Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckta förslag om löneförbättring för vissa betjente vid statens jernvägar. "•''."v ■'' ■

1898-04-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:61, Utlåtande, angående väckta förslag om löneförbättring för vissa betjente vid statens jernvägar. "•''."v ■'' ■

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

1

i

;• ,1,

'' 1

i

N:o 61.

vp /ii.

•I''.''''. ’ • •''!

Svff.iii, n

i/if; åt !>•;/

Vt

Ank. till Riked. kansli flen 15 april 1898, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående väckta förslag om löneförbättring för vissa

betjente vid statens jernvägar.

"•''."v ■'' ■ (R- A,)

: w . . r s [vijV/yitoliii ni fllitl’?1; y11 fT t ml fil* j>fV <>i

I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under sjette hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen medgifva, att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande

aflöningsreglemente för tjensteman och betjente vid statens jernvägar om

högsta arfvode för stationskarlar, arfvode inom 13:de löneklassen med

årligt belopp af 720 kronor måtte kunna tilldelas stationskarl.

Vidare hafva inom Andra Kammaren väckts och till statsutskottet

remitterats följande motioner angående förbättring i löneförmånerna för

vissa betjente vid statens jernvägar, nemligen:

n:o 11 af herr J. E. Centerwall, hvilken hemstält, att Riksdagen

ville medgifva, att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente

för tjensteman och betjente vid statens jernvägar om högsta

arfvode för stationskarlar, arfvode inom 12:te löneklassen med årligt

belopp af sju hundra åttio kronor måtte kunna tilldelas stationskarl;

n:o 80 af herr Hj. Branting, sotn föreslagit, att Riksdagen ville

medgifva, att bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente för tjensteBih.

till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 32 Käft. (Näs 61-63.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

män och betjente vid statens jernvägar på det sätt ändrades, att högsta

arfvode måtte kunna tilldelas:

stationskarl med .......................... 780 kronor,

lokomotiv- och vagnputsare, pumpare

och kolvakt med............... 840 »

samt vagnförman med .................. 1,200 » (jemte fri beklädnad);

n:o 98 af herr P. P. Waldenström, hvilken föreslagit,

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att högsta lönebeloppet för

lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter bestämdes till

780 kronor; rr *

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla,

att bostad och ved in natura bereddes jernvägsbetjente på sådana platser,

der nu utgående hyresersättning uppenbarligen icke vore tillräcklig för

anskaffande af anständig bostad och nödig ved;

3:o) att Riksdagen måtte besluta, a) att högsta lönegrad för

vagnförmän bestämdes till kronor 1,200, b) att vagnförman skulle bära

uniform, hvars utseende af jernvägsstyrelsen bestämdes, samt att han

derför skulle åtnjuta ersättning med högst 8 kronor i månaden;

och n:o 142 af herr A. Hedin, som föreslagit, att kontorsbiträden

bos jernvägsstyrelsen måtte, i likhet med hela den öfriga betjentepersonalen

vid statsjernvägarne, erhålla fri läkarevård och medicin, samt inqvarteringsersättning

i likhet med all öfrig betjentepersonal.

Vid den af 1897 års Riksdag beslutade lönereglering för personalen

vid statens jernvägar bestämdes i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag

arfvodet för stationskarl till lägst 480 kronor (17:de klassen) och

högst 660 kronor (14:de klassen), hvartill kunde komma ett tilläggsarfvode

efter högst 60 kronor årligen för stationskarl, som tjenstgjorde

såsom signalkarl, vexelkarl eller magasinskarl vid större station. Beträffande

banvakt hade Kongl. Maj:t föreslagit ett lägsta arfvode af 480

kronor och ett högsta arfvode af 600 kronor med rätt jemväl för banvakt,

hvilken tjenstgjorde såsom vakt vid rörlig bro under seglationstiden,

att kunna erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 ä 120 kronor för år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

3

Med anledning af eu inom Riksdagen väckt motion beslöt emellertid

Riksdagen för sin del att i detta Kongl. Maj:ts förslag vidtaga den

ändring, att högsta arfvodet för banvakt skulle utgöra 660 kronor. Detta

beslut har och blifvit af Kongl. Maj:t godkändt och vunnit tillämpning

genom det af Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade aflöningsreglemente

för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar.

