Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1898-03-01 · 96 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 88 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Eiksd. kansli den 1 mars 1898, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna Ang. anslag

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t m Pf^vfketi

punkten l:o under sjunde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen dels

med beviljande åt poststationsföreståndaren i Östervåla Johan Åkerlunds

enka Amalia Catharina Åkerlund, född Lindgren, af ett årligt

understöd till belopp af 200 kronor, att utgå från och med innevarande

års början, så länge hon lefde ogift, dels ock med godkännande af öfriga

enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 sistlidne januari

tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de utaf generalpoststyrelsen

föreslagna bestämmelserna angående ett andra ålderstillägg

för vaktbetjente måtte för år 1899 bestämma postverkets anslag, förslagsvis

beräknad t,'' till 9,200,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom

postverkets utgiftsstater skulle ökas med 512,000 kronor.

Bih. Ull Riksd. Prof. 1898. 4 Sami 1 Åfd. 8 Häft. (R:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:

att utbyte af mark mellan postverket och staden Helsingborg finge

ega rum på de af stadsfullmägtige i nämnda stad i skrifvelse till Kongl.

Maj:t af den 24 november 1897 erbjudna, af generalpoststyrelsen tillstyrkta

vilkor.

Slutsummorna af de för år 1899 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade

statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

år 1898

a-flöningsstaten................................... kr. 3,330,300: —

öfvergångsstaten................................... ,, 2,400: —

pensionsstaten....................................... ,, 75,375: —

omkostnadsstaten................................ ,, 4,875,500: —

oförutsedda utgifter .......................... ,, 340,000: —

afkortningar och restitutioner m. m. ,, 64,425: —

tillsammans kr. 8,688,000: —

år 1899

kr. 3,503,700

—

„ 2,400

—

„ 73,375

—

„ 5,100,500

—

„ 450,000

—

„ 70,025

—

kr. 9,200,000

—

Af den till statsrådsprotokollet (sidd. 2—33) lemnade utredning

inhemtas, att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:

Ökning.

Afiöningsstaten:

genom uppförande i staten af aflöning för en femte byråchef hos

generalpoststyrelsen med........................ ki

i anslaget till vikariatsersättning samt

arfvoden åt extra biträden m. m. hos

generalpoststyrelsen med ....................

i dito till aflönande af poststationsföre
ståndare

med...........................................

i dito till aflönande af extra biträden vid

distriktsförvallningarna och postanstalterna

med..................................................

i dito till ålderstillägg med ..................

6,400:

10,000: -

30,000: —

45,000:

55,000:

Transport kr. 146,400:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

Transport kr. 146,400: —

i anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för en

del betjente med................................... „ 25,000: —

i dito till gratifikationer m. m. åt tjensteman

och betjente med ......................... „ 2,000: — kr.

Pensionsstaten;

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner kr. 3,500: —

föreslaget understöd för enkan Amalia

Catharina Åkerlund, född Lindgren ,, 200: — kr.

Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och fri märkesprovision

med....................................... kr.

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och tjenste
ärenden

i allmänhet med................... ,,

i dito till traktamenten för vaktbetjente

med...................................................... ,,

i dito till postbetjentes beklädnad och

beväring med ............ ,,

i dito till inköp och underhåll af inventarier

med........................ ,,

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med ....................... ,,

25,000: —

10,000: —

45,000: —

20,000: —

10,000: —

120,000:— kr.

Oförutsedda utgifter:

höjning af anslaget med ................................

kr.

Afkortningar och restitutioner m. m.:

höjning af anslaget med ............................................... kr.

Summa ökning kr.

173,400: —

3,700:

230,000: —

110,000:

5,600: —

522,700: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Minskning.

Pensionsstaten:

besparing med ....................................................................... kr. 5,700: —

Omkostnadsstaten:

nedsättning i anslaget till expensutgifter med ............. kr. 5,000: —

Summa minskning kr. 10,700: —

Om från summan af ökningen ............................... ,, 522,700: —

dragés summan af minskningen...................................... ,, 10,700: —

erhålles det belopp af ......................................................... kr. 512,000:—,

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle

komma att för år 1899 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med

9,025,000 kronor, hafva för år 1899 beräknats till 9,925,000 kronor.

Då, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år

1899 af Kongl. Maj:t beräknats till 9,200,000 kronor, skulle alltså inkomsterna

komma att öfverstiga utgifterna med 725,000 kronor.

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i aflöninysstaten

innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 27 november 1897 med förslag

till stater för postverket för år 1899 hade generalpoststyrelsen till en

början anfört, hurusom, oaktadt den decentralisation inom postverkets

förvaltning, som år 1893 åstadkommits genom inrättande af distriktsförvaltningar

eller postinspektioner, dervid till postinspektörerna öfverlemnats

att sjelfständigt afgöra vissa ärenden, hvilka förut fordrat styrelsens,

beslut, det likväl icke kunnat undvikas, att poströrelsens stadiga

tillväxt samt den allt lifligare och allt mera utvecklade postförbindelsen

med utlandet ökat arbetet hos styrelsen och framkallat nya spörsmål

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

o

samt behof af frågornas mångsidigare och snabbare behandling. I följd

häraf hade byråchefernas göromål blifvit alltför betungande och med

nödvändighet påkallat ökadt antal ledamöter hos styrelsen.

Efter hvad generalpoststyrelsen meddelat, hade år 1892 — oberäknadt

de från vederbörande postanstalter å bestämda tider insända redogörelser

af olika slag samt en mängd reqvisitioner med mera dylikt — antalet

till styrelsen inkomna och i dess diarium införda mål utgjort 14,596,

hvarjemte 900 mål blifvit såsom oafgjorda från föregående år balanserade.

Af dessa mål hade 14,510 blifvit under året slutbehandlade och

986 till följande året öfverförda. År 1893, då de nya postinspektionerna

trädde i verksamhet, hade antalet af de till styrelsens diarium inkomna

ärenden sjunkit till 13,446, af hvilka, jemte de från år 1892 balanserade

986 mål, 13,436 blifvit under året afgjorda och 996 balanserats till följande

året. År 1894 hade i styrelselsens diarium införts 13,019 nya mål

och afgjorts 12,801 mål. År 1895 hade styrelsen haft att handlägga

12,900 inkomna nya ärenden och 1,21.4 från föregående år balanserade.

Vid årets slut hade återstått såsom oafgjorda 946 mål, till hvilka år 1896

kommit 13,088 nya ärenden. Af dessa sammanlagda 14,034 mål hade

afgjorts 13,013 under året och balanserats 1,021 till år 1897. En jemförelse

mellan antalet diarieförda mål åren 1895, 1896 och 1897 visade tillika

en fortfarande ökning, enär berörda antal uppgått för 1 januari—19

november: år 1895 till 10,977, år 1896 till 11,233 och år 1897 till 11,824.

Af hvad sålunda meddelats ansåge generalpoststyrelsen framgå,

att postinspektionsinrättningen icke kunnat varaktigt från styrelsen afleda

ökadt arbete. Detta hade lör öfrigt icke heller varit postinspektionernas

väsentligaste uppgift. Dem ålåge i första rummet att öfvervaka postbefordringen

och göromålen å postanstalterna, tillse, att anordningarna

vid postanstalterna till allmänhetens betjenande vore eller blefve med

hänsyn till trafikens omfattning tillfredsställande, utöfva förmanskap

öfver distriktens postpersonal, inspektera och inventera postkontoren,

inspektera de å jernvägarne framgående postkupéexpeditioner och postiljonskupéer,

hos generalpoststyrelsen föreslå inrättande, indragning eller

förändring af postanstalter och postgångar m. m. Styrelsen framhölle,

att dessa ärenden, som vore af stor vigt för postverkets rätta skötsel

och tidsenliga utveckling, med en samvetsgrann handläggning varit af

beskaffenhet att snarare framkalla nya ärenden till styrelsens handläggning

än att minska antalet eljest befintlliga.

Till upplysning om den tillväxt, poströrelsen erhållit under de år,

som förflutit, sedan de nya postinspektionerna börjat sin verksamhet,

åberopade generalpoststyrelsen följande siffror:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Antalet postförsändelser utgjorde ..........

deraf voro värdeförsändelser ....................

Antalet postförda nymil å jernväg utgjorde.

.........................................................

Antalet poststationer uppgick till............

Värdet af afgångna assurerade försändelser,

inlösta postförskott och inbetalda

postanvisningar utgjorde ...................... .......

Postverkets inkomster utgjorde ...............

Ar 1893.

st.

148,772,326

6,726,743

1,593,506

2,003

Kronor.

947,674,299

7,945,605

Ar 1896.

st.

182,923,354

8,453,444

1,752,069

2,162

Kronor.

1,075,975,405

9,035,371

Generalpoststyrelsen hade vidare erinrat, att år 1893 tillkommit

i Sveriges internationella postutvexling en rörelsegren, som dittills funnits

allenast i förhållande till Frankrike, nemligen inkassering genom

vederbörande postverk af qvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser,

vexlar m. m., samt att under tidsperioden 1893—1895 tillkommit eller

trädt i tillämpning, bland annat,

internationell aftal angående abonnement, genom postverkens förmedling,

å tidningar och andra periodiska skrifter,

utvexling af paket med angifvet värde dels med Storbritannien

och Irland, dels ock, genom storbritanniska postverkets förmedling, med

åtskilliga britiska kolonier och besittningar,

aftal om utvexling sjövägen mellan Sverige och Belgien af paket

om högst 50 kilograms vigt, samt

postkonvention mellan Sverige och Ryssland med särskildt tilläggsreglemente

rörande postförbindelsen mellan Sverige och Finland.

På grund af sistnämnda reglemente hade i postförbindelsen med

Finland, jemte det att utvexlingen af abonnement å tidningar och andra

periodiska skrifter utvecklats, äfven införts utvexling af vanliga och

telegram-postanvisningar, af s. k. postpaket (colis postaux) intill en maximivigt

af 3 kilogram samt af postförskottsförsändelser; hvarförutom svenska

postförvaltningen åtagit sig att, mot särskildt kommissionsarfvode,

förmedla utvexlingen af vanliga postanvisningar mellan, å ena sidan,

Finland och, å andra sidan, de länder och orter, med hvilka Sverige

omedelbart eller medelbart utvexlade postanvisningar. Beträffande

den af svenska postförvaltningen förmedlade utvexlingen af

postanvisningar mellan Finland och andra länder — hvaraf vederbörande

länder kunnat begagna sig från början af november 1895 —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

meddelade generalpoststyrelsen, hurusom under det första kalenderår,

rörelsen varit i gång, eller år 1896, utvexlats i rigtningen från Finland

1,247 postanvisningar till sammanlagdt belopp af 34,506 kronor och i

rigtningen till Finland 1,849 postanvisningar med värde af tillhopa

139,424 kronor.

Från 1896 års början hade, hvad Sverige anginge, maximivigten

för internationella postpaket höjts från 3 till 5 kilogram, hvarjemte från

samma tidpunkt Sverige tagit del i befordringen af internationella postpaket,

som vore skrymmande. Från början afår 1897 både den direkta

utvexiingen, öfver Göteborg, af paketpostförsändelser mellan Sverige

och Storbritannien vidare utvecklats derigenom, att maximivigten för

paket af ifrågavarande slag böjts, vid försändning i rigtningen från Sverige,

från 3 till 5 kilogram och, vid förändringen i rigtning från Storbritannien,

från 7 till 11 engelska skålpund.

Generalpoststyrelsen ansåge det vara uppenbart, att, om än det

ålåge vederbörande postanstalter att handhafva den postala förbindelsen

med utlandet, densamma likväl icke kunnat utvecklas utan att jemväl

framkalla ökade göromål hos styrelsen och nya spörsmål, som kraft och

fortfarande kräfde styrelsens afgörande. Helt naturligt hade behofvet

af ökade arbetskrafter framträdt först å revisionsbyrån, hvars arbetsområde

minst berörts af decentralisationen, och till hvilken det hörde

att handlägga en mångfald frågor rörande den internationella postsamfärdseln.

Sedan vid särskilda tillfällen Kongl. Maj:t, på framställningar af

generalpoststyrelsen, för kortare tider bemyndigat styrelsen att förordna

adjungerad ledamot att biträda med revisionsbyråmålens handläggning,

och adjunktioner för kortare tider förekommit jemväl å kansli- och

kameralbyråerna, hade generalpoststyrelsen funnit sig nödsakad att göra

framställning om anställande hos styrelsen för hela året 1896 af en

särskild adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjelp för revisionsbyråns

chef, men äfven till beredande af någon lättnad i embetsgöromålen för

cheferna för styrelsens kansli- och kameralbyråer. Generalpoststyrelsen

hade dervid anmält, att, i händelse af bifall till berörda framställning,

styrelsen tänkt sig, att till handläggning af den adjungerade ledamoten

skulle öfverlemnas följande grupper af ärenden, nemligen från revisionsbyrån

anmärknings-, afkortnings- och restitutionsmål, ärenden rörande

postverkets tidningstaxor och beträffande vilkoren för tidningsbilagors

postbefordran samt poststatistiska ärenden och utarbetandet af postverkets

årsberättelse; från kanslibyrån ärenden rörande förseelser vid postförsändelsers

aflemnande till postbefordran (korsbandsmissbruk m. m.) och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

frågor om ersättning för bortkomna eller skadade värdeförsändelser;

samt från kameralbyrån frågor om redogörares uppbördssäkerhet, uppgörande

af liqvider med utländska postverk, frågor rörande den i § 46

mom. 2 i instruktionen för generalpoststyrelsen omförmälda särskilda

understödskassa äfvensom afskrifnings- och balansmål; hvarjemte den

adjungerade ledamoten skulle utöfva närmaste chefskapet för den egentliga

revisionspersonalen å revisionsbyrån och de öfriga tjenstemän hos

styrelsen, som, enligt styrelsens bepröfvande, blefve mera uteslutande

använda till biträde vid handläggningen af de den adjungerade ledamoten

särskildt åliggande göromål. Generalpoststyrelsens nu omförmälda

framställning hade den 20 december 1895 blifvit af Kongl. Maj:t

bifallen; och hade med anledning häraf bildats en särskild tillfällig afdelning

af styrelsen, tills vidare benämnd revisionsbyrån II. Vid denna

byrå hade anstälts en af kanslibyråns notarier, samtliga revisorer med

hos dem anstälde amanuenser och biträden samt två amanuenser för

expeditionsgöromål. Derjemte hade generalpoststyrelsen förordnat, att

den å statistiska kontoret tjenstgörande personal skulle, i mån af behof,

biträda den nya byrån med vissa ärendens handläggning samt att de å

styrelsens öfriga byråer anstälda biträden för renskrifning tills vidare

skulle fullgöra dylika arbeten äfven för den nya byrån.

På förnyad framställning, deri generalpoststyrelsen framhållit, att

de förhållanden, som föranledt den nya provisoriska afdelningens anordnande,

vore oförändrade, hade Kongl. Maj:t den 27 novemher 1896

medgifvit, att jemväl under år 1897 finge hos styrelsen anställas en

adjungerad ledamot för handläggning, i enlighet med föreskrifterna i

den lör styrelsen gällande instruktion, af de ärenden, som, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de under år 1896 tillämpade grunder,

blefve till honom öfverlemnade.

För bibehållandet af den provisoriskt bildade byrån hade generalpoststyrelsen

hos Kongl. Maj:t gjort framställning om förordnande af

en adjungerad ledamot hos styrelsen äfven för innevarande år.

Då verkligt stadigvarande behof af denna nya byrå förefunnes, i

det att den påkallats icke af tillfälliga förhållanden, utan af poströrelsens

stadiga tillväxt och ej minst af den betydande utvecklingen af postförbindelsen

med utlandet, hvilket allt med nödvändighet kraft ökade

arbetskrafter hos generalpoststyrelsen, hade styrelsen ansett det icke

längre böra anstå med framställning till Kongl. Maj:t om den nya byråns

öfverförande till ordinarie stat. I följd häraf hemstälde generalpoststyrelsen

om uppförande å postverkets stat af aflöning till en femte

byråchef och anordnande genom utbrytning från andra byråer af en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fl

femte byrå, dit af den ordinarie personalen i statsförslaget öfverförts

från kanslibyrån en notarie samt från den förutvarande revisionsbyrån

sex revisorer; varande i statsförslaget den föreslagna nya byrån upptagen

under benämning revisionsbyrån och den förutvarande revisionsbyrån

under benämning utrikes- och författningsbyrån.

Under förutsättning af bifall till den nu gjorda framställningen

om den nya byråns upptagande å ordinarie stat, anhölle generalpoststyrelsen

om bemyndigande att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag

till deraf påkallade ändringar i den för styrelsen gällande instruktion

och att i sammanhang dermed föreslå de ytterligare ändringar i berörda

instruktion, som för ärendenas snabbare behandling eller i andra afseenden

kunde finnas tidsenliga och lämpliga.

Med upplysning, att Kongl. Maj:t den 10 december 1897 bifallit

generalpoststyrelsens ofvanberörda framställning om anställande äfven

under innevarande år af en adjungerad ledamot hos styrelsen, har

departementschefen framhållit, att ingen som helst anledning funnes

att förvänta någon förändring i de förhållanden, som gjort inrättandet

— hittills blott provisionel! — af en femte byrå hos generalpoststyrelsen

nödvändigt. De af generalpoststyrelsen anförda siffror talade ett helt

annat språk; de bure vittne om en progression i den poststala utvecklingen,

som. syntes förebåda allt utom en tillbakagång i postförbindelsernas

liflighet. Särskildt borde uppmärksammas, att behofvet af den

nya byrån ej minst härrört af den ökade arbetsbörda, som för generalpoststyrelsen

uppkommit i följd af dess uppgift att företräda Sverige i

verldspostföreningen. Denna betydelsefulla skapelse af vår tids sträfvan

att främja den internationella samfärdseln hade framkallat ett omfattande

system af internationel postal lagstiftning, hvars tillämpning och vidare

utveckling utgjorde den icke minst betydande uppgiften för de särskilda

ländernas postverk, en uppgift, som i äldre tider för dem varit så godt

som främmande. Departementschefen kunde derför icke annat än på

det lifligaste biträda generalpoststyrelsens framställning om inrättande

af en ny byråchefsbefattning hos styrelsen.

