Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

1898-03-28 · 87 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 mars 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens

femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

(1 :a U. A.)

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans corpser och stater.

l:o. I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående stats- Angående

verkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkterna l:o—7:o under dgt°tJan,”®slaafg

femte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen, [1—7.]

dels att godkänna förändrad stat för flottans på det i bil. A till

statsrådsprotokollet öfver sjö förs varsärenden den 14 januari 1898 omförmälda

sätt omorganiserade sjömanscorps, sådan denna stat funnes

samma protokoll bifogad (bil. B), att tillämpas så snart och i den mån

behöfliga medel för genomförande af de föreslagna förändringarna i

corpsens organisation blefve tillgängliga genom afgång från de permitterade

årsklasserna;

dels att godkänna förändrad stat för flottans underofficerscorps af

den lydelse, bil. C vid ofvannämnda protokoll utvisade;

dels att godkänna förändrad stat för flottans skeppsgossecorps af

den lydelse, bil. D vid samma protokoll utvisade;

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Käft. (N:o 6.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sjömans
corpsen.

dels att medgifva, att i gällande stat för flottans civilstat anvisningen

till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman samt för vård

af arkiven finge höjas för Karlskrona'' station med 2,900 kronor till

4,500 kronor och för Stockholms station med 2,200 kronor till 3,000

kronor;

dels att godkänna förändrad stat för flottans läkarestat af den lydelse,

bil. E vid ofvan berörda statsrådsprotokoll utvisade;

dels att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater finge i

riksstaten för år 1899 upptagas till ett med 10,900 kronor höjdt belopp,

eller till 1,731,852 kronor; och

dels att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på

grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarna

till aflöning för flottans corpser och stater måtte likasom föregående

år få användas för fyllande af behofvet under denna an slagstitel

år 1899.

Statsrådsprotokollet innehåller angående dessa framställningar följande

(sid. 2—29).

Då departementschefen den 14 januari 1897 inför Ivongl. Maj:t

anmälde frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel för år 1898, hade han framhållit bland annat, att de två då

senast förflutna årens erfarenhet med afseende på sjöbeväringens lämplighet

för utbildning och användbarhet om bord ådagalagt, att de flottans

värnpligtige, som idkat sjöfart före vapenöfningen, kunde efter densamma

i allmänhet på ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de

mindre vigtiga platserna om bord; att det, med afseende å den del af

sjömanscorpsen, som antagits till tjenstgöring för sin utbildning under

viss del af tjenstetiden, visat sig, att endast en del, mindre än hälften,

af en permitterad årsklass kunde antagas inställa sig vid inkallelse till

tjenstgöring, t. ex. vid mobilisering, då deremot den större delen på

grund af sjukdom, vistelse i främmande länder, segling på aflägsnare

farvatten med flera orsaker icke vore att för ändamålet påräkna, hvilket

förhållande medförde, utom minskning i den beräknade manskapsstyrkan,

äfven den oegentlighet, att aflöning utan nytta för flottan utbetalades

till dem, som ej infunne sig; samt att skal derför ej förefunnes

att vidare antaga sådant manskap vid sjömanscorpsen, som med

bibehållen aflöning permitterades för liera år. Departementschefen hade

tillika erinrat, att, om den ändring vidtoges, att det viss tid tjenst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

görande manskapet antoges för en kortare tjenstetid, en sådan ändring

visserligen komme att medföra besparing af de belopp, som nu utginge

till permitteradt manskap, men att ä andra sidan deraf komme att följa

någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen i antalet

eldare af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf förorsakade

höjda kostnader för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll, hvilken

ökning dock, så vidt då gjorda beräkningar gifvit vid handen, komme

att understiga det belopp, som skulle utgå till permitteradt manskap.

Då pågående arbeten med kostnadsberäkningar m. m. rörande den sålunda

ifrågasätta förändrade organisationen af sjömanscorpsen då ännu

icke hunnit afslutas, hade departementschefen ansett sig icke böra föreslå

någon ändring i staten för sjömanscorpsen för år 1898; men till undvikande

af att under 1897 års höst manskap skulle antagas för en tjenstetid

af sex år enligt 1894 års organisation, hade föreslagits, att ifrågavarande

manskap måtte få antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader,

hvilken tid dock skulle kunna utsträckas intill 3 år för det fall, att sådant

manskap önskade att, efter verkstäld antagning, omedelbart inställa

sig till tjenstgöring. I sammanhang härmed hade hemstälts, att,

för underlättande af rekapitulation af manskap vid den ständigt tjenstgörande

delen af sjömanscorpsen, rekapitulationstiden måtte bestämmas

till minst 2 år.

I enlighet härmed hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med

ändring af 1894 års organisation af flottans sjömanscorps, medgifva, att

det viss tid tjenstgörande manskapet vid nämnda corps finge under år

1897 och framgent antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader eller

derutöfver intill 3 år samt att, beträffande det ständigt tjenstgörande

manskapet, ny anställning af den, som önskade bibehållas i tjensten

efter utgången af de 6 år, för hvilka han antagits, och den tid derutöfver,

han kunde vara förbunden att i tjensten qvarstå, skulle afse

en tid af minst 2 år hvarje gång. Denna framställning hade också vunnit

Riksdagens bifall.

Ofvanberörda utredning vore nu afslutad; och sedan departementschefen

anmodat chefen för flottans stab att inkomma med förslag till

de åtgärder, som — under förutsättning, att antagning vid sjömanscorpsen

af manskap med tjenstgöring under endast en del af tjenstetiden

komme att upphöra och att hvarje man af sjömanscorpsen hädanefter

skulle vara ständigt tjenstgörande, den från skeppsgossecorpsen

karlskrifne såsom hittills under 6 år på nu gällande vilkor och öfrige

under 2 år 8 månader å 3 år, samt att hvarje förnyad anställningskedde

för 2 år — nu borde vidtagas, på det att de belopp, hvilka ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ginge i form af aflöning till efter utbildningstidens slut permitteradt

manskap och som sålunda skulle på annat sätt tillgodogöras, måtte

blifva använda på för sjövapnet förmånligaste sätt, hvarjemte särskildt

borde tagas i öfvervägande, bland annat, huruvida sådan förändring i

sättet för antagning af manskap med kortare tjenstgöringstid borde

vidtagas, att inställelse för inträde i tjenstgöring vid vederbörlig station

måtte kunna ega rum när som helst mellan 1 oktober och nästpåföljande

1 februari, så hade chefen för flottans stab öfverlemnat särskilda förslag

till bestämmelser rörande sjömanscorpsens organisation m. m. till kungörelse

angående anställande vid flottans sjömanscorps af manskap medelst

kontrakt, till stat för flottans sjömanscorps och till fördelning af

sjömanscorpsens löner mellan stationerna och sjömanscorpsens särskilda afdelningar.

Derjemte hade chefen för flottans stab öfverlemnat åtskilliga

beräkningar öfver behof och tillgång af underbefäl och gemenskap

under olika förutsättningar.

Öfver de af chefen för flottans stab framlagda förslagen hade

marinförvaltningen afgifvit infordradt utlåtande, dervid marinförvaltningen

tillika öfverlemnat, bland annat, plan för omorganisation af

flottans sjömanscorps, beräkning af årliga kostnaden för sjömanscorpsen

enligt föreslagen organisation samt förslag till stat för flottans sjömanscorps.

Ifrågavarande organisationsförslag, så vidt detsamma erfordrade

Riksdagens godkännande, vore af följande innehåll.

Chefen för flottans stab hade vid organisationsförslagets upprättande

sökt inskränka sig till att föreslå den för vårt sjöförsvar lämpligaste

användning af de medel, hvilka hittills utgått såsom aflöning till

permitteradt manskap enligt 1887 och 1894 årens organisationer, ehuru

man i följd häraf måste begränsa fordringarna i fråga om materielens

bemanning derhän, att vid mobilisering icke blott behofvet af ersättningspersonal,

utan äfven en ej oväsentlig del af den flytande materielens

behof af yrkesutbildadt stammanskap måste afses att fyllas genom

från stamanställning öfverförde beväringsmän.

Vid förslagets utarbetande hade derför chefen för flottans stab

utgått från den förutsättning, att stampersonalen vid mobilisering icke

skulle användas å andra poster än de, för hvilkas bestridande beväringsmän

med nu föreskrifna utbildningstid eller förhyrd personal måste

antagas sakna erforderlig yrkesskicklighet. På grund af verkstälda detalj

beräkningar hade stabschefen kommit till det resultat, att en stampersonal

vid sjömanscorpsen af 2,500 man jemte f. d. stamanstäld beväring

till ett antal af 766 man skulle derför erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

o

Till jemförelse ville departementschefen erinra, att enligt 1894 års

organisation hela manskapsstyrkan skulle utgöras af 3,100 man, deraf

1,600 man anstälda med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden

och 1,500 man med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af

tjenstetiden. Den senare manskapsstyrkan skulle omfatta 6 årsklasser,

hvardera om 250. man, och skedde manskapets antagning på hösten,

men tjenstetiden började vid ingången af nästpåföljande år, vid hvilken

tid manskapet skulle inställa sig till tjenstgöring vid stationen. Efter

2 år 4 månaders tjenstgöring, d. v. s. vid utgången af april månad

tredje året efter tjenstetidens början, permitterades manskapet för den

återstående tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse inställa sig till

tjenstgöring. Det permitterade manskapet skulle åtnjuta aflöning under

hela permitteringstiden. Enligt denna organisation skulle antalet stammanskap

i tjenstgöring under januari—april månader uppgå till 2,350

man samt under den öfriga delen af året till 2,100 man, hvarjemte

beräknades, att genom inkallelse vid behof af det permitterade manskapet

hela den tjenstgörande styrkan skulle kunna uppbringas till 2,600

å 2,725 man.

För att undvika de olägenheter, som förorsakades af den. nuvarande

fördelningen af sjömanscorpsen uti två skilda delar med olika antagningssätt,

utbildning och aflönings stater, hade chefen för flottans

stab föreslagit, att — med bibehållande af rekrytering dels genom

karlskrifning från skeppsgossecorpsen och dels genom anställande, af

manskap medelst kontrakt — samma aflöningsstat samt, utom i afseende

på antagningen och första antagningstidens längd, samma bestämmelser

skulle gälla för allt manskap vid sjömanscorpsen. Tiden för

inträde i tjenstgöring skulle dervid bestämmas så, att i regeln alla,

som under ett och samma år inträdde i tjenstgöring, skulle från den

1 oktober vara likstälde i fråga om såväl utbildning som uppflyttning

i lönegrad, och skulle anställningstidens längd vara så afpassad, att

anställnings- och tjenstetidens slut städse inträffade den 30 september.

Enligt förslaget skulle sålunda de vakanser, som

hvilkas anställningstid utginge den 30 september och hvilka icke toge

förnyad anställning, fyllas dels genom karlskrifning, som under september

månad skulle ske från skeppsgossecorpsen, dels genom anställning

af manskap medelst kontrakt, hvilket sistnämnda manskap i regeln

skulle inträda i tjenstgöring den 1 nästpåföljande februari. Dock skulle

den, som autoges genom kontrakt, ega rätt att, om han så önskade,

inträda i tjenstgöring när som helst under tiden mellan den 1 oktober

och den 1 februari, hvarigenom tjenstetiden kunde blifva förlängd med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

högst 4 månader. Denna bestämmelse vore införd för att underlätta

rekryteringen, emedan det stundom kunde vara ganska svårt för den,

som på hösten toge anställning, att på ett för honom fördelaktigt sätt

använda tiden mellan antagningen och inträdet i tjenstgöring.

I afseende på den första anställningstidens längd hade för de från

skeppsgossecorpsen karlskrifne föreslagits i hufvudsak samma bestämmelser,

som nu gälde för sjömanscorpsens ständigt tjenstgörande manskap,

dock med den skilnad, att den sexåriga obligatoriska tjenstetiden skulle

räknas från den 1 oktober karlskrifningsåret, på det att tjenstetiden

för alla skulle utgå vid den tid på året, då sommaröfningarna slutats,

samt att den, som efter 3 års anställning vid sjömanscorpsen befunnes

vara för tjensten olämplig, då skulle kunna af stationsbefälhafvaren

afskedas.

Beträffande längden af den första anställningstiden för sådant manskap,

som icke karlskrefves från skeppsgossecorpsen, hade chefen för

flottans stab föreslagit, att densamma skulle bestämmas till 2 år 8 månader

eller 3 år 8 månader (olika för särskilda yrkesafdelningar) räknadt

från den 1 februari näst efter antagningen. Således skulle manskap

med sex års tjenstetid icke vidare kunna vid sjömanscorpsen anställas

annorlunda än genom karlskrifning från skeppsgossecorpsen. Angående

detta förslag hade marinförvaltningen anfört, att det icke syntes

vara till fördel för sjömanscorpsen, utan att, då det visat sig svårt att

hålla skeppsgossecorpsen fulltalig, hvarigenom synnerligen stort tillopp

från detta håll icke vore att påräkna, det vore önskvärdt, att nu gällande

bestämmelser i detta hänseende fortfarande måtte få qvarstå.

I detta marinförvaltningens uttalande instämde departementschefen.

Antagandet af manskap genom kontrakt äfven för denna längre tjenstetid

kunde nemligen enligt hans åsigt icke medföra någon olägenhet,

om det blott tillsåges, att tjenstetiden för detta manskap, hvilket ju i

det hela skulle blifva likstäldt med det från skeppsgossecorpsen karlskrifna,

komme att utgå vid samma tidpunkt som det öfriga manskapets,

eller den 30 september. En sådan längre anställningstid syntes företrädesvis

böra ifrågakomma inom eldareafdelningen. I hvilken utsträckning

anställning för 6 år borde användas, syntes emellertid böra öfverlemnas

åt stationsbefälhafvarne såsom de högsta antagningsmyndigheterna

att bestämma.

Yrkesafdelningarna inom sjömanscorpsen vore enligt 1894 års organisation

fyra, nemligen matros-, eldare-, handtverks- och minörafdelningarna.

Till matrosafdelningen räknades enligt nu gällande bestämmelser

ekonomimännen. Dessa hade chefen för flottans stab ansett böra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

skiljas från matrosafdelningen för att bilda en särskild yrkesafdelning,

hvarigenom yrkesafdelningarna skulle blifva fem: de lyra nuvarande

samt en ekonomiafdelning.

Beträffande första anställningstiden för manskap vid de särskilda

yrkesafdelningarna hade chefen för flottans stab föreslagit olika bestämmelser.

För matrosafdelningen, der endast omkring hälften af det vid

mobilisering behöfliga antalet yrkesutbildade vore afsedt att tjenstgöra

som korpraler och förhandsmän och der större delen af dem, som karlskrefves

från skeppsgossecorpsen, under sin obligatoriska tjenstetid af 6

år blefve utbildade till förhandsmän, hade en första anställningstid af

2 år 8 månader ansetts tillfredsställande.

Hvad åter anginge eldare- och minörafdelningarna, hade, enligt hvad

chefen för flottans stab anfört, hittills vunnen erfarenhet gifvit vid

handen, att dessa afdelningar mera undantagsvis rekryterades genom

karlskrifning från skeppsgossecorpsen. Då derjemte af det vid moblisering

erforderliga antalet eldare och minörer de vigtigaste posterna beräknats

skola fyllas genom stammanskap eller f. d. stamanstäld beväring

och sålunda om möjligt allt, manskap vid dessa afdelningar borde

under första anställningstiden hafva hunnit utbildas till l:a kl. sjömän,

hade en anställningstid af 2 år 8 månader synts vara för dessa afdelningar

väl kort. På grund häraf hade chefen för flottans stab föreslagit,

att det manskap, som utan att hafva karlskrifvits från skeppsgossecorpsen

antoges vid eldare- eller minörafdelningen, skulle anställas

för en tjenstetid af 3 år 8 månader.

Beträffande slutligen ekonomi- och handtverksafdelningarna hade

stabschefen anfört, hurusom erfarenheten gåtve stöd för det antagandet,

att äfven dessa till stor del komme att rekryteras genom anställande

af manskap, som ej karlskrifvits från skeppsgossecorpsen. Då emellertid

det å ena sidan borde blifva lättare att rekrytera manskap med 2 år

8 månaders anställningstid, men å andra sidan behofvet af stam- och

f. d. stamanstälde ekonomimän och handtverkare vid mobilisering ej

väsentligt öfverstege det antal, som för öfningar under fredstid borde

finnas anstäldt vid stammen, och manskapet under 3 år 8 månader

bättre hunne tillgodogöra sig erhållen utbildning, hade för ekonomimän

och handtverkare föreslagits en första anställningstid af 2 år 8 månader

eller 3 år 8 månader. Ett sådant alternativt bestämmande af tjenstgöringstiden

funne departementschefen dock mindre lämpligt och ansåge,

att nämnda tid äfven för ekonomi- och handtverksafdelningarne borde

bestämmas till 2 år 8 månader, hvilken tidrymd i de flesta fall borde

vara fullt tillräcklig för utbildningen inom dessa afdelningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Då tjenstetiden, ehvad den utgjorde 3 år 8 månader eller 2 år 8

månader, alltid räknades från och med den 1 februari, som infölle närmast

efter antagningen, kunde, såsom redan erinrats, tjenstetiden faktiskt

blifva 3 år för dem, som antagits för 2 år 8 månader, och 4 år för

dem, som antagits för 3 år 8 månader.

Den af chefen för flottans stab föreslagna nya aflöningsstaten upptoge

endast antalet löner för sjömanscorpsen i dess helhet, oberoende af

tjenstetidens längd, under det att enligt nu gällande stat lönerna vore

fördelade på den ständigt tjenstgörande och den viss tid tjenstgörande

delen af sjömanscorpsen. Derjemte hade stabschefen föreslagit, att den,

som uttjent sin första anställningstid, vare sig han karlskrifvits från

skeppsgossecorpsen eller ej, under sista året af löpande tjenstetiden skulle

efter stationsbefälhafvarens bepröfvande kunna erhålla förnyad anställning,

hvarje gång för minst 2 år, men att ingen annan än den, som

fullgjort fordringarna för uppflyttning till underofficerskorpral, skulle

vara berättigad att erhålla sådan anställning, hvarjemte närmare bestämmelser

rörande antalet af dem, som finge erhålla förnyad anställning,

skulle utfärdas af Kongl. Maj:t i kommandoväg. Deremot skulle,

likasom redan nu vore stadgadt, hvarje man vid sjömanscorpsen tillförbindas

att, utöfver den tid, för hvilken han blifvit antagen, qvarstå i

tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola, han kunde komma

att aflägga.

Vid beräknandet af antalet manskap, som enligt den föreslagna

organisationen skulle blifva vid mobilisering disponibelt, hade förutsatts,

att sedan organisationen blifvit fullständigt genomförd, skulle till matrosoch

ekonomiafdelningarna årligen komma omkring 120 man karlskrifne

från skeppsgossecorpsen samt omkring 200 man anstälde genom kontrakt

för 2 år 8 månaders tjenstgöring. Eldare-, handtverks- och minörafdelningarna

hade ansetts hufvudsakligen komma att rekryteras genom

manskap, som ej karlskrifvits från skeppsgossecorpsen och som genom

kontrakt anstälts för 3 år 8 månader (för handtverksafdelningen 2 år

8 månader), hvarjemte beräknats, att omkring en tredjedel af dem, som

hunnit utbildas till l:a kl. sjömän, vid första anställningstidens slut

skulle taga förnyad anställning. Under denna förutsättning hade rekryteringsbehofvet

beräknats blifva för eldareafdelningen omkring 70, för

handtverksafdelningen omkring 10 samt för minörafdelningen omkring

27 man årligen.

Beträffande legan vid första anställningen hade chefen för flottans

stab, hvilken ansett det hufvudsakligen vara den kontant utbetalade

delen deraf, som lockade till anställning, föreslagit legans nedsättande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

från nu utgående 50 kronor till 30 kronor, hvaraf 20 kronor skulle

kontant utbetalas. Genom en sådan nedsättning skulle enligt stabs - chefens åsigt rekryteringen icke komma att märkbart försvåras. Gent

emot detta förslag hade marin förvaltningen erinrat, att rekryteringen

alltid varit svår och att, då enligt det föreliggande förslaget ett större

antal rekryter än förut årligen komme att behöfvas, hvarje åtgärd, som

kunde tänkas på minsta sätt inverka försvårande, borde undvikas.

Marinförvaltningen, hvilkens åsigt härutinnan departementschefen delade,

hade derför ansett legan vid första anställningen böra bibehållas

vid nuvarande belopp, 50 kronor, hvaraf 25 kronor borde utbetalas vid

kontraktets underskrifvande och återstående 25 kronor i enlighet med

nu gällande bestämmelser.

I öfrigt hade chefen för flottans stab icke föreslagit någon annan

ändring i bestämmelserna rörande manskapets aflöningsförmåner, än att

dagaflöningen i land upptagits till lika belopp, 80 öre, för samtliga

underofficerskorpraler (l:a lönegraden), under det att denna dagaflöning

för närvarande utginge endast till underofficerskorpralerna vid eldareoch

rninörafdelningarna, men de, som tillhörde öfriga afdelningar, erhölle

endast 50 öre om dagen. Detta förslag syntes departementschefen

vara välgrundadt, då tjenstgöringen i land, som upptoge största

delen af året, för samtliga underofficerskorpraler säkerligen vore lika

magtpåliggande.

I den föreslagna aflöningsstaten upptoges icke lönernas fördelningtill

de särskilda yrkesafdelningarna, hvarigenom de jemkningar i detta

afseende, som påkallades af vexlande förhållanden, skulle kunna af

Kongl. Maj:t vidtagas utan rubbning i don af Riksdagen godkända staten.

Äfven detta syntes vara en i alla hänseenden synnerligen lämplig

anordning.

Mot det af chefan för flottans stab utarbetade organisationsförslag,

för hvilket sålunda redogjorts, hade departementschefen, utöfver hvad

redan vid några särskilda punkter deraf yttrats, icke något att erinra

ur sjelfva organisationens synpunkt. Men enär, enligt marinförvaltningens

beräkning af kostnaderna för den ändrade organisationen i hela

den utsträckning, förslaget afsåge, dessa kostnader skulle med ett så

afsevärdt belopp som 87,892 kronor 50 öre öfverstiga motsvarande

kostnader enligt 1894 års organisation, och då man nu hufvudsakligen

hade att tillse, huruledes de enligt äldre organisationer till permitteradt

manskap utgående aflöningsbelopp kunde blifva på det för sjövapnet fördelaktigaste

sätt använda, har departementschefen funnit sig böra i så

måtto frångå stabschefens förslag, att han hemstälde, att stampersonaBih.

till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afä, 6 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

len vid sjömanscorpsen måtte bestämmas till 2,400 man i stället för 2,500

man, såsom chefen för flottans stab föreslagit.

Hvad beträffade anslaget till aflöning för flottans corpser och stater,

så hade utgifterna från detsamma af marinförvaltningen beräknats till

704,250 kronor, således 9,237 kronor 50 öre mindre än enligt 1894

års beräkning. Från nyssnämnda belopp 704,250 kronor borde emellertid

enligt departementschefens förslag dragas dels aflöningskostnaden

för 100 man i 4:de lönegraden, 11,500 kronor, dels ock 9,000 kronor,

utgörande den beräknade kostnaden för lega vid förnyad anställning,

hvilken lega departementschefen ansåge obehöflig. Derjemte ansåge

departementschefen, att den af marinförvaltningen upptagna kostnaden,

12,000 kronor, för rekrytering kunde minskas till hälften, då den till

20 kronor per man beräknade utgiften syntes vara för hög vid jemförelse

med nu utgående 20 kronor, och dessutom för manskap, som

antoges vid endera af flottans stationer, någon särskild rekryteringskostnad

icke uppkomme. Den sammanlagda utgiften från aflöningsanslaget

syntes således böra beräknas till 677,750 kronor enligt den fördelning,

bil. A till statsrådsprotokollet närmare utvisade, eller 35,737

kronor 50 öre mindre än efter 1894 års organisation.

Jemlikt kostnadsberäkningarna för sjömancorpsen enligt 1894 års

organisation skulle för beklädnad och sängservis erfordras 242,350 kronor.

För en ständigt tjenstgörande styrka af 2,400 man skulle efter

samma beräkningsgrund — en kostnad af 111 kronor årligen per man

— åtgå 266,400 kronor, hvadan en tillökning af 24,050 kronor i anslaget

till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna skulle behofvas.

Beträffande anslaget till natur aunderhåll skulle utgifterna från detsamma

enligt den nu föreslagna organisationen, fullt genomförd, med

en manskapsstyrka af 2,400 man och enligt samma beräkningsgrund,

som följdes år 1894, eller 52 öre i land och 53 öre om bord per man

och dag, komma att uppgå till 457,680 kronor, eller 42,910 kronor

mera än enligt 1894 års beräkning.

Härvid ville departementschefen dock redan nu framhålla, att genom

det förslag, som han ämnade framlägga rörande skeppsgossecorpsen,

skulle uppstå minskning af utgifterna från beklädnadsanslaget med 5,600

kronor och från naturaunderhållsanslaget med 14,775 kronor 20 öre.

