Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

1898-03-11 · 204 sidor, varav 196 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 196 av 204 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:5, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Eiksd. kansli den 11 mars 1898, kl. 4 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens

fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

(l:a U.'' A.)

Ordinarie anslag.

Årmeförvaltningen.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd och. behof den

15 januari 1898 har Kongl. Maj:t i punkten l:o under fjerde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att, under förutsättning af bifall till hvad

Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under punkterna 4:o, 5:o c, 6:o,

7:o, 8:o och ll:o af denna hufvudtitel föreslagit, dels, med godkännande

af de i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1898 angifna grunder

för förändrad organisation af arméns centrala styrelse samt de för

artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, intendenturstyrelsen och arméns

sjukvårdsstyrelse upprättade, vid statsrådsprotokollet fogade nya stater

äfvensom de för åtnjutande af i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

i statsrådsprotokollet angifna vilkor, i riksstaten för år 1899 å fjerde

hufvudtiteln uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp,

nemligen:

Bih. till liiksd. Frat. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 5 Saft. (N:o 5.J

Angående

uteslutning

ur riksstaten

af detta anslag

ock uppförande

i dess

ställe af nya

anslag.

[i-]

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 5-

till artilleristyrelsen .......................................................... kronor 20,300: —

» fortifikationsstyrelsen................................................ » 16,800: —

» intendenturstyrelsen.................................................... » 89,000: —

» arméns sjukvårdsstyrelse ......................................... » 17,670: —

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma år utesluta anslaget

till arméförvaltningen, kronor 147,265.

Enligt hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

till ofvanberörda statsrådsprotokoll erinrat, hade under de senaste åren

i Riksdagens revisorers berättelser, i samband med granskningen af

arméförvaltningens räkenskaper, förekommit uttalanden af innehåll, att

svenska arméns centrala förvaltning borde omorganiseras i syfte att

åvägabringa större enkelhet, reda och öfverskådlighet i fråga om hushållningen

med och redovisningen af de till landtförsvaret anslagna

medel. En liknande åsigt hade äfven framstälts i den skrifvelse, som

ledamöterna af Riksdagens Första Kammare, kammarherren m. m. grefve

N. G. A. Sparre och bruksegaren m. m. Chr. Lundeberg samt ledamöterna

af Riksdagens Andra Kammare, hemmansegaren A. P. Danielson

i Dyestad och riksbanksfullmägtigen O. Jonsson i Hof afläto den 28

oktober 1895 efter fullgjordt uppdrag att afgifva yttrande öfver ett

förslag till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel. I

denna skrifvelse, hvilken, i hvad den afsåg en förändrad uppställning

af nämnda hufvudtitel, anmäldes inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1896,

hade äfven det sätt, hvarpå till densamma hörande statsanslag redovisades,

blifvit föremål för uttalande, i sammanhang hvarmed äfven med

några ord berördes den rigtning, i hvilken förändrade bestämmelser i

afseende å räkenskapsväsendet inom arméförvaltningen syntes böra gå.

Dervid yttrade de fyra granskningsmännen, att de trott sig finna, att

förvaltningen af de under riksstatens fjerde hufvudtitel hörande medel

borde, jemte dithörande räkenskaps-, redovisnings-, och revisionsväsende,

förläggas å endast ett departement i arméförvaltningen, till hvilket sålunda

alla slags redogörelser för dylika medel skulle ingå och hvilket

i följd häraf också egde att för denna redovisning utfärda de nödiga

föreskrifterna.

Då förslag i dylikt syfte äfven blifvit framstäldt af de genom

kongl. brefvet den 7 april 1893 förordnade komiterade för utarbetande

af förslag till sådana ändringar i de rörande arméns förvaltning gällande

reglementen och stadganden, som påkallades af intendenturcorpsens förändrade

organisation och förändringarna i öfrigt uti härorganisationen,

hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementen på derom

gjord framställning den 7 februari 1896 erhållit bemyndigande att till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

kalla vissa personer för att inom departementet uppgöra förslag till

omorganisation af arméförvaltningen i syfte att till det civila departementet

förlägga hela den embetsverket åliggande kassavården, bokföringen,

anordningsväsendet och revisionen samt alla ärenden inom verket

af juridisk eller civil-administrativ art, såsom besvärsmål och dylikt.

Under det arbete, som sålunda tagit sin början inom landtförsvarsdepartementet,

hade man emellertid kommit till den uppfattning, att

frågan om arméförvaltningens omorganisation i sjelfva verket syntes

hafva en vida större räckvidd, än som gifvits åt densamma genom

nyssnämnda beslut. Det syntes sålunda angeläget att taga hela det

militära förvaltningssystemet i skärskådande för att se till, huruvida

det icke, med hänsyn såväl till en god fredsförvaltning som ock till

dennas öfverensstämmelse med fältförhållandenas kraf, skulle vara ändamålsenligt

att äfven i andra afseenden än den ofvan berörda omdana

svenska arméns förvaltning. Genom beslut den 25 september 1896 hade

också Kongl. Maj:t — enär det förberedande arbetet i ärendet gifvit

vid handen, att förändring af arméförvaltningens organisation torde

kunna ifrågasättas i vidsträcktare omfattning, än som till en början

varit afsedd, samt det vid sådant förhållande vore af vigt att inom

landtförsvarsdepartementet ega tillgång till detaljerade upplysningar inom

arméns olika förvaltningsgrenar — funnit godt bemyndiga statsrådet

och chefen för nämnda departement att tillkalla jemväl andra sakkunniga

personer för att inom departementet biträda vid utarbetande af

förslag till den omorganisation af nämnda embetsverk, som departementschefen

efter pröfning af samtliga på frågan inverkande förhållanden

kunde finna erforderlig.

Innan detta arbete var bragt till afslutning, hade Riksdagens år

1896 församlade revisorer uttalat den öfvertygelse, att enkelhet, reda

och öfverskådlighet i afseende å bokföringen inom arméförvaltningen

samt effektiv kontroll beträffande redovisningen kunde vinnas endast

genom en omfattande reform af hela den militära förvaltningen, i syfte

att, så långt det läte sig verkställas, decentralisera densamma. Härigenom

skulle, enligt revisorernas mening, tillika det högst vigtiga

hufvudändamålet med all militärförvaltning ernås, nemligen att fredsförvaltningen

bragtes i nära öfverensstämmelse med de förhållanden, som

inträda vid och efter härens försättande på krigsfot.

Resultatet af ifrågavarande inom landtförsvarsdepartementet utförda

arbete förelåge nu i:

a) Förslag till ny organisation af arméns förvaltning; och

b) Förslag till ny hufvudbok för arméförvaltningen jemte räken
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 5-

skapsformulär; hvarjemte utarbetats en redogörelse för hufvuddragen af

den centrala förvaltningens vid svenska armén historiska utveckling.

Hvad anginge det upprättade förslaget till ny hufvudbok för arméförvaltningen

jemte räkenskapsformulär, vore detta ärende ännu icke i

det skick, att detsamma kunde inför Kongl. Maj:t anmälas.

Departementschefen anförde vidare: De hufvudsakliga förändringar,

som enligt förslaget borde vidtagas i fråga om svenska arméns förvaltning,

kunde hänföras till två särskilda grupper, allt eftersom de vore

af natur antingen att kunna afgöras af Kongl. Maj:t allena eller att

äfven kräfva Riksdagens medverkan och bifall.

De förslag till ändringar i arméns förvaltning, som ansåges kunna

afgöras på grund af Kongl. Maj:ts administrativa befogenhet, utgjordes af:

a) Decentralisation af vissa anslag under riksstatens fjerde hufvudtitel,

d. v. s. anslagens fördelande på förvaltningarna vid arméfördelningar,

regementen, corpser och anstalter, i syfte dels att vidga arméfördelningschefernas

(fördelningsintendenturernas) förvaltningsmyndighet,

dels att främja sjelfhushållningen vid de lägre truppförbanden;

b) Förändring af arméns kassa- och räkenskap sväsende i syfte att den

kredit, som nu är i landtränterierna öppnad för truppförvaltningsmyndigheterna,

skulle upphöra, samt att i stället bestyret med de erforderliga

penningmedlens tillhandahållande till nämnda myndigheter öfverflyttas

från Kongl. Maj:ts befallningshafvande till riksbanken eller i

ort, der riksbankskontor ej finnes, till annan bankinrättning. Af denna

förändring borde följa, att alla de utgifter, som nämnda befallningshafvande

sjelfva eller genom underlydande tjenstemän göra för militära

ändamål, snarast möjligt borde ersättas af de militära förvaltningsmyndigheterna.

På så sätt skulle den nu räkenskaperna invecklande

bokföringen mellan ifrågavarande myndigheter och landtränterierna försvinna,

redovisningsväsendet kunna göras öfverskådligare och kassakontrollen

underlättas.

Dessutom skulle redovisningsväsendet påskyndas derigenom, att de

för förvaltningstjenstens utöfvande erforderliga förskotten skulle beräknas

och reqvireras månadsvis, i sammanhang hvarmed månatliga redovisningar

skulle, till åstadkommande af bättre och mera snabbt verkande

kontroll, införas, hvarjemte gjorts gällande behofvet och ändamålsenligheten

af att utbildning till intendenturtjensteman borde föreskrifvas såsom

vilkor för befordran till revisorstjenst inom armén och dess centrala

styrelser.

Till de organisationsändringar, för hvilkas lösning Riksdagens medverkan

erfordrades, vore att räkna:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

o

a) För delning sintendentur ernas förseende med revisionstjenstemän i syfte

att till desamma förlägga revisionen af truppförvaltningsmyndigheternas

räkenskaper, dock med beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål

bibehållen vid central förvaltningsmyndighet;

b) Omorganisation af arméförvaltningen till tre särskilda styrelser

genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning och ombildning

till artilleri- och fortifikationsstyrelser samt de nuvarande intendents-

och civila departementens sammanslagning till en gemensam

styrelse, intendenturstyrelsen, och i sammanhang dermed sjukvårdsbyråns

utbrytning från intendentsdepartementet och ställande under

ö fv er fält 1 äkar en under namn af öfverfältläkarens stab; samt

c) Omorganisation och utvidgning af intendenturcorpsen, hvilken åtgärd

af flera skäl funnits oundgängligen nödig.

Genomförandet af de sålunda ifrågasatta organisationsändringarna

skulle kräfva nya stater för de nya embetsverken och för intendenturcorpsen

äfvensom smärre ändringar i vissa andra stater, hvarom här

nedan närmare redogörelse skulle lemnas.

Sedan statsrådet härefter redogjort för den väsentliga innebörden

af de öfver förslaget afgifna underdåniga yttranden — en redogörelse,

till hvilken utskottet för undvikande af vidlyftighet får hänvisa — anförde

statsrådet i fråga om den militära förvaltningsreformen i dess

helhet hufvudsakligen följande.

Toge man i öfvervägande de uppgifter, som tillkomme en armés

fredsförvaltning, och de fordringar, som densamma borde uppfylla,

skulle man kunna säga, att vid dess ordnande de bestämmande eller

ledande synpunkterna borde vara:

1) att fredsförvaltningen skall möjliggöra arméns hastiga och ordnade

mobilisering dels i så måtto, att armén är försedd med vid krigstillfälle

erforderlig utrustning och materiel och att utrustningspersedlarna

och materielen äro ändamålsenligt fördelade, dels i det afseendet,

att fredsförvaltningen kan utan svårighet öfvergå till fältförhållanden,

för hvilket ändamål arméns förvaltningsmyndigheter i fred och krig

böra ega med hvarandra motsvarighet i fråga om organisation, sammansättning,

tjensteförhållanden m. m.; samt

2) att fredsförvaltningen utmärkes af planmessighet och sparsamhet,

i samband dermed att truppernas underhåll och välbefinnande varda

på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Arméns förseende med erforderliga utrustning sper sedlar och materiel

vore till väsentlig del en anslagsfråga, hvars lösning, sedan behofven

i detta afseende blifvit framlagda och för desammas fyllande erforder
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

liga medel äskade, läge i den penningbeviljande statsmagtens hand.

Men utrustningens fulltalighet och framför allt dess fältdu gli gliet vore

naturligen äfven beroende af den omtanke, det förutseende och den

planmessighet, som arméns fredsförvaltningsmyndigheter förmådde utveckla

för att åvägabringa möjligast ändamålsenliga användning af de

till förfogande stål da medlen. Möjligheten af att nämnda egenskaper

skulle i allt rikare mått kunna utvecklas läge dock till hufvudsaklig

del uti organisationen af ifrågavarande myndigheter.

Om således, hvad anginge den vid mobil iseringstillfälle erforderliga

utrustningen och materielen, sjelfva organisationen af arméns förvaltningsväsende

hade ett mycket betydelsefullt inflytande, spelade densamma

ur öfriga ofvan angifna synpunkter, d. v. s. med hänsyn till

öfverensstämmelsen mellan förvaltningsförhållandena på freds- och krigsfot

samt det omtänksamma och sparsamma handhafvandet af de egentliga

fredsanslag en, en ännu större roll.

Uti nu senast berörda afseenden hade inom svenska arméns förvaltning

förefunnits en väsentlig brist, så länge de befälhafvare eller

chefer, hvilka inom fältarmén skulle ställas i spetsen för dennas högsta

enheter, arméfördelningarna, voro undandragna så godt som all uppsigt

och myndighet öfver förvaltningen vid underlydande regementen och

corpser. Ett synnerligen vigtigt steg till afhjelpande af nu berörda

brist hade emellertid tagits vid 1892 års urtima Riksdag, som behjertade

nödvändigheten af öfverensstämmelse mellan arméns freds- och krigsindelning

och fördenskull biföll förslaget att upprätta af de tre hufvudvapenslagen

bestående arméfördelningar, men som derjemte, genom att

i förening med beslutet om intendenturcorpsens nya organisation anvisa

aflöning åt fördelningsintendenter jemte biträden, gillade en af

hufvudgrunderna för propositionen om den förbättrade härordningen,

nemligen att arméfördelningarna borde göras till enheter äfven uti administrativt

afseende samt arméfördelningscheferna jemväl i fred beklädas

med administrativ myndighet med åtföljande ansvar.

Det låge emellertid ett godt stycke väg mellan fattandet af ett

vigtigt principielt beslut på den militära förvaltningens område och

samma besluts omsättande i praktiska förvaltningsföreskrifter och förvaltningsformer.

Ogörligt hade det varit att, omedelbart efter 1892 års

förbättrade härordning, med ens öfvergå till en helt och hållet ny förvaltningsordning,

men det hade dock varit angeläget att uti de nya

förhållandena snarast möjligt införa arméfördelningscheferna samt förbereda

dem och fördelningsintendenterna för den vidgade förvaltningsmyndighet,

som de för framtiden definitivt skulle komma att utöfva.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

I sådant syfte hade Kongl. Maj:t utfärdat författningarna af den 3

februari 1893 och den 18 januari 1895 angående fördelningsintendenturernas

myndighet och verksamhet i förvaltningsangelägenheter med

hvad mera dertill hörer, men dessa författningar hade icke utgifvit sig

för annat än att vara provisoriska. Emellertid och om än, såsom arméförvaltningen

i sitt utlåtande öfver förslaget till ny organisation af

arméns förvaltning syntes hafva velat särskildt framhålla, fördelningsintendenturerna

icke visat sig i alla afseenden motsvara de fordringar,

som ofvanberörda förvaltningsbestämmelser stält på deras verksamhet,

hade dock arméfördelningscheferna under och genom dessa bestämmelsers

tillämpning vunnit en ganska god öfversigt öfver förvaltningsärendenas

gång och beskaffenhet, på samma gång de, till följd af åliggandet

att uttala sig vid underlydandes framställningar i dylika ärenden,

satts i tillfälle att, vida bättre än tillförene varit möjligt, förvärfva sig

inblick uti arméns administration i dess helhet. Att fördelningsintendenturerna

nu, i ojemförligt högre grad än för 3—4 år sedan, vore

skickade att öfvertaga och tillämpa den ökade förvaltniugsbefogenhet,

som med rätta synes böra tillkomma dem, skulle, efter departementschefens

åsigt, ingen på allvar kunna eller vilja bestrida.

Sedan emellertid 1892 års förbättrade härordning, hvad den rent

militära organisationen auginge, nu blifvit genomförd; då från flera håll

uttalats önskningsmål om ändringar i arméns räkenskaps- och redovisningsväsende

i syfte att åvägabringa större reda och öfverskådlighet

i. detsamma ; och då under det för sådant ändamål företagna arbetet

man kommit till den uppfattning, att förändringar äfven , på andra af

arméns förvaltningsområden vore af behofvet påkallade, ansåge departementschefen

tidpunkten vara inne att fortgå på den redan inslagna

vägen samt sålunda vidtaga åtgärder för att utvidga armé/fördelningschefemas

{för delning sintendentur er nas) förvaltningsmyndighet och, så långt

det vore ändamålsenligt samt i förening med betryggande kontroll,

yttermera tillämpa grundsatsen om sjelf hushållning vid de lägre truppförhanden.

De åsigter rörande dessa och dermed i samband stående angelägenheter,

hvilka funnit sitt uttryck i förslaget till ny organisation af

arméns förvaltning, syntes departementschefen i allt väsentligt kunna

godkännas, enär förslaget just afsåge ett fullföljande af den utveckling

af arméns förvaltningsväsende, som redan blifvit inledd, nemligen att,

så långt ett ändamålsenligt tillgodogörande af beviljade anslag och

dessas natur det medgåfve, utrusta arméfördelningscheferna med den

förvaltningsmyndighet, som de vore afsedda att utöfva i krig, äfvensom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att, i sparsamhetens och den goda hushållningens intresse, på truppförvaltningarna

uppdela dem vidkommande anslag och göra nämnda

förvaltningar ansvariga för de sålunda till förfogande stälda penningmedlens

rätta och sakförståndiga användning. Anslagen borde dock,

såsom förslaget också uttryckligen angåfve, icke helt och hållet på dylikt

sätt fördelas, utan vissa belopp — allt efter de föremål, för hvilka anslagen

äro anvisade, beräknade per man eller häst och tjenstgöringsdag

eller annorledes — ställas till truppförvaltningarnas förfogande samt

en tillräcklig reserv behållas hos den öfverordnade förvaltningsmyndigheten

eller centralmyndigheten för att kunna träda emellan, der så skulle

visa sig erforderligt, afhjelpa oförutsedda behof med mera dylikt, eller

t. ex. för att vidtaga åtgärder till utbildningens främjande (anslag till

fälttjenstöfningar), till förbättrande af utrustningen vid mobiliseringstillfälle

och dylikt. De besparingar, som truppförvaltning å ett sålunda

anvisadt belopp gjorde under ett år, borde samma trupp förvaltning få

använda under ett följande inom den förvaltningsgren, för hvars tillgodoseende

det i riksstaten uppförda reservationsanslaget anvisats. En

så beskaffad hushållning hvilade på en sund grundsats, hvars rigtighet

erfarenheten bekräftat. Det vore för öfrigt uppenbart, att den förvaltning,

som finge använda gjorda besparingar, hade intresse af att göra

besparingar, men att den förvaltning åter, som såge sig beröfvad gjorda

besparingar, i regeln icke komme att besjälas af sådant intresse.

Det vore också endast genom decentralisation af förvaltningsbefogenhet

och förvaltningstjenst, som mellanmyndigheter och ortsmyndigheter

(förvaltningarna vid arméfördelningar och regementen) kunde

göras verkligen intresserade för sin uppgift i förevarande afseende och

som de uppfostrades för fyllande af de kraf, som mobiliserings- och fältförhållandena

framstälde. I sjelfhushållningsgrundsatsens tillämpning

läge just en kraftig eggelse till omtanke och sparsamhet. Men å andra

sidan vore det också endast genom decentralisation och sjelfhushållning

inom området för arméns förvaltning, som de öfverordnade förvaltningsmyndigheterna,

i främsta rummet de centrala, genom att befrias från

handläggningen af en mängd tidsödande detaljgöromål kunde mera

ostördt och i vida högre grad än under andra förhållanden egna sig åt

öfvervakandet af arméns hushållning i dess helhet, åt arbetet på dennas

förbättrande samt åt de uppgifter, som stode i samband med eller vore

vilkoret för den hastiga och ordnade mobiliseringen af stridskrafterna.

Förutom de skäl, som sålunda anförts för ett fortgående i den här

ofvan angifna rigtning för att åvägabringa öfverensstämmelse mellan

förvaltningsförhållandena på freds- och på fältfot äfvensom en i öfrigt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

9

ändamålsenligt ordnad fredsförvaltning, vore det en annan omständighet,

som härvid äfven borde tagas i betraktande. Svenska hären hade

nemligen undergått rätt väsentliga ändringar, sedan dess centrala förvaltningsmyndighet,

arméförvaltningen, omorganiserades år 1881. Sedan

nyssnämnda tidpunkt hade de värnpligtiges utbildning tredubblats och

ett nytt inskrilningsväsende jemte tillhörande inskrifningsmyndigheter

ordnats, de norrländska infantericorpserna hade utvuxit till regementen,

de forna s. k. beväringstrupperna hade försetts med stammanskap, antalet

fältartilleriregementen hade ökats från tre till sex, samt trängtrupper,

fyra bataljoner, helt och hållet nybildats m. m. Härigenom

hade förvaltningsbestyren i väsentlig mån ökats; och då nu fråga vore

att omdana arméns förvaltning, kunde man svårligen i främsta rummet

göra sig till målsman för det sträfvandet att förse den centrala förvaltningsmyndigheten

med arbetskrafter i förhållandevis stort antal samt

sålunda inslå på en centraliserande rigtning, innan man sökt gå den

motsatta vägen för att på området för arméns förvaltning i ökad utsträckning

tillämpa arbetsfördelningens lag.

De grunder för förvaltningstjänstens ordnande, som sålunda i nu

berörda hänseenden uttalats i förslaget, syntes departementschefen vara

väl förtjenta af att beaktas och bringas till användning i den mån, som

arbetet med utfärdandet af nya eller ändrade föreskrifter för arméns

särskilda förvaltningsgrenar fortskrede, och allt eftersom ifrågavarande

grunder efter omsorgsfull pröfning funnes böra i hvarje särskildt fall

tillämpas.

Organisationsförslaget afsåge vidare, att i samband dermed, att

arméfördelningschefernas förvaltningsmyndighet i allmänhet utsträckes,

förlägga den första revisionen af de lägre truppförbandens medels- och

persedelredogörelser — dock med domsrätten i anmärknings- och besvärsmål

bibehållen vid central myndighet — till fördelningsintendenturerna,

så vidt nemligen denna revision ej kräfde särskilda tekniska kunskaper.

Denna del af förslaget utgjorde, såsom ock de afgifna utlåtandena gåfve

vid handen, en af dess hufvudpunkter.

De civila embetsverken, arméförvaltningen, kammarrätten och statskontoret,

hade afstyrkt den föreslagna anordningen, hufvudsakligen

emedan revisorer, anstälda vid fördelningsintendenturerna, enligt deras

åsigt, hvarken skulle kunna besitta den kännedom af författningar och

den skicklighet i tolkning af desamma eller få den sjelfständiga ställning,

som de nuvarande revisorerna i arméförvaltningen, samt emedan

revisionsarbetet skulle komma att lida af brist på likformighet och bokBih.

till Jlifad. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

föringen af arméns räkenskaper skulle blifva fördröjd genom desammas

försenade insändande till centralstyrelsen.

Departementschefen ansåge det visserligen ej kunna förnekas, att

författningskunskapen måste vara större inom en central revision, der

dén enskilde revisorn kunde få hjelp och understöd af förmän och

kamrater inom författaingsområden, som af honom äro mindre kända,

så att detta skäl till förslagets afstyrkande i ifrågavarande del skulle

vara tungt vägande, såvida revisionen såsom hittills skulle inskränkas

till siffrorna, verifikationerna och utgifternas författningsenlighet; men

såsom förslaget angåfve, borde revisionen vara så organiserad, att den

förmådde tränga djupare in i räkenskaperna och äfven anmärka sådana

utgifter, söm ej öfverensstämma med god hushållning och sparsamhet.

Första vilkoret härför vore ovilkorligen, att de reviderande tjenstemännen

stäldes trupperna så nära som möjligt och således numera, sedan fördelningsintendenturer

inrättats, fördelades på dessa. Härigenom finge

äfven arméfördelningschefen och fördelningsintendenten tillfälle till vidgad

öfverblick öfver förvaltningen vid underlydande trupper och anstalter och

borde således i verksammare mån än hittills kunna fylla en af sina

vigtigaste uppgifter i fredstid, tillvaratagandet af statskassans intressen.

Den anmärkta bristen på likformighet i revisionsarbetet å de olika arméfördelningsrevisionerna

syntes kunna förekommas genom direktiv från

centralstyrelserna och hade dessutom mindre betydelse, enär ju alla

räkenskaper skulle undergå förnyad granskning inom kammarrätten.

Räkenskaperna torde komma att undergå en mera omfattande och

resultatrikare granskning, om revisorerna i den lägre instansen ej såsom

hittills arbetade under enahanda förhållanden som den i högre instansen,

utan förrättade sin tjenst från delvis ändra synpunkter.

Den fruktan för osjelfständighet hos fördelningsrevisorerna, som

embetsverken förmält - sig hysa, ansåge departementschefen näppeligen

vara berättigad, enär afsedt vore, att dessa tjenstemän skulle med fullmagt

tillsättas af intendenturstyrelsen, å hvilkens stat de äfven blifvit

upptagna, och att uti behörig författning eller instruktion omgärda deras

ställning med sådana bestämmelser, att de vid utöfvandet af sin uppgift

och skötandet af sitt kall skulle erhålla en fullt betryggad sjelfständighet.

Hvad beträffade den försening af bokföringsarbetet vid centralmyndigheten,

som enligt embetsverkens åsigt skulle blifva en följd af

revisionens förläggning till fördelningsintendenturerna, uppvägdes den

af att revisionsarbetet genom dess decentralisering och månatliga redovisningars

införande påskyndades.

Under det att de civila embetsverken således framstält sina be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

tänkligheter mot att förlägga den nuvarande revisionen i arméförvaltningen

till fördelningsintenden turerna, hade en del militära myndigheter

velat uppdraga åt fördelningsintendenturen ej endast revisionsarbetet,

utan äfven domsrätt i anmärknings- och besvärsmål såsom en följdrigtig

konseqvens af revisionsarbetets decentralisering.

Om ock mycket funnes, som talade härför, och icke minst föredömet från

en del andra länder, särskild!- Tyskland, ansåge departementschefen dock

de motiv, som anfördes i förslaget för domsrättons bibehållande vid de

centrala styrelserna, vara så vägande, att han icke funne skäl tillstyrka,

att förslaget i detta hänseende frånginges.

I enlighet med organisationsförslaget syntes det departementschefen

böra tagas i öfvervägande, huruvida icke arméns räkenskaper i regel

skulle kunna afgifvas månadsvis. Derigenom skulle otvifvelaktigt kontrollen

öfver medelsanvändningen underlättas och äfven en snabb handläggning

af revisionsgöromålen befordras, hvartill komme den omständigheten,

att de räkenskapspligtiga myndigheterna måste arbeta raskt

undan, en fördel, som icke torde kunna skattas nog högt på det militära

området.

Departementschefen anförde härefter vidare:

Det föreliggande organisationsförslaget innebure, att den nuvarande

arméförvaltningen skulle omorganiseras till tre eller, om man så ville,

fyra särskilda embetsverk, benämnda artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,

intendentur styr elsen samt öfverfältläkarens stab.

Den förstnämnda styrelsen, artilleristyrelsen, skulle öfvertaga den

förvaltande myndighet, som hittills ut-öfvats af arméförvaltningens artilleridepartementet

samt dessutom handlägga de mål, som nu tillhöra

generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde. Styrelsen skulle

utgöras af generalfälttygmästaren såsom chef samt fälttygmästare]! och

chefen för artilleristaben såsom ledamöter och chefer för hvar sin af

de två byråer, deri styrelsen skulle fördelas, nemligen förvaltningsbyrån

och tekniska byrån. På förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom

chefen samt kommenderade officerare och underofficerare, följande ordinarie

civila tjenstemän, nemligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator,

1 bokhållare, tillika redogörare, samt

1 revisor,

Personalen å tekniska byrån skulle uteslutande utgöras af officerare

och underofficerare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Styrelsen skulle derjemte ega antaga extra ordinarie tjensteman,

tillfälliga biträden och vaktbetjente, äfvensom vid behof mot ersättningrådfråga

juridiskt bildade personer.

Uti alla till styrelsens handläggning hörande mål skulle generalfälttygmästaren

på vederbörande byråchefs föredragning vara allena beslutande.

Vid föredragning af vissa angifna mål skulle protokoll föras

och dervid iakttagas, att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning

deltagit, men ej kunnat instämma i beslutet, skulle låta till protokollet

anteckna sin afvikande mening.

Kostnaden för den sålunda föreslagna styrelsen skulle enligt bifogadt

förslag till stat uppgå till 20,300 kronor.

Fortifikationsstyrehen skulle handlägga alla de ärenden, som nu tillhöra

arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt byggnadsafdelningen

vid fortifikationsstabens hufvudstation, på sätt förslaget närmare

utmärkte. Styrelsen skulle utgöras af chefen för fortifikationen såsom

chef för styrelsen samt öfversten och en annan regementsofficer vid

fortifikationen såsom ledamöter och chefer för hvar sin af de två byråer,

förvaltnings- och tekniska byrån, hvari styrelsen skulle indelas. På

förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom byråchefen samt kommenderade

officerare och underofficerare, följande ordinarie civila tjenstmän,

nemligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator, tillika redogörare, samt

1 revisor, tillika bokhållare.

Personalen å tekniska byrån skulle deremot uteslutande bestå af

officerare och underofficerare vid fortifikationen.

Styrelsen skulle ega antaga juridiskt biträde, extra tjenstemän och

vaktmästare.

T fråga om ärendenas fördelning mellan byråerna, de ordinarie civila

tjenstemännens åligganden samt ärendenas handläggning inom styrelsen

innehölle förslaget bestämmelser, motsvarande dem, departementschefen

omförmält beträffande artilleristyrelsen.

Årliga kostnaden för fortifikationsstyrelsen skulle enligt upprättadt

förslag till stat uppgå till 16,800 kronor.

Intendenturstyrelsen skulle öfvertaga den förvaltande myndighet, som

för närvarande utöfvas af arméförvaltningens intendents- och civila departement,

med undantag dock af de ärenden, som nu handläggas å

intendentsdepartementets sjukvårclsbyrå, hvarjemte intendenturstyrelsen

dessutom skulle öfvertaga de åligganden, som nu tillkomma intendenturcorpsens

hufvudstation, allt på sätt i förslaget finnes närmare angifvet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

13

Intendentur styr elsen skulle lyda under generalintendenten såsom chef samt

arbeta på tre byråer, en militärbyrå och två civilbyråer. Såsom chef å

militärbyrån skulle tjenstgöra den i sammanhang med den i förslaget

ifrågasatta utvidgningen af intendenturcorpsen föreslagne öfverfältintendenten

(med öfverstes rang och lön) och såsom chefer å civilbyråerna

ett krigsråd å hvardera byrån. Styrelsen skulle således utgöras af generalintendenten

såsom chef och de tre byråcheferna såsom ledamöter.

Till militärbyråns handläggning skulle höra alla ärenden, som anginge

arméns beklädnad och utredning, naturaförplägnad, öfningar m. m.

äfvensom alla de ärenden, som nu handläggas inom intendenturcorpsens

hufvudstation å dess båda afdelningar, mobiliserings- och statistiska afdelningen.

Derför borde militärbyrån delas på tre afdelningar, hvardera

under en fältintendent eller intendent såsom chef med eget ansvar

för afdelningens arbeten, nemligen en underhålls-, en mobiliserings- och

en statistisk afdelning; och skulle för öfrigt å byrån tjenstgöra erforderlig

personal ur intendenturcorpsen.

På l:a civilbyrån skulle handläggas alla mål, som anginge arméns

rekrytering och aflöning, inqvarterings-, rese- och traktamentsersättningar,

indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser,

som af generalintendenten ej tilldelades annan byrå, arkivet m. m.

Förutom det krigsråd, som skulle vara chef för denna byrå, skulle

dess personal utgöras af en sekreterare, en registrator Samt extra ordinarie

tjenstemän.

Till 2:a civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och

räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa

och invalidhusfonden, besvärs- och anmärkningsmål m. m. äfvensom

den revision, som inom intendenturstyrelsen skulle ifrågakomma.

Personalen å denna byrå skulle utgöras af, förutom krigsrådet, en

kamrerare, två bokhållare, deraf den ene tillika redogörare, en revisor,

som till sitt biträde skulle hafva en examinerad intendentsaspirant,

samt extra ordinarie tjenstemän. Dessutom skulle styrelsen ega antaga

juridiskt biträde samt vaktmästare.

I fråga om de ordinarie- civila tjenstemännens åligganden innehåller

förslaget närmare bestämmelser.

I alla mål skulle generalintendenten på vederbörande byråchefs

föredragning allena besluta; och gäller i fråga om protokolls förande

och reservationsrätt detsamma, som vid artilleristyrelsen blifvit omförmäldt.

Enligt bifogadt förslag till stat skulle kostnaden för den sålunda

föreslagna intendenturstyrelsen uppgå till 75,500 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o

Beträffande staterna för dessa tre, styrelser erinrades i förslaget, att

de särskilda tjenstemännens aflöningsförmåner i staterna upptagits enligt

de grunder, som fastslagits vid senaste lönereglering för arméförvaltningen;

att anslagen till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättningar,

renskrifningskostnader m. m. i gällande stat för arméförvaltningen

voro upptagna till sammanlagdt 28,000 kronor, hvarjemte

till förstärkning af revisionspersonalen vid intendentsdepartementet från

anslaget till extra utgifter alltsedan år 1888 årligen utgått 3,200 kronor,

äfvensom att de besparingar, som under året uppstått å arméförvaltningens

stat genom vakanser m. m., enligt nådigt medgifvande fått till

ifrågavarande ändamål användas, så att vid arméförvaltningen omkring

35,000 kronor årligen dertill utbetalats; att deremot i de nu uppgjorda

staterna motsvarande anslag ansetts kunna inskränkas till 16,000 kronor,

emedan de från dessa medel hittills aflönade diariiförande amanuenserna

i förslaget utbytts mot ordinarie registratorer såsom i öfriga förvaltande

embetsverk, hvarjemte ansetts, att inga amanuenser skulle erfordras

för revisionsarbetet och att vikariatsersättningarna skulle komma att

uppgå till mindre belopp än hittills till följd af tjenstemännens mindre

antal samt slutligen göromålens minskning måste medföra minskning

i renskrifningskostnaden; att till skrifmaterialier, expenser, ved, belysning

m. m. å de tre föreslagna staterna upptagits sammanlagdt 16,500

kronor, under • det att i arméförvaltningens nuvarande stat 12,555 kr.

60 öre och å intendenturcorpsens stat för dess hufvudstation 800 kronor

eller sålunda tillhopa endast 13,355 kr. 60 öre voro anvisade för detta

ändamål; samt att orsaken till den föreslagna förhöjningen vore den,

att ifrågavarande anslag år efter år visat sig alldeles otillräckligt.

Såsom redan förut blifvit nämndt, i frågasattes, i förslaget, att de ärenden

rörande arméns sjukvårds- och veterinärmateriel, hvilka för närvarande

handlades å sjuk vårdsby rån inom arméförvaltningens intendentsdepartement,

för framtiden icke skulle handläggas inom intendenturstyrelsen,

utan af öfverfältläkaren med biträde af en under honom stäld

stab. Såsom skäl härför hade anförts hufvudsakligen, att dessa ärenden

härigenom skulle komma att afgöras af sakkunnig myndighet samt att

ledningen af arméns sjukvårdsväsende, såväl hvad personal och hästar

som materiel beträffade, skulle blifva så enhetlig, som den för närvarande

kunde blifva i vårt land, der militärläkarne. samtidigt voro

civila läkare, hvilket nödvändiggjorde, att de flesta personella frågor

rörande militärläkarne afgjordes, icke af öfverfältläkaren ensam, utan

af hela medicinalstyrelsen, om ock på öfverfältläkarens föredragning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

15

Derför och då öfverfältläkaren inom medicinalstyrelsen föredroge äfven

flottans sjukvårdsväsende rörande ärenden, hvilka endast med svårighet

kunde läggas under en till landtförsvaret hörande institution,, borde öfverfältläkaren

enligt förslaget fortfarande vara ledamot af medicinalstyrelsen,

inom hvilken han ock borde föredraga sådana militärveterinära mål, som

ej kunde afgöras af honom personligen; men hade i förslaget pa samma

gång ifrågasatts, att han borde befrias från föredragning af åtskilliga

icke militära ärenden, som nu voro honom anförtrodda, äfvensom från

att deltaga i en del andra göromål inom medicinalstyrelsen.

Vid den föreslagna öfver/ältläkarens stab skulle alltså enligt förslaget

handläggas alla sådana mål angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende,

som ej borde handläggas af medicinalstyrelsen, och af öfverfältläkaren

skulle alla medel, anslagna till sjukvårds- och veterinärmateriel

vid armén, disponeras. Förslaget uttalade väl, att göromålen

inom denna stab måste antagas blifva mera omfattande än göromålen i

den nuvarande sjukvårdsbyrån, hvilken endast sysselsätter sig med

materielen, men förslaget antoge dock, att den för staten föreslagna

personalen skulle blifva fullt tillräcklig.

Enligt förslaget skulle staben utgöras al:

2 läkare, en som stabschef och en som adjutant,

1 veterinär,

1 sjukvårdsintendent och

1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.

För den läkare, som skulle göra tjenst som stabschef, hade i förslaget

upptagits regementsläkares grad och löneinkomster. Adjutanten

skulle, liksom nuvarande assistenten å sjukvårdsbyrån, vara bataljonsläkare

och veterinären fortfarande som hittills beordras från garnisonsregemente

i Stockholm mot åtnjutande af årligt arfvode. Sjukvårdsintendent

skulle beordras ur intendenturcorpsen. Enär adjutanten borde

kunna vara registrator samt intendenten sköta kassan och räkenskaperna,

syntes någon civilpersonal för dessa angelägenheter ej vara erforderlig.

På dessa grunder hade i förslaget upprättats stat för öfverfältläkarens

stab, slutande å ett belopp af tillhopa 10,145 kronor.

Beträffande denna stat påpekade departementschefen, att enligt densamma

för öfverfältläkaren, hvilken fortfarande skulle vara ledamot i

medicinalstyrelsen och sålunda uppbära sina å dess stat upptagna löne.

förmäner, föreslagits ett arfvode af 2,000 kronor med anledning af de

ökade göromål och det ansvar, som enligt förslaget skulle läggas på

honom; att stabs-(byrå-)chefens aflöningsförmåner, som för närvarande utginge

med 4,760 kronor jemte inqvarteringsersättning, i förslaget upptagits

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets Utlåtande N:o ~>.

med allenast 4,260 kronor jemte inqvarteringsersättning; att assistentläkarens

(adjutantens) löneförmåner, som för närvarande utginge såsom l:e

bataljonsläkares med tillhopa 2,895 kronor, i förslaget, i likhet med förhållandet

vid armén i öfrig!, nedsatts till bataljonsläkares, eller således

till 1,630 kronor, med anledning hvaraf i förslaget särskildt framhållits,

att detta skett under förutsättning, att anslaget till ökad aflöning för de

till tjensteåldern äldste batalj onsläkarne skulle förhöjas med skilnaden,

eller 1,265 kronor; att arfvode åt veterinären, i likhet med hvad nu

vore förhållartdet, uppförts med 800 kronor; samt att till extra biträden,

renskrifning, skrifmaterialer m. m. uppförts ett belopp af 1,000

kronor 60 öre.

Att, såsom förslaget ifrågasatt, omorganisera arméns centrala förvaltningsmyndighet,

arméförvaltningen, till fyra särskilda styrelser,

syntes departementschefen icke böra möta hinder. Arméförvaltningen

hade förklarat sig godkänna ett sammanförande af artilleri- och fortifikationsärendena

till särskilda artilleri- och fortifikationsöfverstyrelser,

om ock arméförvaltningen i afseende å antalet tjenstemän m. m. i de

föreslagna styrelserna uttalat betänkligheter. Och i afseende på sjukvårdsbyråns

utbrytning ur arméförvaltningen och ställande under öfverfältläkarens

ledning hade några betänkligheter icke yttrats, utan tvärtom

den sålunda föreslagna åtgärden tillstyrkts af de myndigheter, som

derom utlåtit sig.

Det vore egentligen i fråga om de nuvarande intendents- och civila

departementens sammanslagning till en intendenturstyrelse under generalintendenten

såsom chef, som betänkligheter uttalats. Departementschefen

ansåge dock, att de skäl för en dylik åtgärd, som i förslaget

anförts, vore öfvertygande och att en sådan sammanslagning vore af

behofvet oafvisligen påkallad. Önskvärdheten deraf, att intendenturgöromålen

i högsta instans, under Konungen, erhölle en enhetlig ledning,

kunde icke bestridas. Detta vore också ett af skälen för den uti

organisationsförslaget gjorda framställningen om förening af arméförvaltningens

intendents- och civila departement till en intendenturstyrelse.

Det arbete för ombildning af arméns förvaltning, hvars resultat nu förelåge,

ledde också sitt ursprung, åtminstone till väsentlig del, från det

önskningsmål, för hvilket, bland andra, de förutnämnda, af Kongl,

Maj:t tillkallade personer för att granska det år 1895 uppgjorda förslaget

till ny uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel gjorde sig till

målsmän, nemligen att förvaltningen af de under denna hufvudtitel

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

17

hörande medel, jemte dithörande räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsende

skulle förläggas å endast ett departement i arméförvaltningen.

Man skulle ju härvid kunna ifrågasätta, att detta departement blefve

det civila. Men om man slagit in på en sådan organisation, hade i

allt fall ett intendentsdepartement eller en intendenturstyrelse varit af

nöden, och att döma af de fordringar på arbetskrafter, som arméförvaltningen

i sitt underdåniga utlåtande den 10 sistlidne november uppstält,

skulle staten för det civila departementet hafva måst ökas i ganska

väsentlig mån, under det att anslaget till intendentsdepartementet svårligen

skulle kunnat undergå någon mera afsevärd minskning. En

organisation af denna beskaffenhet hade således medfört drygare kostnader

än en enhetlig ordnad intendenturförvaltning, hvarförutom den

varit, förenad med den dualism, som nu, i fråga om handhafvandet af

de egentliga intendenturärendena, rådde inom det centrala förvaltningsverket.

Det gåfves visserligen en annan utväg, nemligen att låta intendentsdepartementet

uppgå i det civila departementet. En sådan sammanslagning

skulle väl svårligen kunna betecknas såsom ändamålsenlig,

enär dels mferaderatoförvaltningen vore den mest omfattande af arméns

förvaltningsgrenar och med hvarje år vunne ökad betydelse, och dels

en dylik anordning måste medföra ett fullständigt särskiljande mellan

sjelfva förvaltningen och intendenturcorpsens hufvud station och dermed

följande dualism och stridigheter i intendenturangelägenheter.

Såsom ett mycket vigtigt skäl för det civila departementets bibehållande

liade anförts den omständigheten, att enligt det af 1888 års

förvaltningskomité utarbetade förslaget till fälträkenskapsreglemente

skulle vid mobilisering å arméförvaltningens civila departement bildas

ett generalkrigskommissariat såsom öfverstyrelse för landtförsvarets

kassa- och räkenskapsväseude, med uppgift att omhänderhafva förvaltningen

af de för krigföringen afsedda medel m. m. Härvid kunde dock

erinras, att förslaget till nämnda liksom till öfriga fältförvaltningsreglementen

affattats med hänsyn till arméförvaltningens nuvarande organisation.

Det behöfde för öfrigt knappast påpekas, att en dylik öfverstyrelse

kunde med lika stor, om ej med större fördel, än å arméförvaltningens

civila departement, bildas inom en i fred enhetlig ordnad intendenturstyrelse.

I fråga om föreningen af arméförvaltningens intendents- och civila

departement till en intendenturstyrelse hade i öfrigt uttalats farhåga

för att generalintendentens embetsbefattning under sådana förhållanden

Bih. till Riksd. Peot. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skulle blifva alltför betungande. Det kunde visserligen icke bestridas,

att de generalintendenten åliggande göromålen skulle blifva af omfattande

och magtpåliggande art, men å andra sidan borde det ej förbises,

att i ntend entur styrelsens verksamhet skulle komma att i afsevärd mån

lättas dels genom den föreslagna decentraliseringen af intendenturangelägenheterna,

dels genom att ordna sjukvårdsförvaltningen, den nuvarande

sjukvårdsbyrån deri inbegripen, såsom en sjelfständig tjenstegren

under öfverfältläkaren.

En oundgänglig förutsättning för intendents- och civila departementens

sammanslagning till en intendenturstyrelse under generalintendenten

såsom chef vore emellertid den, att generalintendentens embetsåligganden

såsom chef för intendenturcorpsen så mycket som möjligt

lindras. Detta mål hade förslaget sökt vinna derigenom, att de ärenden,

som för närvarande tillhörde intendenturcorpsens hufvudstation,

framdeles skulle handläggas inom intendenturstyrelsens militärbyrå,

hvilken byrå på grund häraf skulle organiseras på tre underafdelningar

med sins emellan mycket olikartade göromål och erhålla en synnerligen

omfattande verksamhet, hvadan chefskapet för densamma måste blifva

synnerligen magtpåliggande; och hade förslaget till en dylik organisation

af militärbyrån framstälts endast under den förutsättning, att byråchefsbefattningen

komme att utöfvas af en person med sådana qvalifikationer,

som måste förutsättas hos en öfverfältintendent, d. v. s.

under förutsättning att öfverfältintendentsbeställningen blefve inrättad

och tillsatt.

Det syntes departemenschefen emellertid kunna sättas i fråga, huruvida

verkligen ett dylikt sammanförande inom en och samma byrå

af förvaltningsärenden, å den ena, samt mobiliserings och statistiska

ärenden, å den andra sidan, kunde vara fördelaktigt och om icke det,

ytterst afsedda ändamålet, lindring af generalintendentens befattningsåsom

chef för intendenturcorpsen, skulle kunna på ett lämpligare sätt

vinnas, om intendenturcorpsens hufvudstation fortfarande såsom hittills

liölles skild från intendenturstyrelsen, men stäldes under en sådan ledning,

nemligen af en öfverfältintendent, att generalintendentens tid icke

i allt för hög grad behöfdes tagas i anspråk för behandlingen af der

förekommande ärenden. En sådan anordning skulle otvifvelaktigt bättre

än den i förslaget ifrågasatta motsvara den dubbelställning, som generalintendenten

redan nu innehade och äfven enligt förslaget skulle komma

att intaga, eller såsom på samma gång chef för en förvaltande myndighet

och ansvarig för utbildningen af intendenturpersonalen och för

härens • mobilisering, i hvad utredning och underhåll anginge. Inten
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

19

dentureorpsens hufvudstation borde derför icke införlifvas med intendenturstyrelsens

militärbyrå, utan fortfarande såsom hittills förblifva

stäld utanför densamma under chefskap af generalintendenten såsom

chef för intendenturcorpsen. Men skulle i sådant fall någon lättnad

för generalintendenten i denna hans egenskap kunna beredas, då måste

det närmaste och omedelbara chefskapet öfver intendenturcorpsen och

hufvud stati o nen, naturligtvis dock alltid med högsta chefskapet förbehållet

generalintendenten, öfverflyttas på annan person; den föreslagna

öfverfältintendentsbefattningen måste inrättas och i sammanhang dermed

gällande instruktion för intendenturcorpsen ändras i den rigtning, att

generalintendentens embetsåligganden i afseende å densamma i möjligaste

man minskas. Å andra sidan vore uppenbart, att vid en sådan

organisation militärbyrån i den föreslagna intendenturstyrelsen icke skulle

behöfva organiseras på tre afdelningar, utan allenast på en afdelning

under en fältintendent såsom chef och föredragande.

På de skäl nu anförts, ansåge departementschefen, att förslaget

till omorganisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet, arméförvaltningen,

borde vara grundadt derpå, att nämnda verk, i sammanhang

med sjukvårdsbyråns utbrytning och ställande under öfverfältläkarens

ledning, omorganiserades till tre särskilda styrelser, artilleri-, fortifikations-

och intendenturstyrelserna.

Beträffande först de föreslagna artilleri- och fortijikationsstyrelserna,

hade chefen för fortifikationen uttalat betänkligheter i afseende å de

föreslagna sekreterarnes i artilleri- och fortifikationsstyrelserna ställning,

i det han ansett det svårt att få dugande civila tjenstemän anstälda i

dessa styrelser, så länge högsta graden vore sekreterare. Helst hade

han derför sett, att för den främste civila tjenstemannen bibehållits

byråchefs rang och aflöning, isynnerhet som enligt hans åsigt den tillämnade

sekreteraren vid fortifikationsstyrelsen borde i vissa ärenden

vara föredragande och bestrida byråchefs göromål, enär inom styrelsen

skulle komma att föredragas en hel del ärenden af juridisk natur och

sådana, som anginge förvaltningen af fast egendom, i hvilka ärenden

det vore i högsta grad olämpligt, att en militär byråchef skulle vara

föredragande, men han hade dock inskränkt sig till att betona nödvändigheten

af, att de rent civila administrativa målen tillädes sekreteraren,

som följaktligen härutinnan komme att förrätta byråchefs göromål och

för den skull borde i staten erhålla en med arten af tjenstegöromålen

öfverensstämmande benämning af byråchefsassistent, och sekreterare

samt på grund af tillökningen i göromål antingen förhöjning i lön och

tjenstgöringspenningar eller ett särskildt arfvode, hvilket vore så myc
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ket mera befogadt, som han finge en särdeles magtpåliggande, ansvarsfull

och arbetsam befattning utan all utsigt eller åtminstone med synnerlig

ringa sådan till framtida befordran.

Arméförvaltningen, som biträdt denna af chefen för fortifikationen

uttalade åsigt, ansåge denna anordning för de rent civila målens afgörande,

som ansetts oundgängligen behöflig å förvaltningsbyrån i fortifikationsstyrelsen,

med nödvändighet kräfvas å motsvarande byrå i artilleristyrelsen,

samt föresloge såsom godtgörelse för sekreterarne arfvoden,

som ansetts icke skäligen kunna sättas lägre än till 1,000 kronor

om året.

Ehuru det ej vore omöjligt för en militär byråchef, som vid sin

sida hade ett juridiskt ombud för de juridiska och en sekreterare, tilllika

kamrerare, för de kamerala ärendena, att föredraga de rent civila

målen, isynnerhet som det stode honom fritt att vid svårare fall låta

nyssnämnda personer närvara vid föredragningarna, funnes intet hinder

uti den föreslagna organisationen att så ordna tjenstgöringen inom

ifrågavarande styrelser, som chefen för fortifikationen och arméförvaltningen

funnit lämpligt. Men dermed följde ej nödvändigtvis, att sekreterarne

skulle aflönas högre än motsvarande tjenster inom den föreslagna

intendenturstyrelsen och andra embetsverk. Sekreterarne vid

artilleridepartementet och särskildt fortifikationsdepartementet inom den

nuvarande arméförvaltningen vore ej så tungt belastade med arbete som

vid de båda andra departementen, ehuru de äfven förrättade kamreraretjenst;

och med den anordning af göromålen inom de föreslagna styrelserna,

som i förslaget förutsattes, nemligen att skrifvelser i åtskilliga

mindre vigtiga ärenden skulle uppsättas af adjutanter å förvaltningsbyråerna,

skulle naturligtvis sekreterarnes arbete minskas och de få

tillräcklig tid öfver för föredragning af de rent civila målen, om sådant

ansåges lämpligt. Detta gälde isynnerhet den mindre styrelsen, fortifikationsstyrelsen.

Då arbetets omfattning således ej blefve större för

ifrågavarande sekreterare än för sekreteraren å intendenturstyrelsen,

och ansvaret som föredragande ej ansetts påkalla något arfvodestillägg

åt kamreraren å det nuvarande civila departementet inom arméförvaltningen,

hvilken enligt gällande instruktion skulle föredraga och äfven

föredroge en del ärenden, borde något arfvode för ifrågavarande båda

sekreterare ej ifrågasättas, ehuru deras utsigt till högre befordran ej

vore så stor som önskligt. I detta senare hänseende vore de dock ej

sämre lottade än åtskilliga likstälde i andra verk, såsom hofrätterna,

medicinalstyrelsen och landtmäteristyrelsen.

Chefen för fortifikationen hade vidare erinrat, att, i olikhet med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

21

förhållandet i den föreslagna artilleristyrelsen, bokhållaregöromålen enligt

den föreslagna staten för fortifikationsstyrelsen blifvit lagda på revisorn,

hvilket af flera skäl vore mindre lämpligt. Han ansåge, att i stället

bokhållare och redogörarebefattningarna, som ytterst nära berörde hvarandra,

borde vara förenade samt revisors- och registratorsbefattningarna

uppehållas af samma person.

Emot denna förändring hade departementschefen intet att erinra

och hade låtit iakttaga densamma i det föreliggande förslaget till stat

för fortifikationsstyrelsen.

Chefen för fortifikationen hade framhållit vigten och nödvändigheten

af ett fullt dugligt juridiskt biträde, isynnerhet som den nuvarande sekreteraren

på fortifikationens stat enligt förslaget vore afsedd att indragas,

och hade han ansett, att arfvodet till ett dylikt biträde ej rimligtvis

kunde bestämmas till lägre belopp än 2,000 å 2,500 kronor,

samt föresloge, utgående härifrån, att i staten för fortifikationsstyrelsen

anslagen till juridiskt biträde, amanuens, vikariatsersättning, tillfälligt

biträde och renskrifningskostnad samt till skrifmaterialier, expenser m. nr.,

å respektive 4,000 kronor och 1,500 kronor, hvilka enligt hans åsigt

borde sammanslås till ett anslag, höjas med 1,000 kronor, d. v. s. bestämmas

till 6,500 kronor.

Som den nuvarande ombudsmannen hos arméförvaltningen uppbure

ett årligt arfvode af endast 2,000 kronor, och de flesta skrifvelser, som

uppsattes af sekreteraren vid fortifikationen, hvilkens befattning vore

föreslagen till indragning, vore af sådan beskaffenhet, som auditörerna

vid regementena förr uppsatte, men numera vid dessa vore anförtrodda

åt regementsqvartermästare och adjutanter, samt, om undantagsvis

under tider af stor byggnadsverksamhet med åtföljande kontraktuppgörelser,

jordinköp o. s. v. det juridiska ombudets tid behöfde strängt

anlitas, han lämpligen syntes böra godtgöras härför med tillfälligt arfvode

från byggnadsanslagen, vore dock 1,500 kronor ett fullt tillräckligt

ordinarie årligt arfvode för det juridiska biträdet, hvadan någon förhöjning

uti ifrågavarande anslag å fortifikationsstyrelsens stat ej borde

ske, utan desamma upptagas till 5,500 kronor, sedan de hopslagits i

enlighet med framställningen.

Arméförvaltningen inskränkte sig ej endast till att instämma med

chefen för fortifikationen uti sistberörda framställning, utan föresloge

äfven en höjning af enahanda anslag å artilleristyrelsens stat med 500

kronor eller till 6,500 kronor, på det att denna styrelse måtte kunna

gifva 500 kronor i årligt arfvode åt ett juridiskt biträde. Men som de

i förslaget till stat för artilleristyrelsen upptagna anslagen vore så be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

räknade, att ett dyligt arfvode utan olägenhet kunde utgå, borde någon

förhöjning i desamma ej heller ega rum, utan de, sammanförda till ett

anslag, bestämmas till 6,000 kronor.

Hvad beträffade chefens för fortifikationen, af arméförvaltningen

understödda förslag om uppförande å fortifikationsstyrelsens stat af 3 å 4

arfvoden om 600 kronor för tekniskt utbildade kaptener eller löjtnanter

vid fortifikationen, som tjenstgjorde i styrelsen, hade denna fråga, huru

beaktansvärd den än vore, ej sammanhang med organiserandet af en

fortifikationsstyrelse, enär dylika arfvoden borde återfinnas på fortifikationens

stat, med anledning hvaraf frågan härom ej för närvarande

syntes departementschefen böra till någon åtgärd föranleda.

Beträffande den föreslagna intendentur styr elsen hade arméförvaltningen

anfört, att den nuvarande civila personalen i arméförvaltningen

varit för fåtalig alltsedan år 1881, d. v. s. efter senaste lönereglering,

och att detta missförhållande under de senaste åren stegrats, på grund

af att arméns truppförband och formationer ökats, samt funnit det

uppenbart, att den nya organisationen med dess förminskade civila

personal från början af sin tillvaro skulle komma att lida af samma

olägenheter. Förvaltningen kunde nemligen ej finna, att någon afsevärd

minskning af göromålen skulle vara att vinna genom den föreslagna

decentralisationen.

Denna arméförvaltningens uppfattning kunde möjligen till en del

vara beroende på, att i förslaget endast antydningsvis påpekades, att

en hel del göromål, som för närvarande handlades på intendentsdepartementets

civilb}rrå, vore afsedda att öfverflyttas till militärbyrån i intendenturstyrelsen.

Äfvenså frånsåge armé förvaltningen den minskning

i göromål, som måste uppstå genom intendents- och civila departementenas

sammanslagning till ett verk, å hvilket all bokföring skulle vara

koncentrerad, nemligen att bokslutskamrerarens arbete med sammanföring

af de nuvarande fyra boksluten till ett, den fyrdubbla räkenskapsföreningen

och åtföljande skriftvexling med regementen och corpser,

omföringarna af utgiftsposter mellan departementena o. s. v. skulle

försvinna eller ersättas med betydligt enklare och mindre arbete kräfvande

åtgärder. Vidare skulle den civila personalens göromål komma

att minskas derigenom, att en stor del af de mål, som folie på militärbyrån,

skulle expedieras genom adjutanter utan att handläggas af annan

civil tjensteman än registratorn. Och äfven åtskilligt arbete å civilbyråerna

skulle i händelse af behof utföras af de intendent.saspiranter,

som vore afsedda att tjenstgöra vid intendentursstyrelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

23

Derjemte borde påpekas, att sjukvårdsbyrån skulle utbrytas ur intendentursstyrelsen.

Äfven om de af arméförvaltningen med misstroende mottagna förslagen

till decentralisation ej vore i större omfattning genomförbara

och revisionens förläggande till fördelningarna ej skulle medföra någon

nämnvärd minskning uti byråchefernas och kanslipersonalens göromål,

skulle dock således göromålen för de civila tjenstemännen blifva i afsevärd

grad minskade och en reduktion af tjenstemännens antal vara

genomförbar, om ock icke så långt som den i förslaget framlagda

staten angåfve.

Den personal i nuvarande arméförvaltningen, som visat sig otillräcklig

vore egentligen endast revisionspersonalen, hvilken, åtminstone

under senare år, ej medhunnit att revidera alla redogörelser, som inkommit.

Det vore visserligen sant, att revisionsarbetet ej blefve mindre

genom revisionspersonalens förflyttning till fördelningarna, utan snarare

mera tidsödande, emedan hvarje revisor vid en arméfördelning måste

revidera alla slags räkenskaper, under det att vid en central revision de

olika räkenskaperna fördelades mellan revisorerna efter sitt innehåll.