Generalpoststyrelsen hade vidare erinrat, hurusom, i samband med

inrättande af distriktsförvaltningar inom postverket, anslaget till vihariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden ra. m. hos styrelsen blifvit i

postverkets stater för år 1893 nedsatt med 10,000 kronor till förslagsvis

55,000 kronor och allt sedan dess bibehållits oförändradt vid sistnämnda

belopp. Af samma anledning, som ofvan nämnts beträffande

det otillräckliga antalet ledamöter, hade ökade arbetskrafter erfordrats

Bill. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

äfven i tjenstemannabiträdesldassen hos styrelsen, och det ifrågavarande

anslagets förslagssumma hade derför kommit att alltmera öfverskridas.

Utgifterna å anslaget hade sålunda i runda tal uppgått år 1894 till

56,800 kronor, år 1895 till 60,300 kronor och år 1896 till 64,000 kronor.

Af generalpoststyrelsen hade härvid särskildt framhållits, att vidlyftiga

arbeten å postverkets in- och utländska tidningstaxor och dess taxor

angående paket af olika slag till utlandet äfvensom de i samband med

poströrelsens och postuppbördens stegring ständigt växande revisionsgöromålen

gång efter annan fordrat tillfällig eller stadigvarande arbetsförstärkning,

hvilken icke kunnat erhållas utan ökade utgifter å ofvannämnda,

jemväl till aflönande af extra biträden hos styrelsen afsedda

anslag.

Med afseende å hvad sålunda anförts hade generalpoststyrelsen

ansett detta anslag böra höjas och för år 1899 icke sättas lägre än till

förslagsvis 65,000 kronor, hvilket sålunda innefattade en ökning af

10,000 kronor.

Härvid hade departementschefen icke något att erinra.

Beträffande vaktbetjente vid postanstalterna hade generalpoststyrelsen

ansett anledning för styrelsen icke förefinnas att nu uppskjuta frågan

om förbättring i deras aflöningsförmåner.

Generalpoststyrelsen hade härvid erinrat, att af den utredning,

styrelsen vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1897

lemnat rörande postvaktbetjentes aflöningsförhållanden, framginge, att

ordinarie vaktbetjente, om man frånsåge några få å äldre stat ännu

qvarstående vaktmästare, aflönades med 500 kronors lön och ett ålderstillägg

å 100 kronor äfvensom traktamente samt att traktamentsbeloppet

i regeln vore beroende af tjenstgöringens art och tjenstgöringsorten,

men icke af intjent tid, dock att å vissa orter (Stockholm, Göteborg

och på senare tid äfven Malmö) traktamentena vore uppdelade i klasser

med ett ungefär lika stort antal i hvarje klass, i följd hvaraf vaktbetjente

å dessa orter uppflyttades från klass till klass i mån af afgång.

Generalpoststyrelsen hade vid ifrågavarande tillfälle framhållit, att, sedan

postvaktbetjent efter fem års oförvitlig tjenstgöring erhållit ålderstilllägget

å 100 kronor, den sporre, som läge i utsigten af förbättrad

ekonomisk ställning, i allmänhet för honom saknades; och för att åt de

något äldre bringa i utsigt bättre lönevilkor efter längre tjenstetid, hade

generalpoststyrelsen föreslagit, att den utvägen skulle anlitas att tilldela

vaktbetjente ytterligare ett ålderstillägg å 100 kronor, att under enahanda

vilkor i öfrigt, som gälde för det dem redan medgifna ålderstillägget,

åtnjutas efter tio års ordinarie tjenstgöring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

I den till 1896 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t upptagit generalpoststyrelsens

nyssberörda förslag med det ytterligare vilkor, att det föreslagna

andra ålderstillägget icke finge grunda ökad pensionsrätt; men Riksdagen

hade, med ledning af'' de uppgifter, som lemnats om vaktbetjentes

ålder och tjenstetid i postverket, innan de vunne ordinarie

anställning, ansett det vara mera angeläget att påskynda deras befordran

till ordinarie befattning, i följd hvaraf generalpoststyrelsen erhållit

befallning att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till inrättande af

nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar. Då styrelsen afgifvit det sålunda

infordrade förslaget, hvilket af Kongl. Maj:t framlades för 1897

års Riksdag och af Riksdagen äfven godkändes, hade generalpoststyrelsen

tillika uttalat, att styrelsen fortfarande hyste den föreställningen, att de

äldre postvaktbetjenterna väl skulle hafva behöft det andra ålderstillägg,

hvarom styrelsen förut gjort framställning. Med öfverlemnande af en

till generalpoststyrelsen ingifven skrift, deri Sveriges postvaktbetjenteförening

gjort framställning om upptagande i postverkets aflöningsstat

för år 1899 af ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente, hade nu

generalpoststyrelsen förnyat sin hemställan om beredande åt postvaktbetjente

af ett dylikt ålderstillägg, med det af Kongl. Maj:t i fråga om

vilkoren för ålderstilläggets tillgodonjutande gjorda tillägg. Det andra

ålderstillägget skulle, enligt generalpoststyrelsens förmenande, för vaktbetjenten

vara en yttre anledning att efter bästa förmåga och på ett

oförvitligt sätt sköta honom anförtrodda göromål, på det att icke genom

förseelser i tjensten hinder skulle uppstå för ålderstilläggets åtnjutande.

Derjemte skulle detta ålderstillägg, enär — om man frånsåge brefbärareförmännen

i Stockholm med deras särskilda arfvoden af 10 kronor i

månaden — någon utsigt till vidare befordran för vaktbetjent icke förefunnes,

vara honom en ersättning härför och ett välbehöfligt bidrag till

lefnadskostnadernas bestridande, när under årens lopp omkostnaderna

för den vanligen ökade familjen stege. För den familjelöse skulle ålderstillägget

kanske till och med kunna bereda en sparpenning till stundande

ålderdom. Sedt från dessa synpunkter, innebure det andra ålderstillägget

för den äldre postvaktbetjenten en uppmuntran, hvaraf han

under ett sträfsamt och oförvitligt arbete i postverkets tjenst syntes

hafva gjort sig väl förtjent.

Kostnaden för detta andra ålderstillägg blefve visserligen icke ringa.

Men å andra sidan borde äfven uppmärksammas, att under de senare

åren postverkets inkomster stigit, år för år med allt högre belopp och

gifvit allt större öfverskott, som kunnat till statsverkets disposition öfver
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lemnas, när icke särskilda anledningar förefunnits att öka postverkets

kassaförlagsfond eller att nedlägga en del af öfverskottet i byggnadsföretag.

Enligt generalpoststyrelsens förmenande finge man icke bortse

från, att äfven vaktbetjentcorpsen bidragit till detta gynsamma resultat

genom nitiskt och redbart arbete; och om, såsom styrelsen beräknat,

postverket komme att, oaktadt 410,000 kronor af årsinkomsten toges i

anspråk till nybyggnader, lemna för år 1899 till statsverkets disposition

ett öfverskott af 725,000 kronor, borde den nu ifrågasatta kostnaden,

hvilken styrelsen under anslaget till ålderstillägg angifvit för år 1899

till 50,000 kronor, icke tillmätas alltför stor betydelse, då det gälde att

på en gång bereda mera än hälften af det stora antalet ordinarie vaktbetjente

en behöflig och önskvärd löneförbättring.

Generalpoststyrelsen hade alltså hemstält, att vid postanstalt anstäld

vaktbetjent, som, enligt nu gällande bestämmelser, efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring kommit i åtnjutande af 100 kronors ålderstillägg

till lönen, måtte förklaras berättigad att uppbära ett andra ålderstillägg

å 100 kronor till lönen efter ytterligare fem år, under enahanda vilkor

i öfrigt, som gälde i afseende å första ålderstillägget; dock med iakttagande,

att det andra ålderstillägget ej i något fall utginge för tiden

före 1899 års början och icke grundläde ökad pensionsrätt för innehafvaren.

Äfven departementschefen funne lika med generalpoststyrelsen

synnerligen talande skäl föreligga för medgifvandet åt postvaktbetjente

af det ifrågasatta andra ålderstillägget. Riksdagen hade visserligen så

nyligen som år 1896 afslagit en af Kongl. Maj:t i ämnet gjord framställning

och i stället lemnat anvisning på en annan utväg till förbättring

af postvaktbetjentes ställning, nemligen ökande af antalet ordinarie

vaktbetjentbefattningar, i enlighet hvarmed 1897 års Riksdag ock medgifvit

uppförandet å ordinarie stat af 150 nya dylika befattningar

Otvifvelaktigt hade härigenom vaktbetjenternas ställning på det hela

förbättrats, men med nämnda åtgärd hade icke tillgodosetts det af de

äldre vaktbetjente lifligt kända behofvet af någon förbättring i deras

aflöningsförmåner. Äfven om man icke ville tillmäta allt för stor betydelse

åt den rörelse, som sedan några år tillbaka pågått inom postvaktbetjentcorpsen

för vinnande af den ifrågavarande löneförbättringen,

lede det intet tvifvel, att icke denna rörelse utgjorde ett uttryck icke

allenast för den hos hvarje samhällsklass naturliga önskan att vinna en

förbättrad ställning, utan derutöfver för en djupt rotad öfvertygelse, att

den godtgörelse, som bestodes den ifrågavarande klassen af statstjenare,

icke stode i öfverensstämmelse med det ansvarsfulla och ofta tunga ar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande AT:o 8.

13

bete, som af dem utkräfdes. Om man fäste tillbörligt afseende dervid, att

den reglering af vaktbetjentes aflöningsförmåner, som år 1885 egt rum,

icke afsett en allmän aflöningsförhöjning, utan beredande af bättre

pension samt en utjemning af aflöoings förhållandena inom betjentklassen,

vore det obestridligt, att från den tid, då postvaktbetjentes aflöningsförmåner

kunde hafva motsvarat de på arbetsmarknaden i allmänhet

gällande arbetslöner, i dessa löner inträdt en stegring, som kommit

postvaktsbetjentes aflöningsförmåner att framstå såsom relativt försämrade

i jemförelse med dem, som åtnjötes af andra arbetare. Och då

härtill komme, att postverkets ekonomiska ställning, kännetecknad af årliga,

statsverket tillgodokommande öfverskott till ganska betydande belopp,

vore sådan, att ur denna synpunkt hinder icke mötte för beredandet åt

den lägsta, men för det stora hela af postverkets mekanism ingalunda

minst vigtiga klassen af postfunktionärer en önskvärd förbättring i deras

ställning, tvekade departementschefen icke att biträda generalpoststyrelsens

framställning om beredande åt dem af ett andra ålderstillägg. Visserligen

ansåge departementschefen det i och för sig icke obilligt, att det

andra ålderstillägget äfven finge för den, som deraf kommit i åtnjutande,

grundlägga rätt till motsvarande ökning i den honom vid afskedstaganclet

tillkommande pension. Enligt kongl. brefvet den 31 maj 1889 skulle

emellertid postvaktbetjents pension utgå af postmedel endast i den mån

den afskedade postbetjenten icke enligt gällande bestämmelser egde att

erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning. Då, enligt hvad kändt

vore, sistnämnda pensionsinrättnings ekonomiska ställning för närvarande

vore sådan, att åtgärder för dess upphjelpande vore af oafvisligt behof

påkallade, kunde departementschefen icke för närvarande tillstyrka en

förändring i postvaktbetj entes pensionsrätt, hvarigenom pensionsinrättningen

skulle tillföras en ganska dryg ökning i dess pensioneringsutgifter.

Bestämmelse borde derför, på sätt ock generalpoststyrelsen hemstält,

meddelas derom, att det andra ålderstillägget icke skulle grunda ökad

pensionsrätt för innehafvaren.

I fråga om anslaget till aflönande af poststationsföreståndare, hvilket

för innevarande år liksom för år 1897 upptagits till förslagsvis 580,000

kronor, hade generalpoststyrelsen anfört, att i följd af ökadt antal poststationer

utgifterna å anslaget uppgått under år 1896 till i rundt tal

.581,300 kronor och under perioden 1 september 1896—31 augusti 1897,

jemväl i rundt tal, till 586,300 kronor. Redan af denna anledning, och

då antagas måste, att antalet poststationer under åren 1898 och 1899

komme att ytterligare ökas, erfordrades förhöjning i anslaget för sistnämnda

år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Emellertid förefunnes ännu en anledning till ökade utgifter å anslaget.

I samråd med jern vägsstyrelsen kade nemligen generalpoststyrelsen

bestämt vissa grunder, efter kvilka stationerna vid statens jernvägar

skulle känföras till de genom kongl. brefven den 20 mars 1874

och den 29 april 1892 stadgade nio olika aflöningsklasser mellan 120

och 600 kronor med 60 kronors skilnad mellan hvarje. Efter dessa

grunder kade en reglering, omfattande en period af tre år i sänder,

faststälts för arfvodena åt föreståndarne för de poststationer, som förvaltades

af statens jernvägars stationsföreståndare, ock hade dylik arfvodesreglering

numera vunnit tillämpning jemväl för poststationer vid

enskilda jernvägar. En ny reglering, omfattande jemväl tre år, skulle

från ock med 1899 års början inträda för samtliga jernvägspoststationsföreståndare;

och enär ökad poströrelse å station medförde rätt till uppflyttning

i högre aflöningsklass, komme denna nya reglering att medföra

förhöjning i arfvodena å många orter. Härtill komme, att i följd

af den ökade posttrafiken jemväl å de poststationer, som icke vore belägna

vid jernväg, antagas kunde, att i vissa fall föreståndarne för dessa

stationer komme att uppsäga de om poststationernas skötande ingångna

kontrakt och dervid framställa berättigad fordran att för kontraktens

förnyande erhålla förhöjning i arfvodena.

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen ansett

ifrågavarande anslag böra för år 1899 sättas till minst 610,000 kronor,

hvilket innebure en ökning af 30,000 kronor.

Förslagsanslaget till aflönande af extra biträden vid distrikts förvaltningarna

och postanstalterna, hvilket för år 1897 upptagits till 592,000

kronor, hade för innevarande år, med hänsyn till den besparing, som

beräknats uppstå å anslaget genom en del extra biträdens befordran till

de nya postexpeditörsbefattningarna, nedsatts till 530,000 kronor.

Utgifterna å detta anslag hade, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelat, uppgått i runda tal år 1896 till 562,700 kronor och under

perioden 1 september 1896—31 augusti 1897 till 608,000 kronor. De

höga utgifterna å anslaget under dessa perioder hade hufvudsakligen

föranledts deraf, att posttrafiken tagit, ett vida större uppsving, än som

kunnat beräknas vid uppgörande af förslaget till de nya postexpeditörsbefattningarnas

inrättande. Dertill komme, att i följd af 1897 års allmänna

konst- och industriutställning i Stockholm och den deraf föranledda

stora tillströmningen af resande det varit nödvändigt att anordna

extra arbetskrafter för att kunna i postala angelägenheter på tillfredsställande

sätt betjena vederbörande utställare och besökande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

En fortsatt reglering af de extra biträdenas arfvoden enligt den af

Kongl. Maj:t och Riksdagen redan gillade plan äfvensom den ökning af

antalet extra biträden, som erfordrades för att kunna sköta den ökade

posttrafiken, påkallade för år 1899 anslagets förhöjning; och ehuru antagligen

utgifterna å anslaget för sistnämnda år komme att blifva lägre

än det belopp, hvartill de under extraordinära förhållanden uppgått för

perioden 1 september 1896—31 augusti 1897, hade dock generalpoststyrelsen

ansett detta anslag icke böra sättas lägre än till 575,000 kronor,

hvilket innefattade en förhöjning af 45,000 kronor.

Vidkommande anslaget till åld er still äg g, hade generalpoststyrelsen

anmält, att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar

i följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan,

till det ytterligare antal tjenstemän och betjente, som enligt nu gällande

bestämmelser blefve berättigadt till ålderstillägg från 1899 års början,

anslaget borde för nämnda år höjas med 5,000 kronor; och då det föreslagna

ålderstillägget åt vaktbetjente, hvartill vid 1899 års ingång omkring

500 vaktbetjente skulle blifva berättigade, föranledde en tillökning

i anslaget af 50,000 kronor, hade generalpoststyrelsen hemstält, att ifrågavarande

anslag måtte med sammanlagdt 55,000 kronor förhöjas eller

från 335,000 kronor till 390,000 kronor.

Anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

för en del betjente, hvilket i 1897 års stat upptagits till 70,000 kronor,

hade för innevarande år med afseende å den besparing, som beräknats

uppstå å detta anslag genom de medgifna nya ordinarie vaktbetjentbefattningarnas

tillsättande, nedsatts till 55,000 kronor.

Emellertid hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, antalet

extra vaktbetjente, sijm i slutet af oktober månad 1896 utgjort 357, redan

vid samma års slut stigit till 371; och sedermera hade intill medlet af november

månad 1897 tillkommit icke mindre än 63 extra vaktbetjente, i följd

hvaraf deras antal vid sistnämnda tid uppgått till 434. Med en så hastig,

af poströrelsens starka tillväxt betingad ökning i vaktbetjentpersonalens

antal hade generalpoststyrelsen ansett, att, äfven med hänsyn dertill,

att 150 af de extra vaktbetjenterna kunde från innevarande års ingång

öfverflyttas till ordinarie stat, hvarigenom deras arfvoden å det anslag,

om hvilket nu vore fråga, komme att besparas, det likväl icke kunde

antagas, att utgifterna å anslaget, hvilka uppgått i runda tal år 1896

till 73,700 kronor och under perioden 1 september—31 augusti 1897

till 80,500 kronor, skulle för år 1899 kunna nedbringas till lägre belopp

än det, hvartill utgifterna redan under sist angifna period stigit. General
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

poststyrelsen hade för den skull hemstält, att detta anslag måtte upptagas

till 80,000 kronor och således höjas med 25,000 kronor.

I fråga om anslaget till gratifikationer in. m. åt tjensteman och betjente

hade generalpoststyrelsen erinrat, hurusom, då anslaget i staten

för år 1892 höjdes, dermed afsetts att å anslaget erhålla en tillgång af

omkring 1,000 kronor för att bereda styrelsen tillfälle att genom förfara

e posttjenstemäns studieresor i utlandet inhemta praktisk kännedom

om förfaringssättet vid tillämpningen af föreskrifter beträffande en eller

flera postala rörelsegrenar äfvensom i samband härmed gifva posttjenstemannen

sjelf ett tillfälle till egen utbildning för större användbarhet

inom posttjensten. Vid utdelande af dessa resestipendier hade för den

skull, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, föreskrifter lemnats om

hvad studierna företrädesvis borde omfatta, hvarjemte det ålegat den

utsände posttjenstemännen att vid sin återkomst afgifva till styrelsen

berättelse om hvad han i angifna afseenden inhemta! Resestipendiaterna

hade af denna anledning företrädesvis valts bland sådana posttjenstemän,

som ansetts så förfarna i svenska postförhållanden, att en

pålitlig jemförelse med utlandets kunnat af dem i angifna hänseenden

verkställas. De yngre och mindre erfarna posttjenstemännen hade således

vid tillsättande af dessa stipendier ansetts icke böra ifrågakomma.

