Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken. a a.) Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden för den 11 nästlidne mars, har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten proposition

1898-04-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:77, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken. a a.) Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden för den 11 nästlidne mars, har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten proposition

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

2!

N:o 77.

Ank. till Eiksd. kansli den 26 april 1898, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar

tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken.

a a.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden

för den 11 nästlidne mars, har Kongl. Maj:t i en samma dag

aflåten proposition (n:o 80) föreslagit Riksdagen att medgifva,

att de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar i Östergötlands län

tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken måtte med den 14

mars 1899 upphöra, med rätt för nuvarande arrendatorer af nämnda

kungsgårdar att i ersättning för förmånens upphörande åtnjuta afdrag

å arrendena med etthundra kronor om året för hvardera kungsgården,

dock att härigenom icke skedde någon rubbning i den fiskerätt, som

på grund af kronans jordeganderätt kunde innehafvarne af kungsgårdarne

tillkomma.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom i en

till Kongl. Maj:t den 13 juli 1881 ingifven ansökning bruksegaren

J. Sederholm å Näfveqvarn med flere idkare af vinternotfiske efter

strömming i Bråviken inom Östergötlands län förmält, att, sedan konung

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

Gustaf I i bref den 23 februari 1553 stadgat, att Kongl. Maj:t skulle

för strömmingsfiske i Bråviken i hvarje not hafva två lotter, en kungsoch

en vattenlott, samt denna kronans rätt sedermera öfverlåtits å den

i Östra Husby socken och östkinds härad af nyssnämnda län vid Bråvikens

södra strand belägna Schenäs kungsgård, kammarkollegium,

efter att hafva i afseende å berörda fiske inhemtat yttranden från en

häradsfogde och den vid häradsrätten i orten tjenstgörande nämnden,

hvilka intygat, att det varit brukligt, att, då noten drogs på kungsgårdens

eller kronoallmänningens vatten, kungsgården bekomme både

kungs- och vattenlotten, hvaremot, då fisket skedde på frälsevatten,

kungslotten tillfölle kungsgården, men frälseegaren finge vattenlotten,

genom bref den 25 oktober 1725 förklarat, att kungsgårdens dåvarande

innehafvare skulle njuta kungs- och vattenlott, då noten drogs å kungsgårdens

eller kronoallmänningens vatten. På grund häraf hade, enligt

hvad i ansökningen uppgåfves, vid notdragning å kungsgårdens och

kronoallmänningens vatten fångsten sålunda fördelats, att, sedan en

viss qvantitet aftagits för körning och andra omkostnader, återstoden

lagts i trettio delar, af hvilka två trettiondedelar tillfallit Schenäs

kungsgård. Då den inkomst, som genom andelen uti ifrågavarande

strömmingsfiske tillskyndades kungsgårdens arrendator, vore jemförelsevis

ringa samt flertalet af de personer, till ett antal af omkring etthundrafemtio,

hvilka voro sysselsatta med samma fiske, till största

delen saknade annan arbetsförtjenst under vintern, hade sökandena anhållit,

att den dem åliggande skyldighet att till Schenäs kungsgård

erlägga kungs- och vattenlott af vinternotfiske efter strömming i Bråviken

måtte vid utgången af den för kungsgården då gällande arrendeperiod

den 14 mars 1888 upphöra, till stöd för hvilken anhållan sökandena

jemväl andragit, att, då afgälden skulle utgå med viss andel i

fångsten, men efter sökandenas förmenande notegarne ej vore skyldige

att lemna uppgift om, huru mycket fisket inbringat, det vore förenadt

med stor svårighet för den, som skulle utkräfva afgälden, att förebringa

bevisning i berörda hänseende.

Öfver denna ansökning hade, på grund af remiss, kammarkollegii

dåvarande domänafdelning inhemtat yttranden från kungsgårdens dåvarande

arrendator, kronofogden i orten, vederbörande fiskeriintendent

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvarefter den emellertid

inrättade domänstyrelsen, som fått handlingarne i ärendet till sig öfverlemnade,

den 3 augusti 1883 afgifvit utlåtande.

