af dess vaktmästare

gjorda ansökning, hvarjemte statskontoret afgifvit infordradt

utlåtande i ärendet — vidare meddelat, att sökandena till stöd för de

gjorda framställningarne anfört, att, sedan nu gällande löneförmåner

för vaktmästarne faststäldes, förhållandena väsentligen ändrats så väl

med hänsyn till dessa löneförmåners förmåga att räcka till för fyllande

af tjensteinnehafvarnes berättigade behof som ock med afseende å det

desse åliggande arbete, till närmare utveckling hvaraf sökandena anfört,

att kostnaderna för bostad och öfriga förnödenheter numera vore

betydligt högre än det belopp, hvartill de för omkring tjugu år sedan

beräknades;

att, om än för arbetsklassen i allmänhet denna förändring motvägts

eller mera än motvägts af ökad ersättning för arbetet, åtminstone för

de dugligare och ordentligare inom klassen, en dylik förmån deremot

icke kommit de i statens tjenst anstälde vaktmästarne till del;

att arbetslönernas allmänna stegring emellertid icke försiggått endast

inom den egentliga industrien och de öfriga enskilda verksamhetsområden,

som hastigare följde konjunkturernas vexlingar, ett förhållande,

som framginge af de lönebelopp, som nu utginge till närmast jemförlig»

personer inom allmänna och enskilda inrättningar af mera oföränderlig

natur, såsam riksbanken, jernkontoret, enskilda banker och

försäkringsbolag; samt

att, om således den af staten aflönade vaktmästarens ekonomiska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

läge i jemförelse med de arbetares, med Indika han kunde anses närmast

likstäld, numera stälde sig särdeles ogynsamt, helst i betraktande af de

större fordringar med hänsyn till klädedrägt m. m., som måste ställas

på den förre, och äfven vore afgjordt ogynsammare än den hos enskilda

inrättningar anstälde vaktmästarens, oaktadt fordringarne på duglighet

och ordentlighet icke kunde vara mindre, när det gälde den i statens

tjenst anstälde, härtill ytterligare komme, att den efter fastställande af

nu gällande lönestater i så hög grad ökade embetsverksamheten icke

kunnat annat än äfven för vaktmästare medföra en väsentlig utsträckning

af arbete och arbetstid, hvarigenom de vid aflöningsstaternas uppgörande

sannolikt i betraktande tagna tillfällen till extra förtjenst, som

kunde för vaktmästarne erbjudas, väsentligen upphört, likasom för öfrigt

andra omständigheter bidragit att minska eller upphäfva dylika möjligheter.

Departementschefen erinrade vidare, att flertalet lönestater för de

verk, hvilkas vaktmästare nu begärt löneförhöjning, upptoge en vaktmästare,

vanligen benämnd förste vaktmästare, med lön 800 kronor och

tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt en eller flere vaktmästare med

lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor samt åldertillägg

å lönen efter fem år med 100 kronor. Sådana vore aflöningsförhållandena

för vaktmästarne i högsta domstolen, justitie-, utrikes-, civil-,

finans- och ecklesiastikdepartementen, de å civildepartementets stat upptagna

vaktmästarne i statsrådsberedningen, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, kommerskollegium, statistiska centralbyrån,

kammarkollegium, statskontoret, kammarrätten, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen, öfverintendentsembetet, domänstyrelsen,

riksarkivet, kongl. biblioteket, medicinalstyrelsen och landtmäteri

tyrelsen.

I förevarande hänseende nära lika med ofvanberörda lönestater vore

de för landt- och sjöförsvarsdepartementen faststälda, hvilka upptoge,

den för landtförsvarsdepartementet gällande en vaktmästare med lön

800 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, en vaktmästare med

lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor jemte ålderstillägg

efter fem år å 100 kronor och en vaktmästare (å kommandoexpeditionen)

med ett årligt arfvode af 750 kronor, samt den för sjöförsvarsdepartementet

gällande två vaktmästare, deraf den ene å kommandoexpeditionen,

hvardera med lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar

300 kronor.