Till det vid statsverkspropositionen fogade protokollet öfver civilärenden

för den 14 sistlidne januari har föredragande departementschefen,

med erinran om denna af Riksdagen vidtagna förhöjning i banvakternas

löneförmåner, yttrat, att denna aflöningsförbättring, ehuru för sig taget

intet vore att deremot erinra, emellertid vållat rubbning i den upprättade

lönestatens behöriga afvägning med hänsyn till betjentes inbördes

aflöningsförhållanden.

Denna olägenhet hade — fortsätter departementschefen — gifvit

jervägsstyrelsen anledning att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 20

december nästlidna år framhålla, hurusom Riksdagens omförmälda beslut

om aflöningsförhöjning för banvakter, enligt styrelsens förmenande, såsom

en ovilkorlig konseqvens förde med sig löneförhöjning jemväl för stationskarlarne.

Rörande deras aflöningsförhållanden och de bemödanden, som tidigare

gjorts att förskaffa dem förbättrade aflöningsvilkor, hade jernvägsstyrelsen

hufvudsakligen meddelat följande:

Redan i sitt till Kongl. Maj:t den 21 december 1891 afgifna

utlåtande i anledning af gjord framställning om förbättrade lönevilkor för

stationskarlspersonalen hade styrelsen framhållit, att en förbättring af

denna personals lönevilkor i vissa fall vore önskvärd och behöflig dels

till följd af dyrare lefnadsforhållanden å vissa orter och dels med hänsyn

till vissa stationskarlars mera magtpåliggande, intelligens, duglighet och

påpasslighet kräfvande göromål, såsom spårvexlingar vid större stationer,

och att derför det högsta arfvodet, 660 kronor om året, hvilket kunde

tilldelas en stationskarl, ej kunde anses till fyllest, men att emellertid

styrelsen för det dåvarande icke ansåge sig kunna förorda någon förändring

i uppgifna fall af stationskarlarnés lönevilkor, så länge banvakterna

vid statens jernvägar befunne sig i en än sämre ställning.

Jernvägsstyrelsen hade derefter meddelat, hurusom både uti styrelsens

skrifvelse den 26 november 1892 med förslag till nytt aflöningsreglemente

för personalen vid statens jernvägar och uti 1893 års jernvägskomités

förslag till sådant aflöninpsreglemente maximiarfvodet för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N;o 61.

stationskarl med vanlig tjenstgöring upptagits till 660 kronor. Styrelsen

hade derjemte föreslagit ett maximiarfvode af 720 kronor för vexeikarlar,

magasinskarlar och signalkarlar äfvensom ett tilläggsarfvode af 60 kronor

för stationskarlar efter viss längre tids tjenstgöring i Norrland, hvaremot

komitén inskränkte sig till att föreslå ett tilläggsarfvode af 60 kronor

för den stationskarlspersonal, som användes till vexel-, signal- eller magasinstjenst

vid större station.

Sedan i Kongl. Maj:ts proposition af den 29 januari 1897 uti ifrågavarande

hänseende intagits förslag i enlighet med komiténs uttalanden, hade

motion vid Riksdagen väckts om högsta arfvodets bestämmande till 780

kronor. I anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut hade frågan om högsta

arfv odef för stationskarlar blifvit föremål för gemensam votering; och vid

omröstning öfver voteringspropositionen hade Första Kammarens beslut

om arfvodets bestämmande till 660 kronor med tre rösters öfvervigt

segrat öfver Andra Kammarens beslut om arfvodets fastslående till 780

kronor. Uti en vid statsutskottets förslag till voteringsproposition fogad

reservation hade emellertid framhållits, att såsom sammanjemkning mellan

kamrarnes skiljaktiga beslut osökt frainstälde sig högsta arfvodets bestämmande

till 720 kronor, samt att genom antagande af ett dylikt

sammanjemkningsförslag skulle, i enlighet med Andra Kammarens syfte,

en löneförhöjning inträda utan att, såsom med Andra Kammarens beslut

skulle ske, lönestaten komme att undergå en mycket betänklig rubbning,

ledande till orättvisa i afvägandet af lönerna.

