Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. May.t angående nedsättning och afskrifning af hospitalens till statsverket indragna afgälder af fast egendom.

1898-03-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. May.t angående nedsättning och afskrifning af hospitalens till statsverket indragna afgälder af fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1898, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

May.t angående nedsättning och afskrifning af hospitalens

till statsverket indragna afgälder af fast egendom.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 106) har herr

E. Persson i Borrby hemstält, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade taga i öfvervägande,

huruvida icke enahanda nedsättning och afskrifning af grundskatter,

som genom kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 och lagen den

2 december 1892 stadgats i fråga om viss jord, måtte kunna bestämmas

jemväl i fråga om hospitalens till statsverket indragna motsvarande

afgälder af fast egendom.

Då genom kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 förordnades, att

ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans jordeböcker

och räkenskaper skulle sammanföras till en summa under benämning

grundskatt, och att nedsättning uti den kronan behållna grundskatt å

hemman och lägenheter af skatte och frälse natur, äfvensom å åtskilliga

andra hemman, skulle ega rum med trettio procent af grundskattens

eller utlagornas belopp, blefvo, på sätt i förenämnda motion jemväl

erinras, hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna

frälseräntor och andra afgälder af fast egendom från den sålunda stadgade

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 22 Häft. fN:is 33—38.) 1

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

nedsättningen undantagna; och då dessa räntor och afgälder ej heller

beröras af lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å

viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang,

qvarstå de följaktligen fortfarande oafkortade.

I skatteregleringskomiténs den 13 september 1882 afgifna betänkande,

del III sid. 7 och 8, upplyses beträffande ifrågavarande utskylder,

att de dels bestå af räntor, hvilka med afseende å tillkomsten äro jemförliga

med räntor af frälseskatte natur, dels ock under namn af jordskyld

eller tomtören samt afgäld utgöras för en mer eller mindre stadgad

besittningsrätt till åtskilliga från hospitalen jemlikt kongl. brefvet den

12 maj 1876 med ingången af år 1877 till statsverket indragna lägenheter.

Men då räntor af frälseskatte natur, enligt Riksdagens vid derom

uppkomna frågor upprepade gånger fattade beslut, icke funnits böra i

grundskatteafskrifningen inbegripas, och det icke synes vara lämpligt

att eftergifva afgäld, som betalas för besittning af lägenheter, i synnerhet

då denna, såsom, enligt hvad af förenämndä komités betänkande framgår,

i förevarande fall är förhållandet, snarare har karakteren af arrende

än af skatt, har utskottet icke ansett skäl förefinnas för afskrifning åt

dessa räntor och afgälder, hvilkas efterskänkande uppenbarligen icke

skulle hafva kunnat ifrågakomma, om de fortfarande hade utgjorts till

hospitalen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Perssons förenämndä motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.