I afseende å dem skulle nemligen kunna befaras, att deras mindre omfattande

erfarenhet i svenska postförhållanden hindrade dem att af en

posta! utrikes studieresa hemta annan verklig fördel för postverket

eller för deras egen utbildning, än som läge i ökade språkkunskaper,

hvilka emellertid, enligt generalpoststyrelsens förmenande, skulle kunna

i erforderlig omfattning förvärfvas i hemlandet, derest lämpligt tillfälle

dertill lemnades. I följd af den lifligare postförbitidelsen med utlandet

och de allt större skaror af främlingar, som besökte vårt land, blefve

ökade språkkunskaper för posttjenstemännen, synnerligen å de större

orterna, allt mera behöfiiga; och en hel del af de yngre posttjenstemännen

skulle säkerligen, med den underbyggnad från skola eller genomgången

postelevkurs, de i allmänhet egde, kunna jemförelsevis lätt förvärfva

sig tillräckliga kunskaper i franska, tyska eller engelska språken

för att inom postala områden meddela sig skriftligen eller vid främlingars

besök å postkontor muntligen på något eller några af dessa språk.

På grund häraf hade generalpoststyrelsen ansett, att någon uppoffring

borde af postmedel göras för att kunna erbjuda posttjenstemännen dessa

språkkunskapers inhemtande utan personlig penninguppoffring; och i

afsigt att på lämpligt sätt anordna språkkurser för posttjenstemän hade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

styrelsen hemstält, att gratifikationsanslaget måtte höjas med 2,000

kronor till 9,000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i fråga om sistberörda fem anslagsrubriker

föreslagit har departementschefen ansett sig böra biträda.

Beträffande pensionsstaten redogöres å sid. 15 i statsrådsprotokollet

för de pensioner, som i följd af inträffade dödsfall borde afföras från

staten, och de beviljade pensioner, som borde i densamma upptagas;

hvarjemte omförmäles, att generalpoststyrelsen anmält poststationsföreståndaren

i Östervåla Johan Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund,

född Lindgren, till erhållande af årligt understöd under hennes återstående

lifstid; och hade styrelsen i anledning häraf meddelat, att postmästaren

i Upsala, under hvilken poststationen i Östervåla lydde, vitsordat,

att Johan Åkerlund, som allt ifrån stationens öppnande den 1

november 1864 till sin död den 19 februari 1896 förestått ifrågavarande

poststation, skött densamma på ett i allo utmärkt sätt med pligttrohet

och intresse för postgöromålen; och hade, enligt hvad kyrkoherden i

Östervåla O. A. Ottander intygat, Åkerlund genom sin redbarhet och

tjenstvillighet tillvunnit sig allmän aktning och kärlek. Åkerlund, som

tillika varit folkskolelärare och organist, hade som poststationsföreståndare

åtnjutit ett årligt arfvode, hvilket i början utgjort 200 kronor, men

sedermera från och med 1875 års början höjts till 360 kronor. Bouppteckningen

efter honom visade en behållning i boet af 13,159 kronor 17 öre.

Enligt intyg af pastorsembetet i Östervåla vore enkan Åkerlund

född den 2 mars 1832. Ett af legitimerade läkaren Carl Blombergsson

den 13 mars 1896 utfärdadt betyg innehölle, att hon lede af stor nervositet,

åtföljd af darrning i händerna, samt visade tydliga tecken till

kronisk reumatism, hvarjemte hon vore behäftad med svåra åderbråck

och vore oförmögen att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle.

Den 19 februari 1896 på aftonen, då Johan Åkerlund, ensam i poststationslokalen,

varit sysselsatt med ordnande af posten, deribland äfven

funnits tre för postbehandling inlemnade assurerade bref äfvensom ett

antal postanvisningar, hade han blifvit öfverfallen och ihjelslagen. Den

brottslige, för hvars gripande generalpoststyrelsen utfäst belöning, hade

icke kunnat uppdagas. Enligt hvad vid hållna undersökningar blifvit

utredt, hade Åkerlund samma dag, som mordet egt rum, uppburit jemväl

klockarelönemedel, men efter all sannolikhet hade brottslingen åsyftat

att genom mordet åtkomma de penningar, som Åkerlund i egenskap af

poststationsföreståndare innehaft.

Bih. till Riksd Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Då det sålunda finge antagas, att Åkerlunds anställning i postverket

orsakat det å honom föröfvade mord, och då hans enka, ehuruväl

hon, att döma af storleken i boets behållning, icke i egentlig mening

kunde anses nödlidande, i allt fall genom mannens död kommit i sämre

ekonomisk ställning, än den hon kunde antagas hafva haft, om mannen

lefvat, hade generalpoststyrelsen,o med åberepande af förut omförmälda

läkarebetyg, hemstält, att enkan Åkerlund måtte beredas ett årligt understöd

till belopp af 200 kronor, att utgå från och med innevarande års

början, så länge hon lefde ogift.

Då af den utaf generalpoststyrelsen lemnade redogörelse för omständigheterna

vid mordet å Åkerlund framstode såsom högst antagligt,

att mordet föröfvats för att åtkomma värdeförsändelser, dem Åkerlund

i egenskap af poststationsföreståndare haft i sin vård, och att Åkerlund

sålunda tillsatt lifvet i postverkets tjenst, ansåge departementschefen sig

höra biträda generalpoststyrelsens berörda hemställan.

Vidkommande omkostnads staten tillåter sig utskottet hänvisa till

hvad å sid. 16—18 i statsrådsprotokollet finnes anfördt.

Enligt hvad departementschefen erinrat i fråga om anslaget till

oförutsedda utgifter, har beträffande kostnaden för uppförande af nytt

posthus i Stockholm, hvilken kostnad ansetts böra upptagas under detta

anslag, det andra årets byggnadskostnad, som beräknats till 350,000

kronor, ansetts böra utgå under år 1899.

Då till öfriga oförutsedda utgifter under de senare åren beräknats

ett belopp af 40,000 kronor, och enligt generalpoststyrelsens uppgift

någon anledning till rubbning af sistnämnda anslagsbelopp icke förelåge,

samt till fortsättande af posthusbyggnaden i Stockholm borde anvisas

350,000 kronor, skulle således anslaget till oförutsedda utgifter för år 1899

kunnat bestämmas till 390,000 kronor.

Emellertid har departementschefen meddelat, att en anledning till

ytterligare förhöjning af ifrågavarande anslag förelåge. Generalpoststyrelsen,

som erhållit befallning af Kongl. Maj:t att afgifva utlåtande

öfver en af stadsfullmägtige i Helsingborg i skrifvelse till Kongl. Maj:t

af den 24 november 1897 gjord framställning angående utbyte mellan

postverket och staden Helsingborg af ett område från postverkets tomter

i samma stad, hade nemligen vid statsförslagets afgifvande anfört, att

stjorelsen då ännu icke vore beredd att fullständigt yttra sig rörande

detaljerna i stadsfullmägtiges ifrågavarande förslag, men likväl ansåge

sig kunna uttala den åsigt, att bytets genomförande skulle för postverket

komma att medföra förmån, enär postverket derigenom skulle erhålla

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

både värdefullare och för fullständigare bebyggande mera användbara

tomter än de nuvarande. Då emellertid bifall till framställningen ovilkorligen

skulle leda till nedrifning af de nuvarande posthusbyggnaderna

på platsen och uppförande af nya, hade generalpoststyrelsen under anslagstiteln

oförutsedda utgifter för år 1899 inräknat det belopp, som

under första byggnadsåret skulle erfordras för nytt posthus i Helsingborg

eller 60,000 kronor, och således upptagit anslaget i dess helhet

till 450,000 kronor, motsvarande en förhöjning i senast faststälda anslagssumma

af 110,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 23 december 1897 hade derefter

generalpoststyrelsen afgifvit det infordrade utlåtandet öfver omförmälda

framställning angående utbyte af mark mellan postverket och staden

Helsingborg, dervid styrelsen till en början anfört följande.

Den fastighet, som postverket för närvarande egde och som å en

framställningen bilagd, af stadsingeniören Rob. Söderqvist den 3 mars

1897 upprättad planritning betecknades med C6DLMNIVVVI

VII B C, hade postverket med Kongl. Majås medgifvande år 1857 förvärfvat

genom köp för 25,000 riksdaler banko från postkommissarien

N. A. C. von Björnmark, som dock, i hvad fastigheten icke användts

för postverkets räkning, enligt de träffade köpevilkoren bibehållit dispositionsrätten

till densamma för den tid han innehaft postkommissarietjensten

i Helsingborg. Fastigheten, å hvilken postverket erhållit fastebref,

hade då benämnts »nås 36| och 39 jemte trädgårdsbaeke och derå

uppförda lusthus samt en friköpt s. k. tomtöresplats», men kallades

numera nås 18 och 17 i qvarteret Kärnan.

De båda bredvid hvarandra liggande tomterna hade, enligt hvad

generalpoststyrelsen meddelat, en sammanlagd areal af 2,487 qv.-meter.

Å de vestra, mera plana delarne, innefattande en areal af cirka 827

qv.-meter, vore omkring en för båda tomterna gemensam gård uppförda

byggnader, som inrymde lägenheter för postkontorets i Helsingborg

behof samt bostad för postmästaren på platsen. Återstoden af tomterna

utgjorde, om man frånsåge från det vid östra tomtgränsen belägna lusthuset,

ett obebygdt område, bestående af en trädgårdsbaeke, som från

en stödmur, belägen cirka 3,5 meter öster om den mot backen vettande

stall- och vagnshusbyggnaden, höjde sig på en längd af cirka 30 meter

icke mindre än omkring 18 meter upp mot en vid pass 6 meter bred

tomtremsa af den platå, hvarå tornet Kärnan vore beläget. Marken

öster om denna tomtremsa egdes af staden Helsingborg, som ock numera

förvärfvat den norr om posttomterna belägna fastigheten. Postverkets

hela tomtkomplex gränsade i söder till en Skånes enskilda bank tillhörig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fastighet, likaledes bestående af en planerad, bebyggd del nedanför en

brant backsluttning.

Å den bebyggda delen af tomten med äldre nummer 36f, numera

betecknad med nummer 18, vore mot Stortorget uppförd en hufvudbyggnad,

bestående af ett grundmuradt hus af tegel, delvis med källare

under, samt innerväggar dels af tegel, dels af korsvirke och tegel.

Denna byggnad inrymde å nedre botten den hufvudsakligaste delen af

postkontorets expeditionslokal samt en trappa upp ett rum för postkontoret

och bostadsvåning, hvilken jemte tre vindsrum uthyrts till

postmästaren på platsen. Mot gården funnes dels en flygelbyggnad åt

söder, bestående af ett halfhus med bottenvåning af tegel, innehållande

ett rum och kök samt ett mindre kallrum, och öfvervåning af korsvirke

med mellanmuradt tegel, indelad till skatferi, jungfrukammare och handkammare

till postmästarebostaden, som med dessa lägenheter förbundes

medelst en passage af trävirke, dels ock en byggnad af sten åt öster

och backen, inrymmande stall för fyra hästar, drängkammare utan eldstad,

vagnbod, vedbod och afträden äfvensom ofvan stallet foderskulle.

Den bebyggda delen af tomten med äldre nummer 39, numera betecknad

med nummer 17, upptoges i linie med hufvudbyggnaden å tomten nummer

18 åt Stortorget och Norra Storgatan af en stenhusbyggnad, som

saknade källare och åt gården utgjorde ett halfhus. Bottenvåningen i

denna byggnad bestode åt gatan af ett rum, som tillagts postkontorets

expeditionslokal, af en förstuga, som numera igenlagts och jemväl användts

för expeditionslokalens utvidgning, samt af en inkörsport till

gården. Bottenvåningen inrymde åt gården allenast ett rum, tillagdt

postexpeditionen, samt materialbod och tvättstuga. Öfre våningen bestode

af två, numera till ett förenade rum åt gatan och två rum åt

gården, begagnade till brefbärare- och tidningsexpedition, samt en vaktmästarebostad

om ett rum och kök med skafferi och gårdstrappa af trä.

Till den egentliga postexpeditionslokalen funnes tillträde genom en förstuga

från torget, och till postmästarebostaden förde utbygda trätrappor

inne på gården. För brefbärare- och tidningsexpeditionen vore bygd

en särskild trätrappa i inkörsporten till gården, hvarjemte dessa sistnämnda

expeditionslokaler äfven kommunicerade med postkontorsexpeditionen

å nedra botten genom den trappa, som ännu funnes qvar från

den i sistbeskrifna bygnad numera igenlagda förstugan.

Beträffande dessa åbyggnaders beskaffenhet hade generalpoststyrelsen

anfört följande.

Hufvudbyggnaden åt gatan hade, sedan fastigheten förvärfvats åt

postverket, undergått vissa förändringar, bestående hufvudsakligen deri,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

att år 1886 expeditionslokalen nästan fördubblats genom tillägg till

densamma af förut i huset uthyrda handelslägenheter, att golfvet i

expeditionslokalen, der takhöjden då utgjorde 9 fot 8| tum, sänkts 2l

fot, samt att vägg ar borttagits eller flyttats. Genom denna förändring

både golfytan ökats från 600 qv.fot till omkring 1,100 qv.fot, hvilket

då af förslagsställaren ansetts »motsvara behofvet för bortåt 30 år, då

man förutsätter att platsen växer i samma proportioner som under de

gångna 30 åren.» Samtidigt med denna förändring hade källargolfvet

sänkts omkring 2 fot och ett lcassahvalf bygts i den del, som från huset

å tomten nummer 17 lagts till expeditienslokalen, hvarjemte två yttertrappor

af trä anlagts å gården. År 1891 hade nytt tak måst läggas

på hufvudbyggnaden, hvars utseende då något höjts genom husets påbyggnad

med tre vindsrum, deraf två åt torget och ett åt gården.

Redan vid eu besigtning, som hållits år 1889, hade emellertid beträffande

hufvudbyggnaden det vitsord lemnats, att den »till sin konstruktion ej

är af den solida beskaffenhet, att den i afseende å eldfara kan blifva ett

första klassens hus.»

Flygelbyggnaden åt söder hade icke i postverkets eg o undergått

några väsentliga förändringar i annan mån, än att med åren framträdt

allt starkare röta i trävirket, och att teglet i bottenvåningen börjat vittra.

Den i bottenvåningen befintliga lägenheten om ett rum och kök samt

ett mindre kallrum hade ursprungligen varit afsedd och, då postverket

tillträdde huset, använd till brygghus, badstuga och visthus, men sedermera

upplåtits till bostad åt en vaktmästare, som dock i anseende till lägenhetens

dåliga beskaffenhet måst år 1895 utrymma densamma. Lägenheten

hade derefter i regel stått obegagnad, men undantagsvis måst, i brist

af bättre lokaler, begagnas vid ordnande af poster, som understundom

vid rubbad trafik i Öresund hopats i Helsingborg. Ifrågavarande flygelbyggnad

befunne sig i det dåliga skick, att den sannolikt i hvarje fall

inom den närmaste tiden måste nedrifvas och ersättas med nybyggnad.

Den vette nemligen med sin baksida åt Skånes enskilda banks hus, hvilket,

enligt hvad generalpoststyrelsen inhemtat, vore afsedt att snart

rifvas; och om så skedde, skulle den nyssnämnda flygelbyggnaden, i

saknad af det stöd bankhuset nu lemnade, icke kunna qvarstå.

Stall- och vagn shusbyggnaden åt öster och backen vore deremot i

godt stånd.

Beträffande byggnaden å tomten nummer 17 hade generalpoststyrelsen

meddelat, att, sedan Kongl. Majt den 13 mars 1863 dertill anslagit högst

10,072 riksdaler 54 öre och täflande anbud införskaffats, denna byggnad

blifvit under åren 1863—1864 uppförd för billigaste pris, som kunde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

betingas, eller 8,225 riksdaler riksmynt, men att, på sätt det snart visat

sig, det lägre priset icke varit till fördel för postverket. I nedre våningen

af byggnaden både inredts två ram till paketpostlokal, och återstoden

af bottenvåningen utgjordes af vagnslider som sedermera förändrats

till materialbod och tvättstuga. Öfre våningen hade uthyrts

till postkommissarien på platsen mot viss hyra och skyldighet att underhålla

egendomen. Vid en år 1872 på generalpoststyrelsens föranstaltande

verkstäld ekonomisk besigtning hade postkommissarien anmält,

att byggnaden blifvit uppförd af en »mindre erfaren byggnadsentreprenör»

och att det efteråt visat sig, »att nybörjarens ytligt vackra, afsynade

och godkända arbete icke i grunden var berömvärdt, hvarom vittnade

de större och mindre reparationer, som derå af arrendatorn måst verkställas».

Besigtningsmännen hade också anmärkt, att grunden till husbyggnaden

måste hafva varit särdeles svag, enär tydliga springor i

murarne, gesimserna i rummen och flerstädes uppkommit i följd deraf

att huset satt sig, hvarjemte antecknats, att taket å huset ett par år

förut undergått en noggrann reparation och eftersyn, samt att en kakelugn

i öfre våningen genom husets sättning dragits ur sin räta ställning,

så att våda varit för dess kullfallande. Denna öfre våning hade

hösten 1876 öfvertagits af telegrafverket, som sedermera der haft telegrafoch

telefonlokal till hösten 1895, då lägenheten måst af postverket tagas

i anspråk för att användas till brefbärare- och tidningsexpedition samt

vaktmästarebostad.