Härefter hade jernvägsstyrelsen genom jemförelse mellan stationskarlarnes

aflöningsförmåner före och efter den 1 januari 1898 påvisat,

att den aflöning,sförbättring, som kommit stationskarlspersonalen till del,

så godt som uteslutande bestått i det tilläggsarfvode af 60 kronor för

år, som tillerkänts de stationskarlar, som gjorde tjenst såsom signal-,

vexel- eller magasinskarlar vid större stationer. En stationskarl med

högsta arfvode, anstäld exempelvis i Stockholm, hade före 1898 års ingång

högst åtnjutit arfvode 660 kronor, inqvarteringsersättning (eller bostad

in natura) 132 kronor och beklädnadsersättning 96 kronor eller tillsammans

888 kronor, Enligt det nya, nu i kraft trädda aflöningsreglementet

kunde samme stationskarl högst åtnjuta arfvode 660 kronor, tillläggsarfvode

60 kronor, hyresbidrag (eller bostad in natura) 132 kronor

och beklädnadsersättning 96 kronor, eller tillhopa 948 kronor.

Genom den vidtagna höjningen af banvakternas högsta arfvode

från 540 till 660 kronor hade nu en betänklig rubbning uppkommit i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utletande N:o 61.

5

den skala, som genomginge Ilek den af 1893 års jernvägskomité föreslagna

och af Kong]. M.aj:t för Riksdagen framlagda löneregleringsstaton.

Deremot skalle genom en höjning af maximiarfvodet äfven för stationskarlarne

dessa komma att åter intaga den ställning i lönestaten, som

med hänsyn till deras tjensteåligganden dem rätteligen borde tillkomma.

Om redan denna omständighet talade för bifall till förslaget om arfvodesförhöjning

åt stationskarlarne, kunde emellertid styrelsen icke underlåta

att jemväl framhålla att, på grund af ej mindre i allmänhet ökade lefnadskostnader

än äfven det i många afseenden särskildt ansvarsfulla och

fordrande arbete, som ålåge stationskarlarne, de aflöningsförmåner, som

kunde komma dessa personer till del, måste anses otillräckliga.

Beträffande beloppet af den aflöningsförköjning, som jernvägsstyrelsen

föresloge, både nog, efter styrelsens förmenande, anledning kunnat

finnas att, med stöd af Andra Kammarens vid 1897 års riksdag fattade

beslut i frågan, hemställa om högsta arfvodets höjande från nu faststälda

beloppet, 660 kronor, till 780 kronor, men med hänsyn särskildt till

frågans utgång vid riksdagen och i betraktande af de skäl, som i den

förut omförmälda reservationen anförts, ansåge sig styrelsen höra ansluta

sig till reservantens uttalade åsigt och i sådant afseende föreslå maximiarfvodet

för personalen i fråga till 720 kronor, hvarom styrelsen alltså

föreslagit, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen.

Hvad jern vägsstyrelsen sålunda anfört har departementschefen

funnit tydligen ådagalägga, att stationskarlarnes högsta arfvode blifvit

för lågt i förhållande till det banvakterna genom sistlidna års Riksdags

beslut tillerkända högsta arfvode. Den aflöningsskala för betjente vid

distrikten, som af 1893 års jernvägskomité upprättades, grundade sig

uti nu närmast ifrågavarande hänseenden väsentligen på de bestående

förhållandena samt på de ändringsförslag, jemvägsstyrelsen i sina ofvan

omförmälda framställningar framburit. Då det icke kunnat påvisas, att

denna skala saknade inre sammanhang eller att vid densammas upprättande

skälig hänsyn icke tagits till någon omständighet, som kunnat

utöfva afsevärdt inflytande på betjeningens inbördes ställning i aflöningshänseende,

måste af en ändring på en punkt följa, att fråga uppstode

om ändring jemväl för närmast stående betjenteklass. Då banvakternas

högsta arfvode ökats af Riksdagen med en klass, eller från 15:de klassen

till 14:de klassen, kunde, då på detta område af arfvodesskalan skilmaden

mellan klasserna öfverallt är 60 kronor, jemvigt i arfvodestilldelningen

uppenbarligen åstadkommas genom att flytta stationskarlarnes maximi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

arfvode från 14:de klassen, med 660 kronor, till 13:de klassen, med 720

kronor i arfvode. Den ökade kostnad, som blefve en följd af denna

höjning, kunde enligt hvad departementschefen från jernvägsstyrelsen

inhemtat, beräknas till omkring 10,500 kronor för år 1899.