I det af arrendatorn afgifna yttrandet hade omförmälts, att den

årliga inkomsten af ifrågavarande fiske, hvilket. under åren 1880—1881

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

23

bedrifvits med tolf större och mindre notar, derför kungs- och till en

del vattenlotten tillkommit Schenäs kungsgård, uppginge till minst 200

kronor, då notegarne sjelfva finge bestämma värdet af kungsgårdens

lott, men måhända skulle fördubblas, om fångsten kunde noggrannt

kontrolleras, samt att öfverenskommelse träffats mellan fiskarena och

arrendatorn om ersättning för kungslotten med 15 kronor för hvarje

större samt 10 och minst 8 kronor för hvarje mindre not och lika för

vattenlotten, der sådan tillkomme kungsgården, hvarjemte arrendatorn

bestridt, att sökandena under den tid, han på grund af gällande arrendekontrakt

eller med begagnande åt honom tillförsäkrad optionsrätt komme

att innehafva kungsgården, befriades från erläggande af kungs- och

vattenlott af ifrågavarande fiske, helst sökandena icke egde det vatten,

hvari fisket bedrefves, hvilket med högst få undantag skedde utom

skären och i den öppna hafsviken.

Kronofogden, Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen

hade sammanstämmande ansett de skäl, hvarpå ansökningen

grundats, icke vara af beskaffenhet att böra föranleda bifall till densamma.

Fiskeriintendenten, som häri instämt, hade likväl, i betraktande

deraf, att vid öfriga skärgårdsfisken i riket, från hvilka viss afgift till

kronan fordom erlagts, sådan afgift för länge sedan upphört att utgå,

ansett det kunna ifrågasättas, huruvida den kungsgården tillkommande

afgäld af strömmingsfisket i Bråviken, hvars bibehållande syntes vara

att tillskrifva den omständigheten, att kronan öfverlemnat sin rätt i

detta fall till enskild person, borde för all framtid utgå och detta fiske

sålunda betraktas såsom kronans enskilda fiske eller om icke afgälden,

hvad beträffade vinternotfisket i öppna hafsviken utom kungsgårdens

landgrund, vid blifvande utarrendering åt kungsgården kunde efterskänkas

eller utgå i en annan form än hittills.

Schenäs kungsgård hade sedermera enligt ett den 25 februari 1887

afslutadt arrendekontrakt blifvit af domänstyrelsen å nyo utarrenderad

för eu tid af tjugu år från midfastan 1888 med skyldighet för arrendatorn

att, derest den med arrendet upplåtna kungslotten af vinternotfisket

i Bråviken under arrendetiden komme att upphöra, underkasta

sig sådant mot en nedsättning i arrendeafgiften af 100 kronor årligen.

Genom remiss den 3 oktober 1883 hade kammarkollegium anbefalts

att afgifva utlåtande i ärendet; och hade kollegium, som för

vinnande af ytterligare upplysningar rörande tillkomsten af och grunden

för den kungsgården tillkommande andel af ifrågavarande fiske låtit

verkställa undersökning af de i kammararkivet befintliga räkenskaper

och handlingar, i skrifvelse den 31 december 1888, med öfverlemnande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

af instrumentet öfver berörda undersökning, anfört, hurusom deraf inhemtades,

att kronan först år 1554 haft någon inkomst af vinternotfiske

efter strömming i Brå viken; att denna inkomst i 1555 års räkenskaper

uttryckligen angåfves hafva utgjorts af två lotter i hvarje not; att af

de följande räkenskaperna, såvidt de funnes i behåll, somliga upptoge

en eller två kronolotter af berörda fiske, medan åter i andra uppgift

saknades i berörda afseende eller ock, såsom i 1679 års räkenskap

anmärktes, att någon kungslott af vinternotfiske det året icke fallit till

följd deraf, att någon is icke funnits i Bråviken; att den af kungslotten

i vinternotfisket härflytande inkomst redan tidigt börjat att i räkenskaperna

upptagas vid Schenäs kungsgård; samt att slutligen vid

kungsgårdens skattläggning den 1 augusti 1694 kungslotten af vinternotfisket

uppskattats till 1/2 tunna strömming eller dess värde efter

kronovärderingen 2 d:r s:mt, hvilket räntebelopp sammanräknats med

gårdens öfriga härligheter till den gården påförda ränta 187 d:r 24

öre s:mt.