Af öfriga myndigheter, om hvilkas vaktmästare nu vore fråga,

komme vidare Svea hofrätt, hvars lönestat upptoge en vaktmästare med

lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt tio hofrätts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

5

poster med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 200 kronor och

ålderstillägg å lönen efter fem år med 100 kronor, rikets allmänna

kartverk med en vaktmästare med 900 kronor i årligt arfvode, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen med likaledes en vaktmästare, åtnjutande lön

500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, ålderstillägg å 100

kronor efter fem år samt fri bostad, öfverståthållareembetet och Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Stockhoms län, hvilkas samtliga vaktmästare

åtnjöte hvar och en 800 kronors aflöning, deraf 300 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, jemte ålderstillägg å 100 kronor att tillgodokomma

vaktmästarne hos öfverståthållareembetet efter fem och hos

Eders Kongl. Majrts befallningshafvande efter tio år, landtbruksstyrelsen

med en vaktmästare med enahanda aflöning som vaktmästarne hos öfverståthållareembetet,

patent- och registreringsverket med en vaktmästare,

hvilkens aflöning för närvarande utgjorde 800 kronor jemte ålderstillägg

100 kronor, fortifikationen likaledes med endast eu vaktmästare, hvilkens

aflöningsförmåner utginge af det å fjerde hufvudtiteln uppförda anslag

till aflöning och rekrytering m. m., med lön 600 kronor jemte inqvarterings-

och servispenningar till belopp af 200 kronor, samt nedre

justitierevisionen, hvars samtliga vaktmästare åtnjöte aflöning lika med

hofrättsposterna hos Svea hofrätt; varande i en del lönestater tillika

stadgadt, att lönen för vaktmästare, som åtnjöte fri bostad, skulle minskas

med 150 kronor, hvilket afdrag enligt lönestaten för statistiska centralbyrån

skulle ega rum jemväl för en af byråns vaktmästare, så länge

han åtnjöte nämnda förmån jemte fri vedbrand.

Af de myndigheter, som i ärendet afgifvit yttranden, hade generaltullstyrelsen

ansett sig ej kunna understödja den af dess vaktmästare

gjorda framställning. Såsom skäl härför hade styrelsen andragit, att

sökandena ej ifrågasatt — liksom ej heller styrelsen hade skäl för en

sådan åsigt — att innehafvarne af vaktmästarebefattningarne inom styrelsen

skulle vid den allmänna lönereglering, som för omkring tjugu år

sedan genomfördes, hafva tillgodosetts mindre än förhållandena då kräfde,

att sökandenas påstående, att förhållandena sedan den tiden väsentligen

försämrats, i det hyror och lefnadsomkostnader i öfrigt skulle hafva

betydligt stigit, ej enligt styrelsens åsigt vore med verkliga förhållandet

öfverensstämmande, att frågan huruvida de af sökandena omförmälda

verk och inrättningar äfvensom enskilda personer höjt aflöningen för de

i deras tjenst anstälde vaktbetjente ej i detta sammanhang påkallade

någon närmare undersökning, då antingen olikheter i afseende å sjelfva

tjenstgöringen eller andra omständigheter, såsom större eller mindre

trygghet att varda vid tjensten bibehållna, förmånen af pensionsrätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

eller saknaden af sådan o. s. v., i allmänhet icke medgåfve någon jemförelse

mellan sistbemälde vaktbetjente och de i statens tjenst anstälde,

samt att, ehuru antagligt vore, att de ökade göromålen inom embetsverken

medfört i någon mån trägnare tjenstegöromål äfven för de der

anstälde vaktmästarne, de^na omständighet ej kunde tillmätas synnerlig

betydelse, då i allmänhet den tid, hvarunder ifrågavarande betjentes

tillstädesvaro å tjenstelokalerna påkallades, i allt fall ej utsträckts i sådan

grad, att tillfällena till biförtjenst afsevärdt inskränkts.

Emellertid hade generaltullstyrelsen ansett, att, derest Kongl. Maj:t

skulle finna de af vaktmästare inom åtskilliga andra centrala embetsverk

gjorda ansökningar om löneförhöjning förtjena afseende, jemväl

styrelsens vaktmästare borde komma i åtanke, en hemställan, som

patent- och registeringsvei''ket beträffande dess vaktmästare i hufvudsak

biträda

Öfriga i ärendet hörda myndigheter hade deremot, en hvar i hvad

dess vaktmästare anginge, understödt framställningarne, dervid riksarkivet,

kongl. biblioteket och landtbruksstyrelsen ej haft något särskildt

förslag att framställa i fråga om beloppet af löneförbättringen,

fångvårdsstyrelsen tillstyrkt förhöjning i andre vaktmästarens aflöning

med 100 kronor, öfverståthållareembetet förordat beviljande af ett andra

ålderstillägg åt dess vaktmästare efter tio år, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län en löneförhöjning å 100 kronor, deraf hälften