De vid postexpeditionslokalens utvidgning år 1886 fastade förhoppningar,

att densamma skulle motsvara behofvet för bortåt 30 år,

hade nemligen, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, redan år 1889

visat sig så litet komma att förverkligas, att redan då behof af större

expeditionslokaler uppstått. Också hade under mellantiden rörelsen vid

Helsingborgs postkontor ökats, så att uppbörden vid 1889 års slut, i

motsats mot hvad vid 1886 års utgång varit förhållandet, öfverstigit

uppbörden i Linköping, Gefle och Kristianstad. Under de sedan år

1889 förflutna åren hade Helsingborgs postkontor i uppbörd ytterligare

gått förbi postkontoren i Kalmar, Jönköping och Sundsvall, så att år

1896 allenast postkontoren i Stockholm, Göteborg, Malmö, Upsala och

Norrköping haft större uppbörd än postkontoret i Helsingborg. Sammanlagda

värdet af afgångna assurerade försändelser, inbetalade postanvisningsmedel

samt postförskott och prenumerationsmedel hade för postkontoret

i Helsingborg och underlydande poststationer uppgått år 1876

till 4,323,000 kronor, år 1886 till 6,198,000 kronor och år 1896 till

10,321,800 kronor. Antalet från postkontoret afgångna försändelser af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

alla slag hade beräknats år 1876 till 264,400, år 1886 till 1,289,400

och år 1896 till 3,771,700.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom med en sådan

stark utveckling ock följt behof af ökadt utrymme för både allmänheten

och postpersonalen inom postlokalerna för att kunna uppehålla snabb

expedition samt ordning i arbetet. I hufvudsak hade hvad derutinnan

af de nuvarande posthusbyggnaderna kunnat utan större kostnader göras

redan blifvit gjordt. Den enda ytterligare utvidgning, expeditionslokalerna

i bottenvåningen af hufvudbyggnaden numera skulle kunna

erhålla, vore den, som stode att vinna genom nybyggnad af den södra

flygeln och densammas förenande med hufvudbyggnaden, hvilket dock

skulle förutsätta ändring af förstugor och hufvudingången till postexpeditionslokalen.

Den ökade golfyta, som genom en sådan nybyggnad

skulle erhållas, komme emellertid för expeditionslokalen att uppgå till

allenast omkring 440 qv.fot eller 39 qv.meter. I följd deraf, och då

den norra flygelbyggnaden med dess svaga grund och ganska dåliga

beskaffenhet i öfrigt icke syntes tåla några mera genomgripande förändringar,

ansåge generalpoststyrelsen det vara uppenbart, att några för

längre tid tillräckliga och lämpliga postkontorslokaler icke inom de nuvarande

posthusbyggnaderna i Helsingborg kunde erhållas. Om något

tillfredsställande helt i sådant afseende skulle vinnas, erfordrades fullständig

ombyggnad af samtliga husen och ökande af byggytan genom

urschaktning från den öster om byggnaderna liggande branta backen.

Hänsynen till huru litet med de nuvarande byggnadernas bibehållande

kunde göras för att under någon längre tid tillfredsställa behofvet af

lokaler för Helsingborgs postkontor hade ock föranledt, att hvad som

under de senare åren blifvit i förbättringsändamål gjort inom nämnda postlokaler

varit af mera provisorisk beskaffenhet. Så hade för några år

sedan postmästarens tjensterum måst läggas till sjelfva expeditionsrummet

för detsammas utvidgning, och till tjensterum för postmästaren

hade då icke funnits annat rum tillgängligt än det, som erhållits genom

att dertill upplåta ett af en biträdande tjensteman såsom nattvakt begagnadt

gårdsrum. Från detta rum hade postmästaren dock icke direkt

kommunikation med expeditionsrummet, hvilket missförhållande icke borde

få för längre tid fortfara. Då det befintliga kassahvalfvet icke vidare

lemnat tillräckligt utrymme för all till afsändning ordnad post, hade till

postförvaringsrum apterats en garderob, hvilket inom en byggnad, som

»icke är af den solida beskaffenhet, att den i afseende å eldfara kan

blifva ett första klassens hus», uppenbarligen måste vara allenast en

nödfällsåtgärd. När telegrafverket år 1895 afflyttade från lägenheten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

eu trappa upp i norra flygeln för att lemna rum för postkontorets brefbärare-

och tidningsexpedition, som då hade sin verksamhet inom en

afskrankning i expeditionsrummet, men måste derifrån flytta för att bereda

bättre utrymme till allmänhetens expedierande, hade provisoriskt

anordnats i inkörsporten en för såväl allmänheten som postvaktsbetjente

afsedd trätrappa till brefbärare- och tidningsexpeditionslokalen, enär

redan då kunnat antagas, att denna lokal snart skulle visa sig lemna

för litet utrymme.

Ytterligare en anledning att under de senare åren mera provisoriskt

och med minsta möjliga kostnad ordna lokalförändringarne hade

generalpoststyrelsen hemtat deraf, att fråga uppstått om förlängning af

Stortorget och anordnande derifrån af en kommunikationsled till de öster

om tornet Kärnan uppe på platån belägna vidderna med afsigt, bland

annat, att befrämja stadens utvidgning åt detta håll.

Stadsfullmägtige i Helsingborg hade nemligen, efter framstäld

motion om åvägabringande af Stortorgets förlängning och anordnande

af uppgångar från torget till tornet Kärnan, år 1894 tillsatt en komité

för att utröna, om och på hvad vilkor postverkets och Skånes enskilda

banks vid Stortorget belägna egendomar eller delar deraf kunde af

staden förvärfvas; och denna komité hade i skrifvelse till generalpoststyrelsen

den 20 november samma år gjort »förfrågan till hvad pris

det för förslagets genomförande utaf postverket tillhöriga fastigheterna

n:is 17 och 18 inom qvarter et Kärnan erforderliga område om 1,695

qv.meter — deraf 375 qv.meter utgjordes af byggnadstomt och återstående

1,320 qv.meter vore endast oländig backsluttning — kunde för

afsedda ändamålet till staden Helsingborg öfverlåtas.»

Då ett öfverlåtande på staden Helsingborg af de begärda delarne

af posttomterna skulle, såsom komitén också förutsatt, leda till nedrifvande

af de nuvarande posthusbyggnaderna i staden och uppförande af

ett helt och hållet nytt posthus, hade generalpoststyrelsen låtit, med

anledning af berörda förfrågan, värdera posthusbyggnaderna af en

nämnd, bestående af fem personer, af hvilka två utsetts af general - postsytrelsen och två å stadens vägnar samt den femte tillkallats af

de fyra andra. Enär tillika under de förhandlingar, till hvilka komiterades

framställning gifvit anledning, visat sig, att den, efter frånträdandet

af hvad staden begärt, återstående bebyggningsbara delen af

posttomterna icke skulle komma att lemna tillräckligt utrymme för ett tidsenligt

nytt posthus, samt i följd deraf ifrågastälts, huruvida icke ett fullständigt

utbyte af posttomterna mot annan välbelägen och rymlig byggnadstomt

kunde ega rum, hade jemväl uppdragits åt samma nämnd att yttra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

sig rörande värdet af posttomterna i deras helhet. Nämnden förklarade i

ett den 27 juli 1895 afgifvet utlåtande, att den till postverkets fastighet

n:is 17 och 18 inom qvarteret Kärnan hörande tomt i dess helhet ansetts

värd 65,000 kronor samt att de å tomten befintliga byggnader

värderats till 20,000 kronor.

Emellertid hade, enligt hvad generalpoststyrelsen antagit, hinder

sedermera mött för staden att åtkomma någon af de tomter, som under

förhandlingarne angifvits såsom lämpliga till posttomt i stället för den

nuvarande, hvaremot tillfälle yppats för staden att förvärfva de norr

om de nuvarande posttomterna belägna tomterna n:is 16 och 15 i qvarteret

Kärnan. Med anledning häraf; och efter det en närmare utredning

och noggrannare uppmätningar beträffande den areal af postverkets

tomter, staden verkligen behöfde för torgutvidgningens genomförande,

antagligen egt rum, hade stadens drätselkammare, enligt bemyndigande

af stadsfullmägtige, begärt, att generalpoststyrelsen måtte

utverka Kongl. Maj:ts medgifvande dertill, att af postverkets fastighet

n:is 17 och 18 inom qvarteret Kärnan måtte till Helsingborgs stad upplåtas

»dels 1,598 qv.meter, bestående af en till trädgård använd backsluttning,

för anordnande af uppgång i tornet Kärnan och dels 518,7

qv.meter, att användas till förlängning af Stortorget åt öster, emot det

att staden till postverket öfverläte att tilläggas återstoden af postverkets

fastighet lika stor bebyggningsbar yta, som af denna till staden

öfverlemnades eller 456,7 qv.meter, deraf 333,4 qv.meter från angränsande

tomten nummer 16 och 123,3 qv.meter, bestående af genom tillernad

utgräfning från sluttningen uppkommande bebyggningsbar plan

mark, samt att staden erlade lösen för nuvarande posthusbyggnaderna

med deras vid skedd värdering uppskattade värde tjugutusen kronor».

I sammanhang härmed hade ock ifrågastälts, huruvida icke postverket

borde tillösa sig byggnaderna å tomten n:o 16, om den i utbyte öfverlemnades

till postverket.

Med anledning af denna framställning hade generalpoststjrrelsen

låtit närmare utreda, huru stor areal af ifrågavarande posttomter vore

att hänföra till bebyggningsbart område eller till backsluttningen, samt

huru stor areal kunde anses erfordras för ett tidsenligt nytt posthus i

Helsingborg, äfvensom kostnaden för ett sådant hus. Denna utredning

hade, efter hvad generalpoststyrelsen meddelat, gifvit vid handen, att

postverket, för att eg a rymlig byggnadsplats till ett posthus i Helsingborg

med dertill erforderliga uthusbyggnader, icke borde åtnöjas med

en areal, som vore mindre än 1,000 qv.meter, och att en ny posthusBih.

till liiksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

byggrmd, bestående af hufvud byggnad med bottenvåning och två öfvervåningar

samt särskild stall- och vagnhusbyggnad, kunde beräknas kosta

omkring 168,000 kronor.

Det område, som enligt drätselkammarens omförmälda förslag skulle

lemnas postverket till byggnadstomt, hade således befunnits för litet;

och jemväl i andra afseenden hade generalpoststyrelsen ansett drätselkammarens

bytesförslag icke för postverket vara att förorda till antagande.

I följd häraf hade efter någon tid nya underhandlingar från stadens

sida inledts och lemnat såsom resultat ett bytesförslag, som generalpoststyrelsen

för Kongl. Maj:t anmält i skrifvelse den 6 mars 1897.

Enligt sistberörda förslag skulle postverket af sina tomter i Helsingborg

till staden afstå den till areal af 1,961,9 qv.meter beräknade egofigur,

som å en handlingarna i ärendet bilagd karta betecknades med

C Gl F IV V VI VII B C, af hvilket område 456,7 qv.meter bildade

plan mark och vore bebygda, hvaremot postverket i utbyte skulle erhålla

från stadens angränsande tomter dels tomten n:o 16 i qvarteret

Kärnan med en areal af 415,8 qv.meter, å nyssnämnda karta angifven

med D H I M L D, dels ock af tomten n:o 15 i samma qvarter det

område, som å samma karta angåfves med I K P E IV N M I. Staden

Helsingborg skulle tillika bekosta schaktning och planering afhufvudsakligast

postverket redan tillhöriga, å kartan med O A L M N P

E IV F O betecknade område, så att det kunde i sammanhang med

postverkets öfriga tomtområde bebyggas. Vidare skulle staden anlägga,

bekosta och underhålla längs utefter den blifvande posttomtens östra

gräns en tre meter bred passage äfvensom utmed passagen erforderlig

stödmur mot backen; för all framtid ansvara för tillfredsställande aflopp

för det från backen öster om posttomten kommande vatten och bestrida

de kostnader, som deraf förorsakades; ersätta postverket värdet af byggnaderna

å de nuvarande posttomterna med 20,000 kronor; fullständigt

afrödja och planera den blifvande posttomten; anordna uppgången till

tornet Kärnan från torgförlängningen så, att denna uppgång icke komme

att undanskymma något af postverkets blifvande fasad åt söder; äfvensom

mot ett årligt hyresbidrag af högst 1,500 kronor tillhandahålla

postkontoret i Helsingborg erforderlig provisorisk postkontorslokal under

rifnings- och nybyggestiden, till dess inflyttning i det nya huset kunde

ske. De till byte afsedda områdena skulle af hvardera parten öfverlåtas

med full egande- och besittningsrätt samt gravationsfria. Tiden för

bytets genomförande skulle framdeles mellan generalpoststyrelsen ocli

staden öfverenskommas. Vid ett af staden uttaladt önskemål, att den

blifvande posttomten måtte bebyggas med fasad äfven åt öster, så att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

ej gårdesidan af byggnaderna korn me att vetta åt eller blifva synlig

från den tilltänkta offentliga terrassanläggningen, hade generalpoststyrelsen

gjort den erinran, att styrelsen icke kunde förorda såsom ett för

all framtid bindande vilkor postverkets förpligtande derutinnan men

tillika förklarat, att, så vidt på styrelsen ankomme, styrelsen vore villigtillmötesgå

denna önskan, under förutsättning att terrassanläggningen

ordnades till den tid, då den ifrågastälda nya posthusbyggnaden kunde

beräknas vara färdig.

I omförmälda skrifvelse den 6 mars 1897 hade generalpoststyrelsen

gjort framställning om utverkande af Eiksdagens medgifvande till det

sålunda föreslagna bytet, men Kongl. Maj:t hade den 26 i samma månad

förklarat framställningen icke föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom frågan derefter

hvilat, till dess densamma helt nyligen ånyo upptagits från stadens

sida, med begäran om ny värdering. Och då några år förflutit, sedan

den förra värderingen skett, samt under den gångna tiden tilläfventyrs

tomtvärdet undergått förändring, hade generalpoststyrelsen låtit en sådan

ny värdering ega rum genom en nämnd, bestående af fem personer.

Af desse både två, nemligen distriktscliefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,

majoren C. P. W. Gagner och domänintendenten A.

Persson varit utsedde af generalpoststyrelsen, två, nemligen ledamöterna

af Riksdagens Andra Kammare, landtbrukarne I. Månsson i Träa och

Paul Paulson i Ekeberga, varit utsedde af staden Helsingborgs drätselkammare

och den femte, nemligen ledamoten af Riksdagens Första Kammare,

ryttmästaren G. Tornérhjelm, varit af de fyra andra tillkallad.

Dessa värderingsmän hade haft i uppdrag att värdera postverkets fastigheter

i Helsingborg med derå uppförda byggnader och dervid angifva

särskilda värden å byggnaderna och å postverkets mark dels i dess

helhet, dels beträffande den del af backen, som för terrassprojektets

genomförande skulle frångå postverket och å förutnämnda plankarta

betecknades med IV V VI VII F IV, dels ock den tomtdel, som å samma

karta utmärktes med G O F VII B C G. Tillika skulle värderingsmännen

bestämma värdet af den mark, som erbjödes postverket i utbyte,

å kartan angifven med DHIKPEIVNMLD, under iakttagande

dervid, att de å denna sistnämnda mark uppförda byggnader vore för

postverket alldeles oanvändbara.

Vid värderingen, som egt rum den 15 sistlidne november, hade

värderingsmännen åsatt postverkets åbyggnader i deras nuvarande skick

samma värde, som den förra värderingsnämnden bestämt, eller 20,000

kronor. Deremot hade värdet af den mark, postverket egde, vid den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nya värderingen böjts tran 65,000 kronor till 68,817 kronor, hvarvid

angifvits, att den del af den postverket nu tillhörande backen, som efter

terrassprojektets genomförande skulle tillhöra staden och utgjorde en

areal af 1,505,2 qv.meter, vore värd 5,000 kronor, samt att den tomtdel,

som derutöfver skulle frångå postverket, utgörande en areal af

456,7 qv.meter, hade ett värde af 29,685 kronor''50 öre. Beträffande

den mark, som erbjödes postverket i utbyte och hvilken innefattade en

areal af 490 qv.meter, hade värderingsmännen ansett densamma utan

åbyggnader värd 29,890 kronor. Postverkets efter bytets verkställande

behållna tomtdel, i areal 525,1 qv.meter. skulle således vara värd

34,131 kronor 50 öre, och den tomt, hvaröfver postverket efter bytet

skulle komma att förfoga, i areal utgörande 1,015,1 qv.meter skulle

»före terrassprojektets genomförande» hafva ett värde af 64,021 kronor

50 öre.

Utöfver förut afhandlade, redan omförmälda bytesvilkor erbjöde nu

staden i ofvan berörda skrifvelse af den 24 november 1897 efter den

nya värderingen en särskild lösesumma af 5,000 kronor för den del af

den postverket nu tillhöriga backen, som efter terrassprojektets genomförande

skulle tillhöra staden, hvarigenom således postverket, i stället

för mark och byggnader med nuvarande värde af tillhopa 88,817 kronor,

skulle eihalla mark till värde af 64,021 kronor 50 öre och kontant

25,000 kronor. Stadens tomt n:o 15 i qvarteret Kärnan vore åt Norra

Storgatan. för närvarande bebyggd med ett tre-våningars stenhus, som

hade sin in- och utfartsväg till gården genom en vid gränsen mot tomten

n:o 16 belägen, men till denna senare tomt hörande inkörsport. I ett

föregående skede af underhandlingarna i nu förevarande fråga hade

staden pafordrat att fa behålla den del af tomten n:o 16, som upptoges

af inkörsporten, för att derigenom bereda tomten n:o 15 rättighet till

denna port. Men då generalpoststyrelsen på drätselkammarens framstälda

begäran förklarat sig villig tillstyrka, att för tomten n:o 15 finge,

så länge nämnda tre-våningars hus i hufvudsakligen orubbadt skick

qvarstode, till in- och utfartsväg begagnas postverkets blifvande inkörsport

å posttomten, hade stadsfullmägtige i de nu framlagda bytesvilkoren

intagit bestämmelse härom, mot hvars antagande generalpoststyrelsen

ansett sig icke böra göra erinran. Beträffande det af stadsfullmägtige

uttalade önskemålet, att å den nya posttomten icke måtte komma att

uppföras byggnad i flera än tre våningar, skulle detsamma, enligt

generalpoststyrelsens förmenande, åtminstone för en ganska lång följd

af år kunna uppfyllas. Det ytterligare önskemålet från stadens sida,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

att den blifvande posttomten måtte komma att bebyggas med fasad

äfven åt öster, vore iakttaget i det approximativa kostnadsförslaget.