Summan af utgifterna för sjömanscorpsen från nu omförmälda anslag

skulle således uppgå till 1,401,830 kronor.

Då denna summa jemfördes med motsvarande, år 1894 för sjömanscorpsen

beräknade kostnad, som utgjorde 1,370,607 kronor 50 öre, visade

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

det sig, att den nu föreslagna organisationen skulle medföra en ökad

kostnad af 31,222 kronor 50 öre.

Såsom af departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1897 framginge, hade han visserligen då antagit, att,

om ock den förändrade organisation af sjömanscorpsen — med afseende

på hvilken vid den tiden inom flottans stab pågått utredning, hvarvid

till en början beräknats mindre lega och mindre antal rekryter för

hvarje år, än man sedermera funnit vara erforderligt — komme att

medföra ökad kostnad för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll,

denna ökning i kostnader dock borde understiga det belopp, som skulle

utgå till permitteradt manskap; men, på sätt i den nu gjorda framställningen

visats, hade detta icke låtit sig göra utan att allt för mycket

eftersätta det oundgängliga behofvet af stammanskap. Derjemte erinrade

departementschefen, dels att den största ökningen i utgifter enligt

den verkstälda beräkningen folie på anslaget till naturaunderhåll med

42,910 kronor, till hvilket belopp ökningen dock endast så småningom

kunde uppgå, i den mån de permitterade årsklasserna försvunne, och

således i alla händelser ej före den 1 oktober 1902, och det under

förutsättning, att ingen enda vakans då funnes, dels ock att, då hänsyn

toges till de vakanser, som säkerligen under den närmaste framtiden

alltid komme att förefinnas uti den i stat upptagna manskapsstyrkan,

ökningen i verkligheten icke skulle komma att uppgå till den beräknade,

hvarför någon höjning af förslagsanslaget till naturaunderhåll icke

syntes på grund deraf erforderlig. Dertill funnes så mycket mindre

anledning, som de från detta anslag bestridda utgifter för uppfordrade

båtsmän komme att minskas och i en ej aflägsen framtid alldeles upphöra,

hvarjemte anslagets utgifter för skeppsgossecorpsen jemväl skulle

komma att minskas, derest det förslag rörande skeppsgossecorpsen,

som departementschefen ämnade framställa, vunne bifall. Vidare borde

beaktas, att den förstnämnda minskningen å aflöningsanlaget skulle

hafva blifvit betydligt större, om icke höjning i dagaflöning åt underofficerskorpralerna

vid matros-, ekonomi- och handtverksafdelningarna

synts böra föreslås, en höjning, som ensam betingade en förut icke

befintlig utgift från aflöningsanslaget af 15,675 kronor.

Den af chefen för flottans stab föreslagna och af marinförvaltningen

i hufvudsak tillstyrkta ändringen af sjömanscorpsens organisation med

de sålunda förordade jemkningar syntes departementschefen innefatta

väsentliga förbättringar i jemförelse med den nu gällande, bland hvil ka

förbättringar, enligt hvad departementschefen särskildt framhållit, förekomme,

att ett afsevärdt större antal af utbildad förhandspersonal vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Underofficers
corpsen.

mobilisering skulle finnas att genast tillgå; att antalet af f. d. stamanstälde

bland flottans värnpligtige komme att ökas; att den nya organisationen

skulle lemna tillfälle att jemka antalet man inom de särskilda

yrkesafdelningarna allt efter som, på grund af materielens utveckling i

den ena eller andra rigtningen, behofvet kräfde; samt att möjlighet

skulle beredas jemväl det på kortare tid antagna manskapet att omedelbart

efter tjenstgöringstidens slut taga förnyad anställning, hvilket

skulle underlätta rekryteringen och följaktligen bidraga att minska vakansernas

antal. På grund häraf och med afseende å vigten af att erhålla

en någorlunda tillräcklig, yrkesutbildad stampersonal för bemanning

af flottans numera tidsenliga materiel, ansåge departementschefen

sig ega giltiga skäl att, oaktadt den något ökade kostnaden, förorda

förslaget, sådant det i bil. A vid statsrådsprotokollet funnes eammanfattadt.

Af de beräkningar öfver flottans personalbeliof, som af chefen för

flottans stab verkstälts, framginge, att bristen på underofficerare vid

maskiniststaten samt, särskildt vid Stockholms station, bristen på från

matro saf delningen rekryterade underofficerare äfvensom å qvartersmän vore

större, än att den lämpligen skulle kunna fyllas genom personal af lägre

grad. Vid afgifvande af det förslag till förändrad organisation af sjömanscorpsen,

för hvilket nyss redogjorts, hade derför chefen för flottans

stab förutsatt, att i sammanhang med genomförandet af sagda organisation

skulle ske en ökning af underofficerscorpsen genom anställande af

29 nya underofficerarare, nemligen 10 vid artilleri-, skeppare- och styrmansstaterna,

17 vid maskiniststaten och 2 vid handtverksstaten. Äfven

marinförvaltningen hade förklarat sig anse den sålunda ifrågasatta ökningen

vara synnerligen behöflig, särdeles beträffande maskiniststaten.

För egen del hyste departementschefen samma åsigt i .detta ämne

som chefen för flottans stab och marinförvaltningen. Redan med den

materiel, som nu funnes, hade det under sommaröfningarna visat sig

svårt att fylla underbefälsplatserna. Dugligt och tillräckligt underbefäl

vore synnerligen behöfligt för den växande och dyrbara materielen, och

dennas ändamålsenliga användande berodde ofta i hög grad af de derå

tjenstgörande maskinisterna.

På de moderna krigsfartygen måste maskinisternas antal vara jemförelsevis

rätt betydligt till följd af de många olika maskiner, hvarmed

dessa fartyg vore försedda. Sålunda förekomme å dem, förutom ångmaskinerna

för fartygets framdrifvande och manövrering, äfven elektriska

maskiner för belysning om bord, för strålkastarne och för artille
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

riets skötande samt å 2:a kl. pansarbåtarne och de äldre l:a kl. pansarbåtarne

hydrauliska maskiner för manövrering af kanontorn, kanoner,

styrinrättning m. m. Vid mobilisering kunde värnpligtige maskinister

i allmänhet ej beräknas för andra befattningar än såsom biträden vid

skötandet af ångmaskinerna för fartygets framdrifvande och manövrering,

emedan de öfriga maskineriernas skötsel kräfde en speciel utbildning,

som ej kunde, förutsättas hos de värnpligtige. På de för vårt

försvar så vigtiga torpedbåtarna med deras ytterst ömtåliga maskiner

kunde man endast i högsta nödfall och icke utan risk använda andra

maskinister än sådana, som blifvit inöfvade å dylika fartyg. Af allt

detta syntes framgå, att den ökade materielen och särskildt det växande

antalet torpedbåtar kräfde ett betydande antal maskinister, likasom att

den utan tvifvel redan nu förefintliga bristen i detta afseende skulle i

behofvets stund inverka förlamande på flottans verksamhet.

Till belysning af hvad sålunda anförts rörande behofvet af maskinister

ville departementschefen erinra, att gällande besättningslistor upptoge

såsom maskinpersonal för l:a kl. pansarbåten Svea 6 underofficerare,

7 underofficerskorpraler och 38 eldare, för hvardera af l:a kl.

pansarbåtarne Gröta, Thule och Oden 7 underofficerare, 9 underofficerskorpraler

och 38 eldare, för torpedkryssaren Ornen 5 underofficerare,

4 underofficerskorpraler och 16 eldare samt för hvarje l:a kl. torpedbåt

1 underofficer, en underofficerskorpral och 6 eldare.

Hvad de öfrige underofficerarne beträffade, toges äfven de mycket

mera än förr i anspråk genom den betydligt ökade undervisning och

praktiska utbildning, som numera komme manskapet till del. Härtill

komme äfven uppgiften att undervisa och öfva den växande kontingenten

beväringsmän. Den korta tid, som i vårt klimat kan användas för

praktiska öfningar och utbildning af flottans manskap och beväring,

utgjorde ett hinder för att låta den ena skolan eller utbildningskurs en

följa efter den andra. Flere af dessa skolor och kurser måste följaktligen

till stor del pågå samtidigt. Så vore t. ex. fallet med skjutskolan,

expeditionerna med skeppsgossefartygen, mineringsöfningarna och

exercis fartyget för rekryter, hvartill snart borde komma en torpedskqla.

De omnämnda öfningarna infölle också delvis samtidigt med de förberedande

öfningarna med de värnpligtige. På alla dessa ställen fordrades

öfvade underofficerare, och detta föranledde, att brist på sådana gjorde

sig ganska känbar äfven under fredstid.

Kostnaderna för den föreslagna ökningen af underofficerscorpsen hade

marinförvaltningen, under förutsättning, att samtliga tillkomne underofficerare

skulle vara af 2:a graden, beräknat på följande sätt:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Skeppsgosse
corpsen.

1 underofficer, fast lön....................................

» beklädnadsersättning..........

........................ kr.

720: —

......................... »

200: —

Summa kr.

’ 920: —

28 underofficerare d:o ...........

........................ »

25,760: —

= kr.

26,680: —

dagaflöning till 1 maskinistunderofficer å

1: 50 .......................................................... kr. 547: —

dagaflöning till 16 d:o.................................. » 8,760: —

utginge å varfvets stat. Deremot borde

af aflöningsanslaget bestridas dagaflöning

till 1 underofficer ål: — ......... » 365: —

dagaflöning till 11 underofficerare å 1: — » 4,015: —

4,380: —

med afdrag af dagaflöning om bord för 90

dagar ......................................................... » 1,080: — kr, 3,300: —

Summa kr. 29,980: —

Genom den föreslagna ökningen af underofficerscorpsen skulle äfven

en ökad utgift uppkomma från naturaunderliållsanslaget. Då underofficerarne

vore berättigade till portion in natura eller deremot svarande

ersättning, och då denna sistnämnda syntes böra bestämmas till 62 öre

per dag, skulle enligt marinförvaltningens beräkning ifrågavarande ökade

utgift för de nye underoffieerarne komma att uppgå till 6,562 kronor

70 öre.

Marinförvaltningen hade utarbetat förslag till stat för den tillökade

underofficerscorpsen, och hade departementschefen icke funnit något att

erinra mot berörda förslag.

Skeppsgossecorpsen, hvars ändamål vore att bilda rekryter för komplettering

af sjömanscorpsen, bestode enligt den år 1876 faststälda staten

af 280 nummer. Till 1877 års Riksdag hade gjorts framställning om

höjning af skeppsgossarnes antal till 400 med deraf föranledd ökning

af det för aflöning åt skeppsgossecorpsen i stat anvisade belopp. Framställningen

hade af Riksdagen bifallits, och genom kongl bref den 14

juni 1878 hade föreskrifvits, att ökningen från 280 till 400 skulle ske

successivt under åren 1878, 1879 och 1880. Emellertid hade förändrade

förhållanden inträdt i afseende på behofvet af rekryter vid sjömans
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

corpsen, Indika förhållanden föranledt, att genom kongl. bref den 20 februari

1880 corpsens nummerstyrka bestämts till 300, dock med föreskrift

tillika, att chefen för flottans militärpersonal skulle, i sammanhang med

den berättelse öfver personalens tjenstbarhet, som det jemlikt gällande

instruktion ålåge honom att årligen afgifva, äfven yttra sig om och i

hvad mån förändring i den sålunda faststälda nummerstyrkan kunde

finnas af förhållandena påkallad. Då erfarenheten under de närmast

derefter följande åren visat, att antalet karlskrifne skeppsgossar i allmänhet

öfverskridit antalet afgångne vid matroskompanierna, hade genom

kongl. bref den 10 augusti 1883 antalet af de gossar, som det

året finge antagas, bestämts till högst 40. Antagningsåldern, som förut

varit bestämd till 13—15 år, hade vid nu ifrågavarande tidpunkt och

ända till år 1894 varit bestämd till 14-^— 16 år. Anställningen såsom

skeppsgosse hade afsetts att räcka 4 år. År 1892 hade vidtagits åtgärder

för att öka nummerstyrkan till den i stat bestämda, eller 400,

och densamma hade under åren 1892—1896 utgjort i medeltal 332.

Genom kongl. bref den 10 oktober 1894 hade beträffande antagningsåldern

införts den ändrade bestämmelse, att gosse för att kunna

ifrågakomma till antagning skulle vid utgången af det år, hvarunder

antagningen skett, hafva fylt 16 år, men vid sjelfva antagningen ej

hafva uppnått 18 års ålder. Denna förändring, som hade medfört en

afsevärd minskning i kostnaderna för skeppsgossarnes utbildning genom

utbildningstidens förkortande från 4 till 2 år samt stält i utsigt möjligheten

att årligen kunna karlskrifva ett större antal skeppsgossar än

förut, hade ansetts kunna vidtagas med hänsyn till den utveckling, folkskolebildningen

numera ernått, hvarigenom en del af de skolkunskaper,

som dittills bibringats eleverna i skeppsgosseskolan, kunde af dessa erhållas

i folkskolorna.

Emellertid hade antalet af dem, som sökte anställning vid skeppsgossecorpsen,

under de senaste åren nedgått på ett sätt, som ingifvit farhågor

beträffande institutionens förmåga att på ett tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift att lemna behöfligt antal rekryter till den del af sjömanscorpsen,

som vore afsedd att hufvudsakligen kompletteras med karlskrifna

skeppsgossar. Under åren 1893—1897 hade i medeltal endast

105 gossar om året blifvit antagna, och vakanserna vid skeppsgossecorpsen

utgjorde, om man toge den i stat bestämda nummerstyrkan till

utgångspunkt, den 10 sistlidne oktober 176, och detta oaktadt vid ett

par tillfällen gossar blifvit godkände, ehuru de ej innehaft den stadgade

minimiåldern. Med anledning häraf hade stationsbefälhafvarne vid flottans

stationer anmodats att inkomma med yttrande, huruvida några särskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

åtgärder kunde vidtagas i syfte att underlätta rekryteringen för skeppsgossecorpsen.

De framställningar, som i nämnda hänseende inkommit

från stationsbefälhafvarne, hade derefter varit öfverlemnade till marinförvaltningen

och chefen för flottans stab, hvilka afgifvit utlåtanden

i ämnet.

Bland de förslag, som af de hörda myndigheterna framställs för

vinnande af det åsyftade ändamålet, är det ett, hvilket synes särskildt

förtjent af uppmärksamhet.

Då det onekligen vore af stor vigt, att skeppsgosseinstitutionen på

allt sätt befrämjades, så att den på ett verksamt och mera regelbundet

sätt än för närvarande måtie kunna bidraga till fyllande af vakanserna

inom sjömanscorpsen, vore det nödvändigt att söka göra anställningen vid

skeppsgossecorpsen mera begärlig. Det kraftigaste medel härtill borde väl

vara att åt skeppsgossarne bereda bättre aflöningsvilkor än de nuvarande,

som med hänsyn till det sjunkande .penningvärdet och ökade tillfällen

till arbetsförtjenst för ynglingar, som uppnått den för inträde vid corpsen

numera stadgade lägsta ålder, måste synas föga lockande. Hela den

kontanta aflöning, som tillkomme skeppsgossarne, utgjordes nemligen

af den i staten för corpsen upptagna dagaflöningen af 2 öre för hvarje

gosse.

Enär en höjning af denna aflöning icke läte sig genomföra utan

ökad kostnad, såvida corpsens i stat bestämda nummerstyrka bibihölles

oförändrad, hade det blifvit ifrågasatt att söka åstadkomma denna höj

ning genom att minska nummerstyrkan. Stationsbefälhafvaren i Karlskrona

hade redan i den berättelse angående militärpersonalens tjenstbarhet,

som han jemlikt föreskrift i reglementet för flottan afgifvit den 24

november 1896, gjort en framställning i antydda syfte. Stationsbefälhafvaren

hade der anfört, att flera skäl syntes tala för en förändring af skeppsgossecorpsens

nummerstyrka. Enligt senaste årens erfarenhet syntes ringa

utsigt förefinnas för att corpsens styrka skulle kunna uppbringas till den

i staten bestämda siffran af 400; och om corpsens styrka uppbringades

dertill, blefve utrymmet i kasernen knappt, då hänsyn toges till möjligheten

att bereda gossarne trefnad inom kasernen. I samma mån som

skeppsgossecorpsens styrka ökades, blefve också behofvet af särskildt

exercishus för skeppsgossarne större. Äfven den för gossarnes öfning

till sjös erforderliga materielen behöfde tillökning med flera fartyg af

Najadens och Gladens storlek, om antalet skeppsgossar fyldes till det

i stat bestämda. Stationsbefälhafvaren hade jemväl erinrat, att rekryteringen

mötte svårighet i följd deraf, att den nuvarande aflöningen, 2

öre om dagen, vore för liten för gossar af 16—18 års ålder.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

Med hänsyn till nämnda förhållanden hade stationsbefälhafvaren

ifrågasatt, huruvida det ej vore skäl att minska corpsens i stat bestämda

nummerstyrka, 400, till 320 och i sammanhang härmed öka dagaflöningen

till 10 öre. Om corpsen minskades, kunde inom kasernen göras

anordningar, hvilka icke kunde genomföras, så länge styrkan vore bestämd

till 400. Antalet skeppsgossar, som borde vara i stat upptaget,

hade här satts till 320 under antagande, att sjömanscorpsen derigenom

årligen skulle kunna tillföras omkring 150 karlskrifna gossar, äfvensom

med hänsyn dertill, att, efter inom kasernen genomförda erforderliga

anordningar för gossarnes trefnad och undervisning, utrymme derstädes

kunde beredas för högst detta antal. 320 gossar kunde äfven inrymmas

om bord å öfningsfartygen Najaden, Gladan, Falken, Snappopp och Skirner

eller ock om bord å 2 fartyg af Najadens cert tillsammans med

Gladan och Falken. Beträffande dagaflöningen hade förutsatts, att den

borde utgå med samma belopp, 10 öre om dagen, äfven under den tid,

skeppsgossarne vore om bord å öfningsfartygen, och att den komme att

utgå af aflöningsanslaget, så att öfningsanslaget ej betungades dermed.

Uti yttrande den 20 oktober 1897 hade stationsbefälhafvaren i

Karlskrona dels åberopat sin nyss anförda framställning, dels i samma

ämne ytterligare andragit: att genom nummerstyrkans nedsättande till

320 visserligen antalet af dem, som årligen karlskrefves, komme att

blifva mindre, än om corpsens nummerstyrka bibehölles vid 400; att

det emellertid i fråga om både resultat och moral säkerligen vore

bättre att söka åstadkomma en organisation, som kunde under alla förhållanden

genomföras än att bibehålla en, som icke lemnade på långt

när det resultat, som vore afsedt att vinnas, och som, ju längre den

bibehölles, verkade mera och mera demoraliserande på corpsen såsom

sådan; att den nu utgående dagspenningen, 2 öre per man med 2 öres

tillägg för korpraler, vore alldeles för låg, om man ville erhålla verkligt

starka och dugtiga ynglingar; att en 15 å 16 års yngling numera kunde,

åtminstone sommartiden, påräkna 50 öres daglön och derutöfver, som

utgjorde hans behållning, då han vore fritt född, klädd och hyst hos

föräldrar eller målsmän; samt att en förhöjning till 10 öre af dagspenningen

med 5 öres tillökning åt korpral derför icke syntes öfverdrifven.

Marinförvaltningen och chefen för flottans stab hade förklarat sig

instämma i stationsbefälhafvarens förslag rörande såväl minskning af

nummerstyrkan som höjning af dagaflöningen.

Derest dessa förslag godkändes, skulle aflöningskostnaden för skeppsgossecorpsen

komma att utgöra

Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Civilstaten.

dagaflöning för 304 gossar å 10 öre i 12 mån. kr. 11,096

» » 16 d:o (korpraler) å 15 » » »_»_876

Om från denna summa droges nuvarande aflöningskostnad.

.......................................................................................... ):)

Summa kr. 11,972: —

3,212: —

erhölles kr. 8,760: —,

utvisande det belopp, hvarmed aflöningsanslaget behöfde ökas för att

medgifva den föreslagna ökningen i skeppsgossarnes dagaflöning.

Å andra sidan borde likväl erinras, att genom den ifrågasatta

minskningen af corpsens nummerstyrka från 400 till 320 en besparing

komme att uppstå derigenom, att utgifterna skulle nedgå

å anslaget till beklädnad...................................... med kr. 5,600: —

och å » )> naturaportion.................................... » » 14,775: 20

eller tillsammans kr. 20,375: 20,

hvadan .......................................................................................... * H?615: 20

komme att besparas å sammanlagda kostnaderna för skeppsgossecorpsen.

För egen del hade departementschefen icke funnit något att erinra

mot stationsbefälhafvarens ifrågavarande förslag.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona hade med

skrifvelse den 20 oktober 1897 jemte eget utlåtande öfverlemnat en af

extra ordinarie kammarskrifvarne vid stationen gjord och af yttrande

från stationens räkenskapskontor beledsagad underdånig ansökning, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke till de extra

ordinarie tjenstemän vid flottan, som behöfde inkallas till tjenstgöring,

för de tider, ersättning för förordnande i högre grad icke åtnjötes, en

ersättning, beräknad efter 900 kronor per år, borde utgå, hvilket

ansetts kunna åstadkommas genom höjande af det enligt gällande stat

för flottans civilstat Karlskrona station anvisade belopp till gratifikationer

åt extra ordinarie tjenstemän samt för vård af arkiven från nuvarande

1,600 kronor till 5,000 å 6,000 kronor.

Till stöd för denna framställning hade sökandena hufvudsakligen

anfört följande.

Uti alltsedan år 1876 utfärdade stater för flottans stationer hade

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän anvisats, hvad Karlskrona

station beträffade, ett årligt belopp af 1,600 kronor, af hvilka

medel likväl enligt kongl. bref den 31 januari 1879 i främsta rummet

skulle utgå ett belopp af 100 kronor till en tjensteman af civilstaten

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

för vård af stationens arkiv, hvarefter ett belopp af 1,500 kronor om

året funnits att disponera till nämnda gratifikationer.

Vid Karlskrona station vore för närvarande anstälde 12 extra ordinarie

tjenstemän, af bvilka dock den äldste, som innehade ständigt

förordnande under vakans med åtnjutande af en ledig kammarskrifvarelön,

icke borde bland de extra ordinarie tjenstemännen inräknas.

Vid fördelningen af nämnda till gratifikationer åt extra ordinarie

tjenstemän disponibla belopp både så plägat tillgå, att stationens räkenskapskontor

hvarje månad bos stationsbefälbafvaren föreslagit utbetalning

af ett visst gratifikationsbelopp för arbetsdag att utgå till de

extra ordinarie tjenstemännen för de dagar under månaden, en hvar af

dem tjenstgjort utan att innehafva förordnande att bestrida ordinarie

tjenst; och både detta gratifikationsbelopp så beräknats, att anslaget

skulle kunna räcka till för hela året. Erfarenheten hade emellertid

visat, att under sökandenas tjenstetid gratifikationsbeloppet sällan kunnat

öfverstiga 1 krona 50 öre per dag, men väl att under de senare åren,

eller från och med år 1892, anslaget icke ens lemnat tillgång till en

gratifikation af 1 krona per arbetsdag under hela året, utan hade de

extra ordinarie tjenstemännen måst tjenstgöra en eller flera månader

hvarje år utan ringaste ersättning.

Genom en af stationsbefälbafvaren den 28 februari 1885 till stationens

räkenskapskontor utfärdad note både föreskrifvits, att räkenskapskontoret

icke borde inkalla extra ordinarie tjenstemän till tjenstgöring

i vidsträcktare mån, än att en såsom skälig angifven ersättning

af 1 krona 50 öre per dag kunde beredas. Denna föreskrift hade af

räkenskapskontoret plägat så tillämpas, att förslag till antagning af

extra ordinarie tjenstemän till stationsbefälbafvaren afgifvits endast i

den mån behofvet af ökade arbetskrafter gjort sig särskildt gällande,

hufvudsakligen till följd af vakanser inom staten, hvadan extra Ordinarie

tjenstemän vid Karlskrona station aldrig antagits utöfver behofvet.

Af hvad som förekommit vid föregående tillfällen, då fråga varit om

förbättring af extra ordinarie kammarskrifvarnes ekonomiska vilkor,

framginge ock, att så väl stationsbefälbafvaren som räkenskapskontoret

ansåge det nuvarande antalet extra ordinarie tjenstemän vid Karlskrona

station oundgängligen nödvändigt för göromålens ostörda gång under

de förhållanden, som nu, under fredstid, vore rådande.