skulle betraktas såsom lön och hälften såsom tjenstgöringspenningar,

kommerskollegium, kammarkollegium, kammarrätten, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen, landtmäteristyrelsen och vägoch

vattenbyggnadstyrelsen förhöjning i tjenstgöringspenningarne med

100 kronor, arméförvaltningen förhöjning i tjenstgöringspenningarne för

hvar och en af dess vaktmästare med 100 kronor samt dessutom ett

ålderstillägg för förste vaktmästaren efter fem år å 100 kronor och ett

andra ålderstillägg åt öfrige vaktmästarne efter tio år likaledes å 100

kronor, statistiska centralbyrån och öfverintendentsembetet höjning i

vaktmästarnes tjenstgöringspenningar med 100 kronor åt hvar samt ett

andra ålderstillägg efter tio år å 100 kronor för andre vaktmästarne,

marinförvaltningen förhöjning med 100 kronor i lönen och 100 kronor

i tjenstgöringspenningarne för samtlige dess vaktmästare, Svea hofrätt

och domänstyrelsen 200 kronors ökning i tjenstgöringspenningarne för

samtlige dess vaktbetjente, rikets allmänna kartverk en löneförbättring

för dess vaktmästare af 100 kronor och dessutom ålderstillägg å ett

par hundra kronor, samt fortifikationen en löneförbättring af 300 kronor

att betraktas såöra tjenstgöringspenningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

7

För de föreslagna höjningarne både nyssberörda myndigheter

anfört olika skid. Såsom sådana hade angifvits stegringen af hyror

och lefnadskostnader; den i sammanhang med göromålens tillväxt hos

embetsverken i allmänhet jemväl för vaktbetjeningen uppkomna ökning i

såväl tjenstgöringstidens längd som sjelfva arbetet under denna tid, något

som i mest afsevärd mån framhållits af generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen

samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län,

hvilken sistnämnda myndighet särskild!, påpekat obilligheten af vaktbetjeningens

likställighet i aflöningsförmåner med öfriga länsstyrelsers

vaktmästare, hvilka hade lindrigare tjenstgöring och mindre hyreskostnader,

äfvensom af arméförvaltningen, fortifikationen och Svea hofrätt;

den i följd af ökningen i tjenstgöringstidens längd äfvensom andra omständigheter

inträdda minskning i tillfällena till inkomster utom tjensten;

de svårigheter, som, med afseende å de i de fleste vaktmästarnes aflöning

ingående tjenstgöringspenningarnes låga belopp, lätt kunde uppstå att, i

händelse af behof utaf vikarie för ordinarie vaktmästare, som af sjukdom

hindrades att sin tjenst förrätta, erhålla duglig person, som ville

uppehålla befattningen mot åtnjutande endast af den ordinaries tjenstgöringspenningar;

samt slutligen den omständigheten, att under de begge

senaste årtiondena fordringarne på lifvets nödtorft och medlen för deras

tillfredsställande ökats inom jemväl den klass, hvarur vaktmästarne vanligen

rekryterades, hvilket haft till följd en höjning af lönerna för de

med embetsverkens vaktmästare likstälda befattningshafvande i enskilda

inrättningar, och att det för förvärfvandet och bibehållandet i embetsverkens

tjenst af dugliga och praktiska vaktmästare vore af vigt, att

desses »löneförmåner afpassades med hänsyn till det ökade välståndet

hos de klasser, som intoge en med vaktmästarne i statens verk jemförlig

samhällsställning, ehuru visserligen den säkrare ställning och den pensionsförmån,

som desse senare åtnjöte, borde komma dem att åtnöjas

med en något lägre aflöning än den, som tillfölle med dem jemförliga

personer i enskilda inrättningar.