En förhöjning af maximiarfvodet för stationskarlarne vore emellertid

icke blott en gärd af rättvisa, utan skulle ock, såsom jernvägsstyrelsen

påpekat, åt dessa bereda eu väl behöflig och välförtjent aflöningsförbättring,

och ansåge departementschefen derför, att kraftiga skäl talade

för den af jernvägsstyrelsen föreslagna ändringen i aflöningsreglementet,

Såväl herr Centerwall som herr Branting hafva till stöd för sitt

gemensamma yrkande, att stationskarlarnes högsta arfvoden måtte bestämmas

till 780 kronor, åberopat det af Andra Kammaren vid 1897

års riksdag härom fattade beslut. Vidare har herr Branting, med afseende

å det i ofvanintagna statsrådsprotokoll omförmälda förhållande, att

Riksdagen bestämt högsta arfvodet för banvakter till 60 kronor mer än

Kongl. Maj:t föreslagit, påpekat, att redan Kongl. Maj:ts förslag för dem

innefattade en ökning i arfvode med 60 kronor, och att sålunda desse

betjentes förutvarande aflöning höjts med två klasser eller 120 kronor.

För stationskarlarne åter hade hvarken Kongl. Maj:t föreslagit eller

Riksdagen beslutit någon förändring i aflöning. När detta missgrepp nu

skulle rättas, borde — fortsätter motionären — det rättas, icke hälft utan

helt, hvilket skedde genom att Andra Kammaren hölle fast vid och drefve

fram sin mening, att stationskarlarnes högsta arfvoden borde sättas till

780 kronor. Det syntes motionären vara så mycket mera skål att påyrka

detta, som jernvägsstyrelsen sjelf medgifvit, att »anledning nog kunnat

finnas» att hemställa om högsta arfvodets höjning till 780 kronor.

Beträffande lokomotiv putsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter, för

hvilka herrar Branting och Waldenström sammanstämmande föreslagit ett

högsta arfvode af 780 kronor, har sistnämnde motionär, efter erinran''att

desse betjentes högsta arfvode för närvarande är 720 kronor, anfört bland

annat, följande:

»Den lön, stationskarlarne uppbära, uppgår för närvarande till

högst 660 kronor. Dessutom åtnjuta de beklädnadspenningar med 8

kronor i månaden. Deras totala inkomst belöper sig alltså till kronor

756 för år. Skilnaden mellan dem och de nyss nämnde är alltså 3 kronor

i månaden till stationskarlarnes förmån. Härtill kommer, att stationskarlen

har äfven andra företräden. A är han tjenstgör såsom signalkarl,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

7

vexelkarl eller magasinskarl vid större station — och sådan tjenstgöring

lär vara mycket allmän -— så kan lian erhålla ett tilläggsarfvode efter

högst 60 kronor för år. Dessutom har han ganska många möjligheter

till befordran, lian kan blifva packmästare, konduktör, stationskarlsförman,

kontorsbiträde, ja, t. o. in. stationsmästare, medan vagnputsarens, lokomotivputsarens,

pumparens och kolvaktens utsigter i detta afseende äro mycket

inskränkta. Exempel på dessas befordran lär ock åtminstone hittills

sällan förekommit.»

»Den skilnad, som sålunda förefinnes mellan stationskarlen och här

nämnda klasser, motiveras tillräckligt af deras tjensters olika beskaffenhet

och ansvar. — — — — Men om stationskarlens lön nu höjes, så kan

man icke skäligen lemna de andra qvar på den punkt, der de nu stå.»

Hvad angår aflöningsförmånerna för vagnförmän, hafva herrar

Waldenström och Branting likaledes gjort framställning i enahanda syfte.