I ännu högre grad skulle det, enligt sökandenas förmenande, visa

sig vara af behofvet påkalladt att ega tillgång till dessa arbetskrafter

vid inträffande mobilisering eller i krigstid, då göromålen vid stationen

komme att i högst väsentlig mån ökas och tillika flera af de ordinarie

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och. möjligen äfven af de extra ordinarie tjenstemännen komme att beordras

till sjötjenstgöring. Fördelen af att vid dylika tillfällen, då

personalombyte å respektive platser ej borde ega rum, ega tillgång

till med göromålen förtrogne tjenstemän läge i öppen dag, likasom ock

fördelen af att hafva tillgång till dylika tjenstemän för fyllande af såväl

under freds- som krigstid uppkommande vakanser inom civilstaten.

Dylika vakanser inträffade emellertid icke ofta inom en jemförelsevis

så liten stat som flottans civilstat, och i följd deraf blefve tjenstetiden

såsom extra ordinarie mycket lång och ansåges härefter ej kunna

beräknas understiga 10—15 år. Att under en så lång tid nödgas tjenstgöra

en del af året utan någon ersättning och den öfriga delen mot

en ersättning så ringa, att den ej räckte ens till de oundgängligaste

lefnadsbehofven, måste ovilkorligen verka nedstämmande på sinnet, i synnerhet

som skuldsättning vore för de fleste af ifrågavarande tjenstemän

enda utvägen att anskaffa nödiga existensmedel, då — äfven om

tillfällen till erhållande af extra inkomster oftare erbjöde sig, än hvad

nu vore fallet — de likväl icke kunde begagna sig af dylika tillfällen,

emedan de under hela året vore inkallade till tjenstgöring vid flottan.

Jemfördes de extra ordinarie tjenstemännens vid flottan ställning

med de extra ordinarie tjenstemännens ställning vid andra statens verk,

framginge, att de förstnämnde vore i alla afseenden de sämst lottade. Så

åtnjöte t. ex. vid postverket de extra ordinarie tjenstemän, som vore

inkallade till ständig tjenstgöring, ett arfvode på stat af minst 900

kronor för år räknadt. Vid tullverket uppbure de s. k. biträdande

kammarskrifvarne ett årligt arfvode af 1,400 kronor, och de extra

ordinarie tjenstemännen vid telegrafverket aflönades vid tjenstgöring

med 90 kronor i månaden. Vid samtliga dessa tre verk vore tillika,

sedan de ordinarie tjenstemännens antal numera ökats, icke blott utsigterna

till befordran betydligt större än för de extra ordinarie tjenstemännen

vid flottans civilstat, utan ock aflöningsförmånerna i ordinarie

grad högre än vid sistnämnda stat.

Det hade visserligen blifvit föreslaget att genom vikariatsersättningarnas

höjande bereda någon förbättring i de extra ordinarie tjenstemännens

ekonomiska ställning, och en sådan förbättring skulle blifva

ganska afsevärd för dem bland ifrågavarande tjenstemän, som under

längre tid af året innehade förordnanden å ordinarie tjenst. För dem

åter, som endast kortare tid innehade sådana förordnanden och dock

under hela året vore inkallade till tjenstgöring, syntes höjandet af

vikariatsersättningen icke ensamt kunna åstadkomma önskvärd förbättring

af den ekonomiska ställningen. Om deremot, samtidigt med att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

arfvodet höjdes för bestridande af ordinarie tjenstemans befattning,

jemväl anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman ökades,

skulle, förutsatt att denna ökning af gratifikationsanslaget ej blefve

alltför ringa, målet vara vunnit.

I sitt yttrande öfver förevarande ansökning hade räkenskapskontoret

vid Karlskrona station upplyst, bland annat, att under den för de flesta

expeditioner vid stationen gemensamma arbetstiden från klockan 9 före

middagen till klockan 2 efter middagen samtlige tjensteman, såväl

ordinarie som extra ordinarie, vore tillstädes; och hade kontoret af

anstäld beräkning öfver tillgången på och behofvet af civile tjensteman

vid stationen funnit det nuvarande antalet extra ordinarie tjenstemän

för göromålens behöriga gång fortfarande erforderligt.

Stationsbefälhafvaien, hvilken icke funnit något att erinra vid den

i ansökningen lemnade utredning beträffande de extra ordinaire karnmarskrifvarnes

tjenstgöring och den ersättning, som derför kunde påräknas,

hade vid sin skrifvelse i ämnet fogat en tablå öfver de nuvarande e. o.

kammarskrifvarnes vid stationen årliga inkomster från antingen till och

med år 1896, utvisande, att den högsta årliga inkomst, som uppburits,

med iuberäkning af vikariatsarfvoden, icke uppgått till mer än 904

kronor, samt i öfrigt anfört: att han låtit sig angeläget vara att icke

antaga flera e. o. kammarskrifvare, än som med hänsyn till tjenstegöromålens

behöriga gång varit nödvändigt; att, äfven om genom anbefaldt

regelbundet eftermiddagsarbete arbetsproduktion från stationens civile

tjenstemän kunde ökas, antalet e. o. sådana tjenstemän likväl icke kunde

minskas utan fara att till följd af sjökommendering, sjukdom och dylikt

vikariaten finge lemnas i alltför ovana händer, samt att, för att en hvar

af de e. o. kammarskrifvarne skolat under de senare fyra åren kunnat

erhålla 900 kronor årligen, det skulle hafva erfordrats högst 4,208

kronor 64 öre och lägst 3,433 kronor 51 öre eller i medeltal 3,717

kronor 7 öre årligen; på grund hvaraf stationsbefälhafvaren hemstält,

att, för beredande af en årlig ersättning till de e. o. kammarskrifvarne

vid stationen af 900 kronor, det i stat för flottans civilstat vid stationen

anvisade belopp till gratifikationer åt e. o. tjensteman samt för vård af

arkiven, nu utgörande 1,600 kronor om året, måtte höjas med 3,400

kronor till 5,000 kronor.

Sedan detta ärende blifvit till marinförvaltningen öfverlemnadt för

utlåtandes afgifvande, hade marinförvaltningen fått mottaga en af stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Stockholm till förvaltningen

aflåten skrifvelse, hvarmed sistnämnde stationsbefälhafvare jemte eget

utlåtande öfverlemnat en hos honom af e. o. kammarskrifvarne vid sta
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tionen gjord och. af yttrande från stationens räkenskapskontor åtföljd

framställning, att stationsbefälhafvaren ville söka utverka höjande af de

för stationens e. o. tjensteman hittills anvisade gratifikationsmedel till

efter nuvarande förhållanden lämpadt belopp.

I denna skrifvelse hade sökandena hufvudsakligen anfört följande.

Det för ifrågavarande ändamål stationen i stat anvisade belopp 800

kronor, deraf 100 kronor utginge för arkivets vård, hade ingått i staten

med förstnämnda siffra allt sedan år 1875. Vid den tiden kunde möjligen

beloppet med hänsyn såväl till det ringa antalet e. o. tjenstemän som

till den omfattning, hvari deras tid och arbete då tagits i anspråk,

hafva varit väl afpassadt. Numera svarade det föga mot de e. o. tjenstemännens

insatser i arbetet för flottan. För närvarande funnes 9 e. o.

kammarskrifvare vid stationen, af hvilka likväl en uppehölle ordinarie

befattning med åtnjutande af de för denna anvisade löneförmåner. Utginge

man sålunda från 8 såsom de e. o. kammarskrifvarnes antal, så

belöpte, om de tillgängliga gratifikationsmedlen dem emellan lika fördelades,

87 kronor 50 öre på en hvar af dem såsom godtgörelse för

året. Jemförda med e. o. tjenstemän inom en del andra statens verk,

stode sökandena långt efter i fråga om löneförmåner. Beloppet af deras

medelinkomst framginge af en ansökningen bilagd tablå och torde i jemförelse

med de inom andra verk anstälde e. o. tjenstmännens aflöning

väcka icke blott förvåning, utan medkänsla. Ty det måste anses hårdt

att under 14 års tid derutöfver gå och vänta på en ordinarie inkomst

af 1,500 kronor och under dessa år för sitt arbete erhålla, med inberäkning

af vikariatsarfvoden, icke fullt 347 kronor i medeltal om året.

Att erhålla annan verksamhet vid sidan af tjensten vid flottan vore

svårt med hänsyn såväl till den faststälda arbetstiden vid stationen som

till den sökandena åliggande skyldigheten att genast efter anmodan

mottaga ledigt förordnande vid flottan, äfven om det blott vore för

några dagar. Snar förbättring af sökandenas ekonomiska vilkor vore

af nöden, hvadan de anhölle, att stationsbefälhafvaren ville söka utverka,

att de för stationens e. o. tjenstemän hittills anvisade gratifikationsmedel

blefve höjda till ett efter nuvarande förhållanden lämpadt belopp.

Med vitsordande af de utaf sökandena åberopade förhållanden hade

räkenskapskontoret vid stationen i afgifvet yttrande påpekat, bland annat,

att af sökandena de båda äldste innehaft sin anställning i omkring 14 år

och den yngste i omkring 5 år, men att, då afskedstagande vid viss ålder

ej vore obligatoriskt för tjenstemän vid flottans civilstat, det icke vore

osannolikt, att ännu åtskilliga år komme att förflyta, innan de äldste

vunne fast anställning, och bättre stälde sig icke utsigterna för den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

yngste. Behofvet af e. o. tjensteman vore oafvisligt. Deras antal vid

flottans härvarande station vore det minsta, som erfordrades för göromålens

något så när obehindrade fortgång. Det syntes billigt, att så

pass gamla och i allmänhet väl qvalificerade tjenstemän som sökandena

erhölle skälig ersättning för den tid, de offrade, och det arbete, de utförde

åt staten under sin e. o. tjenstetid. Fördenskull hemstälde

räkenskap skontoret, att gratifikationsbeloppet i stat, arfvode för vården

af stationens arkiv oberäknadt, måtte föreslås till 2,000 kronor, sålunda

fördeladt, att till stationsbefälhafvarens disposition stäldes 1,500 kronor

och till varfschefvens 500 kronor.

Stationsbefälhafvaren vid flottans härvarande station hade godkänt

den för framställningen anförda motivering, men hade icke funnit det

åsyftade målet kunna nås vare sig genom inrättande af flera nya ordinarie

tjenster eller genom gratifikationsmedlens höjande till föreslaget

belopp. Efter utredning af behofvet af e. o. tjenstemän under fred

och vid mobilisering hade stationsbefälhafvaren förklarat sig anse, att,

för att stationens personal skulle vara fullständig under alla eventualiteter,

antalet e. o. tjenstemän borde utgöra minst nio. Dessas aflöning

borde enligt stationsbefälhafvarens åsigt ordnas på samma sätt, som

användts för att förse vapnet med behöfligt antal läkare. Liksom stipendier

utginge till läkarestipendiaterna, hvilka likväl icke derför hade

annat åliggande än att mottaga förordnanden till tjenstgöring i land

eller om bord, så borde åt de e. o. tjenstemännen förskaffas beredskapsarfvoden,

mot hvilkas åtnjutande de dock skulle vara skyldiga till daglig

tjenstgöring. Stationsbefälhafvaren har derför hemstält, att marinförvaltningen

måtte utverka, att 9 arfvoden å 500 kronor hvartdera blefve

anvisade såsom beredskapsarfvoden till e. o. tjenstemän.

För egen del hade marinförvaltningen anfört följande.

Det syntes vara uppenbart, att biträde af extra ordinarie tjenstemän

vid flottans stationer vore till synnerligen afsevärd omfattning behöfligt.

Att vid sådant förhållande låta dem nöjas med en godtgörelse, ringare

än som kunde anses skälig i förhållande till det af dem utförda arbetet,

vore hvarken billigt eller klokt och kunde icke heller försvaras med de

extra ordinarie tjenstemännens utsigter till befordran, hvilka, efter hvad

erfarenheten visat, vore både aflägsna och ovissa. Å andra sidan syntes

likväl icke vara rigtigt att vid bestämmande af ersättning åt de extra

ordinarie tjenstemännen utgå från något visst belopp såsom lämplig

aflöning för alla, vare sig ett visst belopp för hvarje arbetsdag eller

ett beredskapsarfvode å 500 kronor eller en ersättning efter 900 kronor

för år räknadt. Sådant skulle vara att principielt förändra deras ställ
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning, att i viss mån göra dem till ordinarie tjensteman och dermed på

en punkt af civilstatens organisation vidtaga en ändring, hvilken icke

syntes vara att tillråda utan i sammanhang med en omorganisation af

denna stat i det hela. Särskildt ansåges det olämpligt att fastställa ett

belopp af 900 kronor för år såsom ersättning till extra ordinarie tjensteman,

så länge det nuvarande förhållandet qvarstode, att sådan tjensteman,

när han förrättade lägsta gradens tjenst, icke kunde enligt §

112 mom. 6 i reglementet för flottan, lur delen, uppnå högre aflöning

än 750 kronor för helt år. Den tanke, som låge till grund för den

nuvarande anordningen att låta ersättningen till extra ordinarie tjenstemännen

utgå i form af gratifikationer, syntes vara den, att man genom

möjligheten att utdela ett större belopp till den duglige och flitige skulle

blifva i tillfälle att åt flottan förvärfva goda tjenstemannaämnen, medan

uti gratifikationens nedsättande eller i det fullständiga uteblifvandet deraf

skulle ligga ett medel att rätta eller aflägsna den, som till äfventyrs

visat sig mindre lämplig för flottans tjenst. I enlighet härmed syntes

gratifikationerna icke böra utgå efter en gång för alla gifven tariff,

utan alltid, inom de gränser medelstillgången utstakade, tilltagas i förhållande

till det utförda arbetets omfång och beskaffenhet. Denna

grundtanke syntes det marinförvaltningen, så länge flottans civilstat

bibehölles vid sin nuvarande organisation, icke vara skäl att öfvergifva.

Men för densammas tillämpning på ett billighetskrafvet något så när

tillfredsställande sätt funne marinförvaltningen, såsom genom den i

ärendet förebragta utredning syntes vara till fullo ådagalagdt, erforderligt,

att anvisningen i stat för ifrågavarande ändamål höjdes.

Hvad anginge det belopp, hvarmed höjning borde ske, hade marinförvaltningen,

som icke delade stationsbefälhafvarens i Karlskrona uppfattning,

att höjningen borde afse beredande af en årlig ersättning åt

extra ordinarie kammarskrifvarne af 900 kronor för år, ansett det åsyftade

ändamålet i fråga om nyssnämnda station kunna uppnås genom

höjande af ifrågavarande anvisning med 2,900 kronor till 4,500 kronor.

För Stockholms station hade marinförvaltningen ansett det af stationsbefälhafvaren

såsom erforderligt beräknande beloppet kunna skäligen

jemkas så, att anvisningen höjdes med 2,200 kronor till 3,000 kronor.

För genomförande af hvad marinförvaltningen sålunda föreslagit

erfordrades, att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater

höjdes med 5,100 kronor.

Departementschefen förklarade sig för egen del på de af marinförvaltningen

anförda skäl förorda bifall till nämnda embetsverks förslag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

Uti skrifvelse den 29 september 1897 både medicinalstyrelsen an- Läkarestaten

fört, att den betydliga tillökning, flottans fartyg under senaste tider

erhållit, jemte deraf följande talrikare sjöexpeditioner föranledt, att en

höjning i antalet läkarestipendier vid flottan, hvilket genom kongl. bref

den 21 december 1871 ökats från tio till femton, deraf enligt kongl.

brefvet den 21 maj 1875 sju utginge med 600 kronor och öfriga åtta

med 500 kronor, numera blifvit af nöden. Sålunda hade under år 1897,

sedan alla flottans läkarestipendiater blifvit disponerade för sjötjenstgöring,

ytterligare två af arméns fältläkarestipendiater måst anlitas för

flottans behof, hvilket icke kunnat ske utan svårighet, enär arméns

fältläkarestipendiater samtidigt varit starkt anlitade, så att vid ett par

tillfällen alla disponibla fältläkarestipendiater varit kommenderade. På

grund häraf hade medicinalstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta proposition, att en förhöjning af 2,800 kronor måtte

beviljas i anslaget till läkarestipendier vid flottan, hvarigenom dessa

stipendiers antal skulle komma att ökas med fem, deraf tre till högre

belopp, 600 kronor, och två till lägre belopp, 500 kronor, och samtliga

stipendier sålunda komma att uppgå till tjugo, deraf tio till högre och

tio till lägre belopp.

Öfver denna framställning hade marinförvaltningen afgifvit infordradt

utlåtande, och, enär behofvet af ökadt antal läkarestipendier vid

flottan vitsordats af medicinalstyrelsen, hade förvaltningen, då dessa stipendier

bestredes från anslaget till aflöning för flottans corpser och

stater, hemstält, att framställningen måtte på det sätt bifallas, att Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen äska för ifrågavarande ändamål en förhöjning

i nyssnämnda anslag med 2,800 kronor.

För egen del har departementschefen förklarat sig anse det genom

den i ämnet förebragta utredning vara ådagalagdt, att en ökning af

antalet läkarestipendier vid flottan vore af behofvet påkallad, och i afseende

å det föreslagna antalet af ytterligare fem dylika stipendier, af

hvilka tre skola utgå med 600 kronor och två med 500 kronor, hade

han icke något att erinra. I öfverensstämmelse härmed hade förslag

till ny stat för Kongl. flottans läkarestat blifvit upprättadt.

Marinförvaltningen hade uti skrifvelse den 10 september 1897 an- Ansiagsfört,

att, om gällande stater toges till utgångspunkt skulle för alla till beloppen‘

anslagstiteln aflöning för flottans corpser och stater hänförliga utgifter

under år 1899 erfordras tillhopa 1,878,348 kronor 20 öre.

Om från nämnda summa droges 1898 års anslag

Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

till aflöning för flottans corpser och stater ... kronor 1,720,952: —

1898 års anslag till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län ............................................ » 114,000: —

samt tillgången i följd af vakanser m. m. beräknades

till Vä mera än för år 1898 eller till..... » 43,396: 20

= kronor 1,878,348: 20,

skulle, under förutsättning att icke någon ändring i nu gällande stater

vidtoges, för år 1899 icke erfordras någon ökning i förevarande anslag.

Enligt de på grund af planen för genomförande af 1887 års organisation

af sjömanscorpsen beräknade förändringarna i afseende å en del

anslag under femte hufvudtiteln skulle anslaget till vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län å 114,000

kronor i mån af afgången å reserv- och indragningsstaterna kunnat

successivt nedbringas, så att det med år 1895 skulle nedgått till 43,189

kronor. Någon reduktion af anslaget hade emellertid hittills icke kunnat

ega rum och kunde så mycket mindre ifrågasättas för år 1899, som

uti den ofvan meddelade beräkningen anslaget till aflöning för flottans

corpser och stater kunnat upptagas till sitt af senaste Riksdag med 11,100

kronor reducerade belopp endast derigenom, att tillgången i följd af

vakanser m. m. beräknats till öfver Vs mera än nästföregående år eller

till 43,396 kronor 20 öre.

Enligt marinförvaltningens förslag skulle således anslaget för aflöning

till flottans corpser och stater kunna i riksstaten för år 1899 uppföras

med samma belopp som i staten för innevarande år, eller till

1,720,952 kronor. Marinförvaltningen hade emellertid härvid icke kunnat

taga i betraktande den förändring af förevarande anslags belopp, som

påkallades af de förslag, som i det föregående framstälts rörande sjömanscorpsen,

underofficerscorpsen, skeppsgossecorpsen, civilstaten och

läkarestaten.

Derest'' förslaget angående förändrad organisation af sjömanscorpsen

vunne bifall, skulle, på sätt som redan anförts, uppkomma en minskning

af utgifterna från detta anslag till sjömanscorpsen af 35,737 kronor 50 öre.

Deremot skulle de öfriga förslagens godkännande medföra ökad

utgift från aflöningsanslaget, nemligen

för underofficerscorpsen med............................................ kronor 29,980: —

» skeppsgossecorpsen » ............................................. » 8,760: —

» civilstaten » » 5,100: —

» läkarestaten » » 2,800: —

eller med tillhopa kronor 46,640

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6. 27

Om härifrån droges nyssnämnda minskning i utgifterna

för sjömanscorpsen......................................... kronor 35,737: 50

visade sig den erforderliga ökningen i anslaget till

aflöning för flottans corpser och stater blifva... » 10,902: 50,

eller i jemnadt tal 10,900 kronor.

Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställningar angående

sjömanscorpsen och skeppsgossecorpsen innebära betydande fördelar

och finner den föreslagna ökningen af underofficerscorpsen vara af förhållandena

betingad, har ansett sig böra i hufvudsak förorda bifall till

hvad Kongl. Maj:t beträffande nämnda corpser föreslagit.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle den nya staten för sjömanscorpsen

tillämpas, så snart och i den mån behöfliga medel för genomförande

af de föreslagua förändringarna i nämnda corps organisation

blefve tillgängliga genom afgång från de permitterade årsklasserna.

Men utskottet anser, att, då jemväl till täckande af de förhöjningar,

som utskottet tillstyrker i staterna för underofficers- och skeppsgossecorpserna,

annan tillgång lärer saknas, för så vidt icke sådan beredes genom

den tillökning i aflöningsanslaget af 3,000 kronor, som utskottet

utöfver den för flottans civilstat afsedda summan 5,100 kronor, här

nedan föreslår, eller genom annan besparing, som kan på det ifrågavarande

anslaget uppstå, vid godkännandet af de föreslagna staterna

för sjömans-, underofficers- och skeppsgossecorpserna bör stadgas det

förbehåll, att detsamma må tillämpas endast så snart och i den mån

anslaget till aflöning för flottans corpser och stater dertill lemnar tillgång.

Nu gällande stat för flottans civilstat antogs redan vid 1874 års

riksdag, och således innan den år 1876 påbörjade allmänna löneregleringen

för statens civile embets- och tjenstemän företogs. Sedan dess

har nämnda stat icke blifvit rubbad. Genom antagandet af densamma

indrogos ej mindre än sexton förutvarande ordinarie tjenstebefattningar,

hvarigenom det blef nödvändigt att i allt större utsträckning anlita

extra ordinarie tjenstemän. Det för dessas aflönande i staten upptagna

gratifikationsanslaget, 2,400 kronor för båda stationerna tillhopa, synes

emellertid vara alltför knappt tilltaget. Enligt hvad den i statsrådsprotokollet

lemnade utredning utvisar, uppgår nemligen den proportionerliga

andel af gratifikationsanslaget, som kan för ett år tillkomma en

hvar af de extra ordinarie kammarskrifvarne vid Karlskrona station till

endast 136 kronor 36 öre och vid Stockholms station till ej mer än

87 kronor 50 öre. Äfven om vikariatsarfvodena tagas i beräkning,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

synas aflöningsvilkoren vara alltför oförmånliga för dessa tjensteman,

hvilka äro ålagda en ganska trägen daglig tjenstgöring och hvilka i följd

af personalens fåtal ega så ringa utsigt till befordran, att de ibland

först efter fjorton år kunnat erhålla en med 1,500 kronor aflönad ordinarie

befattning. Jemväl af den i statsrådsprotokollet intagna uppgift

om de lönevilkor, som tillkomma de i andra statens verk t. ex. postverket,

tullverket, telegrafverket m. fl. anstälda extra ordinarie tjenstemän,

af hvilka fordras enahanda kompetensvilkor och ungefär lika stor

arbetsprodukt som af de extra ordinarie kammarskrifvarne vid flottans

stationer, framgår att de sistnämndes aflöning är jemförelsevis mycket

låg. Utskottet kan, med hänsyn till hvad sålunda åberopats, icke underlåta

att finna Kongl. Maj:ts förevarande framställning af förhållandena

påkallad.

Hvad beträffar Kongl. Maj:ts förslag angående läkarestaten, har

utskottet deremot icke kunnat finna det vara genom den förebragta utredningen

ådagalagdt, att inrättandet af nya läkarestipendier vid flottan

är erforderligt, helst som antalet af flottans läkarestipendiater hittills

synes hafva under endast ett år visat sig otillräckligt och bristen under

nämnda år ej varit större, än att den kunnat afhjelpas genom anlitandet

af endast två af arméns fältläkarestipendiater; och anser sig utskottet

på grund häraf icke kunna förorda Kongl. Maj:ts i detta afseende framstälda

förslag.

Då utskottet sålunda funnit sig böra i hufvudsak tillstyrka bifall

till hvad Kongl. Maj:t angående sjömans-, underofficers- och skeppsgossecorpserna

samt civilstaten föreslagit, men ansett Kongl. Maj:ts framställning

angående ökadt antal läkarestipendier icke böra af Riksdagen

bifallas, samt för sistnämnda ändamål ett utgiftsbelopp af 2,800 kronor

finnes upptaget uti den i statsrådsprotokollet meddelade beräkning öfver

den erforderliga förhöjningen af ifrågavarande anslag, skulle således,

vid godkännande af utskottets ofvanberörda mening, den sammanlagda

höjningen af anslaget till aflöning för flottans corpser och stater kunna

från af Kongl. Maj:t äskade 10,900 kronor nedbringas till 8,100 kronor.