Genom bytets genomförande skulle, på sätt generalpoststyrelsen

vidare anfört, postverket, som under nuvarande förhållanden af sin

fastighet i Helsingborg icke använde större areal än cirka 827 qv.meter

och vid en eventuel nybyggnad å tomterna, sådana de nu vore, måste

vara betänkt på att, oaktadt dermed förenade dryga kostnader, söka

genom utgräfning i backen öka byggnadsytan, komma att erhålla en

afschaktad, planerad och med stödmur samt rymlig passage från backen

skild hörntomt om 1,015,1 q v. meters areal, som helt och hållet kunde

användas till byggnader och gård. I stället för den nuvarande fasadlängden

mot Norra Storgatan och Stortorget, utgörande 27,5 5 meter,

skulle postverket erhålla tre fasader åt Norra Storgatan, torgförlängningen

och terrassen med en sammanlagd fasadlängd af icke mindre än 86

meter. Å denna nya tomt, hvilken vore å förenämnda plankarta angifven

med egofiguren G D H I K P E IV F O G, skulle, enligt af intendenten

i öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl gjorda beräkningar, kunna uppföras

en byggnad med tre fasader, hvilken i bottenvåningen inrymde

lokaler för postkontoret med en sammanlagd golfyta af omkring 680

qv.meter. 1 den ena öfvervåningen borde beredas bostad dels mot hyra

för postmästaren, hvilkens närvaro å postkontoret tidt och ofta påkallades,

dels ock med hänsyn till nattjenstgöringen å kontoret hyresfritt för

några biträdande tjenstemän och en vaktmästare.

En byggnad af nn angifna omfång skulle visserligen komma att

innefatta vida flera rum, än som för postverket under den närmare framtiden

erfordrades, men då sannolikt vore, att, efter ordnandet af torgförlängningen

och terrasserna såsom god kommunikationsled till marken uppe

å platån, denna vid stadens utvidgning skulle komma att bebyggas och

posttomten allt framgent anses belägen i stadens mest centrala del, der

högre hyror för lägenheter än å andra trakter i staden skulle kunna

betingas, hölle generalpoststyrelsen före, att det i ekonomiskt afseende

skulle visa sig fördelaktigt, om redan från början byggnaden uppfördes

i tre våningar och å så stor yta, som tomten lämpligen kunde medgifva,

hvarigenom tillfälle bereddes att från de delar af byggnaden, som icke

genast erfordrades för postverkets eget behof, hemta en icke obetydlig

hyresafkastning. Huru stor denna hyresafkastning skulle blifva, kunde

nu icke beräknas, enär i frågans närvarande läge några eskissritningar

till det tilltänkta nya posthuset ansetts ännu icke böra upprättas och i

följd deraf ännu icke kunde afgöras, huru många rum eller lägenheter

skulle till uthyrning kunna ifrågakomma; men om, såsom generalpost
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

styrelsen nu antoge, någon mindre del af bottenvåningen skulle kunna

under åtskilliga år uthyras till en eller två butiker, innan hela utrymmet

i denna våning erfordrades för postkontoret, samt hela den ena öfvervåningen,

förslagsvis den en trappa upp belägna, skulle kunna kanske

ända till ett tiotal år undvaras af postverket och uthyras till kontorslägenheter

eller bostäder, syntes det generalpoststyrelsen vara all sannolikhet

för, att hyrorna komme att lemna en god afkastning å de utgifter,

som uppstått deraf, att huset byggts högre och vidlyftigare, än behofvet

för närvarande kräfde. Till stöd för detta antagande hade generalpoststyrelsen

åberopat ett af kronouppbördskamreraren C. Oberg afgifvet

intyg, enligt hvilket för närvarande uti nybyggda eller nyinredda hus

vid Stortorget eller dess närhet i Helsinborg erlades årliga hyror för

butiklägenheter med 250 till 370 kronor per längdmeter fasad och för

större kontorslokaler 300 till 400 kronor och derutöfver för rum.

Generalpoststyrelsen hade ansett sig böra förorda nu ifrågakomna

bytesförslag, enär i detsamma både postverkets och stadens intressen

syntes vara tillgodosedda, Genom bytets genomförande på uppstälda

vilkor komme postverket i besittning af en god byggnadstomt, i användbarhet

vida öfverlägsen den nuvarande, och blefve i tillfälle att vid det

nybyggnadsföretag, hvilket, såsom nogsamt framginge af hvad styrelsen

anfört, i allt fall icke kunde länge uppskjutas, erhålla ett å en framstående

postal ort erforderligt tidsenligt posthus, der i mån af behof

postlokalerna kunde successivt utvidgas för upptagande och skötande

på ett tillfredsställande sätt af den ständigt växande posttrafiken. På

sätt förut blifvit nämndt, hade generalpoststyrelsen, under förutsättning

af bifall till den af stadsfullmägtige i Helsingborg gjorda framställningen,

redan vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1899

beräknat, att under samma år skulle af postmedel hinder anslagstiteln:

»oförutsedda utgifter» utgå för nytt posthus i Helsingborg 60,000 kronor.

Generalpoststyrelsen, som dervid beräknat, att stadens lösesumma, 25,000

kronor, skulle under år 1899 användas, hade nu, på grund af hvad styrelsen

anfört, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes utverka Riksdagens

medgifvande till ifrågavarande byte af mark mellan postverket och staden

Helsingborg på de af staden erbjudna vilkor samt uppdraga åt generalpoststyrelsen

att med staden sluta definitivt aftal om bytet och träffa

nödiga åtgärder för bytesaftalets verkställande. I händelse af bifall

härtill hade generalpoststyrelsen anhållit om bemyndigande att låta uppgöra

samt underställa Kongl. Maj:ts pröfning fullständiga ritningar och

kostnadsförslag till nytt posthus å den nybildade posttomten.

För egen del har departementschefen anfört, att den ifrågasatta

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

bytes-uppgörelsen med staden Helsingborg skulle för postverket lemna

det resultat, att postverket, hvars tomt i nämnda stad för närvarande

innefattade en areal af 2,487 qv.meter, deraf likväl endast omkring 827

qv.meter vore af beskaffenhet att kunna bebyggas, skulle erhålla en till

hela sin areal bebyggningsbar tomt om 1,015,1 qv.meter samt i lösen

för byggnader och mellangift å tomtvärdet erhålla ett belopp af 25,000

kronor. De nuvarande posthusbyggnaderna måste fullständigt rifvas

och ett nytt posthus uppföras, beräknadt att kosta omkring 168,000

kronor. Staden skulle med ett årligt hyresbidrag af högst 1,500 kronor

tillhandahålla provisorisk postkontorslokal under rifuings- och byggnadstiden.

Att det ifrågavarande bytesprojektet vid ärendets föredragning den 26

mars sistlidet år icke vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, hade berott deraf,

att något kontant bidrag utöfver löseskillingen för postverkets byggnader

ansetts böra kunna från staden Helsingborg påräknas. Sedan emellertid

den förnyade värderingen af den nuvarande posttomten utfallit så, att

en kontant mellangift å 5,000 kronor borde af staden erläggas, funne

departementschefen lika med generalpoststyrelsen kronans och staden

Helsingborgs fördel sammanstämma i genomförandet af bytesprojektet.

För staden bereddes möjlighet till genomförandet af den för stadens

utvidgning och förskönande vigtiga förlängningen af Stortorget och

terasseringen af sluttningen upp emot tornet Kärnan. Hvad postverket

åter anginge, vore det uppenbart, att den otillfredsställande och föga

tidsenliga beskaffenheten af posthuslokalerna i Helsingborg, hvilken

stad i fråga om postuppbördens storlek redan nu vore den sjette i

riket och i allmänhet vore stadd i en kraftig utveckling, i hvarje händelse

inom kort måste påkalla uppförandet af ett nytt posthus derstädes.

Då posttrafiken i Helsingborg med temlig säkerhet kunde antagas

komma att snabbt tillväxa, syntes nödig framsynthet kräfva, ej

mindre att det nu yppade tillfället att erhålla en rymlig, centralt belägen,

med tre fasader åt öppna platser försedd och i öfrigt i alla afseenden

tillfredsställande posttomt ej försummades, än äfven att på den

sålunda förvärfvade tomten uppfördes ett posthus af den utaf generalpoststyrelsen

föreslagna storlek. Erfarenheten hade ådagalagt, att

posttrafikens förmåga af utveckling vore så stor, att posthusbyggnader,

som vid sitt uppförande beräknats varda tillräckliga för en längre

framtid, inom ganska kort tid befunnits alldeles för trånga, och någon

betänklighet syntes så mycket mindre böra möta att genast uppföra

den nu ifrågavarande byggnaden till de föreslagna dimensionerna, som

med byggnadens i allo förträffliga läge ingen svårighet borde möta

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att få de lokaler, sorn icke omedelbart behöfde tagas i anspråk för

postverkets räkning, till tillfredsställande pris uthyrda.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte

äska Riksdagens bifall till den ifrågasatta bytesuppgörelsen med staden

Helsingborg äfvensom att anslagsrubriken »Oförutsedda utgifter»

måtte upptagas till det af generalpoststyrelsen föreslagna beloppet

450,000 kronor, däraf 60,000 kronor afsåges till påbörjande af posthusbyggnaden

i nämnda stad.

Med ofvan omförmälda förhöjning i förslagsanslaget till afkortning

ar och restitutioner m. m. hade, enligt hvad departementschefen

slutligen meddelat, afsetts vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har

utskottet haft att behandla en af herr J. Olsson i Stockholm inom Andra

Kammaren väckt motion (n:o 177), deri föreslagits, att Riksdagen måtte

besluta att i skrifvelse till Ivongl. Maj:t anhålla om framläggande för

nästkommande års Riksdag af förslag till inrättande af nya ordinarie

postexpeditörsbefattningar till det antal, som kunde befinnas lämpligt

för beredande åt extra ordinarie postexpeditörer (s. k. extra biträden),

af en något tidigare befordran till ordinarie befattning.

Till stöd för sitt yrkande har motionären till en början erinrat,

hurusom 1897 års Riksdag, efter statsutskottets tillstyrkan, beslutit

bifalla af Kongl. Maj:t framstäldt förslag om inrättande af 75 nya postexpeditörstjenster.

I motiveringen till den kongl. propositionen hade

emellertid framhållits, att äfven efter dessa nya befattningars tillsättande

skulle ändock komma att finnas qvar bland de obefordrade dåvarande

518 extra biträdena icke mindre än 64, som varit i postverkets tjenst

alltsedan år 1885 och som endast i mån af afgång bland postexpeditörer

skulle hafva utsigt att erhålla ordinarie befattning; samt att under

de då senast förflutna fem åren afgången bland ordinarie postexpeditörer

i medeltal uppgått till allenast 12 för år. I motiveringen till sitt

förslag till postverkets stater för 1897 hade jemväl generalpoststyrelsen

framhållit, att utsigterna till ordinarie befattning för de extra

biträdena fortfarande stälde sig synnerligt ogynsamma och komme att

ännu skarpare framträda, om den extra vaktpersonalens inträde i ordinarie

anställning genom Riksdagens beslut komme att väsentligt påskyn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

das, hvilket äfven blifvit fallet, i det att 1897 års Riksdag beslutit

inrättande af 150 nya postvaktbetjentbefattningar.

Enligt 1897 års proposition hade de under senaste år till ordinarie

postexpeditörer befordrade extra biträdena vid befordringstillfället

i genomsnitt en ålder af 34 år och en tillryggalagd tjenstetid i postverket

af omkring 13 år, hvilka siffror, då aflöningen uppginge till

lägst 900 och högst 1,500 kronor för manligt och 1,350 kronor för

qvinligt biträde, hvars fulla arbetskraft och arbetstid i regeln togos i

anspråk, måste betraktas såsom synnerligen ogynsamma.

Dessutom har motionären anfört hufvudsakligen följande.

Att icke det af 1897 års Riksdag beslutade inrättandet af 75 nya

ordinarie postexpeditörsbefattningar kunnat afhjelpa det obestridligen

befintliga missförhållandet i de extra posttjenstemännens utsigter till

befordran till ordinarie och en någorlunda tryggad bergning, ansåge

motionären ovedersägligen framgå af de från år 1897 anförda siffrorna.

Enligt uppgiften i den kongl. propositionen toge det en tid af i genomsnitt

12 år för ett s. k. extra biträde att uppnå högsta löneklassen

såsom extra och blifva befordrad till ordinarie. Då extra biträden

derförinnan i regeln finge tjenstgöra under omkring 4 år såsom extra

ordinarie postexpeditörer mot endast tillfälliga arfvoden, innan de uppnådde

lägsta lönegraden såsom extra biträden med en aflöning af 900

kronor, framginge häraf, att en extra posttjensteman i regeln måste

vänta omkring 16 år, innan han hade någon utsigt att erhålla ordinarie

tjenst.

I sjelfva verket vore dock utsigterna ännu sämre. Af uppgifterna

i 1897 års kongl. proposition, jemförd med senaste postmatrikel af

1894 framginge, att äfven efter befordrandet af de 75 genom 1897

års beslut tillkomna nya postexpeditörerna skulle finnas obefordrade

omkring 450 dåvarande extra biträden. Lades härtill de i ofvannämnda

antal icke medräknade extra ordinarie postexpeditörer, som af postverket

antagits åren 1895 och 1897, uppgående, enligt uppgift, till

respektive 92 och 56, så skulle för närvarande finnas anstälda i postverkets

tjenst ej mindre än omkring 600 obefordrade extra ordinarie

posttjenstemän, af hvilka de flestas tid och krafter helt och hållet togos

i anspråk för postverkets räkning.

Härtill måste emellertid ytterligare räknas de af postmästarne

antagna s. k. enskilda biträden till ett antal af omkring 200, hvilka

visserligen saknade kompetens att blifva extra ordinarie postexpeditörer,

men af hvilka dock några (5) blifvit från och med 1893 befordrade

Bih till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till ordinarie befattning vid postverket. Genom denna konkurrens från

de nämnda s. k. enskilda biträdenas sida hade alltså utsigterna till

vinnande af ordinarie befattning ytterligare försämrats för hela det

stora antal obefordrade extra posttjenstemän, som efter i regel aflagd

studentexamen och derefter genomgången postelevkurs på sex månader

blifvit såsom extra anstälde i postverkets tjenst.

Motionären söker derefter visa, huru sorgliga utsigterna till erhållande

af en tryggad existens för nu ifrågavarande statstjenare i sjelfva

verket äro, och anför, att, såsom generalpoststyrelsen framhållit, sådana

utsigter icke kunde hos de nuvarande extra biträdena skapa önskvärd

tillförsigt och känsla af trygghet, utan i stället hos dem alstrade ett

missmod, som måste förtynga arbetet i postverkets tjenst. Och att

detta i sin ordning innebure en fara för postverkets framtid, kunde

enligt motionärens mening ej heller af någon opartisk bestridas.

Ur begge dessa synpunkter vore derför en ändring till det bättre

önskvärd, hvilken icke ansåges kunna vinnas med mindre än att ett

afsevärdt antal af de extra biträdena bereddes tillfälle till snarare befordran

till ordinarie tjenst.

Af den vid 1896 års riksdag lemnade redogörelse för postvaktbetjentes

aflöningsförmåner framgår, att den lägsta aflöningen för ordinarie

vaktbetjent nu utgör för år lön 500 kronor, traktamente antingen

efter 1 krona om dagen för de vaktbetjente, som äro stationerade söder

om Dalelfven, 365 kronor eller efter 1 krona 15 öre om dagen för de

öfriga, 419 kronor 75 öre samt beklädnad, värderad till 54 kronor, eller

tillsammans 919 kronor för de söder om Dalelfven stationerade och

973 kronor 75 öre för de öfriga. Efter intjenande af ett ålderstillägg

å 100 kronor uppgår aflöningen alltså till respektive 1,019 kronor och

1,073 kronor 75 öre. Den högsta aflöning, hvaraf vaktbetjente enligt

nuvarande förhållanden kunna komma i åtnjutande, utgör med traktamente

efter 2 kronor om dagen samt ett ålderstillägg 1,384 kronor om

året. För brefbärareförmän i Stockholm kommer härtill ett särskild!'',

arfvode af 120 kronor för år. Utskottet tillåter sig med afseende å

nu framlagda förslag till ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente

erinra om 1896 års Riksdags uttalande med anledning af liknande framställning.

Riksdagen förklarade nemligen, att, äfven om nämnda för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

mån för brefbärareförmännen icke toges i beräkning, det föreföll Riksdagen,

som om berörda aflöning borde för postvaktbetjente utgöra en

temligen tillräcklig inkomst, hvarjemte Riksdagen, såsom departementschefen

jemväl nu till statsrådsprotokollet erinrat, anvisade en annan

utväg till förbättring af postvaktbetjentes ställning, i det att Riksdagen

hos Kongl. Maj:t anhöll om förslag till inrättande af nya ordinarie

postvaktbetjentbefattningar. Det af Kongl. Maj:t derefter framlagda

förslag om inrättande af 151 sådana befattningar blef också af 1897

års Riksdag bifallet. Då sålunda de båda sistförflutna årens Riksdagar

till behandling förehaft frågan om förbättring af postvaktbetjentes

ekonomiska ställning och då några omständigheter ledande till ändring

af Riksdagens år 1896 i detta ämne uttalade åsigt icke torde hafva

förekommit, har utskottet icke ansett sig kunna förorda beviljandet af

ett andra ålderstillägg för dessa vaktbetjente.

Bland de under aflöningsstaten föreslagna ändringar förekommer

jemväl höjning af anslaget till gratifikationer m. ro. åt tjenstemän och

betjente med 2,000 kronor till anordnande af språkkurser för posttjenstemännen.

Som emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat, för

vinnande af anställning såsom extra ordinarie postexpeditör fordras

genomgående af en postelevkurs, vid hvilken antagas endast sådana

sökande, som aflagt godkänd mogenhetsexamen eller förete betyg om

sådana kunskaper i, bland andra ämnen, tyska och franska språken, som

fullt motsvara fordringarna i afgångsexamen från högre allmänt läroverk,

böra de yngre posttjenstemännen, om hvilka här är fråga, redan

vid sitt inträde i postverkets tjenst besitta för sina åligganden erforderlig

kännedom i de moderna språken, hvarför någon ytterligare

kostnadsfri undervisning i dessa ämnen ej synes under nuvarande förhållanden

vara af behofvet påkallad.

I enlighet med hvad sålunda anförts torde den af Kongl. Maj:t

föreslagna aflöningsstatens slutsumma böra nedsättas med dels 50,000

kronor, som afsetts för beredande af ålderstillägg åt vaktbetjente, och

dels 2,000 kronor till anordnande af språkkurser för posttjenstemän,

eller tillhopa 52,000 kronor.

För beviljande i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag af understöd

åt poststationsföreståndaren Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund

finner utskottet giltiga skäl vara anförda.