Detta förhållande vore i förslaget också beaktadt i det att, i stället för

2 revisorer å intendentsdepartementet och 2 revisorer å civila departementet,

i förslaget vore upptagna 6 revisorer vid fördelningarna och 1

revisor i intendenturstyrelsen, och som dessa revisorers biträden skulle

enligt förslaget anställas ej mindre än 10 examinerade intendentsaspiranter,

åt hvilka revision af räkenskaper lika väl kunde uppdragas,

som åt de civila amanuenser, hvilka för närvarande utförde åtskillig

revision i arméförvaltningen. Någon berättigad anmärkning öfver revisionspersonalens

antal i det framlagda förslaget borde således ej kunna

framställas, men det oaktadt yrkade arméförvaltningen på anställande

af ytterligare två revisorer i intendenturstyrelsen. För att visa behofvet

af dessa två revisorer, lemnade förvaltningen en redogörelse för

alla de räkenskaper, som enligt dess uppfattning måste granskas uti

intendentursstyrelsen, men en del af desamma vore af sådan beskaffenhet,

att de mycket väl kunde granskas vid fördelningarna och de

öfriga till största delen af så ringa omfattning, att förvaltningens förslag

ej vore till fullo motiveradt, isynnerhet som den rullföring af arméns

pensionstagare af manskapsklassen, pensionerade svärdsmän och svärdsmedaljörer,

uppsättning af förslag till pensionsbref m. m. som förvaltningen

ansåge böra utföras af en revisor, lämpligen syntes böra uppdragas

åt någon extra tjensteman eller ännu hellre åt en pensionerad

officer.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Staisutsicottets Utlåtande N:o 5.

I detta sammanhang påpekade departementschefen, att, på sätt

militärbefälhafvaren å Gotland yrkat, revisionen af räkenskaperna från

de Gotländska truppförbanden borde, för vinnande af full sjelfständighet

för den Gotländska förvaltningen, ega rum inom intendenturstyrelsen,

enär det icke borde ifrågasättas att anställa en särskild revisor

för Gottlands fåtaliga trupper.

Armé förvaltningen ansåge vidare, att revisionens förflyttning till

fördelningarna ej skulle komma att förminska skriftvexlingen inom intendenturstyrelsen,

utan att den tvärtom skulle komma att framkalla en

omfattande dylik för vinnande å den ena och meddelande å den andra

sidan af upplysningar och utredningar angående spörsmål, som under

pågående räkenskapsrevision vid fördelningarna måste framkomma,

äfvensom för öfversändande från intendenturstyrelsen af nödiga afskrifter

och transsumter af sådana verifikationshandlingar, som fördelningsrevisorerna

komme att behöfva för att kunna svara på af kammarrätten

infordrade förklaringar.

För att sköta denna skriftvexling och leda såväl det å intendenturstyrelsen

förekommande ansenliga revisionsarbetet som öfriga revisorers

verksamhet, så att nödig kontinuitet måtte kunna vinnas i revisionsarbetet,

borde enligt arméförvaltningens åsigt en tredje civilbyrå,

benämnd revisionsbyrån, upprättas i intendenturstyrelsen. På denna

byrå skulle, förutom nyss omnämnda tre revisorer, tjenstgöra 1 krigsråd

och 1 kamrerare. Detta förslag om upprättandet af en tredje

krigsrådsbefatttning i intendenturstyrelsen förklarades af arméförvaltningens

uppfattning om omöjligheten att decentralisera och förenkla

arbetet i centralverket, men måste förfalla, om den åsigt angående förminskning

af de civila embetsmännens blifvande åligganden, som förut

lemnats, vore rigtig. Och dermed förfölle äfven frågan om en tredje

civilbyrå, hvadan revisionspersonalen borde, såsom föreslagits, ingå i 2:dra

civilbyrån och dennas chef vara föredragande i revisionsärenden.

Behofvet af den af arméförvaltningen föreslagna kamreraren kunde

deremot ej bestridas. Det krigsråd, som skulle blifva chef för 2:dra

civilbyrån, kunde nemligen ej få tillfälle att egna nödig uppmärksamhet

åt revisionsarbetets gång i dess detaljer, utan det vore nödvändigt

för vinnande af den kontinuitet i revisionsarbetet, hvilkens behöflighet

arméförvaltningen med rätta framhölle, att öfvervakandet af revisionsarbetet,

utredningen af anmärknings- och besvärsmål och skriftvexlingen

med fördelningsrevisorerna anförtroddes åt en särskild tjensteman

af högre grad än revisorerna, hvartill komme, att det kamerala

arbetet uti intendenturstyrelsen antagligen blefve så omfattande, att det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

25

ej vore möjligt för en kamrerare att utföra detsamma, utan att denne

måste befrias från en del arbete, som i stället syntes böra tilldelas en

annan tjensteman, hvilken lämpligen borde blifva en kamrerare. Arméförvaltningen

påpekade nemligen, att det arbete, som enligt förslaget

skulle utföras af en kamrerare, i arméförvaltningen nu utfördes af tre

kamrerare, en å intendentsdepartementet, en å civila departementet,

hvilken dock äfven hade föredragningsskyldigliet i departementet, samt

bokslutskamreraren. Visserligen skulle den sistnämndes arbete till stor

del försvinna genom bokföringens sammanförande på ett ställe, och

äfven de båda andra kamrerarnes arbete i någon mån minskas genom

departementens sammanslagning till en styrelse, men det arbete, som

återstode, blefve dock så omfattande, att det öfvcrstege en persons

krafter, och det vore äfven af denna orsak nödvändigt att upptaga i

staten ytterligare en kamrerare, hvilken dock, såsom ofvan föreslagits,

äfven skulle öfvervaka och leda revisionsarbetet.

Kanslipersonalen skulle enligt förslaget bestå af endast en sekreterare,

hvaremot arméförvaltningen ansåge nödvändigt, att denna erhölle

till sitt biträde två notarier. Den motsvarande personalen vore för närvarande

2 sekreterare, en på hvartdera af intendents- och civila departementen,

och någon tillökning af detta antal kanslitjenstemän borde ej

ifrågasättas, enär, enligt hvad förut visats, göromålen korame att minskas;

men de nuvarande båda sekreterarne, isynnerhet sekreteraren å

intendentsdepartementet, hade dock så stor arbetsbörda, att förslaget

gått för långt, då det upptagit endast en sekreterare utan att ställa

någon person vid hans sida. Då härtill komme, att i allmänhet personer,

som längre tid sysselsatt sig med revision, bokhålleri eller diariiföring,

ej vore lämpliga att befordras till sekreterarebefattning, hvilken

kräfde en helt annan utbildning, och att det derför i intendenturstyrelsen,

liksom i åtskilliga andra centrala embetsverk, borde finnas någon

tjensteman i lägsta graden, som vid semester eller förfall för sekreteraren

fullgjorde hans åligganden och för öfrigt utbildas för denna ansvarsfulla

plats, borde en notarietjenst med 1. gradens lön och tjenstgöringspenningar

upptagas i staten.

Arméförvaltningen ansåge vidare, att den föreslagna indragningen

af krigskassörsbefattningen ej kunde verkställas, emedan enligt dess åsigt

de två i förslaget upptagna bokhållarne skulle få ett synnerligen betydligt

arbete, så att det ej kunde ifrågasättas, att den ene af dessa skulle

fullgöra de åligganden, som nu tillkomme krigskassören och den honom

biträdande amanuensen, hvilkas göromål ej skulle så förminskas, som

föreslagits, utan medgåfve endast, att krigskassörens löneförmåner måtte

Bill. till Biksd. Prot. 1898. 4 Samt. 1 Afd, 5 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kunna nedsättas till lägsta lönegradens såsom en följd af artilleri- och

fortifikationsstyrelsernas utbrytning.

Huruvida krigskassörens åligganden kunde öfvertagas af den ene

bokhållaren, berodde i första rummet på, hvilken omfattning dessa göromål

efter förvaltningens omorganisation komme att få. Intet hinder

funnes att låta redogörare vid truppförband och anstalter verkställa en

hel del af de utbetalningar, som för närvarande skedde i arméförvaltningens

kassa, att i allmänhet verkställa utbetalningar från nämnda

kassa medelst assignationer å riksbanken, att låta verkställa uttagningar

och insättningar i denna bank medelst vaktmästare äfvensom att

för intendenturstyrelsens redogörare införa kassadagar såsom för arméns

öfriga redogörare.

Om dylika åtgärder vidtoges för att nedbringa kassörens göromål,

som för öfrigt genom artilleri- och fortifikationsstyrelsernas afsöndring

äfven enligt arméförvaltningens erkännande blifva förminskade, blefve

dessa ej så omfattande, att det kunde ifrågasättas att aflöna en särskild

person till deras skötande, utan borde de anförtros åt någon

annan tjensteman inom verket, och vore en af bokhållarne härtill lämpligast,

emedan registratorn, som i de flesta andra embetsverk tillika

vore redogörare, knappast kunde medhinna desamma och hade mindre

hjelp af biträdande amanuens.

Till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättning, tillfälligt biträde

och renskrifningskostnad vore i det upprättade förslaget till stat

för intendenturstyrelsen upptagna 8,000 kronor och till skrifmaterialier,

expenser, ved, ljus m. m. 13,000 kronor. Mot sistnämnda anslag, hvilket

skulle bekosta dylika utgifter för alla tre styrelserna, hade arméförvaltningen

ingen anmärkning att göra, men det förstnämnda funne

embetsverket alldeles otillräckligt. Amanuenser med arfvode ansåges

behöfliga till ett antal af 8, hvilkas aflöning efter 1,200 kronor om året

skulle uppgå till 9,600 kronor, vikariatsersättningarna skulle med den personal,

som af arméförvaltningen föreslagits, inberäknadt fördelningsrevisorerna,

kräfva en kostnad af 2,800 kronor och för utbetalande af

flitpenningar till extra ordinarie tjenstemän, af ersättningar åt tillfälliga

biträden samt för bestridande af renskrifningskostnader skulle erfordras

7,600 kronor samt således hela anslaget förhöjas från 8,000 till 20,000

kronor.

Denna beräkning vore dock för hög liksom den i förslaget angifna

för låg. Flera amanuenser med arfvode än 4 vore ej behöfliga, men

detta antal vore åter af behof vet påkalladt, nemligen två å l:sta civilbyrån,

en för kansligöromål och en som biträde åt registratorn, samt två på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

27

2:dra civilbyrån såsom biträden och ställföreträdare för bokhållarne och

revisorn. Kostnaden för amanuenser efter 1,200 kronor per år komme

således att uppgå till 4,800 kronor; såsom årligt arfvode åt ett juridiskt

biträde behöfdes minst 1,000 kronor, såsom vikariatsersättningar 2,200

kronor och till ersättning åt tillfälliga biträden samt renskrifningskostnader

7,000 kronor, så att hela anslaget ej kunde sättas lägre än till

15.000 kronor. Anslaget till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m.

kunde deremot nedsättas med 1,000 kronor eller från 13,000 kronor till

12.000 kronor med anledning af att intendenturcorpsens hufvudstation

ej, såsom i förslaget antagits, borde sammanslås med intendenturstyrelsen

utan fortfarande såsom för närvarande vara fristående med eget

expensanslag, upptaget å intendenturcorpsens stat med 800 kronor. De

båda anslagen borde dessutom sammanslås till ett såsom vid de båda

andra styrelserna och anslaget sålunda upptagas till 27,000 kronor.

Hvad anginge den föreslagna styrelsen för arméns sjukvårds- och

veterinärväsende, öfverfältläkarens stab, hade i förslaget ifrågasatts, att

öfver fält! åkaren borde befrias från föredragning inom medicinalstyrelsen

af åtskilliga icke militära ärenden, som nu vore honom anförtrodda,

äfvensom från att deltaga i handläggningen af en del andra göromål

inom medicinalstyrelsen. I detta afseende hade arméförvaltningen erinrat,

att enligt gällande instruktion för medicinalstyrelsen det ålåge öfverfältläkaren

att handlägga, förutom militära helso- och sjukvårdsärenden,

dels ärenden, som anginge tandläkare och fältskärer, dels ock så kallade

allmänna ärenden, d. v. s. sådana ärenden af skilda slag, som icke berörde

annan ledamots i medicinalstyrelsen föredragning, hvarjemte den

nuvarande öfverfältläkaren fått sig ålagdt att handlägga rättsmedicinska

utlåtanden och protokoll öfver rättsmedicinska undersökningar, så vidt

dessa protokoll och undersökningar icke afsåge en persons sinnesbeskaffenhet.

Erinras borde ock, att öfverfältläkaren, förutom den honom

åliggande föredragningsskyldighet, såsom ledamot i det kollegiala verket,

medicinalstyrelsen, vore skyldig deltaga i handläggningen af alla öfriga

i styrelsen förekommande ärenden, hvilket naturligtvis i hög grad måste

upptaga hans tid.

Arméförvaltningen hade vidare påpekat, att genom sjukvårdsbyråns

utbrytning ur arméförvaltningen och ställande under öfverfältläkaren

skulle af honom komma att afgöras och behandlas icke blott alla

ärenden rörande anskaffning, vård och redovisning af arméns sjukvårdsmateriel,

utan äfven dels frågor rörande uppförande af för arméns sjukvård

afsedda byggnader eller förändring af redan befintliga dylika, dels

andra byggnadsärenden i den mån för deras handläggning hygienisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

fackkunskap vore af nöden, samt vidare frågor rörande ändringar i

gällande portions- och rationsstater. Det tillkomme vidare för närvarande

sjukvårdsbyrån att utarbeta förslag till mobiliseringsplaner för

sjukvårdspersonalen vid samtliga fältformationer äfvensom till föreskrifter

och instruktioner för sjukvårdspersonalens öfningar och skolor, samt

att upprätta på öfver fältläkarens handläggning beroende öfversigter,

tabeller, rapporter och rullor m. m., som afsåge den militära helsooch

sjukvården. Sjukvårdsbyrån ålåge det äfven att följa det militära

sjukvårdsväsendets utveckling i främmande länder och förskaffa sig

noggrann kännedom om hvad i in- och utlandet tilldroge sig i de delar,

som afsåge den militära helso- och sjukvården, samt vidare att handlägga

alla ärenden rörande veterinärmateriel och att medverka vid behandling

af frågor rörande skoning, störtade hästar m. m. dylikt, som

afsåge arméns veterinärvård.

I betraktande af omfånget af de göromål, öfverfältläkaren sålunda

skulle komma att handlägga, och då härtill komme, att åtskilliga af de

ärenden, som för närvarande handlades i medicinalstyrelsen, såsom alla

kommandoärenden, tillsynen öfver den militär-medicinska undervisningen,

det militär-medicinska rapportväsendet och samtliga militära veterinärärenden,

kunde såsom öfverfältläkaren föreslagit, öfverflyttas till

handläggning vid öfverfältläkarens stab, samt öfverfältläkaren, fortfarande

såsom hittills, skulle vara chef för fältläkarecorpsens och fältveterinärcorpsens

reserver, vore det uppenbart, att, såsom arméförvaltningen

också erinrat, de göromål, som öfverfältläkaren skulle komma

att handlägga, blefve af den omfattning och den art, att de fullt ut

kräfde sin man, hvadan det också vore nödvändigt, att öfverfältläkaren

befriades från att inom medicinalstyrelsen föredraga eller deltaga i

handläggningen af andra mål än dem, som anginge armén eller flottan.

Huruvida detta läte sig göra utan att, på sätt medicinalstyrelsen hemstält,

ökade arbetskrafter stäldes till medicinalstyrelsens förfogande,

vore departementschefen icke i tillfälle att bedöma, utan berodde de

åtgärder, som i sådant fall påkallas, på chefens för ecklesiastikdepartementet

föredragning; men då öfverfältläkaren för framtiden skulle

komma att syssla uteslutande med militära ärenden och allenast vid

handläggningningen af dylika ärenden inom medicinalstyrelsen såsom

adjungerad ledamot deltaga i dess arbeten, syntes mindre lämpligt, att

hans aflöningsförmåner, såsom nu, vore uppförda å åttonde hufvudtiteln,

utan borde de uppföras å fjerde hufvudtiteln. I sådant afseende

hade arméförvaltningen föreslagit, att för öfverfältläkaren borde bestämmas

samma aflöningsförmåner, som för öfverste vid garnisoneradt trupp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

29

förband, eller lön 6,000 kronor, dagaflöning å 5 kronor 1,825 kronor

samt inqvarteringsersättning 1,125 kronor, eller tillhopa 8,950 kronor,

och hade departementschefen häremot intet att erinra.

Vidkommande benämningen å den föreslagna styrelsen för arméns

sjukvård, hade i flera af de afgifna utlåtandena erinrats, att benämningen

öfverfältläkarens stab ej vore lämplig utan borde utbytas mot sjukvårdsstyrelsen

eller den militära sjukvårdsstyrelsen. I betraktande deraf att

flottans sjukvårdsärenden icke skulle handläggas vid den föreslagna

staben, vore benämningen arméns sjukvårdsstyrelse den lämpligaste.

En annan anmärkning, som äfven torde vara beaktansvärd, gälde

stabschefens eller byråchefens i styrelsen grad och löneinkomster, hvilka

i förslaget vore upptagna såsom regementsläkares. Såväl öfverfältläkaren

som arméförvaltningen hade nemligen framhållit, att stabschefen

(byråchefen) skulle vid förfall för öfverfältläkaren i hans ställe

afgöra förekommande ärenden och att såväl derför, som emedan till en

dylik befattning borde sökas en militärläkare, som uteslutande egnade

sina krafter åt ifrågavarande, säkerligen mycket fordrande befattning,

och en fullt kompetent sådan möjligen icke stode att finna mot den

föreslagna graden och lönen, han borde hafva åtminstone samma grad

som fördelningsläkarne. Hvad löneförmånerna anginge, hvilka för närvarande

för byråchefen å arméförvaltningens sjukvårdsbyrå utginge med

regementsläkares lön (2,800 kr.) och dagaflöning (1,460 kr.), fördelningsläkares

arfvode (500 kr.) samt öfverstelöjtnants inqvartering (825

kr.) eller sammanlagdt 5,585 kronor, men i förslaget vore upptagna

med regementsläkares lön (2,800 kr.) och dagaflöning (1,460 kr.) och

majors inqvarteringsersättning (600 kr.) eller med sammanlagdt 4,860

kronor, hade öfverfältläkaren föreslagit, att den till nuvarande chefen

för sjukvårdsbyrån utgående aflöningen skulle bibehållas för stabs-(byrå-)

chefen, och arméförvaltningen, att den borde höjas till lön 4,000 kronor,

dagaflöning 1,460 kronor och inqvarteringsersättning 825 kronor, d. v. s.

sammanlagdt 6,285 kronor eller hvad som tillkomme en öfverstelöjtnant

vid värfvade armén. Nekas kunde ej, att det rigtigaste vore att

gifva öfverstelöjtnants löneförmåner åt stabs-(byrå-)chefen, men möjligen

kunde härmed anstå, tills särskilda löner ansloges åt de andra fördelningsläkarne,

och stabs-(byrå-)chefen således tills vidare endast uppbära

hvad öfverfältläkaren föreslagit.

Både arméförvaltningen och öfverfältläkaren föresloge vidare, att

arfvodet till den regementsveterinär, som vore afsedd att föredraga

veterinärärenden, höjdes från 800 till 1,200 kronor på grund af de

ökade göromål, som han skulle få i den nya staben (styrelsen) i för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hållande till dem, som ålåge honom i den nuvarande sjukvårdsbyrån,

och vore denna framställning grundad likasom behofvet af vaktmästare.

Dennes lön bör dock ej sättas till 600 kronor, såsom arméförvaltningen

föreslagit, utan borde han i aflöningsväg göras fullt likställd med vaktmästarne

i de andra styrelserna, d. v. s. få 500 kronor i lön och 300

kronor i tjenstgöringspenningar äfvensom rätt till ålderstillägg.

I enlighet med ofvan uttalade åsigter hade departementschefen

låtit upprätta förslag till stater för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,

intendenturstyrelsen och arméens sjukvårdsstyrelse, slutande å respektive

20,300, 16,800, 89,000 och 17,670 kronor, hvilka stater förelagts

Riksdagen och hade i dessa stater iakttagits den rätt till ålderstillägg

för vaktmästare, hvarom Kongl. Maj:t den 17 nästlidne december

på föredragning af chefen för finansdepartementet beslutat till Riksdagen

aflåta framställning.

Beträffande de vilkor, hvarunder de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

skulle få åtnjutas, borde föreskrifvas, att för embetseller

tjensteman vid nuvarande arméförvaltningen, hvilken blefve till

befattning af motsvarande grad vid någon af de nya styrelserna öfverflyttad,

fortfarande skulle i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som

funnes meddelade i nådiga kungörelsen den 28 maj 1880 angående

vilkoren för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmåner

för arméförvaltningen, samt att embets- och tjensteman,

som framdeles vunne anställning i någon af nämnda styrelser, skulle,

förutom berörda vilkor, jemväl vara underkastad de ändrade bestämmelser

i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde varda meddelade.

Härefter har departementschefen öfvergått till en redogörelse för

de förändringar i åtskilliga andra anslag än anslaget till arméförvaltningen,

hvilka orsakades af den föreslagna nya organisationen. I detta

afseende vore i främsta rummet att märka anslaget till intendenturcorpsen.

I sammanhang med den föreslagna omorganisationen af arméns

förvaltning i öfrigt, hade äfven en förändrad organisation af intendenturcorpsen

föreslagits, och hade såsom skäl härför i förslaget anförts

följande.

Ehuru, yttrades det i förslaget, intendenturcorpsens organisation

endast så till vida direkt berördes af frågan om arméförvaltningens omorganisation,

att behof framträdde af en chef för militärbyrån i den

föreslagna intendenturstyrelsen och af ökadt antal underintendenter eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

31

examinerade intendentsaspiranter såsom biträden åt revisorerna, hade

frågan om nämnda corps’ reorganisation, hvad beträffade personalen

med officers rang, nn ansetts böra tagas i öfvervägande af det skäl,

att den föreslagna decentralisationen af förvaltningsgöromålen otvifvelaktigt

stälde ökade fordringar på innehafvarne af de under alla förhållanden

för härens stridsberedskap och välbefinnande samt statens ekonomi

så magtpåliggande intendenturbeställningarna.

Under de år, som förflutit sedan intendenturcorpsens bildande,

hade det för öfrigt redan visat sig, att organisationen ej förmått locka

tillräckligt antal officerare att lemna sin militära bana och öfvergå till

den mera arbete kräfvande och ansvarsfullare intendenturvägen, och att

det till och med vore omöjligt att erhålla något nämnvärdt antal underintendenter,

äfven om anspråken å desamma sattes så lågt som möjligt.

En nyss från krigsskolan utexaminerad underlöjtnant hade nemligen

ej den vare sig militära eller allmänna erfarenhet, att han vore

lämplig att omedelbart öfvergå till intendenturtjensten, och endast i

sällsynta undantagsfall torde en sådan ung man, som helt nyss valt

den rent militära banan, vara hågad att öfvergifva densamma. För en

något äldre subalternofficer kunde det deremot i allmänhet ej vara

lockande att ingå på en ny bana, som under åtskilliga år, d. v. s.

under aspiranttiden, erbjöde honom lägre och, så länge han vore andre

intendent, föga bättre inkomster än dem, han redan hade såsom officer,

och på hvilken han nådde den ekonomiskt vigtiga positionen af äldre

kapten (intendent af 1. klassen) ej tidigare, utan senare än om han

qvarstannade på den rent militära banan. Dessa omständigheter motvägdes

visserligen deraf, att intendenturtjenstemannens pensionsålder

inträdde senare än officerens, men detta vore en fördel, som å ena

sidan ej af alla betraktades som sådan, och af hvilken å andra sidan

individen komme i åtnjutande först vid så långt framskriden ålder, att

den ytterst sällan hade inflytande på hans beslut i afseende på valet

af lefnadsbana.

Att rekrytera intendenturcorpsen med reservunderlöjtnanter eller

med civila ynglingar utan annan kunskap än maturitetsexamen och utan

kännedom om förhållandena vid armén, såsom delvis måst ske, medförde

den olägenheten, att dessa personer i allmänhet saknade förutsättningarna

för att blifva goda intendenter.

Intendenturcorpsens organisation af 1892 hade således, enligt

hvad erfarenheten gifvit vid handen, icke visat sig betrygga eller ens

möjliggöra en god rekrytering af intendenturcorpsen, hvilken dock

vore absolut nödvändig, för att ej arméns förvaltning skulle blifva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bristfällig, ehvad den högre förvaltningen omorganiserades eller icke,

ty tjenstemännens duglighet vore af vida större betydelse än sjelfva

organisationen af förvaltningen. En annan brist vid den nuvarande

organisationen af intendentureorpsen vore, att de fast anstälda tjenstemännens

antal vore för litet, i det att enligt 1896 års svenska

arméns rulla regementsintendentsbefattningarna vid 7 af arméns regementen

och corpser upprätthölles af intendenter utan fast anställning,

intendentsaspiranter eller tillfälligtvis under vissa truppförbands uppsättning

af intendenter, som samtidigt tjenstgjorde vid annat truppförband,

och detta ehuru intendenternas antal vid tidpunkten för rullans

tryckning redan vore enligt plan (om chefen för arméförvaltningens

intendentsdepartements militärbyrå och fästningsintendenten å Karlsborg,

hvilka båda qvarstodo på gammal stat, medräknades), och ehuru ingen

intendent vore placerad till tjenstgöring såsom biträde vid fördelningsintendentur.

Detta vore otvifvelaktigt ett missförhållande, emedan åtskilliga

vigtiga förvaltningsärenden redan vore så decentraliserade, att det för

fullgörande af en regementsintendents ansvarsfulla och mångsidiga

åligganden kräfdes en erfarenhet, praktisk duglighet och författningskunskap,

som man ej kunde finna hos en nyss examinerad intendentsaspirant,

hvilken, innan han utsändes att som regementsintendent sjelfständigt

handlägga förvaltningsärenden, borde hafva under äldre kamraters

ledning tjenstgjort vare sig vid centralmyndighet eller vid fördelningsintendentur

och helst vid bådadera. Bristen på arbetskrafter

gjorde sig äfven gällande vid intendenturcorpsens hufvudstation och

fördelningsintendenturerna, der de vigtiga arbetena för mobiliseringens

förberedande och det statistiska materialets bearbetande ej under dessa

år fortskridit så, som önskligt varit.

Som bekant hade ifrågavarande organisation af intendentureorpsen

kommit till stånd vid 1892 års urtima riksdag genom inskränkningar

i den af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda organisationsplanen,

hvilken varit utarbetad med ledning af ett förslag från den s. k. fältförvaltningskomitén

af år 1888; och ansåge förslaget att, sedan erfarenheten

nu tydligt ådagalagt, att dessa inskränkningar visat sig framkalla

svåra olägenheter, en förnyad framställning borde göras angående intendenturcorpsen,

hvilande i hufvudsak på samma grunder som propositionen

till 1892 års urtima Riksdag.

Att nu ifrågasätta samma antal fältintendenter, som Kongl. Maj:t

föreslagit 1892 (11 i st. f. beviljade 9), ansåges ej vara lämpligt, huru

välbehöflig en dylik ökning än kunde vara, men deremot syntes, om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

33

den föreslagna omorganisationen af arméförvaltningen komme till stånd,

öfverfältintendentsbefattningen (med öfverstes rang och lön) vara behöflig

ej endast för corpsen, för att göra avancementsförhållandena inom

denna så likstälda dem vid arméns regementen och corpser som möjligt,

och för att gifva chefens för intendenturcorpsen närmaste man och

ställföreträdare en ställning, som vore högre än fältintendenternas, utan

äfven emedan chefen för militärbyrån, hvilkens arbeten genom den

ifrågasatta sammanslagningen af denna byrå och intendenturcorpsens

hufvudstation blefve mera omfattande än för närvarande, vore afsedd

att få en annan och högre ställning än den nuvarande, i det att han

skulle få rättighet att i generalintendentens namn afgöra en del frågor

af mindre vigt och derför äfven som byråchef i styrelsen borde hafva

en ställning, som höjde honom öfver de vid arméfördelningarna anstälda

fördelningsintendenterna.

Att tillvaron af intendenturbeställningar med endast löjtnants lön

och rang i sin mån bidragit till att försvåra och försämra rekryteringen

af intendenturcorpsen hade ofvan visats. Då nu härtill komme, att en

regementsintendents ställning vid regementet ej heller vore väl förenlig

med löjtnantsgraden, hade det ansetts lämpligt, att de nu befintliga

andre intendents-platserna uppflyttades till intendentsgraden.

Intendenterna med kaptens lön och rang skulle enligt Kongl. Maj:ts

proposition 1892 vara 58 (39 af 1. klass och 19 af 2. klass) till antalet,

men vore enligt nu gällande stat 46 (30 af 1. klass och 16 af 2. klass).

Om nu till dessa 46 platser lades de nuvarande 8 andre intendentsbeställningarna

och 6 nya intendentsplatser, hvilket vore den minsta

tillökning, som kunde sättas i fråga, enär i annat fall alla de truppförband

och anstalter m. m., som hade verkligt behof af fast anstälda

intendenter, icke kunde dermed förses, skulle intendentsplatsernas antal

blifva 60 st., d. v. s. samma antal som föreslogs 1892 + de 2 inbesparade

fältintendentsbefattningarna. Hvad fördelningen af dessa intendentsbeställningar

mellan 1. och 2. löneklasserna beträffar, hade det

ansetts lämpligt, att 40 räknades till 1. klassen och 20 till 2. klassen,

hvarigenom således bibehölles ungefär samma proportion, som af Kongl.

Maj:t ifrågasatts vid 1892 års urtima riksdag och som i nuvarande

stat förefunnes.

Hvad vidare de nuvarande underintendenterna beträffade, för hvilkas

aflöning 30,000 kronor vore anslagna att utgå i form af 18 arfvoden

om 1,630 kronor, d. v. s. en löjtnants af 2. klassen vid garnisonerade

armén löneförmåner, oberäknadt inqvarterings- och servisersättning, vore

denna aflöning så liten, att det för närvarande torde vara nästan omöjBih.

till Piksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Saft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ligt att till behöfligt antal erhålla dylika intendenturtjenstemän, åtminstone

såsom önskligt vore från officerscorpserna. Ett sätt att utan statsverkets

betungande med nya utgifter få dylika extra tjensteman af god

kompetens och till det ökade antal, som erfordrades, om föreliggande

förslag till förvaltningens omorganisation vunne framgång, vore att låta

officerare, som aflagt intendentsexamen, med bibehållande af sina löneinkomster

vid vederbörande regemente och corps tjenstgöra vid intendenturen

mot dagtraktamente af 3 kronor om dagen, således per år

räknadt 1,095 kronor i stället för det nuvarande arvodet 1,630 kronor,

hvilket dock ej finge åtnjutas utan att afstå löneinkomsterna vid regementet

eller corpsen. Med de 30,000 kronor, som nu vore anslagna

till 18 underintendenter, skulle på detta sätt omkring 28 examinerade

intendentsaspiranter kunna erhållas för tjenstgöring vid förvaltningen.

Om man sammanfattade de sålunda gjorda förslagen till ändringar

uti intendenturcorpsens organisation, skulle den komma att bestå af:

1 generalintendent,

1 öfverfältintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o,

40 intendenter af 1. klassen,

20 d:o af 2. d:o.

28 intendentsaspiranter,

53 förvaltare och

36 vaktmästare,

i st. f. den nuvarande personalen:

1 generalintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o

30 intendenter af 1. klassen,

16 d:o af 2. d:o

8 andre intendenter,

18 underintendenter,

53 förvaltare och

36 vaktmästare.

En fråga af vigt för intendenturcorpsen, som vid en omorganisation

af densamma måste tagas under förnyad pröfning, vore vidare

inqvarterings- och servisersättningen. Enligt 1892 års urtima Riksdags

beslut skulle inqvarterings- och servisersättning af statsmedel tillkomma

generalintendenten, 1 fältintendent af 1. graden och 1 af 2. graden

samt 12 intendenter, af hvilka personer 6 skulle tjenstgöra vid inten
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

35

denturcorpsens hufvudstation och. arméförvaltningens intendentsdepartement,

samt 9 vara intendenter vid sådana garnisonerade truppförband,

till hvilka vederbörande städer ej vore skyldiga att utbetala inqvarterings-

och ser vis ersättning. Men härigenom hade 3 intendenturtjenstemän,

som voro afsedde för tjenstgöring vid intendenturcorpsens

hufvudstation och arméförvaltningens intendentsdepartement, 2 vid intendenturförrådet

i Stockholm äfvensom 2 vid de garnisonerade truppförbanden

tjenstgörande (nemligen vid Svea ingeniörbataljon och Gotlands

artillericorps) ej kommit i åtnjutande af en aflöningsförmån, som

deras under samma förhållanden tjenstgörande kamrater egde, hvarjemte

den nu föreslagne öfverfältintendenten borde tillerkännas inqvarteringsoch

servisersättning. Vidare åtnjöte de fältintendenter, som tjenstgjorde

i fördelningsintendenturerna, i motsats till de under samma förhållanden

tjenstgörande stabscheferna från generalstaben, ej någon inqvarteringsoch

servisersättning.

Ett annat förbiseende, som egt rum vid uppgörandet af nu gällande

stat för intendenturcorpsen, vore, att för de intendenter och förvaltare,

hvilka antagits erhålla inqvartering in natura, ej beräknats servisersättning

såsom för dem, hvilka åtnjöte inqvarteringsersättning i

kontant, en olikhet som ej ansåges kunna motiveras. Till sist framhölles

äfven, att före 1892 hade förrådsförvaltarne vid icke garnisonerade

armén genom stat af den 14 februari 1890 varit tillförsäkrade

rätt till »fri bostad eller, der sådan ej kan beredas, hyresersättning

med 150 kronor årligen», hvilken bestämmelse ej influtit uti staten för

intendenturcorpsen, ehuru något skäl för upphäfvandet af densamma ej

kunde anföras, då nödvändigheten för dessa tjenstemän att bo på eller

i närheten af vederbörande mötesplats qvarstode oförändrad. Enär

samma skyldighet ålåge äfven vaktmästarne vid icke garnisonerade

armén, borde liknande föreskrifter utfärdas för dessa, ehuru ännu ingen

olägenhet uppstått af bristen i detta hänseende vid den nu gällande

staten.

Alla dessa o egentligheter i nuvarande föreskrifter för inqvarteringsoch

servisersättnings samt hyresersättnings utgående till intendenturcorpsens

personal borde naturligtvis afhjelpas vid en förestående omorganisation

af intendenturcorpsen. Om i en blifvande stat för densamma,

såsom i den nu gällande, alla de befattningar, hvilkas innehafvare

skulle hafva rätt till inqvarterings- och servis- eller endast

servisersättning i kontant, komme att uppräknas, skulle efter en tid

nya oegentligheter uppstå och ny framställning till Riksdagen blifva

nödvändig, enär förmånen af inqvartering in natura vexlade efter till
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gång på lämpliga bostadslägenheter att upplåta till intendenturpersonalen.

Med anledning häraf hade i uppgjordt förslag till stat för intendenturcorpsen

såsom anmärkning inryckts allmänna bestämmelser för

åtnjutande såväl af inqvarterings- och servisersättning vid garnisonerade

armén som af hyresersättning vid icke garnisonerade armén.

I hvad sålunda anförts ville departementschefen på det lifligaste

instämma. Att rekryteringen af intendenturcorpsen, oaktadt gjorda ansträngningar,

icke utfallit fullt nöjaktigt, vore en känd sak, och skälen

dertill hade i förslaget uttömmande anförts. Att ett dylikt missförhållande

blefve afhjelpt vore under alla förhållanden önskligt, men det

blefve oundgängligt, om den ifrågasatta decentralisationen af arméns

förvaltning skulle kunna genomföras, ty, såsom förslaget ganska rigtigt

anmärkte, »tjenstemäunens duglighet är af vida större betydelse än

sj elfva organisationen af förvaltningen».

I fråga om detaljerna af den föreslagna organisationen hade departementschefen

i hufvudsak intet att anmärka. Beträffande behofvet af

öfverfältintendentsbefattningen hade departementschefen förut yttrat sig,

och vidkommande det föreslagna antalet fältintendenter samt intendenter

af 1. och 2. klass hade han intet att erinra, i synnerhet som han till

fullo gillade uppflyttningen af andre intendenterna till intendenter af 2.

klass, ej endast på de nu anförda skälen, utan äfven emedan han ansåge

mindre lämpligt att anförtro kassavård åt personer med så liten

aflöning, som en andre intendent hade enligt den nuvarande staten.

Likaledes biträdde departementschefen förslaget i fråga om lämpligheten

att utbyta de nuvarande underintendentsbeställningarna mot examinerade

intendentsaspiranter med arfvoden. I detta hänseende hade visserligen

t. f. chefen för generalstaben samt cheferna för tredje och sjette arméfördelningarna

uttalat betänkligheter, men departementschefen ansåge

att, om än olägenheter vore förenade men en dylik anordning såväl

under fredstid som vid mobilisering, så medförde den å andra sidan

beaktansvärda fördelar. Hvad först minskningen af subalternofficerare

vid regementena under vapenöfningstiderna beträffade, vore det å ena

sidan ej nödvändigt, att hela det antal examinerade intendentsaspiranter,

som skulle anställas vid intendenturstyrelsen och arméfördelningsintendenturerna,

tjenstgjorde vid nämnda förvaltningsmyndigheter hela året

om, utan en del, möjligen hälften och minst tredjedelen, borde kunna

deltaga i vederbörande regementes vapenöfningar, och å andra sidan

uppvägdes denna olägenhet af fördelar för såväl intendenturcorpsen

som arméns officerare. Svårigheterna att väl rekrytera intendentur
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

37

corpsen hade redan framträdt, ehuru endast en tredjedel af de i nuvarande

stat upptagna 18 underintendentsplatserna vore besatta, men

dessa svårigheter komme att blifva ännu större, om den, som tänkte

egna sig åt intendenturbanan, hade 17 personer före sig, innan han

kunde nå en betryggad ekonomisk ställning, d. v. s. intendentsgraden.

Och om de, som aflagt intendentsexamen och ville fortsätta på intendenturbanan,

skulle ingå i intendenturcorpsen, anlägga uniform som

underintendenter samt lemna sina löner på respektive regementen, betraktades

de af förmän, kamrater och sig sjelfva som aspiranter till

intendentsplatserna, af hvilka de, i fall de skötte sig oförvitligt, borde

komma i åtnjutande i tur och ordning, allt efter som platseima blefve

vakanta, under det att samma personer, om de fortfarande helt och

hållet tillhörde sina regementen, bure dessas uniform och vid intendenturcorpsen

endast erhölle sysselsättning och dagtraktamente, alldeles

såsom t. ex. de vid generalstabens topografiska afdelning kommenderade

officerarne, sjelfva ej betraktade intendenturbanan som sin lefnadsbana,

utan åter lemnade denna, om annan förmånligare, lämpligare eller för

framtida militär befordran värdefullare kommendering erbjöde sig. Den

ändring uti de yngsta intendenturtjenstemännens af officers rangställning,

som föreslagits, borde derför vara af stort värde för intendenturcorpsens

rekrytering, på samma gång som deras plats utanför intendenturcorpsen,

i fullständigt samband med regementet samt dermed följande

frihet att återgå till tjenstgöring vid detsamma när som helst

utan att behöfva afvakta uppståendet af en vakans, med all säkerhet

komme att locka åtskilliga subalternofficerare att mot den föreslagna

ersättningen egna några af sina subaltern år åt förvaltningstj ensten,

hvilket otvifvelaktigt skulle vara till fördel för såväl regementet som

individerna.

Anmärkningarna mot förslaget om underintendenternas borttagande

gälde dock icke endast fredsförhållandena, utan i främsta rummet den

minskning i officerstillgången, som skulle uppstå vid mobilisering genom

officerares på stat tjenstgöring vid intendenturcorpsen. Häremot

kunde dock framhållas, att med tjenstgöring vid intendenturcorpsen i

fredstid ej med nödvändighet följde anställning vid intendenturen i händelse

af mobilisering, lika litet som aspiranterna vid generalstaben i

mobiliseringsplanerna i allmänhet kunde räknas som en tillgång för

generalstaben vid mobilisering. Antalet vid mobilisering behöfliga intendenturtjenstemän

hvarken ökades eller minskades dessutom genom

införande af intendentsaspiranter såsom biträden åt revisorerna, ty revisionsarbetet

komme säkerligen att i viss mån hvila under kriget för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att med ökad fart återupptagas efter fredens afslutande. Af t. f. chefens

för generalstaben yttrande framginge ock, att erdigt nu faststälda mobiliserjngsplaner

ej flera än 15 examinerade aspiranter skulle komma

att för intendenturcorpsen tagas i anspråk vid mobilisering, och af dessa

15 skulle möjligen en del kunna i en framtid ersättas af reservintendenter.

De återstående intendentsaspiranterna skulle således vid mobilisering

återgå till sina regementen.

Af hvad sålunda anförts ansåge statsrådet framgå, dels att under

fredstid så stora fördelar vore förenade med användande i intendenturtjenst

af officerare, som aflönades vid regementena, att dessa fördelar

fullt uppvägde olägenheten af något minskadt antal subalternofficerare

under fredsöfningarne, dels att vid mobilisering olägenheterna ej

vore så stora, som de framstälts särskildt af t. f. chefen för generalstaben;

och syntes dessa olägenheter bäst afhjelpas genom en förbättring

af reservofficersinstitutionen.

Om departementschefen således vore ense med förslaget i fråga

om lämpligheten att använda det till underintendenter anvisade beloppet

till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter, ansåge han å andra

sidan, att det i förslaget för sådant ändamål afsedda beloppet, 30,000

kronor, kunde minskas till 25,000 kronor, enär för detta belopp omkring

23 examinerade aspiranter skulle kunna erhållas, och detta antal,

på sätt en upprättad placeringslista utvisade, skulle blifva någorlunda

tillräckligt.

I fråga om hvad i förslaget anförts beträffande inqvarterings- och

servisersättning m. m. åt intendenturcorpsens personal, hade departementschefen

intet att erinra, utan tillstyrkte hvad i detta hänseende

föreslagits.

I nu gällande stat för intendenturcorpsen funnes under »diverse

utgifter» uppförda dels till bibliotek, expenser m. m. för intendentureorpsens

hufvudstation 800 kronor och dels till dylika utgifter för fördelningsintendenturerna

1,200 kronor. Dessa anslag vore i ett vid

organisationsförslaget fogadt förslag till stat för intendenturcorpsen

uteslutna, det förstnämnda emedan hufvudstationen var afsedd att införlifvas

med intendenturstyrelsen och expensanslaget för hufvudstationen

derför sammanförts med intendenturstyrelsens expensanslag, och det

senare emedan det öfverförts till generalitetsstaten. I sistnämnda afseende

vore intet att erinra; men då, såsom ofvan anförts, hufvudstationen

enligt departementschefens mening ej borde införlifvas med intendenturstyrelsen,

borde ej heller det till expenser m. m. för hufvudstationen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

39

nu anslagna beloppet, 800 kronor, upptagas å intendenturstyrelsens stat,

utan qvarstå å intendenturcorpsens.

I enlighet med de sålunda uttalade åsigterna hade departementschefen

låtit upprätta förslag till stat för intendenturcorpsen, slutande å

392,893 kronor 90 öre, hvilken finnes bifogad propositionen.

För vinnande af öfversigt i fråga om den sålunda ifrågasatta förändrade

organisationen af intendenturcorpsen hade utarbetats en jemförelse

mellan intendenturcorpsens organisation enligt Kongl. Maj:ts

proposition 1892, den af Riksdagen samma år beviljade och den nu

föreslagna, hvilken jemförelse återfinnes i bil. n:o 7 till statsverkspropositionen

angående denna hufvudtitel.

Af den ifrågavarande omorganisationen af arméns förvaltning berördes

vidare följande 4 anslag, nemligen anslagen till generalitetsstaten,

till artilleristaben, till aflöning och rekrytering samt till ökad aflöning

för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Beträffande det förstnämnda af dessa anslag, anslaget till generalitetsstaten,

vore nyss nämndt, att ett å intendenturcorpsens nuvarande stat

upptaget belopp å 1,200 kronor till bibliotek och expenser m. m. för

fördelnings intendentur ernå, å 200 kronor för hvarje, borde öfverflyttas

till generalitetsstaten. Men äfven en annan fråga, den nemligen, om

beredande af expeditionslokaler, der sådana ej kunde beredas i kronans

hus, för fördelnings expeditionerna och den vid desamma anstälda talrika

stabs- och intendenturpersonalen, hade synts böra nu komma under

öfvervägande. Behofvet af anslag för dylika lokaler samt för ved, belysning,

städning, inventarier, skrifmaterialier m. m. framträdde redan

då fördelningsintendenturerna upprättades, och i någon mån, men ingalunda

tillfredsställande, hade detsamma afhjelpts genom det nyssnämnda,

å intendenturcorpsens stat upptagna anslaget å 1,200 kronor till bibliotek,

expenser m. m. för fördelningsintendenturerna, ty härigenom löstes

icke frågan om lokal m. m. för stabs- och intendenturpersonalen. Då

nu ytterligare en revisor med minst ett biträde skulle anställas vid

hvarje fördelning, och det icke lede något tvifvel, att det för arbetets

ostörda gång inom fördelningsexpeditionerna vore oafvisligen nödvändigt,

att de vid desamma anstälda tjenstemännen hade gemensamma arbetslokaler,

samt tillhandahållande af dylika lokaler, derest sådana icke

kunde beredas i kronans hus, icke syntes kunna, utan att ersättning

derför lemnades, åläggas arméfördelningscheferna, helst dessa lokaler

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

måste blifva ganska stora, då ju personalen skulle komma att bestå af

1 stabschef, 1 adjutant, 2 ordonnansofficerare, 1 fältintendent med biträde,

1 revisor med minst 1 biträde samt tidtals 1 fördelningsläkare

och 1 fortifikationsofficer, hade departementschefen ansett denna fråga

icke längre kunna uppskjutas, utan anslag till hyra af härför erforderlig

lokal samt för eldning, städning och belysning af samma lokal i de

fall, der sådan ej kunde beredas i kronans hus, böra anvisas; och hade

i sådant afseende ett belopp af 6,800 kronor ansetts tillräckligt.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har upprättats förslag till

ny stat för generalitetsstaten, deri uppförts tillhopa 8,000 kronor till

hyra, eldning, belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier och

expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna. Detta förslag till stat

är såsom bil. n:o 8 bifogad propositionen.

I detta sammanhang ville departementschefen erinra derom, att

den föreslagna omorganisationen af det centrala embetsverket, särskildt

genom revisionens förläggande till fördelningsintendenturerna, skulle

komma att medföra en sådan minskning af personalen vid centralmyndigheterna,

att den våning i ett till arméförvaltningens embetslokal angränsande

hus, hvilken för närvarande förhyrdes för en kostnad af

5,000 kronor om året, antagligen komme att blifva obehöflig, eller att

åtminstone fullt så stor lokal ej komme att erfordras, i följd hvaraf

såväl nämnda hyresbelopp, hvartill Kongl. Maj:t anvisat medel från

mötespassevolansfonden, eller åtminstone större delen deraf, som ock

de till utgifter för eldning, städning, belysning m. m. af samma lokal

anvisade medel, 2,100 kronor om året, komme att besparas statsverket.

Hvad anginge anslaget till artilleristaben, berördes detta anslag i

så måtto af den ifrågavarande omorganisationen af arméförvaltningen,

att den å arméförvaltningens nuvarande stat å artilleridepartementet

uppförde byråchefsassistenten och hans arfvode 1,000 kronor borde

öfverflyttas till artilleristaben. Då å denna stat dessutom för närvarande

funnes upptagen en vaktmästare med arfvode af 600 kronor, men

något skäl icke syntes förefinnas, hvarför denne vaktmästare, icke skulle

göras likstäld med vaktmästarne vid de centrala embetsverken och hafva

pensionsrätt liksom dessa, hade i det förslag till ny stat för artilleristaben,

som upprättats, hans löneförmåner upptagits lika med deras, eller

sålunda med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor jemte

rätt till ålderstillägg. Förslag till ny stat för artilleristaben är såsom

bil. n:r 9 bifogad Kongl. Maj:ts proposition.

Hvad anginge anslaget till aflöning och rekrytering, berördes detta

i så måtto af omorganisationen, att en förändring syntes böra ega rum

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

41

i gällande stat för fortifikationen. Å denna stat funnes nemligen upptagna

dels en sekreterare, hvilken tillika är auditör vid Svea ingeniörbataljon,

med årlig lön af 3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500

kronor efter femte och tionde tjenståret, samt en kassör och redogörare

med årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg å 500 kronor

efter femte tjenståret. Dessa tjenstebefattningar borde nemligen, om

förslaget till ny organisation af arméns förvaltning godkändes, såsom

öfverflödiga indragas. Visserligen vore de nuvarande innehafvarne af

dessa befattningar, likasom arméns personal i öfrig!, skyldige att under - kasta sig den förändring i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner,

som en omorganisation af landtförsvaret kunde göra erforderlig,

men det syntes dock icke böra ifrågasättas, att en omorganisation af

arméns förvaltning, som egentligen ej berörde fortifikationen, skulle anses

såsom en sådan omorganisation af landtförsvaret, att ifrågavarande,

å fortifikationens stat upptagna tjensteman skulle vara skyldige att låta

öfverflytta sig till de nya styrelserna och underkasta sig en tjenstgöring

af större omfattning och delvis helt annan art, än den som hittills

ålegat dem. Ifrågavarande tjenstemän syntes derför böra bibehållas

såsom öfvertalige, tills de uppnådde föreskrifven pensionsålder eller af

annan anledning lemnade sina befattningar. Då emellertid sekreteraretjensten

vid fortifikationen, med hvilken auditörsbefattningen vid Svea

ingeniörbataljon vore förenad, sålunda skulle indragas, borde i stället

å fortifikationens stat uppföras arfvode till en auditör med 500 kronor,

hvarvid dock naturligtvis borde erinras, att denne auditör icke skulle

tillsättas förr än sekreteraren vid fortifikationen afgått. från nämnda

beställning.

I nu berördt syfte borde gällande stat för fortifikationen så ändras,

att de i nämnda stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,

tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslötes samt i stället i

nämnda stat uppfördes arfvode för en auditör vid Svea ingeniörbataljon

med 500 kronor; och skulle vid bifall härtill anslaget till aflöning och

rekrytering kunna minskas med 4,500 kronor.

På hvad sätt i så fall aflöning åt de nuvarande innehafvarne af

ifrågavarande båda beställningar skulle kunna beredas, komme departementschefen

att längre fram omförmäla.

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste

bataljonsläkarne, vore i det föregående redan omnämndt, att i arméförvaltningens

nuvarande stat finnes uppförd aflöning till en assistentläkare

å sjukvård sbyrån med 1. bataljonsläkares lön och dagaflöning,

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tillhopa 2,895 kronor, men att, för vinnande af öfverensstämmelse i

detta hänseende med förhållandena vid armén i öfrigt, der 1. bataljonsläkare

ej vidare förekomme, utan bataljonsläkarne vore fördelade i två

löneklasser med högre och lägre aflöning, aflöning till assistentläkaren

å den föreslagna sjukvårdsstyrelsen upptagits med allenast 1,630 kronor,

samt att med anledning häraf nu ifrågavarande anslag borde förhöjas

med skilnaden eller 1,265 kronor.

Förutom de sålunda nämnda anslagen komme äfven anslagen till

ålder stillägg och till inqvartering skostnader att beröras af de nu ifrågasatta

omorganisationsåtgärderna.

Hvad det förstnämnda af dessa anslag anginge, skulle visserligen

en mindre ökning af utgifter under detta anslag uppstå, men denna

ökning vore ej så betydande, att en förhöjning af anslaget allenast af

denna orsak syntes behöfva ifrågasättas.

Inqvarteringskostnaderna blefve deremot, såsom de approximativa

beräkningarna i bil. n:o 10 till statsrådsprotokollet utvisade, så mycket

större, att det för ifrågavarande ändamål i riksstaten anvisade anslaget

borde ökas med, i rundt tal, 7,350 kronor.

Hvad anginge öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen

till de föreslagna nya styrelserna, vore en sådan öfverflyttning

väsentligen underlättad genom kongl. kungörelsen den 28 maj 1880,

angående vilkoren för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda

nya aflöningsförmånerna för arméförvaltningen, i hvilken kungörelse

föreskrefves, att embets- och tjensteman vid arméförvaltningen skulle

vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af förvaltningen eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kunde varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets

ställning inom statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre

kunde såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med

bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehade, efter den

nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål.

Hvad då först vidkomme chefen för arméförvaltningens civila

departement, generalkrigskommissarien, funnes ingen motsvarande tjenst

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

43

i någon af de föreslagna nya styrelserna, utan blefve det nödvändigt

att lian, derest den föreslagna nya organisationen bifölles, öfver flyttades

å indragningsstat.

Högsta gradens tjenster eller krigsrådsbefattniugarna vore enligt

den nuvarande organisationen af arméförvaltningen 3, under det att

endast 2 dylika befattningar funnes upptagna i staterna för de nya styrelserna;

men som en af ifrågavarande befattningar, enligt Kongl.

Maj:ts beslut, i afvaktan på den ifrågasatta omorganisationen uppehölles

på förordnande, kunde indragning af en krigsrådstjenst ske utan

svårighet.

2. gradens tjenst innehades för närvarande af 8 personer, nemligen

4 sekreterare, 3 kamrerare och 1 krigskassor, af h vilka dock

två af samma skäl, som nyss anfördes, hade tjensten endast på förordnande,

nemligen 1 kamrerare och krigskassören, och således vore

skyldige att återgå till de tjenster, som de innehade på stat. Motsvarande

tjenster vid de föreslagna styrelserna skulle blifva endast 5,

nemligen 3 sekreterare och 2 kamrerare, hvadan det till en början

komme att finnas 1 öfvertalig tjensteman af 2. graden, såvida organisationen

komme att träda i kraft från och med år 1899; men då en af

innehafvarne af de ifrågavarande befattningarna vore född år 1835,

kunde detta förhållande blifva af endast kort varaktighet.

Lägsta gradens tjenster skulle deremot blifva talrikare än för närvarande,

nemligen 16 (9 revisorer, 3 registratorer, 3 bokhållare och

1 notarie) i stället för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och 2

bokhållare), så att det ej en gång blefve nödvändigt att förflytta någon

af de nuvarande innehafvarne af denna gradens tjenst till revisorstjenst

vid arméfördelning.

Genom sjukvårdsbyråns utbrytning från intendentsdepartementet

och bildandet af den nya sjukvårdsstyrelsen skulle icke ske någon sådan

förändring i afseende å personalen, att någon tjensteman blefve öfvertalig.

De ordinarie vaktmästarnes i arméförvaltningen antal vore nu 6 och

skulle enligt den organisation af de nya styrelserna, som föreslagits,

blifva lika många.

Det skulle således, om förslaget till förändrad organisation af arméns

förvaltning godkändes, förutom generalkrigskommissarien, finnas

allenast en tjensteman i arméförvaltningen, för hvilken motsvarande

tjenst ej kunde beredas i någon af de nya styrelserna. Dessutom skulle

en sekreterare och auditör samt en kassör och redogörare vid fortifikationen

blifva öfvertaliga. För dessa tjensteman måste alltså aflöning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

på annat sätt beredas. I riks staten funnes under benämningen »ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisations upptaget ett

»förslagsanslag, högst», afsedt, såsom anslagets benämning också utvisade,

att bestrida vissa före 1892 års omorganisation i vederbörande

stater upptagna aflöningsförmåner, hvilka ej i nu gällande stater återfunnes,

utan skulle utgå allenast så länge, som de personer, hvilka då

varit innehafvare af vissa befattningar, komme att i dessa befattningar

qvarstå. Det synes derför lämpligt, att de löner, tjenstgöringspenningar

och ålderstillägg, som måste utbetalas till de tjenstemän, hvilka,

enligt hvad ofvan anförts, skulle komma att blifva öfvertaliga vid den

ifrågasatta omorganisationen af arméns förvaltning, uppfördes att utgå

från detta anslag. Dessa tjenstemän voro:

sekreteraren vid arméförvalt- ningen L. R. Lindbohm .

sekreteraren vid fortifikatio- nen G. O. Lindbom .........

kassören vid fortifikationen

H. F. W. Geete..................

Födelseår.

1835

1848

1847

Lön.

3,000: —

2,500: —

2,000: —

Tjenstgörings-

penningar.

1,500: —

Ålderstillägg.

1,000: —

1,000: —

500: —

summa

kronor

7,500: —

1,500: —

2,500: —,

hvarvid anmärktes, att för sekreteraren, vid fortifikationen G. O. Lindbom,

oaktadt hans lön å fortifikationens stat utgjorde 3,000 kronor,

såsom lön här ofvan upptagits allenast 2,500 kronor af det skäl, att,

^enligt hvad förut ifrågasatts, å fortifikationens stat skulle uppföras arfvode

för en auditör med 500 kronor, hvarigenom alltså detta belopp

blefve tillgängligt för bidrag till aflönande af nämnde sekreterare, som

jemväl vore auditör vid Svea ingeniörbataljon. Gillades denna åsigt,

skulle alltså anslaget till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns

omorganisation» behöfva förhöjas med tillhopa 11,500 kronor, hvartill

departementschefen ville återkomma vid om förmälande här nedan af

nämnda anslag.

Den sammanlagda ökade årliga kostnaden för de nu ifrågasatta

organisationsförändringarna erhölles genom att från summan af följande

föreslagna anslag, nemligen till:

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

45

artilleristyrelsen .................................................

fortifikationsstyrelsen ...............................

intendentur styreis en..........................................

arméns sjukvårdsstyrelse ................................

generalitetsstaten ...............................................

aidilleristaben ....................................................

intendenturcorpsen ............................................

auditörsarfvode vid Svea ingeniörbataljon

ökning’ i anslaget till ökad aflöning fö

tjenståren äldste bataljonsläkarne ........

kronor

20,300

—

»

16,800

—

)>

89,000

—

»

17,670

—

»

132,660

—

»

13,400

—

»

392,894

—

500

—

de till

»

1,265

—

r .........

»

7,350

—

Summa

kronor

691,839

1

frånräkna summan af nedanstående nu utgående anslag,

nemligen till:

arméförvaltningen ................................

generalitetsstaten .....................................

artilleristaben ............................................

sekreterare samt kassör och redogörare

vid fortifikationen..............................

intendenturcorpsen ....................................

kronor 147,265

» 124,660

» 12,200

5,000:

356,179: — 645,304:

hvarigenom erhölles en skilnad af

kronor 46,535: —,

hvilken siffra således angåfve ökningen i utgifter, sedan den nya organisationen

blifvit genomförd. Till en början komme dock ökningen att

vara något större, emedan, såsom förut nämnts, tre öfvertaliga tjenstemäns

aflöningsförmåner måste med 11,500 kronor uppföras å anslaget

till ersättning åt vissa löntagare till följd af arméns omorganisation, en

summa, som dock redan i januari 1900, då en af dessa tjensteman

nådde pensionsåldern, skidle minskas till 6,000 kronor.

För öfrigt vore att märka, det en del omkostnader, som för närvarande

bestredes från anslaget till extra utgifter och från förenade

mötespassevolansfonden, skulle försvinna, nemligen till extra revisionspersonal

i arméförvaltningen samt till hyra, ved, ljus, städning och vaktmästare

i intendentsdepartementets våning vid nedre Munkbron, hvarigenom

de medel, som för närvarande användes härtill, sammanlagdt,

uppgående till 10,300 kronor, komme att blifva disponibla till bestridande

af andra nödvändiga statsutgifter. Den allra största delen af den

ökade kostnaden folie för öfrigt på intendent-urcorpsens omorganisation

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som, inberäknad inqvarterings- ocb servisersättningen, ensam kräfde

en ökad utgift af 44,704 kronor ocb hvilken vore af behofvet påkallad

oberoende af den centrala förvaltningens reformering.