Då, enligt hvad af berörda undersökning framginge, kronan först

år 1554 erhållit någon inkomst af vinternotfisket i Bråviken, och i 1555

års räkenskaper uttryckligen angåfves, att kronan hade två lotter i

hvarje not, hade det synts kollegium vara otvifvelaktigt, att, såsom i

ansökningshandlingarne äfven erinrades, kronans ifrågavarande inkomst

grundade sig på ett konung Gustaf I:s bref, dateradt Stäkeborg den 23

februari 1553, deri konungen anbefalde Jören Ericsson (Gyllenstierna),

hvilken haft skärgården i förläning, att handla med allmogen i skärgården,

att konungen måtte bekomma der någon undsättning med fisk

så väl som annorstädes, dervid konungen förmälde sig flerstädes i skärgårdarna

hafva två lotter i hvar not, som vore en konungs- och en

vattenlott, och att han gerna der ville hafva samma vilkor, samt att

ifrågavarande inkomst, ehuru under tidernas lopp fästad vid en viss

egendom och äfven tagen i beräkning vid dess skattläggning, således

ursprungligen endast grundade sig derpå, att en kronans regalrätt här

fått göra sig gällande. Vid sådant förhållande och då vid ifrågavarande

rättighets utöfvande förvecklingar af betänklig art mellan fiskarena och

rättighetens innehafvare svårligen skulle kunna helt och hållet undvikas,

hade det synts kollegium, som borde den ifrågavarande afgiften lämpligen

kunna upphöra, helst derigenom icke skulle för kronan uppkomma

större förlust än 100 kronor årligen; och hade kollegium derför

för sin del hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna skäl hos

Riksdagen göra framställning derom, att den Schenäs kungsgård hittills

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

25

tillkommande andel af vinternotfisket. i Bråviken måtte upphöra och

således i afseende å sättet och vilkoren för sådant fiskes bedrifvande

uti ifrågavarande vattendrag inga andra bestämmelser ega tillämplighet

än sådana, som i afseende å dylikt fiske vid Saltsjöns stränder i allmänhet

vore gällande.

Med anledning af hvad kollegium sålunda anfört och hemstält,

och sedan upplyst blifvit, att kungslott af vinternotdrägt i Bråviken

äfven tillkomma den i Dagsbergs socken och Lösings härad af Östergötlands

län belägna Bråborgs kungsgård, samt att nämnda rättighet i

gällande arrendekontrakt af den 11 februari 1887 upplåtits åt kungsgårdens

arrendator, hade genom skrifvelse den 31 januari 1891 dåvarande

chefen för finansdepartementet anmodat kammarkollegium och

domänstyrelsen att, efter behörig utredning och vederbörandes hörande,

till Kongl. Magt inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes för

att jemväl den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott af vinternotdrägt

i Bråviken måtte upphöra, och i sammanhang dermed upplysa,

huruvida kungs- och vattenkitt fortfarande vore kronan förbehållen

jemväl i .något annat fiske än nu ifrågavarande, samt, der så funnes

vara förhållandet, yttra sig, huruvida densamma skäligen kunde och

borde upphöra.

Till åtlydnad häraf hade kammarkollegium låtit verkställa utredning

i kammararkivet beträffande tillkomsten af berörda, Bråborgs kungsgård

tillhörande rättighet, äfvensom huru vida upplysning kunde vinnas i fråga

om kronan möjligen i öfrigt förbehållen kungs- och vattenlott i annat

fiske, hvarefter embetsverken, med öfverlemnande af det utaf kammararkivarien

i ärendet afgifna memorial jemte åtföljande bilagor samt inhemtade

yttranden från kungsgårdens arrendatorer och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i länet, den 17 december 1897 afgifvit utlåtande.

Af kammararkivariens berörda memorial hade inhemtats, att

konung Gustaf I den 8 februari 1530 aflåtit ett öppet bref till östgötarne,

som hade fiske i Bråviken, med förständigande att lemna

konungen eu lott i hvarje not; att i 1545 års räkenskaper, hvilka vore

de äldsta bevarade, berörda lott funnes debiterad under benämning

konungslott; att, efter det i ofvan omförmälda bref af den 23 februari

1553 föreskrifvits, att två lotter it hvarje not, eu konungs- och en

vattenlott, skulle utgå, i räkenskaperna till en början fortfarande redovisats

endast en lott, men vid slutet af 1500- och början af 1600-talet

två eller tre lotter; att från början af 1600-talet till år 1690 några

kungs- och vattenlotter ej funnes upptagna, af skäl att Bråborgs kungsgård

till en början genom kontrakt den 9 februari 1623 utarrenderats

Bill. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami, 1 A/d. 39 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