Hvad angår den ifrågasatta bytesuppgörelsen emellan postverket

och staden Helsingborg har utskottet af deri härom lemnade utredningen

funnit bytet, jemte det detsamma är förmånligt för Helsingborgs stads

reglering, tillika vara för postverket fördelaktigt och sålunda böra vinna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Riksdagens godkännande; hvarjemte utskottet, som mot den för den

nya byggnaden gjorda kostnadsberäkningen å omkring 168,000 kronor

icke haft något att erinra, äfven får tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts

förslag att för nämnda ändamål å den i postverkets stat förekommande

anslagstiteln oförutsedda utgifter för år 1899 uppföra ett belopp af

60,000 kronor.

Emot de af Kong]. Maj:t i öfrigt föreslagna ändringar i postverkets

stater har utskottet icke haft något att erinra.

Beträffande slutligen herr Olssons förenämnda motion om aflåtande

af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till inrättande

af nya postexpeditörsbefattningar, har utskottet i likhet med motionären

funnit, att de extra posttjenstemännens utsigter att blifva befordrade

till ordinarie befattning inom postverket äro ogynsamma, samt att de

äldre af dessa tjenstemän, i anseende till det ringa arfvode, de såsom

extra biträden åtnjuta, befinna sig i en jemförelsevis mindre god ekonomisk

ställning. Utskottet har dock ej ansett anledning föreligga att

på grund häraf tillråda aflåtande af skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t,

enär utskottet är öfvertygadt, att generalpoststyreisen, om densamma

efter pröfning af frågan finner bemälde tjenstemän böra i nu förevarande

hänseende tillgodoses, icke lärer underlåta att till Kongl. Maj:t inkomma

med de förslag, som af förhållandena må anses påkallade.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i

postverkets stat af aflöning för en femte byråchef hos

generalpoststyrelsen må vinna Riksdagens bifall;

2:o) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts

framställning om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente,

må besluta, att anslaget ålderstillägg i postverkets

stat uppföres med 340,000 kronor;

3:o) att Kongl. Maj:ts förslag om höjning i anslaget

till gratifikationer m. m. åt tjenstemän och

betjente med 2,000 kronor icke må af Riksdagen

bifallas;

4:o) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd

åt poststationsföreståndaren i Östervåla Johan

Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund, född

Lindgren, till belopp af 200 kronor, att utgå från

och med innevarande års början, så länge hon lefver

ogift;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

5:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, må medgifva:

a) att utbyte af mark mellan postverket och

staden Helsingborg må ega rum på de af stadsfullmägtige

i nämnda stad i skrifvelse till Kongl. Maj:t

af den 24 november 1897 erbjudna, af generalpoststyrelsen

tillstyrkta vilkor; och

b) att under anslagsrubriken »oförutsedda utgifter»

må upptagas ett belopp af 60,000 kronor till påbörjande

af ny posthusbyggnad i Helsingborg;

6:o) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit,

ledande till ändringar i postverkets stater, må af

Riksdagen bifallas;

7:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet

i mom. l:o-— 6:o hemstält och med beräknande af

postverkets stater för år 1899 till följande belopp,

nemligen:

aflöningsstaten ...........................

öfvergångsstaten .........................

pensionsstaten ..............................

omkostnadsstaten.........................

oförutsedda utgifter ...................

afkortningar och restitutioner

m. m....................................

kronor 3,451,700: —

„ 2,400: -

„ 73,375: —

„ 5,100,500: —

„ 450,000: —

„ 70,025: —

tillsammans kronor 9,148,000: —

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 9,148,000 kronor att utgå direkt af postmedlen;

samt

8:o) att herr Olssons ifrågavarande motion ej

må af Riksdagen bifallas.

Telegrafverket.

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, dels med beviljande

åt extra ordinarie telegrafisten Anna Johanna Charlotta Lagerberg af verket.

en årlig pension af 500 kronor, att utgå från och med innevarande [2.]

års början, dels ock med godkännande af öfriga enligt statsrådsproto
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kollet öfver finansärenden den 14 januari 1898 tillstyrkta ändringar i

telegrafverkets stater, måtte, under Kong]. Maj:t förbehållen rätt att i

verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet

påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,

till telegrafverket för år 1899 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor,

hvartill inkomsterna af telegrafmedel beräknats, samt tillika medgifva,

att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster uppstå, finge af Kong!.

Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.

Härigenom komme anslagets slutsumma i riksstaten att ökas med

100,000 kronor.

Såsom af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets

utgiftsstater för år 1899 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ..................................................

kronor 960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten...................................

4,000: —

pensions- och understödsstaten........................

>)

123,070: —

omkostnadsstaten...............................................

11

335,000- —

tillsammans

kronor

1,422,570: —

För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:

aflöningsstaten......................................................

kronor

960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten .................................

11

4,200: —

pensions- och understödsstaten ........................

11

112,570: —

omkostnadsstaten ................................................

11

262,800: —

eller tillsammans

kronor

1,340,070: —

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en minskning i öfvergångsaflöningsstaten

med 200 kronor samt en höjning i pensions-och understödsstaten

med 10,500 kronor och i omkostnadsstaten med 72,200

kronor, eller i det hela eu höjning i staterna med 82,500 kronor.

Beträffande den ifrågasatta höjningen innehåller statsrådsprotokollet

följande.

Enligt hvad telegrafstyrelsen, som i skrifvelse till Kong], Maj:t

den 9 november 1897 afgifvit förslag till stater för telegrafverket under

år 1899, anmält, föranleddes ändringen i pensions- och under stödsstaten

deraf, att, då bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning skulle

motsvara fem procent å den för året beräknade telegramportoinkomst,

detta bidrag, vid det förhållande att samma inkomst för år 1899 be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

39

räknats till 1,475,000 kronor, borde höjas, så att det motsvarade fem

procent å sistnämnda belopp, eller från 68,750 kronor till 73,750 kronor.

Jemväl det till fyllnadspensioner upptagna belopp syntes telegrafstyrelsen,

på grund af nu kända förhållanden rörande under tiden till

och med år 1899 inträffande ökning i pensionärernas antal, böra höjas

med 5,000 kronor från 35,000 kronor till 40,000 kronor.

Vidare hade telegrafstyrelsen anfört, att extra ordinarie telegrafisten

Anna Johanna Charlotta Lagerberg, som vore född år 1836, sedan

år 1864 eller i 34 år innehaft befattningen såsom föreståndare för

telegrafstationen i Hjo, hvarunder hon städse pligttroget fullgjort sina

åligganden, i början såsom föreståndare för den dåvarande så kallade

privatstationen och sedermera eller från och med år 1876, då stationen

förändrades till statstelegrafstation, såsom tillförordnad telegrafist

och föreståndare derstädes. Som extra ordinarie telegrafisten

Lagerberg emellertid ansetts icke vara i kunskapsväg tillräckligt qvalificerad

för att kunna befordras till ordinarie telegrafist, hade hon ej

heller kunnat ingå såsom delegare i telegrafverkets pensionsinrättning.

I anseende dertill att hennes arbetsförmåga numera vore betydligt

minskad och hon dessutom med utgången af innevarande år skulle,

derest hon varit ordinarie och såsom sådan tillhört nämnda pensionsinrättning,

varit berättigad till pension af 900 kronor om året, hade

det synts telegrafstyrelsen billigt, att hon blefve hugnad med något

årligt understöd för sin återstående lifstid. Styrelsen hade derföre

hemstält, att extra ordinarie telegrafisten Lagerberg måtte å pensionsoch

understödsstaten för år 1899 uppföras till belopp af 500 kronor.

Vid flera af anslagen under omkostnadsstaten hade telegrafstyrelsen

för år 1899 föreslagit förhöjning, hvilken betingades af den ständiga

utveckling, hvari telegramtrafiken numera vore stadd.

Hvad först beträffade det för telegrafliniernas öfvervakande, besigtning

och underhåll upptagna anslaget, både detta, enligt hvad telegrafstyrelsen

erinrat, alltsedan år 1891 upptagits till 100,000 kronor, men

i staten för år 1896 nedsatts till 90,000 kronor, enär styrelsen på grund

af de ombyggnader och förbättringar, som telegraflinierna under de

föregående åren undergått, ansett otvifvelaktigt, att kostnaderna för

detta ändamål skulle kunna åtminstone till en tid nedbringas utan

skada för liniernas bestånd. De verkliga utgifterna för ifrågavarande

ändamål hade emellertid, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anfört, i

jemna krontal utgjort:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kronor 135,534: —

„ 154,891: —

„ 126,385: —

eller i medeltal för dessa tre år 138,936 kronor. Den under samma

år vunna erfarenheten hade således visat, att långt flera reparationer

och ombyggnader, än styrelsen beräknat, erfordrats för att kunna hålla

telegrafnätets linier i godt stånd. Krafven på hastigare telegrambefordring

hade nemligen ständigt ökats icke minst genom konkurrensen

med statens eget rikstelefonnät, och för tillgodoseendet deraf stäldes

allt större fordringar på telegrafledningarnas städse felfria beskaffenhet.

Emellertid förestälde sig styrelsen, att under de närmaste åren denna

utgiftspost skulle, utan eftergifvande af fordringarna på liniernas fullgoda

bestånd, kunna stanna vid en något lägre summa än nyss angifna

medeltalssiffra; och hade styrelsen derför ansett sig böra föreslå, att

ifrågavarande förslagsanslag måtte höjas med 40,000 kronor från 90,000

kronor till 130,000 kronor.

Genom kongl. bref den 9 april 1897 angående tillbyggnad af det

åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm hade Kongl.

Maj:t förordnat, att, sedan tillbyggnadsarbetet blifvit afslutadt, telegrafstyrelsen

skulle öfvertaga vården och underhållet af ifrågavarande hus.

Som detta arbete vore beräknadt att vara fullbordadt redan under år

1898 samt dessutom telegrafverkets verkstad å Södermalm genom den

förra året afslutade tillbyggnaden betydligt utvidgats, hade, enligt hvad

telegrafstyrelsen vidare anfört, med år 1898 de under styrelsens vård

stående byggnaderna i betydlig mån ökats. Det redan för närvarande

något knappt tilltagna anslaget till underhåll af telegrafverkets byggnader,

utgörande 2,000 kronor, hade derför synts styrelsen böra höjas;

och hade styrelsen i sådant afseende föreslagit en förhöjning i anslaget

till 10,000 kronor.

Anslaget till hyror hade, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelat,

under de senare åren måst öfverskridas, enär den ökade telegramtrafiken

på flera håll nödvändiggjort en utvidgning af de gamla stationslokalerna

och samtidigt dermed hyrorna visat en allmän benägenhet att stiga.

På grund häraf hade styrelsen föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte

höjas med 10,000 kronor från 15,000 kronor till 25,000 kronor.

Med stationslokalernas utvidgning följde äfven ökning af omkostnaderna

för lyshållning en, hvars nuvarande anslag, 20,000 kronor, förutom

af denna anledning, enligt telegrafstyrelsens mening, kräfde förhöjning

jemväl i samma mån som den mycket lämpligare, men något

för år 1894

„ „ 1895

„ „ 1896

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

dyrbarare elektriska belysningen hunne införas i stationslokalerna.

Styrelsen hade derför föreslagit, att detta anslag måtte höjas med

10,000 kronor till 30,000 kronor.

I anseende dertill att utgifterna för postporto under de senare

åren uppgått till 8,000 kronor årligen och visade ständig tendens till

stigning hade telegrafstyrelsen ansett sig böra föreslå en förhöjning af

detta till 6,000 kronor nu bestämda anslag med 4,000 kronor till 10,000

kronor.

I öfriga under omkostnadsstaten förekommande poster hade telegrafstyrelsen

icke föreslagit annan ändring, än att anslaget till diverse

utgifter, för närvarande bestämdt till 12,300 kronor, för slutsummans

afrundning upptagits till 12,500 kronor.

Departementschefen har icke funnit anledning till erinran vid de

af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets utgiftsstater.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag om tilldelande af ett årligt

understöd åt extra ordinarie telegrafisten Lagerberg har utskottet, som

för frågans bedömande ansett upplysningar om hennes förmögenhetsförhållanden

vara af vigt, i sådant afseende inhemtat, att telegrafisten

Lagerbergs fader vid sin död icke efterlemnat någon förmögenhet; att

hon, som för sin tjenstgöring åtnjutit i arfvode under de senaste åren

900 kronor och derförut endast 800 kronor, haft att med sin arbetsförtjenst

underhålla jemväl en döfstum broder; samt att det icke vore

sannolikt, att hon af sin knappa årsinkomst kunnat göra besparingar,

som till någon afsevärd del skulle kunna lemna medel till hennes

uppehälle efter afskedstagandet. Med hänsyn härtill och på grund af

hvad telegrafstyrelsen i ämnet meddelat har utskottet funnit sig böra

förorda bifall till framställningen om understöd åt extra ordinarie telegrafisten

Lagerberg.

Vid pröfning af de särskilda anslagen under omkostnadsstaten

har utskottet särskildt fäst sin uppmärksamhet vid den höjning i anslaget

till underhåll af telegrafverkets byggnader, som af Kongl. Maj:t

föreslagits. Den ifrågasatta höjningen skulle föranledas deraf att, sedan

tillbyggnadsarbetet å det, åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron

i Stockholm blifvit; afslutadt, telegrafstyrelsen komme att öfvertaga

vården och underhållet af ifrågavarande hus, samt att telegrafverkets

verkstad å Södermalm betydligt utvidgats. Enligt utskottet tillhandakomna

upplysningar utgå utgifterna till sistnämnda verkstad jemväl

hvad byggnadens underhåll beträffar af telegrafverkets telefonmedel och

Bill. till Piiksd. Prot. 1898. å Sami. 1 Afd. 8 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

skulle sålunda ej kunna förorsaka någon förändring i anslaget i fråga.

Hvad beträffar telegrafverkets bus vid Skeppsbron, hafva utgifterna för

de å nämnda hus under åren 1887—1896 verkstälda underhållsarbeten

uppgått till i medeltal 3,565 kronor 15 öre om året. Till detta belopp

skulle vid en beräkning af den erforderliga höjningen af ifrågavarande

anslag läggas summan af kostnaden för underhållet af tillbyggnaden af

telegrafverkets hus vid Skeppsbron, hvilken beräknats betinga en kostnad

af 113,730 kronor. Då denna byggnad väntas blifva färdig under

innevarande år, torde enligt utskottets mening densamma under de

närmaste åren tarfva föga underhåll och utgifterna derför, beräknade

efter förhållande till byggnadens värde, icke kunna uppgå till det af

telegrafstyrelsen i sådant afseende föreslagna belopp. Utskottet har

derför ansett den ifrågasatta förhöjningen i berörda förslagsanslag

skäligen kunna begränsas till 5,000 kronor.

I enlighet härmed torde den af Kongl. Maj:t föreslagna omkostnadsstatens

slutsumma böra nedsättas med 3,000 kronor.

Öfriga framställningar angående telegrafverkets utgiftsstater hafva

ej gifvit utskottet anledning till något särskildt yttrande. Utskottet

hemställer alltså,

Do) att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning må bevilja extra ordinarie

telegrafisten Anna Johanna Charlotta Lagerberg ett

årligt understöd af 500 kronor, att utgå från och med

innevarande års början;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag om höjning af

förslagsanslaget till underhåll af telegrafverkets byggnader

må på det sätt bifallas, att nämnda anslag, nu

2,000 kronor, höjes med 5,000 kronor till 7,000 kronor;

3:o) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit,

föranledande till ändringar i telegrafverkets stater,

må af Riksdagen bifallas; samt

4:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet

i mom. l:o—3:o hemstält och med beräknande af telegrafverkets

stater för år 1899 till följande belopp, nemligen

:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 43

aflöningsstaten ............................ kronor 960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten ......... „ 4,000: —

pensions- och understödsstaten „ 123,070: —

omkostnadsstaten ........................ „ 332,000: —

tillsammans kronor 1,419,570: —

må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets

utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas

af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att

utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för

år 1899 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor,

hvartill inkomsterna af telegrafmedel beräknats, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa

inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för

telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.

Tullverket.

3:o) Kongl. Magt har beträffande tullverket föreslagit Riksdagen Ang. anslag

att dels, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finans- M t^v^rketärenden

den 14 januari 1898 föreslagna förändringar i tullverkets stater,

för år 1899 bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,713,000 kronor, att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen, dels och medgifva, att ej mindre det

belopp af 34,751 kronor 82 öre, som jemlikt kongl. bref den 10 december

1897 blifvit af generaltullstyrelsen under samma år förskottsvis

utbetaldt till aflöning åt extra biträden vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakningen samt till 1898 års räkenskap balanserad!,

än äfven det belopp, som i den mån aflöning till erforderliga

extra biträden vid iokaltuliförvaitniugen samt kust- och gränsbevakningen

skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens

stat för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra

biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordi
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

narie aflöningsstaten, kunde komma att, högst med 50,000 kronor, efter

Kongl. Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen under samma år

för nyss berörda ändamål förskjutas, måtte af tullmedlen för år 1898

godtgöras.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater

för år 1899 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att utvisa följande

slutsummor:

aflöningsstaten................................................................. kronor 1,974,400: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................. „ 10,450: —

ålderstilläggsstaten ......................................................... „ 220,000: —

indragningsstaten ........................................................... „ 10,910: -—

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente „ . 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) .................... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ......................................................... ,, 228,440: —

summa kronor 2,713,000: —

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten ............................................................ kronor 1,931,300: —

öfvergångsaflöningsstaten ......................................... „ 11,050: —

ålderstilläggsstaten ........................................................ „ 220,000: —

indragningsstaten ............................................. ,, 13,630: —

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente ,, 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) .................... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ..................... „ 213,220: —

Summa kronor 2,658,000: —

Slutsumman af de för år 1899 föreslagna staterna öfverstiger

således slutsumman af de för innevarande år faststälda med 55,000

kronor, beroende på dels förhöjning i aflöningsstaten med 43,100 kronor

och i omkostnadsstaten med 15,220 kronor samt dels minskning i

öfvergångsaflöningsstaten med 600 kronor och i indragningsstaten med

2,720 kronor. Utskottet, som med afseende å de föreslagna förändringarna

i sistnämnda två stater tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet,

vill beträffande de ifrågasatta förhöjningarna i aflöningsoch

omkostnadsstaterna meddela följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

I den skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 12 november 1897,, deri

generaltullstyrelsen afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1899,

hade styrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, till en

början redogjort för de förändringar, hvilka erfordrades inom aflöningsstaten.