En annan stor utgiftspost under de äskade anslagen vore äfven

uppförandet å 4. hufvudtitelns stat af öfverfältläkarens aflöning, 8,950

kronor, deri inberäknad inqvarterings- och servisersättning, hvilken aflöning

hittills bestridts från 8. hufvudtiteln, och som för öfrigt till stor

del motsvarades af den besparing å 6,637 kronor, som, enligt hvad

längre fram skulle visas, kunde erhållas genom en omorganisation af

garnisonssjukhuset i Stockholm.

I samband med den nu framlagda kostnadsberäkningen borde

emellertid erinras derom, att ytterligare en kostnad, ehuru af öfvergående

art, komme att blifva med den föreslagna omorganisationen

förenad. På sätt i organisationsförslaget anmärktes, måste nemligen

under det första halfåret, räknadt från och med den 1 januari det år,

då de nya styrelserna skulle börja sin verksamhet, extra revisionspersonal

anställas vid dessa styrelser för att biträda vid granskningen

af det näst föregående årets räkenskaper, som skulle till dem direkt

insändas. Huru stor denna extra revisionspersonal behöfde vara, kunde

ej nu afgöras, men i hvarje fall borde den deraf föranledda kostnaden

ej blifva större, än att den kunde af tillgängliga medel bestridas.

Kongl. Majrts nu föreliggande förslag innebär, enligt utskottets

uppfattning, ett fullföljande af den på grund af 1892 års urtima Riksdags

beslut inledda utvecklingen af arméns förvaltningsväsende, i hvad

detta förslag afser utvidgande af arméfördelningschefernas förvaltningsmyndighet

samt tillämpande af principen om sjelfhushållning vid de

lägre truppförbanden.

Sjelfhushållning vid truppförbanden, i den mån sådant kan ske,

anser utskottet vara ett kraftigt medel till främjande af en sparsam

och ändamålsenlig användning af de till landtförsvarets behof anvisade

medlen, och vill utskottet dervid endast framhålla, att vid fördelningen

å truppförbanden af dertill afsedda anslag under fjerde hufvudtiteln,

det effektiva antalet man eller hästar samt det verkliga antalet tjenstgöringsdagar

under året, enligt hvad utskottet inliemtat, är afsedt att

läggas till grund för dervid förekommande beräkning.

Med ökad sjelfhushållning vid trupperna torde också uppkomma

behof af en revision, som på nära håll kan följa förvaltningen af de

till truppförbandens förfogande stälda medlen, och de betänkligheter,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

47

som från åtskilliga håll uttalats emot förslaget om förflyttning till

arméfördelningarna af den nu inom arméförvaltningen försiggående

första revisionen af arméns räkenskaper, kan utskottet icke dela. Ifrågasättas

kan visserligen, om icke jemväl domsrätten i anmärkningsmål

borde öfverflyttas från centralmyndigheten till arméfördelningscheferna

— och det synes som om kongl. förordningen angående behandlingen

af extra ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål den 11 december

1830, § 8, skulle gifva anledning dertill — men utskottet har dock

ej velat hemställa om någon ändring af Kongl. Maj:ts förslag i denna

del, helst en dylik öfverflyttning, om den framdeles visar sig vara

önskvärd, lärer kunna ske i administrativ väg.

Den af vissa embetsmyndigheter uttalade farhågan, att fördelningsrevisorerna

skulle komma i osjelfständig ställning gent emot arméfördelningscheferna,

kan utskottet visserligen icke frånkänna en viss befogenhet,

och utskottet har derför velat framhålla nödvändigheten deraf

att, såsom ock, enligt hvad departementschefen meddelat, lärer vara

afsedt, deras ställning blifver i behörig författning eller instruktion

omgärdad med sådana bestämmelser, att de vid utöfvandet af sin tjenst

kunna känna sig fullkomligt sjelfständiga.

Mot förslaget att omorganisera arméförvaltningen till fyra särskilda

styrelser har utskottet hyst vissa betänkligheter, då det synts utskottet

som om detta särskiljande snarare skulle vara egnadt att försvaga

sammanhållningen mellan de olika grenarne af arméns förvaltning än

att afhjelpa den ofta öfverklagade bristen på samarbetande enhet dem

emellan. Om än bibehållandet af det centrala embetsverket, med vissa

förändringar i dess organisation — främst bland dem hela kassa- och

räkenskapsväsendets sammanförande på en byrå — möjligen kunnat

vara ändamålsenligare, anser sig utskottet, då samma mål, som man

derigenom vill uppnå, äfven bör kunna vinnas genom de instruktioner,

som lära komma att utfärdas för de särskilda styrelserna, likväl böra

biträda det föreliggande förslaget, helst detsamma i andra hänseenden

innebär väsentliga förbättringar af den nuvarande organisationen.

Beträffande detaljerna i de fyra styrelsernas organisation, har

utskottet ansett, att några smärre ändringar i förslaget böra vidtagas.

Hvad först angår de i staterna upptagna vaktmästarne, så enär

Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition (n:o 8) om förbättrade

lönevilkor för vissa vaktmästare icke af Riksdagen bifallits, har utskottet

i det förslag till stater för de särskilda styrelserna, som utskottet låtit

uppgöra (Bil. 1—4), upptagit vaktmästarnes ålderstillägg på sätt de nu utgå.

Vidare har utskottet i fråga om artilleristyrelsens sammansättning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ansett, att revisors- och registratorsbéfattningarna utan svårighet borde

kunna, såsom för fortifikationsstyrelsen är föreslaget, bestridas af en

och samma person. Visserligen lära de till artilleri styrelsen inkommande

målens antal icke obetydligt öfverstiga dem, hvilka ingå till

fortifikationsstyrelsen, men å andra sidan torde revisorsgöromålen å

artilleristyrelsen blifva föga betungande. Dessutom lärer intet hinder

förefinnas derför att under den ordinarie revisorns och registratorns

öfverinseende och på hans ansvar uppdraga diariiföringen till en

amanuens, helst i den nuvarande arméförvaltningen alla registratorsgöromål

handhafvas af amanuens under eget ansvar. Utskottet har på

grund häraf i sitt förslag till stat för artilleristyrelsen — i stället för

af Kongl. Maj:t föreslagna 1 registratorsbefattning och 1 revisorsbefattning,

hvardera med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar

1,200 kronor samt ålderstillägg — uppfört allenast »1 revisor, tillika

registrator», med enahanda löneförmåner och rätt till ålderstillägg.

Till arméförvaltningens juridiska biträde utgår enligt nu gällande

stat ett arfvode af 2,000 kronor om året, och enligt utskottets förmenande

bör samma ersättning vara tillräcklig för det juridiska biträde,

som för de föreslagna styrelserna kan erfordras. Då, enligt hvad

departementschefen anfört, ersättning till detta biträde beräknats i

artilleristyrelsens stat till 500 kronor, i fortifikationsstyrelsens stat till

1,500 kronor samt i intendenturstyrelsens stat till 1,000 kronor, eller

tillhopa 3,000 kronor, har utskottet ansett nedsättning kunna ega rum

i de till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättning m. m. å de

två sistnämnda styrelsernas stater uppförda belopp med 500 kronor å

hvardera staten.

I Kongl. Majrts förslag till stat för arméns sjukvårdsstyrelse har

det till 1 assistent, regementsveterinär, utgående arfvode — nu 800

kronor — upptagits till 1,200 kronor, hvilken förhöjning betingats deraf,

att assistenten ansetts skola i den nya sjukvårdsstyrelsen få ökade göromål.

Då emellertid denna ökning i göromål skulle föranledas allenast

deraf, att det militära veterinärväsendet, enligt Kongl. Maj:t,s förslag,

skulle från medicinalstyrelsen öfverflyttas till arméns sjukvårdsbyrå,

men det af Kong], Maj:t frainstälda förslag om de civila veterinärärendenas

öfverflyttning från medicinalstyrelsen till landtbruksstyrelsen

enligt kamrarnes vid behandling af riksstatens sjette hufvudtitel fattade

sammanstämmande beslut afslagits, samt båda kamrarne dervid gillat

utskottets i utlåtandet angående berörda hufvudtitel uttalade mening

derom, att det civila och militära veterinärväsendet icke borde skiljas

från hvarandra, i enlighet hvarmed det militära veterinärväsendet fort
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

49

farande komme att stå under medicinalstyrelsens förvaltning, har utskottet

i sitt förslag till stat för arméns sjukvårdsstyrelse upptagit förenämnda

arfvode med samma belopp som i nu gällande stat för intendentsdepartementets

sjukvårdsbyrå eller med 800 kronor.

I öfrigt har utskottet icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts

förslag och hemställer derför,

att Riksdagen må,

a) med godkännande af de i statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 14 januari 1898 angifna

grunder för förändrad organisation af arméns

centrala styrelse samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,

intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse

upprättade nya stater (bil. n:is 1—4),

äfvensom de för åtnjutande af i dessa stater upptagna

aflöningsförmåner i statsrådsprotokollet angifna

vilkor, i riksstaten för år 1899 å fjerde hufvudtiteln

uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp,

nemligen:

till artilleristyrelsen ...................... kronor 17,300: —

» fortifikationsstyrelsen .................. » 16,300: —

j> intendenturstyrelsen................... » 88,500: —

» arméns sjukvårdsstyrelse............ » 17,270: —;

samt

b) vid bifall härtill ur riksstaten för samma år

utesluta anslaget till arméförvaltningen 147,265 kronor.

Generalitetsstaten.

2:o. Under punkt 2:o i statsverkspropositionen angående fjerde hufvud- Angående

titeln har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med godkännande af

den vid statsrådsprotokollet fogade nya stat för generalitetsstaten, [2.]

öka anslaget till generalitetsstaten, nu kronor 124,660, med 8,000

kronor till kronor 132,660.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

han under näst föregående punkt utförligt yttrat sig i fråga om den

förändring i anslaget till generalitetsstaten, som enligt hans mening

borde ega rum. Till hvad der anförts vore ej annat att tillägga, än

att den förhöjning i anslaget till generalitetsstaten, som sålunda förordats,

syntes böra vidtagas, äfven om den förändrade organisationen

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

af arméns förvaltning icke skulle vinna bifall, hvarvid dock borde

erinras derom, att det nuvarande anslaget till intendenturcorpsen i viss

mån berördes af den förändring i anslaget till generalitetsstaten, som

nu ifrågasattes.

Utskottet, som emot förevarande framställning ej funnit något att

erinra, får på de af departementschefen anförda skäl hemställa,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade

nya stat för generalitetsstaten (bil. n:o 6), öka anslaget

till generalitetsstaten, nu 124,660 kronor med 8,000

kronor till 132,660 kronor.

Generalstaben.

Angående 3:o. Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att, under förutsättning

generalstaben. af bifa11 fil1 bvad urider punkten 6:o föresloges, medgifva, att från krigs[3.

] arkivariebeställningen vid generalstaben måtte frånskiljas alla till den

med samma beställning förenade redogörarebefattningen hörande göromål

och att dessa göromål måtte öfvertagas af tjensteman vid intendenturcorpsen,

samt att Kongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande

stat för generalstaben, att det i denna stat för en amanuens uppförda

arfvode, 1,800 kronor, uteslötes och i stället i staten uppfördes arfvoden

till en bibliotekarie med 1,000 och till en aktuarie med 800

kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört

följande.

I skrifvelse den 6 december 1895 hade t. f. chefen för generalstaben

framstält förslag till ombildning vid dåvarande krigksarkivariens

afgång af de å generalstabens stat uppförda krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna.

Hans berörda förslag hade varit grundadt derpå, att

då med krigsarkivariebeställningen enligt gällande bestämmelser vore

förenadt åliggandet att vara redogörare vid såväl generalstaben som

rikets. allmänna kartverk, men det vore omöjligt för en person att

nöjaktigt fullgöra alla de sins emellan så olikartade göromål, som sålunda

ålåge krigsarkivarie!!, och då göromålens gång inom generalstaben

kräfde, att der funnes anstälda dels en bibliotekarie för vården

af biblioteket med dess samlingar och dels en aktuarie för vården

och handhafvandet af kommunikationsafdelningens vidlyftiga samling

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

51

af uppgifter, ritningar och planer, så borde vid krigsarkivariens afgång

krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna vid generalstaben omskapas

till fyra särskilda beställningar, nemligen en krigsarkivarie-, en bibliotekarie-,

en aktuarie- och en redogörarebeställning, af hvilka beställningar

de tre förstnämnda borde tillsättas på förordnande och aflönas

med arfvoden på generalstabens stat, men redogörarebeställningen bestridas

af en intendent från intendenturcorpsen.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad t. f. chefen för generalstaben

sålunda hemstält, hade Kongl. Maj:t föreslagit sistlidet års

Riksdag att medgifva, dels att vid dåvarande krigsarkivariens afgång

måtte få indragas de å generalstabens stat för en krigsarkivarie uppförda

löneförmåner, 4,000 kronor jemte två ålderstillägg, samt det för

en amanuens der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å

samma stat uppföras arfvoden, till en krigsarkivarie 2,500 kronor, till

en bibliotekarie 1,000 kronor och till en aktuarie 800 kronor, dels ock

att, för tillgodoseende af behofvet af redogörare vid generalstaben, å

intendenturcorpsens stat måtte uppföras aflöning för ytterligare en

intendent af andra klassen med angifvet belopp.

Denna proposition hade icke vunnit Riksdagens bifall till följd

deraf, att kamrarne vid behandlingen deraf stannat i skiljaktiga beslut.

Med erinran härom hade t. f. chefen för generalstaben i skrifvelse

den 28 juni 1897 ånyo upptagit frågan och dervid framhållit, att det

å ena sidan vore oundgängligen nödvändigt att från krigsarkivariebefattningen

frånskilja redogöraregöromålem men att det å andra sidan,

med hänsyn till hvad inom Riksdagen vid ärendets föregående handläggning

förekommit, icke syntes böra ifrågasättas någon förändring i

afseende å krigsarkivariens nuvarande löne- och pensions förhållanden.

Häraf blefve emellertid en följd, att vid laga förfall för krigsarkivarien

icke någon del af hans löneförmåner skulle kunna användas till vikaries

aflönande, hvarför det blefve nödvändigt antingen att bibehålla den

nuvarande amanuensen med hans nuvarande arfvode, 1,800 kronor, och

dubbla tjenstgöringsslcyldighet dels inom krigsarkivet och dels i biblioteket,

eller ock att dela denna amanuensbefattning i två befattningar,

en bibliotekariebefattning med arfvode af 1,000 kronor och en för

krigsarkivet afsedd amanuensbefattning med arfvode af 800 kronor.

Af dessa båda alternativ ansåge t. f. chefen för generalstaben, att det

senare obetingadt egde företräde. Hvad aktuariebefattningen vidkomme,

hade någon erinran mot denna befattnings behöflighet eller mot det

för densamma föreslagna arfvodet, 800 kronor, icke inom Riksdagen

förekommit. Hvad redogöraren beträffade, ansåge t. f. chefen för

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

generalstaben visserligen det lämpligaste vara, att denne tjensteman,

som skulle handhafva både generalstabens och allmänna kartverkets

betydliga anslag, vore tjensteman vid intendenturcorpsen; men då,

med hänsyn till hvad i detta afseende inom Riksdagen förekommit,

det icke skäligen borde ifrågasättas att för allenast detta ändamåls

vinnande öka intendenturcorpsens personal, ansåge sig t. f. chefen för

generalstaben böra föreslå inrättandet vid generalstaben af en redogörarebefattning

med årligt arfvode, hvars belopp syntes böra bestämmas

till 2,500 kronor, att efter 5 och 10 års tjenstgöring förhöjas med

500 kronor hvardera gången.

På grund häraf hade han hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att från krigsarkivariebeställningen vid generalstaben

måtte frånskiljas alla till redogörarebefattningen hörande åligganden; att

nuvarande amanuensbeställningen måtte omskapas till två beställningar,

nemligen en bibliotekariebeställning med arfvode af 1,000 kronor och

en arkiv-amanuensbeställning med arfvode af 800 kronor; samt att på

generalstabens stat måtte uppföras två nya beställningar, nemligen en

aktuariebeställning med arfvode af 800 kronor och en redogörarebeställning

med arfvode af 2,500 kronor, hvilket arfvode efter 5 och 10 års

tjenst skulle förhöjas med 500 kronor hvardera gången.

Öfver detta förslag hade arméförvaltningen å civila departementet

afgifvit underdånigt utlåtande och dervid förklarat sig icke hafva annat

att erinra mot förslaget, än att, då det syntes lämpligast, att intendenturcorpsen

öfvertoge skyldigheten att tillgodose behofvet af redogörare

vid generalstaben, samt, i händelse ett i annan ordning väckt förslag

om ökning af intendenturcorpsens personal och anslag blefve genomfördt,

intendenturcorpsens personal syntes blifva tillräcklig för bestridande

af äfven denna redogörarebefattning, hvad t. f. chefen för genalstaben

föreslagit i fråga om uppförande å generalstabens stat af

arfvode åt en särskild redogörare syntes kunna förfalla.

Äfven generalintendenten hade, så vidt ärendet anginge.intendenturcorpsen,

afgifvit underdånigt utlåtande öfver förslaget och dervid anfört,

att något tvifvel icke kunde råda derom, att de bestyr, som skulle

tillhöra den ifrågasatta redogörarebefattningen, skulle kunna väl tillgodoses

på det sätt, som t. f. chefen för generalstaben föreslagit, men

att emellertid befattningen, likasom öfriga dylika befattningar vid armén,

syntes böra bestridas af tjensteman vid intendenturcorpsen, hvarvid

dock borde erinras, att enär hvarken vid intendenturcorpsens nuvarande

organisation eller i det förslag till corpsens förändrade organisation,

som för närvarande förelåge, beräknats någon tjensteman, afsedd

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

53

att bestrida redogörarebefattningen vid generalstaben, det vore nödvändigt

att, för den händelse de göromål som- tillkomme redogöraren vid

generalstaben, skulle bestridas af tjensteman vid intendenturcorpsen, å

intendenturcorpsens stat uppfördes särskilda aflöningsförmåner för en

sådan tjensteman (en intendent af andra klassen).

För egen del har departementschefen anfört, att han icke kunde

i allo biträda t. f. chefens för generalstaben förevarande förslag. Väl

vore han ense med honom i fråga om nödvändigheten att från den

nuvarande krigsarkivariebefattningen vid generalstaben frånskilja alla

de åligganden, som tillkomme honom såsom redogörare, äfvensom i

fråga om behofvet af de föreslagna bibliotekarie- och aktuariebefattningarna;

och åberopade han i dessa hänseenden hvad han, då frågan

nästlidet år inför Kongl. Maj:t anmäldes, derom anförde. Deremot

kunde han icke tillstyrka t. f. chefens för generalstaben förslag om inrättande

vid generalstaben af en arkiv-amanuensbeställning eller om

uppförande å generalstabens stat af arfvode åt en redogörare. I det

förslag till ombildning af generalstabens civilmilitära personal, som

t. f. chefen för generalstaben framstälde i sin förut omförmälda skrifvelse

den 6 december 1895, hade någon arkiv-amanuensbeställning icke

varit upptagen, och det skäl, som t. f. chefen för generalstaben nu anfört

för behofvet af en dylik beställning, syntes icke öfvertygande.

Detta skäl skulle nemligen vara, att, vid förfall för krigsarkivarien,

någon del af hans aflöningsförmåner icke skulle kunna användas till

aflönande af vikarie och att det derför vore nödvändigt att vid hans

sida sätta en amanuens, som vid dylikt förfall kunde uppehålla krigsarkivariebefattningen.

Detta syntes dock icke vara nödvändigt, enär det

icke borde möta något hinder att af generalstabens besparingar eller,

om så skulle erfordras, af andra medel bereda godtgörelse åt den person,

som vid påkommande förfall för krigsarkivarien erhölle förordnande

att uppehålla hans befattning.

Hvad anginge redogörarebefattningen, vidhölle departementschefen

den mening, han nästlidet år uttalade, nemligen att denna befattning

lämpligast borde uppehållas af tjensteman vid intendenturcorpsen. Att,

såsom då ifrågasattes, för detta ändamål inrätta en ny intendentsbeställning

af andra klassen vid intendenturcorpsen, ansåge han sig dock nu

icke böra obetingadt vidhålla. Skulle nemligen det förslag till omorganisation

och utvidgning af intendenturcorpsen, som i det föregående omförmälts

och hvarom här nedan under punkt 6:o förslag komme att framläggas,

vinna bifall, borde något hinder icke möta att med den sålunda

betydligt tillökade personalen vid intendenturcorpsen uppehålla äfven

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[4-]

ifrågavarande redogörarebeställning. Skulle deremot nämnda förslag

icke godkännas, blefve det nödvändigt, antingen att, på sätt departementschefen

förra året tillstyrkte och äfven nu förordade, intendenturcorpsen

för uppehållande af ifrågavarande redogörarebeställning tillökades

med en intendentsbeställning af andra klassen och således aflöningsförmåner

för en dylik beställning uppfördes å intendenturcorpsens

stat, eller ock, om detta icke godkändes, att å generalstabens stat uppfördes

aflöningsförmåner åt en redogörare, hvilka förmåner lämpligen

kunde bestämmas till 2,500 kronor om året.

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrker bifall till den förändring i

intendenturcorpsens organisation, som af Kongl. Maj:t i punkten 6:o

under denna hufvudtitel föreslagit, samt icke har något att erinra mot

hvad i förevarande punkt blifvit ifrågasatt hemställer,

att Riksdagen måtte, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet här nedan under punkt 6:o föreslår,

medgifva, att från krigsarkivariebeställningen vid generalstaben

må frånskiljas alla till den med samma

beställning förenade redogörarebefattningen hörande

göromål, och att dessa göromål må öfvertagas af

tjensteman vid intendenturcorpsen, samt att Kongl.

Maj:t må på det sätt ändra gällande stat för generalstaben,

att det i denna stat för en amanuens uppförda

arfvode, 1,800 kronor, uteslutes och i stället i staten

uppföras arfvoden till en bibliotekarie med 1,000 kronor

och till en aktuarie med 800 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till generalstaben i riksstaten uppföras

med oförändradt belopp.

Artilleristaben.

4:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under fjerde hufvudtiteln

i punkt 4:o föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkt

l:o föreslagits, med godkännande af den vid statsrådsprotokollet fogade

nya stat för artilleristaben, öka anslaget till artilleristaben, nu kronor

12,200, med 1,200 kronor till kronor 13,400.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

55

Till stöd för denna framställning har departementschefen åberopat

hvad han derom i sammanhang med förslaget till ny organisation af

arméns förvaltning under punkt l:o anfört och som här ofvan linnes

återgifvet.

Utskottet har emot ifrågavarande framställning ej funnit skäl till

annan erinran, än att det i den föreslagna staten under anmärkning 2

intagna stadgande, att vaktmästarens lön skulle efter tio års tjenst

höjas med ett andra ålderstillägg å 100 kronor, torde böra utgå, enär

Kongl. Maj:ts särskilda proposition om medgifvande af dylik förmån åt

en del andra vid embetsverken i hufvudstaden anstälda vaktmästare

icke vunnit Riksdagens godkännande.

Utskottet hemställer,

att, vid bifall till hvad utskottet under punkt l:o

härofvan hemstält, Riksdagen må, med godkännande

af bifogade förslag till stat för artilleristaben (bil.

n:o 7), öka anslaget till artilleristaben, nu 12,200 kronor,

med 1,200 kronor till 13,400 kronor.

Aflöning och rekrytering.

5:o. I punkten 5:o under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen:

a) att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag

till stat för Gotlands trupper, medgifva, att Gotlands infanteriregemente

och artillericorps måtte omorganiseras på sätt nämnda stat

utvisade, äfvensom att under öfvergångstiden å staten uppkommande

besparingar finge användas till bekostande af erforderlig nyuppsättning

af munderingspersedlar och anskaffning af stamhästar samt till uppförande

för artillericorpsen af stall och ridhus;

b) att medgifva, att Kongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande

stater för Första Svea och Vendes artilleriregementen samt Gotlands,

Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, att lönen på stat för de vid

dessa regementen och corpser anstälda rustkammarsmeder, gevärshandtverkare

och stockmakare skulle från och med år 1899 utgå med 700

kronor;

Angående

ökning af

detta anslag.

[5.]

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

c) att, vid bifall till livad under l:o föreslagits, medgifva, att

Ivongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande stat för fortifikationen,

att de i samma stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,

tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslötes och i stället i nämnda

stat uppfördes arfvode åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med

500 kronor;

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c) föreslagits, öka anslaget

till aflöning och rekrytering, nu kronor 8,495,500, med kronor

39,370 till kronor 8,534,870.

Angående framställningar under a) här ofvan har departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom t. f. chefen för

generalstaben i skrifvelse den 30 november 1896 uttalat sig för nödvändigheten

bland annat af en förändrad organisation af truppförbanden

å Gotland i syfte att dels tillgodose mobiliseringsbehofvet af stamanstäld

och f. d. stamanstäld personal och dels möjliggöra fredsöfningarnas

ändamålsenliga bedrifvande, och hade t. f. chefen för generalstaben

i sådant afseende anfört följande.

Vid den organisation af trupperna på Gotland, som genomfördes

år 1886, hade infanteri- och artillerivapnen åtskilts. Infanteriet hade

organiserats såsom ett regemente på i fredstid 2 bataljoner med en

officerscorps, afsedd att i krigstid lemna befälhafvare äfven för reservoch

depotafdelningar samt landstormskompanier, med en fast underofficerscorps

samt med en stamtrupp af 140 man underbefäl och 40

menige. Artilleriet hade organiserats såsom en särskild corps på i

fredstid 2 liniebatterier å 6 kanoner och 1 fästningskompani, med en

ytterst svag befälskader samt en stamtrupp af 25 man underbefäl och

75 menige, men utan stamhästar.

Genom den förbättrade härordningen af år 1892 hade värnpligtsbestämmelserna

för Gotland ändrats derhän, att öfningstiden, som dittills

varit fördelad på 3 år, hvarigenom det varit möjligt att under

regementsmötet inkalla 3 beväringsklasser, fördelades på 2 år, hvarjemte

de å Visby sjömanshus inskrifne värnpligtige tilldelades flottan.

Följderna häraf hade visat sig deruti, att genom borttagandet af den

tredje beväringsklassen från fredsöfningarna den vid regementsmötet

närvarande styrkan, oaktadt både första och andra beväringsklasserna

deltoge uti ifrågavarande möte, vore så ringa, att icke ens en bataljon

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

57

kunde vid infanteriet nöjaktigt sammansättas och. öfvas och om regementsutbildning

således icke kunde varda tal. Dertill komme, att den

år 1886 beslutade organisationen visat sig i så måtto förfelad, att vid

infanteriet de 40 menige icke kunde räcka till att rekrytera de 140

korpralerna, bland hvilka afgången vore ganska stor, till följd hvaraf

äfven största delen af de menige utgjordes af rekryter och allt för

många af korpralsbeställningarna vore vakanta; att, till följd af artillerikaderns

ringa styrka, infanteri officerare måst beordras upprätthålla tjensten

vid artilleriet; att artilleristamtruppen vore för liten för att mobiliseringsbehofvet

af stamanstälda och f. d. stamanstälda skulle kunna

tillgodoses; samt att, till följd af bristen på stam hästar, artillericorpsens

utbildning blefve underhaltig.

Då sålunda Gotlands försvarsorganisation hvarken qvantitativt eller

qvalitativt förmådde motsvara de fordringar, den vore afsedd att fylla,

vare sig med hänsyn till möjligheten af fredsöfningarnas ändamålsenliga

anordnande och bedrifvande eller med hänsyn till möbiliseringsbehofvet,

vore det nödvändigt tillse, genom hvilka medel försvaret inom denna

vår för såväl neutralitetsbrott som fiendtlig ockupation i händelse af

krig mest utsatta provins skulle kunna nödtorftigt upphjelpas.

De åtgärder, genom hvilka de största olägenheterna kunde afhjelpas,

hade synts t. f. chefen för generalstaben vara, bland annat:

att, då i hvarje fall linietrupper icke kunde uppställas på Gotland

till nämnvärdt större antal, än hittills beräknats, öns försvar måste,

i motsats till å fastlandet, grundas på landstormens uppträdande med

de fåtaliga linietrupperna såsom stöd, hvadan landstormens användande

så mycket som möjligt redan i fredstid borde förberedas;

att, enär försvaret af Gotland måste utföras med i hufvudsak lösligt

organiserade och svagt utbildade infanteritruppförband, det vore af

så mycket större vigt och betydelse, att artilleriet erhölle en så fullständig

organisation och nöjaktig utbildning som möjligt och i dessa

afseenden i det närmaste likstäldes med artilleriet på fastlandet, hvarvid

den derför erforderliga ökningen af officersbeställningarna borde,

för att minska kostnaderna, kunna i någon mån ske genom att dylika

beställningar öfverfördes från infanteriet till artilleriet;

att infanteriet, i sammanhang med öfverföring af en del officersbeställningar,

förseddes med ökad stamtrupp till sådan styrka, att tillgången

på stamanstälda och f. d. stamanstälda infanterister måtte

kunna beräknas vid mobilisering fylla det afsedda behofvet vid de

truppförband af infanteriet, hvilka enligt organisationen skulle uppsättas,

och derjemte afgifva någon mindre del till stam åt landstormsBih.

titt Riksd. Rent. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kompanierna, äfvensom att de menige stamanstäldas antal blefve något

så när proportionerligt till antalet underbefäl, så att afgången bland

detta kunde tillbörligen fyllas med examinerade menige, ocli att fredsöfningarna

måtte kunna med erforderlig styrka bedrifvas; samt

att, i sammanhang med ofvan nämnda förändringar uti infanteriets

och artilleriets organisation, sådana rättelser uti de för de båda vapnen

hittills gällande stater vidtoges, hvilka erfarenheten visat vara önskvärda.

Härjemte hade t. f. chefen för generalstaben i detta sammanhang

jemväl uttalat sig angående nödvändigheten af, att det fasta försvaret

å Gotland ordnades.

Utgående från dessa förutsättningar, hade t. f. chefen för generalstaben

ansett, att de erforderliga organisationsförändringarna skulle i

hufvudsak blifva följande.

Den förut antydda omöjligheten att med den nu befintliga stamtruppen

hålla underbefälsgraderna vid Gotlands infanteriregemente fylda,

tillika med nödvändigheten att för truppförbandens utbildning under de

årliga regementsmötena förfoga öfver ett så pass stort antal menige,

att" de truppförband, som skulle öfvas, verkligen måtte kunna uppsättas

med ett minimum af styrka, hvilket ej med den nuvarande stamstyrkan

läte sig göra, fordrade dels en ökning af stamtruppen, dels en

sådan reglering af förhållandet mellan antalet underbefäl af manskapet

och antalet menige, att det förra inskränktes till nätt och jemt det af

mobiliseringsplanerna betingade behofvet vid infanteriet och de trängafdelningar,

hvilka på Gotland äfven måste uppsättas af infanteriet,

under det återstoden af den ökade stamtruppen utgjorde en så mycket

större tillgång på stamutbildadt manskap i ledet och tillika vore en

reserv för fyllandet af befintliga luckor bland underbefälet och skulle

möjliggöra en tilldelning af något stammanskap till uppbådade landstormsafdelningar.

Enligt beräkningar, gjorda med hänsyn till behofvet

af stamtrupp såväl vid mobilisering som vid de årliga regementsmötena,

borde den nuvarande manskapsstyrkan, spelet oberäknad!,, ökas från

180 till 400 man, eller med 220 man.

Vidare blefve det nödvändigt, särskildt med hänsyn till Gotlands

försvarskrafters, från hären å fastlandet fristående mobilisering, att öka

antalet af vissa beställningar, så att mobiliseringsbehofvet för infanteritruppförbanden

skulle kunna fyllas, hvartill komme, att sjukvårdsbeställningsmän

måste beräknas äfven för landstormsafdelningarna, hvilka,

såsom ofvan vore nämndt, för Gotlands försvar skulle hafva en vida

större betydelse än på fastlandet. Af nu antydda skäl borde antalet

såsom sjukvårdssoldater utbildade menige ökas från 8 till 16 såsom

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

59

vid ett infanteriregemente å fastlandet. Vidare borde spelet, för fyllandet

af mobiliseringsbehofvet vid linie-, depot- och trängafdelningarna,

ökas med 7, hvilka lämpligen torde kunna tilldelas den lägre trumslagare(hornblåsare-)aflöningen,

i samband hvarmed anslaget till musiken, liksom

vid infanteriregementena å fastlandet, borde ökas från 1,000 till 2,000

kronor, hvilken ökning vore så mycket mer af behofvet påkallad, som,

i olikhet med vid indelta armén, inga anslag i form af indragna rotar

här funnes. Äfven en regemetsväbel-beställning ansåges böra, i likhet

med vid infanteriregementena å fastlandet, tillkomma, helst behofvet af

en sådan redan under fredsöfningarna vore oafvisligt, hvadan ock årligen

en underofficer beordrats förrätta tjensten. En ökning af den å

stat anstälda militära läkarepersonalen vore äfven af behofvet påkallad.

För närvarande funnos endast 1 regements- och 1 bataljonsläkare å

stat, båda med tjenstgöringsskyldighet äfven vid artillericorpsen, och

den förre derjemte med skyldighet att besörja sjukvården vid sjukhuset

i Visby. Af det vid mobilisering erforderliga antalet läkare kunde på

sin höjd ett par påräknas af de å ön bofasta civila läkarne, hvadan

en ökning redan af denna omständighet vore motiverad. Härtill komme,

att behofvet af ytterligare en läkare gjorde sig gällande äfven i fredstid,

enär öfningarna samtidigt försigginge på tre ställen: Visborgs slätt,

Visby och Martebo skjutfält (eller vid Fårösund). En extra läkare hade

derför under mötestiden årligen måst sändas till Gotland.

Den vida större betydelse, som landstormen hade på Gotland än

på fastlandet, fordrade, att så mycket som möjligt i fredstid gjordes

för att förbereda densammas användande vid krigstillfällen. Härtill

hörde, dels att inom de särskilda kompaniområdena upprättades mindre

förrådsbodar till förvar af för landstormen erforderliga gevär och ammunition

samt de oeftergifligaste utrustningspersedlarna, såsom fälttecken,

hufvudbonader, bröd- och ammunitionspåsar, äfvensom några

arbetsredskap, hvilka förrådsbodar kräfde ett penningbelopp till ersättning

åt tillsyningsmännen, dels att, i den mån medel kunde beredas,

frivilliga skjut- eller andra öfningar borde, der så läte sig göra, anordnas

med landstormsmännen. För ofvan nämnda landstormsändamål

borde i regementets stat uppföras under rubrik »Lan d sto rm en» ett belopp

af 3,000 kronor, och borde kostnaderna för uppförandet af förutnämnda

förrådsbodar, hvilkas antal, då utom en inom hvarje kompaniområde

äfven en å Fårösund och en å Vamlingbolandet torde böra finnas, uppginge

till 10, kunna bestridas med besparingar å staten under tiden

för öfvergången till den nya organisationen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Å andra sidan borde det, under förutsättning af infanteristamtruppens

föreslagna ökning och den förut såsom nödvändig antydda ökningen

af såväl befäl som stamtrupp vid artillericorpsen, varda möjligt

att åstadkomma en kostnadsminskning genom indragning af en del

befälsbeställningar vid infanteriregementet. Visserligen kunde det vid

första påseendet synas mindre välbetänkt att i något afseende minska

tillgången på befäl, men dervid borde bemärkas, att frågan här gälde

att med så liten, kostnadsökning som möjligt gifva den för Gotlands

försvar ytterst vigtiga artillericorpsen den bästa möjliga organisation.

De befälsbeställningar, hvilka under angifna förutsättning och med

behörigt afseende fästadt vid linie-, depot-, träng- och landstormsafdelningarnas

mobiliseringsbehof, syntes kunna indragas vid infanteriregementet,

vore 5 kaptener af 2. klass, 2 löjtnanter af 1. klass, 3 löjtnanter

af 2. klass (bland hvilka en i militärbefälhafvarens stab tjenstgörande

regementsadjutant skulle ersättas med en subalternofficer vid

artillericorpsen), 2 underlöjtnanter, 16 korpraler och 4 vicekorpraler.

Beträffande Gotlands artillericorps hade t. f. chefen för generalstaben

anfört, att den undantagsställning med hänsyn till såväl befäls- och

stampersonalens styrka som befälets aflöningsförmåner m. m., hvilken

nämnda corps för närvarande intoge i förhållande till artilleriet å fastlandet,

icke kunde motiveras, då kompetensvilkoren för befordran vore

desamma och artillericorpsen, af förut antydda skäl, obestridligen måste

vara i fullt ut lika tjenstdugligt skick, hvarför krigsförberedelsen måste

af befälet här kräfva samma slags och lika intensiv tjenstgöring som

vid artilleriet på fastlandet.

En naturlig följd af dessa förhållanden vore derför:

att löneförmånerna inom de särskilda lönegraderna och för de särskilda

befattningarna bringades till öfverensstämmelse med motsvarande

förmåner vid fastlandsartilleriet;

att antalet beställningar inom de olika lönegraderna reglerades med

hänsyn dels dertill, att förhållandet mellan olika grader icke blefve allt

för mycket ogynsammare för befordran än vid fastlandsregementena,

och dels dertill, att mobiliseringsbehofvet måtte kunna fyllas utan tillgripande

af ett så stort antal befordringar från lägre grader, att erforderliga

förgångsmän af menige stamanstälda icke komme att finnas;

att stamstyrkan ökades så mycket, att dels afgången bland underbefäl

och beställningsmän måtte kunna ersättas med examinerade menige,

och dels mobiliseringsbehofvet af stamanstälda och f. d. stamanstälda

måtte vara i någon mån tillgodosedt;

att stamhästar tilldelades artillericorpsen, hvarmed följde tillsättan
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

61

det af en veterinär på stat samt uppförande af arfvoden till stallmästare

och hofslagaresoldater; samt

att i öfrigt beloppen af en del särskilda anslag beräknades efter

samma proportion till styrkan som vid det öfriga artilleriet.

Med hänsyn till såväl mobiliserings- som fredstjenstgöringsbehofvet

borde corpsens befälspersonal utgöras af 1 chef (öfverstelöjtnant eller

major) — hvilken, i likhet med regementsofficerarne vid fältartilleriet,

borde förses med två tjenstehästar — 3 batteri-(kompani-) chefer och

1 tygförråd sofficer (3 kaptener af 1. och 1 kapten af 2. klassen), 7

löjtnanter af 1. klassen, 4 underlöjtnanter, 1 bataljonsveterinär, 3 styckjunkare,

8 sergeanter af 1. klassen, 1 stabstrumpetare, 11 förste

konstaplar och 15 andre konstaplar; och borde, i likhet med på fastlandet,

dagaflöning för officerare och underofficerare beräknas för hela

året. Tygstaten borde enligt enahanda grunder utgöras af 1 förrådsförvaltare,

1 handtverksmästare och 1 rustkammarsmed.

Något skäl, hvarför icke vid Gotlands artillericorps skulle finnas

lika många kaptenslöner af 1. klassen som antalet batterier och kompanier,

då så vore förhållandet vid fastlandsregementena, borde icke

rimligen kunna anföras. Dessutom vore en särskild förrådsofficer på

Gotland nödvändig i betraktande af den jemförelsevis stora depot af

tyg-, ammunitions- och gevärspersedlar, som med hänsyn till öns isolerade

läge der måste äfven i fred finnas, hvarför en kaptensbeställning

af 2. klassen fortfarande syntes böra bibehållas. Hvad ökningen

af subalternofficersgraderna vidkomme, så föranleddes den dels af mobiliceringsbehofvet

för artillericorpsen, dels deraf, att, då militärbefälliafvaren

skulle inspektera artillericorpsen till personal, hästar och materiel

m. m., det syntes lämpligt utbyta den i hans stab enligt gällande

stat tjenstgörande infanteriadjutanten mot en artilleriadjutant, på det

att han måtte ega tillgång till en tekniskt bildad officers biträde, och

dels deraf, att tjenstgöringen vid artillericorpsen, trots dess nuvarande

ringa stamstyrka, icke hittills kunnat uppehållas, utan tidtals infanteriofficer

måst beordras att tjenstgöra vid artilleriet. Förhållandet 7 till

4 mellan antalet löjtnanter och underlöjtnanter vore dock fortfarande

något mindre gynsamt för avancementet än vid det öfriga artilleriet.

Antalet underofficerare vore beräknadt för fredsbehofvet, hvaremot

bristen enligt mobiliseringsbehofvet borde fyllas genom befordran från

lägre grad.

Behofvet af stabstrumpetare utgjorde vid mobilisering två, af hvilka

en ansåges böra finnas på stat och den andre tillsättas genom befordran

vid mobilisering.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Af konstaplarne vore enligt nu gällande stat 5 förste, 8 andre och

12 vicekonstaplar. Sistnämnda grad och titel vore i hög grad olämplig

såsom endast för Gotland förekommande och såsom medförande,

oaktadt samma kompetensvilkor, lägre tjensterang än andra konstaplars,

hvilket vid numera icke sällan förekommande tjenstgöring med det

öfriga artilleriet förefölle vicekonstaplarne synnerligen förhatligt, i synnerhet

som de, till följd af befälets vid artilleri corps en ringa antal,

oftast finge bestrida så vigtiga befattningar som t. ex. en kanonbefälliafvares

(vid det öfriga artilleriet en sergeants- eller förste konstapelsbefattning).

Dessutom hade det visat sig svårt, för att icke säga

omöjligt, att med nuvarande låga aflöning för denna grad hålla densamma

fulltalig, i synnerhet som utsigten till vidare befordran vore

dålig, då af corpsens samtliga konstaplar endast 1 -> utgjordes af förste

konstaplar, under det att vid det öfriga artilleriet förste konstaplarne

utgjorde hälften af hela antalet. Af dessa skäl och med hänsyn till

fredsbehofvet ansåges kon stapelsantalet böra bestämmas till 26, af hvilka

11 förste konstaplar, nemligen 4 vid hvarje batteri och 3 vid fästningskompaniet,

och de öfriga 15 andre konstaplar. Bristen enligt mobiliseringsbehofvet,

hvilken komme att ökas med bristen i sergeantsgraden,

måste fyllas genom befordran från lägre grad.

Såväl till följd af sistnämnda förhållande som med hänsyn dels

till behofvet af beställningsmän och öfriga stamanstälda vid mobilisering,

dels till angelägenheten att åvägabringa en sådan proportion mellan

totalstyrkan och antalet underbefäl och beställningsmän, att afgången

bland de senare kunde med någon grad af sannolikhet fyllas, måste

artillericorpsens stamstyrka ökas; och hade gjorda beräkningar gifvit

vid handen, att den minsta styrka, till hvilken den nuvarande stammen,

100 man, måste uppbringas, för att nu nämnda mål skulle vinnas, vore

140 man.

Förutom de ofvan nämnda 11 förste konstaplarne och 15 andre

konstaplarne, syntes det vara nödvändigt, derest fredstjenstgöringen

skulle behörigen kunna upprätthållas och mobiliseringsbehofvet af beställningsmän

fyllas af stamanstälda och f. d. stamanstälda, att i den

föreslagna stamstyrkan, 140 man, inginge 4 sjukvårdssoldater, 2 liofslagaresoldater,

3 handtverkssoldater och 5 trumpetare. Sjukvårdssoldaterna

behöfde sålunda ökas med 2, hofslagaresoldaterna skulle tillkomma,

de nuvarande 3 batterihandtverkarne utbytas, i likhet med hvad

redan skett vid det öfriga artilleriet, mot lika många handtverkssoldater,

och trumpetarne ökas med 3. Beträffande de sistnämnda, hvilkas föreslagna

antal äfven betingades af gällande exercisreglemente, torde af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

03

besparingsskäl den olikheten mot förhållandena vid fastlandsregementena

fortfarande kunna bibehållas, att inga batteritrumpetare af sergeants

grad tillsattes, men deremot de 5 afdelningstrumpetarne, jemte aflöningsförmåner

i likhet med afdelningstrumpetare vid fastlandsregementena,

äfven tilldelades såsom hittills 80 öres dagaflöning. Till musikinstruments

anskaffning och underhåll borde anslås 400 kronor, utgörande

hälften af motsvarande anslag vid ett artilleriregemente å fastlandet.

Dagaflöning för samtliga officerare och underofficerare samt stabstrumpetaren

och afdelningstrumpetarne borde af förut angifna skäl i

corpsens stat upptagas för 365 dagar, beklädnadsersättning för samtliga

underofficerare och stabstrumpetaren till samma belopp som vid

det öfriga artilleriet samt lönetillägg å 12 kronor för alla sergeanter i

likhet med förhållandet vid det öfriga artilleriet.

I likhet med vid det öfriga artilleriet borde batteri- (kompani-)

chefsarfvodet höjas från 400 till 600 kronor; ett arfvode för stallmästaren

borde tillkomma och kunde lämpligen bestämmas till hälften af ett dylikt

arfvode vid ett artilleriregemente å fastlandet, eller till 400 kronor;

informationsofficerens arfvode borde sättas lika högt som vid det öfriga

artilleriet och sålunda höjas från 450 till 500 kronor; regementsadjutanten

borde, liksom vid artilleriet å fastlandet, tilldelas ett arfvode

af 400 kronor, så mycket mer berättigadt, som adjutanten här förrättade

samma tjenst som en regemetsqvartermästare, och de båda informationsunderofficerarnes

arfvoden borde höjas till 100 kronor hvardera.

Manskapets löner, konstaplarnes och beställningsmännens arfvoden,

hand tve rkssoldaternas kommenderingstilläggsamtrekryteringskostnaderna

syntes böra i allo uppföras i staten enligt samma grunder, som gälde

vid det öfriga artilleriet; likaså de »särskilda anslagen», hvarvid Vaxholms

artillericorps torde kunna tjena till förebild med den skilnad,

att något anslag till bibliotek icke vore erforderligt, då militärbiblioteket

i Visby kunde för artilleriets behof.anlitas, hvaremot, såsom hittills,

ett anslag af 150 kronor till sjukvård åt manskapet vid stamtruppen

å länslasarettet i Visby syntes böra i staten uppföras.

För nävarande funnes vid artillericorpsen inga stamhästar. Antalet

legda hästar bestämdes åligen genom generalorder, och för år 1896

hade detta antal varit bestämdt till högst 30 vid rekryt- och konstapelskolorna,

högst 50 under regementsöfningarna samt högst 106

under marsch- och skjutöfningarna, allt under förutsättning, att dertill

anvisade belopp, tillsammans 6,000 kronor, icke öfverskredes. Dessutom

hade under åren 1895 och 1896 ytterligare anvisats 400 kronor

till legning af hästar för artillericorpsens deltagande i gemensamma

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o

fälttjenstöfningar med infanteriregementet. Medan batterierna på fastlandet

disponerade 80 hästar under regementsöfningarna, hade sålunda

hästantalet per batteri å Gotland, utom under marsch- och skjutöfningar,

utgjort endast 25, och hade kostnaden härför under år 1896 utgjort

ofvan nämnda 6,400 kronor jemte 2,442 kronor 65 öre för furragering,

skoning m. m., eller tillsammans 8,842 kronor 65 öre. Genom anskaffning

af stamhästar skulle undervisningen högst väsentligt underlättas,

utbildningen i rekryt- och konstapel skolorna göras mer fältmessig, kommendering

för genomgående af ridkurs på fastlandet icke behöfva förekomma

och förflyttningar af materielen mellan förråden kunna verkställas

utan särskild kostnad. Anskaffades 20 stamhästar och legdes

10 hästar under 40 dagar (rekryt- och konstapelskolans sommaröfningar)

samt 50 hästar under 22 dagar för beväringsrekryternas samöfning

med stammen, hvilket sistnämnda antal borde under 8 dagars

marsch- och skjutöfningar samt fälttjenst ytterligare ökas med 60

hästar, blefve den årliga kostnaden för hästar vid corpsen:

för remontering och skoning af samt medikament åt 20 stamhästar,

å 80 kronor per häst ....................................................... kr. 1,600: —

» utfodring af 20 stamhästar å 1 krona per häst om

dagen .................................................................................... » 7,300: —

» legning samt utfodring af 10 hästar under 40 dagar

å 4 kronor per häst om dagen..................................... .» 1,600: —

» legning samt utfodring af 50 hästar under 22 dagar,

å 4 kronor per häst om dagen............ ........................ » 4,400: —

» legning samt utfordring af 60 hästar under 8 dagar,

å 4 kronor per häst om dagen.................................... » 1,920: —

Summa kronor 16,820: —

Kostnaderna för första hästuppsättningen samt för åstadkommande

af stall och ridhus syntes kunna bestridas med besparingar å staten

under tiden för öfvergången till den nya organisationen.

Gent emot ofvan angifna ökningar svarade följande indragningar

och anslagsminskningar å artillericorpsens nuvarande stat, nemligen:

1 löjtnantsbeställing af 2. klassen och 3 sergeantsbeställningar af 2.

klassen samt''4 subaltern officers-, 12 vicekonstapels-och 3 batterihandtverkarearfvoden,

hvarjemte å tygstaten skulle indragas 1 tygofficers-,

1 tygförvaltare- och 2 gevärshandtverkarelöner, hvartill komme, att de

särskilda anslag, som berörde undervisningsväsendet, skulle minskas

med 100 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

65

De kostnader, som föranleddes af den förslagna hästlegningen, betingade

ingen ökning af anslaget.

I öfverensstämmelse med de grunder, lian sålunda angifvit, hade

t. f. chefen för generalstaben låtit utarbeta förslag till nya stater för

Gotlands infanteriregemente och artillericorps samt verkställa beräkning

af de ökade kostnader, som den föreslagna organisationens genomförande

skulle medföra; och utvisade denna beräkning, att den ökade

årliga kostnaden skulle uppgå till 77,524 kronor 80 öre.

Öfver detta förslag hade, enligt hvad departementschefen vidare

anförde, arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen

afgifvit utlåtande samt dervid anfört hufvudsakligen, att det

hade synts arméförvaltningen, som om nuvarande två stater för truppförbanden

å Gotland borde sammanföras till en stat för Gotlands försvar

skr after, hvilken, i betraktande af innehållet, lämpligen borde fördelas

i följande fyra grupper, nemligen:

I. Militärbefälhafvare med stab och civil personal;

II. Infanteriregementet;

III. Artillericorpsen; samt

IV. Särskilda anslag.

I t. f. chefens för generalstaben förslag hade förutsatts, att chefen

för artillericorpsen, såsom hittills, skulle, i egenskap af tygmästare, vara

chef för tygstaten på Gotland. Denna anordning borde betraktas såsom

en nödfallsåtgärd, som medförde väsentliga olägenheter, men hvilken

man för närvarande nödgats, detta oaktadt, tillgripa på grund af den

knappa tillgången på året om tjenstgörande officerare. Inom det öfriga

artilleriet egde ett motsvarande förhållande rum endast å Karlsborg

och i Landskrona. A sistnämnda ort vore emellertid anordningen

af tillfällig natur och afsedd att inom kort upphöra; å Karlsborg berodde

den helt och hållet på det ytterst ringa antalet officerare vid

den der förlagda artillericorpsen. Arméförvaltningen ansåge derför, att

en af kaptenerna vid Gotlands artillericorps borde, på samma sätt som vid

artilleriregementena på fastlandet (utom Första Svea artilleriregemente)

och Vaxholms artillericorps, påräknas såsom tygmästare i stället för

tygförrådsofficer, och torde i sådant fäll för honom böra tillkomma ett

arfvode, hvilket lämpligen syntes kunna bestämmas till samma belopp

som vid Vaxholms artillericorps eller hälften af hvad vid de nybildade

regementena å fastlandet utginge, eller således 300 kronor.

Bill. till Ritad. Prål. 18H8. 4 Snut!. 1 Afd. i) Haft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

I t. f. chefens för generalstaben förslag vore vidare tygstaten upptagen

till 1 förrådsförvaltare, 1 handtverksmästare och en rustkammarsmed.

Behofvet af ordinarie arbetskrafter vid tygverkstäderna vore

emellertid icke i erforderlig grad tillgodosedt med endast en handtverkmästare.

I förhållande till artilleriregementena å fastlandet, hvilka

alla (utom Första Svea) hade 6 handtverksmästare, borde Gotlands

artillericorps hafva 2 sådana, på det att materielens iståndssättande

efter öfningar måtte kunna ske i rätt tid och dess underhåll icke genom

användande af extra arbetare i allt för stor utsträckning blifva mer

än nödigt kostsam. Med anledning häraf borde å Gotlands artillericorps’

tygstat tillkomma ytterligare en handtverksmästare och således

för honom uppföras lön med 700 kronor och kommunionspenningar

med 5 öre. Den kostnadsökning, som genom dessa af arméförvaltningen

föreslagna förändringar skulle uppkomma, tillhopa 1,000 kronor 5 öre,

kunde emellertid, enligt arméförvaltningens åsigt, uppvägas genom en

nedsättning med lika belopp i de till militärbefälhafvarnes disposition

afsätta expensmedlen, hvilket i hvarje fall, och då numera inga möteskostnader

eller utgifter för sjukvård från dessa expensmedel bestredes,

läte sig göra, derest kostnaderna för resor komme att ersättas från

samma anslag, hvarifrån liknande förflyttningsutgifter utginge vid det

öfriga icke garnisonerade infanteriet samt vid fördelningsstabernas inspektionsresor.

Vidare hade arméförvaltningen erinrat, att, enligt vissa angifna kongl.

bref, militärbefälhafvaren, regementsqvartermästaren, den i militärbefälhafvarens

stab tjenstgörande regementsadjutanten samt regementsläkaren

egde åtnjuta den för tjenstgöring mellan vapenöfningarna uppförda

dagaflöningen enligt bestämmelserna i kongl. cirkuläret den 26 november

1875 för den vid dåvarande värfvade armén utgående dagaflöning, och

således under vissa förhållanden, såsom kortare sjukdom m. m., behålla

dagaflöning vid ledighet från tjenstgöring, men att å andra sidan

det vore enligt organisationsgrunderna för infanteriregementet uppenbart,

att officer, som inkallades till tjenstgöring för någon af förbemälda

funktionärer, egde rätt att derunder åtnjuta dagaflöning. Härtill saknades

dock anvisade medel vid sådana tillfällen, då ordinarie innehafvaren

författningsenligt icke vore skyldig afstå sin dagaflöning. För att fylla

denna lucka hade arméförvaltningen föreslagit ett tillägg till staten,

upptaget i anmärkning 2 i det förslag till stat, som bifogades arméförvaltningens

utlåtande; och hade förvaltningen härvid erinrat, att, då

t. f. chefens för generalstaben förslag å ena sidan innehölle, att den

hos militärbefälhafvaren tjenstgörande adjutanten skulle vara en ar
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

67

tilleriofficer, och å den andra för alla artilleriofficerare uppfört dagaflöning

för hela året, vikarien för sagde adjutant icke behöft i omförmälda

anmärkning omnämnas.

Med iakttagande af de anmärkningar, arméförvaltningen sålunda

framstält, hade förvaltningen uppgjort och vid sitt utlåtande fogat förslag

till stat för Gotlands försvarskrafter, slutande å ett belopp af 304,779

kronor 75 öre.

Arméförvaltningen hade emellertid vidare anmärkt, att i t. f. chefens

för generalstaben förslag särskilda anslag icke beräknats för första

uppsättningen vare sig af stamhästar eller af munderingspersedlar, men

att. de årsanslag, som vore anvisade för arméns remontering och munderingsunderhåll,

icke lemnade öfverskott till bestridande af utgifter för

nyuppsättningar i sådan vidd, som här måste blifva fallet, samt att arméförvaltningen

för ty ansåge, att, derest ej särskilda anslag för dessa

ändamål komme att äskas, tiden för den fullständiga uppsättningen i

öfverensstämmelse med förslaget borde så framflyttas, att alla med

uppsättningen förenade utgifter skulle kunna af behållningar å årsanslagen

bekostas, hvarför också borde begäras rätt att för sådant ändamål

få under uppsättningstiden disponera alla å de för Gotlands försvarskrafter

anslagna medelstillgångar uppkommande besparingar. I

sammanhang härmed anmälde arméförvaltningen, att, enligt verkstäld

approximativ beräkning, de motsedda uppsättningskostnaderna kunde

beräknas komma att uppgå till ungefär följande belopp, nemligen:

för munderingspersedlar:

vid Gotlands infanteriregemente för endast en omgång beklädnads- med

flera persedlar ...................................................................... kr. 26,400: —

vid Gotlands artillericorps för persedlar enligt gällande

munderingsplan .................................................................... » 12,200: —

Summa kronor 38,600: —

för uppsättning af 20 nummerhästar:

efter 900 kronor per häst, deri inberäknade alla kostnader

för hästarnas inköp och transport m. m............. kr. 18,000: —

således tillsammans omkring kronor 56,600: —

För egen del liar departementschefen anfört, att han ansåge sig

böra understödja t. f. chefens för generalstaben ifrågavarande förslag,

s. 68 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

68

dock med iakttagande dervid af de af arméfärvaltningen gjorda erinringar.

Beträffande omorganisationen af infanteriregementet ville departementschefen,

till hvad t. f. chefen för generalstaben framhållit såsom

skäl för ökning af den stamanstälda manskapspersonalen från nuvarande

180 till 400 man, tillägga, att denna ökning vore för erhållande

af en lämplig proportion vid inträffande mobilisering mellan å ena sidan

den stam- och f. d. stamanstälda personalen och å andra sidan öfrig

beväring i hög grad af behofvet påkallad. Vesternorrlands regemente,

som kunde anses bland infanteriregementena å fastlandet med hänsyn

till organisationen af stampersonalen närmast vara att jemföra med

Gotlands infanteriregemente, hade en stamstyrka af 476 man och vore

afsedt att vid mobilisering kunna uppställa 3 linie- och 1 depotbataljon,

under det att Gotlands infanteriregemente skulle uppställa 2 linie- och

1 reserv-(depot-)bataljon. Då på Gotland en del stam- (f. d. stam-)- personal måste afses för att ingå i uppbådade landstormsafdelningar

äfvensom för behöfliga trängafdelningar, skulle en stamstyrka i fred af

400 man gifva ungefär samma resultat i här nämnda afseende som

Vesternorrlands regementes stampersonal.

Äfven instämde departementschefen i förslaget, så vidt det afsåge

tillsättande af ökadt antal af vissa beställningsmän, spel och en bataljonsläkare

samt uppförande af ett särskildt anslag, afsedt för att i

fredstid vidtaga åtgärder för höjande af landstormens krigsduglighet

och krigsberedskap.

Den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna indragningen af

vissa beställningar vid infanteriregementet, afseende dels att åstadkomma

en besparing vid ifrågasatt ökning, af ofiScersantalet vid artillericorpsen

och dels att reglera underbefälsbeställningarna i förhållande

till de menige stamanstälda vid infanteriregementet derhän, att antalet

af de menige blefve tillräckligt att rekrytera korpralsgraderna, ansåge

departementschefen sig, på de anförda skälen, böra biträda.