Emot förslaget angående användningen af anslaget till ersättning

för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län har utskottet icke haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen må godkänna förändrad stat

för flottans på det i härvid fogade bilaga n:o 1 omförmälda

sätt omorganiserade sjömanscorps, sådan denna

stat finnes detta utlåtande bifogad (bil. n:o 2), att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

tillämpas så snart och i den mån anslaget till aflöning

för flottans corpser och stater dertill lemnar tillgång;

2:o) att Riksdagen må godkänna förändrad stat

för flottans underofficerscorps af den lydelse, bilagan

n:o 3 vid detta utlåtande utvisar, att tillämpas så

snart och i den mån anslaget till aflöning för flottans

corpser och stater dertill lemnar tillgång;

3:o) att Riksdagen må godkänna förändrad stat

för flottans skeppsgossecorps af den lydelse, bilagan

n:o 4 vid detta utlåtande utvisar, att tillämpas så

snart och i den mån anslaget till aflöning för flottans

corpser och stater dertill lemnar tillgång;

4:o) att Riksdagen må medgifva, att i gällande

stat för flottans civilstat anvisningen till gratifikationer

åt extra ordinarie tjenstemän samt för vård af

arkiven må höjas för Karlskrona station med 2,900

kronor till 4,500 kronor och för Stockholms station

med 2,200 kronor till 3,000 kronor;

5:o) att Kongl. Majrts i punkten 5:o under femte

hufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning

angående flottans läkarestat icke må af Riksdagen

bifallas;

6:o) att, vid bifall till hvad utskottet under momenten

l:o, 2:o, 3:o, 4:o och 5:o här ofvan föreslagit,

Riksdagen må höja anslaget till aflöning för flottans

corpser och stater, nu 1,720,952 kronor, med 8,100

kronor till 1,729,052 kronor; samt

7:o) att Riksdagen må medgifva, att hvad af anslaget

till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län

icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut

bör inräknas bland tillgångarna till aflöning

för flottans corpser och stater, måtte få likasom föregående

år användas för fyllande af behofvet under

denna anslagstitel år 1899.

Pensionering af reservbefäl.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med uteslutande

ur riksstaten af det under femte hufvudtiteln uppförda anslag till pen
-

Angående uteslutande

ur

riksstaten af

anslag härtill

m. m.

18.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

sionering af reservbefäl, medgifva, att de reservofficerare, som hädanefter

antoges vid flottan, måtte, derest de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet,

som nu vore eller framdeles kunde för sådana reservofficerare

varda stadgad, efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 29—35) har statsrådet och chefen för

sjöförsvarsdepartementet i denna fråga anfört följande.

Sedan 34 reservunderlöjtnanter i flottan, anstälde i nämnda egenskap

enligt bestämmelserna i kong!, kungörelsen den 13 juli 1887, hos

Kongl. Maj:t anhållit om vidtagande af sådana ändringar i nu gällande

föreskrifter rörande pensionering af reservofficerare, att desse, såväl de

redan anstälde som de, hvilka framdeles komme att i samma egenskap

anställas, kunde komma i åtnjutande af det pensionsbelopp, som vid

aflåtande af proposition om anslag för ändamålet till 1887 års Riksdag

beräknats, eller 300 kronor årligen från 55 års ålder eller ock af motsvarande

kapital, hade departementschefen den 14 januari 1897 anmält

detta ärende till Kongl. Maj:ts pröfning och dervid erinrat, hurusom,

efter det Riksdagen år 1887 beviljat ett anslag af 6,400 kronor (förslagsanslag,

högst) för reservbefälets pensionering, genom nyss nämnda

kungörelse af den 13 juli 1887 angående utbildande af reservbefäl för

flottan föreskrifvits bland annat:

att för hvarje reservofficer marinförvaltningen skulle i någon af

staten kontrollerad ränte- och kapitalförsäkringsanstalt vid hans antagande

till reservunderlöjtnant af derför i stat anvisade medel insätta

för den som uppnått 22 år.......................... 543 kronor,

» » » » 23 T>......................... 573 »

» » » » 24 »........................ 603 »

» » » » 25 »........................... 639 »

för att derigenom efter reservofficerens val bereda honom antingen den

lifränta eller det kapital, som för den verkstälda inbetalningen kunde

erhållas, vare sig vid 55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens

insättande derom hos marinförvaltningen framstält särskild begäran, vid

tidigare ålder, dock ej före uppnådda 40 lefnadsår;

att då reservofficer uppnått 40 års ålder, meddelades honom af

Kongl. Maj:t, på anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare, afsked

ur tjensten, dervid han, om han utan anmärkning fullgjort de honom

enligt kungörelsen ålagda skyldigheter, egde att genom stationsbefälhafvarens

försorg utfå den handling, som berättigade honom att erhålla

lifränta eller kapital; samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

att, derest reservofficeren skulle försumma någon af de enligt § 8

i kungörelsen honom åliggande skyldigheter eller under sin tjenstskyldighetstid

blifva straffad för brott, som medförde förlust af medborgerligt

förtroende, skulle han, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare,

och sedan i förra fallet undersökning om försummelsen

vid stationens krigsrätt egt rum, blifva af Kongl. Maj:t, derest försummelsen

eller förbrytelsen pröfvades böra dertill föranleda, förklarad från

sin anställning i flottans reserv skild, i hvilket fall han skulle vara

förlustig förenämnda förmån af lifränta eller kapital.

Departementschefen hade vidare erinrat, att de insättningar, om

hvilka i kungörelsen förmäldes, skett i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockholm, och att, till följd af de förändringar, som efter

år 1887 inträffat i såväl räntefot som dödlighetsprocent, dåmera, på sätt

sökandena anfört, en reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insattes

573 kronor, vid 55 års ålder skulle erhålla endast 187 kronor 25 öre

i årlig lifränta i stället för afsedda 300 kronor.

Då man år 1887 tydligen utgått från den uppfattningen, att en

pension af 300 kronor från 55 års ålder vore en lämplig godtgörelse

för den tidsuppoffring och den tjenstgöringsskyldighet, som en reservofficer

hade att underkasta sig, hade departementschefen ansett sig, vid

nu nämnda förhållande, böra föreslå en förändring i bestämmelserna

om reservbefälets pensionering, hvarigenom pensionerna kunde uppbringas

till det år 1887 afsedda beloppet. I sådant afseende hade

departementschefen föreslagit, att årliga insättningar skulle verkställas

i stället för den insättning, som nu skedde på en gång, och hemstält,

att, för genomförande af detta förslag, proposition måtte aflåtas till

Riksdagen om anslagets höjande från 6,400 kronor till 10,000 kronor,

i sammanhang hvarmed anslaget borde förändras till reservationsanslag.

Sedan, i öfverensstämmelse härmed, proposition i ämnet blifvit till

Riksdagen aflåten, hade Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1897 anfört,

bland annat, att Riksdagen i anledning af de förhållanden, som föranledt

den gjorda framställningen, velat ifrågasätta, om det icke skulle

både vara enklare och för staten billigare att låta pensionerna, dock till

belopp af högst 300 kronor, utgå direkt från anslag under riksstatens

nionde hufvudtitel, t. ex. förslagsanslaget till pensionering af flottans

befäl och underbefäl med vederlikar, hvarvid icke borde finnas något

hinder att jemväl i detta fall låta pensionens belopp blifva beroende af

det antal år, hvarunder reservofficeren utan anmärkning tjenstgjort, samt

att Riksdagen derför icke velat bifalla ifrågavarande framställning om

förhöjning i anslaget till pensionering af reservbefäl och anslagets upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förande såsom reservationsanslag, innan en utredning i berörda syfte

blifvit verkstäld, hvilken utredning jemväl borde omfatta motsvarande

förhållanden vid armén.

En sådan utredning, som omförmäldes i Riksdagens berörda skrifvelse,

hade departementschefen, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,

låtit verkställa genom professorn vid generalstaben

P. G. Rosén.

Utskottet tillåter sig att beträffande innehållet af nämnda utredning

hänvisa till statsrådsprotokollet, hvarest för desamma finnes utförligt

redogjordt.

Departementschefen har vidare anfört, att han lika med chefen för

landtförsvarsdepartementet ansåge att af den verkstälda utredningen

framginge, att det enklaste och på samma gång för statsverket billigaste

sättet för beredande af lifränta åt reservofficerare vore, att staten sjelf

öfvertoge pensioneringen. Han ansåge sig derför böra tillstyrka, att

med afseende å reservofficerare i flottan, hvilka hädanefter komme att.

utnämnas, det nu stadgade sättet för beredande af lifränta åt sådana

officerare icke vidare skulle tillämpas, utan desse i stället, likasom

reservofficerare vid armén enligt det af chefen för landtförsvarsdepartementet

framlagda förslag måtte tillförsäkras rätt att, under förutsättning

att de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet, som nu vore eller framdeles

kunde varda för dem stadgad, vid fylda 55 år under sin återstående

lifstid komma i åtnjutande af pension från statsverket till belopp

af 300 kronor årligen. I afseende å de reservofficerare, för hvilka

inbetalning för beredande af lifränta redan skett, skulle, på sätt chefen

för landtförsvarsdepartementet redan erinrat, någon pension icke förekomma;

dock syntes det böra ifrågasättas, huruvida icke i en framtid

fylnad i lifräntan till 300 kronor borde beredas dem af statsmedel, en

angelägenhet, som emellertid lämpligen borde då i hvarje särskildt. fall

afgöras.

Då Riksdagen gillat af Kongl. Maj:t föreslaget förändradt sätt för

beredande af pensioner åt arméns reservofficerare, bygdt på samma

grunder, som nu föreslagits skola blifva gällande beträffande flottans

reservofficerare, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna.

3:o. Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget

till beklädnad åt. sjömans- och skeppsgossecorpserna med 18,450

kronor till 286,550 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet (sid. 35) erinrat,

att derest det framlagda förslaget angående ändrad organisation af sjömanscorpsen

vnnne bifall, deraf föranleddes en ökad utgift af 24,050

kronor från anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,

hvaremot den jemväl föreslagna minskningen af skeppsgossecorpsens nummerstyrka

skulle medföra en minskning af utgifterna från samma anslag

med 5,600 kronor, hvadan, under förutsättning af bifall till båda

dessa förslag erfordrades, att ifrågavarande anslag, som i riksstaten för

innevarande år upptagits till 268,100 kronor, blefve ökadt med 18,450

kronor.

Utskottet, som under punkten l:o härofvan tillstyrkt Kongl. Maj:ts

förslag beträffande förändrad organisation af sjömans- och skeppsgossecorpserna,

hemställer,

att, vid bifall till hvad utskottet i punkten l:o föreslagit,

Riksdagen må höja reservationsanslaget till

beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna med

18,450 kronor till 286,550 kronor.

Naturaunderhåll.

4:o. Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att portionsersättning

till underofficer vid flottan, hvilken begagnade sig af

sin författningsenliga rätt till sådan ersättning, finge utgå med 62 öre

för hvarje portion samt att denna förmån måtte få af vederbörande

tillgodonjutas från och med början af innevarande år.

I detta ämne innehåller statsrådsprotokollet (sid. 35—37) följande.

Hos marinförvaltningen hade stationsbefälhafvaren vid flottans station

i Karlskrona anhållit om utverkande deraf, att flottans till ersättning

för naturaportion i land berättigade underofficerare, måtte från och

Bih. till Riksd. Prot. 18D8. 4 Sami. 1 Åfd. 6 Häft. 5

Ökning af

detta anslag.

[9.]

Angående höjning

af portionsersättning.

[10.]

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

med början af år 1898 tills vidare bekomma 62 öre för hvarje portion;

och hade stationsbefälhafvaren i sådant afseende anfört: att den ersättning

för naturaportion i land, hvilken tillkomme flottans underofficerare,

under femårsperioden 1893—1897 vid stationen utgått år 1893 med

45 öre, år 1894 med 43 öre, år 1895 med 44 öre, år 1896 med 48 öre

och år 1897, då kongl. brefvet den 13 mars 1896 angående 10 procents

tillägg för portionstillagning vunnit tillämpning, med 50,6 öre, eller i

medeltal med 46,i öre; att 1897 års Riksdag beträffande portionsersättningen

åt underofficerare vid armén medgifvit, att densamma finge från

och med början af sistnämnda år tills vidare utgå med 62 öre för hvarje

portion; att skilnad en i fråga om portionsersättning mellan arméns och

flottans underofficerare således syntes ganska betydlig, men att likhet

mellan båda i detta hänseende måste anses synnerligen önskvärd; samt

att, derest den sålunda föreslagna förändringen komme till stånd, utgiften

för portionsersättning till underofficerarne vid Karlskrona station,

hvilken utgift under femårsperioden 1892—1896 i medeltal bestigit sig

till 22,032 kronor 65 öre för år, skulle komma att för år 1899 uppgå

till i rundt tal 29,600 kronor.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 10 september 1897 förklarat

sig finna denna framställning synnerligen beaktansvärd. Vid

Stockholms station hade, enligt hvad marinförvaltningen i denna skrifvelse

meddelat, under femårsperioden 1893—1897 priset å proviantportion

i land utgjort 57 öre år 1893, 51 öre år 1894, 43 öre år 1895,

46 öre år 1896 och 51,7 öre år 1897, eller i medeltal 49,7 öre. En

till 62 öre för hvarje portion höjd portionsersättning till flottans underofficerare

skulle efter enahanda beräkningsgrund som den af stafionsbefälhafvaren

i Karlskrona använda medföra, hvad anginge Stockholms

station, att den för femårsperioden 1892—1896 till i medeltal 13,980

kronor 60 öre om året uppgående utgiften å denna titel komme att

stiga till 17,439 kronor 80 öre.

Den nu ifrågasatta förhöjningen skulle alltså föranleda en ökad

utgift af tillsammanlagdt 11,026 kronor 50 öre, eller i rundt tal 11,000

kronor.

Då portionsersättningen bestredesjaf anslaget till naturaunderhåll,

som vore förslagsanslag, ansåge departementschefen någon förhöjning

af dettas belopp för ifrågakomna ändamål icke vara af nöden, men

deremot syntes Riksdagens medgifvande till att portionsersättningen

finge bestämmas till 62 öre för hvarje portion vara erforderligt. Marinförvaltningen

hade ock hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen

i sådant syfte.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

På sätt departementschefen förut påvisat skulle de framstälda förslagen

rörande sjömanscorpsen och underofficerscorpsen jemväl föranleda

ökning af utgifterna från detta anslag, hvaremot förslaget rörande

skeppsgossecorpsen skulle medföra någon minskning af samma utgifter.

Då emellertid ökningen i utgifter endast successivt komme att inträda,

ansåge sig departementschefen icke heller med afseende härå böra ifrågasätta

någon höjning af anslaget, helst den från detta anslag utgående

kostnaden för uppfordrade båtsmän vid stationerna, hvilken under åren

1891—1896 i medeltal för år beräknats för 350 man till 61,540 kronor,

komme att minskas i den mån uppfordringen af båtsmän till följd af

båtsmanshållets nu påskyndade vakanssättning upphörde. Enär emellertid

marin förvaltningens framställning angående beloppet af den till

underofficerarne utgående portionsersättning syntes välgrundad, ville

departementschefen förorda förslaget derom och erinrade, att Riksdagen

år 1876 i sammanhang med löneregleringen för underofficerscorpsen

medgifvit förmånen af portionsersättning att utgå från anslaget till

naturaunderhåll.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning angående höjande af portionsersättning

i land för flottans underofficerare till samma belopp, som

medgifvits för underofficerarne vid armén, synes utskottet välgrundad,

hvadan utskottet finner sig böra tillstyrka bifall till densamma. Då

utskottet emellertid anser, att beslutet härom bör erhålla så vidt möjligt

liknande affattning som Riksdagens nästlidet år fattade beslut angående

portionsersättningens höjande för arméns underofficerare, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att ersättning för

naturaportion i land, beräknad efter hittills gällande

grunder, må, der sådan ersättning författningsenligt

ifrågakommer, till underofficerare vid flottan från och

med början af innevarande år och tills vidare utgå

med 62 öre för hvarje portion.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget

till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför

med 193,500 kronor till 450,000 kronor.

Angående

ökning af

detta anslag.

[ll.]

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående denna framställning innehåller statsrådsprotokollet (sid.

38) följande.

Förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför hade år 1893 bestämts till nuvarande belopp

256,500 kronor. Utgifterna från detta anslag hade utgjort år 1894

kronor 238,525: 45, år 1895 kronor 507,608: 12 och år 1896 kronor

472,115: 40. Då med den växande folkmängden antalet värnpligtige

tillhörande flottan ökades och vapenöfningen ombord, om den skulle

vara till nytta, ej kunde till sin omfattning minskas, syntes det icke

vara möjligt att i någon väsentligare mån inskränka utgifterna från detta

anslag under hvad de för de båda sist nämnda åren utgjort, och ansåge

departementschefen det derför vara skäl att höja ifrågavarande anslag

till ett belopp, som närmare än det nuvarande motsvarade utgifterna.

I samband härmed har utskottet förehaft till behandling, hvad

Riksdagens år 1897 församlade revisorer i sin berättelse öfver granskningen

af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896

anfört angående sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning

derför, och som i berörda berättelse återfinnes under § 4 vid femte

hufvudtiteln (sid. 120—122), hvarest revisorerna yttra följande.

I sammanhang med den redogörelse, som af sistlidet års revisorer

lemnats för det under femte hufvudtiteln upptagna förslagsanslaget »Sjöbeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför)), hade uttalats

den förmodan, att ifrågavarande anslag, hvilket för år 1895 öfverskridits

med 251,108 kronor 12 öre, äfven för år 1896 skulle komma

att visa sig långt ifrån tillräckligt till fyllande af de behof, för hvilka

detsamma toges i anspråk.

Denna förmodan hade till fullo besannats, ity att anslaget för år

1896 utvisade en brist af ej mindre än 215,615 kronor 40 öre.

Äfven för innevarande år komme, efter all sannolikhet, anslaget att

högst väsentligt öfverskridas; och kunde, enligt revisorerne meddelade

uppgifter, bristen beräknas komma att uppgå till omkring 220,000 kronor.

Denna omständighet, att under trenne på hvarandra följande år anslaget

i fråga öfverskridits med högst ansenliga belopp, syntes häntyda på,

att dess nuvarande storlek ej vore lämpligen afpassad efter beloppet

af de utgifter, som skulle med anslaget bestridas; och revisorerne hade

af denna anledning ansett sig böra något närmare beröra de förhållanden,

som betingat anslagets otillräcklighet, då häraf kunde hemtas ledning

för bedömandet, huru den önskvärda öfverensstämmelsen emellan

anslagets kredit- och debetsidor fördelaktigast skulle kunna åvägabringas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

Orsakerna till öfverskridandet af nämnda anslag — hvilket till sitt

nuvarande belopp, 256,500 kronor, faststälts i 1894 års riksstat — vore

hufvudsakligen att söka dels uti den omständigheten, att sjöbeväringens

antal för de senare åren varit ganska väsentligt större än för 1894,

dels ock deruti, att de öfningar, som sjöbeväringen underginge, numera

vore afsevärdt dyrbarare än hvad förut varit fallet.

I förstnämnda hänseende erinrades, att, sjöbeväringen, som år 1894

utgjort 1,214 man, under de trenne senare åren uppgått till

år 1895 ................................................................ 1,519 man

» 1896 ................................................''................ 1,469 »

» 1897 ............................................................... 1,646 »

Vidare borde uppmärksammas, att denna ökning i sjöbeväringens

hela antal särskildt återverkat på antalet af de sjöbeväringsmän, hvilka

undergått öfning tillsammans med stammen, enär den andra afdelningen

af sjöbeväring, den som öfvades vid någon af flottans stationer, vore

till sin storlek allt fortfarande ungefär densamma som år 1894.

Till närmare upplysning härom meddelades följande uppgifter:

År 1894.

631 man, öfvade 90 dagar i land, 583 man, öfvade 60 dagar i

land och 30 dagar ombord.

År 1895.

630 man, öfvade 90 dagar i land, 889 man, öfvade 90 dagar ombord,

med undantag af ett mindre antal, som öfvats 30 å 40 daga.i

i land.

År 1896.

650 man, öfvade 90 dagar i land, 819 man, öfvade 90 dagar ombord,

med undantag deraf, att hälften öfvats under 14 dagar och ett

mindre antal i 30 dagar i land.

År 1897.

711 man, öfvade 90 dagar i land, 909 man, öfvade 90 dagar ombord,

med undantag af 87 man, som öfvats under 30 dagar vid mineringsöfning

å stationen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hvad sedermera beträffade kostnaderna för sjöbeväringens vapenöfningar,

borde beaktas, att dessa under senare åren betydligt ökats

derigenom, att i följd af organisationen af flottans bemanning större del

af beväringen numera måste öfvas tillsammans med stammen å sjögående

fartyg, i stället för att såsom förut undergå öfning å stillaliggande

logementsfartyg eller i land. Den skilnad i kostnader, som häraf uppkommit,

måste vara ganska afsevärd, hvilket kunde skönjas deraf, att,

enligt uppgifter för 1895, eller det sista året för hvilket uppgifter i

förevarande hänseende varit för revisorerne tillgängliga, dagkostnaden

för sjöbeväringsman, som samöfvats med stammen, utgjort 3 kronor

84 öre, medan motsvarande kostnad för öfning i land belöpt sig till

endast 2 kronor 43 öre.

Vid jemförelse med utgifterna för beväringsmans öfning vid hären

framstode än skarpare kostbarheten af sjöbeväringens vapenöfningar.

Dagkostnaden för beväringsmans öfning vid härens olika vapen utgjorde,

enligt uppgifter likaledes för år 1895:

vid kavalleriet ....

» artilleriet ........

» fortifikationen

» irängen ...........

)) infanteriet........

2,28 kronor.

1,83 »

1,98 ))

1,95 ))

1,78 ))

Det vore under angifna förhållanden från besparingssynpunkt af ej

ringa vigt, att vid flottan vapenöfvades endast så stort antal beväring,

som med hänsyn till flottans eget behof kunde anses erforderligt.

I detta hänseende syntes nu gällande bestämmelser rörande dem,

som skulle vid flottan vapenöfvas, mindre tillfredställande redan så till

vida, att antalet sjöbeväringsmän ej vore fixeradt, såsom i fråga om

beväringsmän vid härens specialvapen vore fallet.

Ett sådant fixerande borde dock utan olägenhet kunna ega rum,

då flottans materiel ej kunde beräknas tillväxa snabbare, än att bemanningsförhållandena,

särskildt hvad beväringen beträffade, kunde hinna

tid efter annan derefter jemkas.

Derigenom skulle ock blifva möjligt att vid statsregleringarne med

större noggrannhet än för närvarande beräkna den lämpliga storleken

af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar.

Den nuvarande anordningen vore äfven från den synpunkten olämplig,

att den dyrbara vapenöfningen vid flottan ej, i den mån önskvärd t vore,

komme försvaret till godo. Så länge alla å sjömanshus inskrifne egde

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

att fullgöra sin värnpligt vid flottan, måste nemligen enligt revisorernas

åsigt den möjlighet vara för lianden, att till sjöbeväringen komme att

hänföras personer, hvilka i följd af brist på sjövana ej vore i stånd

att tillgodogöra sig öfningen till sjös, och det förtjenade i detta afseende

att exempelvis framhållas, att, enligt meddelad uppgift, af 878

å sjömanshus inskrifne och vid flottan under innevarande år med stammen

samöfvade beväringsmän 134 man, d. v. s. omkring 15 procent,

förut icke tjenstgjort till sjös.

En reglering af sjöbeväringsförhållandena i ofvan antydd rigtning

skulle väl komma att förorsaka ökning i antalet beväringsmän, som

skulle vid infanteriet vapenöfvas, men denna ökning skulle sannolikt

för hvarje särskildt truppförband komma att begränsas till några få

man och således blifva utan någon som helst betydelse för öfningsförhållandena

vid nämnda vapenslag.

Med hänsyn till den stora vigt, som nu berörda förhållanden egde

ej blott från ekonomisk synpunkt utan jemväl i försvarshänseende,

hade revisorerne ansett sig böra å desamma fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Med anledning af detta revisorernas yttrande hafva marinförvaltningen

och chefen för flottans stab i ämnet afgifvit utlåtanden, hvilka

finnas bifogade revisorernas berättelse (sid. 519—520 och sid. 530—

532) samt äro af följande innehåll.

Marinförvaltningen yttrar, att densamma, med anledning af hvad

revisorerne anfört om öfverskridandet af förslagsanslaget till sjöbeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför, allenast

hade att meddela, att embetsverket i skrifvelser den 18 september 1896

och den 10 september 1897 med förslag en hvar till beräkning af utgifterna

under 5:te hufvudtiteln för 2:a året derefter anmält, att utgifterna

under ifrågavarande anslagstitel uppgått år 1895 till 503,152

kronor 12 öre och år 1896 till 472,115 kronor 40 öre, allt för den

händelse denna anmälan skulle finnas böra föranleda framställning om

höjande af de för ändamålet i riksstaten upptagna förslagsanslag å

256,500 kronor. För öfrigt hänvisade marinförvaltningen till den af

chefen för flottans stab i ärendet afgifna V. P. M.