Efter att hafva närmare redogjort för den tjenstgöring, som är desse

jernvägsbetjente ålagd, fortsätter herr Waldenström:

»Vagnförmannens lön har hittillt nått upp till högst 1,080 kronor

och lemnades vid fjolårets lönereglering qvar på denna ståndpunkt. Att

detta måste vara något förbiseende, sluter jag deraf, att material vakter,

som förut hade en lön af högst 900 kronor, fingo denna höjd till 1,200

kronor. Från att alltså hafva haft 15 kronor mindre i månaden än vagnförmännen,

erhöllo de med ens 10 kronor mer än dessa. Detta är en

ojemnhet, som bör rättas åtminstone så, att vagnförmannen icke ställes

efter materialvakten i löneförmåner. Derigenom skulle han i högsta lönegraden

uppnå samma belopp, som en vagnmästare nu har i den lägsta.»

Å andra sidan har herr Branting anfört, att högsta arfvodet för

maskinisterna, med hvilka vagnförmännen ansåge sig kunna med skäl

likställas, vid 1897 års lönereglering satts till 1,200 kronor eller en klass

högre än de sistnämndes.

Förslaget om uniform för vagnförmän har af herr Waldenström

motiverats dermed, att desse till följd af sitt arbete med vagnars putsning

m. m. ofta måste träda in i kupéerna och komma i beröring med

den resande allmänheten, hvarjemte framhållits, att, då vagnförmännens

antal vore ringa — endast omkring 30 — kostnaden för deras fria beklädnad

blefve obetydlig.

Angående jernvägsbetjentes bostadsförhållanden har herr Waldenström

till stöd för sitt yrkande i detta hänseende anfört hufvudsakligen

följande. . d ■ v ;on«;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Stationskarlarne hade i allmänhet bostad och ved in natura, och

de, som saknade dessa förmåner, erhölle en kontant ersättning, som beräknades

i procent af lönen. Sådan ersättning uppbure äfven lokomotivputsare,

vagnputsare, pumpare och kolvakter. Vid en lön af 720 kronor

ub?inge den med 144 kronor. I vissa delar af landet torde detta vara tillräckligt,

men i större städer försloge det på långt när icke. En sund bostad på

ett rum och kök torde der icke kunna fås för mindre än 200 a 250

kronor. Lades dertill, att veden på sådana platser vanligen är dyr, så

kunde kostnaden för den i allmänhet icke beräknas under 50 kronor.

De, som erhölle bostad och ved in natura, hade alltså ett mycket afsevärdt

företräde framför de andra. Detta behöfde dock icke förekomma,

då jernvägsstyrelsen egde rätt att med Kongl. Maj:ts medgifvande hyra

bostäder åt dem, som icke kunde få rum i jern vägens egna hus. I sådant

fall vore den ene såväl som den andre oberoende af hyresprisen på de

olika platserna, hvilket i synnerhet vore af stor betydelse för dem, som

hade familj.

Hvad slutligen vidkommer den af hen- Hedin föreslagna aflöningsförbättringen

för kontorshitröden hos jernvägsstyrelsen, har motionären anfört,

hurusom det vore orättvist, att dessa kontorsbiträden, »i olikhet med

all öfrig ordinarie betjentepersonal», hvarken finge inkvarteringsersättning,

eller fri läkarevård eller fri medicin. Enligt det nya aflöningsreglementet

af den 15 oktober 1897 kunde ifrågavarande personer efter 20 års ordinarie

tjenstgöring uppnå löneklassen n:o 7 med 1,200 kronor. Kontorsbiträdena

i distrikten kunde visserligen ej komma upp i högre löneklass

än n:o 8, men det borde ihågkommas, dels att de på 17 år kunde uppnå

högsta lönen, dels att de kunde efter 10 års ordinarie tjenstgöring

söka stationsmästarebefattning, hvilket ej vore fallet med kontorsbiträdena

hos styrelsen, hvilkas arbete ej vore sådant, att det ansåges grundlägga

kompetens till nämnda befattning. Saknaden af inqvarteringsersättning

för styrelsens kontorsbiträden föranledde ock, på sätt i motionen meddelade

tabeller närmare utvisade, att deras lönevilkor stälde sig ogynsammare

än distriktens kontorsbiträdens, hvilka jemväl kunde komma i

åtnjutande af högre pension, enär denna beräknades äfven å inqvarteringsbeloppet.