Beträffande förslaget till omorganisation af artillericorpsen, tillstyrkte

departementschefen:

att corpschefen, i likhet med regementsofficerarne vid fältartilleriet

å fastlandet, måtte förses med 2 tjenstehästar; att med hänsyn till såväl

mobiliserings- som fredstjenstgöringsbehofvet corpsens befälspersonal

måtte organiseras på i förslaget angifvet sätt, hvarvid han dock biträdde

arméförvaltningens hemställan, att tygmästarebefattningen, mot lämpligt

arfvode, skulle lemnas åt en af corpsens kaptener, i stället för att, såsom

af t. f. chefen för generalstaben föreslagits, fortfarande inne
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

69

hafvas af chefen för artillericorpsen, samt att å tygstaten måtte upptagas

2 i stället för 1 handtverkmästare; att manskapsstyrkan, deri

inräknade behöfliga beställningsmän, måtte höjas från nuvarande 100

till 140 man; att antalet underbefäl af manskapet af olika grader samt

spel och beställningsmän bestämdes i öfverensstämmelse med förslaget;

att den i förslaget upptagna dagaflöning, beklädnadsersättning samt lönetillägg

och arfvoden för de olika befattningarna godkändes; samt att

stamhästar anskaffades och underhölles till angifvet antal och för angifven

kostnad; hvarjemte de i förslaget ifrågasatta indragningar och

anslagsminskningar tillstyrktes.

Angående uppställning af staten, anslöte departementschefen sig till

den åsigt, som arméförvaltningen i berörda hänseende uttalat.

Som emellertid den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna

staten och beräkningen af de ökade årliga kostnaderna upprättats under

förutsättning, att de värnpligtiges vapenöfningar skulle komma att fördelas

på 3 år, med 66 dagar under första och 12 dagar under hvartdera

af de två följande åren, i stället för såsom nu på 2 år med 68

dagar under första och 22 dagar under andra året, hade departementschefen

låtit utarbeta behöflig förändring i förslaget till stat och beräkningen

af de ökade kostnaderna, under förutsättning, att öfningstidens

fördelning icke komme att undergå någon förändring; och hade arméförvaltningen

å artilleri-, intendents- och civila departementen i frågan

å nyo hörts samt uti utlåtande den 1 sistlidne december uttalat, att

intet vore mot den sålunda föreslagna staten och de beräknade årliga

kostnaderna att erinra, hvarjemte förvaltningen i fråga om den anslagsökning,

som af den sålunda ifrågasatta omorganisationen skulle påkallas,

upplyst, att förhöjning skulle erfordras i följande anslag och

med nedannämnda belopp, nemligen i anslagen:

till aflöning och rekrytering med .................................... kronor 40,870: —

» remontering och skoning med ................................... » 1,600: —

det icke garnisonerade infanteriets och det indelta

kavalleriets vapenöfningar med.............................. » 9,492: —

» arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel med................. » 5,145: —

» mathållning vid garnisonerade armén med............ » 6,212: —

» fourragering vid garnisonerade armén med............ )> 7,300: —

» arméns munderingsutrustning med .......................... » 7,907: —

» arméns kasernutredning m. m. med....................... » 502: •—

samt till diverse intendenturbehof med ........................ » 400: —

eller tillhopa med kronor 79,428—,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande K:o .5.

hvaremot öfriga anslag, å livilka ökade utgifter komme att genom

organisationen föranledas, icke enligt arméförvaltningens åsigt behöfde

förhöjas.

I enlighet med de sålunda uttalade åsigterna hade departementschefen

låtit upprätta förslag till stat för Gotlands trupper (se bil. 11

till Kongl. Maj:ts proposition), slutande å ett belopp af 304,881 kronor

35 öre; och ansåge han sig dervid böra påpeka, att han af skäl, som

här nedan komme att anföras, upptagit aflöningen till en rustkammarsmed

med 700 i stället för, såsom i arméförvaltningens förslag till

stat, 600 kronor; och borde, derest detta godkändes, anslaget till aflöning

och rekrytering förhöjas med 40,970 kronor i stället för, såsom

arméförvaltningen ansett, 40,870 kronor.

Då det emellertid syntes lämpligt, att, såsom arméförvaltningen

framhållit, under öfvergångstiden på samtliga titlar uppkommande besparingar

måtte få användas till bekostande af erforderlig nyuppsättning

af munderingspersedlar och anskaffning af stamhästar samt, jemlikt

t. f. chefens för generalstaben hemställan, äfven för nyb}7ggnad af stall

och ridhus, äfvensom att den nya staten, i hvad den rörde tillsättning

af nyinrättade platser vid artillerieorpsen, tillämpades först i den mån

motsvarande beställningar vid infanteriregementet, som vore afsedda

att indragas, blifvit lediga genom innehafvarens afgång, borde, enligt

hans åsigt, framställning hos Riksdagen göras om rätt att på nu ifrågasatt

sätt använda under öfvergångstiden uppkommande besparingar,

äfvensom att få tillämpa staten, i den mån Kongl. Maj:t funne lämpligt;

och hade i sistnämnda afseende i statens öfverskrift införts, att densamma

skulle tillämpas i den mån Kongl. Maj:t funne skäligt derom

förordna.

Behofvet. af en förändrad organisation af Gotlands försvarskrafter

har synts utskottet vara till fullo ådagalagdt, och har utskottet ej funnit

skäl till några principiella anmärkningar mot det sätt, hvarpå, enligt

Kongl. Maj:ts förslag, omorganisationen skulle ske. Utskottet har

emellertid i vissa hänseenden ansett sig böra föreslå ändringar, afseende

dels besparing, dels förtydliganden.

En besparing har utskottet ansett kunna göras genom nedsättning

af antalet volontärer vid infanteriregementet från de föreslagna 280

till 240. Härigenom skulle manskapsstyrkan vid nämnda regemente,

spelet oberäknadt, blifva 360 i stället för 400 enligt förslaget. Ut
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

71

skottet har härvid fäst sig vid, att manskapsstyrkan vid hvardera af

Hallands och Blekinge bataljoner är 180 man, i öfverensstämmelse

hvarmed för Gotlands infanteriregemente, om två bataljoner, en manskapsstyrka

af dubbla storleken mot ofvan nämnda bataljoners bör vara

tillräcklig. Utskottet har visserligen ej lemnat obeaktadt, att en del af

manskapsstyrkan å Gotland är afsedd att afdelas till trängtjenstgöring,

men håller före, att behofvet af stammanskap äfven för trängafdelningar

borde kunna tillgodoses med den något reducerade manskapsstyrka,

som utskottet föreslår, derest genom lämpliga anordningar rekryteringen

äfven för framtiden kunde hållas inom ön, och alltså så stor styrka

som möjligt af före detta stamanstälda kunde i händelse af mobilisering

vara att påräkna inom öns utskrifningsområde.

I följd af den sålunda af utskottet föreslagna inskränkningen i

volontärernas vid infanteriregementet antal, skulle anslaget till aflöning

och rekrytering icke behöfva höjas så mycket, som Kongl. Maj:t föreslagit,

utan nedsättning i den föreslagna summan kunna eg a rum med

ett belopp, utgörande 40 gånger den i staten upptagna aflöning för

dylik volontär, 150 kronor, eller, sammanräknadt, med 6,000 kronor.

Hvad beträffar rustkammarsmedens lön, som i staten föreslagits

till 700 kronor, så har utskottet, som i mom. b) här nedan tillstyrker

höjning till nämnda belopp af dylika beställningsmäns aflöning vid vissa

andra truppförband, ej i denna del haft något att erinra mot den nu

förevarande framställningen.

Anslaget till aflöning och rekrytering skulle således i anledning af

omorganisationen af Gotlands trupper, sådan densamma af utskottet

föreslås, behöfva höjas med 34,970 kronor i stället för af Kongl. Maj:t

äskade 40,970 kronor.

Äfven beträffande åtskilliga andra anslag skulle i följd af inskränkningen

i volontärernas antal de föreslagna förhöjningarna kunna något

reduceras, och får utskottet i sådant afseende hänvisa till bifogade, från

arméförvaltningen införskaffade tabell (bil. n:o 8). Utskottet får dervid

anmärka, att Kongl. Maj:t icke föreslagit någon höjning i anslaget

till arméns intendentur- och sjukvårdsträng, utan, enligt hvad

statsrådsprotokollet utvisar, ansett de blifvande ökade utgifterna å detta

anslag kunna med anslagets nuvarande belopp bestridas, hvadan den i

tabellen upptagna reduktionen i utgifterna från detta anslag ej föranleder

något särskild! beslut. — Den sammanlagda kostnadsminskningen

å öfriga anslag, som i tabellen upptagas, utgör 2,861 kronor

46 öre.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kostnaderna för omorganisationen i dess helhet skulle sålunda,

enligt utskottets förslag, blifva 70,666 kronor 54 öre i stället för enligt

Kong!. Maj:ts proposition 79,528 kronor.

Utskottet har derjemte vid granskning af den föreslagna staten

funnit sig böra göra den ändring, att de derstädes efter orden: »1 militärbefälhafvare»,

intagna orden: »tillika öfverste och chef för infanteriregementet»,

uteslutits, så att raden kommit att lyda allenast: »1 militärbefälhafvare,

lön: 6,000». I stället har uti början af staten för Gotlands

infanteriregemente, Staben, insatts orden: »1 öfverste, uppbär lön som

militärbefälhafvare».

Vidare har utskottet, med anledning af arméförvaltningens erinran,

att numera inga möteskostnader eller utgifter för sjukvård från expensmedlen

bestridas samt att kostnaderna för resor jemväl böra ersättas

från annat anslag, samt enär, enligt hvad statsrådsprotokollet upplyser,

beloppet af expensanslaget i staten blifvit efter dessa förhållanden afpassadt,

ansett, att ifrågavarande expensanslag bör i staten uppföras

allenast under följande titel: »Till hyra för militärbefälets embetsrum,

utgifter för militärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus m. m. 2,496: 65».

Slutligen har utskottet, på grund af hvad statsrådsprotokollet derom

innehåller, ansett, att ett medgifvande bör uttryckligen lemnas Kongl.

Maj:t att jemväl för uppförande af 10 förrådsbodar för landstormens

behof använda de under öfvergångstiden å staten uppkommande besparingar.

Utskottet, som i det härvid såsom bil. n:o 9 fogade förslag till

stat för Gotlands trupper iakttagit de ändringsförslag, som utskottet

ofvan omförmält, hemställer,

a) att Riksdagen må, med godkännande af bifogade

förslag till stat för Gotlands trupper (bil. n:o 9)

medgifva, att Gotlands infanteriregemente och artillericorps

må omorganiseras på sätt nämnda stat utvisar,

äfvensom att under öfvergångstiden å staten uppkommande

besparingar må användas till bekostande af

erforderlig nyuppsättning af munderingspersedlar och

anskaffning af stamhästar samt till uppförande af förrådsbodar

för landstormens äfvensom stall och ridhus

för artill ericorpsens behof.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

73

Angående framställningen under b) här ofvan har departementschefen

anfört följande:

En annan fråga, som berörde nu förevarande anslag, vore den af

generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i hans skrifvelse den

16 sistlidne november gjorda framställningen om förbättrade löneförmåner

åt de vid artilleriet anstälde rustkammarsmeder, gevärshandtverkare

och stockmakare. Generalfälttygmästaren hade i sådant afseende

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom,

att lönen på stat för de vid artilleritruppförband anstälde rustkammarsmeder,

gevärshandtverkare och stockmakare, hvilken lön nu utginge

med 600 kronor, måtte från och med år 1899 höjas med 100 kronor till

700 kronor. Till stöd härför hade han anfört, att samtlige med lön

på stat vid artilleritruppförband anstälda dylika personer hos honom

gjort framställning om vidtagande af åtgärder för vinnande af förhöjning

i deras aflöning, hvarvid de såsom skäl anfört, att de tillhörde

samma rangklass som de vid artilleritruppförbanden anstälde handtverksmästarne,

hvilka i aflöning åtnjöte 700 kronor; att minst lika stor

yrkesskicklighet erfordrades för att kunna antagas till och utöfva befattningen

såsom rustkammarsmed, gevärshandtverkare eller stockmakare

som den, som erfordrades för handtverksmästarebeställning; att det under

nuvarande höga pris på lifsmedel och andra för de nödvändigaste behofven

erforderliga förnödenheter vore för dem särdeles svårt att försörja

sina familjer; samt att genom höjning af lönen den fördelen

dessutom skulle dem beredas, att vid uppnådd pensionsålder, då de

svårligen kunde med arbete bidraga till sitt uppehälle, de skulle erhålla en

välbehöflig ökning i den till dem nu utgående knappa pensionen. Med

förmälan tillika, att vederbörande tygmästare vitsordat det behjertansvärda

uti den sålunda gjorda framställningen, hade generalfälttygmästaren

i fråga om antalet af de personer, som af den ifrågasatta löneförbättringen

skulle beröras, upplyst, att å Första Svea artilleriregementes

stat funnos uppförda 8 rustkammarsmeder och 3 stockmakare, å Vendes

artilleriregementes stat 5 rustkammarsmeder och 2 stockmakare,

å Gotlands artillericorps’ stat 2 gevärshandtverkare, å Vaxholms artillericorps’

stat 2 rustkammarsmeder samt å Karlsborgs artillericorps’

stat 6 rustkammarsmeder och 3 stockmakare, eller således tillhopa 31

personer.

Arméförvaltningen å civila departementet hade i häröfver afgifvet

utlåtande förmält sig icke hafva något att erinra mot den ifrågavarande

löneförbättringen, hvilken skulle kräfva en förhöjning i anslaget till

aflöning och rekrytering med tillhopa 3,100 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afä. 5 Haft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Då generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning syntes departementschefen

vara grundad på rättvisa och billighet, ansåge han

sig böra understödja densamma och ville endast erinra, att i det

förslag till stat för Gotlands trupper, som nyss understälts Kongl.

Maj:ts pröfning, några gevärshandtverkare icke förekomme, men deremot

en rustkammarsmed, för hvilken uppförts en lön af 700 kronor.

Derest detta förslag vunne godkännande, skulle alltså, och enär vid artilleriets

truppförband gevärshandtverkare förekomme endast vid Gotlands

artillericorps, det kunna förefalla, som vore det onödigt att hos

Riksdagen göra framställning om löneförbättring åt omförmälda gevärshandtverkare.

Emellertid vore det ju tänkbart, att ifrågavarande båda

gevärshandtverkare icke med 1899 års ingång afginge från innehafvande

beställningar, och i sådan händelse vore det nödvändigt att hos Riksdagen

göra framställning äfven i fråga om gevärshandtverkarne.

Ehuruväl utskottet ej kan i allo gilla de skäl, som sålunda anförts

för den föreslagna löneförhöjningen, så, enär, enligt hvad utskottet inhemtat,

ifrågavarande tjensteinnehafvare äro i tjenstgöring året om och

i allmänhet tio timmar om dagen samt enär för dem torde erfordras

en ej obetydlig yrkesskicklighet, har utskottet ansett sig böra förorda

ifrågavarande framställning och hemställer derför,

b) att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må på så sätt ändra gällande stater för Första Svea

och Vendes artilleriregementen samt Gotlands, Vaxholms

och Karlsborgs artillericorpser, att lönen på

stat för de vid dessa regementen och corpser anstälde

rustkammarsmeder, gevärshandtverkare och stockmakare

må från och med år 1899 utgå med 700 kronor.

Angående den ökning af anslaget till aflöning och rekrytering,

som vid bifall till hvad utskottet sålunda hemstält, skulle erfordras,

kommer utskottet här nedan under d) att afgifva yttrande.

Angående framställningen under c) här ofvan har departementschefen

hänvisat till den utredning, som derom af honom lemnats under

punkt l:o i statsrådsprotokollet, hvilken utredning finnes under punkt

l:o här ofvan intagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ib

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Maj:t

i punkten l:o under denna hufvudtitel föreslagit, hemställer,

c) att, vid bifall till hvad under punkt l:o föreslagits,

Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må på det

sätt ändra gällande stat för fortifikationen, att de i

samma stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea

ingeniörbataljon, samt för en kassör och redogörare

upptagna löneförmåner, tillhopa 5,000 kronor jemte

ålderstillägg, uteslutas samt i stället i nämnda stat

uppföres arfvode åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon

med 500 kronor.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och

rekrytering, som skulle föranledas af bifall till hvad departementschefen

under a), b) och c) föreslagit, erinrade departemenschefen, att anslaget,

vid bifall till hans hemställan under a), skulle behöfva förhöjas med

tillhopa 40,970 kronor. Ett bifall till hans hemställan under b) skulle,

då löneförbättring af 100 kronor för hvar och en af 31 personer der

blifvit föreslagen, föranleda en ökning i anslaget af 3,100 kronor. Men

härvid vore att erinra, att de två gevärshandtverkarne vid Gotlands

artillericorps skulle, om den föreslagna nya staten för Gotlands trupper

godkändes, försvinna och ersättas med en rustkammarsmed, för hvilken

lön af 700 kronor vore i den nya staten föreslagen, hvadan således

nu ifrågavarande anslag i sådant fall endast skulle behöfva förhöjas

med 2,900 kronor. Vunne deremot denna stat icke godkännande, borde

anslaget förhöjas med 3,100 kronor. Och slutligen skulle anslaget

till aflöning och rekrytering, derest hvad departementschefen under c)

här ofvan hemstält, vunne godkännande, kunna minskas med 4,500 kronor.

Anslaget skulle alltså å ena sidan behöfva ökas med (40,970 + 2,900)

43,870 kronor och å den andra kunna minskas med 4,500 kronor.

Vid bifall till det förslag, som utskottet under a) här ofvan framstält,

kommer, enligt der lemnad utredning, anslaget till aflöning och

rekrytering att i följd af omorganisationen af Gotlands trupper behöfva

höjas med 34,970 kronor.

Vid bifall till den under a) upptagna staten samt till utskottets

hemställan under b) här ofvan behöfver samma anslag höjas med 2,900

kronor.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[6],

Vid bifall till utskottets hemställan under c) här ofvan kan deremot

anslaget minskas med 4,500 kronor.

Vinna utskottets hemställanden under a) b) och c) här ofvan Riksdagens

bifall, behöfver alltså ifrågavarande anslag höjas med 33,370

kronor.

Utskottet hemställer,

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)

föreslagits, Riksdagen må öka anslaget till aflöning

och rekrytering, nu 8,495,500 kronor, med 33,370 kronor

till 8,528,870 kronor.

Intendenturcorpsen.

6:o. I punkt 6:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, med godkännande af den vid statsrådsprotokollet

fogade nya stat för intendenturcorpsen, öka anslaget till intendenturcorpsen,

nu kronor 356,179, med kronor 36,715, till kronor 392,894

Beträffande denna framställning har departementschefen hänvisat

till den utredning derom, som af honom under punkt l:o i statsrådsprotokollet

lemnats, samt vidare erinrat, att en förändrad organisation af

intendenturcorpsen vore af behofvet påkallad, äfven om den föreslagna

nya organisationen af arméns förvaltning ej skulle vinna bifall.

Utskottet, som i likhet med departementschefen funnit förändring i

organisationen af intendenturcorpsen i viss mån behöflig’, anser det nu derom

föreliggande förslaget böra i hufvudsak af Riksdagen godkännas. Det

är endast i två punkter, som utskottet haft anmärkningar att framställa

deremot, nemligen angående det föreslagna inrättandet af en öfverfältintendentsbefattning

samt beträffande förslaget, att officerare vid

armén, hvilka fortfarande vore tjenstgöringsskyldige vid sina regementen,

skulle användas i intendenturtjenst.

Hvad öfverfältintendentsbefattningen angår, håller utskottet före, att

behofvet af en chef för intendenturcorpsens hufvudstation, hvilken

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

77

person tillika skulle närmast under generalintendenten utöfva chefsskapet

öfver intendenturcorpsen, skulle kunna tillgodoses genom inrättandet af

ytterligare en fältintendentsbefattning af 1. graden, för hvilken emellertid

torde böra bestämmas samma aflöning, som utgår för liknande chefsbefattningar

vid armén eller lön 5,000 kronor samt- dagaflöning 1,460

kronor. Utskottet har derför i sitt förslag till stat för intendenturcorpsen

upptagit — i stället för 1 öfverfältintendent — ytterligare 1

fältintendent af 1. graden, tillika chef för intendenturcorpsens hufvudstation,

med nyssnämnda aflönings förmåner.

Beträffande förslaget, att i intendentur tjenst använda officerare vid

armén, har utskottet funnit de af t. f. chefen för generalstaben

samt cheferna för tredje och sjette arméfördelningarne deremot uttalade

betänkligheter, för hvilka departementschefen i sitt anförande

till statsrådsprotokollet vid punkt l:o redogjort, i viss mån befogade.

Af denna anledning, samt enär utskottet jemväl anser det vara

olämpligt, att — såsom förslaget i denna del skulle föranleda — de

vid fördelningsrevisionerna biträdande intendentsaspiranterna skulle

vara subalternofficerare, har utskottet — som äfven ifrågasätter, huruvida

icke intendenturcorpsen kunde i viss mån rekryteras jemväl med

underofficerare, hvaraf ett antal redan nu lär finnas vid intendenturcorpsen

anstäldt — ansett sig böra föreslå, att det må tillkomma Kongl.

Maj:t att afgöra, hvilka böra vara att för dermed afsedd tjenstgöring

föredraga, antingen examinerade intendentsaspiranter eller underintendenter.

Utskottet har derför i sitt förslag till stat för intendenturcorpsen

uppfört, under titeln arfvoden, »examinerade intendentsaspiranter

eller underintendenter)), det af Kongl. Maj:t äskade belopp 25,000

kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade

förslag till ny stat för intendenturcorpsen (bil. n:o 5),

öka anslaget till intendenturcorpsen, nu 356,179 kronor,

med 35,350 kronor till 391,529 kronor.

Ökad aflöning för de til! tjensteåldern äldste bataijonsläkarne.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under

punkt l:o föreslagits, öka anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

Angående

ökning af

detta anslag.

[7-]

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[8.]

äldste bataljonsläkarne, nu kronor 41,911, med kronor 1,265, till kronoi

43,176.

Med hänvisning till den utredning i frågan, som under punkt l:o

här ofvan lemnats, får utskottet hemställa,

att, vid bifall till hvad underpunkt l:o föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till ökad aflöning för de

till tjenståldern äldste bataljonsläkarne, nu 41,911

kronor, med 1,265 kronor till 43,176 kronor.

Inqvarteringskostnader.

8:o. I punkt 8:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkterna l:o och 6:o föreslagits,

öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor 165,970,

med kronor 7,350 till kronor 173,320.

Departementschefen har hänvisat till den utredning, han under punkt

l:o lemnat beträffande de ökade utgifter för bestridande af inqvarteringsoch

servisersättning, som skulle uppkomma, derest den ifrågasatta omorganisationen

af arméns centrala förvaltningsmyndigheter och af intendenturcorpsen

vunne godkännande, samt till den vid statsverkspropositionen

fogade approximativa tablå.

Uti Kongl. Majds framställning under punkt l:o har utskottet ej

föreslagit någon ändring, som inverkar på Kongl. Majds förslag beträffande

detta anslag.

Utskottet, som under punkt 6:o här ofvan föreslagit, att en ytterligare

befattning såsom fältintendent afl. graden måtte inrättas i stället

för den af Kongl. Majd föreslagne öfver fältintendenten, har, enär fältintendent

af 1. graden åtnjuter inqvarterings- och servisersättning allenast

med 825 kronor, under det att Kongl. Majd för öfverfältiutendenten

föreslagit 1,125 kronor, ansett sig på grund häraf böra uti den äskade

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

79

förhöjningen af ifrågavarande anslag föreslå en nedsättning med 300

kronor.

Då utskottet ej i öfrigt funnit skäl till erinran emot framställningen

i fråga, hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad här ofvan under punkterna

l:o och 6:o föreslagits, Riksdagen må öka anslaget

till inqvarteringskostnader, nu 165,970 kronor,

med 7,050 kronor till 173,020 kronor.

Ålderstillägg.

9:o. I punkt 9:o under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen dels att medgifva, att ett ålderstillägg af 300 kronor finge

från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg utgå till tygskrifvare

med lön på stat vid Första Svea, Första Göta och Vendes artilleriregementen

samt Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser efter fem

års väl vitsordad tjenstgöring i befattningen; och dels att öka anslaget

till ålderstillägg, nu kronor 9,500, med 30,500 till kronor 40,000.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat derom, att

i skrifvelse den 25 februari 1897 generalfälttygmästare!! och chefen

för artilleriet anmält, att tygskrifvarne vid Stockholms, Göteborgs,

Kristianstads, Vaxholms och Karlsborgs tygstationer hos honom gjort

framställning om beredande för dem af ålderstillägg efter fem tjenstår,

såsom skäl hvarför de framhållit, bland annat, att tygskrifvarnes löneförmåner,

till följd af högre pris å lifsförnödenheter, numera vore för

dem och deras familjer otillräckliga, hvadan löneförbättring vore behöflig,

samt att icke alla tygskrifvare kunde påräkna att vinna befordran

till förrådsförvaltare, utan åtskilliga måste hela sin tjenstetid åtnöjas

med den nuvarande knappa aflöningen; och hade generalfälttygmästaren

för egen del i ärendet anfört följande.

För ett rätt bedömande af frågan syntes det vara rigtigast att,

utgående från den tygskrifvare tillkommande tjensterangen, jemföra

deras löneförmåner och utsigter tiil befordran med motsvarande förhållanden

för öfriga, till samma rangklass hörande personer vid armén

och flottan, d. v. s. personer af fanjunkares (styckjunkares) rangklass.

Angående

ökning af

detta anslag.

[9.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

Af en jemförelse med afseende å löneförmånerna funne man, att under

det för personal af fanjunkares rangklass vid armén ocli flottan aflöningsförmånerna

uppginge till 1,500 å 1,890 kronor (inqvartering och

servis ej inberäknade), så utgjorde motsvarande belopp för tygskrifvarne

endast 1,000 kronor, samt att tygskrifvarne, som läge i ständig tjenstgöring,

både lägre aflöning än sergeanter vid värfvad trupp och vissa

andra till sergeants rangklass börande personer vid armén och flottan.

Beträffande befordringsförbållandena vore det å ena sidan visserligen

sant, att en tygskrifvare, som vunne befordran till förrådsförvaltare,

erbölle officers rang, hvaremot för en styckjunkare (fanjunkare) befordran

till högre rang eller löneinkomst inom truppförbandet icke

ifrågakomme, men å andra sidan motvägdes nämnda fördel till fullo

deraf, att vid tillsättande af förrådsförvaltareplatser en dylik beställning

icke ovilkorligen skulle ske inom corpsen, d. v. s. i detta fall tygstaten,

utan förklarades tjensten ledig till ansökan af hvem som helst. En

tygskrifvare, som eljest på grund af ålder och oförvitlig tjensteutöfning

bort befordras till förrådsförvaltare, kunde alltså varda tillbakasatt för

personer, exempelvis äldre underofficerare inom armén, hvilka aldrig

tjenstgjort vid tygstaten. Af denna anledning kunde icke alla tygskrifvare

påräkna att vinna befordran.

Det borde sålunda icke kunna bestridas, att tygskrifvarne vore, i

jemförelse med tjenstemän af samma rangklass, synnerligen illa lottade

med afseende å såväl aflönings- som befordringsförhållanden. En förbättrad

aflöning för tygskrifvarne syntes derför vara fullt berättigad

och af behofvet påkallad ej allenast ur synpunkten af denna personals

på grund af ökade lefnadsomkostnader bekymmersamma ekonomiska

ställning, utan äfven på det att dugliga och fullt pålitliga personer

måtte till tygskrifvarebefattningarna fortfarande kunna erhållas, hvilket

vore så mycket angelägnare, som vid inträffande förfall för förrådsförvaltare

annan utväg för tjenstens upprätthållande vanligen ej funnes

än att till dess bestridande förordna någon vid vederbörande förråd

anstäld tygskrifvare, hvilken alltså finge i uppdrag att handhafva ej

blott medelsuppbörden, utan äfven den betydande persedeluppbörden.

På grund af hvad sålunda anförts, och med tillkännagifvande, att

alla de tygmästare, som i ärendet yttrat sig, vitsordat det bekjertansvärda

i tygskrifvarnes framställning, hade generalfälttygmästare!! hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom,

att ett ålderstillägg af 300 kronor skulle efter femte tjenståret utgå

till tygskrifvare med lön på stat vid Första Svea, Första Göta och

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

81

Vendes artilleriregementen samt Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser.

Arméförvaltningen å civila departementet hade, enligt hvad departementschefen

vidare erinrat, i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande

förklarat sig finna frågan synnerligen behjertansvärd. Ehuru

förslagsanslaget till ålderstillägg årligen öfverskridits, syntes en förhöjning

af detta anslag icke nödvändigt behöfva äskas, derest framställning

till Riksdagen i det af generalfälttygmästaren föreslagna syfte

gjordes; ty under antagande, att vid pass halfva antalet af de vid

ifrågavarande truppförband änstälde tio tygskrifvarne i regel komme

att tillgodonjuta ålderstillägg, skulle den ökade utgift, hvilken blefve

en följd af ålderstilläggets beviljande, komma att hålla sig vid omkring

1,500 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att han ansåge sig

böra understödja generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning.

Det vore nemligen enligt departementschefens åsigt otvifvelaktigt, att

tygskrifvarnes löneförmåner vore synnerligen knappt tillmätta och behöfde

förhöjas. Genom bifall till hvad generalfälttygmästaren föreslagit

skulle en förhöjning i deras aflöning från 1,000 till 1,300 kronor

beredas dem efter fem års oförvitlig tjenstgöring, en förhöjning, som

ingalunda borde kunna anses oskälig.

Den ökade utgift för statsverket, som härigenom skulle uppkomma,

kunde i medeltal uppskattas till 1,500 kronor om året, med hvilket

belopp anslaget till ålderstillägg alltså, vid bifall till framställningen,

skulle behöfva förhöjas.

Emellertid ansåge departementschefen detta anslag äfven af annan

anledning tarfva förhöjning. Dels skulle nemligen, vid bifall till hvad

under l:o här ofvan föreslagits, anslaget, enligt verkstälda beräkningar,

behöfva förhöjas med omkring 1,000 kronor, dels vore en mindre

ökning af utgifterna under anslaget att emotse, derest det förslag

om ålderstillägg åt vaktmästare, hvarom Kongl. Maj:t beslutat till Riksdagen

aflåta nådig proposition, vunne Riksdagens bifall, och dels hade det

nuvarande anslaget till ålderstillägg under fjerde hufvudtiteln under en följd

af år visat sig otillräckligt och årligen måst öfverskridas. Utgifterna

under detta anslag hade nemligen under åren 1894—1896 i medeltal uppgått

till något öfver 38,700 kronor, medan anslaget i riksstaten för samma

år varit allenast 7,000 kronor. Anslaget i fråga vore visserligen i

innevarande års riksstat upptaget till 9,500 kronor, men uppenbart vore,

att jemväl detta belopp komme att visa sig alldeles otillräckligt. Departementschefen

ansåge derför och med hänsyn till hvad här ofvan anförts,

Bih. Ull Rihsd. Prot. 18D8. 4 Samt. 1 Afd. 5 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att anslaget till ålderstillägg i nästkommande års riksstat borde höjas

till 40,000 kronor.

Utskottet, som af de anförda skälen för beredande af ålderstillägg

åt tygskrifvarne ej kunnat öfvertygas, finner sig ej kunna förorda bifall

till Kongl. Mapts derom gjorda framställning, helst utskottet funnit, att

vid de under senare år nyuppsatta artilleriregementen, hvarest dock lika

mycket arbete torde af tygstaten kräfvas som vid de i framställningen

här ofvan afsedda artilleri truppformationer, några tygskrifvare ej ansetts

erforderliga. Utskottet har derför ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

tygskrifvaretjensterna äro behöfliga vid de här omförmälda äldre

truppförbanden eller om de icke snarare borde indragas, och har utskottet

vid sådant förhållande funnit sig böra afstyrka framställningen

om ålderstillägg till dem.

Men då det visat sig, att anslaget till ålderstillägg, äfven under

nuvarande förhållanden, är otillräckligt och årligen måst med betydliga

belopp öfverskridas, har utskottet funnit en höjning af anslaget behöflig.

Riksdagens år 1897 församlade revisorer hafva också påvisat den

stora disproportionen mellan anslagsbeloppet och de utgifter, som böra

dermed bestridas, hvadan dess reglering till 9,500 kronor icke syntes

revisorerna motsvara de kraf, som stäldes på detsamma. Utskottet har

emellertid ansett denna höjning icke behöfva ske till så högt belopp,

som Kongl. Maj:t förslagit, helst, då utskottet afstyrker ålderstillägg åt

tygskrifvarne, samt Riksdagen icke ansett sig böra bifalla Kongl. Maj:ts

särskilda proposition om ålderstillägg åt vissa vaktmästare. Utskottet

har derför funnit sig böra föreslå sådan höjning i anslaget till ålderstillägg,

att detsamma må iipptagas till 30,000 kronor.

Utskottet hemställer,

dels att Kongl. Maj:ts framställning om ett ålderstillägg

af 300 kronor åt tygskrifvare med lön på

stat vid Första Svea, Första Göta och Vendes artilleriregementen

samt Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser

icke må af Riksdagen bifallas,

dels att Riksdagen må öka förslagsanslaget till

ålderstillägg, nu 9,500 kronor, med 20,500 kronor till

30,000 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:n n.

83

Reservbefälet.

10:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva:

att till reservofficer och reservintendent, som hädanefter antoges,

finge från anslaget till reservbefälet utgå dels ekiperingshjelp, 500

kronor, att utbetalas vid första utnämningen, dels ock under tjenstgöring

lön och dagaflöning för tjenstgöringstiden med samma belopp,

som fast anstälda officerare af motsvarande grader ega åtnjuta;

att till de reservofficerare och reservintendenter, som efter år 1892

antagits, finge från och med innevarande år från samma anslag under

tjenstgöring utgå lön och dagaflöning enligt nyssnämnda beräkningsgrund;

samt

att de reservofficerare och reservintendenter, som hädanefter antoges,

måtte, derest de fullgjorde den tjänstgöringsskyldighet, som nu

vore eller framdeles kunde varda för reservofficer eller reservintendent

stadgad, efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående lifstid

åtnjuta en årlig pension till belopp af trehundra kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i denna fråga anfört

följande.

T. f. chefen för generalstaben hade i skrifvelse den 5 sistlidne

november anfört, att bland de förbättringar af härordningen, som afsetts

genom den till 1892 års urtima Riksdag aflåtna proposition och

Riksdagens på grund deraf fattade beslut, reservofficersinstitutionen

otvifvelaktigt intoge ett af de vigtigaste rummen. Dåvarande t. f.

chefen för generalstaben hade i det förslag till förbättrad härordning,

som legat till grund för propositionen, så tydligt ådagalagt nödvändigheten

af en vid sidan af den fasta befälskadern befintlig tillfyllestgörande

reservbefälsinrättning, att ytterligare bevis härför icke borde vara af

nöden. Den grund, på hvilken den då föreslagna och äfven antagna

reservbefälsinrättningen hvilade, vore, likasom förut, frivilligheten; men

den skilde sig från den förut befintliga reservbefälsinstitutionen hufvudsakligen

deruti, att, hvad reservofficerarne beträffade, dessa bereddes en

ny ekonomisk förmån, nemligen en lifränta från 55 års lefnadsålder, en

förmån, som antagits skola förmå unge män i samma samhällsställning

som de fast anstälde officerarne, men med andra verksamhetsområden

för sitt egentliga lefnadskall än det militära, att vid sidan häraf egna

någon tid äfven åt inhemtande och vidmagthållande af så mycken

Angående

anslaget till

reservbefälet.

[10.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

militärisk kunskap och färdighet, att de i krigstid kunde någorlunda

tillfredsställande fullgöra den med längre officersplatser förbundna tjenst

och sålunda i någon mån fylla den stora brist på officerare, som, i

likhet med förhållandet inom andra länders arméer, måste uppstå vid

härens försättande på krigsfot. Beträffande reservunderbefälet hade deremot

icke samma åtgärd vidtagits, hufvusakligen på den grund, att underofficersbefattningarna

kräfde företrädesvis en under längre tid förvärvad

tjenstevana, som icke skulle stå dem till buds, hvilka efter kort tids

militärisk utbildning valde sitt egentliga lefnadskall inom andra verksamhetsområden

än det militära, samt emedan behofvet af reservunderbefäl

i manskapsklassen inom vår armé fyldes af de beväringen

tillhörande f. d. stamanstälde, hvilka innehaft underbefälsanställning

eller uppfylt de för sådan anställning föreskrifna vilkor.

Med ledning af då gällande mobiliseringsplaner och med behörig

hänsyn såväl till den fasta officerskaderns enligt det antagna förslaget

blifvande styrka, som ock till den deraf följande ökningen af antalet

officerare i armén, pensionerade officerare i regementens och corpsers

reserver och krigstjenstskyldige f. d. officerare hade beräknats, med iakttagande

af den naturliga afgången, att årligen 60 officersvolontärer,

efter genomgången underofficersutbildning, behöfde eftersträfva reservofficersförordnande

för att, om mogenhetsexamen allt framgent komme

att afläggas vid en lefnadsålder af i medeltal 20 år, behofvet af reservofficerare

och reservintendenter vid den mobiliserade hären skulle varda

fyldt. Beräkningarna hade gifvit vid handen att, under de gjorda antagandena,

den 1. årsklassen reservofficerare (vid 22 års medelålder) borde

uppgå till 56 och att inom beväringsåldern borde finnas tillsammans

omkring 482. Derigenom skulle det stora antal underofficerare (nära

V3 af hela underofficersantalet), som eljest måste göra officerstjenst,

återbördas till underofficerstjenstgöring, hvarjemte beräknats, att omkring

150 reservofficerare i åldern 32—40 år borde finnas tillgängliga

för landstormens behof eller ock för fyllande af uppstående officersafgång

eller för nvformationer, derest de äfven under landstormsåldern

förblefve fästade vid reserven. De nu gällande mobiliseringsplanerna,

uti hvilka behörig hänsyn tagits till de af särskilda komiterade för

utarbetande af förslag till fältförvaltningsreglementen framstälda grunder

för etapp- och fältförvaltningstjensternas ordnande, kräfde emellertid

för den mobiliserade hären ett ännu större officersbehof, hvadan det

till och med kunde ifrågasättas, huruvida icke antalet reservofficerare,

56 i 1. årsklassen, borde ökas. Då likväl vid mobilisering de vid krigs
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 85

skolan befintliga eleverna med den utbildning, som numera komme

dem till del, torde vara något mera skickade än underofficerare på stat

att förrätta officerstjenst och alltså kunde tillfälligt konstitueras till

officerare, samt då det syntes antagligt, derest årligen de beräknade

56 reservofficerarne verkligen tillfördes armén, att större delen af de

i landstormsåldern varande, under förutsättning af skälig ekonomisk

godtgörelse under den för befordran stadgade tjenstgöringen, fortfarande

skulle stanna vid reserven, liade t. f. chefen för generalstaben

ansett den hufvudsakligaste vigten för närvarande ligga uppå att tillse,

det den år 1892 beräknade första årskontingenten reservofficerare verkligen

uppnåddes, emedan i motsatt fall icke ens den mobiliserade härens

behof blefve tillgodosedt. Anskaffning af hjelpligen använbart befäl för

nyformationer och landstorm vore ett med våra värnpligtiges korta utbildningstid

så svårlöst problem, att det fordrade alldeles särskilda mått

och steg och kunde under nuvarande förhållanden knappast sammanblandas

med åtgärder för tillgodoseendet af den mobiliserade härens

officersbehof.

Frågan vore då, huruvida erfarenheten efter år 1892 bekräftat förhoppningen,

att 56 reservofficerare årligen skulle tillföras armén. Svaret

på denna fråga utfölle dess värre afgjordt nekande, ty sedan nämnda

år hade endast 32 reservunderlöjtnanter tillkommit, hvarvid dessutom

borde märkas, att af dem 2 tillhörde kavalleriet och 6 ingeniörtrupperna,

hvilka båda vapenslag icke varit upptagna bland dem, för hvilka i 1892

års förslag det angifna behofvet beräknats. Frånräknades dessa 8, återstode

24 eller i medeltal endast 6, i stället för 56, årligen. Sökte man

efter orsaken till detta förfelade resultat, kunde man icke undgå att

dermed jemföra det gynsamma förhållandet vid flottan, der det i plan

förutsatta årliga reservofficersbehofvet hittills blifvit fyldt. Utan tvifvel

komme det alltid att varda lättare att rekrytera reservofficerare för flottan

än för armén, emedan de förre, som ju valt sjötjensten till sitt lefnadsyrke,

just under dess utöfvande borde känna fördelarne af att, förutom

vanlig daning för detta yrke, hafva erhållit ytterligare utbildning inom

sitt lands krigsmarin och fortfarande tillhöra denna, under det att den,

som blott ytligt kände beskaffenheten af reservofficersutbildningen vid

armén, helt naturligt icke hade lika lätt att inse den visserligen fördelaktiga,

men mindre tydligt framträdande inverkan på utöfvandet, af

åtskilliga civila yrken, som denna utbildning dock i sjelfva verket medförde.

Så mycket naturligare borde det då vara, att de ekonomiska

förmåner, hvilka erbjödes reservofficerare vid armén, sattes snarare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

80

högre och icke, såsom nu vore fallet, betydligt lägre än dem, som

erbjödes reservofficerare vid flottan.

Jemfördes dessa förmåner, funne man, att en reservofficer vid

flottan erhölle:

l:o) såväl under den förutgående ett-åriga utbildningstiden såsom

aspirant, som ock under repetionskurserna — tillsammans 4 månader

— dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp med 20 kronor i månaden

samt naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med. manskapet

vid sjöm ans corps en;

2:o) vid annan tjenstgöring rese- och traktamentsersättning mellan

hemvist och vederbörlig station samt aflöning lika med de fasta officerarne

af motsvarande grad vid flottan, d. v. s. icke blott dagaflöning

utan ock så stor del af den fasta lönen, som svarade mot tjenstgöringstiden;

samt

3:o) en lifränta från 55 års lefnadsålder, ursprungligen beräknad

till 300 kronor, men numera, till följd af den låga räntefoten, uppgående

icke ens till 200 kronor.

Vid armén deremot erhölle reservofficern:

l:o) under sin förutgående utbildningstid, såsom aspirant, utgörande

i det närmaste 18 månader, fördelade på 3 år, 150 kronor om året —

derest han, såsom åtminstone vid indelta infanteriet i allmänhet vore

fallet, antagits till volontär i nummer — samt slitningsersättning, ersättning

för småpersedlar, dagaflöning och naturaunderhåll eller ersättning

derför i likhet med manskap (i rundt tal under hela utbildningstiden

omkring 650 kronor jemte portion);

2:o) under repetionsöfningarna — tillsammas 6 å 9 månader —

endast dagaflöning å 2 kronor; samt

3:o) en till 250 kronor beräknad lifränta efter 55 års lefnadsålder.

En reservofficer vid flottan hade alltså, när han utnämndes till

reservunderlöjtnant, uppburit för 1 års aspiranttjenstgöring 1,335 kronor,

jemte naturaunderhåll, eller ersättning derför, under det att en reservofficer

vid armén vid motsvarande tillfälle uppburit för sammanlagd t

112 års aspiranttjenstgöring omkring 650 kronor, jemte naturaunderhåll

eller ersättning derför. Etter utnämningen erhölle reservunderlöjtnanten

vid flottan för tillsammans 4 månaders tjenstgöring 440 kronor och

portionsersättning samt efter 55 års lefnadsålder en lifränta, som dock

för närvarande beräknades uppgå till endast 187 kronor 50 öre, under

det att en reservunderlöjtnant vid armén erhölle för 6 å 9 månaders

tjenstgöring 360, respektive 540, kronor och efter 55 års lefnadsålder

en lifränta, som för närvarande beräknades uppgå till 250 kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

87

Ville en utnämnd reservlöjtnant fortsätta militär tjenstgöring, erhölle

han vid flottan rese- och traktamentsersättning mellan sitt hemvist och

vederbörlig station samt lön per månad och dagaflöning efter samma

grunder som fast anstäld officer, men vid armén endast 2 kronors

dagaflöning.

Det borde alltså, efter hvad t. f. chefen för generalstaben vidare

anfört, ligga i öppen dag, huru vanlottad reservofficeren vid armén vore

vid sidan af sin kamrat vid flottan. Och då dertill lades den obestridliga

olägenheten för den förre att, på den bana han valt till sitt egentliga

lefnadskall, hafva lemnat sina jemnåriga kamrater, hvilka icke

tillika utbildat sig för militäryrket, minst ett års försprång, kunde det

knappast väcka förvåning, att så få unge män ville ingå såsom reservofficerare

vid armén, och att således reservofficersinrättningen för närvarande

på intet sätt mägtat motsvara sitt ändamål. Så länge denna

institution måste byggas på frivillighetens grund, vore det derför nödvändigt

att erbjuda ekonomiska förmåner så afpassade, att de, som

vore hågade att ingå vid armén såsom reservofficerare, icke måtte derifrån

afskräckas på den grund, att de, jemte den oundvikliga tidsförlusten

inom deras egentliga lefnadsbanor, måste göra känbara ekonomiska

uppoffringar för det militära biyrket.

Hvad då först anginge lifräntan eller pensionen efter 55 års lefnadsålder,

syntes det t. f. chefen för generalstaben uppenbart, alt den

icke blott borde uppbringas till ett belopp, som kunde för personer i

den samhällsställning, hvarom här vore fråga, innebära en verklig lockelse,

utan derjemte vara till sin storlek mera bestämd än hvad som

enligt erfarenheten inom flottan för närvarande vore fallet. Kongl.

Maj:t hade ock, hvad flottan beträffade, åt denna fråga egnat uppmärksamhet

och uti till 1897 års Riksdag aflåten proposition föreslagit

sådan höjning i anslaget till reservofficersinstitutitionen vid flottan, att

den ursprungligen beräknade lifräntan, 300 kronor, borde kunna uppnås.

Då emellertid Riksdagen vid sitt afslag å propositionen antydt,

att en utredning beträffande ett annat sätt, än det hittills antagna, för

åvägabringandet af pension åt reservofficerare borde göras och äfven

omfatta motsvarande förhållanden vid armén, hade t. f. chefen för

generalstaben ansett sig nu icke böra ingå på denna fråga i vidare

mån, än genom att hemställa, att uti den proposition, som efter en

dylik utredning till äfventyrs kunde varda aflåten, samma pensions- eller

lifräntebelopp borde föreslås för arméns som för flottans reservofficerare.

Hvad åter öfriga ekonomiska förmåner vidkomme, hade t. f. chefen

för generalstaben ansett, att af det föregående framginge nödvändig
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

heten af deras höjande. Två kronors dagaflöning såsom enda ersättning

för en tjenstgöring, som utan öfverdrift kunde beräknas medföra

en dagskostnad af i medeltal minst 5 kronor, nemligen 3 kronor för

vivre och 2 kronor för andra utgifter, såsom resor, slitning af kläder

m. m., kunde på intet vis innebära någon lockelse för en ung man att

på denna tjenstgöring uppoffra sin tid, helst han derjemte nödgades

offra ett rätt betydligt belopp på sin officersekipering. Enligt samvetsgranna

beräkningar framginge, att kostnaden för officersekiperingen vid

indelta infanteriet kunde sättas till 450 å 500 kronor. Beräknades

medelkostnaden per dag under tjenstgöring till 5 kronor, gjorde detta

för 90 dagar 450 kronor. Afdroges från sistnämnda belopp dagaflöningen

för en subalternofficer, 180 kronor, återstode 270 kronor, hvilka

alltså reservofficern af egna medel måste tillsätta. Nu kunde häremot

invändas, att under motsvarande tid en del af detta belopp borde hafva

åtgått, hvar reservofficeren än befunnit sig. Beräknades denna del

exempelvis till 120 kronor, återstode dock alltid 150 kronor, eller 50

kronor i månaden, såsom den tillökning i utgifter, som militärtjenstgöringen

tillskyndat honom. Att denna summa vore lågt tilltagen,

måste medgifvas af hvar och en med erfarenhet om de utgifter, som

den svenske officeren nödgades ikläda sig, då han under vapenöfningarna,

utom vanligt vivre, äfven måste skaffa sig sjelf tillfälligt tak

öfver hufvudet och möbler samt utan ersättning förflytta sig och sitt

bohag för 3 månader till och från de ofta nog icke en gång vid jernväg

belägna mötesplatserna. Skulle emellertid de ekonomiska förmånerna

fylla sitt ändamål, d. v. s. håfva unga mäns betänkligheter mot

att låta utbilda sig till och sedan qvarstå såsom reservofficerare så

länge, att det ofvan omnämnda mobiliseringsbehofvet af dessa officerare

kunde varda fyldt, vore det ej no g, att de med tjenstgöringen förbundna

kostnaderna nätt och jemnt ersattes, utan reservofficern borde

lika väl som en hvar annan tjensteman kunna motse någon ökning i

inkomster i mån af tjenstetidens utsträckning. Det syntes derför billigt

och rättvist att, utgående från den ofvan lågt beräknade kostnaden

för officersekipering och för tjenstgöring, hvilka belopp ansåges böra

tillerkännas reservunderlöjtnanter, låta aflöningsförmånerna för de olika

reservofficersgraderna växa i samma proportion som för de fasta löjtnants-

och kaptensbeställningarna af 2:a klassen.

Reservofficerarne borde alltså, enligt t. f. chefens för generalstaben

åsigt åtnjuta följande förmåner:

a) ekiperingshjelp, 500 kronor;

b) månadslön under tjenstgöring, motsvarande den fast anstälde

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

89

officerens lön, d. v. s. 50 kronor för reservunderlöjtnant, 75 kronor för

reservlöjtnant och eventuelt 150 kronor för reservkapten; samt

c) dagaflöning under tjenstgöring i likhet med fast anstälde officerare

af motsvarande grader.

I fråga om de kostnader, som, vid bifall till hvad han sålunda föreslagit,

skulle för statsverket uppkomma, hade t. f. chefen för generalstaben

funnit, att dessa kostnader skulle i framtiden, sedan institutionen

blifvit fullt genomförd, komma att uppgå till 109,975 kronor årligen

och att alltså det nuvarande förslagsanslaget till reservbefälet, 53,516

kronor, skulle behöfva förhöjas med 56,459 kronor. Till detta resultat

hade hon kommit på grund af en verkstäld beräkning, hvilken återfunnes

i bil. n:o 12 vid statsrådsprotokollet och till hvilken utskottet

tillåter sig hänvisa.

T. f. chefen för generalstaben hade på grund af hvad han sålunda

anfört hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition

om höjning af det nu till reservbefälet utgående förslagsanslaget till

högst i 09,9 75 kronor.

Arméförvaltningen å civila departementet hade i öfver ifrågavarande

framställning afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något att deremot

erinra, dock med tillkännagifvande att, enär det lyckats arméförvaltningen

att för de till lifränta åt reservofficerare författningsenligt

utgående belopp i allmänhet bereda hittills inträdda reservoficerare en

lifränta af 285 kronor i stället för den beräknade å 250 kronor, någon

åtgärd med afseende å lifräntan icke syntes vara, åtminstone för närvarande,

erforderlig.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen för egen del anfört,

att han funne t. f. chefens för generalstaben förevarande framstälning

synnerligen beaktansvärd. Reservofficersinstitutionen vid armén

hade ingalunda utvecklat sig så, som man vid antagandet af den förbättrade

härordningen förutsatt. I stället för i medeltal 56 reservofficerare

om året hade man erhållit 6. Anledningarna härtill kunde måhända

vara äfven andra än de angifna, men otvifvelaktigt vore, att en

af de förnämsta vore den, att allt för ringa ekonomiska fördelar vore

med reservofficersbefattning förenad. Den betydelse, reservofficersinstitutionen

hade framför allt vid härens ställande på krigsfot, vore emellertid

så stor, att departementschefen ansåge sig icke kunna taga på sitt

ansvar att, sedan bristerna i reservofficersinstitutionen numera till fullo

visat sig, längre uppskjuta med vidtagande af åtgärder till dessa bristers

afhjelpande. Det komme nemligen att dröja en följd af år, innan

B ib. till Rilcsd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

reservofficersinstitutionen, äfven om det beräknade antalet, 56 reservofficerare

om året, erhölles, kunde nå den utveckling, som 1892 beräknats

såsom oundgängligen nödvändig, och hvarje års uppskof medförde

således ett undanskjutande af den tidpunkt, då härens ställande

på krigsfot kunde försiggå så som önskligt vore.

En af de förnämsta anledningarna till det ogynsamma resultat,

som den år 1892 antagna reservofficersinstitutionen hittills ernått, vore

otvitvelaktigt att söka i de allt för ringa ekonomiska fördelar, som för

närvarande vore förenade med befattningen som reservofficer. Iivilka

dessa fördelar äro hade t. f. chefen för generalstaben i sin skrifvelse

utförligt angifvit och hade departementschefen dertill intet att tillägga.

Att dessa fördelar — frånsedt lifräntan — icke kunde anses tillfredsställande,

framginge uppenbart af den utredning, som derom i det föregående

lemnats. En förbättring af dessa förmåner vore derför, om

reservofficersinstitutionen vid armén skulle kunna vinna någon afsevärd

utveckling, oundgängligen nödvändig. I detta afseende syntes hvad

t. f. chefen för generalstaben föreslagit vara antagligt. De förmåner,

han ifrågasatt, vore ekiperingshjelp samt, under tjenstgöring

månadslön och dagaflöning. Dagafiöning under tjenstgöring åtnjöte

reservofficer och reservintendent äfven enligt nu gällande bestämmelser,

och i fråga om beloppet af denna aflöning vore ej någon förändring

ifrågasatt. Att tillerkänna en till reservunderlöjtnant (reservintendent)

utnämd person ekiperingshjelp med 500 kronor, skulle otvifvelaktigt i ej

ringa mån vara till fromma för reservofficersinstitutionen, ty de vore

säkerligen många, som, derest icke svårigheten att bekosta den för

reservofficer erforderliga ekiperingen förefunnes, skulle vara benägna

att egna sig åt denna befattning vid sidan af sin egentliga sysselsättning.

Men i än högre grad skulle helt visst den ifrågasatta månadslönen

härtill bidraga. Ty genom denna jemte dagaflöning skulle godtgörelse

erhållas åtminstone för de med reservofficers- (reservintendents-)tjensten

förenade utgifter, och utan sådan godtgörelse skulle det troligen icke

låta sig göra att erhålla reservofficerare till något nämnvärdt antal.

I fråga om de kostnader, som af ett bifall till hvad sålunda tillstyrkts

skulle föranledas, framginge af bil. n:o 12 till statsrådsprotokollet,

att, sedan institutionen blifvit fullt genomförd, dessa kostnader

skulle uppgå till följande årliga mcramibelopp, nemligen:

för ekiperingshjelp............................. kronor 28,000: —

» månadslöner.................................. » 27,337: 50

» dagaflöning .................................... » 13,589: —

eller således tillhopa

kronor 68,926: 50.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

91

Härvid vore dock att märka, att äfven om, kvilket icke vore visst,

man skulle under de närmaste åren kunna erhålla 56 reservunderlöjtnanter

om året, det dock måste komma att dröja åtskilliga år, innan

det i bilagan beräknade antalet 386 reservunderlöjtnanter blefve fyldt,

och ännu längre tid innan antalet 100 reservlöjtnanter uppnåddes. Med

säkerhet komme alltså kostnaderna att under de första åren ställa sig

betydligt lägre än det ofvan angifna beloppet, och med all visshet

skulle de kunna hållas inom det för närvarande till reservbefälet i

riksstaten anslagna beloppet, 53,516 kronor. Af detta belopp vore

visserligen den allra största delen, nemligen 41,048 kronor, afsedd till

beredande af lifränta åt reservofficerarne och allenast återstoden till

aflöning; men derest, såsom departementschefen ämnade ifrågasätta,

beredande af lifränta åt reservofficerarne skulle upphöra och statsverket

i stället sjelft, öfvertaga pensioneringen af reservbefälet, skulle hela

det för närvarande i riksstaten till reservbefälet anslagna beloppet

kunna blifva disponibelt för reservofficerares aflöning, och således nytt

anslag för detta ändamål icke behöfva äskas.

Departementschefen ansåge vidare, att de efter år 1892 utnämnde

reservofficerarne (reservintendenterna) borde för framtiden åtnjuta samma

lön och dagaflöning, som komme att tillerkännas deras blifvande

kamrater.

Beträffande den lifränta, som reservofficer (reservintendent) vid armén

vore berättigad att åtnjuta och för hvars beredande medel funnes

i riksstaten anvisade, vore närmare bestämmelser af Kong], Maj:t meddelade

i förordning den 17 juni 1893. Af denna förordning, som innehölle

bestämmelser angående vilkoren för lifräntans åtnjutande m. m.,

framginge derjemte, att lifräntans belopp icke vore fixeradt, men att

deremot det belopp, som skulle för beredande af lifränta i vederbörande

försäkringsanstalt insättas,- vore i viss mån fixt och beroende allenast

af den blifvande lifräntetagarens ålder, då insättningen egde rum. På

sätt arméförvaltningen anmält, hade för det sålunda bestämda beloppet

i allmänhet kunnat åt lifräntetagare beredas en lifränta af 285 kronor.

Då detta belopp kunde anses någorlunda tillfredsställande, skulle anledning

saknats att i afseende å den för arméns reservofficerare nu

stadgade förmånen af lifränta ifrågasätta någon förändring, om icke

motsvarande förhållanden vid flottan vore synnerligen otillfredsställande.

Kongl. Maj:t hade till nästlidet års Riksdag aflåtit proposition med förslag

till förändrade bestämmelser i afseende å beredande af lifränta åt reservbefälet

vid flottan, hvilken proposition dock icke vunnit Riksdagens godkännande,

hufvudsakligen emedan Riksdagen satte i fråga, huruvida det

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

icke skulle vara både enklare och billigare, om statsverket sj eif t öfvertoge

pensioneringen af reservbefälet, och pensionerna, till belopp af

högst 300 kronor, finge utgå direkt från nionde hufvudtiteln, i hvilket

afseende Riksdagen ansett utredning böra ega rum och att denna utredning

borde omfatta jemväl motsvarande förhållanden inom armén.

Med anledning häraf hade departementschefen låtit genom professoren

vid generalstaben P. G. Rosén verkställa en dylik utredning, så vidt

armén anginge.

Hvad professor Rosén i sådant afseende anfördt tinnes i statsrådsprotokollet

(sid. 101 —105) utförligt framstäldt, och tillåter sig utskottet, för

undvikande af vidlyftighet, att hänvisa dertill och här endast omförmäla,

att professor Rosén såsom slutomdöme yttrat, att det enklaste sättet för

pensioneringen enligt hans åsigt vore att lemna densamma åt framtiden

och låta pensionsbeloppen utgå direkt från anslag under riksstatens

nionde hufvudtitel. Antoge man, har professor Rosén fortsatt, att reservbefälets

personal till antalet utvecklades i full öfverensstämmelse

med af honom gjord förutsättning, skulle för en befälsstyrka af 56 22- åringar vid pensionsåldern efter 33 års förlopp återstå vid första pensionsåret

21 lefvande, åt hvilka ett pensionsbelopp af 6,300 kronor

skulle utbetalas, om pensionen bestämdes till 300 kronor. Det följande

året blefve pensionärernas antal 41, pensionsbeloppet 12,300 kronor

o. s. v., tills pensioneringen efter omkring 30 års förlopp komme till

sin fullständiga utveckling, då summan af alla pensionsbeloppen blefve

omkring 115,200 kronor, som årligen skulle utgå till 384 pensionärer.