Chefen för flottans stab har i V. P. M. anfört följande:

Ehuru, såsom statsrevisorerna anfört, det vore synnerligen önskvärdt

att liksom för härens specialvapen kunna fixera antalet beväringsmän,

som årligen skulle vapenöfvas vid flottan, skulle detta för närvarande

möta ganska stora svårigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

40 ,

Under det att arméns numerär såväl på fredsfot som krigsfot vore

till siffran bestämd, och sålunda det antal beväringsmän, som årligen

skulle inskrifvas vid specialvapnen, för att fylla deras mobiliseringsbehof,

blefve en enkel räknefråga, stälde sig förhållandena väsentligt

olika i fråga om flottans beväring, i det att flottans bemanningsbehof

ökades, intilldess flottan erhållit hela den för landets försvar från sjösidan

erforderliga materielen, hvarförutom flottans mobiliseringsbehof af

beväring rönte inflytande icke blott af bemanningsbehofvet i sin helhet,

utan äfven af de åtgärder, som vidtoges för att tillförsäkra flottan det

för dess mobilisering erforderliga antalet stampersonal.

Härtill komme, att det till härens specialvapen bestämda antalet

beväringsmän uttoges endast bland vid inskrifningen tillstädeskomne

värnpligtige, hvilka så godt som uteslutande tillhörde landets bofasta

befolkning, och af hvilka blott en ringa och på förhand beräknelig

procent uteblefve från den kort efter inskrifningen skeende vapenöfningen.

Ej heller mötte någon svårighet att beräkna, hvilket antal

af de sålunda vapenöfvade, som vid mobilisering behöfde inkallas, för

att behofvet skulle blifva fyldt.

Som emellertid den tjenstgöring, hvartill beväringsmän ombord å

flottans fartyg vid mobilisering måste användas, i allmänhet vore af

den natur, att endast de, som under föregående tjenstgöring såsom sjöfolk

ombord å handelsfartyg eller uti samband med sjöyrket stående

yrken förvärfvat sig en viss sjövana, hunne under 90 dagars vapenöfning

bibringas den för örlogstj ensten erforderliga utbildningen, läte

det sig icke göra att uteslutande eller till större delen fylla flottans

behof af värnpligtige bland landets bofasta befolkning, utan vore flottan

hänvisad till att till öfvervägande del fylla sitt behof af beväring till

sjötjenst genom å sjömanshus inskrifne värnpligtige.

Enligt från sjömanshusen inkomna uppgifter hade under åren 1892

—1895 af de å sjömanshus inskrifne, som varit mellan 20 och 35 år,

68 å 70 proc. varit använda till utrikes sjöfart. Som följd häraf hade

ock en anmärkningsvärdt stor procent af de å sjömanshus inskrifne

värnpligtige underlåtit att i laga ordning inställa sig till vapenöfning

under fredstid.

Af de å sjömanshus inskrifne, som under hvartdera af åren 1890

—1897 inskrifvits för att vapenöfvas vid flottan, hade sålunda endast

respektive 31,o, 32,3, 34,8, 37,o, 30,5, 44,i, 44,4 och 44,9 proc. i laga

ordning instält sig till vapenöfning det år de blifvit inskrifne, hvarförutom

af de under föregående åren uteblifne i medeltal omkring 5

proc. årligen instält sig.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

Inställelseprocenten hade ock vexlat betydligt inom olika inskrifningsområden.

Sålunda hade instält sig till vapenöfning från Vesternorrlands

regementes inskrifningsområde år 1896 blott 9,5 proc., under

det att inställelseprocenten från Bohusläns regementes södra bataljonsområde

år 1895 hade varit 86,6 proc.

Härvid vore ytterligare att märka, att bland de å sjömanshus inskrifne,

som instälde sig till vapenöfning vid flottan, omkring 18 proc.

utgjordes af dels fiskare och dels andra personer, hvilka enligt de för

inskrifning å sjömanshus för närvarande gällande något sväfvande bestämmelserna

låtit inskrifva sig utan att egna sig åt sjöfart, hvadan

procenten af de egentligen sjöfarande, som instälde sig till de årliga

vapenöfningarne, i verkligheten stälde sig ännu lägre än ofvan angifvits.

I sammanhang härmed borde nämnas, att ofvannämnde fiskare m. fl. i

allmänhet väl tillgodogjort sig den erhållna utbildningen, samt att, om

genom dessas inskrifning å sjömanshus antalet, som årligen vapenöfvats

vid flottan, blifvit i någon mån ökadt, hade flottan på samma gång

tillförts en kontingent vapenöfvade beväringsmän, som vid mobilisering

vore säkrare påräknelig än de sjöfararande beväringsmännen. Hvad

beträffade antalet sjömanshusskrifne, som lavartdera af åren 1890—

1897 inskrifvits såsom vapenöfningsskyldige i flottans beväring, hade

detta varit ganska konstant och utgjorde respektive 1426, 1483, 1634,

1554, 1461, 1457, 1583 och 1570 eller i medeltal 1521 man årligen.

Att antalet, som instält sig till vapenöfning, under senare åren ökats,

berodde sålunda icke på att större antal blifvit inskrifne, utan på att

en större procent af de inskrifne börjat iakttaga inställelse till vapenöfning.

Att det vid bestämmandet af det antal, som årligen borde vapenöfvas,

jemväl vore nödvändigt att taga hänsyn till den förändring i

materiel, som under den närmaste framtiden kunde emotses, syntes

framgå deraf, att om mobiliseringsbehofvet ökades och med anledning

deraf ett i samma förhållande ökadt antal beväringsmän årligen behöfde

uttagas att vapenöfvas vid flottan, fordrades en tid af 8 år, innan 1

uppbådets 8 klasser vid mobilisering kunde lemna den önskade ökningen

i tillgång.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge stabschefen framgå, att om

det vore vanskligt att beräkna, hvilket antal af de å sjömanshus inskrifne

beväringsmännen, som instälde sig till de årliga vapenöfningarne

under fredstid, äfvensom hvilket antal af de sjömanshusskrifne vid

flottan vapenöfvade beväringsmännen, som vid mobilisering inom erforderlig

tid komme att inställa sig å flottans stationer, vore det än vanskBih.

till Ihksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ligare att fixera det antal å sjömanshus inskrifne, som årligen borde

uttagas för att såsom beväringsmän vapenöfvas vid flottan.

Härtill komme, att, om sjöförsvaret skulle kunna fylla sin uppgift

vid landets försvar, måste flottans stridsfartyg erhålla den för dem

erforderliga beväringen under de första mobiliseringsdagarna, redan

innan bärens beväringsmän börjat inställa sig å de för dem bestämda

samlingsplatserna. För att tillförsäkra att den sålunda erforderliga

beväringsstyrkan städse vid mobilisering skulle blifva i tid tillgänglig

å flottans stationer, måste det ur försvarssynpunkt vara synnerligen

angeläget att årligen vapenöfva så stor styrka beväring, att behofvet i

behörig tid kunde fyllas genom inkallande af 1 uppbådets beväring.

En minskning af antalet beväringsmän, som årligen vapenöfvades vid

flottan, borde derföre ifrågakomma först efter en grundlig utredning af

alla på tillgång och behof af beväring för flottan inverkande förhållanden.

En sådan utredning påginge för närvarande i flottans stab, och toges

dervid jemväl under ompröfning, hvilka åtgärder, som lämpligen skulle

kunna vidtagas till förekommande af de af Riksdagens revisorer anmärkta

förhållandena.

Slutligen ville stabschefen anmärka, att antalet ej å sjömanshus inskrifne

värnpligtige, som årligen skulle inskrifvas till fästningstjenst

eller särskild tjenst vid flottan — och som vore af sedda att vid mobilisering

fylla behofvet af beväring för befästningarne vid Karlskrona

samt af vissa yrkesmän å flottans stationer och varf — vore fixeradt

och uttoges enligt samma bestämmelser, som gälla för uttagning till

härens specialvapen.

Såsom af chefens för flottans stab utlåtande framgår, har antalet

å sjömanshus inskrifne värnpligtige, hvilka skola vid flottan vapenöfvas,

under åren 1890—1897 vexlat mellan 1,426 och 1,634 samt utgjort

i medeltal årligen 1,521. Af detta antal har dock, med tillägg af de

under ett föregående år uteblifne, som sedermera instält sig, ofta

föga mer än en tredjedel och allra högst 49,9 procent, eller knappast

hälften, infunnit sig vid vapenöfningarna. Då första uppbådet af

denna beväring på grund af ofvannämnda medeltal borde kunna beräknas

utgöra omkring 12,168 man, eller, med beräkning af vanlig

afgångsprocent för dödsfall, utflyttning ur riket m. m., omkring 10,029

man, kan likväl af dessa icke mera än omkring en tredjedel eller i

rundt tal 3,300 man antagas skola tillstädeskomma vid inkallelse för

mobilisering. Enligt hvad utskottet inhemtat, utgör det antal värnpligtige,

före detta stamanstälde oräknade, som flottan vid sådant till
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

fälle skulle behöfva, med inräknande af ersättningspersonal omkring

3,500 man. Det af .Riksdagens Revisorer påvisade missförhållande synes

derför icke kunna vinna rättelse med mindre än att ändring vidtages

i gällande värnpligtslag med dithörande författningar. Då emellertid,

enligt hvad af chefens för flottans stab åberopade promemoria framgår,

en utredning för närvarande pågår, dervid jemväl tages under

ompröfning, hvilka åtgärder som lämpligen må kunna vidtagas, till förekommande

af de af Riksdagens Revisorer anmärkta förhållandena, har

det icke synts utskottet för närvarande erforderligt att föreslå någon

särskild framställning till Kongl. Maj:t i frågan.

Hvad derefter angår den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen i förslagsanslaget

till sjöbeväringens vapenöfningar m. m., så anser utskottet,

att denna höjning för närvarande, och innan kändt är, hvartill nämnda

utredning kommer att leda, bör kunna begränsas till 93,500 kronor,

och att anslaget således bör höjas till 350,000 kronor.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må vid revisorernas omförmälda

framställning för närvarande låta bero; och

b) att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må på

det sätt bifallas, att Riksdagen höjer förslagsanslaget

till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning derför, nu 256,500 kronor, med 93,500

kronor till 350,000 kronor.

Skeppsgosseskolan.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva sådan Angående

ändring i staten för skeppsgosseskolan, att rektor vid skolan måtte ega ^"”härför*

rätt till ålderstillägg med 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst- fl2.]

göring och med ytterligare 500 kronor efter 10 års väl vitsordad

tjenstgöring.

Till statsrådsprotokollet (sid. 38—40) har departementschefen i

detta ämne anfört följande:

Hos Kongl. Maj:t hade rektor vid skeppsgosseskolan anhållit, att

den lönetillökning med 250 kronor, som enligt den för skeppsgosseskolan

gällande stat tillkomme nämnda skolas rektor efter 5, 10, 15

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och 20 års tjenstgöring, måtte så förändras, att rektor efter 5 och 10

års tjenstetid erhölle lönetillökning med 500 kronor.

Till stöd för denna framställning hade rektor hufvudsakligen anfört

följande.

Lefnadskostnaderna hade i allmänhet och särskildt i Karlskrona

ökats i hög grad sedan den tid, då de nu gällande lönebeloppen faststäldes,

och detta vore i synnerligen hög grad fallet med hyrorna för

bostadslägenheter. De allmänna läroverkens ordinarie lärare, med hvilka

rektorn vid skeppsgosseskolan syntes kunna likställas, hade 4 lönetillökningar

med 500 kronor, och till följd af klassernas storlek inom

skeppsgosseskolan hade dess rektor en lika ansträngande tjenstgöring

som de nämnde lärarne. För att skeppsgosseskolans verksamhet skulle

kunna lemna ett tillfredsställande resultat, kräfdes af dess rektor icke

allenast kunskaper och organisatorisk förmåga, utan ock kraft och ungdomlig

spänstighet samt ett sådant vetenskapligt intresse, att han

beaktade vexlingen inom lärobokslitteraturen och derur kunde göra

urval samt genom eget författarskap komplettera densamma för skeppsgosseskolans

säregna behof. För denna skolas bästa måste det således

i allmänhet vara önskvärdt, att rektor efter en längre tids arbete derstädes

vid högre ålder öfverginge till annan verksamhet och sålunda

lemnade plats vid skeppsgosseskolan åt nya, yngre krafter. Men detta

mål torde bäst uppnås derigenom, att rektors lön efter 10 års tjenstgöring

ej vidare ökades, utan blott tjenståren, af hvilkas tillväxt han

kunde draga fördel genom att öfvergå till de allmänna läroverkens eller

kyrkans tjenst.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona hade öfverlemnat

förevarande ansökning med skrifvelse den 20 oktober 1897 och

dervid till densamma tillstyrkt bifall.

Marinförvaltningen hade i utlåtande af den 19 sistlidne november

tillstyrkt bifall till ansökningen.

Rektor vid skeppsgosseskolan åtnjöte enligt hvad i statsrådsprotokollet

vidare meddelas, 3,000 kronor i lön med lönetillökning, såsom

ofvan är nämndt, af 250 kronor, efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstgöring.

Härvid ville departementschefen erinra, att, sedan 1895 års

Riksdag, i anledning af derom gjord framställning, medgifvit sådan

ändring i staten för skeppsgosseskolan, att skollärarne vid skolan skulle

ega rätt till ålderstillägg med 200 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring och med ytterligare 200 kronor efter 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, hade Kongl. Maj:t den 9 december 1896 faststält stat för

ifrågavarande skola, vid hvilken stat funnes fogad följande anmärkning:

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

»Rektor erhåller efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid lönetillökning

med 250 kronor; och till skollärarne utgår lönetillökning med 200 kronor

efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring och med ytterligare 200

kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring.»

Då sålunda rätt till lönetillökning blifvit för skollärarne ordnad efter

samma grunder, som nu föreslagits jemväl i afseende på rektor, ansåge

sig departementschefen böra förorda bifall till ansökningen.

Staten för skeppsgosseskolan faststäldes år 1876 vid den lönereglering,

som då försiggick för större delen af flottans corpser och stater.

Sedan dess har deri icke förekommit annan ändring än dels år 1877, då

Riksdagen med anledning af skeppsgossecorpsens ökning anvisade lön

till en tredje lärare, och dels år 1895, då Riksdagen medgaf sådan ändring

i staten, att lärarne, som förut voro berättigade till fyra ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid,

medgåfvos rätt till ålderstillägg med 200 kronor efter fem års väl vitsordad

j^tjenstgöring och med ytterligare 200 kronor efter 10 års väl

vitsordad tjenstgöring. Kongl. Maj:ts förevarande framställning afser

att bringa rektorns aflöningsförmåner i öfverensstämmelse härmed och

innefattar icke någon förhöjning af hans löneförmåners slutsumma.

På grund af hvad sålunda anförts finner utskottet sig böra förorda

förslaget och hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Sjukvård.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till

sjukvård med 11,000 kronor till 50,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 sistlidne

januari har departementschefen härom anfört följande sid. (40—41).

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 10 september 1897 förnyat

en under åren 1895 och 1896 gjord framställning om förhöjning

af det för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, hvilket under nära

40 år utgått med oförändradt belopp, 39,000 kronor. Af detta belopp

Angående

böjning af

detta anslag.

[13.]

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hade under en följd af år anvisats för Karlskrona station 29,865 kronor

och för Stockholms station återstående 9,135 kronor. Denna anvisning

hade, enligt hvad marinförvaltningen anmält, under de senare åren

varit otillräcklig vid Karlskrona station, medan den vid Stockholms

station icke i regel nämnvärdt öfverskridits. I sin år 1895 afgifna

beräkning öfver anslagsbehofven under år 1897 hade stationsbefälhafvaren

i Karlskrona i enlighet med förvaltningsdirektionens förslag angifvit

medelsbehofvet för sjukvård till 41,700 kronor och samme stationsbefälhafvare

hade för ändamålet beräknat under år 1898 41,100

kronor och år 1899 40,650 kronor. Under senaste femårsperiod hade

anvisningen för Karlskrona station, utgörande, såsom ofvan nämnts,

29,865 kronor för hvarje år, öfverskridits: år 1892 med kronor 4,081: 74,

år 1893 med kronor 2,902: 93, år 1894 med kronor 6,265: 31, år

1895 med kronor 3,216: 41 och år 1896 med kronor 3,586: 81 och

vid Stockholms station, der anvisningen utgjort 9,135 kronor, hade en

årlig öfverbetalning egt rum med kronor 620: 65 för år 1892, 404: 56

för år 1893, 583: 09 för år 1894, 1,150: 20 för år 1895 och 224: 34

för år 1896.

Skälet till den af stationsbefälhafvaren vid Karlskrona station och

marinförvaltningen tillförene äskade förhöjningen i anslaget hade varit,

att förste läkaren vid stationen redan år 1893 med anledning af derstädes

under nämnda år skedda öfverbetalningar förklarat, att med

de anvisade medlen sjukvården vid stationen icke kunde på tidsenligt

sätt bestridas. Anslagsökningens ändamål hade således icke varit att

förekomma de jemförelsevis mindre betydande öfverbetalningarne å

denna titel, utan att kunna på ett försvarligt sätt möta de under en tid

af nära 40 år uppenbarligen vidgade krafven i afseende å sjukvården

vid den station, der större delen af flottans personal vore förlagd. Då

någon nedsättning i anvisningen för sjukvård vid Stockholms station

ej syntes kunna ifrågakomma, borde fördenskull förevarande anslag ökas

med det belopp, som erfordrades för att sjukvården vid Karlskrona

station måtte kunna blifva i stånd att motsvara nutidens befogade

anspråk. Detta belopp utgjorde skilnaden mellan af stationsbefälhafvaren

såsom behöfliga beräknade 40,650 kronor och nuvarande anvisningen

till Karlskrona station 29,865 kronor eller 10,785 kronor, hvarför

marinförvaltningen hade hemstält om en förhöjning af anslaget från

nuvarande belopp, 39,000 kronor, till 49,785 kronor eller i jemnadt tal

till 50,000 kronor.

Det åberopade yttrandet af förste läkaren vid Karlskrona station

innefattades i en skrifvelse till stationsbefälhafvaren derstädes af den

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

12 april 1893, deri bemälde förste läkare framhållit, bland annat, att

hvad som kunde anses vara tillräckligt för omkring 40 år sedan, då

det nuvarande anslaget bestämdes, ej gerna kunde vara tillämpligt

numera, då så många förändrade förhållanden inträffat genom allt mera

stegrade anspråk på en omsorgsfullare och tidsenligare sjukvård och

bespisning.

Då således behofvet af en höjning af anvisningen till sjukvård vid

Karlskrona station, i ändamål att kunna på ett tidsenligt sätt bestrida

densamma, redan för åtskilliga år sedan framhållits af förste läkaren

vid stationen, samt begäran om anvisningens förhöjning sedermera upprepade

gånger framstälts af vederbörande stationsbefälhafvare såväl som

af marin förvaltningen, funne departementschefen sig, vid det förhållande

att någon nedsättning i anvisningen till samma ändamål vid Stockholms

station uppenbarligen icke kunde sättas i fråga, nu böra biträda marinförvaltningens

framställning i ämnet.

Utskottet har ej funnit det vara genom den i statsrådsprotokollet

framlagda utredning ådagalagdt, att ifrågavarande anslag erfordrar förhöjning

på den grund, att sjukvården vid flottans stationer ej numera

skulle kunna dermed på tidsenligt sätt bestridas. Då emellertid under

en följd af år å detta anslag öfverbetalningar egt rum, hvilkas genomsnittsbelopp

för åren 1892—1896 uppgått till 4,607 kronor 21 öre för

hvarje år, finner utskottet någon höjning af anslaget böra eg a rum.

Utskottet har dock ansett denna höjning lämpligen böra begränsas till

5,000 kronor, utgörande i jemnadt tal medelsiffran af ofvan berörda

öfverbetalningar å detsamma.

Utskottet håller derjemte före, att ifrågavarande anslag bör förändras

till reservationsanslag, hvarigenom detsamma erhölle samma karakter,

som liknande anslag beträffande arméns sjukvård.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen må, med anslagets

förändrande till reservationsanslag, höja anslaget till

sjukvård vid flottans stationer, nu 39,000 kronor,

med 5,000 kronor till 44,000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[14.]

Angående

öfriga ordinarie

anslag.

[15.]

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

8:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må upptaga det till lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna erforderliga

penninganslag till enahanda belopp, hvartill inkomsten

af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000

kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående

friheter och ersättningar 409 kronor, i riksstaten

utföra detsamma med 1,400,409 kronor, äfvensom

medgifva, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel

uppkommande öfverskott fortfarande må såsom

hittills användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o. Beträffande öfriga här ofvan ej omnämnda ordinarie anslagunder

femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan ändring,

än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande 46,969 kronor,

måtte höjas med 5 kronor till 46,974 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, i hvilka förändring här ofvan icke blifvit

ifrågasatt, må i 1899 års riksstat upptagas till oförändrade

belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas

i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan finnas erforderligt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

Extra anslag.

10:o. Kongl. Maj:t har under förevarande hufvudtitel föreslagit

Riksdagen

dels i punkten 16:o

att till anskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat, att

utgå under åren 1899 och 1900, ett anslag af 6,584,000 kronor samt

deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 3,292,000 kronor,

dels och i punkten 18:o

att för fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odens nybyggnad

anvisa på extra stat för år 1899 ett belopp af 115,000 kronor.

Beträffande framställningen om beviljandet af ett extra anslag till anskaffning

af krigsfartygsmateriel, erinrar departementschefen i sitt anförande

till statsrådsprotokollet (sid. 42—47), att 1896 års Riksdag på

Kongt. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade för anskaffning af

ny fartygsmateriel ett belopp af 11,780,000 kronor och anvisade deraf

på extra stat för år 1897 en summa af 5,440,000 kronor, hvarefter 1897

års Riksdag, likaledes på Kongl. Maj'':ts framställning, å extra stat för

innevarande år anvisade det återstående beloppet 6,340,000 kronor.

Såsom i Kong]. Maj:ts proposition till 1896 års Riksdag angåfves, hade

den sistnämnda år begärda och af Riksdagen beviljade summan varit

afsedd för anskaffande af två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare

och sex l:a klass torpedbåtar. Af dessa fartyg vore de två pansarbåtarne,

två torpedkryssare samt de sex torpedbåtarne under byggnad,

och å byggandet af de två återstående torpedkryssarne hade leveransanbud

blifvit infordrade. Största delen af ifrågavarande fartygsmateriel

skulle enligt de upprättade leveranskontrakten vara färdig redan under

innevarande år.

Det vore, enligt hvad departementschefen vidare anför, af största

vigt, att afbrott i den sålunda påbörjade nyanskaffningen icke skedde.

Särskildt borde man sträfva efter att utan för stort dröjsmål erhålla

den krigsfartygsmateriel, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

sjöförsvarskomiténs år 1882 afgifna betänkande, föreslagits af den år

1892 tillsatta komitén för utredning af vissa frågor rörande sjökrigsmaterielen.

Omtanken om vår neutralitet bjöde att ytterligare stärka

vår fartygsmateriel, så långt tillgängliga medel det medgåfve.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Smil. 1 Afd. 6 Saft.

Angående

anslag till

krigsfartygsmateriel.

[16, 18.]

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Jemte det nu nämnda vigtigaste skälet för att utan afbrott fortsätta

stärkandet af sjöförsvarets materiel talade härför äfven den omständighet,

att genom ett lugnt men konseqvent fullföljande af detta

syfte de inhemska verkstäder, hos hvilka beställningarna gjordes, sattes

i stånd att på ett systematiskt sätt ordna sin verksamhet i förevarande

afseende. Särskildt lemnade regelbundet återkommande beställningar

verkstäderna tillfälle att så ordna sina materialupphandlingar, att fartygen

och deras tillbehör kunde levereras till billigare pris än eljest

blefve fallet. Genom större kontinuitet i arbetena kunde också de i

flere afseenden så skadliga rubbningarna i arbetarpersonalens antal undvikas

eller åtminstone väsentligen inskränkas, äfven om man vid något

tillfälle önskade få en beställning utförd på kortare tid än under vanliga

förhållanden. En sådan kontinuitet vore för våra jemförelsevis små

verkstäder af långt större betydelse än för de stora fartygsetablissementen

i flere främmande länder, och svenska staten borde så mycket

mindre underlåta att taga hänsyn dertill, som äfven hos de stora sjömakterna

omtanken om verkstädernas planmessiga sysselsättande spelade

en ingalunda ovigtig roll vid anskaffning af sjökrigsmateriel. Beskaffenheten

af den moderna materielen, vid hvars åstadkommande nya förbättringar

och uppfinningar oupphörligt vunne tillämpning under den

rastlöst fortgående utvecklingen på det tekniska området, gjorde det

äfven nödigt att tillse, att den i vissa hänseenden alldeles speciella

arbetsskicklighet, som vore af största vigt vid byggandet af ett nutida

krigsfartyg och som vid våra större verkstäder funnes, icke genom ett

afbrott ginge förlorad. Följderna af ett sådant afbrott i mera än ett

hänseende kunde medföra stora olägenheter och vore så mycket mera

nedslående, som vårt land egde nästan alla förutsättningar för att kunna

göra sig fullt oberoende af utlandet i fråga om anskaffning och förbättrande

af sina försvarsmedel.