och derefter försålts till pfaltzgrefven Johan Casimir enligt kammarkollegii

salubref den sista november 1631, hvarefter gården ärfts af

konung Carl X Gustaf, som den 27 april 1654 donerat densamma till

pfaltzgrefven Adolf Johan; att, sedan gården blifvit till kronan indragen,

kungslott åter funnes redovisad år 1690; att vid kungsgårdens skattläggning

den 21 juli 1696 kungs- och vattenlotterna af vinternotfisket

uppskattats till ett värde af 10 daler silfvermynt; att kronan egt sådan

inkomst, hvarom här vore fråga, dels af Nyköpings slott och ladugårdar

åren 1577—1619, hvarefter den syntes hafva upphört, och dels af

Stegeborgs södra kungsladugård i Skällviks socken och Hammarkinds

härad af Östergötlands län, hvilken kungsladugård påförts kungslott

åren 1645 och 1699, äfvensom kungs- och vattenlotter af fiske i Slätbaken

vid den sist förrättade skattläggningen af den 29 och 30 augusti

1727, vid hvilken skattläggning, af kammarkollegium faststäld den 12

juli 1734, kungs- och vattenlotterna inberäknats i de räntor, som påförts

kungsladugården och numera af enskilde under frälsefrihet innehades;

samt att vid den anstälda arkivundersökningen i öfrigt icke anträffats

något fiske, der kronan haft sig kungs- och vattulotter förbehållna.

Arrendatorerna af Bråborgs kungsgård, hvilka uppskattat kungsgårdens

andel i vinternotdrägten till 100 kronor årligen, hade förklarat

sig vilja afstå den dem genom arrendekontraktet tillförsäkrade rätt till

berörda kungslott mot ett årligt afdrag å arrendesumman af nyssnämnda

belopp; och Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade ansett, att efterlåtandet

af kungsgårdens ifrågavarande, med kungsgårdsarrendet af

ålder upplåtna fiskerätt vore egnad att främja fiskerinäringen i orten,

samt att berörda rätt på grund deraf syntes böra upphöra, dock först

efter nu löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1908.

I sitt ofvannämnda utlåtande hade embetsverken, enär i afseende

å den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott i vinternotfisket i

Bråviken väsentligen enahanda förhållanden syntes ega rum som i afseende

å den Schenäs kungsgård tillkommande kungslott i samma fiske,

hemstält, att, derest Kongl. Maj:t funne skäl att hos Riksdagen göra

framställning om upphörande af sistnämnda rättighet, enahanda framställning

måtte göras äfven beträffande kungslotten till Bråborgs kungsgård.

Vid ärendets behandling hos embetsverken hade likväl domänstyrelsens

tre ledamöter varit af skiljaktig mening och ansett för sin

del, att, då Bråborgs kungsgårds ifrågavarande rättighet måste anses

lagligen grundad samt någon olägenhet eller svårighet för rättighetens

uttagande icke hittills yppats eller rimligen kunde ifrågakomma, skäl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

27

lika litet i detta fall som i fråga om den Schenäs kungsgård tillhörande

kuugslott förefunnes för eftergift af kronans rätt.

Af den i ärendet förebragta utredningen framginge, enligt departementschefens

förmenande, att den skatt eller afgift, som under benämning

kungs- och vattenlott uttoges af dem, som idkade vinternotfiske

i Bråviken, vid tiden för afgiftens tillkomst haft sin grund allenast

i den då gängse uppfattningen om kronans eganderätt till skärgårdsfiskena.

Någon af nämnda anledning tillkommen skatt eller afgift utginge

emellertid, så vidt kändt vore, numera icke till kronan af något

annat skärgårdsfiske, och den omständigheten, att i förevarande fall afgiftens

uppbärande på grund af särskilda förhållanden kommit att bindas

vid två kronan tillhöriga egendomar och äfven tagits i beräkning

vid deras skattläggning, syntes icke billigtvis böra föranleda dertill, att

de, som idka vinternotfiske i Bråviken, allt framgent skulle vara underkastade

skyldighet att derför till kronan såsom egare af dessa fastigheter

utgöra afgift.

På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:113 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotf a1 i texten