Från närvarande stund skulle emellertid minst 60 år förflyta, tills pensionssumman

blefve konstant eller nådde sitt maximibelopp.

Departementschefen har förklarat sig anse, att af den sålunda verkstälda

utredningen framginge, att det enklaste och på samma gång för

statsverket billigaste sättet för beredande af lifränta (pension) åt reservofficerare

och reservinteudenter vid armén vore, att staten sjelf öfvertoge

pensioneringen. Om pensionens belopp bestämdes till 300 kronor

och de för åtnjutande af lifränta nu stadgade vilkor i afseende å ålder

m. m. oförändrade finge tillämpas i afseende å rätten att åtnjuta pension,

skulle efter 33 års förlopp pensioner komma att utbetalas med högst

6,300 kronor, hvarefter detta belopp så småningom skulle stiga, tills

det efter ytterligare omkring 30 års förlopp komme att nå sitt maximum

115,200 kronor, ett belopp som ju ej kunde anses afskräckande. Departementschefen

ansåge sig derför böra tillstyrka, att det nu stadgade

sättet för beredande af lifränta åt reservofficerare och reservintendenter

icke måtte tillämpas i afseende å de reservofficerare och reservinten
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

93

denter, som hädanefter antoges, utan desse i stället tillförsäkras rätt

att, under förutsättning att de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet

m. m., som nu vore eller framdeles kunde varda för dem stadgad, vid

fylda 55 år under sin återstående lifstid komma i åtnjutande af pension

från statsverket till belopp af 300 kronor årligen. I afseende å de

reservofficerare och reservintendenter, för hvilka inbetalning för beredande

af lifränta redan skett, skulle naturligtvis någon pension icke

förekomma, dock att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke i en

framtid fyllnad i lifräntan till 300 kronor borde beredas dem af statsmedel,

en angelägenhet som emellertid syntes då böra i hvarje särskildt

fall afgöras.

Godkändes hvad sålunda tillstyrkts, skulle det nu i riksstaten för

beredande af lifränta åt reservofificerare och reservintendenter beräknade

och under förslagsanslaget till reservbefälet anvisade beloppet, 41,048

kronor, kunna ur riksstaten utgå. Departementschefen ansåge emellertid,

att anslaget till reservbefälet borde lemnas oförändradt. I fall nemligen

ökade aflöningsförmåner samt ekiperingshjelp tillerkändes reservofficerare

och reservintendenter, komme naturligtvis, i den mån antalet reservofficerare

och reservintendeuter ökades, jemväl utgifterna för aflöning

m. m. åt dem att ökas, och vid sådant förhållande skulle det under

anslaget till reservbefälet till aflöning beräknade beloppet, 12,468 kronor,

snart nog blifva otillräckligt och anslaget behöfva förhöjas. Lemnades

deremot anslagets nuvarande belopp, 53,516 kronor, oförändradt, komme

det säkerligen att dröja åtskilliga år, innan detsamma behöfde förhöjas,

och då departementschefen icke ansåge sig böra ifrågasätta någon

förändring af anslagets natur af »förslagsanslag, högst», skulle anslaget

å ena sidan icke kunna öfverskridas och å den andra alla de besparingar,

som derå uppstode, komma statsverket till godo.

Anslaget till reservbefälet borde sålunda enligt departementschefens

åsigt i riksstaten för år 1899 uppföras med oförändrad natur och till

oförändradt belopp, men dess ändamål blifva i viss mån förändradt,

nemligen att bestrida ekiperingshjelp, månadslön och dagaflöning åt

reservofficerare och reservintendenter.

Ehuru utskottet icke är öfvertygadt, att de af Kongl. Maj:t föreslagna

åtgärderna komma att visa sig tillfyllestgörande för åvägabringande

af önskvärd utveckling af reservofficersinstitutionen vid armén,

finner utskottet sig likväl böra tillstyrka Kongl. Maj:ts i berörda syfte

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

minskning af

detta anslag.

[11-]

gjorda framställning, helst, derest afsedd fördel icke heller dermed

skulle vinnas, de anslagna medlen icke komme att utgifvas, utan

blefve för statsverket besparade. Men utskottet vill tillika såsom sin

åsigt uttala, att, om institutionen öfver hufvud skall kunna vinna åsyftad

utveckling, de vilkor och fördelar, som med anställning vid densamma

äro förenade, måste göras mera kända.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande, i punkt 10:o under

fjerde hufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda

framställningar må af Riksdagen bifallas.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

under punkt l:o föreslagits, öka anslaget till ersättning åt vissa löntagare

i följd af arméns omorganisation, nu kronor 53,500, med kronor

5,000 till kronor 58,500.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande.

Detta anslag, hvilket uti riksstaten för innevarande år är upptaget

till 53,500 kronor, skulle i följd af inträffad afgång bland de embetsoch

tjenstemän, för hvilka anslaget är afsedt., kunna minskas med 6,500

kronor till 47,000 kronor.

Departementschefen hade emellertid under punkt l:o uttalat, att, under

förutsättning af bifall till hvad der föreslagits beträffande förändrad

organisation af arméns förvaltning, tre namngifna tjenstemän skulle

blifva öfvertaliga, hvadan medel till bestridande af löner, tjenstgöringspenningar

och ålderstillägg till desse tjenstemän icke komme att å

vederbörande stater finnas anvisade, och derför ifrågasatt, att medel

för detta ändamål skulle med 11,500 kronor anvisas att utgå från nu

förevarande anslag.

På grund häraf borde anslaget i fråga ökas med (11,500-—6,500)

5,000 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande från landtförsvarsdepartementet

har sekreteraren i arméförvaltningen Hjalmar Eklundh

den 20 februari detta år afiidit. Då genom den af utskottet under

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

95

punkt l:o liärofvan tillstyrkta omorganisationen af arméns förvaltningen

sekreterare i arméförvaltningen skulle blifva öfvertalig, och ersättning

jemlikt Kongl. Majds framställning måst honom beredas från nu ifrågavarande

anslag, har genom sekreteraren Eklundhs frånfälle detta förhållande

ändrats derhän, att sådan ersättning icke behöfver utgå.

I enlighet härmed har det till ersättning åt sekreteraren L. R.

Lindböhm afsedda belopp, 5,500 kronor, ansetts böra från det äskade

anslaget uteslutas.

För de två öfriga i följd af den tillstyrkta omorganisationen af

arméns förvaltning öfvertaliga tjenstemännen skulle detta anslag behöfva

förhöjas med 6,000 kronor. Men då, enligt hvad departementschefen

upplyst, samma anslag på grund af inträffad afgång bland de embetsoch

tjenstemän, för hvilka anslaget vore afsedt, skulle kunna minskas

med 6,500 kronor, följer deraf, att efter nu inträdda förhållanden anslaget

bör, i stället för att ökas med 5,000 kronor, kunna minskas med

500 kronor.

Utskottet hemställer,

att, vid bifall till hvad under punkt l:o föreslagits,

Riksdagen må minska anslaget till ersättning åt vissa

löntagare i följd af arméns omorganisation, nu 53,500

kronor, med 500 kronor till 53,000 kronor.

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar.

12:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, och

då utskottet beträffande den under punkt 5 a) i statsverkspropositionen

föreslagna förändrade organisationen af Gotlands trupper icke hemstält

om sådan ändring, som på nu förevarande äskade anslagshöjning inverkar,

hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till remontering

och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar,

nu 170,670 kronor, med 1,600 kronor till 172,270

kronor.

Angående

ökning af

detta anslag.

[12.]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Angående 13:o. I punkt 13:o under statsverkspropositionens fjerde hufvud
a°fkdetta

titel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att öka anslaget till skjutansiag.

skolan för infanteriet och kavalleriet, nu kronor 31,000, med kronor

[13.] 12,500 till kronor 43,500.

Departementschefen har till stöd för denna framställning anfört

följande.

För att vid denna skola kunna emottaga så många elever, att alla

underlöjtnanter vid infanteriet skulle kunna genomgå densamma, innan

de vunne befordran till löjtnantsgraden, och samtidigt plats finnas för

en del subalternofficerare vid kavalleriet, hade Kongl. Maj:t aflåtit proposition

till 1883 års Riksdag om förhöjning af ifrågavarande anslag

från 18,000 kronor till 31,000 kronor. Denna framställning hade äfven

vunnit Riksdagens bifall. Kostnaden hade då kunnat inskränkas till

detta belopp, dels emedan det endast varit fråga om att utbilda de

unga, nyligen från krigsskolan utgångna officerarne till goda skyttar

och instruktörer i skjutning, och dels enär Kongl. Maj:t ansett, att

eleverna under kursen vid skjutskolan ej behöfde erhålla större ersättning

än dagaflöning på den grund, att dylik kurs då varit ett kompetensvilkor

för erhållande af befordran till löjtnantsbeställning på stat vid

infanteriet och således hört till den utbildning, som kräfdes af infanteriofficerare,

liksom ridskolan af kavalleriofficerare och artilleri- och ingeniörhögskolan

af artilleri- och fortifikations-officerare.

Under den tid, som förflutit, sedan anslaget till skjutskolan för infanteriet

och kavalleriet sålunda höjdes, hade visserligen den enskilda

skjutskickligheten och framför allt befälets förmåga att meddela undervisning

i skjutning i ej ringa grad gått framåt tack vare skjutskolans

verksamhet, förbättrad undervisning i detta hänseende vid volontärskolan

å Karlsborg och krigsskolan samt ökadt tillfälle till öfning härutinnan

under de förlängda beväringsöfningarna, så att det ej längre

vore nödvändigt, att den unge infanteriofficeren genomginge en särskild

utbildningskurs vid skjutskolan, hvarför Kongl. Maj:t äfven upphäft

nyssnämnda föreskrift, att dylik kurs skulle vara ett vilkor för

befordran öfver underlöjtnantsgraden vid infanteriet, men å andra sidan

stäldes numera större fordringar på befälet, än att kunna skjuta och

meddela denna färdighet åt andra, i det att man kräfde af befälet och

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

97

särskildt af officerarne, att de skulle kunna leda truppernas eldgifning

och utbilda densamma i eldstrid; ty huru skickliga skyttar soldaterna

i ledet än vore. kunde intet nu för tiden uträttas med en trupp, som

ej blifvit särskildt skolad i eldstrid och ej fördes af officerare, som

ej endast till fullo kände gevärets skjutegenskaper, utan äfven förstode

att så föra truppen under eldstrid, att den, utan att sjelf lida större

förluster än nödvändigt vore, kunde med sin eld tillfoga fienden så stor

manspillan som möjligt och samtidigt spara ammunitionen, så att dylik

ej måtte saknas i det afgörande ögonblicket.

Ju mera vapentekniken gått framåt, ju mera snabb- och långskjutande

gevären blifvit, desto större betydelse hade eldledningen fått, och

då nu vår armé komme att beväpnas med repetergevär, måste sådana

åtgärder vidtagas, att officerarne, i synnerhet de äldre, kompanicheferna

och regementsofficerarne, besutte erforderliga kunskaper uti denna vigtiga

del af tjensten, och som följd häraf en omorganisation af skjutskolan

ega rum.

Kongl. Maj:t hade ock den 22 sistlidne oktober gifvit en kommission

i uppdrag att afgifva förslag till de ändringar i infanteriskjutskolans

organisation, som betingades dels af de ökade fordringarna på

skjututbildningen vid infanteriet och kavalleriet, dels deraf att nämnda

skolas genomgående ej längre utgjorde kompetensvilkor för befordran

till löjtnant vid infanteriet.

Kommissionen hade ansett, att vid skolan borde anordnas 2 kurser,

en för äldre subalternofficerare och en för regementsofficerare. Till

den förra kursen skulle beordras högst 50 officerare i en tjensteålder

af 12—15 år, således i en ålder, vid hvilken de, på samma gång som

de ännu vore mottagliga för undervisning i personlig skjutfärdighet,

snart kunde vänta befordran till kaptensgraden, så att de vid skjutskolan

vunna kunskaperna och färdigheterna sedermera kunde i betydlig

grad komma till nytta för kompani-(sqvadrons-)chefen. Vid den senare

kursen, som skulle ega rum under den förra kursens sista veckor,

skulle enligt kommissionens förslag högst 10 regementsofficerare närvara,

på det att äfven dessa högre ledare af öfningarna i skjutning och

eldstrid vid regementena skulle blifva utbildade för denna sin uppgift.

Den förra kursen skulle räcka i 70 dagar, den senare i högst 20 dagar.

Då skolans uppgift hädanefter skulle blifva ej endast att utbilda

skyttar och instruktörer i skjutning, utan framför allt att lära arméns

officerare af infanteriet och kavalleriet att föra trupp under eldgifning

och utbilda densamma för eldstriden, måste trupp såsom undervisningsmateriel

kommenderas till skjutskolan, och hade kommissionen derför

Bih. titt Rihsd. Prot. 1898. 4 Samt. I Afd. 5 Käft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

föreslagit, att trupp af en fältstark plutons styrka skulle bildas genom

kommendering från arméns samtliga infanteriregementen och corpser

af 60 volontärkorpraler (vice korpraler), som egde utsigt till underofficersbefordran

och för hvilkas framtida tjenstgöring en dylik kommendering

måste vara i bög grad gagnelig. Denna trupp skulle stå Under

särskildt kommenderad! befäl, på det att skolan icke måtte betungas

med tillsynen öfver truppen eller med sådan utbildning af densamma,

som läge vid sidan af skolans bufvudändamål. Om än undervisningen

under större delen af skolan nödtorfteligen kunde bedrifvas med så

liten styrka som en pluton, ansåges dock denna under sista veckan af

skolan böra utsvälla till minst ett fältstarkt kompanis styrka för att

öfningarna då skulle kunna få något större omfattning. Nödvändigheten

häraf framträdde särskildt deraf, att motsvarande kurser vid utländska

skjutskolor hade under hela kursen ett kompani till förfogande

såsom utbildningsmateriel.

I likhet med förhållandena under de senaste åren, då gardestrupp

kortare tid beordrats till skolan, hade kommissionen föreslagit, att de

två plutoner, som behöfdes för att, jemte nyssnämnda pluton, bilda ett

kompani, skulle erhållas från gardesregementena, liksom äfven behöflig!

handräckningsmanskap under hela skolkursen.

Kommissionen hade vidare ansett, att skolan borde göras till en

fast och i viss mån ständigt verkande institution, d. v. s. att chef och

förste lärare borde erhålla en flerårig anställning vid skolan och vara

dess målsmän. Derigenom skulle nemligen en bättre undervisning än

hittills kunna lemnas, mera kontinuitet och stadga än förr i skolans

verksamhet ernås, samt krigsstyrelsen under årets hela lopp ega tillgång

till lämplig personal för utredning af skjutfrågor, bearbetning af

rapporter och anställande af försök inom de grenar, som berörde skolans

verksamhet. Chefens och lärarnes verksamhet såsom krigsstyrelsens

sakkunniga biträden hade kommissionen tänkt sig ordnad sålunda,

att chefen och någon eller några af lärarne årligen å bestämd tid efter

skolans slut, förslagsvis under en månad, skulle sammanträda för att

bearbeta från truppförbanden inkomna rapporter och utreda frågor,

som stode i samband med deras verksamhet, men att de äfven dessutom

vid förefallande behof skulle stå till förfogande för att utföra försök

eller för att göra skriftliga utredningar, som berörde deras fack.

På grund af denna ökade tjenstgöringsskyldighet för chef och lärare

hade kommissionen ansett, att de borde erhålla, förutom dagtraktamente

under tjenstgöringen, arfvoden för sina befattningar.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

99

Hvad elevernas aflöning beträffade, hade kommissionen föreslagit,

att dessa, för hvilka kursen, såsom förut nämnts, ej längre vore ett

kompetensvilkor för befordran till löjtnantsbeställning på stat, skulle

erhålla samma ersättning som vid öfriga militära kommenderingar med

trupp utom regementets stånd, eller dagtraktamente efter lägre beräkningen,

i stället för den nu utgående dagaflöningen.

De årliga kostnaderna för en enligt dessa grunder organiserad

skola hade kommissionen beräknat sålunda:

arfvoden åt chef, lärare, redogörare, vaktmästare och

oldtfru.............................................................................

kronor

4,600: —

dagtraktamenten åt chef, adjutant, lärare, repetitörer,

elever, läkare, gevärshandtverkare och skrif- biträde under skolan ..............................................

»

16,150

80

dagtraktamenten åt chef och lärare efter skolans

slut .................................................................................

»

800

_

reseersättningar till och från skolan ............................

S)

6,630

34

kostnad för volontärplutonen...........................................

»

8,579

d:o för gardestruppen ..........................................

»

400

—

d:o för handräckning och hästskötare ................

))

889

96

d:o för skolans förflyttning till Marma under

sista veckan ...........................................................

»

1,267

32

d:o för skjutfält ...........................................................

)>

3,500

—

hyror till bostadsinnehafvare ..........................................

X>

2,000

—

kostnad för inventarier......................................................

J>

3,000

—

d:o för materialier......................................................

t>

1,500

—

diverse utgifter...................................................................

»

2,682

58

Summa

kronor

52,000

1

hvartill skulle komma kostnaden för ökad ammunitionsförbrukning samt

en kostnad för en gång af 19,000 kronor för inredning af kasern åt

volontärplutonen och ordnande af ett lämpligt öfningsfält.

öfver detta förslag hade arméförvaltningen å artilleridepartementet

den 23 nästlidne december afgifvit underdånigt utlåtande

samt dervid, i hufvudsak förordande förslaget, påpekat, att kostnaderna

för ammunition vid skjutskolan, som år 1897 uppgått till omkring 10,000

kronor, enligt hvad kommissionen antagit, skulle komma att ökas med

ungefär lika mycket, om den föreslagna organisationen blefve genomförd,

samt att, då arméförvaltningen fortfarande borde kostnadsfritt

för skjutskolan tillhandahålla densamma erforderlig ammunition, anslaget

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

till »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel» borde ökas med nämnda summa eller 10,000 kronor.

Det förslag till nj organisation af skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet, för hvilket sålunda i hufvudsak redogjorts, ville departementschefen

på det varmaste tillstyrka, emedan han ansåge detta förslag vara

egnadt att i väsentlig grad höja utbildningen inom armén i en af de

vigtigaste tjenstegrenarne. Att föreslå höjning af det nuvarande anslaget

till ifrågavarande skola, 31,000 kronor, med hela det belopp,

hvartill kommissionen kommit, eller 21,000 kronor, vore dock ej nödvändigt,

enär kostnaderna för den volontärpluton, som skulle till skolan

beordras, borde bestridas från anslagen till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets samt till de värnpligtiges vapenöfningar

med hälften från hvartdera anslaget, då ju ändamålet med volontärernas

kommendering till skjutskolan vore ej endast att bereda skjutskolans

elever erforderlig undervisningsmateriel, utan lika mycket att

utbilda volontärerna till skjutinstruktörer. Då dessa kostnader skulle

uppgå till omkring 8,500 kronor, behöfde alltså anslaget till skjutskolan

icke höjas med mera än 12,500 kronor.

Den utgift för en gång, som omorganisationen af skjutskolan skulle

kräfva och som skulle uppgå till 19,000 kronor, borde kunna bestridas

af för handen varande besparingar å hufvudtiteln, utan att särskilda

medel dertill behöfde af Riksdagen äskas.

Deremot funne departementschefen anslaget till »arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel»

böra, i enlighet med hvad arméförvaltningen hemstält, förhöjas ej mindre

med de 10,000 kronor, som den ökade ammunitionsförbrukningen vid

skjutskolan skulle komma att kosta, utan ock med ytterligare 18,000

kronor till betäckande af de kostnader, som skulle uppstå till följd af

en del nya skjutöfningar vid regementena, som kommissionen ansett sig

böra föreslå och arméförvaltningen tillstyrkt. Kommissionen hade nemligen

föreslagit, att, på det befälet måtte bibehålla och utveckla den

skjutskicklighet, som bibringats detsamma under dess utbildning, samt

enär det icke vore möjligt eller lämpligt att öka officerarnes och underofficerarnes

skjutöfningar under vapenöfningstiden utöfver de nu föreskrifna,

då ju deras tid derunder vore till fullo upptagen af andra öfningar,

hvarje officer och underfficer vid infanteriet och kavalleriet årligen

skulle få sig tilldelade 60 skarpa patroner till fria skjutöfningar

mellan vapenöfningstiderna. Vidare hade kommissionen framhållit vigten

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

101

af att trupperna inspekterades i skjutning liksom i andra öfningar och

att för detta ändamål minst 500 skarpa patroner per bataljon ansloges.

ökningen på grund häraf i ammunitionsförbrukningen vid armén

hade arméförvaltningen beräknat till 200,000 skarpa patroner om året

och på denna grund begärt en ökning i anslaget till »arméns vapen

m. m.» af 18,000 kronor. Hela ökningen på detta anslag med anledning

af krafvet på förbättrad skjututbildning inom armén skulle alltså

blifva 28,000 kronor, och anhölle departementschefen, som till fullo

gillade kommissionens förslag och ej både någon anmärkning mot

arméförvaltningens beräkning, att få återkomma härtill vid behandlingen

här nedan under punkt 17:o af nyssnämnda anslag.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning angående förändrad anordning

af skjutskolan å Rosersberg och i sammanhang dermed om höjning

af anslaget till nämnda skola har synts utskottet böra tillstyrkas. Emellertid

har utskottet ej kunnat biträda Kongl. Maj:ts förslag, att, förutom

arfvode, dagtraktamente, af Kongl. Maj:t upptaget till sammanlagdt 800

kronor, skulle medgifvas skolans chef och lärare för den befattning, de

efter skolans slut skulle såsom sakkunniga biträden åt krigsstyrelsen utöfva

vid bearbetning af rapporter, afgifvande af utlåtanden m. m.;

och då skolan är afsedd att vara samlad i blott 70 dagar, samt

chef och lärare dessutom skulle sammanträda i en eller, enligt hvad

för utskottet tillgängligt förslag till ny stat för skjutskolan upptager,

högst två månader, samt nämnda personer alltså skulle i skolans ärenden

vara sysselsatta betydligt kortare tid om året, än hvad fallet är vid

andra militärskolor, har utskottet funnit nedsättning i de uti den upprättade

nya staten upptagna arfvodena för chefen och de tre förste

lärarne, nemligen för den förre 1,000 kronor och för en hvar af de

senare 500 kronor, jemväl böra ega rum till respektive 600 och 300

kronor. Då utskottet ej funnit skäl till erinran mot de i staten för

öfriga personer upptagna arfvoden, skulle således, enligt utskottets mening,

utgiften för arfvoden kunna nedbringas med sammanlagdt 1,000

kronor till 3,600 kronor. Inalles skulle sänkningen sålunda utgöra 1,800

kronor.

Utskottet, som i öfrigt ej funnit sig böra mot framställningen göra

någon erinran samt här nedan under punkt 17:o kommer att yttra sig an
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

anslaget till

krigsskolan.

[14.]

gående hvad departementschefen anfört om behofvet af ökadt anslag till

ammunition, hemställer,

att Riksdagen må öka anslaget till skjutskolan

för infanteriet och kavalleriet, nu 31,000 kronor, med

10,700 kronor till 41,700 kronor.

Krigsskolan.

14:o. I punkt 14:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till stat för krigsskolan, öka anslaget till krigsskolan,

nu kronor 76,729, med kronor 3,971, till kronor 80,700.

Angående denna framställning innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen

följande:

Riksdagen hade i skrifvelse den 18 sistlidne maj anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes förelägga Riksdagen förslag till ny stat för krigsskolan

å Karlberg, enär den för skolan gällande staten icke längre kunde anses

lämpa sig för de förhållanden, som derstädes på senare tider inträdt.

Sedan Kongl. Maj:t med anledning häraf anbefalt Hans Kongl. Höghet

Kronprinsen, i egenskap af inspektör för militärläroverken, att inkomma

med dylikt förslag, hade Hans Kongl. Höghet med skrifvelse den 21

sistlidne oktober öfverlemnat ett af chefen för krigsskolan upprättadt

förslag till ny stat för skolan, och hade Hans Kongl. Höghet dervid

förklarat sig på de skäl, chefen för krigsskolan anfört, tillstyrka det

af honom upprättade förslaget.

Chefen för krigsskolan hade i fråga om de hufvudgrunder, enligt

hvilka han upprättat sitt förslag, till en början anfört, att han uti förslaget

tagit behörig hänsyn till det, hvari krigsskolan såväl i afseende

på organisation som undervisningssätt skilde sig från de högre militärläroverken,

krigshögskolan samt artilleri- och ingeniörhögskolan, utan

att han dock dervid underskattat betj^delsen af att söka åstadkomma

likhet i motsvarande delar mellan ifrågavarande läroverks lönestater.

Redan krigsskolans organisation såsom ett kaserneradt truppförband

nödvändiggjorde i och för sig en befälskategori (kompanibefälet) och

tjensteåligganden, hvilka icke egde någon motsvarighet vid de båda

högskolorna. Han hade derför icke heller ansett sig kunna utgå från

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

103

samma grunder för den nya statens löneformer som dem, hvilka syntes

vara tillämpade vid dessa högskolor. De i den nu gällande staten

upptagna aflöningsformerna hade han trott sig böra bibehålla för chefen,

slottspastorn och läkaren, aflöningen för chefen dock Överflyttad helt

och hållet på skolans stat. För öfriga befattningar, hvilka dels möjligen

kunde vara eller borde blifva af mera tillfällig natur, hade han ansett

aflöningen böra utgå i form af dagtraktamente samt ett större eller

mindre arfvode, såsom varande tidsenligare och mera i öfverensstämmelse

med den form, i hvilken aflöningen utginge för andra dem liknande

tjensteuppdrag inom armén.

Redan länge hade behofvet af förstärkta lärarekrafter vid skolan

gjort sig känbart och man hade hittills förskaffat sig dessa krafter

dels genom att taga kompaniofficerarne mera i anspråk såsom biträdande

lärare eller instruktörer vid de taktiska tillämpningsöfningarna (såsom

krigsspel, taktiska skrifningar och fältöfningar) och dels genom att anlita

lärarekrafter utanför skolan, som mot tillfällig, ofta ringa, stundom

ingen ersättning biträdt vid undervisningen. Då erfarenheten emellertid

visat, att, i mån af ökade öfningar inom armén, allt större och större

svårigheter mött att utom skolans egen personal erhålla dessa erforderliga

lärarekrafter, att behofvet häraf för det ena eller andra ämnet

med tiden vexlat, samt att de, med nu tillämpade tjenstgöringsförliållanden,

icke skulle kunna anskaffas utan allt för stora kostnader, hade

chefen för krigsskolan ansett det lämpligt och nödvändigt, att skolans

lärare af krigsundervisningskommissionen förordnades med hufvuduppgift

att undervisa i ett visst ämne med dertill hörande tillämpningsöfningar,

men derjemte med skyldighet att deltaga i det öfriga utbildningsarbetet,

der chefen, för undervisningens främjande, så funne nödigt,

samt att för ty i staten endast uppfördes ett visst antal lärareaflöningar,

utan att der i allmänhet faststäldes, för hvilka ämnen de olika aflöningarna

vore afsedda. Liknande undervisningsskyldighet ansåge han

nödigt att äfven kompanibefälet tillförbundes, och på denna utsträckta

undervisningsskyldighet för lärare och kompanibefäl vore det, som han

grundat aflöningsbeloppens storlek uti den föreslagna nya staten.

Genom denna anordning skulle också tjenstgöringen rättvisare kunna

fördelas i förhållande till den derför utgående ersättningen; man skulle

vinna fördelen att för elevernas utbildning få använda lärarekrafter,

af hvilka man finge vänta, att de med sin kännedom om skolans förhållanden

och dess elever skulle utöfva ett större och bättre inflytande

än tillfälliga, skolan utomstående, och denna befäls och lärares mångsidiga

användning skulle såväl hos dem sjelfva som hos elever och i

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

allmänhet skärpa åsigten om nödvändigheten att vid den allmänna officersbildningen

förvärfva och sedan vidmagthålla en allsidig militärisk

utbildning.

Beträffande de särskilda befattningarna vid skolan och först chefsbeställningen,

hade han erinrat, att chefen under en längre följd af år

åtnjutit sin egentliga aflöning å generalstabens stat, men att då, i anseende

till det i hög grad ökade arbetet inom generalstaben, särskildt

till följd af 1892 års förbättrade härordning, det från början sparsamt

tillmätta antalet platser inom denna stab visat sig vara allt mer och

mer otillräckligt, generalstaben torde ega fullt berättigade anspråk på

att kunna helt förfoga öfver den personal, som funnes upptagen å dess

lönestat. Då emellertid det arbete, som krigsskolan kräfde af sin chef,

upptoge hans tid fullständigt, utom möjligen delvis under uppehållet i

och för vapenöfningarna, och således generalstaben icke annat än helt

undantagsvis kunde draga direkt fördel af hans arbete, kunde det med

mycket fog anses, som om krigsskolan nu till en del lefde på generalstabens

bekostnad. Då det nu icke heller ansåges böra ifrågasättas, att

chefen för krigsskolan under sin chefstid vid skolan skulle tillhöra

något visst truppförband, enär stora olägenheter måste vara förenade

med en sådan anordning, syntes det vara lämpligast, att i den nya

staten för krigsskolan uppföra chefen med generalstabsöfverstelöjtnants

aflöningsförmåner samt ett årligt arfvode, som i öfverensstämmelse med

det till chefen för artilleri- och ingeniörhögskolan utgående borde bebestämmas

till 1,500 kronor.

Beträffande adjutanten vid krigsskolan, så vore han, i likhet med

hvad som tillämpades vid artilleri- och ingeniörhögskolan, tillika bibliotekarie.

Båda dessa hans befattningar kräfde dock mera arbete än motsvarande

befattningar vid nämnda skola och ännu större blefve skilnaden

i detta hänseende mellan skolans adjutant och de två repetitörerna

vid krigshögskolan, hvilka egentligen vore att anse som adjutanter.

Förutom nämnda befattningar hade adjutanten vid krigsskolan derjemte

rätt stor uppbördsmannaskyldighet och dermed förenadt ansvar och arbete.

I den mån, som elevantalet vid krigsskolan ökats och arbetet

mera rigtats på individens utbildning, i samma mån hade också adjutantens

tjensteåligganden väsentligt ökats. Det vore alltså endast en gärd

af rättvisa och billighet, att ersättningen derför något höjdes, hvarför

också föresloges, att den skulle utgå med dagtraktamente i 365 dagar

å 3 kronor samt 200 kronors arfvode som uppbördsman, eller tillsamman

1,295 kronor.

Slottspastorn, som tillika vore kyrkoherde i Solna, hade nu ett

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

105

årligt arfvode från krigsskolan af 1,000 kronor, men hade chefen på

anförda skäl ansett, att nästa gång slottspastor samtidigt med kyrkoherde

i Solna tillsattes, hans arfvode borde nedsättas till samma belopp,

som regementspastor vid garnisonerad trupp uppbure, eller

800 kronor.

Beträffande läkaren och redogöraren ifrågasattes icke någon ändring

i nu gällande bestämmelser.

Väbeln, tillika materialförvaltare, uppbure å nuvarande stat såsom

lön 1,200 kronor och kunde för denna sin befattning blifva pensionsberättigad.

Chefen hade emellertid på anförda skäl ansett, att en ännu

i full kraft varande energisk underofficer, exempelvis fanjunkare i regemente,

borde emot dagtraktamente för 3 år i sänder kommenderas att

bestrida väbelbefattningen vid krigsskolan. Dennes aflöning vid skolan,

fyllnaden i beklädnadsersättningen inräknad, skulle i så fall uppgå till

962 kronor 50 öre, emot nu varande 1,200 kronor, hvarjemte särskild

pensionering af väbeln blefve obehöflig.

För veterinärvården hade Kongl. Maj:t de senare åren medgifvit, att

100 kronor fått utbetalas af krigsskolans besparingar. Genom förändrade

anordningar för hästanskaffningen i följd af ökadt elevantal och

behofvet af ökad ridundervisning hade antalet hästar i krigsskolans stall

sedan 1890 småningom ökats till omkring det dubbla. Det kunde derför

icke förutsättas, att veterinärvården framgent skulle kunna erhållas

för endast 100 kronor, utan hade i förslaget till stat upptagits 200

kronor.

Den för kompanistaten nu tillämpade lönestaten upptoge aflöning

för 1 kompanichef med 2,500 kronor och för 4 kompaniofficerare med

1,000 kronor hvardera, eller för samtlige dessa officerare tillsammans

6,500 kronor. På sätt närmare framginge af den nu föreslagna staten,

vore årlig aflöning i dagtraktamente, förslagsvis under 330 dagar, och

arfvoden der upptagna för 1 kompanichef (kapten) med 2,520 kronor,

för 3 kompaniofficerare (subalterner) med 1,190 kronor för hvardera

samt för 1 kompaniofficer (subaltern) med 1,490 kronor, eller för samtliga

tillsammans 7,580 kronor.

A lärarestaten vore för närvarande uppförd aflöning för 5 förste

lärare med 1,500 kronor och för 4 andra lärare med 1,000 kronor hvardera,

för 1 lärare i ridning med 1,000 kronor samt för 1 lärare i militär

sundhets- och förbandslära och 1 lärare i hästkännedom med 300

kronor för hvardera, eller tillsammans för samtlige der upptagna lärare

13,100 kronor. Såsom likaledes framginge af den nu föreslagna staten,

upptoge denna dagtraktamente, förslagsvis under samma antal dagar

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som för kompaniofficerarne, för 5 lärareplatser, afsedcla att besättas

med kaptener, och 5, afsedda för subalternofficerare, hvilken aflöning

tillsammans skulle för hvar och en af de förra uppgå till 1,520 kronor och

för de senare till 1,190 kronor. Derjemte vore å denna stat upptagna

dagtraktamenten under förslagsvis 90 dagar och arfvoden under samma

tid med tillsammans 730 kronor för 2 lärareplatser i och för nödvändiggjord

reglering af lärarnes aflöning vid ombyten af lärarepersonal,

äfvensom ett årligt arfvode af 300 kronor för 1 lärare i militärförvaltning,

eller tillsammans för samtliga lärarepersonalen 14,580 kronor.

Nämnda aflöning för två lärareplatser under 90 dagar betingades deraf,

att, under den tid två kurser vore samtidigt förlagda vid skolan, tarfvades

i de ämnen, der ombyte af lärare förekomme, dubbel uppsättning

af lärare.

Den föreslagna aflöningen å kompani- och lärarestaterna skulle således

komma att uppgå till 22,150 kronor, under det motsvarande

aflöning å nuvarande stater endast vore 19,600 kronor. Till skilnaden

2,550 kronor borde dessutom läggas 300 kronor, hvilka såsom arfvode

åt läraren i militär sundhets- och förbandslära voro upptagna under

läkarens aflöning, hvarigenom skilnaden ytterligare komme att ökas

till 2,850 kronor. Men härvid vore dock att märka, att för denna

ökning uti skolans stat bereddes aflöning åt ytterligare 1 lärare i krigskonst,

för hvilket ämne en extra lärare med 1,000 kronor årligt arfvode

under de sista 15 åren i allmänhet varit förordnad, 1 lärare i

militärförvaltning, för hvilken Kongl. Maj:t för hvardera af de två senaste

lärokurserna anvisat ett arfvode af 300 kronor att utgå af krigsskolans

besparingar, samt 1 stallofficer för upprätthållandet af den ordning

och vård, som det ökade hästantalet och den derför erforderliga

stallpersonalen nödvändiggjorde, och för hvilken ett årligt arfvode af

300 kronor borde utgå, hvarförutom besparingar komme att göras

statsverket i rese- och traktamentsersättningar.

1 fråga om betjening spersonalen måste förhållandena äfven gestalta

sig helt annorlunda vid krigsskolan än vid högskolorna. 1 dessa senare

kunde betjeningen inskränkas till en eller två vaktmästare för städning

och eldning i expeditionsrum och lärosalar m. fl. lokaler samt för iordninghållande

af undervisningsmaterielen. Vid krigsskolan åter ålåge

det betjeningen icke blott ofvannämnda göromål och dessa i mycket

större omfattning, utan äfven allt bestyr, som åtföljde elevernas kasernering,

sjukvård, inventarie- och persedelvård, tillsyn och skötsel af

skolans olika rörsystem för gas, vatten och aflopp, stalltjenst, handräckning

under elevernas praktiska öfningar, tillverkning af skjutmateriel

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

107

m. m. samt underhåll och vård af kronoegendomen med byggnader,

park, skogsskötsel, hägnader och skjutbana, vakttjenst m. m. I mån,

som undervisningen utvecklats och fortginge i en praktisk rigtning,

ökades äfven betjeningens arbete. En del af betjeningen borde vara

fast anstäld eller tjenstgörande några år å rad. Särskild! borde detta

vara fallet med dem, som skulle handhafva persedeluppbörden och

persedelvården. En annan del af betjeningen kunde vara tillfälligt

anstäld. I båda fallen, men i synnerhet i det sistnämnda fallet, syntes

det sätt ganska lämpligt, som under de sista åren tillämpats, nemligen

att besätta sådana platser med permitterade soldater från icke garnisonerade

regementen. På detta sätt hade en relativ besparing i aflöning

åt den, i anseende till det under senare åren betydligt ökade elevantalet,

äfven ökade betjeningen kunnat göras för de tider af året,

skolan ej hade haft direkt behof af hela denna personals tjenst.

Beträffande de olika befattningarna eller tjensterna, hade chefen

anfört, att organistbefattningen på anförda grunder syntes kunna och böra

indragas.

Sjuksköterskan borde deremot bibehållas, utan att detta likväl borde

utesluta möjligheten att, om sådant längre fram skulle befinnas önskvärdt,

i hennes ställe få ytterligare en sjukvårdssoldat kommenderad

till skolan för helt år. Hennes arfvode utginge nu med 600 kronor

årligen men borde förändras till dagaflöning med förslagsvis 1 krona

75 öre per dag för 365 dagar.

Derjemte hade vid krigsskolans sjukhus varit kommenderad en

sjukvårdssoldat. Denne borde bibehållas under erforderliga tider af

året. Kostnaden beräknades till dagtraktamente å l krona 50 öre

under förslagsvis 330 dagar årligen jemte munderingsslitningsersättning

å 33 öre per dag.

Den s. k. gasmästaren borde erhålla ny benämning och aflöning

till honom utgå i form af dagaflöning med förslagsvis 1 krona 75 öre

per dag för hela året i stället för nu utgående årsarfvode af 600 kronor.

Trumslagaren (spel) borde kommenderas till skolan under erforderliga

tider af året, hvarför kostnaden beräknades med dagtraktamente,

förslagsvis under 330 dagar å 1 krona 50 öre, och munderingsslitningsersättning

å 33 öre per dag för samma tid.

Kuskens kontanta aflöning kunde utgå ur staten, enär chefen enligt

förslaget skulle åtnjuta lönetillägg för tjenstehästar och derför skulle

bekosta dessas skötsel m. m.

Stallförmannens arfvode borde utbytas mot dagaflöning, förslagsvis

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

å 2 kronor per dag för hela året, 730 kronor; ökningen vore föranledd

af ökadt ansvar och ökadt arbete.

Den hittills gällande staten upptoge vidare 22 drängar med en

sammanlagd aflöning af 11,000 kronor. Af dessa drängar hade måst

uttagas 3 förmän. Öfrig betjening utgjordes nu af 1 sjukvårdssoldat,

åtskilliga drängar, 1 städerska och 1 renhållerska. Denna betjening

vore fortfarande erforderlig och borde hafva den tjenstgöringsskyldighet

och aflöning, som i förslaget närmare omförmäldes.

Till böcker och instrument m. m. till stående biblioteket upptoges i

nuvarande stat 500 kronor och till skrifmaterialier likaledes 500 kronor,

tillsammans 1,000 kronor. I medeltal hade dessa båda titlar tillhopa

under åren 1892—96 kräft kronor 1,209: 91 per år. Det föresloges

dels att kostnaderna af ifrågavarande slag skulle redovisas under en

gemensam rubrik och dels att dertill i staten skulle upptagas 1,200

kronor.

Af de 13 hästarne, som i nuvarande stat omförmäles, vore 10 afsedda

till ridhästar i och för elevernas undervisning i ridning, 1 till

arbetshäst för skolans och kungsgårdens behof och 2 till vagnshästar

till. chefens förfogande, på hvilka äfven den nuvarande chefen varit

beriden. Till bestridande af härför erforderliga kostnader hade varit

anslagna 3,000 kronor. Att denna summa ej kunde räcka till vinnande

af ett fullgodt resultat, insåges lätt. Vid krigsskolan kunde nemligen

remonter ej lämpligen dresseras, enär de flesta ryttarne, eleverna,

vore alldeles ovana vid ridning. Inköp af unga, fullt dresserade hästar

åter vore dyrbart och icke ändamålsenligt. Då nu af ekonomiska och

praktiska skäl i allmänhet blott något äldre hästar kunde till krigsskolan

inköpas, måste deras tjenstetid vid skolan blifva jemförelsevis kort och

hästarna ofta blifva af mindre lämplig beskaffenhet. Hästantalet borde

kunna vexla med elevantalet och således ganska ofta komma att än ökas,

än minskas. Detta åter skulle stöta på stora svårigheter, om remontering

skulle ske åt skolan för statsmedel. Deremot mötte det ej svårighet

att, beroende på elevantalet utfordra ett större eller mindre antal hästar,

ty fourageringen betalades från elevafgifterna, hvilkas sammanlagda

belopp ökades och minskades med elevantalet. I stället för att hålla

egna ridhästar hade skolan börjat uppgöra med enskilde hästegare om

att vid skolan låta utfodra ridhästar mot rätt för skolan att begagna

dem för ridundervisning och tjenstgöring. Härigenom hade följande

fördelar vunnits: remonteringskostnaderna för ridhästarna besparades

och kunde tjena andra krigsskolans ändamål, för ridundervisningen erhölles,

utan kostnad, i lämplig ålder varande dresserade hästar, hvilka

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

109

kunde ombytas, om de visade sig ej längre motsvara ändamålet o. s. v.

Detta tillvägagångssätt hade alltså visat sig fördelaktigt och borde fortfarande

tillsvidare användas.

I sammanhang dermed, att fast chefslön uppfördes på krigsskolans

stat och i denna aflöning inginge lönetillägg för 2 tjenstehästar och

fourageersättning, syntes vagnshästarnes remonterings- och underhållskostnader

kunna indragas. Häraf följde äfven indragning af kuskens

aflöning; men då otvifvelaktigt vid många tillfällen tjensten hade fördel

af att chefen i stället för till häst och åtföljd af sin ridknekt, såsom

beriden hästhållare, kunde besöka hufvudstaden åkande, exempelvis

då det gälde ofta förekommande brådskande, på hvarandra följande

besök vid kasernerna, i landtförsvarsdepartementet, arméförvaltningen,

krigsundervisningskommissionen o. s. v., då ridning å gatorna skulle

fördröja utförandet, så syntes det vara för tjensten fördelaktigt och

emot chefen billigt, ifall skolan fortfarande underhölle erforderliga

åkdon samt kuskytterbeklädnad och att, då chefens ridknekt och ridhästar

ofta komme att direkt nyttjas i skolans ärenden, chefen berättigades

till kostnadsfri inqvartering och servis samt lyse och bränsle in natura

å Karlberg för sin hästskötare (ridknekt) äfvensom till fritt stallrum

derstädes för sina hästar.

Att arbetshäst med seldon och lämpliga arbetsfordon fortfarande

såsom hittills blefve erforderliga, vore gifvet. Titeln i fråga borde derför

komma att heta: »Remontering af 1 häst och underhåll af seltyg

och åkdon samt kuskytterbeklädnad». Till bestridande af kostnaderna

härför hade i förslaget upptagits 1,500 kronor.

I samma mån, som krigsskolan blifvit en tillampningsskola, både

också de praktiska öfningarna blifvit allt mera förlagda utanför Karlbergs

område. Betydelsen af ombyte af terräng för de taktiska, fortifikatoriska

och topografiska tillämpningsöfningarne, på det undervisningen

ej skulle blifva stereotyp, insåges lätt. Under de praktiska sommaröfningarna

förde alltså krigsskolans elever ett mycket rörligt lif med

förflyttningar dels genom fotmarscher, dels med begagnande af något

transportmedel från en ort till en annan. Enligt häfd hade elevernas

dervid förekommande transporter m. m. bekostats af elevafgifterna,

men befälets och lärarnes dagtraktamenten och resekostnader m. m. af

statsmedel med i medeltal 3,032 kronor 32 öre per år för de sista

5 åren. Då detta rörliga lif för befäl och lärare måste blifva ganska

dyrbart, syntes det billigt att, oaktadt deras aflöning vore grundad på

dagtraktamente, någon särskild fördel bereddes dem under de praktiska

öfningarnas period, hvarför det nu föreslagits, att för den personal vid

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

krigsskolan, hvars aflöning utginge i form af dagtraktamente efter lägre

beräkningen, detta skulle utbytas mot traktamente efter resereglementet

vid förläggning utom Karlbergs område under tjenstgöring vid

elevernas praktiska öfningar och fälttjenstöfningar. Äfven med iakttagande

häraf borde nedsättning af kostnaderna vara att vänta deraf,

att instruktörer från andra orter i allmänhet ej behöfde hitkommenderas.

Under antagande att nyssnämnda nedsättning af kostnaderna komma

att uppväga de ökade krafven på öfningarnas förläggning utom Karlbergs

område, hade föreslagits att vidblifva den hittills för denna titel

beräknade summan, 3,000 kronor.

Uti nu gällande stat funnos för ved och lyshållning beräknade

6,500 kronor. Medeltalet för de 5 sista åren gåfve en utgiftssumma

för bränsle och lyse af 5,320 kronor 42 öre men för de 3 sista åren

af 4,387 kronor 31 öre. Vid tidpunkten för den nu gällande statens

uppgörande hade ej funnits vattenledning till Karlberg och alltså ej

heller vattena. t gifter. Sedan skolan erhållit vattenledning, hade vattenafgifterna

redovisats under titeln »extra utgifter». Då emellertid utgiften

blifvit ordinarie borde den också föras under en ordinarie titel,

och hade den ansetts lämpligast böra sammanföras med afgifterna för

bränsle och lyse. Då medeltalet för de sista åren syntes hafva så

betydligt understigit den i gällande stat upptagna siffran, att vattenafgifterna,

omkring 1,200 kronor, ungefär motsvarade skilnaden, hade

föreslagits att förblifva vid samma siffra 6,500 kronor med inrymmande

äfven af vattenafgifterna derunder.

Byggnaders underhåll beräknades enligt den nu gällande staten till

7,000 kronor årligen. Medelkostnaden för hvartdera af de 5 sista åren

hade varit 16,824 kronor 50 öre. I fråga om anledningen till, att

dessa kostnader under senare åren blifvit så höga, hade chefen lemnat

vidlyftig redogörelse; men hade han tillika yttrat, att det borde med

ganska stor säkerhet kunna antagas, att underhållet för framtiden i

allmänhet borde kunna utföras för en summa af omkring 8,000 kronor

årligen.

I detta sammanhang borde dock, anför chefen för krigsskolan

vidare, erinras derom, att på kungsgårdens mark läge en del byggnader,

som, utan eller mot hyra af marken, i äldre tider fått uppföras

och innehafvas af enskilde. Rörande de flesta af dessa hade sådana

kontraktsbestämmelser uppgjorts, att de antingen redan tillfallit eller

inom vissa år, numera högst 19, komme att tillfalla staten, hvarigenom

dels ökade och dels ej obetydliga nya intägter (för hushyra) komme att i

sinom tid tillföras krigsskolan. Genom dessa och dylika uppgörelser

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

111

borde krigsskolans extra inkomster komma att i en framtid ökas och

således medel från kungsgårdens och skolans område blifva tillgängliga

för att utöfver det i staten föreslagna beloppet underlätta i framtiden

möjligen erforderliga större ändringar och reparationer.

För inventarier och husgeråd hade medelkostnaden för år uppgått

till 2,350 kronor. Men det kunde antagas att, enär under denna

titel hörande effekter i allmänhet befunne sig i ett ganska godt och

till antalet tillräckligt skick, den af ålder dertill beräknade årskostnaden

af 2,000 kronor icke skulle behöfva öfverskridas.

Beträffande parken hade det varit nödvändigt att göra betydande

gallrings- och planteringsarbeten, hvilkas kostnad ej kunnat hållas inom

gränserna för det i staten beräknade beloppet, 450 kronor, utan uppgått

i medeltal till 758 kronor 95 öre per år de sista 5 åren. Det

i gällande stat upptagna beloppet hade påtagligen efter senare tiders

behof varit väl knappt, årskostnaden deremot större, än hvad behofvet

i framtiden vanligen borde blifva. På grund häraf hade i förslaget

uppförts 700 kronor.

Till stipendier för underlättandet af officersekiperingen för behöfvande

utgående elever, som deraf visat sig förtjente, upptoge nu gällande

stat 6,000 kronor årligen, en summa, som också för framtiden

borde för ändamålet bibehållas.

Extra utgifterna hade under senare år, då en mängd arbeten måst

utföras inom hela området för krigsskolans förvaltning i och för allmänna

förbättringar, helt naturligt varit ganska höga. Medelsiffran för

år under de sista 5 åren uppginge till 7,644 kronor 29 öre, men deri

inginge också afgiften för vattenledningsvatten. Om denna kostnad

fråndroges, borde det i förslaget till den nya staten upptagna beloppet,

7,224 kronor 70 öre, blifva tillräckligt.

Enligt tidigare och nu gällande bestämmelser samt behof skulle

chef, adjutant, tjenstgörande kompanibefäl, redogörare och väbel äfvensom

betjening vara å Karlberg boende, åtnjutande naturainqvartering

derstädes, hvarmed ock af ålder följt en till sin begränsning ej bestämd

servis in natura. Till reglering af detta förhållande borde framställning

till Riksdagen göras derom, att servisersättning och kaserneringskostnader

finge utgå på sätt, som närmare syntes af det föreliggande förslaget

till stat, att åtnjutas af betjeningen in natura men af öfrig personal,

som dertill kunde förklaras berättigad, i kontant.

Frånsedt servisersättning och kaserneringskostnader, hvilka särskildt

redovisades, skulle den sammanlagda kostnaden för tillämningen af den

föreslagna staten uppgå till 88,300 kronor. Till bestridande af denna

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kostnad hade chefen föreslagit, att hittills för krigsskolan utgående

anslagsbelopp 76,729 kronor måtte ökas med ett belopp af 3,971 kronor,

hvilket ungefär motsvarade tillskottet i chefens aflöningsförmåner, och att

härtill måtte läggas de extra inkomster, skolan nu uppbure genom arrenden,

hyror, afgäld m. m., utgörande i rundt tal omkring 7,600

kronor, eller således tillhopa 88,300 kronor. Med ofvannämnda ökning

af statsanslaget med 3,971 kronor skulle emellertid, samtidigt med att

krigsskolan erhölle sin chef på skolans stat, i sjelfva verket för armén

(generalstaben) vinnas en ny öfverstelöjtnantsplats, hvadan ökningen i

kostnad blott vore skenbar och i stället å annat håll borde medföra en

afsevärd besparing och tillväxt i arbetskraft.

Med hänsyn till extra inkomsternas stabilitet hade chefen erinrat,

att dessa inkomster hufvudsakligen utgjordes af arrenden, hyror och

afgäld, hvilka efter all sannolikhet snarare skulle komma att ökas än

minskas. Från 1889 — 1890 till 1895—1896 hade medeltalet af extra

inkomsterna stigit med omkring 2,000 kronor. Vidare har han erinrat

om det under titeln »byggnaders underhåll» rörande inkomsterna från

vissa lägenheter sagda, hvadan med visshet kunde sägas att, förutom

annan höjning, i en icke allt för aflägsen framtid nya inkomster af

minst 1,000—1,500 kronor årligen borde komma att inflyta.

På grund af hvad sålunda anförts, hade chefen för krigsskolan

föreslagit, att framställning till Riksdagen måtte göras om beviljande

från och med år 1899 af ett reservationsanslag för krigsskolan å Karlberg

af 88,300 kronor att användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med bifogadt förslag till förnyad stat för krigsskolan med rätt tillerkänd

chefen att använda under en titel gjorda besparingar till bestridande

af öfverstigande utgifter under en annan titel samt med skyldighet

för honom att, under hittills gällande dispositionsrätt öfver kungsgårdens

och skolans samt i vissa fall den s. k. vestra skogens naturaprestationer

till statsverket inleverera samtliga de kontanta extra inkomster,

som kunde komma att inflyta för arrenden och hyror, afgälder för afträdd

mark m. m., af hvad namn sådana kontanta inkomster vore.

Uti afgifvet utlåtande hade arméförvaltningen å civila departementet

framställt allenast smärre anmärkningar vid det afgifna förslaget, hvilka

anmärkningar iakttagits.

Äfven t. f. chefen för generalstaben hade uti ifrågavarande ärende

afgifvit utlåtande och dervid på det lifligaste förordat, att chefsbeställningen

vid krigsskolan måtte uppföras å skolans stat, i likhet

med hvad förhållandet vore vid krigshögskolan. Att en öfveradjutants

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

113

stadigvarande bortkommendering från generalstaben för att bekläda

chefsbefattningen vid krigskolan, på sätt som alltsedan 1875 egt rum,

måste i hög grad menligt inverka på nämnda stabs arbeten, vore

uppenbart för en hvar, som kände dess verksamhet och visste, att

af dess knappt tillmätta personal snart sagdt alla officerarne erfordrades

för skötandet af samtliga detaljer, af hvilka i händelse af officersbrist,

några antingen måste åsidosättas eller ock allenast nödtorftigt handläggas

af de öfriga officerarne, bland hvilka alltför många tillika voro

upptagna af ansträngande lärareverksamhet. Af dessa och åtskilliga

andra angifna skäl vore det synnerligen magtpåliggande, att generalstabens

officerare icke blefve använda i sådana befattningar, hvilka för

längre tid komme att hindra dem från generalstabstjensten; och hade

t. f. chefen för generalstaben förty hemstält, att chefen för krigsskolan

måtte uppföras å skolans stat i enlighet med hvad skolans chef föreslagit.

För egen del tillstyrkte departementschefen på det lifligaste, att

aflöning för krigskolans chef måtte uppföras å dess stat och icke,

såsom nu, till hufvudsakligaste delen bestridas från annat anslag. Att

det måste medföra betänkliga olägenheter, om en regementsofficer, särskilt

der han tillhörde generalstaben, år efter år vore af annat uppdrag

förhindrad att tjenstgöra inom generalstaben, borde icke vara

tvifvelaktigt, om man betänkte de alltmera ökade göromål, som ålåge

generalstabens redan från början knappt tillmätta personal. Men äfven

om, såsom tänkbart vore, till chef för krigsskolan utsåges en regementsofficer,

tillhörande något af arméns truppförband, skulle det medföra

afsevärda olägenheter, om han under hela året, utom måhända under

repetition söfningarna, vore förhindrad att sköta sin tjenst vid truppförbandet.

Då härtill komme, att den ökade kostnad för statsverket,

som skulle uppkomma, derest chefen för krigsskolan erhölle aflöning

å dess stat, icke vore sjmnerligen stor i förhållande till de olägenheter,

som derigenom skulle försvinna, ansåge departementschefen förslaget

härom vara så mycket mera beaktansvärdt. Den nuvarande chefen

för krigsskolan uppbure såsom major vid generalstaben lön och dagaflöning

med tillhopa 4,960 kronor samt å krigsskolans stat ett arfvode

af 3,000 kronor eller således tillsammans 7,960 kronor, hvaremot för

honom å generalstabens stat uppfördt lönetillägg och fourageersättning

för tjenstehästar, tillhopa 1,530 kronor, innehölles och i likhet med

generalstabens öfriga besparingar användes för andra generalstabens

utgifter. I den föreslagna staten vore chefens aflöningsförmåner upptagna

till sammanlagdt 8,490 kronor eller således 5,490 kronor mera än

Bih. till Rilcsd. Prot. 18D8. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

de 3,000 kronor, som chefen å krigsskolans nuvarande stat uppbure.

Afräknades från dessa 5,490 kronor de 1,530 kronor, som, enligt hvad

n}''ss nämnts, å hans majorslön vid generalstaben innehölles och användes

för annat generalstabens ändamål, skulle alltså generalstaben

genom den föreslagna förändringen erhålla en vid staben tjenstgörande

öfveradjutant för en ökad kostnad för statsverket af allenast 3,960

kronor, hvilket belopp ju ej kunde anses högt i jemförelse med den

ökade arbetskraft, som derigenom skulle tillföras staben.

I fråga om hvad den föreslagna staten innehölle rörande öfriga

befattningar vid skolan eller utgifter för dess ändamål, hade departementschefen

intet att erinra vid eller tillägga till hvad skolans chef derom

anfört.

Den föreslagna staten (se bil. n:o 13 till statsrådsprotokollet)

slutade å ett sammanlagdt belopp af 88,300 kronor, oberäknadt servisersättning

och kaserneringskostnader, af hvilka, såsom anmärkning 12

i staten utvisade, de förra skulle utgå från anslaget till inqvarteringskostnader

och de senare in natura samt således ej behöfde föranleda

särskild medelsanvisning. Beloppet 88,300 kronor skulle deremot bestridas

på så sätt, att krigsskolans anslag i riksstaten, som för närvarande

utgjorde 76,729 kronor, förhöjdes med 3,971 kronor till 80,700

kronor, hvarjemte återstående 7,600 kronor skulle bestridas med den

uppbörd, som inflöte genom hyror, arrenden, afgälder m. m. för lägenheter

under kungsgården, dock att härvid, på sätt anmärkning 1 i

staten utvisade hela det belopp, som utöfver 7,600 kronor årligen på

detta sätt inflöte, skulle komma statsverket till godo. Härvid erinrade

departementschefen, att krigsskolan hittills oafkortadt disponerat, öfver

berörda inkomster och att det ej borde lida något tvifvel, att dessa inkomster

i den närmaste framtiden komme att uppgå till sådant belopp,

att statsverket derigenom finge full ersättning för det belopp, 3,971

kronor, hvarmed skolans anslag i riksstaten skulle förhöjas.

Den föreslagna staten vore beräknad för ett antal af högst 100

elever i hvarje kurs, och skulle det derför, om antalet elever i någon

kurs blefve högre, varda nödvändigt, att Kongl. Maj:t, om så erfordrades,

på sätt hittills egt rum, anvisade särskilda medel till bestridande

af de ökade kostnader, som häraf föranleddes.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhöll nästlidet, års Riksdag, att

Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag till ny stat för

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

115

krigsskolan, och antydde Riksdagen dervid de synpunkter, som Riksdagen

ansåg böra följas vid statens uppgörande. Vid granskning af

det nu föreliggande förslaget har utskottet emellertid funnit, att detsamma

i väsentliga afseenden är bygdt på andra grunder än dem, som

Riksdagen i sin skrifvelse omförmält. Det synes nemligen utskottet,

som om den af Riksdagen afsedda likformigheten mellan staterna för

krigsskolan och för andra likartade militärskolor icke blifvit iakttagen

i den mån önskvärdt varit. I sådant afseende företer förslaget bland

annat den egendomligheten, att adjutant, väbel, kompanibefäl och lärare

vid skolan skulle åtnjuta dagtraktamente, hvilket, utskottet veterligen,

är ett för kommendering af dylik, mera stadigvarande natur alldeles

nytt aflöningssätt, som icke torde ega någon motsvarighet vare sig vid

de militära högskolorna eller vid någon annan formation inom armén.

Utskottet håller före, att det vid krigshögskolorna tillämpade systemet

med endast arfvoden hade bort vinna användning jemväl på ofvan

nämnda befattningar vid krigsskolan.