Det ändamålsenligaste sättet att vinna den kontinuitet och planmessighet

beträffande anskaffningen af nya krigsfartyg, som ur många synpunkter

vore önskvärd, vore naturligtvis uppförandet i riksstaten af ett

tillräckligt stort ordinarie anslag för flottans nybyggnad. Marinförvaltningen

hade i sin skrifvelse den 10 september 1897 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1899 erinrat, hurusom förvaltningen

under åren 1887—1895 uti sin hvarje år aflåtna skrifvelse

rörande flottans anslagsbehof gjort framställning om äskande hos Riksdagen

af sådan ökning i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll, att anslagets ändamål kunde något så när uppnås. Ar 1896

ansåg sig marinförvaltningen, sedan samma års Riksdag beviljat ett

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

större anslag å extra stat för anskaffning af fartygsmateriel, icke böra

upprepa sin framställning om det ordinarie gnslagets höjande. Sedan

emellertid det sålunda beviljade anslaget jemväl blifvit i sin helhet anvisadt

och behofvet af det ordinarie anslagets höjning icke kunde anses

derigenom undanröjdt, hade marinförvaltningen åter upptagit sin framställning

derom, hvarvid förvaltningen likväl funnit, att den del af anslaget,

som skulle afse flottans nybyggnad och hvilken senast beräknats

till 2,500,000 kronor, måste, i anseende till den på senare tid inträdda

stegringen af priset på både materialier och arbete, höjas till 2,800,000

kronor. På grund häraf och under åberopande af de skäl, som tillförene

och särskildt i embetsverkets skrifvelse den 22 september 1893

blifvit i ämnet anförda, hade marinförvaltningen hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, livilket anslag från och

med år 1896 utgjort 1,300,000 kronor, med ett belopp ökadt till 4,100,000

kronor, deraf 2,800,000 kronor för flottans nybyggnad med inbegrepp

af kostnaden ej blott för nybyggda fartygs artilleri- och torpedoutredning

utan äfven för fasta minförsvaret äfvensom för minväsendet i öfrigt,

samt 1,300,000 kronor för flottans underhåll.

I afseende på önskvärdheten af ett ordinarie nybyggnadsanslag

delade departementschefen visserligen marin^prvaltningens sålunda uttalade

uppfattning. Med fästadt afseende på den utveckling, hvari vår

sjökrigsmateriel för närvarande vore stadd, syntes det dock vara lämpligare

att, under afvaktan att hinna något närmare till det af 1892 års komité,

i öfverensstämmelse med sjöförsvarskomiténs år 1882 aflemnade betänkande,

angifna önskningsmålet, fortfarande af Riksdagen begära för

nybyggnader anslag på extra stat och då till högre belopp än som

kunde ifrågakomma såsom ett ordinarie nybyggnadsanslag, hvarför departementschefen

ansåge sig ej nu böra tillstyrka Kongl. Maj:t att äska ett

nybyggnadsanslag på ordinarie stat.

Marinförvaltningen hade i sin skrifvelse den 10 sistlidne september

jemväl, för den händelse Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att hos

nästkommande Riksdag äska ett till det af förvaltningen föreslagna

beloppet höj dt anslag å ordinarie stat till flottans nybyggnad och underhåll,

gjort framställning rörande anslag å extra ordinarie stat till fortsättande

af den under de senaste åren påbörjade nybyggnaden af vår

flotta; och hade marinförvaltningen dervid till en början anfört, att för

fullföljande, så vidt möjligt vore, af den utaf 1892 års nyssnämnda

komité framlagda planen för anskaffning af fartygsmateriel erfordrades

under den närmaste framtiden ytterligare anskaffning af en l:a klass

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

pansarbåt samt 6 torpedbåtar af l:a klass och en torpedbåt af

2:a klass.

I sammanhang härnred hade marinförvaltningen vidare anfört följande:
Den

påbörjade ändringen af pansarbåtarne af 3:e klass i ändamål

att kunna förse dem med modernt snabbskjutande artilleri hade fullbordats

med afseende å ett af dessa fartyg, och för ändringens verkställande

å ytterligare ett vore åtgärd vidtagen. Den borde fördenskull

fortsättas å flere fartyg af denna klass. Men då dessa ändringar, derest

de såsom hittills skulle bekostas från underhållsanslaget, toge allt för

lång tid, måste särskilda anslagsmedel för ändringens verkställande å

flera fartyg på en gång begäras. Den tid syntes ej numera vara så

aflägsen, då ångpannorna å våra äldsta pansarbåtar af l:a klass måste

ersättas med nya. Anskaffningen af sådana kunde icke från det nuvarande,

för öfriga ändamål otillräckliga anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll bekostas. Extra ordinarie anslagsmedel måste fördenskull

beräknas äfven för detta behof. Slutligen måste jemväl fasta minförsvarets

behof på enahanda sätt tillgodoses.

På grund häraf hade marinförvaltningen alternativt hemstält, det

täcktes Kongl. Maj:t hos nästkommande Riksdag äska för anskaffning

af nyssnämnda materiel jn. m. samt för fasta minförsvaret ett anslag å

extra ordinarie stat af 5,900,000 kronor, att utgå under loppet af två

år med hälften under hvartdera, hvilket anslag skulle användas för anskaffande

af en l:a kl. pansarbåt, sex l:a kl. och en 2:a kl. torpedbåtar

samt af ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt, vidare till ändring

af tre st. 3:e kl. pansarbåtar och slutligen till ett belopp af 200,000

kronor för fasta minförsvaret.

Departementschefen ansåge det sålunda af marinförvaltningen alternativt

föreslagna sättet för anvisande af medel till fartygsmaterielens

ytterligare stärkande böra nu väljas. Med afseende på hvad marinförvaltningen

föreslagit rörande medlens användning gjorde emellertid departementschefen

följande erinringar. Då torpedbåtar uppträdde i divisioner,

bestode en division af fyra l:a klass torpedbåtar eller af en l:a

klass och tre 2:a klass torpedbåtar. Med hänsyn härtill syntes det

lämpligt att, i stället för sex l:a klass torpedbåtar och en 2:a klass

torpedbåt, för hvilka sammanlagda kostnaden beräknats till 1,551,000

kronor, nu anskaffa fyra l:a klass och fyra 2:a klass torpedbåtar för

en kostnad af 1,504,000 kronor, hvarigenom antalet af vår flottas torpedbåtar

skulle komma att vid slutet af år 1900 uppgå till 17 af l:a

klass och 13 af 2:a klass, af hvilka man skulle erhålla sju divisioner,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

och derjemte skulle finnas en torpedbåt af hvardera klassen i reserv.

Erfarenheten så väl hos oss som i främmande mariner hade ådagalagt,

att dessa fartyg, vid hvilkas liggande en stor vigt måste läggas på

lätthet i konstruktionen för att kunna erhålla största möjliga fart, vore

ganska ömtåliga och ofta utsatta för maskinhaverier, så att man, för

att ett visst antal af dessa för kustförsvaret så ytterst vigtiga båtar,

såväl af l:a som af 2:a klass, skall kunna i behofvets stund med säkerhet

påräknas, måste tillse, att sådana funnes i reserv för att kunna

hastigt ersätta dem, som behöfde reparation vid verkstad eller varf.

Emot den föreslagna anskaffningen af ångpannor till en l:a kl. pansarbåt,

beräknade att kosta 130,000 kronor, hade departementschefen ej

något att erinra. Marinförvaltningen hade för ändring af 3 st. 3:e kl.

pansarbåtar beräknat ett kostnadsbelopp af 195,000 kronor, men då

ammunitionskostnaden, som vore inbegripen i nämnda belopp och beräknad

till omkring 70,000 kronor, borde derifrån dragas, hade ändringskostnaden

blifvit af departementschefen beräknad till endast 125,000

kronor. Beträffande marinförvaltningens förslag, att inom ofvan angifna

summa, 5,900,000 kronor, skulle för fasta minförsvarets behof afses ett

belopp af 200,000 kronor eller 100,000 kronor för hvartdera af åren

.1899 och 1900, ansåge departementschefen, att för minväsendet borde,

såsom hittills, uppföras ett särskildt anslag, och komme han derför att

göra särskild framställning rörande minväsendet.

Den l:a kl. pansarbåt, den sjunde i ordningen, som af marinförvaltningen

föresloges till nyanskaffning, hade beräknats kosta 3,825,000

kronor, och hade den inom marinförvaltningen uppgjorda ritningen till

densamma den 5 sistlidne november vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse.

Den beräknade kostnaden vore visserligen högre änden, som de senast

kontraherade l:a kl. pansarbåtarne betingade, men förhöjningen, som

hufvudsakligen förorsakats deraf att prisen på materiel, företrädesvis

det tjockare pansaret, och på arbetet under de senare åren betydligt

stegrats, föranleddes äfven i afsevärd mån af förslagen att i kasematten

uppställa ett betydligt starkare och följaktligen dyrare artilleri än hittills

der blifvit ifrågasatt, att utan ändring af fartygstj^pen tillämpa åtskilliga

den moderna elektriska teknikens förbättringar samt att åt flere

af fartygets vitala delar gifva kraftigare skydd.

Då det emellertid, med afseende på de fördelar kontinuiteten i arbetet

skulle medföra såväl för kronan som för våra verkstäder, vore i

hög grad önskvärdt, att man före utgången af år 1900 kunde få börja

arbetet på ytterligare en l:a kl. pansarbåt, den åttonde, ansåge sig departementschefen

böra hemställa, det Kongl. Maj:t vid bestämmande af

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

det belopp, som borde af Riksdagen begäras såsom extra anslag till

anskaffande af krigsfartyg, måtte afse en summa af 1,000,000 kronor

till påbörjande af en dylik båt af samma slag som den nyss omförmälda,

hvartill ritning blifvit faststäld.

De behof, för hvilkas fyllande medel under titeln nyanskaffning af

krigsfartygsmateriel således nu borde enligt departementschefens åsigt

begäras, vore följande:

en l:a kl. pansarbåt............................................. kr. 3,825,000: •—

påbörjande af en l:a kl. pansarbåt................. » 1,000,000: —

fyra l:a kl. torpedbåtar...................................... » 940,000: —

fyra 2:a » » » 564,000: —

ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt » 130,000: —

ändring af tre st. 3:e kl. pansarbåtar........... :» 125,000: —

Summa kr. 6,584,000: —

I fråga om det äskade extra anslaget för fyllande af kostnaden för

l:a kl. pansarbåtqn Odens nybyggnad har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 51—-53) meddelat, att marinförvaltningen uti skrifvelse

den 12 november 1897 anfört följande.

Då marinförvaltningen uppgjorde den beräkning af kostnaderna för

l:a kl. pansarbåten Odens anskaffande, som jemte ritningar till samma

fartyg med skrifvelse den 24 mars 1894 öfverlemnades till chefen för

sjöförsvarsdepartementet, hade man vid beräkning af kostnaden för den

vertikala besparingsmaterielen jemte tillbehör och tak till styrtornet

för det nya pansarfartyget utgått från det medelpris, hvilket motsvarande

materiel för den näst förut anskaffade pansarbåten, Thule, betingat,

enär tillförlitlig prisuppgift icke kunde af pansartillverkare erhållas

vid annat tillfälle än då omedelbar beställning förelåge.

Detta medelpris grundade sig på förhållandena år 1891, då bepansringsmaterielen

till sistnämnda fartyg anskaffades. I enlighet härmed

beräknades kostnaden för enahanda materiel för pansarbåten Oden

till 729,679 kronor. Sistberörda materiel blef emellertid icke bestäld

för än år 1895. Väl hade Riksdagen för år 1894 beviljat till byggande

af den nya pansarbåten ett anslag af 1,000,000 kronor, men detta

togs helt och hållet i anspråk för sjelfva fartygsskrofvet, om hvars

levererande aftal den 9 augusti 1894 träffades med Bergsunds mekaniska

verkstads aktiebolag och hvarför kostnaden uppgick till inemot

1,500,000 kronor. År 1894 beviljade Riksdagen för fortsättande af

pansarbåtens nybyggnad 1,500,000 kronor, men detta anslag blef ej

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

tillgängligt förr än år 1895. Då sistnämnda år, således nära fyra år

efter det motsvarande beställning gjordes för Thule, bepansringsmaterielen

för det nya fartyget skulle anskaffas, visade sig, att prisen å dylik

materiel stigit så, att för den bestälda materielen till Oden måste utfästas

en betalning till vederbörande tillverkare af tillhopa 812,332

kronor 7 öre, eller utöfver beräknade 729,679 kronor ett belopp af

82,653 kronor 7 öre.

Med stöd af den erfarenhet, som i senaste krig mellan Kina och

Japan vunnits om eldfarligheten af den dittills brukliga träinredningen

i krigsfartyg, beslöt marinförvaltningen den 26 juli 1895 att, så långt

sådant funnes lämpligt, vid inredningen af Oden använda jern i stället

för trä äfvensom i öfrigt inskränka användningen af brännbara materialier

uti fartyget. Detta medförde utöfver den med Bergsunds verkstad

redan kontraherade leveranssumman för fartygsskrofvet en kostnad

af 32,500 kronor.

Då marinförvaltningens bemödanden att i andra hänseenden inskränka

utgifterna för fartygsbyggnaden för att derigenom kunna i någon

mån betäcka den af nu nämnda orsaker vållade ökning af kostnaderna,

icke medfört afsedt resultat, hade marinförvaltningen funnit sig

nödsakad att hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af åtgärd till

beredande af medel att täcka ifrågavarande utgiftsbelopp, sammanlagd!

115,153 kronor 7 öre, eller i rundt tal 115,000 kronor; och enär å de

under femte hufvudtiteln anvisade anslag icke funnes medel, som kunde

tagas i anspråk för täckande af omförmälda ökade utgift, som vid det

ursprungliga kostnadsförslagets uppgörande icke kunde förutses, hemstälde

departementschefen om att ett anslag måtte för ändamålet äskas

å extra stat för år 1899.

Då de i förenämnda två punkter i statsverkspropositionen upptagna

anslag båda afse anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, har utskottet

ansett dem lämpligen böra i ett sammanhang behandlas, utgörande det

för nämnda ändamål äskade belopp tillsammans 6,699,000 kronor. Häraf

äro, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, 6,329,000 kronor afsedda

att användas för anskaffning af sådan sjökrigsmateriel, som den år

1892 tillsatta komitén föreslog, och 255,000 kronor erforderliga för afhjelpande

af behof, hvartill det ordinarie anslaget till flottans underhåll

eljest plägat anlitas, men som med hänsyn till de öfriga ändamål, detta

anslag skall tillgodose, för närvarande icke kunna af detsamma bekostas,

samt 115,000 kronor af behofvet påkallade till betäckande af brist vid

pansarbåten Odens nybyggnad i följd af dels prisstegring å bepans
-

Alternativ I,

s. 56 Kontrollera mot PDF

Angående

anslag för

anskaffande

af nytt skeppsgossefartyg.

[17-]

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ringsmateriel och dels ökad kostnad för nödiga befunna nya anordningar

i inredningen. Af dessa belopp hemställer Kongl. Maj:t, att de två

förstnämnda, till sammans 6,584,000 kronor måtte beviljas att utgå

med hälften eller med 3,292,000 kronor under hvartdera af åren 1899

och 1900 samt att sistnämnda beloppet 115,000 kronor måtte i sin

helhet utgå under år 1899. Då utskottet icke haft något att erinra

mot Kongl. Maj:t framställning i hvad den afser förenämnda anslagsbehof,

har utskottet, som emellertid icke ansett sig böra göra någon

hemställan i fråga om det belopp, som Kongl. Maj:t ansett böra utgå

under år 1900, funnit sig böra föreslå,

att Riksdagen må till krigsfartygsmateriel bevilja

ett belopp af 6,699,000 kronor och deraf på extra

stat för år 1899 anvisa 3,407,000 kronor.

ll:o. För anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg har Kongl.

Maj:t på extra stat för år 1899 äskat ett anslag å 160,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 47) har departementschefen i fråga

härom anfört följande:

Då departementschefen vid behandlingen af de ordinarie anslagen

under femte hufvudtiteln framhållit lämpligheten af att höja dagaflöningen

för skeppsgossarne och i sammanhang dermed minska skeppsgossecorpsens

nummerstyrka, hade han åberopat ett af stationsbefälhafvaren vid flottans

station i Karlskrona afgifvet yttrande i ämnet. I detta yttrande hade

framhållits bland annat behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossarne

under förutsättning, att skeppsgossecorpsen skulle komma att

uppbringas till den i stat bestämda nummerstyrkan. Detta behof hade

vid flera tillfällen blifvit af stationsmyndigheterna anmäldt, och kostnaden

för uppförande af en sådan byggnad hade i det senaste förslaget

blifvit upptagen till betydligt högre belopp än i de föregående förslagen

samt beräknats alternativt till 130,000 och 136,000 kronor. Af

flere skäl, ej minst med anledning af de förändrade förhållanden, som

på senare tid inträdt, beträffande personalens vid stationen utbildning,

hade departementschefen emellertid nu, likasom vid föregående tillfällen,

ej ansett sig böra hos Kongl. Maj:t föreslå anslags begärande för ytterligare

ett exercishus i Karlskrona. Enligt stationsbefälhafvarens

jemväl yttrade mening, hvilken departementschefen i denna del biträdde,

kunde också ett sådant utan nämnvärd olägenhet tills vidare undvaras,

om skeppsgossecorpsen minskades till 320 nummer.

Stationsbefälhafvaren hade derjemte framhållit, att, derest nummer
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o'' 6.

57

styrkan skulle uppbringas till den i stat bestämda af 400 man, den

för gossarnes öfning till sjös erforderliga materielen behöfde tillökning

med flere fartyg af Najadens och Gladans cert. Behofvet af ökning

i denna materiel framträder emellertid mycket starkt äfven under nuvarande

förhållanden, då antalet skeppgossar betydligt understege 400,

och anskaffningen af ett dylikt fartyg kunde ej undanskjutas, äfven

om skeppsgossarnes antal bestämdes till 320, såvida corpsen, hvilken

vore afsedd att företrädesvis lemna ämnen till flottans underofficerare,

skulle erhålla den sjömansutbildning, som den med afseende derpå borde

och behöfde erhålla.

De fartyg, som för närvarande användes för skeppsgossarnes öfningar,

vore skeppet Najaden samt briggarne Gladan, Falken, Skirner

och Snappopp. En del af denna fartygsmateriel, som vore afsedd för

skeppsgossarnes öfning till sjös, den vigtigaste för deras utbildning,

vore, efter hvad en längre tids erfarenhet visat, olämplig och kunde

ej på långt när göra den nytta, som motsvarade kostnaden för dess

användande. Briggarna Snappopp och Skirner vore de äldsta och minsta

bland ifrågavarande fartyg. De byggdes, den förra år 1860 och den

sistnämnda år 1867, då gossarnes antagningsålder varit bestämd till 13

å 14 år och navigeringen i allmänhet inskränkte sig till Karlskrona

redd och närgränsande''vatten. Under det att Gladan till följd af sin^ storlek

och sin sjöduglighet hade kunnat företaga längre seglingar i Östersjön

och Kattegat under större delen af sommaren och derigenom förskaffa

gossarne verklig öfning i sjömansyrket, hade deremot de mindre

briggarne hufvudsakligen uppehållit sig i trakten af Karlskrona, och

då de någon gång under högsommaren fått göra en utflykt till Öresund

eller någon hamn vid östra kusten för att låta gossarne få någon

föreställning om lifvet ombord utanför hamnen, hade de små dimensionerna

på dessa fartyg, å hvilka chefen vore afsedd att vara den

ende officeren ombord, gjort öfningarna ombord i hög grad beroende

af väderleken och stundom, vid till sjös inträffande mindre gynsamt

väder, gifvit anledning till svårigheter af flera slag, som med ett mera

sjödugligt fartyg ej beliöft befaras.

Briggarna Snappopp och Skirner äfvensom i viss mån den år 1877

byggda briggen Falken vore äfven i andra afseenden olämpliga för

skeppsgossarnes öfningar. Det ringa utrymme, som å dem funnes för

förvaring af dricksvatten, hindrade i sin mån deras användning för

längre resor. All materiel ombord å dem hade alldeles för små dimensioner

och vore för lätt för att vara lämplig vid öfning af ynglingar

om 16 —18 års ålder. Vistandet ombord å dessa fartyg, hvilkas trossBih.

Ull Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

botten hade en höjd af endast 1,48 meter under däcksbalkarna, måste

för besättningen medföra flera obehag, och ett sådant förhållande stode

ej i öfverensstämmelse med de anordningar, som numera i allmänhet

träffas för kronans manskap.

önskvärdheten af en mera utsträckt öfning till sjös, såsom grundläggande

för den följande sjömansbildningen, hade allt mera klart framträdt

under de senare åren. Under år 1897 hade man kunnat iakttaga

fördelen af en sådan utsträckt öfning, i det att det nämnda år färdigbyggda

öfningsskeppet Najaden dertill lemnat tillfälle för de 100 gossar,

som rymdes å detta fartyg. Jemte det att gossarne gjorts förtrogna

med tjensten till sjös, hade öfningarna ombord å Najaden, Gladan och

Falken kunnat under navigeringen ledas af afdelningschefen och derigenom

blifvit mera systematiskt ordnade, på samma gång de kunnat

göras mera omfattande och omvexlande. Vid samfäld öfning af flere

gossar kunde också täflan emellan de öfvade medföra en gynsammare

verkan, än om smärre afdelningar måste uteslutande öfvas hvar för sig,

hvarjemte de så vigtiga signaleringsöfningarna kunde bättre tillgodoses.

Häraf framginge, huru vigtigt för skeppsgossarnes rätta utbildning

det vore, att den nyssnämnda förbättringen i öfningen till sjös måtte

tillgodokomma så stor del af corpsen som möjligt. Nödvändigheten af

verklig sjöuppfostran äfven för en nutida örlogsmatros gjorde sig ju

gällande inom alla mariner. En sådan uppfostran bibringades utan tvifvel

bäst på ett segelfartyg, i synnerhet när den var begränsad till så

kort tid som hos oss. Till följd af de förändringar, som sjökrigsmaterielen

i senare tider undergått, hade också vilkoren för personalens

öfvande på densamma i väsentlig mån förändrats, och det hade

derigenom inträffat, att tiden för verklig öfning till sjös för flertalet af

flottans manskap inskränktes till omkring sex veckor årligen under de s. k.

eskaderöfningarne, hvilket vore så mycket mera betänkligt, som ju många

bland de vid sjömanscorpsen för tre år antagne aldrig varit till sjös före

antagningen. Hade således de för det egentliga sjömansyrket nödiga

egenskaperna icke blifvit, åtminstone i någon mån, förut förvärfvade,

kunde de icke hos många framkallas genom de en kort tid pågående

öfningarna längs våra kuster och i våra skärgårdar, hvarest de årliga

eskaderöfningarna hufvudsakligen utfördes, dels emedan vår materiel

egentligen vore afsedd att der användas och dels emedan öfningsanslaget

ej medgåfve dessa öfningars utsträckning under längre tid.

På den öfningsresa till aflägsnare farvatten, som ett fartyg årligen

plägade företaga, kunde endast en jemförelsevis liten del af sjömanscorpsens

manskap öfvas. Det vore derför stora skäl att söka begagna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

hvarje utväg, som bidroge till att förekomma, att de oeftergifliga, hos

den svenske örlogsmatrosen förr befintliga och med rätta så högt uppskattade

sjömansegenskaperna hädanefter skulle komma att alltför mycmet

saknas.

En sådan utväg funnes uti ett ändamålsenligt anordnande af skeppsgossecorpsens

öfning på sjön, enär gossarne enligt nu gällande bestämmelser

skulle vara omkring 16 år gamla och således borde anses fullt

mottagliga för den praktiska undervisning i sjömansyrket, som genom

öfningarna ombord bibringades dem. Men för att det åsyftade ändamålet

skulle under deras omkring 2-åriga anställning vid corpsen kunna

vinnas, erfordrades äfven en tillräcklig och med afseende på sin beskaffenhet

tillfredsställande materiel.

Departementschefen hade redan i det föregående framhållit, hurusom

briggarne Snappopp och Skirner ingalunda motsvarade de fordringar,

som kunde och borde ställas på en dylik materiel. De befunne

sig derjemte för närvarande i ett skick, som, derest de fortfarande

skulle för öfningarna användas, kräfde en rätt afsevärd kostnad för

deras iståndsättande. De öfriga öfningsfartygen lemnade utrymme,

Najaden för 100, Gladan för 78 och Falken för 54 gossar. För att

de återstående gossarne, hvilkas antal, om sammanlagda nummerstyrkan

nedsattes till 320, skulle utgöra 88, skulle kunna begagna sommaren

till sjömansutbildning, erfordrades således ytterligare ett öfningsfaidyg.

