Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående borttagande eller nedsättning af de för Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker utgående, för skogsförvaltningens lönestat beräknade utsynings

1898-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående borttagande eller nedsättning af de för Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker utgående, för skogsförvaltningens lönestat beräknade utsynings

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 38-

11

N:o 38.

Anlc. till Riksd. kansli den 4 mars 1898, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående borttagande eller nedsättning af de för

Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker utgående,

för skogsförvaltningens lönestat beräknade utsynings
;

(i. a.

I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 160) kar herr

L. Daldstedt föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke de

på grund af kongl. brefvet den 26 maj 1882 för Vesterbottens och

Norrbottens läns lappmarker utgående, för skogsförvaltningens lönestat

beräknade utsyningsafgifter måtte kunna antingen helt och hållet borttagas

eller ock väsentligen nedsättas.

Hvad först beträffar motionärens alternativt framlagda förslag i

fråga om borttagande af ifrågavarande utsyningsafgifter, får utskottet

meddela:

att de äldre författningar, som innehålla bestämmelser rörande

vilkoren för lappmarkernas bebyggande och uppodlande, icke tillförsäkrat

dem, som i sådant ändamål nedsatt sig derstädes, någon rätt att använda

skogen annorledes än till husbehof, men att på senare tider

vissa rättigheter derutöfver blifvit dessa bebyggare tillagda;

att sålunda genom kongl. brefvet den 6 maj 1830 stadgats, att

skattehemmans egare samt kronohemmans- och nybyggesåbor, som ej

bekommit bestämda områden, vore oförhindrade att utan syn och särskild

afgift å angränsande kronomark till tjärbränning afhemta stubbar,

rötter och vindfällen;

att sedermera genom särskilda kongl. bref den 14 april 1844 och den

24 november 1857 förordnats, att vederbörande länsstyrelser skulle ega

afgifter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 38.

på ansökning och efter syn medgifva skattehemmansegare samt kronohemmans-

och nybyggesåbor att till afsalu afverka timmer, derför

emellertid viss afgift eller s. k. stubbören skulle erläggas;

att sedermera bemmansegare och nybyggesåbor genom kong!,

utsyningsförordningen den 21 december 1865 tillerkänts uteslutande

utsyningsrätt inom visst område af angränsande oafvittrad kronomark,

i samband hvarmed de, mot befrielse från erläggande af stubbören eller

deremot svarande afgifter till kronan, ålades att sjelfva gälda synekostnaden

enligt grunder, som af Kongl. Maj:t skulle bestämmas;

att i kongl. stadgan om afvittring i Vesterbottens och Norrbottens

läns lappmarker den 30 maj 1873 blifvit i enlighet med Riksdagens

beslut föreskrifvet, att bemmansegare derstädes, äfven sedan bestämda

områden tilldelats dem genom afvittring, skulle endast efter utsyning,

derför kostnaden skulle af utsyningssökanden gäldas, ega använda

skogen till afsalu; samt

att slutligen i kongl. förordningen den 26 januari 1894, angående

hushållningen med de allmänna skogarne i riket, inrymts närmare föreskrifter

om den uteslutande rätt till utsyning, som i nämnda med flera

län tillkommer kronohemmans och nybyggesåbor å de områden, hvilka

blifvit åt dem genom afvittring bestämda och afrösade.

Häraf framgår otvetydigt, att jordegarne i lappmarken icke ega

fri dispositionsrätt till skogen, utan endast afverkningsrätt under förenämnda

vilkor; och torde sålunda det af motionären å deras vägnar

framförda anspråk på befrielse från att bekosta den utsyning, som nu

eger rum, innan skogen får till afsalu anlitas, sakna allt berättigande.

Men äfven ur billighetens synpunkt torde motionärens förslag i

denna del sakna fog. Ty oafsedt, att hemmansegarne i lappmarkerna,

der enligt gällande skattläggningsmetod den 30 maj 1873 och kongl.

kungörelsen samma dag kronotionde ej åsättes och hemmansräntan

endast utgör 6 kronor 4 öre för helt mantal, äro synnerligen lågt beskattade

i jemförelse med jordegare i öfriga riket, torde böra beaktas,

att, såsom ofvan visats, dessa hemmansegare tilldelats rätten att erhålla

virke utöfver husbehofvet utan någon särskild ersättning endast mot

skyldighet att bekosta tillsynen öfver skogshushållningen inom de områden,

som vid afvittringen blifvit dem tilldelade.

Om än, såsom af motionären uppgifves, priset å timmer kan i

lappmarkens fjellbygder nedgå ända till 40 å 50 öre per träd, torde

det dock i allmänhet belöpa sig till 1 å 2 kronor för träd; och i allt

fall visar den af motionären åberopade betydliga stigningen i de efter

antalet träd beräknade utsyningsafgifterna i förenämnda trakter, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 38.

13

afverkningen derstädes betydligt ökats och att deraf inflytande inkomster

betydligt stegrats.

På grund häraf anser sig utskottet ingalunda kunna tillstyrka

motionärens förslag om borttagande af ifrågavarande utsyningsafgifter,

hvilka, såsom hvad ofvan anförts torde utvisa, icke kunna, på sätt

motionären förmenar, få namn af »beskattning» och allra minst en »orättvis»

sådan.

Hvad härefter beträffar motionärens förslag i fråga om nedsättning

i de på grund af kongl. brefvet den 26 maj 1882 för Vesterbottens

och Norrbottens läns lappmarker utgående utsyningsafgifter, har utskottet

velat meddela, att, enligt hvad motionären jemväl anfört, genom

nämnda bref visserligen bestämts, att synekostnaden skall i dessa lappmarker

utgå med tio öre för hvarje utsynadt bjelk- eller sågtimmerträd,

som vid brösthöjd håller minst 30 centimeter i genomskärning, och

med fem öre för sådant träd, som vid samma höjd har mindre genomskärning,

under iakttagande, att, derest det utsynade trädantalet öfverstiger

1,000, endast beräknas hälften af nyssberörda ersättning, men

att i Kongl. Maj:ts af motionären antagligen förbisedda skrifvelse den

29 november 1889, intagen i Svensk författningssamling för samma år

under n:o 68, stadgats, att den sålunda bestämda ersättningen skall

för utsyning å skogar, belägna ofvanför den i Vesterbottens och Norrbottens

läns lappmarker bestämda odlings- eller fjellgränsen, endast

utgå med hälften — eller just hvad motionären med sitt förslag i denna

del synes hafva åsyftat.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och under åberopande

af att den af Kongl. Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta komitén för

framläggande af utredning och förslag till hvad med afseende å lagstiftningen

för de enskilda skogarne kan vara att vidtaga utan tvifvel

äfven kommer att egna sin uppmärksamhet åt nu berörda ämne, får

utskottet hemställa,

att herr Dahlstedts förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bill. till Biksd. Prof. 1898. å Sami. 1 Afä. 22 Eäft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.