Förutom denna principiella anmärkning har utskottet ansett, att i

vissa särskilda afseenden erinringar kunna göras mot förslaget, och

vill utskottet här nedan framhålla de vigtigaste af desamma.

Hvad då först beträffar chefen, anser sig utskottet böra biträda

Kongl. Maj:ts förslag, att hans aflöning må uppföras å skolans stat,

men håller före, att något arfvode icke bör för honom uppföras, enär

hans anställning vid skolan torde vara af den fasta natur, att sjelfva

lönen bör beräknas utgöra ersättning för hans tjenst, och att i följd

deraf lönen bör höjas till likhet med den lön, som åtnjutes af öfverstelöjtnant,

hvilken tillika är corpschef, eller till 5,000 kronor.

Bestämmelserna om läkarens aflöning bör, enligt utskottets mening,

förändras så, att denne inordnas bland öfriga militärläkare och erhåller

de aflöningsförmåner, som, allt efter ålder i tjensten, tillkomma bataljonsläkare.

Hvad lärarne angår, föreställer sig utskottet, att det vore fördelaktigare,

att arfvodena blefve för en hvar af dem uppförda för undervisning

i vissa läroämnen, såsom vid artilleri- och ingeniörhögskolan

är fallet.

Anslag till åkdon för chefen äfvensom kuskytterbeklädnad anser

utskottet ej böra ifrågakomma.

Beträffande den vid staten fogade Anm. 1 vill utskottet framhålla,

att det visserligen synes utskottet mindre lämpligt, att chefen för krigsskolan

fortfarande bibehålies vid honom nu tillkommande dispositionsrätt,

öfver Karlbergs kungsgård m. m., men att, derest det befinnes nöd
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vändigt att detta förhållande fortfar, likväl alla hyresinkomster m. in.

torde böra till fullo inlevereras till statsverket och staten för krigsskolan

upptagas till hela sitt utgiftsbelopp.

Angående Anm. 10 vill utskottet såsom sin mening uttala, att

jemväl läkaren torde böra beredas inqvartering å Karlberg.

Då utskottet sålunda funnit skäl till erinringar såväl mot sjelfva

systemet i förslaget som ock i flera särskilda afseenden, har utskottet

ej ansett lämpligt att nu ifrågasätta vidtagande af de genomgripande

förändringar i samma förslag, som enligt utskottets åsigt äro påkallade,

utan funnit sig böra afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nu föreliggande

framställning om ny stat för krigsskolan och i sammanhang dermed

föreslå Riksdagen att hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl. Majit täcktes

för nästkommande Riksdag framlägga nytt förslag till stat för nämnda

skola.

Utskottet hemställer derför,

dels att Kongl. Maj:ts förevarande, i punkt 14:o

under fjerde hufvudtiteln i statsverkspropositionen

gjorda framställning icke må af Riksdagen bifallas,

dels att Riksdagen må i riksstaten för år 1899

uppföra anslaget till krigsskolan med oförändradt

belopp,

dels ock att Riksdagen, vid anmälan af detta sitt

beslut, må anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förelägga

nästkommande års Riksdag förslag till ny stat för

krigsskolan å Karlberg.

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

Angående^ 15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande

detta ånXg. af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för allmänna gar[15.

] nisonssjukhuset i Stockholm, minska anslagen till garnisonssjukhusen i

Stockholm och å Karlsborg, nu kronor 77,287, med kronor 6,637 till

kronor 70,650.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande:

Sedan Riksdagen, med anledning af en inom Riksdagen i ämnet

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

117

väckt motion, i skrifvelse den 15 maj 1895 anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder för en omorganisation af allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm och dervid taga under öfvervägande, huruvida

icke detta sjukhus’ förvaltning lämpligen skulle kunna förläggas under

Svea trängbataljon, samt derefter till Riksdagen inkomma med det förslag,

som af förhållandena kunna föranledas, hade Kongl. Maj:t den 24

i nämnda månad uppdragit åt dåvarande inspektören för trängen att

med anledning af hvad Riksdagen sålunda anhållit inkomma med yttrande;

och hade sagde inspektör, till åtlydnad af berörda befallning, aflåtit

skrifvelse den 12 november 1895, deri han — med uttalande deraf, att

bland de fel, som vidlådde den nuvarande organisationen af allmänna

garnisonssjukhuset, det förnämsta vore, att sjukhuset saknade en militär

chef för upprätthållande af disciplinen såväl bland de sjuke som

bland det för sin utbildning till sjukhuset kommenderade manskapet,

äfvensom för ordnandet af detta manskaps undervisning och för handhafvandet

af sjukhusets ekonomi och förvaltning — föreslagit, att sjukhusets

nuvarande direktion skulle upphöra och sjukhuset ingå såsom

en integrerande del af Svea trängbataljon och sålunda i allt, såväl hvad

anginge den militära som läkarepersonalen, ställas under chefens för

nämnda bataljon ledning och befäl, hvarjemte han vidare föreslagit,

bland annat, att såsom en följd häraf den ekonomiska delen af sjukhusets

angelägenheter borde handhafvas af Svea trängbataljons förvaltning

och att, för handhafvande af uppbörden m. m. samt för skötseln

af sjukhusets inventarier m. m., till tjenstgöring derstädes borde placeras

en förrådsförvaltare, hvaremot den nuvarande sjukvårdsintendendenten

icke vore behöflig. Vidare hade han ansett, att Svea trängbataljons

sjukvård skompanis skolor borde förläggas till sjukhuset, hvilket

skulle medföra dels stora fördelar med afseende å utbildningen af

arméns sjukvårdssoldater, dels ock besparing derigenom, att nuvarande

sjukhusdrängar och vaktmästare blefve öfverflödiga.

Öfver detta förslag hade utlåtanden afgifvits af sjukhusets direktion,

medicinalstyrelsen samt arméförvaltningen å _intendents- och civila

departementen.

Sjukhusets direktion hade instämt med inspektören för trängen

derutinnan, att den nuvarande, allt för talrika direktionen borde bortfalla

och sjukhuset ställas under befäl af en militär chef för upprätthållande

af disciplinen inom sjukhuset och för handhafvande af dess

ekonomi och förvaltning, äfvensom deri, att detta chefskap borde anförtros

åt chefen för Svea trängbataljon, men direktionen hade deremot

icke kunnat biträda förslaget att sjukhuset skulle utgöra en del af

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nämnda bataljon eller att sjukhusets ekonomi skulle handhafva^ af bataljonens

förvaltning, utan ansett nödigt, att denna ekonomi handhades

af en sjukhusförvaltning, bestående af chefen för Svea trängbataljon,

såsom tillika chef för sjukhuset, och en sjukhusintendent med biträde

af en kassakontrollant, hvarjemte direktionen ansett sig icke kunna tillstyrka,

att bataljonens sjukvårdskompanis skolor för beständigt förlädes

till sjukhuset, enär detta skulle medföra olägenheter både för bataljonen

och för sjukhuset. Närmast under chefen för sjukhuset borde, enligt

direktionens åsigt, lyda en öfverläkare, som helst borde vara regementsläkaren

vid Svea trängbataljon, samt en kapten från denna bataljon,

hvilken skulle kommenderas till tjenstgöring vid sjukhuset för att upprätthålla

disciplinen och ordningen derstädes. Vidare borde der anställas

en intendent och ett auditörsbiträde samt på längre tid från trängbataljonen

dit kommenderas en subalternofficer, en fanjunkare såsom

väbel och två sergeanter, för hvilka samtliga, med undantag af auditören,

bostad vid sjukhuset borde beredas. Sjukhusvaktmästarne borde

icke ersättas med manskap från trängbataljonen, men väl med derifrån

afskedade, i reserven qvarstående korpraler, hvaremot läkare och öfrig

nu icke omförmäld personal vid sjukhuset borde förblifva oförändrad,

så vidt densamma ej berördes af den sålunda föreslagna omorganisationen.

Öfverfältläkaren vid Stockholms garnison och den civila ledamoten

af sjukhusets direktion hade i vissa afseenden varit af skiljaktig mening.

Medicinalstyrelsen hade tillstyrkt, att allmänna garnisonssjukhuset

måtte förenas med Svea trängbataljon och jemte all till sjukhuset hörande

personal ställas under chefens för nämnda bataljon befäl; att

närmast under honom befälet vid sjukhuset skulle föras af regementsläkaren

vid trängbataljonen såsom chefläkare; att sjukhusläkarebefattningarna

vid garnisonssjukhuset skulle bestridas af bataljonens båda

bataljonsläkare, samt att underläkareinstitutionen vid sjukhuset måtte

omorganiseras till en utbildningskurs för blifvande militärläkare. Den

ifrågasatta omorganisationen af sjukhuset skulle medföra följande fördelar:

en med organisationen af flyttande sjukhus i fält i möjligaste

mån öfverensstämmande fredsorganisation; en mera tidsenlig förvaltning

af sjukhuset i förening med bättre ordning och disciplin inom

detsamma; bättre sjukvård, enär sjukhusläkareplatserna skulle komma

att besättas med äldre och mera erfarna militär läkare, än nu vore fallet;

en bättre och mera systematisk utbildning af sjukvårdsunderbefäl

och manskap, hvarjemte en för aspiranter till militärläkarebefattningar

välbehöflig undervisning och utbildning skulle kunna åstadkommas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

119

Inom arméförvaltningen hade vid behandlingen af detta ärende

olika meningar uttalats. Pluraliteten, generalkrigskommisarien och krigsrådet

å förvaltningens civila departement, hade anfört, att uti Riksdagens

ofvan omförmälda skrifvelse uttryckligen uttalats, att Riksdagen vid

framställandet af förslaget om allmänna garnisonssjukhusets förläggande

under Svea trängbataljon tagit väsentlig hänsyn till garnisonssjukhusets

belägenhet i närheten af trängbataljonens etablissement, men att i detta

hänseende frågan emellertid syntes hafva kommit i ett nytt läge, sedan

numera förelåge ett af öfverintendentsembetet först väckt och af medicinalstyrelsen

derefter framstäldt förslag att, med försäljande af det åt

garnisonssjukhuset nu upplåtna, efter framdragande af strandgatan å

Kungsholmen i värde högst betydligt ökade område med derå befintliga,

för sitt nuvarande ändamål otidsenliga byggnader, för köpesumman

uppföra annat garnisonssjukhus, hvilket då naturligtvis måste förläggas

i närheten af de för ojemförligt största delen af hufvudstadens

garnison uppförda etablissementen å Ladugårdsgärdet. Att detta förslag,

hvarför alla grunder syntes tala, så väl ur synpunkten af garnisonens

sjukvård som den allmänna hygienens, och som ekonomiskt

endast vore en tillämpning af samma förfaringssätt, som vunnit godkännande

i fråga om beredande af nya kasernetahlissement för garnisonstrupperna,

inom den allra närmaste tiden skulle komma till utförande,

syntes vara utom tvifvel. Men då vore också det af Riksdagen

ur trängetablissementets läge i förhållande till sjukhuset hemtade lämplighetsskäl

försvunnet, och om föreningen ändock komme att ega rum

skulle den för trängbataljonens så väl befäl som läkare möjligen uppkommande

svårigheten att sköta de båda vidt åtskilda etablissementen

kanske framtvinga fråga om ölverflyttande af trängetablissementet i

dess helhet till Ladugårdsgärdet eller vidtagande af någon annan åtgärd,

om hvars beskaffenhet ännu icke förelåge någon utredning, men

som i hvarje fall komme att medföra kostnad. Under sådant förhållande

och då i öfrigt angående ej mindre den föreslagna åtgärdens

lämplighet i allmänhet än äfven sättet för dess genomförande väsentligt

olika meningar rådde mellan och inom de myndigheter, som yttrat

sig i frågan, och härtill komme, att förslaget syntes i betydligt högre

grad taga hänsyn till inöfvandet af sjukvårdsmanskapet än till uppfostran

af militärläkare och till de sjukas ändamålsenliga skötsel, ville det

förefalla, som om ärendet skulle tarfva en ytterligare utredning af beskaffenhet

att icke kunna af arméförvaltningen nu lemnas. Förvaltningen

vore derför af den åsigt, att före frågan om omorganisationen af

sjukhusets administrativa förhållanden borde afgöras frågan om flytt
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ningen af detsamma, då under tiden för dennas genomförande organisationsfrågan

kunde hinna ytterligare skärskådas och särskildt kunna

vinnas öfversigt öfver de för ändrad förläggning af trängbataljonen eller

någon del deraf till följd af sjukhusets flyttning till äfventyrs nödiga

åtgärder och derur uppkommande kostnader, hvarom ännu ingen utredning

funnes.

Från detta utlåtande hade de öfriga två i ärendets handläggninginom

arméförvaltningen deltagande ledamöterne, generalintendenten

samt chefen för intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå, varit af skiljaktig

mening och för sin del framlagt detaljeradt förslag till omorganisation

af allmänna garnisoussjukhuset, åtföljd af kostnadsberäkningar

och förslag till ny stat för sjukhus.

I sistnämnda förslag uttalades till en början, att såsom en allmänt

giltig grundsats gälde, att i hvarje militärorganism en person borde

vara chef och att denne person, så vidt möjligt, borde vara fackmannen.

Han borde utöfva chefskapet och ledningen i såväl militärisk-disciplinärt

som administrativt-ekonomiskt hänseende, likasom han äfven borde

bära ansvaret för tjenstens behöriga gång i alla dess grenar. Under

sådan förutsättning borde chefskapet vid allmänna garnisonssjukhuset

utöfvas af den till rangen främste af de vid detsamma anstälde militärläkarne.

Men de svenske militärläkarnes uppfostran i rent militära

ämnen vore ännu icke sådan, att det militära befälet i hela dess vidd

öfver ett stort sjukhus med alla deraf följande rättigheter och skyldigheter

kunde öfverlemnas åt en militärläkare, och allmänna garnisonssjukhuset

borde derför i militär-disciplinärt hänseende ställas under en

militärperson eller militärmyndighet. Härtill vore chefen för Svea trängbataljon

den lämpligaste, enär såväl chefläkaren som biträdande läkare

och det manskap, som borde kommenderas att bestrida sjukvaktaretjenst

vid sjukhuset, syntes böra tillhöra denna bataljon. För den omedelbara

uppsigten öfver disciplinen inom sjukhuset borde chefen för

Svea trängbataljon till tjenstgöring vid sjukhuset kommendera en officer

och för denne bostad beredas å sjukhuset. För sådan kommendering

förfogade bataljonschefen under de 4 månader af året, då enligt nu

gällande bestämmelser bataljonens sjukvårdskompanis skolor voro förlagda

till sjukhuset, öfver de till dessa skolor såsom skolchefer kommenderade

subalternofficerare, och under 2 månader (60 dagar) borde

bataljonschefen för ändamålet kunna kommendera en af de subalternoffficerare,

för h vilka å bataljonens stat vore uppförd dagaflöning under

endast 60 dagar. Men för den öfriga tiden af året borde å sjukhusets

stat uppföras dagaflöning för en till detsamma från Svea trängbataljon

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

121

kommenderad subalternofficer med 2 kronor under 180 dagar, eller såleledes

360 kronor.

I omedelbart sammanhang med frågan om det militära chefskapet

öfver sjukhuset stode frågan om sjukhusets ledning i ekonomiskt-administrativt

hänseende, i hvilken fråga de myndigheter, som förut yttrat

sig, varit af olika meningar. Då emellertid, enligt fältförvaltningsreglementet,

det vore chefläkaren, som vore ansvarig för ersättningen,

vården och redovisningen af all vid vederbörande sjukvårdsanstalt

befintlig materiel, och då alla till kassa- och räkenskapsväsendet

hörande ärenden vid sjukhus i fält skulle afgöras af vederbörande chefläkare

på föredragning af en såsom intendenturtjensteman tjenstgörande

underofficer, samt: det ansåges vara lämpligt att ordna förhållandena i

fred och fält så lika som möjligt, borde för sådant ändamål vid allmänna

garnisonssjukhuset inrättas en sjukhusförvaltning, bestående

af chefläkaren och sjukhusintendenten, hvarjemte den från trängbataljonen

till sjukhuset kommenderade officeren borde kunna tjenstgöra

som kassakontrollant. Härigenom blefve förvaltningen under fred densamma

som under krig, hvilket icke skulle blifva förhållandet, om Svea

trängbatalj ons förvaltning skulle handhafva, sjukhusets ekonomi, hvarförutom

vore att märka, att vid en eventuel förflyttning af garnisonssjukhuset

till Ladugårdsgärdet afståndet skulle i hög grad försvåra

gemensam förvaltning för Svea trängbataljon och sjukhuset.

Något särskildt juridiskt biträde vid sjukhuset syntes icke vara

erforderligt, utan borde den vid Svea trängbataljon anstälde auditören

kunna tillförbindas att utan särskildt arfvode i fall af behof stå till

sjukhusets förfogande. Deremot syntes det vara lämpligt, att ett underbefäl

ur Svea trängbataljon kommenderades att tjenstgöra vid sjukhuset

dels såsom skrifbiträde åt sjukhusintendenten och dels för vinnande af

ytterligare utbildning i sjukhusförvaltningstjenst, och borde de särskilda

aflöningsförmåner, som af en sådan kommendering betingades, nemligen

dagaflöning och portionsersättning för en sergeant under 320 dagar,

med tillhopa 454 kronor 40 öre uppföras å sjukhusets stat.

Vid bedömande af frågan om det antal läkare, som vid sjukhuset

kunde erfordras för sjukvården, ville det, vid anstälcl jemförelse med

andra sjukhus i Stockholm, synas som skulle det vare fullt tillräckligt

att å garnisonssjukhusets stat uppföra 2 läkare, en för invertes- och en

för utvertesafdelningen, biträdda vid sjukvården af 6 underläkare, såsom

förhållandet varit under de senaste åren. Af de 2 öfverläkarne

skulle den ene derjemte sköta en chefläkares åligganden. Regementsläkaren

vid Svea trängbataljon borde innehafva denna chefläkarebeställBih.

Ull liiksd. Prot. 18!)8. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ning vid sjukhuset och en af samma bataljons bataljonsläkare kommenderas

såsom läkare vid den andra afdelningen. Såsom arfvode åt chefläkaren

torde böra anslås 1,500 kronor jemte bostad och ved och åt

bataljonsläkaren ett arfvode af 1,000 kronor, äfvenledes jemte bostad

och ved.

A garnisonssjukhusets stat funnes för närvarande uppförda arfvoden

åt 8 underläkare efter 1 krona 50 öre om dagen, hvarjemte dessa

åtnjöte fri, möblerad bostad jemte véd. Dessa förmåner ansåges böra

bibehållas oförändrade, hvaremot underläkarnes antal syntes kunna nedsättas

till 6 under hvarje halfår, på sätt under de senaste 20 åren utan

olägenhet varit förhållandet. Den af medicinalstyrelsen ifrågasatta omändringen

af denna underläkareinstitution till en aspirantkurs för blifvande

militärläkare syntes vara synnerligen önskvärd och tillstyrktes.

Att, på sätt medicinalstyrelsen ifrågasatt, förlägga sjukvårdsunderbefälsskolorna

vid äfven Norrlands och Vendes trängbataljoner till allmänna

garnisonssjukhuset komme att blifva oundgängligen nödvändigt,

så vidt anginge dessa bataljoners korpralskolor; och det skulle derför

kunna ifrågasättas, huruvida icke underbefäl från dessa båda bataljoner

borde alternera med underbefäl från Svea trängbataljon i de kommenderingar

till garnisonssjukhuset, som borde bestridas af underbefäl från

trängbataljon. Väbel, jourhafvande underofficer samt 2 underbefäl af

manskapsklassen såsom öfversjukvaktare borde nemligen från trängbataljons

sjukvårdskompani kommenderas till sjukhuset, och dessa befattningar

kunde under den tid, 4 månader, då skolorna vore förlagda

till sjukhuset, bestridas af till dessa skolor kommenderadt underbefäl.

Enär dessutom allt underbefäl enligt Svea trängbataljons stat skulle

vara inkalladt till tjenstgöring under minst 45 dagar eller 1 ''/''■> månad,

behöfdes å sjukhusets stat uppföras löneförmåner jemte portion eller

portionsersättning för nämnda underbefäl under allenast återstående

6V2 månader.

Fördelarne af att vid en sjukvårdsinrättning till biträde vid sjukvården

hafva fullt utbildade sköterskor vore allmänt erkänd, och å

sjukhusets stat borde derför uppföras dels 1 operationssköterska för

tillsynen å operationssalen med der befintlig materiel, dels 2 sjuksköterskor

för svårare sjukdomsfall å invertes- samt ögon- och kirurgiska

afdelningarna, och dels 1 sjuksköterskebiträde för att biträda vid påkommande

behof. Vidare borde, på sätt som nu vore fallet, finnas 1

förestånderska för tvätt och lagning, 2 tvättpigor, 1 kokerska, 1 kökspiga,

1 maskinist, 1 portvakt och 2 gårdsdrängar. Kokerskan och

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

123

kökspigan borde erhålla kost in natura och deras kontanta aflöning i

stället minskas.

Deremot kunde de nuvarande arfvodena för civil ledamot af direktionen,

sekreterare och advokatfiskal samt t. f. revisor utgå, enär dessa

befattningar vid omorganisationen blefve onödiga. Likaså borde arfvodet

till prest kunna indragas, enär till regementspastors vid Svea trängbataljon

åligganden syntes kunna läggas den presterliga tjenstgöringen

vid garnisonssjukhuset. Likaså borde de 2 nu befintliga vaktmästarebefattningarna

och befattningen såsom baderska kunna indragas.

På dessa grunder hade upprättats förslag till aflöningsstat, slutande

å 16,990 kronor 5 öre, deri inberäknadt kosthåll för vissa i staten upptagna

personer; och både härvid erinrats, att detta belopp med 6,638

kronor 7 öre understege den nuvarande aflöningsstaten, hvarjemte påpekats,

att, då enligt förslaget de båda vid sjukhuset tjenstgörande

läkarne skulle vara der boende, deraf skulle följa en minskning i utgifter

under anslaget till inqvarteringskostnader med 735 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, hade dessa båda ledamöter

af arméförvaltningen såsom sin åsigt uttalat: att det militära

befälet öfver garnisonssjukhuset borde utöfvas af chefen för Svea trängbataljon

och under honom befälet vid sjukhuset föras af regementsläkaren

vid nämnda bataljon såsom chefläkare vid sjukhuset, hvarjemte

till hans biträde för disciplinens upprätthållande borde ur samma bataljon

till sjukhuset kommenderas en subalternofficer; att sjukhuset i ekonomiskt-administrativt

hänseende borde ställas under en sjukhusförvaltning,

bestående af chefläkaren med biträde af sjukhusintendenten samt

med nyssnämnde subalternofficer såsom kassakontrollant; att läkarevården

vid sjukhusets ena afdelning borde bestridas af chefläkaren och"

å den andra afdelningen utaf den ene af Svea trängbataljons bataljonsläkare;

samt att underläkareinstitutionen vid sjukhuset borde omorganiseras

till en aspirantkurs för blifvande militärläkare.

Departementschefen har förklarat sig anse det uppenbart, att allmänna

garnisonssjukhuset är i behof af omorganisation. Detta behof

hade ej heller af någon af de i ärendet hörda myndigheterna blifvit

bestridt, utan vore det allenast i fråga om detaljerna af den blifvande

organisationen, som olika meningar yttrats. I detta afseende delade

departementschefen i allo de åsigter, som inom arméförvaltningen yttrats

af generalintendenten och chefen för sjukvårdsbyrån, och hänvisade till

den utredning, som derom i det föregående lemnats. Inom arméförvaltningen

hade visserligen af två andra ledamöter på anförda skäl

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

uttalats den mening, att frågan om en förändrad organisation af garnisonssjukhusets

administrativa förhållanden borde anstå, till dess vackt

fråga om sjukhusets flyttning till annan plats hunnit afgöras. Sannolikt

vore val, att garnisonssjukhuset inom en ej allt för aflägsen framtid

måste förflyttas från sin nuvarande till någon annan för ändamålet

mera välbelägen plats, men någon anledning att derför undanskjuta

afgörandet äf det synnerligen trängande behof vet af sjelfva sjukhusets

omorganisation syntes icke förefinnas. De skäl, söm för en sådan åsigt

anförts, skulle också vid närmare granskning icke finnas hållbara.

Äfven om sjukhuset komme att förflyttas till Ladugårdsgärdet och således

varda beläget på långt afstånd från Svea trängbatalj ons nuvarande

etablissement, syntes derigenom något hinder icke möta för

genomförandet af förändrad organisation af sjukhusets styrelse och förvaltning.

Den personal från Svea trängbataljon, som skulle komma

att tjenstgöra vid sjukhuset, skulle ''nemligen icke, om man undantoge

bataljonschefen och regementsläkaren, samtidigt hafva annan tjenstgöring

vid bataljonen, och något hinder att förlägga sjukhuset å Ladugårdsgärdet

syntes alltså icke kunna härigenom möta. Hvad bataljonschefen

beträffade, torde den öfveruppsigt och det högsta befäl öfver

sjukhuset, som han skulle erhålla, icke blifva af beskaffenhet att på

något sätt verka hindrande för hans tjenstgöring vid bataljonen, äfven

om afståndet mellan sjukhuset och bataljonens etablissement blefve

större än för närvarande. Och hvad regementsläkaren anginge, skulle

han visserligen komma att bo på sjukhuset och der få sin hufvudsakliga

verksamhet, men äfven om sjukhuset blefve förflyttadt, borde denna

omständighet icke utgöra något hinder för honom att samtidigt kunna

utöfva de åligganden, som vore förenade med regementsläkarebefattningen

vid bataljonen. Departementschefen kunde således icke finna,

att den uppkomna och ännu under utredning varande frågan om sjukhusets

förflyttning kunde på något sätt utgöra hinder för afgörandet

af frågan om en förändrad organisation af sjukhusets styrelse och förvaltning.

Vissa af de nuvarande befattningarna vid sjukhuset komme genom

den föreslagna omorganisationen att blifva öfverflödiga och borde således

indragas. Något hinder härför förefunnes icke, enär de nuvarande

innehafvarne af dessa befattningar vore antagna allenast tills vidare

mot arfvode eller aflöning per dag. Hvad särskildt anginge den vid

sjukhuset anstälda betjeningen, skulle två vaktmästare samt den vid

sjukhuset anstälda baderskan vid den ifrågasatta nya organisationen

blifva öfverflödiga. För den sistnämnda, som varit i sjukhusets tjenst

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

125

anstäld i mera än 40 år, skulle sysselsättning som portvakt måhända

kunna beredas eller, om detta icke läte sig göra, pension å indragningsstat

böra äskas, men för de båda vaktmästarne,. som ännu vore i

sina bästa år, borde väl annan anställning i statens tjenst, om möjligt,

beredas.

Beträffande det förslag till stat för sjukhuset, som af de båda

reservanterna inom ärméförvaltningen förordats, vore allenast att erinra,

ätt deri icke upptagits de i nu gällande stat »till underhållet» anslagna

medel, 43,658 kronor 88 öre, och borde dessa medel, för utjemnande

af anslagets slutsumma, i den nya staten förhöjas med 1 krona 7 öre

och således upptagas till 43,659 kronor 95 öre.

I enlighet med de åsigter, departementschefen sålunda uttalat, hade

han låtit upprätta förslag till ny stat för allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm, slutande å 60,650 kronor. Då den nuvarande staten för

detta sjukhus slutade å ett belopp af 67,287 kronor, skulle, vid godkännande

af denna stat, anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm

och å Karlsborg kunna minskas med skilnaden, eller 6,637 kronor.

Utskottet, som i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen uti skrifvelse

den 15 maj 1895 uttalat, finner en förändrad organisation af allmänna

garnisonssjukhuset i Stockholm erforderlig samt emot Kongl.

Maj:ts i sådant afseende framlagda förslag äfvensom förslaget till ny

stat derför icke haft något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade

förslag till stat för allmänna garnisonssjukhuset i

Stockholm (Bil. 10), minska anslaget till garnisonssjukhusen

i Stockholm och å Karlsborg, nu 77,287

kronor, med 6,637 kronor till 70,650 kronor.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[16-]

Angående

ökning af

detta anslag.

[17-]

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

under punkt 5:o a) föreslagits, öka anslaget till det icke garnisonerade

infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar, nu kronor

1,099,440, med kronor 9,492, till kronor 1,108,932.

Såsom skäl härför har departementschefen hänvisat till af honom

under punkt 5:o a) lemnad utredning.

I följd af den af utskottet föreslagna inskränkningen i det ifrågasatta

antalet volontärer vid Gotlands infanteriregemente skulle, såsom

framgår af hvad utskottet under punkt 5:o a) här ofvan yttrat, den äskade

höjningen uti förevarande anslag kunna nedbringas med 1,350 kronor

40 öre till 8,141 kronor 60 öre, hvilken summa utskottet afjemnat

till 8,140 kronor.

Utskottet hemställer,

att vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till det icke garnisonerade

infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,

nu 1,099,440 kronor, med 8,140 kronor till

1,107,580 kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel.

17:o. I punkt 17:o under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att öka anslaget till arméns vapen, ammunition och

skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, nu kronor 1,299,855,

dels, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits, med kronor 5,145,

dels, vid bifall till hvad under punkt 13:o föreslagits, med kronor 10,000,

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

127

dels och, för möjliggörande af utsträckta skjutöfningar vid armén, med

kronor 18,000, till kronor 1,333,000.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom

Lan i det föregående under två särskilda punkter omförmält, att detta

anslag erfordrade förhöjning. Dels hade han under punkt 5:o a) omnämnt,

att det förslag till förändrad organisation af truppförbanden å Gotland,

som der tillstyrkts, skulle kräfva en ökning af nu ifrågavarande anslag

med 5,145 kronor, och dels hade han under punkt 13:o uttalat, att af

der angifna skäl nu förevarande anslag skulle behöfva höjas med 28,000

kronor, deraf 10,000 kronor för ökad ammunitionsförbrukning vid skjutskolan

för infanteriet och kavalleriet under den der tillstyrkta förändrade

organisation af denna skola, samt återstående 18,000 kronor

för möjliggörande af utsträckta skjutöfningar vid armén.

Genom af utskottet föreslagen ändring i staten för Gotlands trupper

skulle, på sätt under punkt 5:o a) här ofvan omförmälts, den nu af sådan

orsak begärda ökningen af detta anslag kunna nedsättas med 844 kronor

50 öre till 4,300 kronor 50 öre, eller i jemnadt tal till 4,300 kronor.

Emot den föreslagna anslagsökningen, som vore en följd af den i

punkt 13:o af Kongl. Maj:ts proposition under denna hufvudtitel föreslagna

förändrade organisation af skjutskolan för infanteriet och kavalleriet,

har utskottet intet att erinra.

Hvad beträffar framställningen om ökning i anslaget för möjliggörande

af utsträckta skjutöfningar vid armén, får utskottet erinra, att,

enligt hvad departementschefen under punkt 13:o anfört, dessa skjutöfningar

vore afsedda att bestå dels uti officerares och underofficerares

fria skjutöfningar mellan vapenöfningstiderna, för hvilket ändamål 60

skarpa'' patroner skulle till en hvar af dem årligen utdelas, dels och

uti inspektionsskjutningar med trupperna, hvartill beräknats minst 500

skarpa patroner per bataljon.

Då utskottet icke lian finna, att genom patronutdelniug på föreslaget

sätt till officerare och underofficerare någon kostnaderna motsvarande

nytta skulle kunna ernås, kan utskottet icke förorda Kongl.

Maj:ts förslag i denna del.

Förslaget att anslå medel för truppernas inspekterande i skjutning

har deremot synts utskottet böra bifallas. Efter en beräkning af 500

patroner för hvar och en af arméns 81 infanteribataljoner samt ett

pris af 10 öre per patron skulle kostnaden härför bestiga sig till

sammanlagdt 4,050 kronor, eller i jemnadt tal 4,000 kronor.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel, nu 1,299,855 kronor,

dels, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

med 4,300 kronor,

dels, vid bifall till hvad under punkt 13:o föreslagits,

med 10,000 kronor

och dels till ammunition för truppernas inspekterande

i skjutning med 4,000 kronor

till 1,318,155 kronor.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel.

Angående 18:o. Kongl. Maj:t har i punkt 18:o under fjerde hufvudtiteln

dettTansfa föreslagit Riksdagen att öka anslaget till arméns byggnader och kom[18

j g mendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel, nu

kronor 450,000, med 30,000 kronor till 480,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anmält, att arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet uti skrifvelse den 15 november

1897, angående departementets medelsbehof för år 1899, hemstält

om förhöjning af detta anslag, hvilket, i riksstaten för år 1898 upptaget

till 450,000 kronor, vore afsedt. till följande ändamål, nemligen:

till nybyggnader och underhåll af fästningarna samt arméns hus och

byggnader i garnisonsorterna................................ kronor 268,244: —

» fortifikationens praktiska öfningar........................... » 26,000: —

» underhåll af fortifikationens materiel................... )> 21,500: —

» kommendantskapsutgifter............................................. » 18,000: —

» underhåll af byggnader å mötesplatserna ............ » 116,256: —

eller tillhopa ................................................................... kronor 450,000: —

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

129

och hade arméförvaltningen härvid erinrat, att sedan Kongl. Maj:t

med anledning af förvaltningens derom gjorda framställning föreslagit

1897 års Riksdag att öka de till nybyggnader och underhåll af fästningarna

samt arméns hus och byggnader i garnisonsorterna anvisade

medel, hvilka för år 1897 utgjorde 223,526 kronor, med 75,000

kronor, deraf 40,000 kronor beräknats för underhåll af äldre byggnader

och sådana under de senare åren tillkomna byggnader, hvilkas

uppförande icke föranledts af urtima Riksdagens år 1892 fattade

beslut om en förbättrad härordning, samt 35,000 kronor för underhåll

af de nya kasernetablissement, som af denna härordning påkallades,

så hade Riksdagen allenast på det sätt bifallit denna nådiga proposition,

att 35,000 kronor beviljades till underhåll af de etablissement,

hvilkas uppförande blifvit en följd af urtima Riksdagens beslut, samt

9,718 kronor för underhåll af de fästningsverk, som under de senare

åren tillkommit.

Arméförvaltningen hade vidare anfört, att då sålunda några ökade

underhållsmedel icke erhållits för den förstnämnda kategorien af byggnader,

men landtförsvarets hus och byggnader omöjligen kunde på ett

tillfredsställande Sätt underhållas utan förhöjning af hittills dertill

anslagna medel, måste förvaltningen inför Kongl. Maj:t förnya sin

anhållan om beredande af ökade anslagsmedel för ifrågavarande vigtiga

ändamål, och hade förvaltningen till skäl för denna sin framställning

åberopat, att, enligt hvad en bifogad förteckning utvisade,

byggnadskostnaden för de efter år 1883 genom fortifikationsdepartementets

försorg tillkomna etablissement och byggnader m. m., för

hvilka icke underhållsmedel ännu blifvit särskildt beviljade, uppginge

till 2,260,132 kronor 72 öre, och att, då kostnaden för byggnadsunderhåll

icke kunde beräknas lägre än till 1,5 procent af byggnadskostnaden,

de omförmälda byggnadernas underhåll medförde en årlig

utgift af omkring 34,000 kronor, hvartill förvaltningen icke disponerade

någon tillgång. Beträffande den omförmälda förteckningen, erinrade

förvaltningen, '' att deri upptagits eu del byggnader å Qviberg af det

skäl, att Första Göta artilleriregementes äldre kasern underhållits af

Göteborgs stad, men att deremot lifgardesregementenas nya kasernetablissement

icke upptagits i förteckningen, ehuru dessa stora och

fullständiga etablissement efter några år måste komma att kräfva större

utgifter för underhåll än dessa regementens gamla, jemförelsevis små

etablissement.

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vidare hade arméförvaltningen såsom skäl för sin förevarande

framställning framhållit den betydliga prisstegring å såväl arbete som

byggnadsmaterialier, som egt rum sedan år 1883, då den senaste höjningen

af anslaget till arméns äldre byggnader beviljades, en prisstegring,

som ensamt för sig betingade en förhöjning af anslaget, motsvarande

hvad Kongl. Maj:t af 1897 års Riksdag äskat. Vid flera

föregående tillfällen hade arméförvaltningen redan nödgats anmäla, att

de till underhåll af arméns, af 1892 års förbättrade härordning icke

föranledda byggnader samt af fästningsverken tillgängliga medlen under

flera år visat sig otillräckliga. Nu hade arméförvaltningen ytterligare

att anmäla, att för år 1897 behöfliga reparationsarbeten till ett sammanlagdt

belopp af ej mindre än omkring 67,000 kronor måst af brist på

medel underlåtas, och likväl hade årets stat måst öfverskridas med mer

än 11,000 kronor, hvarförutom Kongl. Maj:t, med anledning af det

oafvisliga behofvet derutaf, anvisat 7,500 kronor för iståndsättande af

Lifgardets till häst forna, nu till Andra Svea artilleriregemente upplåtna

kasernbyggnader. Det vore derför tvifvelaktigt, huruvida kronans ifrågavarande

byggnader skulle, äfven om den nu ifrågasatta anslagsförhöjningen

för år 1899 blefve beviljad, kunna, utan särskilda åtgärder,

försättas i fullgodt skick.

Förvaltningen hade derjemte omförmält, att förutom den brist i

anslag, som nu framhållits, sådan brist med all säkerhet inom kort vore

att emotse å de till underhåll af byggnader å mötesplatserna anvisade

medel af det skäl, att de värnpligtiges öfningstid blifvit utsträckt och

fordringar på beqvämlighet, som hittills föga tillgodosetts, till följd

deraf säkerligen komme att ökas. Äfvenså skulle, af skäl som ofvan

vidrörts, framdeles ökade anslagsmedel erfordras för underhållet af lifgardesregementenas

nya kasernetablissement.

Af hvad sålunda anförts, framginge, att, utöfver hvad 1897 års

Riksdag beviljat till underhåll af fästningarna samt arméns hus och

byggnader å garnisonsorterna, eller 268,244 kronor, ytterligare minst

34,000 kronor dertill skulle erfordras; men förvaltningen hade emellertid

ansett sig nu böra inskränka sig till den summa, som begärts i dess

skrifvelse den 15 november 1896, och hade för den skull anhållit, att

Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska, att anslaget till arméns byggnader

och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och

materiel från och med år 1899 måtte förhöjas med 30,000 kronor.

Sedan departementschefen erinrat, att 1897 års Riksdag ökat ifrågavarande

anslag med 44,718 kronor, deraf 35,000 kronor för underhåll

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

131

af de i följd af den förbättrade bärordningen erforderliga nya kasernetablissementen

samt återstoden, 9,718 kronor, för underhåll af åtskilliga

under de senare åren tillkomna nya fästningsverk, men att Riksdagen

icke funnit någon ökning af anslaget erforderlig för underhållet af alla

de många byggnader m. m. i öfrigt, som med ifrågavarande anslag

skulle underhållas, har departementschefen framhållit, hurusom af den

vid arméförvaltningens ofvanberörda skrifvelse fogade förteckning å efter

år 1883 tillkomna byggnader och kasernetablissement m. m. framginge,

att efter nämnda år, förutom de i följd af 1892 års förbättrade härordning

tillkomna kasernetablissementen äfvensom lifgardesregementenas

nya etablissement, uppförts byggnader m. m., som skulle med ifrågavarande

medel underhållas, till ett sammanräknadt värde af mer än

2,260,000 kronor. Att alla dessa många och delvis dyrbara byggnader

icke kunde behörigen underhållas med samma medel, som förut beräknats

och jemväl erfordrats för underhållet af derförut befintliga byggnader,

ansåge departementschefen vara uppenbart. Efter år 1883 hade

uti de för underhållet af fästningarna och landtförsvarets hus och byggnader

afsedda medel icke någon annan förhöjning skett, än att, förutom

nyssnämnda 9,718 kronor, derå år 1888 tillkommit 5,876 kronor för

underhåll af Svea trängbataljons kasern och kaserngård m. m., hvilka

byggnader icke vore upptagna i nyss omförmälda förteckning. Departementschefen

kunde derför icke annat än instämma med arméförvaltningen

i fråga om behofvet af förhöjning uti ifrågavarande underhållsmedel,

allra helst som det måste vara en stor misshushållning att

vanvårda underhållet af statens dyrbara byggnader och fästningsverk.

Ehuruväl nästlidet års Riksdag icke funnit skäl att bifalla en af

Kongl. Maj:t då gjord framställning af enahanda innehåll som den nu

föreliggande, så har dock utskottet ej kunnat underlåta att finna de skäl,

som till åberopade statsrådsprotokollet framlagts för den äskade anslagsökningen,

vara af beskaffenhet att svårligen kunna bestridas. Enär

nemligen till de äldre byggnader, för hvilkas underhåll anslaget år 1883

afpassats, under den derefter förflutna tiden kommit nya byggnader,

hvilka i uppförande kostat mer än två millioner kronor och hvilka skola

från samma anslag underhållas, samt anslaget, enligt hvad arméförvaltningen

upplyst, såväl på grund häraf som i följd af ökade arbetspris

och materialkostnader under flera år visat sig otillräckligt, och då det

derjemte är att befara, att ett uppskjutande af beviljandet af medel för

ifrågavarande ändamål allenast kommer att förorsaka ännu drygare

reparationskostnader i framtiden i följd af då inträdda större brist
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[19.]

Angående

ökning af

detta anslag.

[20.]

fälligheter, finner utskottet sig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts nu

förevarande framställning och hemställer derför,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns byggnader

och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel, nu 450,000 kronor, med

30,000 kronor till 480,000 kronor.

Mathållning vid garnisonerade armén.

19:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

enär utskottet i hufvudsak tillstyrkt bifall till Kongl. Majrts förslag

angående förändrad organisation af Gotlands trupper, hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till mathållning vid garnisonerade

armén, nu 1,415,620 kronor, med, i jemnadt

tal, 6,210 kronor till 1,421,830 kronor.

Fourragering vid garnisonerade armén.

20:o. Af enahanda skäl, som under nästföregående punkt anförts,

hemställer utskottet, med tillstyrkande af Kongl. Mai:ts derom gjorda

förslag,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till fourragering vid garnisonerade

armén, nu 710,500 kronor, med 7,300 kronor

till 717,800 kronor.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

133

Arméns munderingsutrustning.

21:o. I punkt 21:o under denna hufvudtitel har Kong-!. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits, öka

anslaget till arméns munderingsutrustning, nu kronor 1,939,191, med

kronor 7,907 till kronor 1,947,098.

Med iakttagande af den ändring, utskottet under punkt 5:o a) här

ofvan funnit sig böra föreslå uti den föreslagna staten för Gotlands

trupper, i enlighet hvarmed den af Kongl. Maj:t äskade anslagshöjningen

skulle kunna nedbringas med 660 kronor 80 öre till 7,246

kronor 20 öre, får utskottet, som för slutsummans jemnande utför

detta belopp med 7,249 kronor, hemställa,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till arméns munderingsutrustning,

nu 1,939,191 kronor, med, i jemnadt tal,

7,249 kronor, till 1,946,440 kronor.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén.

22:o. Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad

under punkt 5:oa) föreslagits, öka anslaget till arméns kasernutredning samt

ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén, nu kronor 251,117,

med kronor 502, till kronor 251,619.

Jemväl i den sålunda äskade förhöjningen kan, derest utskottets

under punkt 5:oa) här ofvan framstälda förslag vinner godkännande, ennedsättning

ske, nemligen med 5 kronor 76 öre till 496 kronor 24 öre.

För jemnhetens skull anser utskottet anslagsökningen böra inskränkas

till 493 kronor, och hemställer,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till arméns kasernutred
-

Angående

ökning af

detta anslag.

[21.1

Angående

ökning af

detta anslag.

[22.]

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående

ökning af

detta anslag.

[23.]

Angående

ökning af

detta anslag.

[24.]

ning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén, nu 251,117 kronor, med 493 kronor till 251,610

kronor.

Diverse intendenturbehof.

23:o. Med tillstyrkande af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit,

hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,

Riksdagen må öka anslaget till diverse intendenturbehof,

nu 32,923 kronor, med 400 kronor till 33,323

kronor.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

24:o. Uti punkt 24:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att öka anslaget till omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor 1,732,083, med kronor

54,000, till kronor 1,786,083.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen, med erinran att i

riksstaten funnes uppförda två anslag, benämnda »omorganisation af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland», samt »fortgående vakanssättning af

indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», från hvilka anslag samtliga

utgifter för de under omorganisation varande skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente under tiden för omorganisationen

skulle bestridas, vidare anfört följande. Från det senare

anslaget skulle, i den mån vakanssättuingen vid de nämnda tre regementena

fortskrede, till det förra anslaget årligen öfverföras ett belopp,

motsvarande vakansafgifterna för de, sedan föregående riksstat uppgjordes,

vakanssatta numren. I riksstaten för innevarande år vore det

senare af dessa båda anslag upptaget till 303,000 kronor, motsvarande,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

135

efter 300 kronor för hvarje nummer, 1,010 nummer, som antagits skola

under året effektivt fullgöra rustnings- och roteringsskyldigheten. Då

emellertid, enligt uppgifter från vederbörande arméfördelningschefer,

det kunde antagas, att under år 1899 allenast omkring 830 nummer

komme att vid ifrågavarande regementen effektivt fullgöra rustningen

och roteringen, borde ett belopp, motsvarande vakansafgifterna efter

nu gällande uppskattning för 180 nummer, eller således, efter 300 kronor

för hvarje nummer, 54,000 kronor i riksstaten för år 1899 från

det senare anslaget öfverföras till det förra, eller, med andra ord, anslaget

till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»

ökas med 54,000 kronor och anslaget till »fortgående vakanssättning

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» med motsvarande belopp

minskas.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må öka. anslaget till omorganisation

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 1,732,083

kronor, med 54,000 kronor till 1,786,083 kronor.

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

25:o. Hänvisande till den under nästföregående punkt intagna utredning

och med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag, hemställer utskottet,

Angående

minskning af

detta anslag.

[25.]

att, vid bifall till hvad under punkt 24:o föreslagits,

Riksdagen må minska anslaget till fortgående vakanssättning

af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,

nu 303,000 kronor, med 54,000 kronor till 249,000

kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående en

inom Andra

Kammaren

vackt motion,

Öfriga ordinarie anslag.

26:o. I en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad

motion har herr A. G. Jönsson i Mårarp föreslagit Riksdagen att för

sin del besluta, dels att beväringsman, som utan eget förvållande blifvit

urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, måtte utfå

de 30 öre per dag för den tid, han undergått öfning, hvilka skolat insättas

i postsparbanken, i fall öfningen fortgått i 90 dagar, dock att

från denna förmåns åtnjutande skulle uteslutas den, hvilken under öfningstiden

förklarats oduglig till krigstjenst och med anledning deraf

blifvit befriad från vidare vapenöfning; dels ock att rättsinnehafvare till

beväringsman, som utan eget förvållande aflidit, innan stadgad öfningstid

hunnit för ändamålet användas, måtte likaledes berättigas att i stadgad

ordning uppbära 30 öre för hvarje den aflidnes öfningsdag, så vida

den aflidne icke varit i åtnjutande af läkarevård på regementets sjukhus.

Motionären har åberopat den af honom vid sistlidet års riksdagväckta

motion, n:o 23, och de motiv, han deri framhållit, samt det erkännande

af motionens syfte, hvilket under den korta debatten i Riksdagens

Andra Kammare gifvit sig till känna, äfvensom den modifikation,

han i denna motion ansett lämpligt vidtaga.

Af jemförelse med ofvanberörda motion vid 1897 års riksdag framgår,

att de af motionären nu vidtagna modifikationer bestå deruti, att i

första stycket orden: »dock att — vapenöfning» tillkommit samt i andra

stycket orden: »så vida den aflidne etc.» blifvit tillsatta.

Ehuruväl 1897 års statsutskott funnit sig böra afstyrka motionärens

i första stycket af den då väckta motionen framlagda förslag så, enär

billighetsskäl torde kunna anföras för att beväringsman, som, innan han

fullgjort hela sin värnpligt, af laga förfall, såsom sjukdom, olyckshändelse

eller dylikt, hindras att densamma fullgöra, må tillgodonjuta den

dagaflöning, som skolat belöpa på den tid, hvarunder han redan vapenöfvats,

har utskottet, om än antalet sådana fall icke torde vara synnerligen

afsevärdt, ansett en utredning i frågan vara önskvärd.

Hvad deremot beträffar motionärens i andra stycket af nu föreliggande

motion framstälda yrkande, har utskottet ej funnit skäl vara

anförda, som kunna föranleda ett tillstyrkande till detsamma.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

137

Utskottet hemställer

att med anledning af herr Jönssons föreliggande

motion Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, huruvida och under hvilka vilkor beväringsman,

som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att

vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, må kunna

berättigas utfå de 30 öre per dag för den tid han

undergått öfning, hvilka skolat insättas i postsparbanken,

i fall öfningen fortgått i 90 dagar, samt derefter

till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet,

hvartill förhållandena må föranleda.

27:o. Beträffande öfriga här ofvan ej omnämnda ordinarie anslag

under denna liufvudtitel har icke föreslagits någon förändring, och

hemställer utskottet

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

liufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här

ofvan framstält särskilda förslag, må i 1899 års riksstat

uppföras till oförändrade belopp; dock att anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för

departementet må få jemkas i den mån, som för

jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

•. , • • •_ ■<. i i >

28:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 18

Angående

öfriga ordinarie

anslag.

Angående

anslag för

tillämpning

af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[26.]

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o

Angående

anslag till

anskaffning af

nya eldhandvapen.

[27.]

Angående

anslag till

skjutfält för

Första Göta

artilleriregemente.

[28.]

att Riksdagen må för tillämpning af nya värtipligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning

och redovisning m. m. på extra stat för år

1899 bevilja 53,000 kronor.

Årtilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

29:o. Under erinran, att 1896 års Riksdag för anskaffning af nya

eldhandvapen åt armén beviljat 4,479,000 kronor, hvaraf på extra stat

för år 1897 anvisats 860,250 kronor, samt att 1897 års Riksdag för

ändamålet anvisat för år 1898 1,247,000 kronor, får utskottet, med tillstyrkande

af bifall till Kongl. Maj:ts derom nu gjorda framställning,

hemställa,

att Riksdagen må af det för anskaffning af nya

eldhandvapen åt armén beviljade, men ännu ej anvisade

belopp, 2,371,750 kronor, till utgående på extra stat

för år 1899 anvisa 1,147,000 kronor.

Skjntfält för Första Göta artilleriregemente.

30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp af skjutfält

för Första Göta artilleriregemente på extra stat bevilja 284,000 kronor

samt till utgående under år 1899 deraf anvisa 142,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, hade generalfälttygmästaren

uti skrifvelse den 22 november 1897 gjort framställning om åtgärder

för anskaffande af skjutfält för Första Göta artilleriregemente

och dervid till en början erinrat, hurusom med anledning af införandet

i svenska fältartilleriet af refflade kanoner Tånga hed år 1863 inköptes

för att dåvarande Göta artilleriregemente der skulle utföra sina öfningar,

bland annat i skarpskjutning, men att, sedan ifrågavarande pjeser,

framladdningskanoner, m/''63, i början af 1880-talet begynt utbytas mot

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

139

8 cm. kanoner m/81, det befunnits, att skarpskjutning med dessa å

Tånga hed medförde sådan fara för kringboende befolkning, att dylik

skjutning å sagda bed måste helt och hållet förbjudas. Då emellertid

regementet uppenbarligen icke kunde undvara utbildning i skarpskjutning,

hade stora ansträngningar gjorts för att finna ett nytt fält, som

i afseende på belägenhet och andra egenskaper vore lämpligt för utförande

af nämnda öfning med regementet. Efter fleråriga undersökningar

och sedan sju olika platser blifvit föreslagna, men befunna mer

eller mindre oandvändbara, hade man lyckats att inom Remmene och

Hjellby socknar af Elfsborgs län, omkring 6 kilometer sydvest om

Herrljunga station, finna ett till skjutöfningar med de nyare och mera

långskjutande kanonerna passande fält. Denna skjutplats hade ansetts

böra blifva gemensam för fält- och positionsartilleriet. Göta artilleriregemente

hade åren 1884 och 1885 för några dagar lyckats förhyra

delar af det ifrågasatta fältet, så att skjutöfningar med regementets

nybeväpnade batterier der kunde nödtorftigt utföras, och sedermera

hade äfven för åren 1886 och 1887 träffats en liknande öfverenskommelse,

enligt hvilken för 6 dagars dispositionsrätt betalades omkring

2,200 kronor årligen. Då detta aftal, på grund af skiljaktiga meningar

bland jordegarne, icke efter sistnämnda år kunnat förnyas, hade regementet

blifvit hänvisadt till att söka sig en annan plats för sina skjutöfningar.

Under åren 1888 —1891 hade dessa utförts på ett omkring

10 kilometer sydvest om Tånga hed mellan Siene och Horla kyrkor

beläget område, hvilket förhyrts mot en årlig afgift, vexlande mellan

2,230 och 3,240 kronor för 6 öfningsdagar hvartdera året. Detta fälts

olämpliga beskaffenhet hade dock tvingat regementet att återupptaga

underhandlingarna med egarne af jordlotter inom Remmene skjutfält,

och hade dessa förnyade underhandlingar år 1892 ledt till afshitande

på 10 år af ännu gällande kontrakt, enligt hvilka regementet, mot en

årlig ersättning af omkring 3,500 kronor, finge disponera fältet 12

dagar om året.

Första Göta artilleriregemente har således under de senast förflutna

åren disponerat och kunna ännu under den närmaste framtiden förfoga

öfver ett någorlunda användbart skjutfält. Men detta vore icke kronans

eget, utan förhyrdt, och att på ett sådant framdeles bedrifva skarpskjutningsöfningar

kunde endast ske på bekostnad af regementets skjututbildning

och under uppoffring af årliga arrendesummor, som icke

stode i rimligt förhållande till gagnet. För att kunna så utföra skjutöfningar

med artilleriet, att de medföra fullt gagn, erfordrades nemligen

å skjutfältet rätt omfattande anordningar med ändamål att, å ena sidan,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

med afseende på målens beskaffenhet och uppställning gifva en så

mycket som möjligt trogen bild af de i fält förekommande och, å den

andra, möjliggöra sådana noggranna observationer rörande skjutningens

gång och resultat, som erfordrades för att göra skjutningarna rätt lärorika.

Sådana anordningar vore fasta telefonledningar med signalstationer,

semaforer, säkerhetshus till skydd för målpersonalen, ledningar för målförflyttningar

(vid framställning af mål i rörelse), väganläggningar m. m.

Uppenbart vore, att de flesta af dessa anordningar endast kunde utföras

å mark, öfver hvilken man oinskränkt förfogade, men alldeles

icke på förhyrda fält. En annan afse värd olägenhet hos de förhyrda

fälten vore den, att antalet öfningsdagar för skarpskjutning och tiden

för dem måste långt i förväg bestämmas genom kontrakt, bindande

under en följd af år. För att hålla arrendekostnaden inom måttliga

gränser måste man söka att så mycket som möjligt nedbringa skjutdagarnes

antal, ett förhållande som kunde inverka ofördelaktigt på utbildningen,

i synnerhet numera, då nödvändigheten att grundligt öfva

skarpskjutning icke allenast i batteri utan ock i division eller till och

med regemente, framkallade behof af ej för ringa öfningstid. Och då

det icke alltid läte sig göra att förlägga skjutöfningarna till samma

tider år efter år, blefve ändringar erforderliga, hvilka vållade ökade

kostnader och försvårade framtida uppgörelser. Vidare borde nämnas

några andra ogynnsamma omständigheter, som medföljde förhyrning af

skjutfält. Sedan någon del af arrendetiden vore gången, började ersättningsanspråk

af allehanda slag att uppstå. Fordringarna på ersättningför

skador, vållade af skjutning, å vägar och hägnader, gröda och

skogsplanteringar, växte år från år, och jordegarne upptoge, stundom

med tanke på dylika inkomster, efter hand nyodlingar och utförde

skogsplanteringar m. m., livilket allt inverkade hindrande på öfningarna

och på samma gång ytterligare stegrade ersättningskrafven. Till sist

kunde såsom en sjmnerligt allvarsam olägenhet anföras osäkerheten att

vid arrendetidens utlöpande kunna få kontraktet förnyadt på drägliga

vilkor. Det behöfdes blott, att den ofta med stor möda åstadkomna

enigheten mellan jordegarne på en enda punkt brötes, för att man en

dag skulle stå utan plats för ett artilleriregementes allra vigtigaste

öfningsgren.

De sålunda framhållna olägenheterna hos förhyrda skjutfält hade

just gjort sig gällande vid Remmene. Sedan regementet med 1892

års kontrakt bundit sig för 10 år, hade ersättningsanspråk af alla slagår

från år vuxit, skogsplanteringar börjat inkräkta på öfningsfältet och

byggnader uppföras på sådana delar deraf, att handlingsfriheten vid

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

141

skjutningarnas anordnande starkt bundes. Den å fältet förekommande,

långt drifna ego skiftningen samt förekomsten af mossar, gemensamma

för socknarne, föranledde, att för förnyelse af kontrakten fordrades

samverkan af ett mycket stort antal personer, hvilken omständighet

tydligen vore högst ogynsam för utsigten att genom fortsatt arrende

lösa den föreliggande frågan.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge generalfälttygmästaren framgå,

å ena sidan att det, oaktadt omfattande och långvariga efterforskningar,

varit omöjligt att för Första Göta artilleriregemente erhålla annat,

med afseende på belägenhet och beskaffenhet i öfrigt passande skjutfält

än det nu ifrågavarande vid Remmene, samt å andra sidan att störa

olägenheter vållades af den omständigheten, att detta fält, som i kronaiTs

hand skulle i alla afseenden väl fylla de anspråk, hvilka stäldes

på en artilleriskjutplats, nu måste förhyras, olägenheter som nätt sin

högsta punkt deri, att skjutfältet en gång måst, på grund af omöjlighet

att träffa aftal, för en tidrymd af flera år öfvergifvas. Och det vore

af nyss angifna skäl endast alltför sannolikt, att detsamma åter komme

att inträffa — den gången för alltid — när 1892 års överenskommelser

den 1 maj 1902 utlöpte. För att förebygga en dylik, synnerligen

oläglig händelse funnes emellertid endast ett medel, nemligen att kronan

inköpte skjutfältet, och det vore derför, som generalfälttygmästaren i

sådant syfte nu framstälde förslag. Att detta skedde redan nu, ehuru

flera år ännu återstode af arrendekontraktens giltighetstid, berodde

derpå, att kostnaderna för fältets inlösen på grund af flera omständigheter,

särskildt tillkomsten af nyodlingar och skogsplanteringar, utan

tvifvel komme att växa år från år. Det nu till inköp föreslagna skjutfältet

vore beläget inom Remmene socken af Kullings härad samt

Hjellby och Qvinnestads socknar af Gäseneds härad, allt uti Elfsborgs

län. Öfver detta fält hade genom kommissionslandtmätaren A. Stårcks

försorg blifvit upprättad en beskrifning och arealuträkning jemte beräkning

af inlösningssummorna för de egor, som vore afsedda att ingå i

skjutfältet. Till grund för nämnda beräkning hade i de fall, då det

varit möjligt att med vederbörande jordägare träffa eventuelt köpeaftal,

lao-ts de dervid betingade prisen, men i motsatt fall hade bemälde

kommissionslandtmätare sjelf verkstält erforderlig värdering. Sådana

aftal hade nemligen, der så låtit sig göra, upprättats för att nedbringa

inköpskostnaderna, och vore aftalen, hvilka med säkerhet icke torde

låta sig förnyas, bindande för jordegarne intill utgången af år 1898.