Den i statsrådsprotokollet förebragta utredningen synes utskottet

ådagalägga, att den af 1897 års Riksdag beslutade förhöjning af banvakternas

maximiarfvode med 60 kronor utöfver det belopp, som upptagits

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

9

i den af Kongl. Maj:t framlagda aflöningsstaten, måste, för så vidt eu

rättvis afvägning af jernvägsbetjentes aflöningsförhållanden skall vinnas,

påkalla motsvarande ökning i den för stationskarlarne i enlighet med

samma stat bestämda aflöning. Genom bifall till den framställning, Kongl.

Maj:t i sådant afseende nu gjort, skulle förenämnda klasser af jernvägsbetjeute

komma att åter intaga den inbördes ställning i aflöningsstaten,

som med hänsyn till deras tjensteåligganden blifvit af 1893 års jernvägskomité

tillstyrkt och innefattas i det för nästlidna års Riksdag framlagda

kongl. förslaget. Eu ytterligare förhöjning af stationskarlarnes aflöning,

på sätt af enskilde motionärer ifrågasatts, anser utskottet icke vara tillrådlig,

dels af det skäl att den gradering af jernvägsbetjentes aflöningsförhållanden,

som efter noggrann utredning blifvit af jernvägskomitén

upprättad, derigenom icke blefve återstäld, utan i annan rigtning rubbad,

dels ock emedan utskottet på grund af nedan angifna förhållanden funnit,

att denna personal skulle blifva i tillräcklig mån tillgodosedd genom ett

bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Oaktadt stationskarlarnes ordinarie arfvode icke förhöjdes genom

1897 års lönereglering, har denna reglering dock för dem medfört eu ej

oväsentlig förbättring i lönevilkor. I sådant afseende må först erinras

om det tilläggsarfvode, som enligt den nya aflöningsstaten kan tilldelas

stationskarl för tjenstgöring i vexel-, signal- eller magasinstjenst vid större

station. I den af Kongl. Maj:t godkända staten för innevarande år har

dylikt arfvode om 60 kronor upptagits för 780 stationskarlar eller nära

hälften af denna personal, som för närvarande uppgår till ett antal af

1,577. Vidare utgår numera för hela den personal, hvilken icke kommer

i åtnjutande af fri bostad, hyresbidrag med 20 procent af det ordinarie

arfvodet, under det att före innevarande år inqvarteringsersättningen beräknades

till detta procenttal endast för dem, som voro stationerade i

Stockholm, Göteborg eller Malmö, men till 15 procent för de öfriga.

Efter hvad utskottet inhemtat, har ock förmånen af fri bostad, som jemte

dermed förenad fri vedbrand torde kunna, åtminstone vid större station,

beräknas till 250 kronor för år, medan hyresbidraget för stationskarl,

såsom ofvan blifvit antydt, belöper sig till högst 132 kronor, i allt större

utsträckning tilldelats denna personal, och må i sådant afseende nämnas,

att bostad in natura under år 1898 innehafves af 912 stationskarlar mot

ett antal af 893 under nästföregående år. Slutligen har ock genom

tillämpning af de utaf jernvägsstyrelsen enligt cirkulär den 31 december

1897 faststälda grunder för förslag till löneförhöjningar för personal med

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 82 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

aflöning efter klass stationskarlarne tidigare än förr knnnat beredas uppflyttning

i högre löneklass. Resultatet häraf framgår genom följande från

aflöningsstaterna för åren 1897 och 1898 hemtade sammanställning af

stationskarlames fördelning i olika löneklasser.

;

Ärligt arfvode af kronor:

Summa

480

540

600

660

1 '' > i’ '' * i 1 i ) * > ,1 «■ '' -

Antal stationskarlar år 1897

122

369

723

313

1527

» » » 1898

ce

286

570

684

1577

I sammanhang härmed må framhållas, att bostad in natura tilldelas

företrädesvis personalen i de högre löneklasserna, hvarigenom en

ytterligare förbättring i lönevilkoren i allmänhet åtföljer förhöjningen af

det kontanta arfvodet. Till belysning häraf vill utskottet meddela, att

af de 912 stationskarlar, hvilka, såsom ofvan nämnts, under år 1898

åtnjuta formånen af fri bostad med vedbrand, 523 tillhöra den 14:de

(högsta) löneklassen, 333 den 15:de, 49 den 16:de och 7 den 17:de

(lägsta) klassen.,

Med inräkning af beklädnadsersättningen, hvilken nu såsom förut

utgör 96 kronor för år, och under förutsättning att fri bostad med ved

icke beräknas till högre belopp än 20 procent af arfvodet uppgå aflöningsförmånerna

för stationskarl till i medeltal följande belopp:

för år 1897 ......................................4..,. kronor 792: 29

» » 1898 ..........................;.................. » 860: 47.