Härvid hade styrelsen först omnämnt, hurusom bland de platser,

der rörelsen under senare tider högst betydligt ökats, utan att detta

förhållande hittills föranledt någon framställning från styrelsens sida

om ökad tullpersonal, vore staden Gefle och hamnplatsen Ahus, der

Kristianstads tullkammare vore förlagd. I Gefle, der någon ökning

af tullpersonalen icke förekommit sedan åren 1855 och 1856, i hvilka

års stater tillkommit en kontorsskrifvaretjenst och en vaktmästaretjenst,

men hvarest personalen sedermera minskats, i det att två vaktmästaretjenster

indragits år 1870, hade nemligen trafiken under berörda tid

mångdubblats. Till bevis härom hade generaltullstyrelsen åberopat det

förhållande, att uppbörden stigit från 138,908 kronor tullmedel samt

7,155 kronor fyr- ocn båkmedel, som debiterades år 1855, till 1,113,932

kronor tullmedel samt 134,966 kronor fyr- och båkmedel, hvartill uppbörden

år 1896 uppgått. Tullkammaren i Åhus åter, hvarest någon

annan ändring i afseende å den ordinarie personalen icke egt rum

sedan år 1870, då en vaktmästaretjenst indragits, än att en vaktmästaretjenst

år 1895 öfverflyttats till tullkammarens stat från annan tullförvaltning,

der densamma funnits umbärlig, hade förstnämnda år haft

en uppbörd af 97,465 kronor tullmedel samt 2,048 kronor fyr- och

båkmedel, under det att motsvarande siffror år 1896 belöpt sig till

resp. 763,875 kronor och 10,023 kronor. Att sistberörda ökning i

uppbörden äfven motsvarats af en ökad utrikes sjöfart, framginge deraf,

att antalet från och till utrikes ort direkt in- och utklarerade fartyg i

Åhus under samma tid stigit från 65 inklarerade och 28 utklarerade

år 1870 till 321 inklarerade och 218 utklarerade år 1896, hvartill

antagligen komme en motsvarande ökning i antalet fartyg i utrikes

fart, hvilka anlöpt Åhus efter att hafva på annan ort in- och utklarerat

och hvilka förty vid utarbetandet af de statistiska uppgifterna, hvilka

afsåge riket i dess helhet, endast upptagits såsom de der avlöpt sistnämnda

ort. De så väsentligt ökade göromålen i Gefle och Åhus, såväl

vid tullkammaren som vid bevakningen, hade sedan längre tid tillbaka

måst delvis anförtros åt personer, som utan anställning å stat dock

varit i ständig tjenstgöring; och hvad beträffade Gefle, hade det äfven

understundom inträffat, att på platsen icke funnits att tillgå extra

jtenstemän för tullkammarepersonalens erforderliga förstärkning, utan

att sådana måst från annan tullförvaltning reqvireras. I Åhus kunde

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tullförvaltaren, som hittills icke haft något ordinarie biträde vid de

egentliga tullkammaregöromålen, numera uppenbarligen icke ensam

medhinna dessa jemte sina öfriga åligganden; och dervarande öfveruppsyningsmans

tjenstgöring i packhuset kunde icke förenas med

invisitations- och bevakningsgöromålens skyndsamma fullgörande af

honom såsom ensam bevakningsförman, hvarför ock ständigt biträde

måst användas såväl å tullkammaren som vid bevakningsbefälet, likasom

ock bevakningen i öfrig t tarfvade förstärkning. Med afseende å dessa

förhållanden hade tullkamrarne å ifrågavarande platser nu hemstält

om personalens ökning vid tullkammaren i Gefle med en kammarskrifvare

och två vaktmästare samt vid tullkammaren i Åhus med en

kammarskrifvare, en uppsyningsman och en vaktmästare.

Den sålunda begärda förstärkningen af den ordinarie personalen

på ifrågavarande platser hade generaltullstyrelsen funnit vara af omständigheterna

i synnerligen hög grad betingad, och hade förty styrelsen,

som såge sig i stånd att från tullförvaltningens i Jönköpings stat

öfverföra den i Åhus erforderliga vaktmästaretjensten, med anledning

af berörda framställningar funnit sig böra föreslå inrättandet af följande

nya tjenster i tullverket, nemligen två kammarskrifvaretjenster och en

uppsyningsmanstjenst äfvensom två vaktmästaretjenster i tredje lönegraden

eller med den aflöning, som åtnjötes af vaktmästarne i, bland

andra städer, Gefle.

Vidare hade generaltullstyrelsen anfört, hurusom tullkammaren i

Karlskrona vid upprepade tillfällen under de två sista årtiondena hos

styrelsen framhållit behofvet af tullpersonalens i nämnda stad förstärkning.

I betraktande deraf att uppbörden derstädes, hvilken år 1880

uppgått till 264,610 kronor tullmedel samt 14,093 kronor fyr- och båkmedel,

och år 1896 till 391,705 kronor tullmedel samt 12,860 kronor fyroch

båkmedel, icke företett jemn tillväxt under den mellanliggande tiden,

hade styrelsen emellertid hittills ansett sig böra tillgodose detta behof

endast medelst anslag till extra biträden af de medel, öfver hvilka styrelsen

för sådant ändamål förfogade. Sedan tullkammaren år 1897 förnyat

förut gjord framställning om uppförande å tullkammarens stat af en

kammarskrifvare och en uppsyningsman, hade generaltullstyrelsen, som

med hänsyn till omfånget af stadens nuvarande trafik ansett någon

förstärkning af den ordinarie tullkammarepersonalen icke böra tills

vidare ifrågasättas, emellertid vid det förhållande att under en längre

följd af år stadigvarande behof visat sig af ytterligare en bevakningsförman

jemte den nuvarande öfveruppsyningsmannen, hvilken senare af

göromålen i packhuset ofta nog hindrades att med erforderlig skynd
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

samhet verkställa förekommande invisitationer inom stadens vidsträckta

hamnområde, för sin del funnit omständigheterna påkalla anställandet

af en uppsyningsman vid tullbevakningen i Karlskrona samt för sådant

ändämål uppförandet å tullverkets stat af ytterligare en uppsyningsman.

Bland de provisoriska åtgärder, till hvilka generaltullstyrelsen

funnit sig föranlåten, då mellanrikslagen nästlidet år upphört att gälla,

hade äfven varit inrättandet af eu tullstation vid Saltbacken, strax

utanför Svinesund inom Strömstads tullkammaredistrikt. Författningsenligt

hade icke dessförinnan, utom i fall af trängande nöd, fartyg,

som ankommit från utrikes ort, egt att inlöpa till någon plats inom

nämnda distrikt norr om Strömstad, med mindre än att fartyget först

för invisitation anlöpt Strömstad eller den söder derom belägna kustbevakningsstafionen

Hästvåm. Sedan äldre tid hade emellertid den

praxis utbildat sig med afseende å trafiken å Idefjorden, att fartyg,

som från norska sidan af denna fjord afginge i barlast till lastageplatserna

på fjordens svenska sida, direkt inseglade dit och af de der

stationerade gränsridarne öfvervakades, till dess att uppsvningsmannen

vid tullbevakningen i Strömstad hunnit ditkomma i och för invisitation,

hvarefter fartygens iuklarering egt rum vid tullkammaren i nämnda

stad. Detta förfaringssätt hade generaltullstyrelsen funnit icke kunna

med erforderlig trygghet för kronans rätt få fortgå under de nya förhållanden,

som inträdt med rnellanrikslagens upphörande. Icke heller

kunde det, enligt styrelsens mening, vidare anses lämpligt, att åt gränsbevakningen

anförtroddes ett bestyr, som vore för dess egentliga tjenstgöring

främmande och som kunde verka hinderligt för den nämnda

bevakning åliggande patrulleringsskyldighet. Å andra sidan måste

generaltullstyrelsen taga hänsyn till den jemförelsevis lifliga utrikes

trafik, som egde rum — företrädesvis från Fredrikshald och andra

norska platser i närheten — till stenhuggerierna på Idefjordens svenska

sida och som skulle oskäligt betungas, derest fartygen skulle tvingas

att först anlöpa Strömstad för invisitation. Af hänsyn till dessa förhållanden.

hade generaltullstyrelsen ansett sig uppfordrad att söka bereda

fartygen tillfälle att på närmare håll undfå invisitation och iuklarering,

hvilket. förutsatte inrättandet af en ny tullplats. Då denna förlagts till

Saltbacken, hade enligt styrelsens förmenande dessutom vunnits den

fördel, att trafiken på den midt emot på norska sidan belägna ganska

betydande handelsplatsen Spouviken kunde af tullplatsens personal

noga öfvervakas. - Med förmälan att vid tullstationen i Saltbacken

tjenstgjorde tills vidare enligt generaltullstyrelsens förordnande två

betjente, den ene i egenskap af uppsyningsman och den andre såsom

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vaktmästare, kade styrelsen, under förutsättning ätt Kongl. Maj:t godkände

styrelsens uppfattning rörande behöflighéten af ifrågavarande

tullstations fortfarande bestånd, ''hemstält om åtgärders vidtagande för

anställande derstädes af erforderlig tullpersonal å stat. I sådant afseende

hade generaltullstyrelsen dock endast ansett inrättande af en

för stationen afsedd uppsyningsmanstjenst påkallas, enär den erforderliga

vaktmästaretjensten kunde öfverflyttas från tullstationen i Baresund,

hvarest en dylik tjenst kunde undvaras.

Generaltullstyrelsen hade vidare erinrat, att med mellanrikslagens

upphörande jemväl behof af en ansenlig ökning af den rörliga bevakningen

vid norska gränsen inträdt. För närvarande utgjordes den å

stat uppförda gränsbevakningen af en bevakningskontrollör, hvilken

utöfvade närmaste befälet öfver denna bevakning i Karlstads tullkammaredistrikt

eller vid den del af gränsen, som vore belägen inom Vermlands

och Elfsborgs län, samt tjugu gränsridare, af hvilka för närvarande fyra

vore posterade inom Strömstads och fjorton inom Karlstads tullkammaredistrikt

samt två inom Jemtlands läns gränsdistrikt. Redan sedan längre

tid tillbaka hade emellertid generaltullstyrelsen sett sig nödsakad att

förstärka denna bevakning med personer, som för längre eller kortare

tider förordnats att tjenstgöra såsom gränsridare mot godtgörelse af

det till styrelsens disposition stälda anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. På sistberörda sätt hade inom Kopparbergs läns

gränsdistrikt ständig gränsbevakning varit anordnad allt sedan år 1875,

och hade denna bevakning under tiden närmast innan mellanrikelagen

trädt ur kraft utgjorts af fem tillförordnade gränsridare. Inom Jemtlands

läns gränsdistrikt hade under en följd af år en tillförordnad gränsridare

tjenstgjort. Likaså inom Strömstads tullkammaredistrikt. Inom Karlstads

tullkammaredistrikt hade antalet ständigt tillförordnade gränsridare

under senare tider successivt stigit, så att detsamma under första halfåret

år 1896 uppgått till nio. Tillfällig förstärkning hade dessutom,

särskildt under vintermånaderna, i ganska stor utsträckning anlitats.

Från och med den 1 juli 1897 hade med anledning af de förändrade

mellanriksförhåliandena generaltullstyrelsen måst förstärka gränsbevakningen

mot Norge sålunda, att numera följande antal ständigt tillförordnade

gränsridare tjenstgjorde, nemligen i Strömstads tullkammaredistrikt

sex, i Karlstads tullkammaredistrikt tjugunio och i Kopparbergs

läns gränsdistrikt fem. Derjemte hade å några ställen tillfällig bevakning

anordnats äfvensom åt den stationära bevakningen i Storlien viss

patrulleringsskyldäghet uppdragits.

Enligt generaltullstyrelsens mening läge det i sakens natur, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

åtminstone åt en del af de sålunda ständigt tjenstgörande gränsridarne

snarast möjligt borde beredas tryggheten af ordinarie anställning. I

en från bevakningskontrollören till styrelsen inkommen, af tullkammaren

i Karlstad tillstyrkt framställning hade äfven framhållits, hurusom statsverkets

eget intresse ej mindre än bevakningspersonalens kräfde en

sådan åtgärd med hänsyn till svårigheten för gränsridarne på många

ställen i gränstrakterna att kunna få hyra bostad, och då man icke

skäligen kunde fordra, att gränsridarne skulle anskaffa egen bostad,

såvida icke mera tryggad ställning i tjensten än den, som vunnes

genom ett förordnande, blefve dem beredd. På grund häraf hade bevakningskontrollören

ansett, att åtminstone så många nya gränsridaretjenster

borde inrättas, att såväl de gränsridare, som skulle tjenstgöra

vid de stora allmänna mellanriksvägarne, som ock de, hvilka skulle

öfvervaka sådana större skogsvägar, som under årets alla månader

befores med häst och fordon och sålunda lika väl som de förra kräfde

bevakningstillsyn, så länge tullgräns mellan Sverige och Norge egde

bestånd, måtte kunna å stat uppföras. Generaltullstyrelsen, som delade

denna åsigt, hade förty ansett, att antalet ordinarie gränsridare inom

Karlstads tullkammaredistrikt borde ökas med tolf. Enligt styrelsens

mening måste det jemväl anses vara stäldt utom allt tvifvel, att äfven

de sex i Strömstads tullkammaredistrikt nu tillförordnade gränsridare

komme att allt framgent blifva behöfliga, i följd hvaraf antalet ordinarie

gränsridare inom sistnämnda distrikt borde ökas med sex. För beredande

af ordinarie anställning åt så stort antal tillförordnade gränsridare,

som redan före mellanrikslagens upphörande tjenstgjort i Kopparbergs

och Jemtlands läns gränsdistrikt, ansåge generaltullstyrelsen dessutom,

att ytterligare sex gränsridaretjenster borde inrättas.

De fem i Kopparbergs län tillförordnade gränsridarne hade hittills

på grund af de högre lefnadsorakostnaderna i de orter, der de tjenstgjorde,

åtnjutit högre dagtraktamente än öfriga tillförordnade gränsridare;

och hade berörda omständighet synts generaltullstyrelsen äfven

skäligen böra föranleda något högre aflöning på stat för de gränsridaretjenster,

hvilka vore afsedda för Kopparbergs län. Denna förhöjning

ansåge styrelsen lämpligen böra, för att icke inverka på pensioneD,

läggas å tjenstgöringspenningarne, hvilka skäligen borde bestämmas

till 400 kronor i stället för det belopp af 300 kronor, hvarmed tjenstgöringspenningarne

vid öfriga gränsridaretjenster utginge; och skulle

vid sådant förhållande gränsridarne i Kopparbergs läns gränsdistrikt

komma att få en aflöning af 900 kronor jemte två ålderstillägg å

sammanlagdt 150 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Vidare hade generaltullstyrelsen erinrat, att intill år 1866 funnits

å stat uppförd en gränsbevakning mot Finland, bestående af två gränssergeanter

och tio gränsridare och gränsvakter under befäl af tullförvaltaren

i Haparanda. Nyssnämnda år hade Kongl. Maj:t, på förslag

af generaltullstyrelsen, bestämt, att denna bevakning skulle i mån af

dåvarande tjensteinnehafvares afgång indragas, hvilket jemväl sedermera

egt rum. Sedan år 1888 hade emellertid en ingalunda fåtalig

bevakningskedja varit, anordnad vid denna del af riksgränsen. Denna

bevakning, hvilken under årens lopp flera gånger måst ökas och som

årligen verkstält ett betydande antal beslag, bestode af åtta posteringar

söder om Pcllo med tillsammans sjutton tillförordnade gränsridare,

hvartill kornme två tillförordnade gränsridare för bevakning af den

inom Haparanda by belägna delen af riksgränsen, samtliga under

närmaste befäl af två tillförordnade gränsuppsyningsmän. Vidare hade

ock sedan hösten 1895, norr om förenämnda posteringar, i Pello och

Paj ala varit anordnade ytterligare två posteringar med tillsammans sex

tillförordnade gränsridare, af hvilka en utöfvade närmaste befälet såväl

1 Pajala som i Pello. Den ständiga gränsbevakningen söder om Pello

hade dessutom allt sedan år 1891 måst under vintermånaderna förstärkas,

till en början med två, sedermera med fyra, sex, åtta och slutligen

nästlidet år med tolf extra ordinarie betjente.

Då generaltullstyrelsen saknade all anledning till det antagande,

att någon minskning skulle kunna eg a rum i den ständiga bevakningen vid

gränsen mot Finland, hade det synts styrelsen, att tiden nu vore inne

att på stat uppföra åtminstone så många nya gränsridaretjenster, afsedda

för Haparanda tullkammaredistrikt, som motsvarade antalet af de för

närvarande ständigt tjenstgörande gränsridarne söder om Pello eller

vid den del af gränsen, der, enligt hvad ofvan anförts, det provisoriska

anordnandet af bevakning egt bestånd under nära ett tiotal år. Antalet

gränsridaretjenster med aflöning af 800 kronor förutom ålderstillägg

skulle derigenom komma att ökas med ytterligare nitton stycken.

Då dragtraktamente till tillförordnade gränsridare utginge med

2 kronor 50 öre utom i Kopparbergs län samt vid posteringarna i

Pello och Pajala, kornme inrättandet af de nu ifrågasatta nya gränsridaretjensterna

att till en början medföra vinst för statsverket. Beträffande

Kopparbergs län, der likasom vid posteringarne i Pello och

Pajala dragtraktamentet utgjorde 3 kronor, kornme detta förhållande

att, fortfara äfven sedan tjensteinnehafvarne intjenat begge ålderstilläggen,

under det att, hvad öfriga nu ifrågavarande gränstrakter

anginge,aflöningen å stat, sedan tjensteinnehafvaren kommit i åtnjutande

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

af jemväl andra ålderstillägget, skulle komma att med ett obetydligt

belopp öfverskjuta den nu i form af dagtraktamente utgående aflöningen.

Emedan frågan, huruvida med afseende å befälet öfver den förstärkta

bevakningen vid norska gränsen någon ändring i nuvarande

förhållande kunde komma att påkallas, kräfde någon ytterligare tids

erfarenhet, hade generaltullstyrelsen vid sådant förhållande ansett, att

äfven frågan om det definitiva ordnandet af befälet öfver bevakningen

vid gränsen mot Finland kunde tills vidare anstå.