Vid de ingångna aftalen hade hufvudsakligen följande pris blifvit betingade.

Torfmossarne hade de flesta egarne satt till 500 kronor tunn
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

landet, med vilkor att ingen skulle erhålla högre ersättning. Visserligen

hade några få lottegare inom ett obetydligt område fram stält oantagfiga

anspråk på 700—800 kronor för 24—30 kappland, men genom expropriation

af dessa lotter borde man kunna förhindra öfverskridandet af

det nyss angifna maximipriset. Värdet af åker och äng hade upptagits

till 150—250 kronor samt för afrösningsjord satts till 75—150 kronor,

allt för tunnland. För värdering af den med skog besådda marken

hade följande beräkningsgrund följts: ett tunnland obesådd afrösningsjord

har satts till 75 kronor och omkostnaderna för sådden till 38

kronor, hvarjemte planteringens värde ansetts stiga med 10 kronor för

hvarje växtår, så att ett tunnland skogsplantering efter 17 år, hvilket

ansåges utgöra medelåldern för de flesta planteringar inom fältet, skulle

komma att stå uti ett pris af (75 + 38 + 10. 17 =)283 kronor.

Beträffande de sålunda angifna prisen hade generalfälttygmästaren

ansett sig böra framhålla, att det betingade priset å 1:sta gradens torfmosse,

500 kronor, icke syntes oskäligt, enär hemmansdelarne skulle

helt och hållet beröfvas sin i denna skogsfattiga trakt enda tillgång

till bränsle, och torfmossarne för öfrigt, åtminstone delvis, vore af synnerligen

god beskaffenhet; vidare att den fordrade ersättningen för åker

och äng syntes vara för kronan fördelaktig; att deremot det åsätta

värdet å afrösningsj orden visserligen delvis kunde anses högt tilltaget

men dock kunde förklaras af den omständigheten att, enär skjutfältet

toge största delen af socknarnes utmark i anspråk, jordegarne genom

försäljningen förlorade sina betesmarker; samt slutligen, att priset å

skogsplanteringarne icke vore obilligt, då desamma på sina ställen vore

synnerligen lyckade och inom några år borde kunna bereda skjutfältet

tillgång till erforderligt virke.

Af den upprättade beskrifningen och arealuträkningen öfver skjutfältet

framginge, att det till inlösen föreslagna fältet omfattade ett område

af 779 hektar 84 ar 80 qvadratmeter, eller i det äldre ytmåttet

1,579 tunnland 23,2 kappland ; att inköpssumman för detsamma beräknats

till 278,773 kronor 71 öre samt att kostnaderna för landtmäterigöromål,

lagfart och expropriation upptagits till 5,226 kronor 29 öre,

hvadan hela inlösningssumman skulle belöpa sig till 284,000 kronor.

Med stöd af hvad han sålunda anfört och då han funne det derigenom

vara ådagalagdt, att det vore ytterst svårt, om ens möjligt, att

för Första Göta artilleriregemente finna annat lämpligt skjutfält än det

för närvarande af regementet begagnade vid Remmene; att deremot

detta skulle, om det egdes af staten, kunna synnerligen väl uppfylla

det afsedda ändamålet, men att den omständigheten, att detsamma nu

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

endast vore arrenderadt på viss tid, medförde väsentliga olägenheter

vid dess användande och sannolikt komme att föranleda antingen definitiv

förlust af denna öfningsplats vid den nuvarande arrendetidens utgång

eller ock betydligt ökade årliga kostnader derefter, samt slutligen

att de inlösningspris, som nu betingats, i allmänhet icke vore öfverdrifna

och i de öfriga fallen utan tvifvel skulle kunna genom expropriation

vederbörligen nedbringas, hade generalfälttygmästaren hemstält,

att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till inköp af skjutfält

för Första Göta artilleriregemente på extra stat för år 1899 bevilja

284,000 kronor.

Departementschefen har ansett sig böra i hufvudsak tillstyrka general

fälttygmästarens förevarande framställning. Af de skäl, som han

anfört, vore nemligen uppenbart, att, om åtgärder icke i tid vidtoges,

regementet vid arrendetidens utgång den 1 maj 1902 med all sannolikhet

komme att sakna för skjutöfningarnas bedrifvande lämplig plats;

och huru synnerligen menligt detta förhållande skulle verka på regementets

utbildning och duglighet, ansåge sig departementschefen icke

behöfva närmare framhålla. Han ville derför på det lifligaste understödja

framställningen om förvärfvande för kronans räkning af ifrågavarande

skjutfält. Till stöd för att detta borde ske redan nu och icke

uppskjutas till arrendetidens slut, syntes honom generalfälttygmästaren

hafva anfört goda grunder, hvarvid endast borde erinras derom, att i

den mån fältet före arrendetidens slut för kronans räkning förvärfvades,

motsvarande arrendeafgifter naturligtvis komme att upphöra, Priset

för den erforderliga markens förvärfvande kunde väl förefalla högt,

men ansåges svårligen kunna nedbringas. Då det erforderliga beloppet

emellertid vore betydligt, föresloge departementschefen att detsamma

måtte fördelas till utgående under två år.

Utskottet har funnit behofvet af ett skjutfält för Första Göta

artilleriregemente vara ådagalagdt, och synes den ifrågavarande marken

lämpligen böra för detta ändamål åt staten förvärfvas. Men

med hänsyn till de upplysningar, som utskottet erhållit angående beskaffenheten

af denna mark, hvilken utgör ungefär 220 tunnland åker,

54 tunnland äng, 215 tunnland mosse och 1,090 tunnland skogsmark,

anser utskottet det pris som begärts, nemligen i medeltal per

tunnland för åker 250 kronor, för äng 150 kronor, för torfmosse 500

kronor och för skogsmark 100 kronor, vara allt för högt, Med anledning

häraf finner utskottet ett belopp af 200,000 kronor böra vara

s. 144 Kontrollera mot PDF

Angående

anslag till

skjutfält för

Gotlands

artillericorps.

[29.]

144 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för inlösen af skjutfältet tillräckligt, helst som, derest nämnda belopp

skulle behöfva i någon mån öfverskridas, hufvudtitelns allmänna besparingar

synas, såsom i likartade fall vid föregående tillfällen egt rum,

kunna anlitas till bristens fyllande.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må till inköp af skjutfält för Första

Göta artilleriregemente på extra stat bevilja 200,000

kronor samt till utgående under år 1899 deraf anvisa

100,000 kronor.

Skjutfält för Gotlands artillericorps.

31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp och

anordnande af skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för år

1899 bevilja 80,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen omförmält, hurusom

generalfälttygmästaren uti sin nyssnämnda skrifvelse beträffande behofvet

af skjutfält för Gotlands artillericorps anfört, att äfven nämnda

corps måst utföra sina öfningar i skarpskjutning å arrenderad mark för

hvilket ändamål under de senare åren förhyrts ett område å den på

omkring 12 kilometers afstånd nordost om Visby belägna s. k. Martebo

myr. Användandet af förhyrdt skjutfält hade, enligt hvad generalfälttygmästaren

vidare anfört, medfört samma olägenheter, om ock möjligen

i något mindre grad, för Gotlands artillericorps, som för Första

Göta artilleriregemente. I ett hänseende vore frågan om eget skjutfält

för ögonblicket synnerligen brännande för artillericorpsen. Arrendetiden

för det hittills begagnade fältet å Martebo myr utlöpte nemligen

redan den 1 maj 1899, och det vore mer än tvifvelaktigt, huruvida en

förnyelse af nuvarande aftal kunde vid nämnda, snart stundande tidpunkt

ske utan alltför orimliga årliga kostnader. J or degaren, aktiebolaget

Martebo myr, hade nemligen på gjord förfrågan angående

eventuel förlängning af öfverenskommelsen, med hänvisning till den

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

alltmera framskridande uppodlingen af myren, men utan att inlåta sig

på storleken af en blifvande arrendesumma, gifvit det svar, att ett

första och oeftergifligt vilkor för en förnyelse af arrendet vore, att

arméförvaltningen förbunde sig att, enligt värdering af kompromissarie!-,

ersätta all den skada, som genom skjutningen eller annorledes af artilleriet

kunde förorsakas å bolagets egendom. Det vore sannolikt, att

ersättningskrafven komme att växa i samma mån, som nyodlingarna

utvidgades, och måhända skulle de inom kort nå sådana belopp, att

skjutning å fältet i sjelfva verket omöjliggjordes.

Det vore för öfrigt uppenbart att, äfven om en antaglig öfverenskommelse

skulle kunna träffas och jordegaren i alla hänseenden befinnas

tillmötesgående, skjutfältet likväl för hvarje nyodlad hektar af myren

skulle blifva allt mer inskränkt och den derå möjliga utbildningen i

skjutning allt mindre tillfredsställande.

Med anledning af dessa förhållanden hade chefen för artillericorpsen

anstält efterforskningar för erhållande af ett lämpligt skjutfält för corpsen.

Efter förberedande undersökningar af ej mindre än tio olika platser,

som syntes kunna ifrågakomma för det afsedda ändamålet, hade den

mest passande befunnits vara ett i Tofta socken mellan gårdarne Norrgårda

och Rangvald i öster samt liafvet i vester beläget område, hvars

nordligaste punkt läge omkring 12 kilometer söder om Visby. På

grund häraf hade nämnda område underkastats en noggrann undersökning,

hvarjemte generalfälttygmästare!! senare låtit kommissionslandtmätaren

A. Ytterberg utarbeta dels »beräkning af kostnaderna för inköp

af mark m. m. till skjutfält i Tofta socken», dels beskrifning öfver

sagda fält.

Undersökningen hade gifvit vid handen, att det föreslagna skjutfältet

vore synnerligen jemt och i öfrigt af lämplig beskaffenhet för

utförande af skjutningar med artilleripjeser samt erbjöde tillräckligt utrymme

för corpsens öfningar af ifrågavarande slag. Marken vore föga

fruktbar, till belysande af hvilket förhållande kunde anföras, att Tofta

vore Gotlands kargaste socken och Norrgårda dess sämsta gård. En

följd häraf vore tydligen, att kostnaderna för fältets förvärfvande blefve

jemförelsevis föga betydande. Arealen af det beskrifna skjutfältet uppginge

till 798 hektar 26 ar, motsvarande i det äldre ytmåttet 1,617

tunnland 1,13 kappland. Fältet utgjordes till väsentligaste delen af med

delvis gles, delvis något tätare barrskog bevuxen, hällbunden betesmark.

Den inom området liggande åkern innehölle endast en areal af omkring

80 hektar (ungefär 162 tunnland). Den sammanlagda inlösningssumman

för hela området jemte derå befintliga byggnader och skog uppginge till

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

64,553 kronor 50 öre. Å allra största delen af fältet hade vederbörande

egare afgifvit antagliga försäljningsanbud, gällande till den 1 augusti

1898, nemligen för en summa af 53,425 kronor, hvaremot de återstående,

jemförelsevis mindre betydande delarne borde förvärfvas genom

expropriation. Utöfver det för inköp af mark m. m. behöfliga beloppet

erfordrades emellertid för områdets ordnande såsom skjutfält — skogsrödjning,

väganläggningar, uppförande af telefonledningar och säkerhetshus

m. m. — ytterligare medel, hvilka af corpschefen uppskattats

till 29,244 kronor 50 öre. Detta belopp syntes dock, vid jemförelse

med dem, som förut beräknats för ordnande af skjutfälten vid Skillingaryd

och Rinkaby, kunna ej oväsentligt nedsättas; och hade generalfälttygmästaren

ansett detsamma, till jemnande af slutsumman, böra

föreslås till 15,446 kronor 50 öre, då totalbeloppet blefve 80,000 kronor.

På dessa skäl och med särskildt framhållande, att nuvarande arrendeaftal

om skjutfältet å Martebo myr tilländaginge redan den 1 maj

1899 och att förmånlig förnyelse af sagda öfverenskommelse icke vore

att förvänta, men att deremot ett nytt, för skjutöfningar synnerligen

lämpligt fält blifvit funnet, som kunde för jemförelsevis billigt pris förvärfvas,

samt att de för underlättande af detta områdes inköp träffade

eventuella aftalen icke vore för jordegarne bindande längre än till den

1 nästkommande augusti, hade generalfälttygmästaren hemstält, att

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till inköp och anordnande af

skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för år 1899 bevilja

80,000 kronor.

Till hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört har departementschefen

förmält sig icke hafva något att tillägga.

På de af generalfälttygmästaren anförda skäl och enär utskottet

ansett det för skjutfältet med derå befintliga byggnader och skog

beräknade priset, utgörande i medeltal icke fullt 40 kronor för tunnlandet

af samtliga egoslag, antagligt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till inköp och anordnande af

skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för

år 1899 bevilja 80,000 kronor.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

147

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

32:o. Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att till fortsättande

af arbetena å Karlsborgs fästning på extra stat för år 1899 bevilja

200,000 kronor.

Angående de af chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren

i ämnet gjorda framställningar tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Departementschefen har, efter en redogörelse för de anslag, som

hittills blifvit för ändamålet beviljade, förklarat att, ehuru han vore fullkomligt

öfverens med bemälde vapenchefer rörande önskvärdheten af

att ett betydligare årsanslag än vanligt blefve till Karlsborgs fästningsbyggnad

och särskildt till södra Vabergsfortets fullbordan och bestyckning

beviljadt, han dock ansåge sig för närvarande, medan frågan om

landets fasta försvar i dess helhet ännu vore under utredning af en

komité, icke böra hemställa om ett större anslag, än att de nu pågående

arbetena måtte kunna bedrifvas till samma omfattning som hittills.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till fortsättande af arbetena

på Karlsborgs fästning på extra stat för år 1899

bevilja 200,000 kronor.

Fortifikations- och artilleribehof.

Gotland.

33:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp af för Angående

befästningsarbeten ocli förråds anläggande erforderlig mark vid Ting- mktplumLk

städe å Gotland på extra stat för år 1899 bevilja 123,000 kronor med vid Tingstäde.

F J ’ [31.]

Angående

anslag till

Karlsborgs

fästningsbyggnad.

[30.]

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

rättighet för Kongl. Maj:t att verkställa de egoutbyten, som af förhållandena

betingades, äfvensom att använda möjligen uppstående öfverskott

å arrendeafgifter, sedan annuiteter å befintliga hypotekslån blifvit

guldna, till utförande af sådana arbeten, som stode i samband med

anläggandet af den tillämnade befästade positionen och förrådsetablissementen.

Till statsrådsprotokollet bar departementschefen erinrat derom, att

sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1896 års Riksdag att för befästningars

anläggande å Gotland på extra stat bevilja ett belopp af 801,800 kronor,

af hvilket belopp större delen skulle åtgå för anläggande af befästningar

vid Fårösund, medan återstoden vore afsedd att användas

till inköp af mark vid Tingstäde i och för anläggande framdeles af

erforderliga befästningar derstädes, denna framställning visserligen icke

af Riksdagen bifallits, men att Riksdagen dervid uttalat, att det ville

synas, som skulle de militära förråden i Visby böra förflyttas till

någon plats, mindre blottstäld för öfverraskande fara än den, der de nu

voro förlagda. Med anledning af Riksdagens berörda uttalande både

Kongl. Maj:t- uppdragit åt militärbefälhafvaren på Gotland att inkomma

med yttrande, huruvida de militära förråden på ön lämpligen borde

förflyttas från Visby till annan plats, äfvensom, derest så funnes vara

fallet, med förslag till de åtgärder, som deraf kunde påkallas. Till

åtlydnad häraf både militärbefälhafvaren den 26 augusti 1896 inkommit

med en skrifvelse, deri ban uttalade, att nödvändigheten utan tvifvel

bjöde, att ifrågavarande förråd så fort som möjligt förflyttades till en

plats med ett mera undandraget läge än Visby, samt att denna plats,

så vidt möjligt, redan i fredstid bereddes till försvar. Bland de platser,

som kunde anses för ändamålet lämpliga, funne ban trakten vid Tingstäde

kyrka företrädesvis böra komma i åtanke. Af alla ställen på

Gotland, som varit ifrågasatta, vore denna trakt den mest lämpliga till

replipunkt för öns försvarskrafter. Det borde derför falla af sig sjelft,

att de militära förråden äfven borde dit förläggas, oafsedt om befästningsanordningar

samtidigt kunde der åstadkommas eller ej. Skulle

för öfrigt på samma gång, som förråden flyttades från Visby till

Tingstäde, tillräcklig mark förvärfvas för anläggning af befästningarna,

och öfverenskommelse derjemte träffas med egaren af andra områden,

som för ställningens försvar kunde vara af betydelse, att hålla dessa

områden fria från skog eller bevuxna med skog, borde ställningen och

den derigenom belägna utrustningsorten vid krigsfara på en ganska

kort tid kunna hinna omgifvas med fältverk, hvarigenom den, åtmin
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

149

stone under någon tid, skulle kunna försvaras. På dessa skäl hade

militärbefälhafvaren tillstyrkt, att de militära förråden i Visby måtte

flyttas till Tingstäde samt att, såsom en förberedande åtgärd härför,

den mark vid sistnämnda ställe, som för förrådsbyggnadernas uppförande

samt nödiga befästningsverks anordnande kunna finnas erforderlig,

måtte af kronan förvärfvas, och hade militärbefälhafvaren derjemte

framhållit fördelen af att inköpet skedde så fort sig göra läte,

enär till följd af sockerindustriens på ön uppsving en betydlig stegring

af jordvärdet derstädes gjort sig märkbar.

Sedan arméförvaltningen afgifvit utlåtande i anledning af hvad

militärbefälhafvaren sålunda anfört och dervid öfverlemnat, bland annat,

två kartutkast, utvisande dels de områden, som skulle erfordras för

förflyttande till Tingstäde af de militära förråden å Gotland, och dels

befästningarnas vid Tingstäde omfång enligt hittills uppgjord plan,

hade Kongl. Maj:t den 5 sistlidne mars, med öfverlemnande af omförmälda

kartutkast, uppdragit åt militärbefälhafvaren att, så snart ske

kunde, inkomma med dels utredning angående hvilka särskilda fastigheter

eller delar deraf, som enligt berörda kartutkast borde åt kronan

förvärfvas, dels ock förslag till de åtgärder, som för fastigheternas förvärfvande

lämpligen borde vidtagas.

Till fullgörande af detta uppdrag hade militärbefälhafvaren aflåtit

skrifvelse den 12 juli 1897, deri han till en början anförde, att inom

det ifrågasatta befästningsområdet vore belägna en mängd hemmansdelar

och afsöndringar, tillhörande enskilda personer, äfvensom en del

af ett kronan tillhörigt annexhemman samt ett skolhus, tillhörigt Tingstäde

socken. Uppskattningsvärdet af den jord, som tillhörde enskilda

personer, vore, enligt skifteshandlingar, 41,165 kronor och brandförsäkringsvärdet

å befintliga åbyggnader 80,125 kronor. Egendomarnas hela

värde kunde alltså beräknas till omkring 121,290 kronor, hvartill likväl

måste läggas värdet af ett vattenfall vid egendomen Furubjers, hvilket

drefve en qvarn, som lemnat en årlig nettobehållning, aldrig understigande

2,000 kronor. Skulle alltså kronan genom expropriation förvärfva

det behöfliga jordområdet — i h vilket fall, enligt militärbefälhafvarens

förmenande, 50 procent måste beräknas blifva tillagda det

uppskattade värdet — syntes kostnaden icke gerna kunna komma att

understiga 210,000 kronor. För att emellertid, så vidt möjligt vore,

söka minska denna kostnad, hade militärbefälhafvaren låtit träffa vilkorliga

köpeaftal med flertalet af egarne till jorden inom det ifrågasatta

området, hvilka aftal vore gällande till den 1 januari 1899. Kostnaden

skulle i så fall komma att uppgå till 190,800 kronor.

Militärbefälhafvaren hade vidare anmält, att han låtit upprätta sär
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

skilda köpeaftal rörande vissa hemmansdelar i deras helhet, nemligen:

rörande 3/4 mantal Furnbjers och Vi« mantal Smiss med underlydande

för ett pris af 95,000 kronor, hvarvid angifvits, att det nuvarande

taxeringsvärdet vore 36,700 kronor och brandförsäkringsvärdet å åbyggnaderna

45,165 kronor, hvartill komme värdet å det ofvan omförmälda

vattenfallet,

rörande l5 ie mantal Träskvälder samt Vie mantal Trädgårds, å

hvilka taxerings- och brandförsäkringsvärdena vore respektive 38,300

och 17,900 kronor, för 60,000 kronor, samt

rörande s/8 mantal Träskvälder, taxeradt till 9,800 kronor och med

åbyggnader, brandförsäkrade för 7,200 kronor, för 15,000 kronor.

Ur militär synpunkt hade militärbefälhafvaren ansett det vara önskvärd!,

att befästningsområdet utvidgades något utöfver hvad angifvet

blifvit, på det att markens bevuxenhet med skog måtte kunna under

fredstid lämpligen regleras, och det borde äfven vara ekonomiskt fördelaktigt

att inköpa de tre nämnda egendomarna i deras helhet, hvarigenom

tillfälle skulle beredas att kunna utbyta den tomt, der socknens

skolhus nu vore beläget, mot en tomt utom befästningsområdet samt

äfven att ersätta Tingstäde annexhemman för den jord, som från detta

hemman skulle komma att tagas i anspråk.

Chefen för fortifikationen hade i anledning af hvad militärbefälhafvaren

sålunda anfört, afgifvit utlåtande, hvarmed han öfverlemnat en

genom hans försorg upprättad karta öfver de inom det ifrågasatta befästningsområdet

och trakten närmast deromkring belägna egolotterna,

af hvilken karta framginge, att inom befästningsområdet folie egoområden,

tillhörande ej mindre än 24 olika egare. De allra flesta af

dessa egoområden vore jemförelsevis mycket små, men betingade just

derför ett pris, som måste anses allt för högt. Chefen för fortifikationen

hade dock ansett att, äfven om samtliga de föreslagna befästningarna

antoges komma till utförande, icke alla de ifrågavarande egoområdena

skulle behöfva förvärfvas, utan endast de områden, på hvilka

slutna befästningar skulle uppföras och förråden uppbyggas, äfvensom

den till exercisfält alsedda marken och den mark, på hvilken skylande

skog borde qvarstå, hvarjemte det vore önskligt, att en del närmast

utanför befästningsområdet beläget skogsområde förvärfvades, på det

att man skulle kunna tillgodose fordran på fritt skjutfält framför befästningslinien.

Emellertid behöfde, enligt hans åsigt, ej ens ett sådant

förvärfvande af mark ske genom direkt köp af alla de sålunda erforderliga

områdena, utan borde endast några af de större egendomar, på

hvilkas mark de vigtigaste befästningarna skulle ligga, inköpas i sin

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

151

helhet, hvarigenom man blefve egare ej blott af en betydlig del af

den direkt erforderliga marken, utan äfven af så mycket annan mark,

att man ej allenast skulle kunna genom byte komma i besittning af

andra, för ifrågavarande ändamål behöfliga områden, utan äfven borde

få så mycket mark öfver till utarrendering, att inkomsterna af densamma

skulle räcka till amortering af och erläggande af ränta å de vid

de inköpta egendomarne häftande hypotekslånen. Detta tillvägagångssätt

ansåges skola blifva både det ekonomiskt fördelaktigaste och det

lämpligaste å befästningsfrågans nuvarande ståndpunkt.

De egendomar, som företrädesvis skulle lämpa sig för att på detta

vis inköpas, vore 3A mantal Furubjers och 7i« mantal Smiss, salubjudna

för 95,000 kronor, 13,is mantal Träskvälder och Vis mantal Trädgårds,

salubjudna för 60,000 kronor, samt 7g mantal Träskvälder, salubjudet

för 15,000 kronor. Från dessa summor borde dock afdragas de oguldna

hypotekslånen, för hvilka hemmanen häftade, utgörande för Furubjers

och Smiss 23,669 kronor 43 öre samt för Träskvälder och Trädgårds

25,812 kronor 42 öre. Den för inköpet erforderliga summan blefve

alltså tillsammans 120,518 kronor 15 öre, hvartill skulle komma högst

1,000 kronor för ytterligare amorterad hypoteksskuld, intill dess köpet

hunne afslutas, samt för omkostnader vid detsamma,

Förutom dessa egendomar syntes det chefen för fortifikationen

lämpligt att ett mindre område inom det förutnämnda befästningsområdet,

salubjudet för 1,500 kronor, förvärfvades.

Hela det för inköp af mark vid Tingstäde behöfliga beloppet skulle

sålunda uppgå till omkring 123,000 kronor.

På dessa grunder och då inköp af några vissa egoområden icke

syntes böra angifvas, enär framdeles vid köps afslutande äfven andra

kombinationer kunde visa sig möjliga och lämpliga, hade chefen för

fortifikationen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska till

inköp af för befästningsarbeten och förråds anläggande erforderlig mark

vid Tingstäde å Gotland ett belopp af 123,000 kronor att utgå å extra

stat för år 1899, med rättighet för Kongl. Maj:t att verkställa de egoutbyten,

som af förhållandena betingades, äfvensom att använda möjligen

uppstående öfverskott å arrendeafgifter, sedan annuiteter å lyypotekslån

blifvit guldna, till utförande af sådana arbeten, som stode i

samband med anläggandet af den tillämnade befästade positionen och

förråds etabli ssementen.

För egen del hade departementschefen anfört följande.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1897

hade departementschefen såsom skäl, hvarför han då icke ansett sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iö2

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

böra förorda ett förnyande af Kongl. Maj:ts förslag till 1896 års Riksdag

om beviljande af medel till befästningar på Gotland, angifvit önskvärdheten

af att den då under behandling varande frågan om en ändrad

organisation af öns stridskrafter blefve utredd, innan frågan om öns

fasta försvar, hvilken stode i nära samband med den förra, afgjordes.

Då frågan om omorganisationen af Gotlands trupper nu syntes vara

fullständigt utredd, ansåge han tiden vara inne att föreslå sådana åtgärder

för stärkandet af öns försvar, som redan nu framstode såsom i

första rummet erforderliga och lämpliga, och som tillika, efter hvad till

hans kunskap kommit, icke torde vara föremål för olika åsigter inom

den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för utredning rörande vårt lands

fasta försvar.

Till dessa åtgärder räknade departementschefen förstärkandet af

de s. k. neutralitetsbatteriernas vid Fårösund bestyckning och inköp af

mark för uppförande af förrådshus och befästningar vid Tingstäde.

Angående nödvändigheten af de militära förrådens flyttning från

Visby till en mer tryggad ort, syntes, sedan äfven Riksdagen, med anledning

af Kongl. Maj:ts proposition till 1896 års Riksdag om inköp

af mark vid Tingstäde, uttalat sig för ändamålsenligheten af en sådan

flyttning, någon tvekan ej längre vara för handen, och hvad anginge

det lämpligaste läget för denna tryggade förrådsort, borde icke mer än

en mening kunna förefinnas. Redan i statsverkspropositionen till 1892

års lagtima Riksdag hade framhållits, att på grund af de omfattande

undersökningar, som af cheferna för generalstaben och för fortifikationen

samt under sistnämnda corps’ fältöfningar utförts på Gotland, trakten

omkring Tingstäde kyrka vore den för ändamålet lämpligaste, och de

ytterligare undersökningar, som sedan dess egt rum i angifvet syfte,

hade ytterligare bekräftat denna åsigt. Att platsens värde såsom förrådsort

ännu mera skulle komma att ökas, om, såsom väl vore sannolikt,

Gotlands jernväg utsträckes dit, läge i öppen dag.

Ehuru den förenämnda komitén ännu icke afgifvit sitt betänkande,

hvadan arten af de befästningsanläggningar, som enligt komiterades

åsigt borde komma till utförande i och för Tingstädeställningens tryggande,

ännu icke angifvits. syntes det af chefen för fortifikationen till

inköp föreslagna området lämpligt att förvärfva, af hvad beskaffenhet

befästningarna än kunde komma att blifva, hvadan någon anledning att

för den skull uppskjuta med inköp af den för uppförandet af förrådsbyggnader

med omgifvancle befästningar behöfliga marken icke enligt

departementschefens åsigt förefunnes. Då härtill komme, att jordprisen

på ön till följd af den uppblomstrande sockerindustrien vore i stigande,

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 153

syntes ytterligare skäl förefinnas att redan nu inköpa det ifrågavarande

området.

Enär utskottet ej kan dela departementschefens åsigt om lämpligheten

att innan befästningskomitén afgifvit utlåtande, inköpa mark för

befästningsanläggningar vid Tingstäde, och då dertill kommer, att det

pris, som fordrats för den till inköp föreslagna jorden, synes vara så

högt, att grundad anledning icke torde förefinnas att befara större

kostnader för dess förvärfvande framdeles, om sådant skulle komma

ifråga, har utskottet funnit Kongl. Maj:ts framställning icke böra af

Riksdagen bifallas, vid hvilket förhållande utskottet saknat anledning

att ingå i närmare pröfning af inköpsförslaget.

Beträffande de militära förrådens flyttning till Tingstäde samt markförvärf

för sådant ändamål, kommer utskottet att här nedan under punkt

38:o afgifva utlåtande.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Göteborg.

34:o Kongl. Maj:t har i punkt 32:o under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att dels medgifva, att 240,000 kronor af en per millefonden

finge under innevarande år ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för

att användas till befästningsarbeten jemte bestyckning och anordningar

för försvarets ledning vid inloppet till Göteborg, dels och för enahanda

ändamål på extra stat för år 1899 anvisa 130,600 kronor.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande.

Beträffande Göteborgs befästande hade chefen för fortifikationen

i förenämnda skrifvelse förmält sig ej kunna underlåta att ännu en

gång fästa uppmärksamheten på den fara, som ovedersägligen läge

deruti, att denna rikets andra och näst vigtigaste stad läge alldeles

öppen och utan allt skydd, så att, om inom vår verldsdel ett krig skulle

utbryta, hvilket ju då med all sannolikhet äfven valde våra farvatten

till tummelplats, hvilket som helst fiendtligt krigsfartyg kunde utan

ringaste hinder löpa in ända till stadens brobänk och sålunda också

Bih. till Eiksd. Frot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 20

Angående

ifrågasatt

anslag till

Göteborgs befästande.

[32.]

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o ö.

kunde tilltvinga sig uppfyllandet af kanske mycket långt, gående fordringar

af den värnlösa staden. För att åtminstone i den mån, som

en stängsellinie i elfvens mynning kunde hindra det, skydda Göteborg

för en sådan eventualitet som den nu omnämnda, vore det derför synnerligen

önskvärdt, att åtminstone de anordningar, som bilda en sådan

afstängning, så snart som möjligt blefve utförda. Dessa anordningar

skulle bestå dels af en minlinie, afsedd att bekostas af flottan, dels af

försänkningar och dels slutligen af ett flankeringsbatteri för mindre, men

väl skyddade pjeser. Kostnaderna för batteriet och försänkningarna

hade beräknats till 240,000 kronor, hvilken summa lämpligen skulle

kunna bestridas af en per mille-fonden, som vid 1897 års slut kunde

beräknas uppgå till omkring 250,000 kronor.

Med anledning af denna chefens för fortifikationen framställning

hade generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet i skrifvelse den

15 november ansett sig böra för Kongl. Maj:t framlägga det med ifrågavarande

anläggning sammanhängande behofvet, af anslag för anskaffning

af dels den för batteriet afsedda bestyckningen jemte ammunition, dels

en för detsamma erforderlig elektrisk strålkastare samt tygstatsbyggnader,

för hvilket allt kostnaden skulle uppgå till 105,600 kronor.

Slutligen hade generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet

samt chefen för fortifikationen gemensamt hemstält om äskande af ett

anslag af 25,000 kronor till påbörjande af anordningar för eldens ledning

vid försvarsanläggningarna utanför Göteborg.

För egen del har departementschefen erinrat, hurusom han till

statsrådsprotokollen för den 2 januari 1896 och den 14 januari 1897

utförligt framhållit Göteborgs stora betydelse såväl ur politisk och

ekonomisk synpunkt såsom rikets andra stad och dess näst förnämsta

importhamn som ock ur militärisk synpunkt såsom bland annat en

förträfflig utgångspunkt för en fiendes operationer mot de mellersta

delarne af vårt land och på grund deraf, sedan Riksdagen beviljat

medel till sjöfästningarnas iståndsättande — en angelägenhet, som otvifvelaktigt

borde komma i första rummet — äfven i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet för den 14 januari 1897 hemstält om medels beviljande

till påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet till staden.

Det med anledning häraf af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 500,000

kronor, hade emellertid icke blifvit af Riksdagen beviljadt, enär denna

fråga stälts i samband med den om utredning rörande vårt lands fasta

försvar i dess helhet och således kommit att hänskjutas till den för

detta ändamål förordnade komitén.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

155

Oaktadt nämnda utredning ännu ej vore afslutad, ansåge departementschefen

sig dock böra yrka bifall till chefens för fortifikationen

och generalfälttygmästarens hemställan i ofvannämnda skrifvelser, hufvudsakligen

af följande skäl.

Först och främst syntes det, särskildt ur synpunkten af neutralitetens

upprätthållande, vådligt, att en i alla afseenden så betydelsefull

stad som Göteborg fortfarande läge fullkomligt öppen för anfall från

sjösidan. Genom Göteborgs besittningstagande, eller hotet härom, skulle

nemligen under ett krig, som berörde Sverige angränsande haf, en främmande

magt kunna utöfva ett så starkt moraliskt tryck på oss, att vi

förmåddes till medgifvanden, som af en eventuel motståndare till den

förre kunde betraktas såsom ett neutralitetsbrott, och att ett sådant besittningstagande

skulle, om inloppet till hamnen vore alldeles obefästadt,

kunna försiggå desto lättare, som vi i så fall icke kunde med tillräcklig

trygghet hafva någon del af vår flotta stationerad i Göteborg, ansåges

icke behöfva närmare påvisas.

Vidare ansåge departementschefen, att, lika litet som någon meningsskiljaktighet

förefunnes om nödvändigheten af att medelst befästningar

trygga inloppet till Göteborg, olika meningar skulle kunna göra sig

gällande om ändamålsenligheten af de af vederbörande vapenchefer nu

föreslagna åtgärder, hvilka afsåge att med minsta möjliga kostnad fullständiga

och försvara den spärrning af hufvudinloppet till hamnen, som

skulle åstadkommas medelst minlinier. Någon anledning att i afvaktan

på vidare utredning uppskjuta verkställandet af berörda åtgärder förefunnes

enligt hans uppfattning således icke.

Slutligen ville departementschefen framhålla, att, som större delen

af det för ifrågavarande befästningsanordningar erforderliga kostnadsbeloppet

redan vore att tillgå i en per mille-fonden, hvilken under

statskontorets förvaltning stående fond vore afsedd för uppförande af

allmänna byggnader i Göteborg, »hörande till militäriska behof och

stadens försvar», det belopp, som i sjelfva verket behöfde för ändamålet

anvisas af statsmedel, icke uppginge till större summa än 130,600

kronor.

Enär, såsom förut erinrats, den för verkställande af utredning angående

landets fasta försvar i hela dess omfattning tillsatta komitén

ännu ej afgifvit utlåtande, synes det utskottet vara för tidigt att på

frågans nuvarande ståndpunkt vidtaga åtgärder för Göteborgs befästande,

huru vigtigt detta än må vara. Då dessutom en per mille-fonden alltjemt

finnes för ändamålet att tillgå samt utskottet håller före, att, derest det

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förslag i befästnings frågan, som Kongl. Maj:t på grund af ofvanberörda

utredning kan komma att framlägga, vinner Riksdagens bifall, hinder ej

lärer möta för medgifvande att utgå redan under samma år, då det beviljas,

af det såsom statsanslag äskade beloppet, har utskottet funnit sig

icke böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställningar.

Utskottet hemställer alltså,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit icke må af Riksdagen bifallas.

Det fasta försvaret i allmänhet.

Angående anslag

till det

fasta försvaret

i allmänhet

m. m.

[33.]

35:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för

år 1899 uppföra ett belopp af 3,000,000 kronor för att efter Riksdagens

medgifvande användas till stärkande af landets fasta försvar, dock med

rätt för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under samma år använda

högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artilleri- och pansarmateriel.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen angående sjöfästningarna

anfört följande.

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

I sin ofvannämnda skrifvelse den 13 sistlidne november, angående

extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader, hade chefen för

fortifikationen erinrat, hurusom i proposition till 1896 års Riksdag

Kongl. Maj:t till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar

vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning äskat 1,940,400 kronor,

hvilket belopp äfven af Riksdagen beviljats att utgå med 976,500

kronor för 1897 och med återstoden för 1898. Af dessa medel vore

840,400 kronor afsedda att användas till befästnings- m. fl. arbeten

och 100,000 kronor till de befintliga försänkningarnas i ståndsättande.

De befästnings- m. fl. arbeten, som beräknats skola utföras med nämnda

840,400 kronor, vore hufvudsakligen Oscar-Fredriksborgs förstärkande

samt byggandet af ett batteri vid Oxdjupet och ett vid Kodjupet. Härmed

vore likväl ej Vaxholm—Oscar-Fredriksborgspositionon försatt i

fullständigt försvars skick, enär härför i öfverensstämmelse med den

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

157

uppgjorda befästningsplanen ännu komme att felas åtskilliga för ett

kraftigt försvar alldeles oundgängliga arbeten, afseende försvaret såväl

mot landsatta truppafdelningar som mot fiendtliga krigsfartyg. Kostnaden

för samtliga dessa arbeten vore beräknad till 1,500,000 kronor.

Som likväl Kongl. Maj:t tillsatt en komité för verkställande af utredning

rörande landets fasta försvar, om än denna komités slutliga utlåtande

icke vore att emotse inom den närmaste tiden, ansåge sig

chefen för fortifikationen icke för närvarande böra hemställa om anslagtill

andra befästningsarbeten än sådana, om hvilkas nödvändighet ingen

meningsskiljaktighet borde kunna råda. Kostnaden för dessa i skrifvelsen

närmare angifna arbeten uppginge till 910,000 kronor, hvaraf

400,000 kronor lämpligen borde begäras för år 1899.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hade chefen för

fortifikationen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen å extra

stat för år 1899 äska till fortsättning af förstärkningsarbetena å Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning ett anslag af 400,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande fästnings bestyckning hade generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet i skrifvelse den 15 sistlidne november

erinrat, att Kongl. Maj:t i propositionen till 1896 års Riksdag angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen, bland

annat, att till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar

vid sagda fästning bevilja 1,940,400 kronor, af hvilket belopp 1,000,000

kronor varit afsedda för artillerimateriel. På sätt generalfälttygmästaren

i skrifvelse den 15 november 1895 anfört, skulle för det af honom

begärda beloppet kunna erhållas dels den för komplettering enligt

faststäld plan af sjelfva fästet Oscar-Fredriksborgs bestyckning erforderliga

materiel och ammunition, dels i det närmaste all då felande

ammunition till för hela försvarsområdet vid den tiden redan anskaffade

bakladdningspjeser. Den ofvan angifna totalsumman af 1,940,400 kronor

hade 1896 års Riksdag beviljat i dess helhet och deraf för 1897

anvisat 976,500 kronor, medan återstoden, 963,900 kronor, sedermera

af sistnämnda års Riksdag anvisats å 1898 års stat.

Ännu återstode emellertid mycken artillerimateriel att anskaffa, innan

behofvet af sådan blefve så fyldt, att artilleriförsvaret af Vaxholmsställningen

nådde erforderlig kraft. Då emellertid det tillkomme den af

Kongl. Maj:t förordnade komitén för utredning rörande landets fasta

försvar att härom inkomma med förslag, ansåge sig generalfälttyg

mästaren för närvarande icke böra hemställa om beviljandet af anslag

för andra bestyckningsändamål än dem, hvilka icke borde kunna vara

föremål för skilda åsigter, och som vore af den vigt för fästningens

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

försvar, att han icke ansåge sig våga dröja med att begära anslag för

deras genomförande.

Kostnaderna för nämnda bestyckningsåtgärder, för hvilkas närmare

beskaffenhet icke lämpligen kunde i statsrådsprotokollet redogöras — lika

litet som för enskildheterna af de dermed i samband stälda, af chefen

för fortifikationen angifna befästningsanordningarna — skulle uppgå till

1,097,692 kronor.

Med stöd af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört, hade han

hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att till fortsatt

anskaffning af artillerimateriel för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning på extra stat för år 1899 bevilja 1,097,692 kronor.

Karlskrona.

Beträffande sjöbefästningarna vid Karlskrona erinrades i chefens

för fortifikationen nyssnämnda skrifvelse, att Kongl. Maj:t vid 1896

års riksdag till de nödvändigaste förstärkningsarbetena vid Kungsholmens

fästning äskat 322,600 kronor, hvilket belopp af Riksdagen

beviliats att utgå med 160,000 kronor för år 1897 och med återstoden

för 1898.

Med dessa arbetens utförande blefve emellertid sagda fästning icke

försatt i fullt försvarbart skick, och ännu mindre blefve detta fallet

med Karlskronabefästningarna i sin helhet. Härför komme nemligen

ännu att felas åtskilliga såväl förstärknings- som nybyggnadsarbeten,

utan hvilkas utförande ett, ihärdigt försvar näppeligen kunde utföras.

Dessa arbeten afsåge dels ytterligare förstärkningsåtgärder på Kungsholmen,

dels anläggandet af batterier såväl på öarna som åt landsidan,

dels förstärkning af fästet på Vestra Hästholmen och dels slutligen

fullständigandet af försänkningarna.

Kostnaden för samtliga dessa arbeten vore beräknad till 2,460,000

kronor. Som emellertid bestyckningsplanen för Karlskrona befästningar

vore under omarbetning, samt frågan om dessa befästningars fullständigande

och förstärkande vore under behandling af den meromnämnda

komitén, borde anslag äskas endast för sådana befästningsarbeten, som

dels vore oberoende af hvarje förändring i bestyckningen, dels ock vore

af den art, att om deras nödvändighet något som helst tvifvel ej torde

kunna förefinnas. Sådana arbeten vore vissa förstärkningsåtgärder på

Kungsholmens fästning, hvarför kostnaden skulle uppgå till 226,500

kronor.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

159

Chefen för fortifikationen hade med anledning häraf hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes af instundande Riksdag å extra stat äska till fortsättande

af förstärkningsarbetena å Kungsholmen ett anslag för år

1899 af 226,500 kronor.

Departementschefen har härefter erinrat, att han i sitt uttalande

till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896 framhållit, hurusom de

åtgärder, som då ifrågasatts för sjöfästningarnas iståndsättande, närmast

afsett Stockholms och Karlskronas skyddande mot ett öfverraskande

anfall af en fiendtlig eskader. Ehuruväl genom nämnda åtgärder,

hvartill medel äfven af Riksdagen beviljats, försvaret af hufvudstaden

och vår förnämsta örlogshamn mot ett oförmodadt anfall från sjösidan

blefve nöjaktigt tillgodosedt, vore desamma dock, hvilket ock framhållits

i berörda statsverksproposition, ingalunda betryggande mot ett

planlagdt anfall af en fiendtlig flotta, eventuelt i förening med en

landstigning. Härför erfordrades, såsom af chefens för fortifikationen och

generalfälttygmästarens förutnämnda skrivelser framginge, uppförandet

af en del nya verk och batterier samt dessas tidsenliga bestyckande,

förstärkningsanordningar å Kungsholmens fästning samt å vissa förutvarande

batterier otidsenliga artilleripjesers utbytande mot nya, anordningar

för försvarets ledning vid Karlskrona, försänkningarnas fullständigande

vid båda sjöfästningarna m. fl. åtgärder.

Ett fullständigt ordnande af det fasta försvaret jemte bestyckning

i Stockholms skärgård hade i förenämnda statsverksproposition angifvits

erfordra en kostnad af omkring 5,900,000 kronor.

I sagda statsverksproposition vore ock angifvet, att Karlskronas sättande

i fullständigt försvarsskick skulle, i hvad på fjerde hufvudtiteln

ankomme, erfordra en kostnad af omkring 2,350,000 kronor, hvartill

komme kostnaderna för bestyckning, anordningar för försvarets ledning

m. m., som skulle bestridas af anslag under femte hufvudtiteln, uppgående

till ett i statsrådet och chefens för sjöförsvarsdepartementet

anförande till meranämnda statsrådsprotokoll angifvet belopp af i det

närmaste 3,170,000 kronor.

Sammanstäldes kostnaderna för de i statsverkspropositionen till 1896

års Riksdag sålunda angifna befästningsanläggningarna med bestyckning,

skulle desamma uppgå till:

för Stockholms sjösida .............................................. 5,900,000 kronor, och

» Karlskrona ........................................................... 5,520,000 »

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Fråndroges från dessa belopp de af nämnda Riksdag för berörda

ändamål äskade och äfven beviljade anslagen af till befästningsanläggningar,

bestyckning m. m. å Stockholms sjösida 2,275,400 kronor och

vid Karlskrona 412,600 kronor (hvaraf 90,000 kronor af femte hufvudtitelns

anslag), återstode enligt nämnda beräkning följande belopp såsom

erforderliga för ett fullständigt ordnande af det fasta försvaret:

å Stockholms sjösida ................................................ 3,624,600 kronor, och

vid Karlskrona ............................................................ 5,107,400 »

Huru angeläget det än vore, att våra båda sjöfästningar så snart

som möjligt måtte sättas i fullt försvarbart skick, och oaktadt det ej

kunde bestridas, att de af chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren

och chefen för artilleriet i förutnämnda skrivelser angifna

åtgärder beträffande såväl sjelfva befästningarna som bestyckningen

vore nödvändiga, hvarför de ock förr eller senare borde komma till

utförande, ansåge departementschefen sig dock i frågans nuvarande

läge icke böra hemställa om äskandet af anslag särskildt för nämnda

ändamål. Frågan om hela vårt lands fasta försvar vore ju för närvarande

under allsidig ompröfning af den af Kongl. Maj:t den 14 sistlidne

maj tillsatta komitén, och, förr än densamma inkommit med sitt

betänkande, syntes särskilda anslag till andra befästningsåtgärder än

dem, som för närvarande påginge och ej utan allvarsamma olägenheter

kunde afbrytas — såsom fallet vore med Karlsborgs fästningsbyggnad

— eller som icke utan fara för neutralitetens upprätthållande kunde

uppskjutas, tills de af berörda komité gjorda framställningarna hunnit

blifva af Riksdagen behandlade, icke böra äskas.

Detta senare kunde dock enligt departementschefens åsigt icke

sägas vara fallet med sjöfästningarna, hvilka, sedan redan beviljade

anslag under innevarande år för ändamålet användts, komme att ernå

nöjaktig motståndskraft mot öfverraskande anfall af eu fiendtlig örlogseskader.

Om än departementschefen således icke ansåge sig böra biträda

de förenämnda vapenchefernas framställningar om äskandet af

innevarande års Riksdag af ett belopp, uppgående sammanlagdt till

1,724,192 kronor för fortsättande af förstärkningsarbetena på sjöfästningarna

samt anskatfning af artillerimateriel för Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästning, ville han å andra sidan framhålla önskvärdheten

af att åtminstone en del af den artillerimateriel, om hvars behöflighet

inga olika meningar syntes kunna förefinnas, så snart som möjligt måtte

kunna beställas. Behofvet af sådan materiel kunde, enligt hvad erfarenheten

visat i annat fall äfven om utländska verkstäder anlitades för

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

161

dess tillverkning, ej med erforderlig skyndsamhet fyllas, och att detta

ännu mindre skulle blifva fallet, om det jemförelsevis betydliga antal

pjeser, som ännu fattades i sjöfästningarnas bestyckning, skulle tillverkas

vid våra egna fåtaliga styckebruk — hvilket ur flera synpunkter

vore önskvärdt — vore påtagligt samt bestyrktes ock af erfarenheten.

Dessutom stälde sig kostnaderna för en påskyndad tillverkning, som

skulle blifva följden af ett uppskof, väsentligt mycket dyrare, än om

arbetet finge utföras under normala förhållanden, hvadan det icke heller

syntes vara förenadt med klok hushållning att helt och hållet afbryta

anskaffningen af nämnda artillerimateriel. Då emellertid någon beställning

af ifrågavarande materiel icke kunde ske, med mindre än att

garanti funnes för att medel vore att tillgå i och för densammas liqviderande,

när pjeserna blifvit färdiga att aflevereras, borde redan nu

ett belopp afsättas för, bland annat, detta ändamål.

Departementschefen har angående det fasta försvaret i allmänhet

anfört följande.

Då ofvanberörda komité, som egde att allsidigt pröfva frågan om

det fasta försvaret icke syntes kunna medhinna den densamma förelagda

utredningen i så god tid, att proposition med anledning af dess betänkande

kunde afgifvas till den nu sammanträdande Riksdagen, hade

departementschefen ansett sig böra föreslå Kongl. Maj:t att hos Riksdagen

hemställa om anslag allenast till sådana befästningsåtgärder, som

närmast afsåge upprätthållandet af vår neutralitet och som vore af den

beskaffenhet, att någon tvekan om deras nödvändighet liksom om vigten

af deras skyndsamma verkställande icke borde kunna förefinnas. Å

andra sidan skulle ett uppskof med alla öfriga åtgärder som afsåge

att stärka det fasta försvaret, ända till år 1900 — hvilket skulle blifva

följden om framställning i ämnet icke kunde göras förr än till nästkommande

års Riksdag — medföra allvarsamma olägenheter. Departementschefen

hade sålunda i det föregående på tal om sjöfästningarna

fäst uppmärksamheten på de stora fördelarna af att redan innevarande

år kunna vid inhemska styckebruk beställa en del af den artillerimateriel,

som ytterligare erfordrades för nämnda fästningar, en åtgärd, som

på samma gång den komme att blifva af väsentligt gagn för försvaret

och varda af stor betydelse för den inhemska industrien skulle medföra

en afsevärd besparing för statsverket. Förhållandet vore liknande beträffande

anskaffningen af en del befästningsmateriel, såsom pansarkuliih.

till Rikad. Vrot. 1898. 4 S''and. 1 Afcl. 0 Haft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o />.

162

poler för artilleripjeser, hvilka skulle uppsättas i för öfrigt färdiga

verk. Vidare framstode, såsom departementschefen senast vid föredragning

af statsverkspropositionen till 1897 års Riksdag haft tillfälle betona,

nödvändigheten af att tillgodose öfre Norrlands fasta försvar i så

god tid, att detsamma kunde varda fullständigt ordnadt, tills den mot

gränsen ledande jern vägen nått sitt slutmål, såsom en angelägenhet af

största vigt.

Departementschefen förmälde sig för den skull icke tveka att, i

öfverensstämmelse med hvad förut anförts förorda afsättandet af en

fond att efter Riksdagens hörande användas för ifrågavarande ändamål.

För en sådan åtgärd talade ock en annan omständighet, som borde

kraftigt framhållas. Uti statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag

hade sammanlagda kostnaden för ordnandet af rikets fasta försvar enligt

den i berörda statsverksproposition angifna, på chefens för generalstaben

den 21 juni 1892 afgifna, betänkande i ämnet grundade plan

angifvits uppgå till ett belopp af omkring 27,500,000 kronor. I denna

kostnadssumma vore inberäknad kostnaden för den del af materielen,

som skulle bestridas af femte hufvudtitelns anslag, men deremot icke,

på i berörda statsverksproposition anförda skäl, kostnaden för Karlsborgs

fullbordan. Till sagda summa skulle således läggas dels sistnämnda

kostnadsbelopp, angifvet till omkring 4,000,000 kronor, hvartill

komme kostnaden för den felande bestyckningen, omkring 3,000,000 kronor,

dels ock kostnaden för de förstärkningsåtgärder, som med anledning

af Kongl. Maj:ts proposition till senaste Riksdag angående den norrländska

stambanans fortsättande norr om Lule eif — hvilken proposition ock

af Riksdagen bifallits — ansetts nödvändiga för höjandet af de föreslagna

befästningarnes vid Boden motståndsförmåga, och som skulle

uppgå till ett belopp af omkring 1,500,000 kronor. A andra sidan

borde från nämnda totalkostnad dragas de af de båda senaste årens

Riksdagar till det fasta försvaret beviljade anslag, utgörande tillsammans

omkring 3,000,000 kronor.

Med iakttagande häraf skulle den slutligen återstående kostnaden

för ordnandet af landets fasta försvar uppgå till ett belopp af omkring

33,000,000 kronor.

Häraf insåges, att, om än nämnda kostnad skulle kunna nedsättas

— hvilket emellertid alltid på samma gång innebure en nedsättning

af de anspråk, som man ansåge sig böra ställa på det fasta försvaret

— utan att den på vårt lands strategiska läge grundade försvarsplanen

derigenom uppgåfves, ordnandet af det fasta försvaret dock komme

att medföra så betydliga kostnader, att, så vida man ej ville för ända
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

163

målet upptaga ett inhemskt lån — eu utväg som ju inom Riksdagen

funnit förespråkare — desamma syntes böra fördelas på en följd af år.

Men under sådana förhållanden ansåge departementschefen det

vara klokt och med en god statshushållning öfverensstämmande att, under

afvaktan på meromnämnda komités utlåtande, afsätta en fond för stärkandet

af vårt fasta försvar, medan statskassan hade att uppvisa rikliga

öfverskott. Genom afsättning redan nu till en dylik fond vunnes äfven,

att de derefter för hvarje år erforderliga anslagsbehofven kunde i icke

oväsentlig mån begränsas. Den oafvisliga nödvändigheten af att på

ett kraftigare sätt, än under en lång följd af år — särskildt under

hela 1880-talet och förra hälften af innevarande årtionde —varit fallet,

tillgodose denna del af vårt försvarsväsen borde väl, i betraktande af

dess uppgift att skydda våra vigtigaste kuststäder — hvaribland hufvudstaden

— och hamnar, att trygga de förråd bären eller delar af

densamma vore i behof af för att kunna lefva och strida och att skänka

det lefvande försvaret det stöd, som våra trupper bättre än andra,

mera utbildade, behöfde, ej kunna bestridas. Då man icke visste, hvad

framtiden bure i sitt sköte, men fästningar erfordrade lång tid för sin

byggnad och armering, syntes så mycket mindre skäl vara för handen

att till kommande tid uppskjuta med anskaffandet af medel för det fasta

försvarets ordnande, som måhända då tillgångar dertill kunde vara

svårare att bereda än nu.

Då departementschefen icke ansett sig böra tillstyrka Kongl Maj:t

att af Riksdagen äska de af chefen för fortifikationen samt generalfälttyggmästaren

begärda anslag för sjöfästningarnas förstärkning samt

för fullbordandet och bestyckning af södra Vabergsfortet vid Karlsborg,

uppgående till ett sammanlagdt belopp af omkring 2,200,000 kronor,

funne han sig på nu anförda grunder och med hänsyn till hvad af

statsverkets medel för ifrågavarande ändamål nu kunde vara disponibelt,

i stället böra hemställa om, att ett belopp af 3,000,000 kronor

måtte afsättas för det fasta försvaret i allmänhet. Af ifrågavarande

belopp syntes en del — lämpligen 1,500,000 kronor — böra ställas

till Kongl. Maj:ts förfogande under år 1899, på det att, i enlighet med

hvad förut anförts, beställning å artilleri- och pansarmateriel måtte, i

den mån sådant kunde finnas lämpligt, ske redan under innevarande år.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad

motion (n:o 143) har herr A. Hedin i Stockholm föreslagit, dels

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl Maj:t anhålla, det Kong!.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i ändamål att inhemta utlåtande och förslag

rörande ordnandet af vårt lands fasta försvar från en eller flere

fackmän, tillhörande Europas traktatmässigt såsom neutrala erkända

nationer, samt för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts disposition,

ett förslagsanslag af 100,000 kronor dels ock att Riksdagen måtte

afslå Kongl. Maj:ts framställning om uppförande i riksstaten för nästa

år af 3 millioner kronor till stärkande af landets fasta försvar.

Hvad beträffar Kongl. Maj:ts förevarande framställning om anslag

till det fasta försvaret, har utskottet funnit sig böra tillstyrka hvad

Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit. Dock har utskottet funnit

sig böra föreslå, att hela ifrågavarande anslag må användas allenast för

landets nuvarande fasta försvar samt att i följd häraf den rätt, som

medgifves Kongl. Maj:t att under år 1899 disponera 1,500,000 kronor

till artilleri- och pansarmateriel, må begränsas till de redan befintliga

fästningarne, helst utskottet inhemtat, att afhjelpandet af den vid

nämnda fästningar befintliga brist i dylik materiel betingar utgifter,

fullt uppgående till berörda sammanlagda belopp.

Vid sådant förhållande har utskottet, som ansett hvad herr Hedin

i första delen af sin motion föreslagit icke förtjena afseende, funnit

hans förslag i motionens senare del icke böra vinna Riksdagens bifall

och hemställer alltså,

a) att Riksdagen, med afslag å herr Hedins förevarande

motion i denna del, må för 1899 på extra

stat uppföra ett belopp af 3,000,000 kronor för att

efter Riksdagens medgifvande användas till stärkande

af landets nuvarande fasta försvar, dock med rätt för

Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under samma år använda

högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artillerioch

pansarmateriel till redan befintliga fästningar, samt

b) att hvad herr Hedin i förenämnda motion i

öfrigt föreslagit, icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utledande N:o 5.

165

Intendenturbehof.

36:o. Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1899 anvisa till anskaffning af intendenturutrustning åt armén 794,570

kronor.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen

anfört följande.

I sin ofvannämnda skrifvelse den 23 sistlidne oktober hade generalintendenten

erinrat, hurusom genom det af 1897 års Riksdag till anskaffning

af intendenturutrustning åt armén beviljade anslag å 536,980

kronor visserligen rätt ansenliga brister i nämnda utrustning blifvit

dels helt och hållet fylda, dels i större eller mindre mån minskade,

men att i allt fall ännu inom de olika persedel- och materialgrupperna

qvarstode högst vigtiga behof, lxvilka icke blifvit tillgodosedda. Med

afseende å angelägenheten af att snarast möjligt få alla dessa persedlar

m. m. anskaffade, vågade han hänvisa till hvad han i skrifvelse den 5

december 1896 anfört, samt särskildt ''påpeka, att bristerna i intendenturutrustningen,

hvilka hufvudsakligen härrörde af ökningen i arméns

krigsstyrka i följd af genomförandet med 1897 års utgång af 1892 års

förbättrade härordning, måste fyllas, om icke under krig truppernas

välfärd skulle sättas på spel, och att dessa brister, med hänsyn till

såväl deras storlek som beskaffenheten af den felande materielen, omöjligen

kunde ens närmelsevis afhjelpas under den korta beredelsetiden

till ett nutida krig. Generalintendenten hade härjemte fästat uppmärksamheten

derpå, att, ehuru behofvet för arméns mobilisering af den

ifrågavarande intendenturmaterielen veterligen aldrig blifvit bestridt,

det deremot inom Riksdagen uttryckts tvifvel i fråga om lämpligheten

af att i arméns förråd magasinera det antal stöflar, tillhopa 30,000 par,

som borde för arméns räkning tillverkas, enär det med skäl syntes

kunna befaras, att de skulle taga skada under lång tids förvaring i

förråden. Nu vore emellertid förhållandet, att skodonen i fråga, hvilka

borde fördelas mellan arméns regementen och corpser, hvadan alltså

icke i något förråd skulle komma att förefinnas större parti stöflar än

några hundratal par, vore afsedda att jemväl för fredsöfningarna tillhandahållas

såväl stamsoldater som beväringsmän. Man måste nemligen

hädanefter, såväl i anseende till fältmässigheten i fredsöfningarna

som af mobiliseringshänsyn, tillämpa vida strängare bestämmelser än

hittills, särskildt i fråga om infanteriets fotbeklädnad; och då det. icke

Angående

anslag till

intendenturutrustning.