I sitt utlåtande till Kongl. Maj:t hade statskontoret anfört, att, ehuru

statskontoret ej kunde annat än i hufvudsak biträda de af generaltullstyrelsen

till stöd för dess afstyrkande af löneförbättring åt styrelsens

vaktmästare anförda skäl, som lika väl egde tillämpning i fråga om de

statens vaktmästare i allmänhet, hvilkas aflöning faststälts efter år 1875,

statskontoret dock ansett hvad å andra sidan andragits för en löneförhöjning

måhända ej böra lemnas utan allt afseende. Särskilt, syntes

härvid enligt statskontorets förmenande böra beaktas den af flera myndigheter

framhållna omständighet, att i följd af det jemförelsevis ringa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

belopp, hvartill tjenstgöringspenningarne i de fall, der aflöningen vore

delad i lön och tjenstgöringspenningar — hvilket, enligt hvad af det ofvan

anförda framginge, vore förhållandet beträffande vaktmästarne inom samtliga

nu ifrågavarande verk med undantag af landtförsvarsdepartementets

kommandoexpedition, rikets allmänna kartverk samt patent- och registreringsverket

— vore bestämda, svårighet lätt kunde uppstå att vid ordinarie

vaktmästares sjukdomsförfall erhålla lämplig vikarie mot åtnjutande

af allenast tjenstgöringspenningarne, hvarutöfver den ordinarie

för sådant fall ej vore skyldig afstå något af sin aflöning. Statskontoret

hölle af sådan anledning före, att den höjning af vaktmästarnes aflöning,

som kunde anses böra ega rum, lämpligen borde utgå i form af tjenstgöringspenningar.

Och då af samtlige här ifrågavarande vaktmästare

andragits samma skäl för erhållande af löneförhöjning, och någon fullständig

utredning, hvarpå ett rättvist förslag till beviljande åt vaktmästarne

hos de skilda myndigheterna af olika stora förhöjningsbelopp kunde grundas,

ej nu förelåge, samt hvad af åtskilliga myndigheter anförts rörande

ökad tjenstgöringsskyldighet för verkens vaktmästare i följd af tillkomsten

af nya byråer eller divisioner hos verken snarare borde leda

till eu ökning af vaktmästarepersonalen hos dessa verk, ansåge statskontoret

sig i detta sammanhang böra förorda utgående till vaktmästarne

inom samtliga ofvanberörda verk af förhöjning till lika belopp, hvilket

af statskontoret föresloges till 100 kronor för hvarje vaktmästare. Med

bifogande af en tabell, upptagande antalet vaktmästare hos hvar och en

af förenämnda myndigheter och den till vaktmästarne enligt gällande

lönestater utgående aflöning, hemstälde derför statskontoret, att, i händelse

Kongl. Maj:t skulle anse en löneförhöjning åt vaktmästarne med

nyssnämnda belopp böra komma till stånd, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om beviljande af höjning med vissa i utlåtandet

särskildt angifna belopp.

Till hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig departementschefen böra

lägga, att, ehuru ansökningar om löneförhöjning icke inkommit från

vaktmästarne vid justitiekanslersembetet och jern vägsstyrelsen, hvad i

fråga om öfriga, ofvan omförmälda vaktmästare blifvit anfördt äfven

borde gälla beträffande den hos justitiekanslersembetet anstälde vaktmästare,

som enligt gällande stat åtnjöte i lön 500 kronor och i tjenstgöringspenningar

300 kronor samt ett ålderstillägg efter fem år å 100

kronor, äfvensom beträffande förste vaktmästaren hos jernvägsstyrelsen,

hvilken enligt aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente vid

statens jernvägar den 15 oktober 1897 åtnjöte fast arfvode med 1,100

kronor, deraf 800 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

9

öfriga vaktmästare vid jernvägsstyrelsen åtnjöte deremot aflöning etter

andra, från de i allmänhet för vaktmästare vid statens embetsverk

gällande afvikande grunder, hvarför om dom i detta sammanhang icke

vore fråga.

Såsom af förestående redogörelse framginge, utgjorde de för vaktmästarne

vid flertalet verk i hufvud staden faststälda löneförmåner, för

förste vaktmästare, der sådan funnes anstäld, 1,100 kronor, deraf 300

kronor tjenstgöringspenningar, och för öfriga vaktmästare 800 kronor,

deraf likaledes 300 kronor tjenstgöringspenningar, hvartill för sistnämnde

vaktmästare komme ett åld ers tillägg efter fem år å 100 kronor, så att

aflöningsförmånerna för dem kunde komma att uppgå till 900 kronor.