Marin förvaltningen hade redan i embetsskrifvelse den 11 december

1896 gjort framställning om anslag för byggande af ett nytt öfningsfartyg

af Najadens cert, dervid förvaltningen framhållit, hurusom Najaden

kunnat byggas derigenom att under flera år medel af ordinarie

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll blifvit för detta byggnadsföretag

afsätta, men att berörda anslags ställning då mera icke

medgåfve att från detsamma anvisa den för ett nytt öfningsfartyg beräknade

kostnadssumma, äfven om den fördelades på ett flertal år.

Departementschefen hade emellertid icke då ansett sig böra föreslå

Kongl. Maj:t att göra framställning i ämnet till Riksdagen, dels emedan

Najaden då ännu icke varit använd, och man följaktligen icke hade

full erfarenhet om dess lämplighet, och dels med hänsyn till betydelsen

af öfriga anslagskraf, som måste framställas till 1897 års Riksdag.

Sedan Najadens användande såsom öfningsfartyg visat ett särdeles

gynsamt resultat, vore nu tiden inne att äska ett extra anslag för

ifrågavarande ändamål. Varfschefen vid flottans station i Karlskrona,

hvarest Najaden bygts, och ett nytt öfningsfartyg, derest anslag dertill

beviljades, jemväl borde byggas, hade inlemna! infordrade uppgifter

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till artilleri-

och

torpedmateriel

m. m

[19 — 24.;

rörande kostnaden dels för briggarne Skirners och Snappopps försättande

i tjenstdugligt skick och dels för byggande af ett nytt fartyg

af hufvudsakligen samma beskaffenhet som Najaden. För nyssnämnda

briggars iståndsättande skulle enligt varfsmyndigheternas beräkning

erfordras en summa af 27,600 kronor; och hade af samma myndigheter

kostnaden för ett nytt skeppsgossefartyg lika med Najaden beräknats

uppgå till 184,204 kronor, om det byggdes af trä, och till 159,304 kronor,

om det byggdes af stål.

Härvid vore att märka, att det iståndsättande af briggarne Snappopp

och Skirner, som skulle kunna verkställas för berörda summa af

27,600 kronor, ingalunda skulle medföra undanrödjande af de olägenheter

vid användandet af dessa fartyg, hvilka departementschefen förut

framhållit. Med hänsyn härtill vore det icke förenligt med klok omtanke

om flottans utveckling, att på dessa föråldrade små fartyg, hvilkas

deplacement vore mindre än de senast byggda l:a klassens torpedbåtarnes,

nedlägga en sådan reparationskostnad.

Deremot ansåge departementschefen på de skäl, han framhållit, och

då det ordinarie nybyggnads- och underhållsanslaget icke kunde för

ändamålet anlitas, att särskildt extra anslag borde hos Riksdagen begäras

till ett nytt öfningsfartyg för skeppsgossar, hvilket, om det byggdes

af stål, kunde anskaffas för en kostnad af i jemnt tal 160,000

kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för anskaffande af ett nytt

skeppsgossefartyg, bevilja på extra stat för år 1899

ett anslag af 160,000 kronor.

12:o. I punkterna 19:o—24:o under ifrågavarande hufvudtitel

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1899 bevilja

till anskaffning af röksvagt krut 70,750 kronor, till kanoner i reserv

för flottans fartyg 65,000 kronor, till artilleriammunition 171,000 kronor,

till ersättning af förbrukadt kanonkrut 36,000 kronor, till anskaffning af

torpeder m. m. 96,000 kronor samt till anställande af skjutförsök 10,000

kronor.

Beträffande dessa anslagsbehof har departementschefen i statsrådsprotokollet

(sid. 53—56) anfört, att stationsbefälhafvaren vid flottans

station i Karlskrona i den af honom såsom öfverkommendant för

sjöbefästningarna vid stationen afgifna rapport öfver verkstäld inspek
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

tion af försvarsverken derstädes erinrat om beliofvet af röksvagt krut

för fästningen Kungsholmens alla kanoner.

Marinförvaltningen ansåge emellertid, att anskaffningen af sådant

krut, hvars tillverkningspris ännu vore mycket högt, borde tills vidare

afse endast fästningens kraftigaste pjeser, 3 st. 24 cm. kanoner, som

vore af nyare konstruktion. En utredning af stridsladdningar till dessa

kanoner kunde för närvarande ej beräknas lägre än till 60,750 kronor,

hvarförutom 10,000 kronor erfordrades för de försök, som för bestämmande

af krutets storlek och laddningens vigt för olika kalibrar måste

utföras.

Vidare hade marinförvaltningen erinrat, att Kongl. Maj:t till sistlidna

års Riksdag gjort framställning om anvisande af 115,000 kronor

till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg, men att Riksdagen

med hänsyn till andra anslagsbehof under femte hufvudtiteln, som syntes

Riksdagen mer angelägna att tillgodose än det ifrågavarande, ansett

att för omförmälda anskaffning icke borde anslås högre belopp än

50,000 kronor för år 1898, hvadan Riksdagen på extra stat för nämnda

år anvisade endast sistberörda belopp. Under åberopande af hvad förut

blifvit i detta ärende anfördt, föresloge marinförvaltningen, att det för

ändamålet ytterligare erforderliga beloppet, 65,000 kronor, måtte af Riksdagen

äskas.

Behofvet af sådan ammunition för strids far ty g en, som utgjorde den

för dem faststälda 2:dra utredningen, för anskaffning hvaraf medel icke

inberäknats i fartygens nybyggndasanslag och till hvilken ej heller den

ersättning, som från öfningsanslaget utbetalats för konsumerad ammunition,

lemnade tillgång, hade af marinförvaltningen framhållits redan i

dess skrifvelse den 18 september 1896, deri förvaltningen tillika anfört,

att för de till nybyggnad anbefalda stridsfartyg, hvilka under år 1898

förväntades blifva färdiga, en 2:a utredning artilleriammunition erfordrades

och kostade 342,000 kronor, hvilket belopp emellertid, enligt

förvaltningens förslag, skulle fördelas på två år, och anslagsbehofvet i

denna del för år 1898 alltså upptagas till 171,000 kronor. Kongl. Maj:t,

som ansåge detta belopp kunna ytterligare nedsättas, äskade för ändamålet

af sistlidna års Riksdag 86,000 kronor. Denna framställning hade

emellertid ej bifallits af Riksdagen, som ansett att med anskaffningen

kunde för det, dåvarande anstå. Då således behofvet qvarstode oförminskadt,

hade marinförvaltningen hemstält om anvisande af 171,000

kronor för ifrågavarande ändamål.

Till ersättning af förbrukadt krut erfordrades enligt anmälan af

marinförvaltningen 36,000 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinförvaltningen hade jemväl anmält, att för torpedbåtarne funnes

för närvarande i förråd ej mera än en utredning af torpeder, ehuru

utredningsreglementet upptoge två utredningar för dessa fartyg. Då

erfarenheten gifvit vid handen, att en reservutredning af denna materiel

vore väl behöflig, kunde, enligt förvaltningens åsigt, anskaffningen deraf

ej längre uppskjutas. För att hittills byggda eller under byggnad

varande torpedbåtar skulle erhålla 2 utredningar torpeder, erfordrades

24 st. torpeder, och då, enligt anmälan af varfschefen i Karlskrona, en

38 cm. torped gått förlorad, utgjorde sammanlagda behofvet af torpeder

således 25 st., hvilka med tillhörande laddningar samt besigtnings- och

transportkostnader beräknades kosta 197,500 kronor, om hvilkas anvisande

på extra stat för år 1899 marinförvaltningen ansåge framställning

böra göras.

Slutligen hade marinförvaltningen anmält behofvet af medel för

anskaffning af bomullskrut och för anställande af skjutförsök.

Enligt marinförvaltningens på nu anförda grunder stödda förslag

skulle behofvet af extra anslag för år 1899 till artilleri- och torpedmateriel

utgöra:

För sjöbefästningarna:

till anskaffning af röksvagt krut................................

... kronor

För fartygen:

till

anskaffning af kanoner i reserv............................

.. kronor

)) » artilleriammunition........................

»

»

ersättning af förbrukadt kanonkrut.....................

))

»

anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder m. m.....

D

»

)) » bomullskrut ....................................

»

»

anställande af skjutförsök.....................................

»

70,750: —

65,000: —

171,000: —

36,000: —

197,500: —

2,500: —

10,000: —

Hvad beträffade frågan om anskaffning af kanoner i reserv för flottans

fartyg hänvisade departementschefen till den utredning i ämnet, som

förekomme i statsrådsprotokollet den 14 januari 1897, och erinrade

vidare att, med fästadt afseende på det med tillkomsten af de nya

fartygen betydligt ökade antalet af i bruk varande kanoner, klok omtanke

syntes bjuda att ej uppskjuta med anskaffningen af nu ifrågavarande,

för vidmagthållande af fartygens stridsduglighet så nödvändiga

pjeser. Det begärda beloppet, 65,000 kr., utgjorde, såsom af marinförvaltningens

här ofvan lemnade redogörelse framginge, skilnaden

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

mellan livad af 1897 års Riksdag äskats, eller 115,000 kr., och den

summa af 50,000 kr., hvartill Riksdagen, med hänsyn till andra anslagsbehof

under femte hufvudtiteln, ansett den begärda anvisningen till

ifrågavarande ändamål böra för år 1898 begränsas.

I fråga om behofvet af ammunition för stridsfartyg en erinrade departementschefen,

hurusom införandet af det snabbskjutande artilleriet

medfört nödvändigheten af betydligt rikligare tillgång än förr på ammunition,

hvaraf en utredning eller den qvantitet, som, beroende af vigt och

utrymme ombord, medfördes på ett fartyg, vid hastig eldgifning kunde

inom en jemförelsevis ganska kort tid förbrukas. Derför måste stationernas

förråd vara väl försedda med ammunition till snabbskjutande

pjeser, helst som dessa förråd icke kunde kompletteras vid en hastig

mobilisering, enär anskaffning af krut och projektiler till behöflig mängd

förutsatte en tillverkningstid af flera månader, och, beträffande särskildt

de större snabb skjutande kanonernas patronhylsor, hvilka, äfven de,

kräfde lång tillverkningstid, dessa hvarken kunde beställas inom landet

eller, såsom varande krigskontraband, i krigstid införas. Vid senaste

riksdag, då det begärda anslaget till ammunition ej beviljades, hade

äfven framhållits behofvet af att ett följande år begära ett än större

anslagsbelopp, för att de fartyg, som afsåges att blifva färdiga under

år 1898, skulle åtminstone till en del, få sitt behof af ammunition fyldt;

och ansåge sig departementschefen, på grund af det nu anförda, böra

understödja marinförvaltningens framställning i ämnet.

Angående ersättning af förbrukadt kanonkrut erinrade departementschefen,

att, på grund af anvisade extra anslag, ett belopp af omkring

18,000 kronor årligen kunnat för ändamålet afses under de senare åren.

Till sistförflutna års Riksdag hade emellertid, med anledning deraf att

krutförrådens ställning syntes hafva blifvit i någon mån förbättrad, icke

någon framställning i ämnet blifvit gjord. Nu hade likväl visat sig, att

brist i förråden förefunnes, till hvars utjemnande extra anslag måste

begäras till belopp, som af marinförvaltningen upptagits till 36,000 kr.

Vidkommande anskaffning af en andra utredning torpeder, hvarför

kostnaden beräknats till 197,500 kr., borde denna anskaffning kunna

utan nämnvärd olägenhet fördelas på tvenne år, och anslagsbehofvet i

denna del för år 1899 upptagas till 96,000 kronor.

I afseende å marin förvaltningens framställningar rörande anskaffning

af röksvagt krut och anställande af skjutförsök hade departementschefen

icke något att erinra, hvaremot han funne den ifrågasatta anskaffningen

af bomullskrut kunna tills vidare anstå.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hvad först beträffar det för anskaffning af röksvagt krut af Kong!.

Maj:t äskade anslag, är, såsom ofvan nämnts, dermed afsedt att anskaffa

en utredning stridsladdningar för fästningen Kungsholmens kraftigaste

kanoner af en krutsort, som, enligt hvad utskottet inhemtat, ännu ej

tillverkas inom landet, men vore ämnad att efter dermed verkstälda

försöksskjutningar härstädes åstadkommas. Utskottet finner derför

denna framställning böra bifallas.

Vid hvad som i statsrådsprotokollet anförts till stöd för äskandet

af 65,000 kronor till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg

har utskottet icke heller funnit något att erinra.

Beträffande behofvet af en andra utredning af ammunition för de

stridsfartyg, för hvilka sådan ännu icke kunnat anskaffas, så, enär detta

behof förr eller senare lärer böra tillgodoses, har utskottet ansett sig

icke böra helt och hållet afstyrka Kongl. Maj:ts framställning i ämnet,

men då utskottet håller före, att det af nästlidet års Riksdag för detta

ändamål äskade, men då icke beviljade anslag af 86-,000 kronor bör

vara tillräckligt för påbörjandet af dylik anskaffning, anser utskottet

det för ändamålet nu begärda anslaget kunna begränsas till nämnda

belopp.

I fråga om anslaget till ersättning af förbrukadt kanonkrut får utskottet

erinra, att, såsom i statsutskottets utlåtande n:o 6 till 1895 års

Riksdag anförts, arméförvaltningen, sedan det dyrare prismatiska krutet

införts, icke längre kunnat af för ändamålet disponibla medel förse

flottan med erforderlig myckenhet krut, hvadan sådant måst af särskildt

anslag å femte hufvudtiteln bekostas. Utskottet finner derför

behofvet af anslaget vara ådagalagdt, men har velat framhålla önskvärdheten

deraf, att dessa kostnader framdeles måtte gäldas af samma anslag,

hvarifrån ersättningen för vid flottan förbrukad ammunition i öfrigt

bestrides.

För anskaffning af torpeder har, enligt hvad departementschefen

meddelat, kostnaden beräknats till 197,500 kronor, af hvilket belopp

ungefär hälften nu begärts. Då utskottet emellertid håller före, att den

ifrågavarande torpedanskaffningen borde kunna fördelas på ännu längre

tidrymd, än departementschefen ansett utan nämnvärd olägenhet kunna

ske, har utskottet icke funnit sig böra till detta ändamål förorda beviljandet

af högre belopp än 48,000 kronor.

Till anställande af skjutförsök har under en följd af år beviljats

samma belopp, som nu äskats, och utskottet anser sig äfven nu böra

tillstyrka framställningen derom.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

Åberopande hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899

anvisa:

a) till anskaffning af röksvagt krut...... 70,750 kronor.

b) » kanoner i reserv för flottans far
tyg

......................................................... 65,000 »

c) » artilleriammunition ........................ 86,000 »

d) » ersättning af förbrukadt kanon
krut.

...................................................... 36,000 »

e) » anskaffning af torpeder m. m... 48,000 »

f) » anställande af skjutförsök............ 10,000 »

13:o. Sedan 1897 års Riksdag för byggande af ny docka i Karls- Angående ankrona

beviljat 475,000 kronor och deraf anvisat att på extra stat för dos^| uLrL

år 1898 utgå 150,000 kronor, får utskottet, med tillstyrkande af bifall krona,

till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställa, [25-]

att Riksdagen må af det för byggande af ny

docka i Karlskrona beviljade belopp anvisa på extra

stat för år 1899 ytterligare 150,000 kronor.

14:o. Under erinran att 1897 års Riksdag till förrådshus för fasta Angående anminförsvaret

och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona beviljat ^åLhus får

80.000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisat 40,000 kro- fasta minför-,

nor, får utskottet, med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom ^arkkrönå.''1

nu gjorda framställning, hemställa, [26.]

att Riksdagen må, af det till förrådshus för fasta

minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i

Karlskrona beviljade belopp, anvisa på extra stat för

år 1899 återstående 40,000 kronor.

15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för Angående anår

1899 bevilja dels till förvärfvande af holmen Ifö vid Karlskrona tåLhul får

10.000 kronor och dels till anordnande derstädes af förrådshus för bomullskrut

bomidlskrut m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda KarhkroåL

ritningar och kostnadsförslag 40,170 kronor eller tillhopa 50,170 kronor. [27.]

I statsrådsprotokollet (sid. 57) har departementschefen erinrat, att

då han den 13 januari 1896 inför Kongl. Maj:t anmält frågan om regBih.

till Riksä. Prot. 1898. 4 Sami 1 Afd. G Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1897,

hade han beträffande ifrågavarande byggnadsföretag, yttrat bland annat,

följ ande:

»Behofvet af ett förrådshus för bomullskrut vid flottans station i

Karlskrona har redan länge varit insedt och af stationsmyndigheterna

vid flera tillfällen blifvit framhållet. Det nu å Drottningskär befintliga

bomullskrutförrådet innebär en verklig fara icke blott för den närliggande,

tätt bebyggda delen af Aspö utan äfven för fästningen Kungsholmen.

Genom marinförvaltningens försorg har numera en fullständig

utredning skett rörande såväl lämpligaste platsen för ett nytt kruthus

som ock kostnaderna för en dylik anläggning.

Hvad platsen angår hade visserligen varit önskvärdt, att för anläggningen

kunnat begagnas någon kronan tillhörig holme i Karlskrona

skärgård, hvarigenom särskild kostnad för sjelfva platsens förvärfvande

kunnat undvikas. Men vid den af cheferne för ingeniör- och mindepartementen

vid nämnda station i sådant afseende verkstälda undersökning

har utrönts, att någon för ändamålet fullt lämplig plats icke

finnes inom det kronan tillhöriga område. Deremot hafva bemälde

chefer ansett, att en inom Förkårta socken belägen, under Tromtö fideikommissegendom

hörande holme, benämnd Ifö, vore i alla afseenden

synnerligen tjenlig för uppförande af förrådshus för bomullskrut och

laddade handminor. Genom anläggning af en brygga utaf föreslagen

beskaffenhet erhålles en vid hvilka vindförhållanden som helst god

tilläggningsplats för minbåtar och kruttransportfartyg. De för förrådshusen

afsedda platserna å holmen äro belägna på ett afstånd af mera

än 4,5 kilometer från Karlskrona stad och varf. Slutligen erbjuder

holmens läge den synnerligen beaktansvärda fördel, att förrådshusen

kunna å densamma så förläggas, att intet af dem blir synligt från utom

sjöbefästningarna varande fartyg.

Innehafvaren af Tromtö fideikommissegendom har förklarat sig

villig att — under förutsättning att Kongl. Maj:ts samtycke dertill i

vederbörlig ordning meddelas — för all framtid afstå eganderätten till

holmen mot en köpeskilling af 10,000 kronor eller ock för en tid af

50 år till Kronan upplåta nyttjanderätt till densamma mot en årlig afgäld

af 400 kronor.

Till de byggnader och öfriga anläggningar, som skulle vara för

ifrågavarande ändamål behöfliga, hafva cheferna för ingeniör- och mindepartementen

vid stationen uppgjort ritningar och kostnadsförslag. Det

sistnämnda upptager för

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 67

förrådshus för bomullskrut ............................................................. 12,200: —

» » laddade handminor................................................... 3,600: —

laddhus................................................................................................... 1,600: —

vaktarebostad....................................................................................... 9,170: —

uthusbyggnad......................................................................................... 720: —

frostfri källare för tvåledare ........................................................ 1,370: —

källare för reageradt bomullskrut................................................ 670: —

åskledare för bomullskrutförrådet................................................. 940: —

spårväg.................................... 2,900: —

två skyddsvallar.................................................................................... 1,100: —

brygga och utfyllning ................................................... 5,900: —

Summa 40,170: —»

Departementschefen erinrade vidare, att i enlighet härmed framställning

i ämnet gjorts till 1896 års Riksdag.

Riksdagens statsutskott hemstälde, att framställningen ej måtte af

Riksdagen bifallas, och anförde såsom skäl för denna sin hemställan, att

kostnaderna för anläggningen synts utskottet såväl i afseende å jordlösen

som byggnader för höga och att följaktligen ytterligare utredning

i ärendet vore erforderlig. Emot utskottets hemställan anfördes reservation

af åtskilliga dess ledamöter, hvilka ansågo, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse: »Med afseende å hvad i ärendet

förekommit, har utskottet funnit ifrågavarande anläggning af behofvet

påkallad. Som emellertid den uppgjorda kostnadsberäkningen synts

utskottet väl hög, isynnerhet hvad den afser kostnaden för vaktarebostad

samt för brygga, har utskottet ansett det äskade anslaget kunna

utan olägenhet minskas till 45,000 kr., hvarför utskottet hemställer, att

Riksdagen må till förrådshus för bomullskrut m. m. i Karlskrona på

extra stat för 1897 anvisa 45,000 kronor.» Denna reservation godkändes

af Riksdagens Första Kammare, medan deremot Andra Kammaren

biföll utskottets hemställan, i enlighet hvarmed ock Riksdagen

efter gemensam votering mellan kamrarne fattade sitt beslut, hvadan

alltså framställningen ej bifölls.

Då emellertid behofvet af ifrågavarande förrådshus fortfarande

gjorde sig i hög grad gällande, hade cheferna för Karlskrona stations-,

min- och ingeniördepartement till varfschefen derstädes ingått med en

gemensam skrifvelse, deri de framhållit bristfälligheten och faran af de

nuvarande anordningarne vid stationen för bomullskrutets förvaring,

i det hela den deraf vid stationen befintliga tillgången kunde genom

en enda olyckshändelse vid detta sprängämnes behandling eller genom

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

direkt beskjutning från en utanför fästningarne varande fiende bringas

till gemensam explosion, hvarvid bemälde chefer tillika anförde, att,

hvad beträffade platsen för ifrågavarande anläggning, någon lämpligare

plats icke funnes än Ifön, der bomullskrutförrådet komme att ligga på

tillräckligt långt afstånd från andra sprängämnesförråd, för att en explosion

af det ena icke också skulle medföra fara för det andra.

Varfschefen hade hänskjutit frågan till marinförvaltningen, som i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 september 1897 anfört att embetsverket

för afhjelpande af det allt mer och mer trängande behofvet af

förrådshus såväl för bomullskrut som för laddade minor icke hade

annat förslag att göra än det, som af embetsverket framstälts och motiverats

i dess skrifvelse den 17 september 1895, angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1897, med vid samma skrifvelse

fogade ritningar och kostnadsförslag, och hvilket marinförvaltningens

förslag afsåge förrådshusens anläggande å Ifön under Tromtö

fideikommiss i Förkärla socken.

Fördenskull hade marinförvaltningen, med åberopande såväl af

hvad embetsverket i nyssberörda skrifvelse i ämnet anfört som af ofvannämnde

departementschefers yttrande, hemstält, att hos Riksdagen måtte

äskas ett extra anslag för år 1899

dels till förvärfvande af Ifön å...................................... kr. 10,000: —

och dels till anläggning derstädes af förrådshus för

bomullskrut och för laddade handminor, laddhus, vaktarebostad

med uthus, frostfri källare för tvåledarekabel, förrådshus

för reagerande bomullskrut, åskledare, spårväg,

skyddsvallar och brygga å....................................................... » 40,170: •—

eller å tillhopa kr. 50,170: —

Då af den i ärendet förebragta utredning framginge, att frågan

om anläggning af förrådshus för bomullskrut m. m. vid Karlskrona

station icke kunde utan synnerlig olägenhet och verklig fara längre

undanskjutas, då, enligt hvad chefen för marinförvaltningens minafdelning

i en afgifven promemoria meddelat, den beräknade anläggningskostnaden

40,170 kronor icke kunde i något hänseende nedbringas, och

då, oaktadt förnyade undersökningar egt rum, annan lämplig plats

än Ifö för ifrågavarande anläggning ej stått att finna, hemstälde departementschefen,

att nu ifrågavarande extra anslag måtte hos Riksdagen

äskas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

Utskottet, som delar departementschefens åsigt om behofvet af

ifrågavarande förrådshus, har emellertid i likhet med 1896 års Riksdags

statsutskott icke kunnat undgå att finna kostnadsberäkningen såväl i

afseende å jordlösen som byggnader för hög, och håller före, att

exempelvis genom mindre dyrbar vaktarebostad och brygga samt möjligen

genom expropriation af marken kostnaden bör kunna nedbringas

till 40,000 kronor; och anser utskottet sig alltså böra tillstyrka beviljandet

allenast af sistnämnda belopp, helst som, derest nämnda belopp skulle

behöfva i någon mån öfverskridas, hufvudtitelns allmänna besparingar

synas kunna anlitas till bristens fyllande.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må dels till förvärfvande af holmen

Ifö vid Karlskrona och dels till anordnande derstädes

af förrådshus för bomullskrut m. m. bevilja på extra

stat för år 1899 ett belopp af 40,000 kronor.

16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till minväsendet Angående

på extra stat för år 1899 bevilja 100,000 kronor. ndnväfendet.

Enär 1894—1897 års Riksdagar för ifrågavarande ändamål an- [28.]

visat endast 75,000 kronor och utskottet icke anser tillräckliga skäl

föreligga att för år 1899 tillstyrka högre belopp, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till minväsendet på extra stat

för år 1899 anvisa ett belopp af 75,000 kronor.