För en stationskarl å större station, hvilken uppnått högsta löneklassen,

uppbär tilläggsarfvode och är i åtnjutande af fri bostad med

ved, hvilken förmån, såsom ofvan framhållits, torde motsvara ett värde

af 250 kronor, utgör aflöningen redan nu: ,

tilläggsarfvode ...........

beklädnadsersättning

kronor 660: —

»

60: —

96: —

ved ...........

»

250: —

Summa

kronor

1,066: —

På grund af ofvan meddelade uppgifter kan utskottet icke finna

annat, än att stationskarlarne skulle beredas en fullt nöjaktig aflöning,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

11

derest maximiarfvodet i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag höjes med

60 kronor.

Hvad angår de väckta förslagen om löneförbättring för vissa andra

klasser af jernvägsbetjente, nemligen dels lokomotivputsare, vagnputsare,

pumpare och kolvakter, dels vagnförmän och dels kontorsbiträden vid

styrelsen, vill utskottet erinra, att desse betjentes löneförmåner blifvit af

1H97 års Riksdag bestämda i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, hvilket

hvilade på en omfattande och grundlig utredning i ämnet ej mindre af

förenämnda komité än äfven af jern vägsstyrelsen samt vederbörande statsdepartement.

A id detta tillfälle hade Riksdagen jemväl att pröfva af

enskild motionär gjorda framställningar om beredande åt ifrågavarande

jernvägsbetjente af förmånligare lönevilkor än de i den kongl. propositionen

för dem upptagna. Då emellertid de till stöd för dessa förslag

anförda skäl icke af Riksdagen gillades, torde man hafva anledning antaga,

att ej heller innevarande års Riksdag skall finnas benägen att till de nu

föreliggande förslagen i enahanda syfte lemna bifall. Det synes ock

utskottet vara i hög grad betänkligt att vidtaga jemkningar i lönevilkoren

för särskilda klasser af personalen utan att tillförlitlig utredning förebragts

om den inverkan, en sådan åtgärd skulle utöfva på dessa klassers ställning

i förhållande till den öfriga tjenstepersonalen; och anser sig utskottet på

grund häraf icke böra på enskild motionärs framställning tillstyrka dylika

ändringar i aflöningsstaten. Vid sådant förhållande och då förevarande

lönefråga så nyligen som vid förra riksdagen var föremål för en genomgående

pröfning, har utskottet icke haft anledning att,redogöra för de

omständigheter, som legat till grund för bestämmande af ifrågavarande

jernvägsbetjentes aflöningsförhållanden, och ingå på närmare granskning

af de skäl, som för ändring härutinnan blifvit af motionärerna anförda.

Utskottet har dock velat fästa uppmärksamheten å felaktigheten af vissa

uppgifter, som ligga till grund för motionärernas förslag i särskilda

afseenden. . ; f

Beträffande vagnförmän har sålunda herr Waldenström förmenat,

att desses aflöning vid löneregleringen blifvit af förbiseende bestämd till

lägre belopp än materialvakternas. Af jernvägskomiténs betänkande

framgår emellertid, att den af komitén förordade och af Riksdagen sedermera

beslutade förhöjningen af materialvakternas arfvode till en klass

öfver vagnförmännens ingalunda tillkommit af förbiseende, utan blifvit

särskildt motiverad, med hänsyn till de i ekonomiskt hänseende vigtiga

göromål, som tillkomma förstnämnde betjente.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Hvad angår kontorsbiträdena vid jernvägsstyrelsen, har af herr