Det kunde, enligt hvad departementschefen vidare anfört, visserligen

icke sägas, att under den tid af omkring tjugu år, som förflutit efter

det aflöningsförmånerna för vaktmästarne faststäldes, lefnadskostnaderna

i allmänhet så stegrats, att de aflöningar, som på 1870-talet varit tillräckliga,

af nämnda orsak numera skulle blifvit otillräckliga, likasom

man äfven kunde anse, att den ökning i arbete, som otvifvelaktigt för

vaktmästarne uppkommit ej mindre derigenom att, i bredd med göromålens

tillväxt inom flertalet embetsverk, tjenstgöringstiden blifvit utsträckt,

än äfven derigenom att afstånden inom hufvudstaden i följd af

stadens snabba tillväxt väsentligt ökats, i icke ringa mån uppvägdes

af den lättnad i arbetet, som beredts vaktmästarne genom telefonens

tillkomst. Men å andra sidan borde icke förgätas, att arbetsprisen under

den senaste tjuguårsperioden i allmänhet betydligt stigit, så att, om än

vaktmästarnes ekonomiska ställning, så vidt densamma berodde af aflöningens

storlek, till äfventyrs icke absolut taget kunde sägas vara

sämre än den var, då aflöningen för tjugu år sedan faststäldes, den

otvifvelaktigt vid jemförelse med de aflöningar, som numera åtnjötes

utaf andra medlemmar af de arbetande klasserna, tedde sig såsom försämrad.

Vid sådant förhållande kunde det icke förtänkas vaktmästarne,

att de, såsom utgångne från och sjelfva tillhörande nämnda klasser,

ansett sig ega fog framhålla billigheten deraf, att äfven de för sin del

komme i åtnjutande af den inträdda lönestegringen. Det finge äfven

medgifvas, att under nuvarande förhållanden en aflöning af 800 resp.

900 eller högst 1,100 kronor för befattningshafvande, hvilka hade sin

tjenstgöringsort i hufvudstaden och på hvilka måste ställas vissa fordringar

i afseende på klädedrägt m. m., vore ganska knapp, helst de

nyssnämnda lönebeloppen och naturligen i synnerhet de högre bland

dessa först kunde uppnås vid temligen framskriden ålder. För dem

Bih. till Riksd. Prat. 1838. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

bland vaktmästarne, som vore i tillfälle att bereda sig biförtjenster af

det ena eller andra slaget, tillkomme visserligen härigenom ett tillskott

i inkomsten, hvilket för åtskilliga bland dem kunde vara afsevärdt nog,

men för många erbjöde sig endast i ringa mån tillfällen till dylik biförtjenst,

och dessa tillfällen aftoge i regeln med tilltagande ålder.

Då departementschefen på grund af det sagda icke ansåge obilligt,

att den inträdda stegringen i arbetsprisen äfven i någon mån måtte

tillgodokomma de i egenskap af vaktmästare vid embetsverken i hufvudstaden

i statens tjenst anstälde arbetare, och i likhet med statskontoret

samt flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter ansåge förbättringen

i löneförmåner lämpligen böra bestämmas till 100 kronor för hvarje

vaktmästare, kunde departementschefen likväl icke i fråga om den form,

hvarunder nämnda löneförbättring borde utgå, ansluta sig till det af

statskontoret med flera myndigheter framstälda förslag om höjning af

tjenstgöringspenningarne med sagda belopp. Det af statskontoret och

åtskilliga andra myndigheter för valet af denna form för löneförhöjningen

framhållna skälet, att det jemförelsevis låga belopp, hvartill

tjenstgöringspenningarne blifvit bestämda, lätt kunde vålla svårighet att

vid ordinarie vaktmästares sjukdomsförfall erhålla lämplig vikarie, kunde

nemligen icke tillmätas vidare betydelse, då erfarenheten icke ådagalagt

förefintligheten af någon mer afsevärd svårighet i antydda afseende.

Lämpligare syntes vara, att den afsedda löneförhöjningen bereddes

under form af ålderstillägg till lönen, hvarigenom förhöjningen komme

att inträda vid eu tid, då i regeln familjens tillväxt och småningom

minskadt tillfälle till biförtjenster gjorde behofvet af ökade inkomster

mera känbar^ på samma gång som denna form för löneförbättringen

äfven komme att medföra en behöflig höjning i pensionsbeloppet.