[34-]

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

rimligtvis kunde begäras, att samtlige beväringsmän eller eris stamsoldater,

äfven om de dertill uppmanades, skulle vara i stånd att till

vapenöfningarna inställa sig med fullt marschdugliga skodon, så borde

tydligen tillfälle vara beredt för manskapet att från kronans förråd få

efter eget godtfinnande antingen för billigt pris köpa skodon, som

kunde godkännas, eller ock under öfningstiden begagna dylika mot

skäligt afdrag å den till manskapet utgående ersättningen för deras

egna s. k. småpersedlar. Af hvad generalintendenten sålunda anfört,

framginge alltså, att ifrågavarande, jemförelsevis små förråd af stöflar

vore afsedda att alltjemt omsättas, äfvensom att dermed åsyftades ett

dubbelt ändamål: att i fredstid möjliggöra öfningarnas fältmässiga anordnande

och att vid mobilisering fylla en, om än ringa del af behofvet

af marschdugliga skodon.

Generalintendenten hade vidare erinrat, att enligt den detaljerade

redogörelse, som lemnats i hans nyss omförmälda skrifvelse af den 5

december 1896, erfordrades ett anslag af 1,830,920 kronor för att

täcka de brister i arméns intendenturutrustning, som i första rummet

borde fyllas, hvadan, om ofvannämnda, af Riksdagen beviljade belopp,

536,980 kronor, frånräknades, det nu skulle återstå 1,293,940 kronor,

fördelade på följande sätt:

A. Personlig utrustning:

a. Beklädnadspersedlar:

30,000 par stöflar ................................................................ kr.

b. Utredningspersedlar:

13,540 renslar....................................................................... »

c. Sjukvårdspersedlar ........................................... »

d. Hästutredningspersedlar:

675 par packfickor............................................................... »

655 sadlar med tillbehör.................................................. »

Öfrig hästutredning ........................................................... »

B. Tr ängutrustning:

8 flyttande sjukhus........................................................... )>

Materiel, ingående i fordonens belastning .................... »

Transport kr. 1,047,640: —

330,000: —

186,000: —

21,800: —

12,100: —

60,200: —

18,100: —

273,040: —

146,400: —

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

167

Transport kr. 1,047,640:

C. Sjukvårds- och veterinärmateriel för etapp
-

väsendet:

Sjukhuståg.................................................

Etappsjukhus och reservetappsjukhus ..

Etappsjukstall och reservetappsjukstall

kr. 96,900: -

» 145,800: -

» 3,600: —

eller tillhopa kr. 1,293,940: -

Med hänsyn till såväl nödvändigheten att snarast möjligt få de

mest känbara bristerna i intendenturutrustningen afhjelpta, som angelägenheten

att nedbringa kostnaden härför, borde enligt generalintendentens

mening, anskaffningen af den sålunda angifna intendenturmaterielen

ske under ett år; och hade han förty hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes, till afhjelpande af de svåraste bristerna i intendenturutrustningen,

af Riksdagen på extra stat för år 1899 äska 1,293,940

kronor.

I fråga om nödvändigheten att, så fort sig göra läte, afhjelpa de

mest känbara bristerna i den för arméns stridsduglighet så vigtiga

intendenturutrustningen, hade departementschefen utförligt yttrat sig, då

frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel

de senaste två åren inför Kongl. Maj:t anmälts. I sitt yttrande till

statsrådsprotokollet för den 14 januari 1897, hade departementschefen

uppgifvit, att af hjelpande! af dessa brister skulle betinga en kostnad af

1,830,920 kronor. Sedan sistlidet års Riksdag i enlighet med Kongl.

Maj:ts derom aflåtna proposition, af detta belopp till utgående på extra

stat under innevarande år anvisat 536,980 kronor, skulle alltså af det

behöfliga beloppet nu återstå 1,293,940 kronor. Med afseende ä angelägenheten

att så skyndsamt som möjligt afhjelpa de befintliga bristerna

i intendenturutrustningen, skulle departementschefen helst vilja tillstyrka

Kongl. Maj:t att, i enlighet med generalintendentens ofvanberörda framställning,

nu af Riksdagen äska hela detta belopp till utgående under

år 1899, men den hänsyn, han måste taga till andra för landtförsvaret

vigtiga behof, hvilka borde under nämnda år tillgodoses, gjorde, att han

icke ansåge sig böra ifrågasätta, att mera än en del af nämnda belopp

begärdes för nästkommande år.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

I afseende å de persedlar, som skulle med det angifna beloppet,

1,298,940 kronor, anskaffas, förekomme i generalintendentens skrifvelse

fullständig utredning. Af de der angifna persedlarna ansåge departementschefen,

att under år 1899 borde anskaffas:

15,000 par stöflar ............................................................ för kr.

13,540 ränslar....................................................................... » »

Sjukvårdspersedlar........................................................... » »

675 par packfickor........................................................ » »

655 sadlar med tillbehör............................................... » »

Öfrig hästutredning ......................................................... » »

4 flyttande sjukhus......................................................... » »

Materiel, ingående i fordonens belastning ................ » »

Sjukhuståg.......................................................................... » »

eller tillhopa kr.

i hvilket fall till följande år skulle återstå att anskaffa:

15,000 par stöflar ...................................................v....... för kr.

4 flyttande sjukhus ......................................................... » »

Sjukhuståg............................................................................ » »

Etappsjukhus och reservetappsjukhus ....................... » »

Etappsjukstall och reservetappsjukstall....................... » »

165,000: —

186,000: —

21,800: —

12.100: —

60,200: —

18,100: —

136,520: —

146,400: —

48,450: —

794,570: —

165,000: —

136,520:

48,450: —

145,800: —

3,600: —

eller tillhopa kr. 499,370:

Utskottet har velat erinra derom, att af de 24 flyttande sjukhus,

som för armén erfordras, Riksdagen redan anvisat medel till anskaffning

af 16, hvadan alltså 8 sådana sjukhus återstå att anskaffa, äfvensom

att utskottet i sitt till 1897 års riksdag afgifna utlåtande, angående

regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel i punkt

30:o lemnat utredning om hvad med materiel, ingående i fordonens belastning,

afses.

Mot den i statsrådsprotokollet meddelade plan för anskaffning af

intendenturutrustning har utskottet icke annat att erinra, än att, då

lämpligheten af att i större mängd tillverka och i förråden förvara

stöflar för arméns behof icke torde vara i erforderlig mån utredd,

en anskaffning af 6,000 par dylika persedlar tillsvidare lärer vara tillräcklig

för att tillfälle till förvärfvande af erfarenhet i detta afseende

må kunna beredas inom arméns samtliga trupper.

Från de beräknade kostnaderna för anskaffning af intendenturutrustning

åt armén, 1,293,940 kronor, afgår i sådant fall anskaffnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1 RO

kostnaderna föi'' 24,000 par stöflar å 11 kronor eller 264,000 kronor,

hvadan det erforderliga anslaget nedbringas till 1,029,940 kronor. Af

detta belopp synes ungefär hälften böra anvisas för år 1899.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, till anskaffning af

intendenturutrustning åt armén, å extra stat för år

1899 anvisar 529,940 kronor.

37:o. Till betäckande af kostnaderna för anskaffade inventarier

till vissa af de nya kasernetablissementen har Kongl. Maj:t på extra

stat för år 1899 äskat 92,450 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen, efter redogörelse

för hvad arméförvaltningen i skrifvelse den 15 oktober 1897 i ämnet

hemstält, vidare erinrat, att han vid föredragning inför Kongl. Maj:t

den 14 oktober 1892 af förslaget till cfen förbättrade härordningen tillkännagifvit,

i sammanhang med den redogörelse, han då lemnat i fråga

om den beräknade kostnaden för de i anledning af nämnda härordning

erforderliga nya kasernetablissementen, att, enligt hvad arméförvaltningen

uppgifvit, till anskaffande af nya inventarier för dessa etablissement

beräknats åtgå 110,000 kronor. Under nästlidet år hade de flesta

af de beslutade nya etablissementen blifvit fullbordade och af vederbörande

truppförband tagna i bruk, och hade Kongl. Maj:t med anledning

häraf anbefalt arméförvaltningen att för anskaffande af erforderliga

kaserninventarier till de nya etablissementen för Kronprinsens husarregemente

i Malmö, Skånska dragonregementets skolor i Ystad, Andra

Göta artilleriregemente i Jönköping, Norrlands trängbataljon i Sollefteå

samt Vendes artilleriregemente i Kristianstad af tillgängliga medel förskjuta

tillhopa 74,450 kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t sedermera anbefalt

arméförvaltningen att för anskaffande af inventarier, som erfordrades

för Andra Svea artilleriregemente under dess förläggning i lifgardets

till häst forna etablissement, likaledes förskjuta 18,002 krouor 9 öre,

dock att vid anskaffningen af dessa inventarier borde iakttagas, att

inventarierna skulle af regementet vid dess framtida förflyttning till Upsala

medföras för att jemväl inom dess kasernetablissement derstädes användas.

Arméförvaltningen har således fått sig anbefaldt att för ifrågavarande

ändamål förskjuta tillhopa 92,452 kronor 9 öre, och för godtgörande

af detta belopp måste medel nu anvisas. Då deremot kostnaden för

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Samt. 1 Afd. ö Haft. 22

Angående

anslag till

kaserni.nventarier.

[35.J

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

de kaserninventarier, som kunde ytterligare erfordras för Andra Svea

artilleriregementes etablissement i Upsala eller för det blifvande etablissementet

i Umeå, ännu icke kunde angifvas, ansåge departementschefen

medel härför nu icke böra äskas.

Med tillstyrkan af bifall till hvad Kongl. Maj:t i denna punkt

äskat, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till betäckande af kostnaderna

för anskaffade inventarier till vissa af de nya kasernetablissementen

på extra stat för år 1899 anvisa

92,450 kronor.

Angående

anslag för

flyttning af

förråden å

Gotland.

[36.]

38:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för flyttning af

en del af förråden å Gotland till Tingstäde och uppförande derstädes

af nya förrådsbyggnader på extra stat för år 1899 anvisa 120,000

kronor.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet rörande denna punkt har

departementschefen erinrat, att lian vid punkten [31] af samma protokoll

yttrat sig om nödvändigheten att förflytta de för närvarande i Visby

befintliga militära förråden å Gotland till annan ort, och får utskottet

i fråga härom hänvisa till punkt 33:o i detta utlåtande.

Departementschefen erinrade vidare, det generalfälttygmästaren i

skrifvelse den 30 sistlidne november anfört, att han, vid öfvervägande

af de åtgärder, som skulle erfordras för att kunna till trakten omkring

Tingstäde kyrka öfverföra de förråd, som stode under arméförvaltningens

artilleridepartements tillsyn och vård, nemligen tyg-, gevärs-,

ammunitions- och fältförråden, gått ut från den förutsättning, att Gotlands

artillericorps’ stamtrupp, för hvilken år 1888 förvärfvats och inredts

ett kasernetablissement, fortfarande skulle förblifva förlagd till Visby,

något som för öfrigt, med hänsyn till möjligheten att på ett tillfredsställande

sätt rekrytera såväl officerscorpsen som manskapet, syntes

ytterst önskvärdt, för att icke säga nödvändigt. Men dermed följde

ock, att stamtruppens utbildning, åtminstone till största delen, måste

försiggå i Visby. Under sådana förhållanden kunde det icke undvikas,

att någon materiel och således äfven en del af förrådslokalerna måste

bibehållas i staden, hvarjemte det syntes lämpligt att i de derstädes

redan befintliga verkstäderna utföra alla större reparationer. Deremot

borde, om de militära förråden skulle kunna förflyttas till Tingstäde i

den omfattning, att det dermed afsedda ändamålet — deras skyddande

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

171

mot öfverraskande anfall — i önskvärd grad skulle vinnas, förutsättas,

att sådana åtgärder vidtoges, att såväl infanteriregementets hufvudsakliga

öfningar, åtminstone de, i hvilka någon större del af truppen deltoge,

som ock vid artillericorpsen beväringsrekrytmötet samt de gemensamma

repetitionsöfningarna kunde förläggas till nämnda ort. Med anledning

häraf måste vid Tingstäde uppföras byggnader, afsedda att

dels bereda utrymme för förvaring af all den till artilleri förrådet hörande

materiel, dels lemna plats för de mindre verkstäder, som erfordrades

för att möjliggöra utförandet under den eventuella öfningstiden

af mindre reparationer å materielen, samt dels utgöra bostäder såväl

för en vaktare under hela året som för behöflig förråds- och handtverkarepersonal,

likaledes under den eventuella öfningstiden.

Kostnaderna för de sålunda erforderliga byggnadernas uppförande

och inredning hade generalfälttygmästaren angifvit på följande sätt:

gevärsförråds- och verkstadsbyggnad, jemväl inrymmande

bostad för vaktaren .......................................

tyg- och fältförrådsbyggnad............................................

bostadshus med uthus ....................................................

patronmagasin.........................................................................

projektilmagasin ....................................................................

laboratorium...........................................................................

kruthus.....................................................................................

kronor 34,500

i» 21,500

» 13,500

» 5,000

» 7,000

» 8,750

» 6,750

hvarjemte han för anskaffande af oundgängliga inventarier beräknat

5,000 kronor, eller således tillhopa 102,000 kronor. Härutöfver hade

han ansett, att för bestridande af kostnaderna för öfverförande från

Visby till Tingstäde af den i förråden befintliga materielen skulle

erfordras 6,000 kronor; och hade han på grund häraf hemstält, att

Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för flyttning till Tingstäde

af de för närvarande i Visby befintliga artilleriförråden på extra stat

för år 1899 bevilja 108,000 kronor.

Generalintendenten åter hade, så vidt anginge förflyttningen af de

persedlar, som det ålåge intendentsdepartementet att anskaffa, i skrifvelse

den 18 sistlidne december anfört, att förläggandet, såsom ifrågasatt

blifvit, till Tingstäde af förråden för de vid mobilisering erforderliga

persedlarna icke med nödvändighet medförde, att dit äfven skulle förläggas

samtliga öfningar i fred, utan kunde de hufvudsakligaste öfningarna

tills vidare utan olägenhet försiggå vid Visby och således ej

blott artillerikasernen med tillhörande byggnader i Visby, utan ock de

å Visborgs slätt af infanteriregementet begagnade hus och byggnader

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bibehållas å sina nuvarande platser. Om öfningarna således fortfarande

skulle bedrifvas vid Visby, blefve det nödvändigt att bibehålla ett

mindre persedelförråd derstädes, men olägenheten häraf vore ej så

stor, då dels detta mindre förråd utan svårighet kunde vid behof på

kort tid förflyttas och dels det vid Tingstäde ifrågasatta nya förrådet

alltid borde innehålla hela mobiliseringsbehofvet. Under dessa förutsättningar

inskränkte sig de byggnader, som det tillkomme intendents
-

departementet att föreslå, till följande:

ett förrådshus, som beräknats kosta .............................. kronor 20,000: —

ett fordonsskjul » » » » 5,000: —

hvarjemte förflyttningen af fordon och persedlar beräknats

kosta........................................................... )) 500: —

eller således tillhopa ........................................................... kronor 25,500: —

och hade generalintendenten på grund häraf hemstält, att sist nämnda

belopp måtte för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas på extra

stat för år 1899.

Departementschefen anförde vidare, att han i denna fråga anslöte

sig till den af generalintendenten uttalade mening. Utan tvifvel skulle

visserligen den fullständigaste trygghet mot ett öfverraskande anfall

vinnas, om samtliga de å Gotland befintliga förråden flyttades från

kusten till det inre af ön; men i sådant fall måste också alla fredsöfningar

förläggas till den ort, der förråden blefve uppförda, och detta

kunde, såsom generalfälttj^gmästaren också erinrat, icke ske utan att

medföra olägenheter. Och en sådan fullständig flyttning af de nu befintliga

förråden skulle dessutom antagligen medföra ökade årliga kostnader

till följd af förhöjda portionspris och dyrare marschkostnader

m. m. Det syntes derför, som skulle det hufvudsakliga ändamålet vinnas,

om de jemförelsevis smärre förråd, hvari den i fred öfvade styrkans

persedlar förvarades, för närvarande finge qvarblifva vid kusten,

derifrån de i händelse af fara kunde på kort tid förflyttas, medan deremot

de för det egentliga mobiliseringsbehofvet afsedda förråden flyttades

till Tingstäde. Häraf följde dock icke, att någon större inskränkning

kunde ega rum uti de af generalfälttygmästare!! till uppförande

föreslagna byggnader, ty dessa borde gifvetvis göras så stora, att de

kunde inrymma samtliga artilleriförråden och således något hinder icke

möta att framdeles, om så skulle finnas lämpligt eller nödvändigt, förlägga

fredsöfningarna till Tingstäde. Utaf de af generalfälttygmästaren

föreslagna byggnaderna vore det allenast ett bostadshus med uthus,

som under de angifna förutsättningarna kunde för närvarande undvaras,

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

173

enär dessa byggnader vore afsedda att användas endast under den tid,

trupperna skulle öfvas vid Tingstäde. Kostnaderna för uppförande af

nya förrådsbyggnader skulle härigenom kunna nedbringas med 13,500

kronor, och den sammanlagda kostnaden för förrådens flyttning alltså

utgöra 120,000 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad 1896 års riksdag i skrifvelse till

Kongl. Maj:t angående Gotlands fasta försvar uttalat, anser utskottet

önskvärdt, att de militära förråden i Visby förflyttas till någon plats,

mindre utsatt för öfverraskande fara, Utskottet håller vidare före, att

frågan om de militära förrådens förflyttning till det inre af ön kan

lösas alldeles oberoende af frågan om nya befästningsanläggningar

på Gotland. Dessa förråd, så belägna, behöfva nemligen icke nödvändigtvis

vara omgifna af befästningar, ty sedan trupperna en

gång blifvit utrustade för kriget, torde förråden till allra största delen

vara tömda. Utskottet har derför trott sig böra i hufvudsak tillstyrka

Kongl. Maj:ts förslag, men de för förrådens förflyttande beräknade kostnaderna

hafva synts utskottet väl höga, enär, om en sådan flyttning

komme till stånd, icke alla i staden Visby för närvarande befintliga

militära förrådshus torde för sitt nuvarande ändamål behöfva bibehållas,

hvadan något tillskott till flyttningskostnadernas bestridande torde kunna

förväntas genom försäljning af öfverflödiga hus och byggnader. Då

derjemte kostnaden för sjelfva förrådspersedlarnes transport synts kunna

nedbringas om jern vägskommunikationer så mycket som möjligt anlitades,

har utskottet trott, att en summa af 100,000 kronor skulle vara tillfyllest,

lösen för den för förrådshusens uppförande erforderliga mark deruti

inberäknad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må för flyttning af en del af förråden

å Gotland till lämplig plats i det inre af ön

och uppförande derstädes af nya förrådsbyggnader

på extra stat för år 1899 anvisa 100,000 kronor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. anslag till

reseunderstöd

åt officerare

ra. fl.

[37.]

Ang. anslag till

skarpskytteväsendets

och

skjutskicklighetens

befrämjande.

[38.]

Diverse behof.

39:o. Med tillstyrkande af bifall till Kong!. Maj:ts derom gjorda

framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1899 till reseunderstöd

åt officerare och intendenturtjenstemän anvisa ett extra

anslag af 9,000 kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t

att få under följande år använda hvad af anslaget kan

under året besparas.

40:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning tillstyrker

utskottet,

att Riksdagen må till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för år 1899

bevilja 120,000 kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t

att få under följande år använda hvad af anslaget kan

under året besparas.

Stockholm den 11 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkt l:o a) (angående omorganisation af arméns förvaltning):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, I. Månsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer,

C. F. Petersson, D. Persson, E. Olsson och O. A. Ericsson, hvilka

ansett, att utskottet icke bort hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts

förslag i fråga om uppförande å staten för arméns sjukvårdsstyrelse af

lön och dagaflöning för öfverfältläkaren;

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

175

vid punkt 34:o (angående ifrågasatt anslag till Göteborgs befästande:
af

herrar P. Pehrson, 0. Erickson, J. A. Sjö, C. F. Petersson, D.

Persson och 0. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottets motivering

(sid. 155 och 156) bort hafva följande lydelse:

»Enär, såsom förut erinrats — — Göteborgs befästande, i följd

hvaraf utskottet icke funnit sig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts

i frågavaran de fram ställningar.»

Herr S. G. von Friesen har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr H. Andersson icke inom

utskottet öfvervarit hufvudtitelns slutliga handläggning.

Jemväl skulle antecknas, att herr F. E. Pettersson icke närvarit vid

slutbehandlingen af ofvanstående punkt 6:o (angående anslag till intendenturcorpsen).

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Landtförsvars-

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Aflöningar och expenser samt

17,000

50,250

5,985

147,265

124,660

—

—

17,000

50,250

5,985

147,265

124,660

—

Departementschefen ................................................................

Departementet .........................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet,

Arméförvaltningen:

Anslaget uteslutes och i dess ställe uppföras följande fyra

Artilleristyrelsen ...............................................................

Fortifikationsstyrelsen..........................................................

Intendenturstyrelsen ...........................................................

Arméns sjukvårdsstyrelse......................................................

Generalitetsstaten. Nuvarande belopp...................................

Okas med...............................................................................

251,000

12,200

—

—

—

251,000

12,200

—

Generalstaben..............................................................................

Artilleristaben. Nuvarande belopp.............................................

Ökas med .............................................................................

14,348

8,495,500

—

—

—

14,348

8,495,500

=

Kommendantsstaten ..................................................................

Aflöning och rekrytering m. m. Nuvarande belopp ..............

Ökas med ...........................................................................

356,179

—

—

-—

356,179

—

Intendenturcorpsen. Nuvarande belopp ..................................

Ökas med ...............................................................................

41,911

—

—

41,911

■—

Okad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,

Ökas med ...............................................................................

21,800

—

—

—

21,800

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten .............

9,538,098|—

—

9,538,098

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

177

Litt. A.

riksstatens Fjerde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

departementet.

Anvisning

kontant.

Indelning ock

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

inqrarterings- och resekostnad.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

—

__

_

17,000

_

50,250

—

—

—

50,250

—

förslagsanslag ........................................

nya anslag:

5,985

5,985

-

17,300

—

—

17,300

—

16,300

—

—

—

16,300

—

.......... 124,660: —

88,500

17,270

—

—

—

88,500

17,270

—

......... 8,000: —

132,660

__

__

_

132,660

.......12 200: -•

251,000

—

—

—

251,000

—

....... 1,200: —

13,400

—

—

_

13,400

—

......... 8,495,500: —

14,348

—

—

14,348

—

.......... 33,370: -

......... 356,179: —

8,528,870

—

—

8,528,870

—

förslagsanslag. Nuvarande belopp .........

....... 35,350: —

........ 41,911: —

391,529

-

—

—

391,529

—

1,265: —

43,176

—

_

43,176

_

21,800

—

—

—

21,800

—

Tr:pt

9,609,388

—

——

—

9,609,388

—

Bih. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sarnl. 1 Afd. 5 Häft.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

9,538,098

_

___

_

9,538,098

_

165,970

—

—

165,970

—

21,450

_

21,450

9,500

—

—

9,500

—

53,516

_

_

53,516

_

53,500

—

-—

—

53,500

—

164,376

_

_

164,376

7,000

—

—

7,000

—

2,000

—

—

—

2,000

—

8,000

8,000

170,670

_

___

__

170,670

_

154,390

—

—

154,390

—

67,860

67,860

30.000

—

—

30,000

—

31,000

—

—

•—

31,000

—

22,200

_

22,200

76,729

—

—

—

76,729

—

158,345

—

—

158,345

—

6,350

—

—

—

6,350

—

10,740,954

10,740,954

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag. Nuvarande belopp...

Okas med .............................................................................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag .....

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp ...................

Ökas med ............................................................................

Reservbefälet, förslagsanslag, högst ............. .........................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,

Minskas med ...................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....................

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare ..............

Resestipendier till militärläkare .........................................

Durchmarschkostnader, reservationsanslag ..............................

Remontering och

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns

Ökas med .....................................................................

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis

Skolor för officerare, under
Krigshögskolor,

reservationsanslag .......................................

Ridskolan, reservationsanslag .............................................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag.

Ökas med ....................................................................

Artilleriskjutskolor, reservationsanslag ....................................

Krigsskolan, reservationsanslag ..............................................

Volontärskolor, förslagsanslag............................................

Militärläkares undervisning, reservationsanslag ......................

Tr:pt

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

179

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp

Mstlega m. m.

hästar, reservationsanslag. Nuvarande belopp

befäl och militär läkare.

Nuvarande belopp...

Förslag till blifvande riksstat:

165,970:

53,500:

500:

170,670:

1,600:

31,000:

10,700:

Tr:pt

Anvisning

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

9,609,388

—

—

—

9,609,388

—

173,020

173,020

21,450

—

—

—

21,450

—

30,000

30,000

53,516

—

——

—

53,516

—

53,000

53,000

164,376

—

—

—

164,376

—

7,000

—

—

—

7,000

—

2,000

—

—

—

2,000

—

8,000

8,000

172,270

172,270

154,390

154,390

67,860

67,860

30,000

—

—

—

30,000

—

41,700

_

41,700

22,200

—

—

—

22,200

—

76,729

—

—

—

76,729

—

158,345

—

—

—

158,345

—

6,350

—

—-

6,350

—

10,851,594

—1

—

—|

10,851,594|—

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

10,740,954

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

10,740,954

Ö.

Naturaundcrhåll, sjukvård,

77,287

—

—

—

77,287

—

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservation.s- Minskas med ...............................................................

1,099,440

—

—

—

1,099,440

—

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalle-

rande belopp ...................................................................

Ökas med.......................................................................

3,094,960

—

—

—

3,094,960

—

De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag ...............

1,299,855

1,299,855

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

varande belopp ....................................................................

Okas med...................................................................

450,000

—

—

450,000

—

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt förtä- rande belopp .................................................................

Ökas med........................................................................

5,000

_

—

5,000

—

Trängens öfningar, reservationsanslag ...................................

1,415,620

—

—

—

1,415,620

—

Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag. Nu- Ökas med .............................................................................

710,500

—

-—

—

710,500

—

Fouragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag. Nu- Ökas med........................................................................

1,939,191

—

--

1,939,191

—

Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag. Nuvarande

Ökas med............................................................................

83,855

—

—

___

83,855

—

Arméns intendentur- och sjukvårdsträng, reservationsanslag...

251,117

251,117

Arméns kasernntredning samt ved, ljus och vatten för den

rande belopp .................................................................

Ökas med ...................................................................

32,923

32,923

Diverse intendenturbehof, reservationsanslag. Nuvarande be- Ökas med........................................................................

Skattelindringar och ersiitt-

2,327,700

—

—

2,327,700

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag

—

—

693,400

—■

693,400

Rustnings- och roteringsersättning ........................................

t 23,528,402

j 693,400

| 24,221,802 —

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

181

öfningar och materiel.

anslag. Nuvarande belopp....................................

riets vapenöfningar, reservationsanslag. Nuva
-

Tr:pt

77,287:

6,637: —

1.099,440:

8,140: -

öfningar och materiel, reservationsanslag. Nu
-

1,299,855:

18,300:

fikationens öfningar ocb materiel, reservationsanslag. Nuva.

........................................ 450,000:

30,000:

varande belopp .........

varande belopp ........

belopp .......................

1,415,620:

710,500:

1,939,191:

7,249:

garnisonerade armén, reservationsanslag. Nuva
-

251,117

493

lopp ................................................................... 32,923

... ............................................................... 400

Tr.pt

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning ocb

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

10,851,594

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

10,851,594

Ö.

70,650

—

—

—

70,650

—

1,107,580

3,094,960

—

—

—

1,107,580

3,094,960

—

1,318,155

—

—

1,318,155

—

480,000

5,000

-

— —

—

480,000

5,000

—

1,421,830

—

—

—

1,421,830

—

717,800

—

—

—

717,800

—

1,946,440

83,855

—

—

—

1,946,440

83,855

—

251,610

—

——

—

251,610

—

33,323

—

—

—■

33,323

—

2,327,700

—

693,400

—

2,327,700

693,400

—

23,710,497

—

693,400

—

24,403,897

ningar till rust- och rotehållare.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

23,528,402

12,500

4,900

—

693,400

—

24,221,802

12,500

4,900

—

Roteringsunderstöd, förslagsanslag .....

Störtade eller skadade nummerhästar

vid indelta kavalleriet,

Diverse

1,700

1,732,083

—

—

—

1,700

1,732,083

—

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalle- Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,

Okas med ......................................

303,000

—

—

—

303,000

—

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och

Minskas med ...........................................................................

67,000

—

—

—

67,000

—

Extra utgifter...................................

25.649,585

—

693,400

—

26,342,985

—

S:ma

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

183

Förslag till blifvande riksstat:

förslagsanslag

anslag.

riets nummerhästar, förslagsanslag ................

reservationsanslag. Nuvarande belopp ...........

Norrland, förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp

Trrpb

1,732,083

54,000

303,000

54,000

Summa

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jem- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

<5.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

23,710,497

_

693,400

__

24,403,897

_

12,500

—

—

—

12,500

—

4,900

4,900

1,700

__

_

1,700

__

1,786,083

—

---

--

1,786,083

—

249,000

249,000

67,000

—

—

—

67,000

—

25,831,680

—

693,400

—

26,525,080

—

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Fjerde liufvudtitel.

Kronor.

Ö.

Landtförsvarsdepartementet.

Värnpligtiges inskrifning och redovisning, m. m.:

För tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de

värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m..................

53,000

—

Artilleribehof:

För anskaffning af nya eldhandvapen åt armén.......... 1,147,000: —

Till inköp af skjutfält för Första Göta artillerirege- mente .................................................... 100,000: —

» inköp och anordnande af skjutfält för Gotlands

artillericorps ........................................................... 80,000: —

1,327,000

Fortifikationsbehof:

Till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning ..................

200,000

—

Artilleri- och fortifikationsbehof:

Till stärkande af landets nuvarande fasta försvar ........................

3,000,000

—

Tr:pt

4,580,000

—

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

185

Kronor’

ö.

Tr:pt

4,580,000

—

In t e n den tu r b e hof:

Till

»

För

anskaffning af intendenturutrustning åt armén...

betäckande af kostnaderna för anskaffade in- ventarier till vissa af de nya kasernetablisse-

menten.................................................................

flyttning af en del af förråden å Gotland till

lämplig plats i det inre af ön och uppförande

derstädes af nya förrådsbyggnader ..................

529,940: —

92,450: —

100,000: —

722,390

Diverse behof:

Till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenste-

män.....................................................................

» skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens be- främjande ...........................................................

9,000: —

120,000: —

129,000

Summa

5,431,390

_

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 1.

Förslag till

Stat

för Artilleristyrelsen.

—

Anvisning i kontant.

Tjensl

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, generalfälttygmästare!! ....

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

F ö r val tni n g s b yr ån.

Chef och föredragande, fälttygmästare!!

—

-

—

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben.....

—

—

—

—

—

—

j stater.

1 sekreterare, tillika kamrerare . . .

3,000

—

1,500

—

4,500

—

! Efter fem år kan lönen

1 bokhållare, tillika redogörare . . .

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 höjas med 500 kronor och

| efter tio år med ytter-

1 revisor, tillika registrator ....

1,800

—

1,200

—

3,000

—

J ligare 500 kronor.

Tekniska Ibyrån.

Chef och föredragande, chefen för ar-

tilleristaben..........

—

—

—

—

—

—

1 Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben.....

—

—

—

—

—

—

/ stater.

Till juridiskt biträde, amanuens, vi-

kariatsersättning, tillfälligt bi- träde, renskrifning, skrifmateria- lier, expenser m. m.......

6,000

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

/Efter fem år kan lönen

/ höjas med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

l -

117 300

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida ieke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg å

lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Yed och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen

upptagna anslag till detta ändamål.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

187

Bil. n:o 2.

Förslag till

Stat

för Fortiflkationsstyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, chefen för fortifikationen . . .

—

—

—

—

—

■-

/Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Förvaltningsbyrån.

Chef och föredragande, regementsoffi-

cer ur fortifikationen......

—

—

—

—

—

—

(Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur fortifikationen.....

—

—

—

—

— .

—

( stat.

1 sekreterare, tillika kamrerare . . .

3,000

—

1,500

—

4,500

—

(Efter fem år kan lönen

1 rovisor, tillika registrator ....

1,800

—

1,200

—

3,000

—

{ höjas med 500ltronoroch

| efter tio år med ytter-

1 bokhållare, tillika redogörare . . .

1,800

—

1,200

—

3,000

—

> ligare 500 kronor.

Tekniska byrån.

Chef och föredragande, regementsoffi-

cer ur fortifikationen......

—

—

—

—

—

—

VÅtnjuta aflöning å annan

Personal ur fortifikationen.....

—

—

—

—

—

—

/ stat.

Till juridiskt biträde, amanuens, vika-

riatsersättning, tillfälligt biträde,

renskrifning, skrifmaterialier, ex- penser m. m..........

5,000

1 vaktmästare..........

500

—

300

•_

800

—

/Efter fem år kan lönen

\ höjas med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

—

16,300

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med B50 kronor kontant.

Anm. 2- De för fortifikationsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen

upptagna anslag till detta ändamål.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Förslag till

Stat

Bil. n:o 3.

för Intendenturstyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, generalintendenten......

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Militärbyrån.

Chef och föredragande, fältintendent

ur intendenturcorpsen.....

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur intendenturcorpsen . . .

—

—

—

—

—

—

/ stat.

1. Civilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd . .

4,400

—

2,000

—

6,400

—

/Efter fem år kan lönen

\ höjas med 600 kronor.

1 sekreterare ...........

3,000

—

1,500

—

4,500

_

/Efter fem år kan lönen

1 notarie.............

1,800

—

1,200

—

3,000

-

1 höjas med 500 kronor

[ och efter tio år med vt-

1 registrator...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

j torligare 500 kronor.

2. Civilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd . .

4,400

—

2,000

—

6,400

—

/Efter fem år kan lönen

/ höjas med 600 kronor.

1 kamrerare...........

3,000

—

1,500

—

4,500

—

1 d:o ...........

3,000

_

1,500

_

4,500

_

1 bokhållare...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

Efter fem år kan lönen

. höjas med 500 kronor

1 d:o ...........

1,800

—

1,200

—

3,000

_

och efter tio år med yt-

1 revisor .............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

terligare 500 kronor.

6 d:o .............

10,800

—

7,200

—

18,000

—

Till juridiskt biträde, amanuenser, vi-

kariatsersättning, tillfälligt biträde,

renskrifning, skrifmaterialier, ex-

•

penser, ved, belysning m. m. . .

—

—

—

—

26,500

—

1 förste vaktmästare.......

800

-

300

—

1,100

—

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

/Efter fem år kan lönen

1 d:o ..........

500

—

300

—

800

—

/ höjas med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

—

88,500

—

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida ieke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor

och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för inten den turstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Yed och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetshus bekostas från

detta anslag.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

189

Bil. n:o 4.

Förslag till

Stat

för arméns sjukvårdsstyrelse.

Anvisning

i kontant

Lön, dagaflöning in. in.

Kronor.

Öfverfältläkaren, lön........................

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor....................

1,825

—

7,825

—

1 byråchef, fördelningsläkare, lön..................

2,800

—

dagaflöning å 4 kronor....................

1,460

—

arfvode...........................

500

—

4,760

_

1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare, lön . . .

900

—

dagaflöning å 2 kronor....................

730

—

1,630

_

1 assistent, regementsveterinär, arfvode...............

1 assistent, sjukvårdsintendent, uppbär lön å intendenturcorpsens stat.

1 sergeant af 1. klass, förutom fast lön å Svea trängbataljon:

800

dagaflöning å 80 öre . . . \

. , , fl 820 dagar............

portionsersättning a 62 öreJ

—

—

454

40

1 vaktmästare, lön........................

500

—

tjenstgöringspenningar.....................

300

—

800

__

Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser m. m. ...

—

—

1,000

60

Summa kronor

—

—

17,270

—

Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer öfverfältläkaren, byråchefen, assistentläkaren och sergeanten

enligt grad, utgående från anslaget: »Inqvarteringskostnader».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af

4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning för

skottdag.

Anm. 3. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde

af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 850 kronor kontant.

Anm. 4. Vaktmästarens lön kan efter 5 år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från 4.

hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 5.

Förslag till

Stat

för Intendenturcorpsen.

Anvisning

i kontant.

Lön, dagaflöning in. in.

Kronor.

1 generalintendent, lön......................

8,000

—

dagaflöning å ti kronor....................

2,190

—

10,190

—

1 fältintendent af 1. graden, clief för intendenturcorpsens hufvudstation

5,000

—

dagaflöning ä 4 kronor ....................

1,460

—

6,460

—

1 fältintendent af 1. graden, lön..................

4,000

—

dagaflöning å 4 kronor....................

1,460

—

5,460

—

3 d:o d:o d:o...................

—

—

16,380

—

1 fältintendent af 2. graden, lön..................

3,500

—

dagaflöning ä 4 kronor....................

1,460

—

4,960

_

O

ri

O

rö

o

—

—

19,840

—

1 intendent af 1. klassen, lön...................

2,800

—

dagaflöning å 3 kronor....................

1,095

—

3,895

_

39 d:o d:o d:o...................

—

—

151,905

—

1 intendent af 2. klassen, lön...................

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor....................

1,095

—

2,895

_

19 d:o d:o d:o...................

—

—

55,005

—

1 förvaltare, lön.........................

720

—

dagaflöning å 1 krona.....................

365

—

beklädnadsersättning.....................

200

—

portionsersättning, å 62 öre under 365 dagar..........

226

30

1,511

30

j.52 d:o d:o d:o...................

—

—

78,587

60

Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter förvaltare ett

ålderstillägg å lön å 300 kronor att utgå från statsanslaget under

4. hufvudtiteln för ålderstillägg.

1 vaktmästare, lön........................

120

—

beklädnadsersättning.....................

120

—

240

_

35 d:o d:0 d:o...................

—

—

8,400

—

Transport kronor

—

—

365,728

90

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

191

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Transport kronor

Från anslaget till »diverse intendenturbekof» utgå dessutom till den ene

af vaktmästarne vid centralförrådet å Karlsborg dagsverkspenningar

för kvarje kelgfri dag med 2 kronor samt till den andre vaktmästa- ren vid samma förråd ock till vaktmästaren vid intendentur- ock

sjukvårdsförrådet i Stockkolm dagsverkspenningar för kvarje sådan

dag med 1 krona till kvardera.

365,728

90

Arfvoden.

Examinerade intendentsaspiranter eller underintendenter.......

—

—

25,000

—

Diverse utgifter.

Bibliotek, expenser m. m. för intendenturcorpsens lmfvudstation ....

—

—

800

—

Summa kronor

—

—

391,528

90

Anm. 1. Intendenturcorpsens fast anställda personal, med undantag af de vid den icke garnisonerade

armén placerade regementsintendenter, förvaltare ock vaktmästare, åtnjuter inqvarteringsoch

servisersättning enligt beställning eller deremot svarande naturaförmåner efter de för

sådan ersättning stadgade grunder. Förvaltare ock vaktmästare vid icke garnisonerade

armén åtnjuta fri bostad i kronans kus eller, när sådan icke kan beredas, en årlig kyresersättning

af 150 kronor för de förre ock 75 kronor för de senare. Till intendenturcorpsen

af statsmedel utgående inqvarterings- ock servisersättning bestrides från anslaget till

»inqvarteringskostnader» ock den till corpsen utgående kyresersättning från anslaget till

»arméns munderingsutrustning».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af

4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning ock

portionsersättning för skottdag.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 6.

Förslag till

Stat

för Generalitetsstaten.

Anvisning

i

i kontant.

Kronor.

1 fördelningsgeneral, lön......................

8,000

—

!

dagaflöning å 6 kronor ....................

2,190

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor.... •......

800

—

fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst......

730

—

11,720

—

5 d:o d:o d:o................

—

—

58,600

—

1 generalfälttygmästare, d:o d:o................

—

—

11,720

—

1 general för fortifikationen, d:o d:o.................

—

—

11,720

—

1 generalstabschef, d:o d:o................

—

—

11,720

—

Anm. Medlemmar af generalitetet åtnjuta för tjensteresor till möten och

mönstringar reseersättning enligt gällande resereglemente, men ej

traktamentsersättning.

1 adjutant hos fördelningsgeneral, arfvode.......•......

750

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar...............

800

—

fourageersättning......................

730

—

2,280

—

5 d:o d:o d:o ......................

—

—

11,400

—

1 fördelningsläkare, arfvode.....................

—

—

500

—

5 d:o d:o .....................

—

—

2,500

—

Arfvode till en kavalleriinspektör...................

—

—

2,500

—

Till hyra, eldning, belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier och

expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna...........

—

—

8,000

Summa kronor

—

—

132,660

—

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,

af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning

för skottdag.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

193

Bil. n:o 7.

Förslag till

Stat

för Artilleristaben.

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Chef för staben, arfvode..........................

1,800

1 artilleristabsofficer, d:o ..........................

1,200

—

O

o

''"Ö

1,200

—

1 d:o d:o ..........................

1,000

—

3 d:o d:o ..........................

3,000

—

O

né

O

750

—

l d:o d:o ..........................

750

—

1 konstruktionsofficer, d:o ..........................

1,500

Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska bVrå..........

800

—

Till skrifmaterialier, ved, ljus in. fl. expenser..................

1 vaktmästare, lön . .........................kr. 500

600

—

tjenstgöringspenningar...................... » 300

Summa kronor

800

13,400

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af

150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. Vaktmästarens lön kan efter fem år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från

4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Bih. till Rihd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Saft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil■ n:o 8.

Uppgift

å den årliga kostnaden under nedanstående statsanslag för 40 volontärer vid Gotlands

infanteriregemente, upprättad i enlighet med en af mig den 23 november 1896

utförd beräkning af de ökade årliga kostnaderna för omorganisation af

stridskrafterna å Gotland.

3

-i

p £L 3

''ö jj- st

u

CD

e-t-

cd’

pr

2; 2. 3

B B B

er? 3

B jo »->•

crq £T.

ä m o

>

2

CD»

3

2

P b''

° >

o 2

^ 3

CD»

cd a

g. 3''

g o05

S 3 §

S _ B

B

g

X»

B

3 2.

o: pr o

a1 ^ »

Crq Jr* cd

g ® ^

“ h-“

% g''

TQ

BO

*-l

cn*

O

3

CD

>-i

B

P

O

° 3

Ort-o

tr » g.

3 &.r

H 2. rt-

5* © ot

r m V5

•<

P

B

O

3

P

3

p a

CD 3

a" P

2. B

B P- qq ®

b’

crq

CD

pr M.

< a

po rt- M ®

ro1

3: B

3 £•

B

P O? g.

p. a

o ^

P % %

3 3 ä

cd» Crq P

•3 5 o

2 CD

V- fri

P

73

O

►8

S

B

a"

CD

P

Summa.

Utbildningskostnad för 40 volontärer, beräknad till 154

kronor för hvarje man och utgående årligen med 1,U

häraf förhöjd med 20 % samt fördelad med 1/s å

statsanslaget för arméns munderingsutrustning och

med 2/s å statsanslaget för »det icke garnisonerade iD- fanterints och det indelta kavalleriets vapenöfningar»

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

985

60

492

80

1,478

40

Vapenöfning skostnad för 40 volontärer i 12 dagar eller

tillsammans 480 dagar å 0,7 o krona........

336

—

—

~

—

—

—

—

—

—

336

—

Munderingsunderhåll för 40 volontärer i 12 dagar eller

tillsammans 480 dagar å 0,35 krona . .......

_

--

—

—

168

--

—

—

—

—

168

—

Sängkläders underhåll för 40 volontärer i 12 dagar eller

tillsammans 480 dagar å 0,01,2 krona......

5

76

5

76

Tältlagstross underhåll för 40 volontärer i 12 dagar eller

tillsammans 480 dagar å 0,02 krona........

9

60

—

—

9

60

Dagaflöning åt 40 volontärer i 12 dagar eller tillsammans

480 dagar å 0,oe krona.............

28

80

28

80

Ammunitions-, målskjutnings- och gevärspersedels under- hållskostnader enligt uppgift af byråchefsassistenten

Wijkander...................

844

50

844

50

Summa kronor

1,350

40

844

50

660

80

9

60

5

76

2,871

06

» — upptagas icke här.

Anm. Kostnader tillhörande regementets stat — under statsanslaget för »aflöning och rekrytering)

Stockholm den 23 februari 1898.

F. Holmquist.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

195

Bil. n:o 9.

Förslag till

Stat

för G-otlands trupper,

att tillämpas i den mån Kongl. Maj:t finner skäligt derom förordna.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Militärt ef älhafvare med stab och

civil personal.

1 militärbefälhafvare, lön ...............

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar..........

1,825

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor......

800

—

fourageeraättning å 1 krona om dagen för hvarje häst .

730

—

9,355

1 rogementsqvartermästare (kapten af andra klassen) tjenst-

görande äfven vid infanteriregementet, lön......

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar..........

1,095

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning...................

365

—

3,660

_

1 adjutant (löjtnant af första klassen) lön och dagaflöning å

artillerieorpsens stat, lönetillägg för 1 tjenstehäst . .

400

—

fouragersättning..................

365

—

765

_

1 regementspastor, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri- regementet och artillericorpsen, arfvode.......

1 auditör, tjenstgöringsskyldig vid både infanteriregementet

—

—

800

—

och artillericorpsen, arfvode ............

1 regementsläkare vid infanteriregementet, med skyldighet

—

—

500

—

att jemväl besörja sjukvården vid Gotlands artillericorps

och sjukhuset i Visby, lön.............

2,800

_

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar..........

1,460

—

4,260

—

Transport

19,340

—

|

opaginerad Kontrollera mot PDF

19(5

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

19,340

1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-

regementet och artillericorpsen, lön.........

900

—

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar .....

90

—

990

_

1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-

regementet och artillericorpsen d:o d:o .......

—

—

990

__

1 bataljonsveterinär, tjenstgörande vid artillericorpsen, lön

900

—

dagaflöning a 2 kronor i 865 dagar..........

730

—

1,630

_

1 vaktmästare, lön...................

—

—

135

—

23,085

II. Gotlands infanteriregemente.

Staben.

1 öfverste, uppbär lön som ihilitärbefålhafvare.

1 öfverstelöjtnant, lön................

4,000

—

dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

180

--

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............

400

—

fourageersättning..................

'' 365

—

4,945

1 major, lön.....................

3,500

—

dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 365 dagar.....

1,460

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst............

400

—

fourageersättning..................

365

—

5,725

04

O

O-

ö

o.

ö

—

.

5,725

1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön .

1,200

—

dagaflöning å 2 kronor i 368 dagar........

730

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst..........

400

—

fourageersättning.............

365

—

2,695

1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön .

900

—

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.......

730

—

lönetillägg för 1 tjenstehäst..........

400

—

fourageersättning............

365

—

2,395

1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), lön ....

360

dagaflöning å 80 öre i 865 dagar...........

292

—

beklädnad .....................

120

.rr*

portionsersättning ä 62 öre i 365 dagar........

226

30

arfvode.......................

200

—

1,198

30

1 d:o d:o d:o....................

—

—

1,198

30

Transport | —

—

23,881

60

23,085

__

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

197

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

23,881

60

23,085

—

1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte portion

under vapenöfningar, lön..............

360

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 68 dagar ...... . . .

54

40

beklädnad ............... ............

120

—

arfvode .... ...................

200

—

734

40

1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar,

lön.................... ......

360

—

dagaflöning a 1 krona, förslagsvis i 45 dagar.....

45

—

beklädnad ......................

150

—

555

_

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön.............

2,800

—

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

135

—

2,935

_

7 d:o d:o d:o....................

—

—

20,545

—

1 kapten af andra klassen, lön.............

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 365 dagar.....

1,095

—

2,895

_

2 d:o d:o d:o....................

—

—

5,790

—

1 löjtnant af första klassen, lön ............

1,200

—

dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

90

—

1,290

_

9 d:o d:o d:o....................

—

11,610

—

1 löjtnant af andra klassen, lön.............

900

—

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

90

—

990

_

9 d:0 d:0 d:0.....................

—

—

8,910

—

1 underlöjtnant, lön..................

600

—

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....

90

—

690

_

9 d:o d:o d:o....................

—

—

6,210

—

1 fanjunkare, lön...................

720

—

dagaflöning å 1 krona i 365 dagar..........

365

—

beklädnad .....................

150

—

portionsersättning å 62 öre i 365 dagar........

226

30

1,461

30

O

HÖ

O

HÖ

O

HÖ

—

—

10,229

10

Transport

—

—

98,726

40

23,085

—

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

98,726

40

23,085

_

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöf-

ningar, lön....................

360

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

beklädnad . ....................

120

516

_

11 d:o d:o d:o...................

1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vapenöf-

—

—

5,676

—■

ningar, lön.....................

240

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

beklädnad ........................

120

—

396

_

O

O

O

ri

—

—

5,940

—

1 fältmusikant, jemte portion under vapenöfningar, lön . .

240

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

beklädnad .....................

120

—

396

_

7 d:0 d:o d:o....................

1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion

—

—

2,772

—

under vapenöfningar, lön..............

80

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

116

_

5 d:o d:o d:o....................

1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion

—

—

580

—

under vapenöfningar, lön..............

40

—

dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......

36

—

76

_

12 d:0 d:o d:o...................

—

—

912

—

1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,

lön.........................

120

—

dagaflöning ä 25 öre, förslagsvis i 45 dagar......

11

25

nummerlön.....................

150

—

281

25

47 d:o d:o d:o...................

—

—

13,218

75

1 vicekorpral, jemte beklädnad och. portion under vapenöf-

ningar, lön....................

60

—

dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 45 dagar......

4

50

nummerlön.....................

150

—

214

50

71 d:o d:o d:o...................

1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling

—

—

15,229

50

eller dagaflöning under vapenöfningar, nummerlön . .

—

—

150

—

289 d:o d:o d:o...................

—

—

35,850

—

181,050

40

Transport

—

—

—

—

204,135

40

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

199

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

—

—

204,135

40

III. Gotlands artillericorps.

Befälsaflöning.

a) lön, clagaflöning m. m.

1 chef (öfverstelöjtnant eller major), lön.....• . . .

4,000

—

clagaflöning å 4 lcronor i 865 dagar..........

1,460

—

lönetillägg för 2 tjenstehästar............

800

—

fourageersättning...................

730

—

6,990

—

1 kapten af första klassen, lön ............j

2,800

—

dagaflöning å 8 kronor i 365 dagar..........

1,095

—

3,895

—

2 d:o d:o d:o....................

—

—

7,790

—

1 d:o af andra klassen, lön........•.....

1,800

—

dagaflöning å 3 kronor i 865 dagar..........

1,095

—

2,895

—

1 löjtnant af första klassen, lön ............

1,200

—

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

1,930

—

6 d:o d:o d:o....................

—

—

11,580

—

1 underlöjtnant, lön..................

600

—

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........

730

—

1,330

—

3 d:o d:o d:o....................

—

—

8,990

—

1 styckjunkare, jemte portion, lön............

720

—

dagaflöning å 1 krona i 365 dagar..........

365

—

beklädnad .....................

200

—

1,285

—

2 d:o d:o d:o....................

—

—

2,570

—

1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön......

360

—

lönetillägg.....................

12

—

dagaflöning å 80 öre i 365 dagar...........

292

—

beklädnad .....................

200

—

864

—

7 d:o d:o d:o...........

—

—

6,048

—

1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........

360

—

lönetillägg.....................

12

—

dagaflöning å 80 öre i 365 dagar . .......

292

—

beklädnad ......................

200

—

864

—

Transport

—

52,031

—

204,135

40

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

1 afdelningstrumpetare, jemte månadslön, portion och be- klädnad såsom manskap, dagaflöning å 80 öre i 365 dagar

4 d:o d:o d:o....................

—

—

52,031

292

1,168

—

204,135

40

b) arfvoden.

till 3 batteri- (kompani-) chefer å 600 kronor......

» 1 stallmästare...................

» 1 informationsofficer................

» 1 regementsadjutant................

» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor......

1,800

400

500

400

200

—

3,300

56,791

Manskapsaflöning m. in.

a) lön.

137 man i 1 månad å 8 kronor i månaden......

112 » i 11 månader å 8 » » »

25 » i 11 » å 4 » » » ......

1,096

9,856

1,100

—

12,052

b) arfvoden.

11 förste konstaplar ä 180 kronor per år......

15 andre » » 120 » »■»..•.....

5 afdelningstrumpetare » 36 » *> ».......

4 sjukvårdssoldater »60 » » ........

3 liandtverkssoldater » 240 » » »........

2 hofslagaresoldater »60 » » ».......

1,980

1,800

180

240

720

120

—

5,040

c) kommenderingstillägg.

För handtverkssoldater.................

_

162

50

d) rekry tering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader 137 man å

40 kronor per år..................

. 5,480

22,734

50

Transport

—

—

283,660

901

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

201

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

283,660

90

Särskilda anslag.

Expenser.......................

Medikamentspenningar för manskap, 140 man ä 2,25 kronor

—

500

—

per år ......................

_

—

315

—1

Kommunionspenningar för samtlig personal, 172 personer, å

.■ :-t

5 öre per ar ...................

—

—

8

60

Till informationsverket.................

-

—

100

—

1 » anskaffning af undervisningsmateriel.........

j » anskaffning oek underhåll af gymnastikapparater och

—

150

persedlar ....................

—

200

» anskaffning af läroböcker vid informationsverket . . .

» sjukvård åt manskapet vid stamtruppen å länslasarettet

_

100

i Visby.....................

~

150

—

1,523

60

Tygstaten.

Aflöning m. m.

Tygmästaren, arfvode.................

1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett älderstillägg

—

300

—

af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter femte tjen- steåret)......................

_

1,800

_

1 handtverksmästare, lön................

—

—

700

—

1 d:o d:o......................

—

—

700

—

1 rustkammarsmed, lön................

—

—

700

—

4,200

_

Sä/rskildt anslag.

Kommunionspenningar för tvgstatspersonalen, 4 personer, ä

5 öre per år ...................

—

—

—

—

20

IV. Särskilda anslag.

1 arfvode till afdelningsområdesbefälhafvare.......

250

—

O

rÖ

O

o

rÖ

1.750

—

2,000

—

Transport

—

—

2,000

—

289,384

70

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kronoi

Kronor.

Kronor.

Transport

_

_

2,000

_

289,384

70

Till hyra för militärbefälets embetsrum, utgifter för mili-

tärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus, m. m. ...

—

—

2,496

65

Diverse kostnader för musiken.............

För tillsyn af förråd inom kompaniområdena, frivilliga öf-

—

—

2,000

—

ningar m. fl. fredsåtgärder för landstormens användande

vid krigstillfälle..................

—

3,000

_

9,496

65

Summa kronor

—

—

—

—

298,881

35

Anm. 1. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.

hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning

för skottdag.

Anm. 2. På samma sätt bestrides dagaflöningen åt den officer eller läkare, som vid sådan tjenstefrihet

för militärbefälhafvaren, regementsqvartermästaren eller regementsläkaren, under hvilken desse

enligt gällande författningar ega uppbära sin dagaflöning, enligt tjenstgöringsreglementet för

armén eller annan vederbörlig föreskrift, utöfvar någon af desses befattning.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

203

Bil. n:0 10.

Förslag till

S t a t

för Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm.

Anvisning i kontant.

Kronor.

a) Löner, arfvoden och dylikt:

1 chefläkare, regementsläkare vid Svea trängbataljon, uppbär lön å denna

bataljons stat samt, förutom fri bostad och ved, arfvode.......

1 andre läkare, bataljonsläkare vid Svea trängbataljon, uppbär lön å denna

bataljons stat samt, förutom fri bostad och ved, arfvode .......

1 underläkare: förutom bostad med möbler och ved, arfvode efter 1 krona

50 öre pr dag..........................

5 underläkare: dito........................

1 kommenderad subalternofficer, dagaflöning i 180 dagar å 2 kronor . .

1 sjukhusintendent: uppbär lön å intendenturcorpsens stat.

1 apotekare: förutom bostad och ved, arfvode.............]

1 väbel, underofficer vid trängbataljon, förutom löneförmåner vid batal-j

jonen:

dagaflöning (beräknad för fanjunkare) i 200 dagar å 1 krona 200: —

portionsersättning i 200 dagar å 0,62 kr..........124: —j

1 jourhafvande underofficer, sergeant vid trängbataljon, förutom löneför-j

maner vid bataljonen:

dagaflöning i 200 dagar å 0,80 kr..... 160: -—

portionsersättning i 200 dagar å 0,6 2 kr......... 124: —

1 öfversjukvaktare, distinktionskorpral eller korpral vid trängbataljon, förutom

löneförmåner vid bataljonen:

lön under 6''/2 månader å 10: — kr........... 65: —

arfvode» » » å 7: 50 kr........... 48: 75

Transport]

1,500

1,000

547

2,737

360

1,825

324

284

113

8,691

50

50 i

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Transport

8,691

75

1 öfversjukvaktare, korpral eller vice korpral vid trängbataljon, förutom

löneförmåner vid bataljonen:

''

lön under 6V2 månader å 10: — kr........ 65- —

arfvode » » » ä 5: — kr........... 82: 50

97

50

1 skrifbiträde åt sjukliusintendenten, underbefäl vid trängbataljon, förutom

löneförmåner vid bataljonen:

dagaflöning, beräknad för sergeant, under .820 dagar å 0,80 kr. 256: —

portionsersättning under 820 dagar å 0,62 kr....... 198: 40

454

40

1 operationssalssköterska: förutom bostad med möbler, ved och kost.

arfvode...........

500

—

1 sjuksköterska: förutom bostad mod möbler, ved och kost, arfvode

400

—

400

—

1 sjuksköterskebiträde: förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode

1 förestånderska för tvätt och lagning: förutom bostad med möbler och

200

ved, arfvode efter 1 krona 75 öre pr dag . . .

2 tvättpigor, förutom bostad med möbler och ved, arfvode efter 1 krona

638

75

I

pr dag ...................

730

—

.

1 kokerska, förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode .

200

—

t kökspiga, förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode ....

100

—

1 portvakt, förutom bostad med ved, arfvode .

300

1 maskinist, förutom bostad med ved. arfvode

2 gårdsdrängar för renhållning och vedbärning, förutom bostad med ved,

900

—

arfvode efter 300 kr.........

600

—c

14,212

40

b) Kosthåll (portion in natura).

2 underbefäl af mauskapsklassen under 6''/2 månader å 0,62 kr

452

60

3 sjuksköterskor å 1,26 kr. i 865 dagar.....

1,368

75 J

1 sjuksköterskebiträde och 1 kokerska å 1 kr. i 365 dagar

730

1 kökspiga å 0,62 kr. i 365 dagar.......

226

30 I

2,777

65

c) Till underhållet anslagna......

—

—

43,659

95

Summa kronor|

- |

1

— 1

60,650 |

—

Anm. Af do a anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde

hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade dagaflöning för skottdag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1898,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:75 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fj er de hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. s. 1 i texten