Hedin uppgifvits, att, utom desse, all ordinarie betjentepersonal vid statens

jernvägar åtnjuter såväl inqvarteringsersättning (hyresbidrag) som ock fri

läkarevård och fri medicin. Förhållandet är emellertid det, att dessa

förmåner tillkomma endast den vid distrikten anstälda personalen. Vaktmästare

vid jernvägsstyrelsen kunna visserligen, i likhet med vaktmästare

vid andra centrala embetsverk, komma i åtnjutande af fri bostad, men

då blott mot visst afdrag på lönen. Öfrige betjente vid styrelsen kunna

lika litet som tjenstemännen derstädes tilldelas fri bostad, och de uppbära

ej heller någon ersättning derför i form af hyresbidrag. Kostnadsfri

läkarevård med fria medikamenter ingår icke heller i styrelsepersonalens

löneförmåner. Kontorsbiträdena vid jernvägsstyrelsen äro sålunda icke,

på sätt motionären påstått, försatta i en undantagsställning, utan deras

löneförmåner äro reglerade i full öfverensstämmelse med öfrige betjentes

vid styrelsen. Ett bifall till motionärens förslag, hvarigenom ofvan omförmälda

förmåner skulle tilläggas styrelsens kontorsbiträden, hvilka just

med hänsyn till saknaden af dessa förmåner kunna uppnå högre arfvode

än motsvarande betjente vid linien, skulle gifvetvis föranleda en betänklig

rubbning i de grundsatser, som efter pröfning af på frågan inverkande

förhållanden gjorts gällande med afseende å den vid styrelsen anstälda

personalen.

Slutligen har utskottet att yttra sig angående herr Waldenströms

förslag att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, att bostad och

ved in natura måtte beredas jernvägsbetjente på sådana platser, der nu

utgående hyresersättning ej vore tillräcklig för anskaffande af anständig

bostad och nödig ved. På saft utskottet förut i detta utlåtande framhållit,

kan det hyresbidrag, som utgår till den del af distriktspersonalen,

som icke åtnjuter fri bostad med ved, ingalunda anses i värde motsvara

denna naturaförmån i dess helhet. Detta har ej heller vid löneregleringen

varit afsedt, och med hänsyn härtill har ock benämningen å detta kontanta

lönetillägg ändrats från inqvarteringsersättning till det förhållandena bättre

motsvarande uttrycket hyresbidrag. Enligt de grunder, som nu tillämpas,

utgår förmånen af fri bostad till vissa kategorier af personalen endast i

den mån sådant befinnes vara för jern vägsförvaltningen behöfligt. Då,

såsom ofvan blifvit antydt, hyresbidraget i de allra flesta fall torde visa

sig otillräckligt för anskaffande af nöjaktig bostad med vedbrand, går

herr Waldenströms förslag i sjelfva verket ut derpå, att staten borde,

med frångående af förenämnda grundsats beträffande anskaffande af bostad,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

13

upplåta sådan åt samtliga jernvägsbetjente vid distrikten. De kostnader,

som häraf skulle föranledas, komme gifvetvis att uppgå till betydande

belopp, och har utskottet med afseende härå, och då dessa utgifter icke

äro för jernvägsförvaltningen af behofvet påkallade, funnit sig böra

afstyrka bifall till ifrågavarande förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa.

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning och med afslag å herrar Centerwalls och

Brantings förslag >if ämnet, må medgifva, att, med

ändring af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente

för tjensteman och betjente vid statens jernvägar

om högsta arfvode för stationskarlar, arfvode

inom 13:de löneklassen med årligt belopp af 720

kronor må kunna tilldelas stationskarl:

b) att herrar Brantings och Waldenströms omförmälda

förslag om löneförhöjning för lokomotivputsare,

vagnputsare, pumpare och kolvakter icke må vinna

Riksdagens bifall;

c) att Riksdagen icke må bifalla herr Waldenströms

förslag om förbättrade aflöningsförmåner m. m.

för vagnformän;

d) att Riksdagen ej heller må bifalla herr Hedins

motion om förbättrade aflöningsförmåner för kontorsbiträden

vid jernvägsstyrelsen;

e) att herr Waldenströms förslag om skrifvelse

till Kongl. Maj:t i fråga om beredande åt jernvägsbetjente

af bostad Och ved in natura icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda. ,

Stockholm den 15 april 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

vid punkten a: af herr S. G. von Frusen, hvilken yrkat,- att utskottet

måtte hemställa, att arfvode inom 12:te löneklassen med årligt belopp af

780 kronor måtte kunna tilldelas stationskarl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:139 Skrifvelse till Konungen, angående löneförbättring för stationskarlar vid statens jernvägar. s. 7 i texten