17:o. Till beklädnad åt sjöbeväringen har Kongl. Maj:t på extra stat Angående

för år 1899 äskat 105,500 kronor. beklädnad" åt

Vid denna punkt har departementschefen till statsrådsprotokollet sjöbeväringen.

(sid. 60) anfört följande. [29-]

Enligt hvad marinförvaltningen i skrifvelse den 17 september 1895

upplyst, utgjorde totalbehofvet af beklädnad för sjöbeväringen under

sjötjenstgöring.................................................................................... 4,782 ställ.

Vid ingången af år 1897 funnos, enligt anmälan af

marinförvaltningen i skrifvelse den 10 september samma

år.................................................................................... 1,276 ställ.

Under år 1897 hade för anvisade 92,000

kronor dels anskaffats och dels genom användande

af i förråden befintliga öfverskottspersedlar

tillkommit, i stället för beräknade 750 ställ,

sammanlagdt ...........................................................

hvadan återstående behofvet utgjorde ...................

954

2,230

2,552 ställ.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid senaste riksdag hade Kongl. Maj:t äskat för ifrågavarande

ändamål 105,500 kronor, hvarmed beräknats att

kunna anskaffas under år 1898 dels............................................. 750 ställ

dels ock åt 200 man tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring.

Beloppet beviljades af Riksdagen, hvadan vid 1899 års

ingång återstående behofvet skulle utgöra................................. 1,802 »

jemte tilläggspersedlar för eldare åt ytterligare 340 man.

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 10 september 1897 erinrade

marinförvaltningen, att vid beviljande af förberörda anslag af 105,500

kronor Riksdagen uttalat dels den förmodan att omsättning af de i

förråden befintliga beklädnadspersedlar egde rum till förekommande af

skada genom långvarig magasinering, dels att, derest den i statsrådsprotokollet

omförmälda bristen af beklädnad för sjöbeväringen sedermera

skulle fyllas, en fullständigare utredning af behofvet borde föregå

framställning derom. Marinförvaltningen funne sig med anledning deraf

böra meddela, att redan innan berörda uttalande skedde i Riksdagens

skrifvelse den 12 maj 1897, förvaltningen genom skrifvelse den 5 derförutgångne

mars meddelat stationsbefälhafvarne föreskrifter i syfte

att vinna en hastigare omsättning i sjöbeväringens beklädnadsförråd,

samt att angående behofvet af beklädnad för sjöbeväringen annan utredning

icke kunde förebringas än den, marinförvaltningen i sin skrifvelse

den 17 september 1895 åberopat, eller att behofvet beräknats i enlighet

med de från chefen för flottans stab erhållna beräkningar af det antal

värnpligtige, som vid mobilisering erfordrades för bemanning af flottans

fartyg.

Marinförvaltningen, som ansåge, att fyllandet af det återstående behofvet

af ifrågavarande beklädnad utan olägenhet kunde fördelas på

två år, hemstälde derför om äskande för år 1899 af ett extra anslag

af 105,500 kronor, för hvilket belopp skulle kunna ytterligare beklädas

750 man värnpligtige samt dessutom anskaffas tilläggspersedlar för

eldare under sjötjenstgöring för 200 man.

Under åberopande af sitt till nästlidet års Riksdag afgifna utlåtande

n:o 6, punkten 19:o, samt Riksdagens med anledning deraf fattade beslut

om uppförande på extra stat för år 1898 af ett anslag å 105,500

kronor till sjöbeväringens beklädande, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1899 till beklädnad åt

sjöbeväringen på extra stat anvisa 105,500 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

18:o. Till anskaffning af ytterligare beklädnads- rn. fl. persedlar för ABnj°““gre fff

värnpligtige vid Karlskrona artillericorps har Kongl. Maj:t äskat ett extra skakande af

anslag af 49,000 kronor, deraf skulle för år 1899 anvisas 30,000 kronor. mbgk™sneaddj3ir

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj: t har departements- för värnpligchefen

omförmält, att chefen för Karlskrona artillericorps, med anmälan ^vid Karisatt

för 500 man värnpligtige vid corpsen anskaffats beklädnads- och rem- ieric0rps!

tygspersedlar enligt faststäld stat, hos marinförvaltningen anhållit, att [30.]

för nämnde värnpligtige måtte få anskaffas ännu felande utredningspersedlar,

nemligen:

ränsel med lyftrem ................................................................................ st. 500

mattornist med rem................................................................................. » 500

kokkärl............................................................... * 500

samt att för berörda anskaffning måtte anvisas ett belopp af 11,000

kronor.

Uti en sedermera till marinförvaltningen aflåten skrifvelse hade bemälde

chef — under anförande att enligt mobiliseringsplanen det för

Karlskrona befästningar erforderliga antalet beväringsmän, som skulle utbildas

till fästningstjenst, uppginge till 1,200 samt att med hänsyn till

de fordringar på en snabb mobilisering, som stäldes på corpsen, tid för

tillverkning af beklädnadspersedlar för de 700 man, för hvilka dylika

persedlar ännu saknades, omöjligen kunde beredas under de få mobiliseringsdagarne

—— öfverlemnat en tablå, utvisande behofvet af utredningspersedlar

för 500 man enligt stat och dessutom beklädnads-, remtygsoch

utredningspersedlar för 700 man, nödtorftligen utrustade, och dervid

anhållit, att, utöfver hvad han, på sätt här ofvan omförmälts, begärt,

till hans disposition måtte ställas ett belopp af 44,500 kronor att

fördelas på två år, hvarjemte corpschefen, beträffande de enligt nyssnämnda

tablå gjorda beräkningar öfver behofvet i fråga, anfört, att antalet erforderliga

persedlar för nämnde 700 man ingalunda uppginge till det

antal, som staten upptoge, enär fullständig uppsättning enligt stat endast

ansetts nödvändig för de 500 man, som årligen öfvades, under det att

för öfrige 700 man blott så många persedlar upptagits, som ansetts

för dessas nödtorftiga utrustning erforderliga.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 7 december 1897 understält

detta ärende Kongl. Maj:ts pröfning och dervid förklarat sig i

afseende å corpschefens framställningar ej hafva annat att erinra än att

med anskaffningen af i förenämnda tablå upptagna 600 paradhufvudbonader

syntes kunna utan olägenhet anstå, hvarigenom clet af corpschefen

i hans senare skrifvelse anmälda medelsbehofvet blefve minskadt

med 6,000 kronor och således i sin helhet komme att uppgå till i rundt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag

till löneförbättring

åt

lärarne vid

sjökrigsskolan.

[31.]

Angående

ifrågasatt anslag

för bestyckning

vid

Fårösund.

[32.]

tal 38,000 kronor; och hade marinförvaltningen, enär något i stat anvisadt

anslag för ifrågavarande anskaffningar ej lämpligen kunde afses,

hemstält, att hos härnäst sammanträdande Riksdag måtte äskas ett extra

anslag för ändamålet af 49,000 kronor att utgå med 30,000 kronor år

1899 och med 19,000 kronor år 1900.

Utskottet, som anser den i denna punkt omförmälda anskaffning

vara af behofvet påkallad, hemställer derför,

att Riksdagen må, till anskaffning af ytterligare

beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige vid Karlskrona

artillericorps bevilja 49,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1899 anvisa 30,000 kronor.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrig sskolan på extra stat för år 1899 bevilja 1,860

kronor.

I enlighet med hvad Riksdagen under en följd af år i ämnet beslutat,

hemställer utskottet,

att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan

må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888

års Riksdags medgifvande få användas af kadetternas

terminsafgifter, anvisas för år 1899 ett extra anslag

af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens

erhållande fästade vilkor, att den, som vill deraf komma

i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning vid

sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat

undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

20:o. Till förbättrad bestyckning af befästningarne vid Fårösund har

Kongl. Maj:t på extra stat för år 1899 äskat ett anslag af 127,000

kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

hänvisat till hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den

14 sistlidne januari under punkt 31:o i denna fråga anfört.

Utskottet har vid behandling af Kongl. Maj:ts i propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof, under fjerde hufvudtiteln,

gjorda framställning angående inköp af mark för befästningsanläggnin
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 73

gar vid Tingstäde uttalat, att utskottet icke funne lämpligt att, innan

ännu den för verkställande af utredning rörande landets fasta försvar

tillsatta komité afgifvit utlåtande, och. detta blifvit pröfvadt, åtgärder

vidtoges för de ifrågasatta befästningsanläggningarna.

Då Riksdagen genom att afslå Kongl. Maj:ts ofvannämnda framställning

gillat utskottets uppfattning i nämnda afseende, anser sig

utskottet icke heller böra tillstyrka, hvad under denna punkt äskats,

utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af Angående

på extra stat för år 1899 ett anslag

21:o.

minförsvar utanför Göteborg bevilja

af 225,000 kronor.

Jemväl i fråga om detta ärende har departementschefen hänvisat

till hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet under

punkt 32:o i statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 14

sistlidne januari yttrat.

Med anledning af det beslut Riksdagen, vid behandling af utskottets

under punkt 34:o i utlåtandet n:o 5 angående ifrågasatt anslag under

fjerde hufvudtiteln till Göteborgs befästande gjorda hemställan, den 16

innevarande månad fattat, hemställer utskottet,

minförsvar

vid

Göteborg.

[33.]

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas

22:o. Till ersättande af vissa kostnader för kanonbåten Svensksunds

expedition till Spetsbergen år 1897 har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag

för år 1899 af 14,225 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 64) har departementschefen härom

anfört följande:

Med anledning af en utaf öfveringeniören S. A. Andrée framstäld

anhållan, att kanonbåten Svensksund finge, fullt rustad och bemannad

för en färd till Spetsbergen, kostnadsfritt ställas till en af Andrée ledd

polarexpeditions förfogande, hade Kongl. Maj:t, efter inhemtande af

marinförvaltningens yttrande och i öfverensstämmelse med dess förslag,

medgifvit, att nämnda kanonbåt finge under en tid af högst tre och en

half månader användas för ifrågavarande expedition, samt kostnaden för

expeditionen bestridas af anslaget till flottans öfningar.

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 smil. 1 Afd. 6 Iläfl.

Angående anslag

till ersättning

af

kostnader för

kanonbåten

Svensksunds

expedition till

Spetsbergen.

[34.]

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sedermera hade marinförvaltningen i skrifvelse den 1 december

1897 anmält, att af nämnda anslag utgått ett belopp af 14,224 kronor

78 öre för berörda expedition.

Då anslaget till flottans öfningar, hvarifrån berörda kostnad blifvit

bestridd, om än på senaste tid ökadt, likväl visat sig vara synnerligen

knappt, till följd af personalens kostsammare utbildning och de numera

betydligt dyrare öfningarne, syntes det departementschefen vara särdeles

önskvärd!, att berörda utgift, som delvis vore främmande för nämnda

anslags natur, måtte blifva detta anslag ersatt.

Utskottet anser visserligen, att en expedition af ifrågavarande art

borde vara främmande för sådana ändamål, som anslaget till flottans

öfningar är afsedt att fylla, men enär dels äfven vid föregående tillfällen

flottans personal och materiel ansetts böra ställas till förfogande

åt företag i vetenskapliga syften, dels ock särskildt kanonbåten Svensksund

under en följd af år till gagn för allmänna intressen fått användas

utom sin egentliga bestämmelse, bar utskottet trott sig i dessa omständigheter

finna stöd för tillstyrkande af Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, till ersättande af vissa kostnader

för kanonbåten Svensksunds expedition till

Spetsbergen år 1897, bevilja ett extra anslag för år

1899 af 14,225 kronor.

Stockholm den 28 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

Reservation

vid punkten 10:o (angående anslag till krigsfartygsmateriel):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, C. Persson, O. Erickson, K. A.

Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer, P. Norberg,

D. Persson och O. A. Eriksson, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som anser, att flottans utveckling bör bedrifvas i öfverensstämmelse

med 1892 års komitéförslag och den uppfattning, Riksdagens

Andra Kammare vid 1895 och 1896 årens riksdagar häfdat,

samt att sålunda ett anslag af 2,500,000 kronor årligen bör vara för

ändamålet tillräckligt, har följaktligen ansett sig icke böra förorda

Kongl. Maj:ts förevarande framställning i hela dess omfattning, utan

allenast hvad beträffar anskaffandet af

en l:a kl. pansarbåt ................................................................... kr. 3,825,000

två » » torpedbåtar.................................................................. » 470,000

två 2:a » » » 282,000

ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt ........................ » 130,000

ändring af tre 3:dje kl. pansarbåtar.......................................... » 125,000

fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odens ombyggnad

.............................. » 115,000

eller tillsammans kronor 4,947,000

Deremot finner utskottet, att med påbörjandet af ytterligare en l:a

kl. pansarbåt samt med byggandet af ytterligare två l:a och två 2:a

klass torpedbåtar torde böra för närvarande anstå.

Utskottet, som icke ansett sig böra göra någon hemställan i fråga

om det belopp, som af Kongl. Maj:t afsetts att utgå under år 1900,

får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må till krigsfartygsmateriel bevilja

ett belopp af 4,947,000 kronor samt deraf på

extra stat för år 1899 anvisa 2,500,000 kronor.»

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

i

Tabell öfver ordinarie anslagen under

S:gr

T r:pt

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och

förlig a

på fö

Friheter.

dermed jem- nvisning

rslag.

Ersättningar.

Samma.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

38,600

—

—

—

—

—

38,600

—

82,400

—

—

—

—

—

82,400

—

1,720,952

1,720,952

293,795

_

__

_

__

_

293,795

32,000

—

—

—

—

—

32,000

6,400

—

—

—

—

—

6,400

268,100

—

—

—

—

—

268,100

—

419,870

—

—

__

—

419,870

—

2,823,517

—I--

—

-

2,823,517

—

Sjöförsvars
Departementet

och

Departementscliefen,..................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

Marinförvaltningen ................................................

Flottans

Aflöning för flottans corpser ock stater. Nuvarande

Ökas med.............................................................

Karlskrona artillericorps, reservationsanslag............

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................

Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,

Okas med .............................................................

Naturaunderhåll, förslagsanslag ..............................

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

Lift. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning :

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

öfverstyrelsen.

samt kommandoexpeditionen.................

17,000

26,800

38,600

—

—

—

—

—

17,000

26,800

38,600

—

S:gr

82,400

_

—

—

82,400

personal.

belopp ..................................................

1,720,952: —

8,100: —

1,729,052

1,729,052

Anslaget uteslutes.

reservationsanslag. Nuvarande belopp

268,100: —

18,450: —

293,795

32,000

286,550

—

—

—

—

—

293,795

32,000

286,550

—

419,870

—

—

—

——

—

419,870

—

Tr:pt

2,843,667

—

—

—

—

—

2,843,667

—

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1898 års riksstat anslår

Anvisning

kontant.

Indelning och

förlig a

på fö

Friheter.

dermed jem- a visning

rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,823,517

__

_

__

_

2,823,517

—

__

_

—

26,400

—

26,400

—

114,000

—

—

—

114,000

—

33,300

—

—-

—

—

33,300

—

2,888,417

—

—

26,400

—

2,914,817

-

1,300,000

1,300,000

720,000

720,000

256,500

—

—

—

—

—

256,500

—

50,920

—■

—

—

——

—

50,920

60,000

60,000

12,000

_

—

—

—

12,000

—

39,000

—

—

—

—

39,000

—

19,175

19,175

23,500

—

—

—

—

—

23,500

—

46,969

—

—

46,969

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

1,240,564

—

—

—

—

—

1,240,564

—

5,511,381

—

—

| 26,400|—

5,537,781

—

Tr:pt

S:gr

S:gr

Tr:pt

Båtsmansindelningen .............................;................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för
-

Flottans

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations
Diverse
-

Flottans öfningar, reservationsanslag .....................

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

varande belopp ......................................................

Ökas med ..............................................................

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ...............

Sjökrigsskolan .....................................................

Skeppsgosseskolan ...............................................

Sj ökarte verket, reservationsanslag ...........................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

Sjukvård. Nuvarande belopp ................................

Ökas med ...............................................................

hvarjemte anslaget uppföres såsom reservations
Diverse

behof ....................._......................................

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter ...........................................................

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

län och Södra Möre härad af Kalmar län

slagsanslag.....................................................

materiel.

anslag ......................................................

anslag.

ersättning derför, förslagsanslag. Nu
-

Tr:pt

S:gr

256,500:

93,500:

11,100

31,040

8,780

under anställning eller kommendering utrikes....

............................................................ 39,000:

..................................................................... 5,000:

anslag.

anslag. Nuvarande belopp

med ....................................

46,969:

5:

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

förlig an

på för

Friheter.

dermed jern- visning

slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,843,667

__

_

_

2,843,667

—

__

_

__

—

26,400

—

26,400

—

114,000

_

—

—

—

—

114,000

—

33,300

—

—

——

—

33,300

—

2,908,567

—

—

-

26,400

—

2,934,967

—

1,300,000

___

1,300,000

720,000

720,000

350,000

—

—

350,000

—

50,920

50,920

60,000

—

—

—

—

—

60,000

—

12,000

—

—

—

—

12,000

—

44,000

—

——

—

—

44,000

—

19,175

_

__

19,175

—

23,500

—

—

—

—

_

23,500

—

46,974

12,500

—

46,974

12,500

1,339,069

—

—

—

1,339,069

—

5,630,036

!-

! —

—

26,400

—

5,656,436

—

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1898 års

riksstat anslår

....

Anvisning

i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

5,511,381

—

—

26,400

—

5,537,781

—

Han-

1,400,000

86,150

9,000

13,000

—

405

—

4

—

1,400,409

86,150

9,000

13,000

—

Lots- och _ fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

Undervisningsanstalter för sjöfart ...........................

ISTautisk-meteorologiska byrån ..........

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstal- meteorologiska byrån, förslagsanslag.................

S:gr

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

—

S:ma

7,019,531

_

405

26,404

—

7,046,340

—

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsatskottets Utlåtande N:o 6.

81

Förslag till blifvande riksstat:

Tr:pt

deln.

terna, reservationsanslag............................................

terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk
Sgr
Summa
-

Anvisning

kontant.

Indelning ocl

förlig a

på fc

Friheter.

dermed jem- irvisning

rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

5„630,036

—

—

—

26,400

—

5,656,436

—

1,400,000

405

4

1,400,409

86,150

—

—

—

—

86,150

—

9,000

-

——

—

—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

--.

—

13,000

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

7,138,186

—

405

~

26,404

7,164,995

-

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte liufvudtiteL

Sj öförsTarsdepartementet.

Kronor.

Ö.

Till krigsfartygsmateriel........................................................................

3,407,000

_

För anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg...................................

160,000

—

Till anskaffning af röksvagt krut.........................................................

70,750

—

» kanoner i reserv för flottans fartyg ............................................

65,000

—

» artilleriammunition.......................................................................

86,000

—

» ersättning för förbrukadt kanonkrut............................................

36,000

—

» anskaffning af torpeder m. m.......................................................

48,000

—

» anställande af skjutförsök..............................................................

10,000

—

» byggande af ny docka i Karlskrona..........................................

» förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för

150,000

—

torpeder i Karlskrona ............................................................

» förvärfvande af holmen Ifö vid Karlskrona och till anord-

40,000

—

nande derstädes af förrådshus för bomullskrut m. m..........

40,000

—

» minväsendet .................................

75,000

_

» beklädnad åt sjöbeväringen .........................................................

» anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

105,500

—

värnpligtige vid Karlskrona artillericorps ..............................

30,000

—

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.............................

» ersättande af vissa kostnader för kanonbåten Svensksunds

1,860

—

expedition till Spetsbergen år 1897..........................................

14,225

—

Summa

4,339,335

—

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

Bil. N:o 1.

Förslag

till ändrad organisation af flottans sjömanscorps.

Vid sjömanscorpsen anställes manskap för en tjenstetid af antingen

sex år eller tre år åtta månader eller två år åtta månader.

Manskap sstyrkan i sjömanscorpsen utgör 2,400 man.

Sjömanscorpsen skall omfatta följande yrkesafdelningar, nemligen:

Matrosaf delningen,

Ekonomiafdelningen,

Eldareafdelningen,

Handtverksafdelningen och

Minörafdelningen.

I afseende å tjenstbarheten fördelas manskapet i följande klasser:

Underofficerskorpral,

l:a klassens sjöman,

2:a klassens sjöman och

3:e klassens sjöman.

Antalet man inom hvarje lönegrad upptages i gällande stat.

Antalet man inom hvarje yrkesafdelning jemte fördelning af lönerna

inom dessa bestämmes af Konungen.

I afseende å organisation, anställning och utbildning m. m. föreslås

i öfrigt följande:

Manskapsstyrkan rekryteras dels genom från skeppsgossecorpsen

karlskrifna skeppsgossar, dels genom manskap antaget medelst kontrakt.

Det från skeppsgossecorpsen karlskrifna manskapet skall vid sjömanscorpsen

tjenstgöra sex år, räknadt från den 1 oktober det år karlskrifning

skett.

Medelst kontrakt anställes manskap vid matros-, ekonomi- och

handtverksafdelningarna för en tid af 2 år 8 månader samt vid eldareoch

minörafdelningarna för en tid af 3 år 8 månader, dessa tider räknade

från den efter kontraktets underskrifvande näst infallande 1 februari.

Manskap kan enligt stationsbefälhafvarens bepröfvande, på sätt gällande

reglemente nu föreskrifver, antagas vid sjömanscorpsen med en

tjenstetid af sex år.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hvarje man vid sjömanscorpsen skall tillförbindas att utöfver den

tid, för hvilken han blifvit antagen, qvarstå i tjenst 2 år för hvarje

examen i underbefälsskola han kan komma att aflägga.

En mans bibehållande i tjenst efter utgången af den tid, för hvilken

han antagits, och den tid derutöfver, som han enligt hvad ofvan

föreskrifvits, kan vara förbunden att i tjensten qvarstå, skall bero af nyanställning,

som hvarje gång bör afse minst 2 år; dock är den, som

fullgjort alla vilkoren för uppflyttning till underofficer skorpral, berättigad

till fortfarande anställning i sjömanscorpsen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

Bil. N:o 2.

Förslag

till stat för flottans sjömanscorps.

Antal.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

1

l:a lönegrad

(12 månaders månadslön å 30 kr.\

\275 dagars dagaflöning å 80 öre /........................

580

—

299

D:0

d:0 ........................

173,420

1

2:a lönegrad

/12 månaders månadslön ä 20 kr.(

(275 dagars dagaflöning ä 50 öre /........................

377

50

:

699

11:0

d:o .......................

263,872

50

1

3:e lönegrad

/12 månaders månadslön ä 10 kr.(

(275 dagars dagaflöning ä 40 öre /

230

—

499

D:o

d:o .......................

114,770

—

i

4:e lönegrad

112 månaders månadslön å 5 kr. )

(275 dagars dagaflöning å 20 öre /........................

115

—

899

D:o

d:o .......................

103,385

—

656,750

__

2,400

Lega å 50 kronor förslagsvis för 300 man...............................

’

—

15,000

—

Rekryteringskostnader ............................................................

—

—

6,000

—

Summa

—

— 677,750

—

Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de

löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt

manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega, om rekryteringen skulle behöfva omfatta flere

än det förslagsvis upptagna antalet af 300 man.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. N:o 3.

Förslag

till stat för flottans underofficerscorps.

Fast lön.

Bekläd-

nads-

ersättning.

Summa.

1 Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare) ......

720

—

200

—

920

—

19

D:0

d:0 d:0 d:o ......

13,680

—

3,800

—

17,480

—

1

D:0

(maskinist) ..........................................

960

—

200

—

1,160

—

15

D:0

d:0 ..........................................

14,400

—

3,000

—

17,400

-

1 underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller skeppare)

720

—

200

—

920

—

169

D:o

d:0 d:0 d:o

121,680

—

33,800

—

155,480

—

1

D:o

(maskinist).................................

720

—

200

-

920

—

62

D:o

d:o .................................

44,640

—

12,400

—

57,040

—

1

D:0

(qvartersman eller rustmästare)...

720

—

200

-

920

—

9

D:0

d:o d:0

6,480

—

1,800

—

8,280

—

Summa kronor

204,720

—

55,800

260,520

—

Anm. Dagaflöning ä 2 kronor till flaggunderofficor (maskinist), 1 krona 50 öro till flaggunderofficer (styrman,

konstapel eller skeppare) och underofficer af 2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af

2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, qvartersman eller rustmästare) tillkommer i den ordning

gällande reglemente föreskrifver.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

*

Bil. N:o 4.

Förslag

till stat för flottans skeppsgossecorps.

Antal.

!

Kronor.

ö.

i

Skeppsgosse, aflöning å 10 öre dagligen eller för år ................................

36

50

! 319

D:o d:0 d:o d:0 d:0 .................................

11,643

50

1 skeppsgossekorpral å 5 öre dagligen, tillökning ...................................

18

25

15 D:o d:0 d:0 d:0 ...................................

273

75

Summa kronor

11,972

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.