Medan förste vaktmästare för närvarande icke åtnjöte något ålderstillägg

och öfrige vaktmästare endast ett ålderstillägg att utgå efter fem år,

skulle sålunda förste vaktmästare komma att åtnjuta ett ålderstillägg

att utgå efter fem år och öfrige vaktmästare att utöfver det nuvarande,

efter fem år utgående ålderstillägget åtnjuta ett andra ålderstillägg att

utgå efter ytterligare fem år; och borde samtliga ålderstilläggen utgå

under enahanda vilkor, som vore gällande i fråga om det för närvarande

för vissa vaktmästare medgifna ålderstillägg. Af nuvarande vaktmästare

redan tillryggalagd tjenstetid komme naturligen att räknas dem till

godo i fråga om erhållande af de nya ålderstilläggen, likväl med den

begränsning, som borde uttryckligen stadgas, att dessa ålderstillägg

icke i något fall finge utgå före 1899 års början.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

1 1

1 on inom Första Kammaren väckt, till utskottets förberedande behandling

jemväl öfverlemnad motion (n:o 17) har herr G. Björlin föreslagit,

att Riksdagen, vid eventuelt bifall till Kong!. Maj:ts proposition angående

förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter

tillerkända löneförmåner, måtte besluta, att äfven öfriga vid statens

verk och inrättningar i Stockholm med lön eller arfvode anstälda vaktmästare,

deribland generalstabens, krigshögskolans, artilleristabens och

öfverkommendantsexpeditionens i Stockholm, måtte komma i åtnjutande

af sådan förhöjning i löneförmåner, som Kougl. Maj:t föreslagit, eller

att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg af

100 kronor, att utgå från vederbörande hufvudtitels anslag till ålderstillägg,

på sätt som Kongl. Maj:t i sin proposition till Riksdagen föreslagit

för öfriga vaktmästare.

Hvad i det vid den föreliggande propositionen fogade statsrådsprotokoll

anförts, anser utskottet icke innebära fullgiltiga skäl för beredande

af den föreslagna förhöjningen i löneförmånerna för vaktmästarne

hos vissa statsmyndigheter. Utskottet finner nemligen icke

några ömmande omständigheter förefinnas för ett tillgodoseende åt särskilt

denna klass af löntagare. 1 statsrådsprotokollet antydes, att lefnadskostnaderna

i hufvudstaden kunna anses under de tjugu år, som

förflutit, sedan vaktmästarnes nuvarande löneförmåner faststäldes, hafva

blifvit, i någon mån stegrade. Utskottet hyser emellertid eu mot denna

uppfattning stridande mening. Men äfven om en sådan stegring må

hafva uppstått, torde densamma, hvad vaktmästarne vidkommer, kunna

antagas i allmänhet fullt motsvaras af ökade tillfällen till biförtjenster.

— Att, på sätt i statsrådsprotokollet åberopas, den enskilde arbetsgifvaren

ofta ser sig i stånd att betala högre aflöningar än dem, som kunna för

arbete i statens tjenst bestås, torde, hvad vaktmästarne beträffar, utan

tvifvel vara af långt mindre betydelse än i fråga om många andra af

statens löntagare och sålunda icke särskild! vara för vaktmästarne en

anledning till anspråk på förbättrade lönevilkor. Härvid torde i allt

fall hänsyn böra tagas till de fördelar i afseende å tryggare ställning,

pensionsrätt m. in., som statens tjenst erbjuder framför arbete hos enskilde;

och att dessa fördelar högt uppskattas äfven af ifrågavarande

samhällsklass, framgår af det stora antal sökande, som vid inträffande ledighet

pläga anmäla sig till hithörande tjensters erhållande. Slutligen liar

utskottet velat erinra, att beslut om förhöjning i löneförmånerna för vakt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

mästarne vid statens verk i hufvudstaden otvifvelaktigt skulle framkalla

framställningar om motsvarande löneförbättringar för deras vederlikar

i landsorten, Indika senare skulle kunna åberopa, att de i afseende å

tillfällen till extra förtjenst äro i sämre ställning än hufvudstadens

vaktmästare.

Då utskottet således icke anser sig kunna tillstyrka bifall till hvad

Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende föreslagit, följer deraf gifvetvis,

att herr Björkris omförinälda motion ej heller kan af utskottet förordas.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kongl. Majrts förevarande framställning

icke må af Riksdagen bifallas; och

b) att herr Björlins ifrågavarande motion följaktligen

ej heller må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation:

af herr S. G. von Friesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:94 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning i de vaktmästarne hos åtskilliga statsmyndigheter tillerkända löneförmåne s. 10 i texten