Likaledes hade generaltullstyrelsen, ehuru vid den inskränkning

i förpassningsskyldighet för landväga trafiken på Norge, som blifvit

en följd af mellanrikslagens upphörande, anledning förefunnes, att tre

eller möjligen fyra af de förtullningsrätt saknade tullkamrarne skulle

kunna indragas, likväl med afseende derå, att vissa af nu gällande

bestämmelser rörande sagda trafik lände till efterrättelse, derest annorlunda

icke blefve stadgadt, endast till och med den 15 maj innevarande

år, funnit denna fråga lämpligen icke förr än samma år böra göras

till föremål för närmare undersökning. Någon afsevärd betydelse ur

statsregleringssynpunkt egde frågan i hvarje fall icke, då en eventuel

indragning af de åsyftade tullkamrarne, hvilkas föreståndare endast

åtnjöte arfvode till belopp af 200 eller 400 kronor om året, icke skulle

medföra större årlig besparing än 1,000 kronor.

Jaktbåtsmännen i Umeå tullkammaredistrikf, hvilka, förutom sin

vanliga tjenstgöringsskyldighet vid öppet vatten, hade sig ålagdt att

vintertiden, då istrafik öfver Qvarken egde rum, utöfva tillsyn deröfver,

hade med afseende å detta särskilda bevakningsbestyr fått sina tjenstgöringspenningar

bestämda till 300 kronor, under det att jaktbåtsmännen

å andra orter med enahanda lön och ålderstillägg som deras

bemälda vederlikar endast åtnjöte 200 kronor tjenstgöringspenningar.

Jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt utöfvade likväl sedan

år 1866 en liknande särskild tjenstgöring, i det att, de hade till åliggande

att vintertiden patrullera utefter riksgränsen. Med åberopande häraf

samt med framhållande af den omständighet, att de klimatiska förförhållandena

vid gränsen medförde behof af omsorgsfullare och till

följd deraf dyrbarare beklädnad, äfvensom att andra förnödenheter derstädes

vore dyrare än på andra orter, hade de tre jaktbåtsmännen i

Haparanda tullkammaredistrikt gjort framställning om någon förbättring

i deras nuvarande aflöning, hvilken, uppgående till 700 kronor jemte

två ålderstillägg å sammanlagdt 100 kronor, visat sig alltför knapp för

tillgodoseende af deras nödvändigaste behof. För sin del hade också

generaltullstyrelsen, i likhet med tullkammaren i Haparanda, ansett

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o, 8.

nu åberopade förhållanden innefatta giltigt skäl för jaktbåtsmännens

i Haparanda tullkammaredistrikt likställighet i aflöningshänseende med

jaktbåtsmännen i Umeå tullkammaredistrikt.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hade generaltullstyrelsen

hemstält, att å tullverkats aflöningsstat måtte, utöfver der

redan upptagna tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och

gränsbevakningen, uppföras:

dels två kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön 1,500

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 600 kronor;

dels tre uppsyningsmän i lägsta lönegraden eller med lön 900

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två åldertillägg

å tillhopa 300 kronor;

dels fem gränsridare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar

400 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 150 kronor;

dels trettioåtta gränsridare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

150 kronor;

dels ock två vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 300 kronor; samt

att, för genomförande af den ifrågasatta förbättringen i aflöning

åt jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt, det å aflöningsstaten

för år 1898 uppförda antalet jaktbåtsmän med aflöning af 800

kronor, lön och tjenstgöringspenningar, måtte ökas med tre eller från

tre till sex och i sammanhang dermed antalet jaktbåtsmän med aflöning

af 700 kronor, lön och tjenstgöringspenningar, minskas med tre eller

från tjuguåtta till tjugufem.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen sålunda hemstält skulle

den ordinarie aflöningsstaten, som omfattade lön och tjenstgöringspenningar,

komma att ökas med sammanlagdt 44,400 kronor.

Deremot hade generaltullstyrelsen med afseende å denna stat

föreslagit ett par förändringar, som skulle verka någon, om än icke

synnerligen afsevärd, minskning deri. Inspektorstjensten i Fårösund

och öfveruppsyningsmanstjensten vid tullstationen i Ratan, hvilka befattningar,

sedan generaltullstyrelsen afgifvit förslag till reglering af

tullverkets stater för år 1898, genom då varande innehafvarnes afgång

blifvit lediga, kunde nemligen, enligt styrelsens åsigt, numera, då

trafiken på dessa platser vore af mindre betydenhet, utan olägenhet

utbytas mot två uppsyningsmanstjenster; och hade generaltullstyrelsen,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

53

som emellertid förordnat, att ifrågavarande tjenster skulle lemnas otillsatta

och uppehållas på förordnande, för genomförande af berörda förändringar

hemstält, att antalet inspektörer måtte minskas med en, från

sju till sex, samt antalet öfveruppsyningsmän i lägsta lönegraden

likaledes med en, från tjugusex till tjugufem, men i staten uppföras

i stället ytterligare två uppsyningsman med lön 900 kronor, tjenstgöringspeuningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa

300 kronor, hvarigenom den ofvan beräknade ökningen i den ordinarie

aflöningsstaten, 44,400 kronor, skulle komma att nedgå med det belopp,

hvarmed lön och tjenstgöringspenningar vid en inspektorstjenst, 1,900

kronor, samt lön och tjenstgöringspenningar vid en öfveruppsyningsmanstjenst

i lägsta lönegraden, 1,800 kronor, tillsammans 3,700 kronor,

öfversköte 2,400 kronor, motsvarande lön och tjenstgöringspenningar

för nyssbemälde två uppsyningsman, d. v. s. med 1,300 kronor eller

till 43,100 kronor.

På aflöningsstaten vore emellertid jemväl uppfördt ett anslag

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen, hvilket, för år 1898 likasom för år

1897 bestämdt till 250,000 kronor fast anslag, kunde synas böra nedsättas,

derest generaltullstyrelsens hemställan om nya tjensters inrättande

vunne bifall. Härvid hade dock generaltullstyrelsen erinrat,

att, på sätt här nedan anföres, det till följd af särskilda omständigheter,

hvilka icke kunnat beaktas vid afgifvandet af förslag till tullverkets

stater för åren 1897 och 1898, för sistnämnda begge år komme

att erfordras ytterligare medel utöfver sagda anslag för de dermed

afsedda utgifter. Toge man i betraktande å ena sidan denna omständighet

samt å andra sidan, dels att med hänsyn till den korta tid,

som hittills förflutit, sedan mellanrikslagen upphört att gälla, och hvilken

icke omfattat den för oloflig varuinförsel öfver riksgränsen mest gynsamrna

del af året, det ej vore möjligt att för närvarande förutse,

huruvida den anordnade gränsbevakningen komme att visa sig i stånd

att behörigen öfvervaka gränstrafiken eller om sagda bevakning för

sådant ändamål behöfde ytterligare förstärkas, dels att måhända äfven

i någon mån ökad förstärkning af bevakningen på gränsen mot Finland

komme att erfordras, dels ock att, med afseende å trafikens oupphörliga

tillväxt i de större städerna, man måste vara beredd på ytterligare

anspråk på tillfälligt arbetsbiträde vid dervarande tullförvaltningar,

så vore det, enligt generaltullstyrelsens uppfattning, tydligt,

att icke allenast hvarje tillförlitlig grund för nedsättning af ifrågavarande

anslag, sådant det för närvarande vore bestämdt, saknades,

utan äfven att den möjlighet icke vore utesluten, att ifrågavarande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslag-,, bestämdt till samma belopp som för närvarande, kunde komma

att blifva väl knappt.

Redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 31 maj 1897 angående

inrättande af nya förtullningsstationer vid gränsen mot Norge hade

generaltullstyrelsen anmält, att till följd af utgifterna för den provisoriska

förstärkning af gränsbevakningen, om hvilken styrelsen gått i

författning med anledning af de förestående förändringarne i handelsoch

sjöfartsförhåilandena mellan Sverige och Norge, nyssnämnda anslag

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. för år 1897 efter all sanno°

likhet komme att blifva för sitt ändamål i någon mån otillräckligt,

ehuruväl styrelsen då icke sett sig i stånd att med någon större grad

af sannolikhet beräkna, i hvad mån så kunde blifva förhållandet. För

så vidt sådant varit möjligt, hade generaltullstyrelsen nu sökt utreda,

med hvilket belopp utgifterna år 1897 för de med ifrågavarande anslag

afsedda ändamål kunde antagas komma att öfverstiga samma anslag

jemte besparingarne å aflöningsstaten, hvilka äfvenledes finge för berörda

ändamål disponeras. Vid redogörelsen för resultatet af denna

undersökning, utfördt i jemna hundratal af kronor, hade generaltullstyrelsen

förutskickat den anmärkning, att tullförvaltningarnas af omhänderhafvande

medel förskjutna utgifter för berörda ändamål, äfven

der de afsett tjenstgöring under månaderna januari—september, till

högst väsentlig del först senare godtgjorts genom styrelsens anordningar

och förty i räkenskapen afförts för månaderna oktober—december.

Under månaderna januari till och med september år 1897 hade

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. inom generaltullstyrelsens

byråer äfvensom vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen

utbetalts tillhopa.................................................. kronor 195,000: —

Under månaderna oktober—december år 1896 hade

utbetalts för samma ändamål kronor 147,500: —

Då det på grund af verkstälda

beräkningar kunde antagas,

att enahanda utgifter under

1897 års sista qvartal komme

att öfverstiga sistuämn
da

belopp med minst ........ „ 24,300: —

skulle alltså ifrågavarande utgifter

för oktober—december

år 1897 belöpa sig till minst................................... ,, 171,800: —

samt för hela år 1897 till ............................................ kronor 366,800: —

Transport kronor 366,800: —

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

Transport kronor 366,800: —

Det för lokalförvaltningen samt

kust- och gränsbevakningen

i 1897 års stat uppförda

anslag till vikariatsersättning

m. m. utgjorde, såsom

ofvan anförts, ........................ kronor 250,000: —

Enahanda anslag för generaltullstyrelsens

byråer vore

bestämdt till........................... ,, 15,000: —

Besparingarne å aflöningsstaten,

hvilka år 1896 uppgått till

64,979 kronor 79 öre, beräknades

för år 1897 komma

att uppgå till ...................1_ „ 70,800:

De till generaltullstyrelsens

disposition för närvarande

stälda medel till vikariatsersättuing

m. m. år 1897

utgjorde alltså........................ ............ ,, 335,800: —

hvadan bristen antoges belöpa sig till....................... kronor 31,000:

hvilket belopp dock med afseende å osäkerheten i beräkningen af

utgifterna under senare delen af året försigtigtvis synts böra höjas

till 35,000 kronor.

Till den brist, som sålunda för år 1897 uppstode, hade väl i

viss mån medverkat äfven utgifter för extra biträden, hvilka påkallats

af andra under föregående år icke existerande förhållanden än rnellanrikslagens

upphörande, såsom öppnandet af den nya ångbåtsförbindelsen

mellan Trelleborg och Sassnitz samt den nu afslutade konst- och

industriutställningen i Stockholm m. m., men, bortsedt från tullverkets

kostnader i anledning af utställningen, syntes dessa utgifter icke kunna

antagas vara af öfvergående beskaffenhet, utan, likasom kostnaderna

för deri förstärkta gränsbevakningen, komma att göra sig gällande

jemväl under innevarande år, hvarvid vore att märka, att de då komme

att omfatta hela året och icke såsom år 1897 endast en del deraf.

Till följd häraf blefve äfven det i 1898 års stat ingående, för lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen uppförda anslag till

vikariatsersättning, extra biträden m. m. för sitt ändamål otillräckligt.

Med tillämpning af här ofvan följda beräkningsgrunder kunde bristen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för år 1898 antagas uppgå till ungefär 58,000 kronor, men då i 1898

års stat tillkomme en del nya tjenster vid vissa lokalförvaltningar,

hvaraf minskning i utgifterna för extra biträden vid dessa förvaltningar

följde, komme samma brist i verkligheten sannolikt åtminstone icke

att öfverstiga 50,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade generaltullstyrelsen

hemstält,

dels att det i tullverkets aflöningsstat för år 1899 ingående, för

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen afsedda anslaget

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. måtte uppföras med samma

belopp som i 1898 års stat eller 250,000 kronor,

vid bifall hvartill aflöningsstaten i sin helhet skulle, derest jemväl

hvad generaltullstyrelsen här ofvan förut hemstält bifölles, komma att

ökas med ofvan angifna belopp, 43,100 kronor, samt denna stats slutsumma,

utgörande enligt 1898 års stat 1,931,300 kronor, alltså uppgå

till 1,974,400 kronor,

dels ock att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga generaltullstyrelsen

att ej mindre under återstoden af år 1897 än äfven under år 1898, i

den mån aflöning till erforderliga extra biträden vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af

det å lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens stat för

vederbörande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,

för detta ändamål af tullmedlen förskottsvis använda år

1897 högst 35,000 kronor och år 1898 högst 50,000 kronor.

Departementschefen omförmäler vidare, hurusom Kongl. Maj:t,

med anledning af generaltullstyrelsens sistberörda hemställan, genom

beslut den 10 december 1897 bemyndigat bemälda styrelse att under

år 1897 till aflöning åt erforderliga extra biträden vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakningen, i den mån medel dertill

skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens samt kustoch

gränsbevakningens stat för samma år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar

å den ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala högst

35,000 kronor äfvensom att till 1898 års räkenskap balansera det belopp,

som på grund af berörda bemyndigande kunde komma att under år

1897 utbetalas. På grund af detta bemyndigande hade af generaltullstyrelsen

förskjutits ett belopp af 34,751 kronor 82 öre, hvilket jemlikt

Kongl. Maj:ts nyssberörda beslut till 1898 års räkenskap balanserats.

Beträffande det'' af generaltullstyrelsen anmälda enahanda behofvet för

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

innevarande år vore departementschefen sinnad tillstyrka Kongl. Maj:t

att framdeles i sammanhang med fastställande af tullverkets stater för

år 1899 bemyndiga generaltullstyrelsen att under innevarande år i

enahanda ordning förskottsvis utbetala högst 50,000 kronor; och har

departementschefen hemstält om aflåtande till Riksdagen af framställning

om ersättande af de belopp, som på grund af omförmälda bemyndigande

af generaltullstyrelsen dels förskjutits för år 1897 och dels

kunde komma att förskjutas för år 1898. I)å, på sätt af generaltullstyrelsens

ofvan återgifna framställning framginge, styrelsen föreslagit,

att, en icke obetydlig del af den gränsbevakningspersoual, hvars aflöning

hittills bestridts från anslaget till extra biträden, vikariatsersättning

m. m., skulle uppföras på ordinarie stat, borde under förutsättning af

bifall till nämnda förslag, hvilket departementschefen på de af generaltullstyrelsen

anförda skäl biträdde, med temlig säkerhet kunna antagas,

att omförmälda anslag, i staten för innevarande år upptaget till 250,000

kronor, skulle för år 1899 visa sig för sitt ändamål tillräckligt.

Då generaltullstyrelsen, enligt departementschefens åsigt, anfört giltiga

skäl äfven för de af styrelsen föreslagna ändringar i aflöningsstaten,

har departementschefen för sin del funnit sig böra tillstyrka

samma ändringar.

Beträffande vidare omkostnadsstaten hade generaltullstyrelsen, enligt

hvad departementschefen vidare anfört, anmält, att det å samma stat

uppförda fasta anslag till jagt- och båtlega samt hästlega och resekostnader

tarfvade, derest styrelsens förslag om ujjpförande af sammanlagdt

fyrtiotre nya gränsridaretjenster på stat vunne bifall, förhöjning, hvilken,

då gränsridarne åtnjöte liästlegoanslag, en del med 350 kronor och de

öfriga med 300 kronor hvar om året, samt dessutom några måste tillläggas

anslag till båtlega, hvilket plägat bestämmas till 25 å 50 kronor

om året, lämpligen syntes kunna bestämmas till 14,900 kronor; då berörda

anslag skulle komma att höjas från senast faststälda belopp 73,100

kronor till 88,000 kronor. Derjemte hade generaltullstyrelsen hemstält,

att till jemnande af statens slutsumma det å omkostnadsstaten

uppförda anslaget till diverse utgifter måtte ökas med 320 kronor,

hvarigenom denna stat i sin helhet, hvilken år 1898 upptagits till

213,220 kronor, skulle komma att uppgå till 228,440 kronor.

Äfven dessa förändringar har departementschefen tillstyrkt.

Utskottet har i anledning af den gjorda framställningen om anslag

till fyllande af den brist, som för år 1897 uppkommit å det för

Bih. till Biksd. Prat. J898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nämnda år beviljade fasta anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen, icke

velat lemna oanmärkt, att berörda anslag till följd af sin natur icke

bort öfverskridas; men då, enligt hvad den i ämnet lemnade utredningen

gifver vid handen, öfverskridandet af anslaget berott på oförutsedda

omständigheter och icke kunnat undvikas, har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till det nu begärda fyllnadsanslaget för år 1897;

likasom utskottet anser sig böra förorda anvisande af det belopp, som

enligt Kongl. Maj:ts förslag erfordras för täckande af förutsedd brist

i samma anslag för år 1898.

Emot öfriga delar af Kongl Maj:ts förevarande proposition har

utskottet icke haft något att erinra; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må,

l:o) med godkännande af enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 14 januari 1898 föreslagna

förändringar i tullverkets stater, för år 1899

bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,713,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; samt

2:o) medgifva, att ej mindre det belopp af 34,751

kronor 82 öre, som jemlik! kongl. bref den 10 december

1897 blifvit af generaltullstyrelsen under

samma år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra

biträden vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakningen samt till 1898 års räkenskap

balanseradt, än äfven det belopp, som, i den mån aflöning

till erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen må visa

sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat

för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. samt under året uppkommande

besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,

kan komma att, högst med 50,000 kronor, efter Kongl.

Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen under

samma år för nyss berörda ändamål förskjutas, må af

tullmedlen för år 1898 godtgöras.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

59

Skogsväsendet.

4:o) I afseende å andagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t Skogtvätende*.

föreslagit, att Riksdagen måtte C4-]

dels minska det bestämda anslaget för skogsstaten med 1,100

kronor från 447,208 kronor till 446,108 kronor;

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat, att

anslaget till expenser ökades till 3,500 kronor och anslaget till de praktiska

öfningarna till 5,000 kronor, höja det bestämda anslaget för statens skogsläroverk

med 2,800 kronor från 47,700 kronor till 50,o00 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 220,650 kronor från

574,092 kronor till 794,742 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande upp- t

ställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................................... kr. 446,108:

» statens skogsläroverk......................... » 50,500:— kr. 496,608: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstutets lärarepersonal

................................................................... ® 84,400:

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen............ kr. 4,800: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

............................................ ” 794,742: — » 799,542: —

Summa kr. 1,380,550: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 222,350 kronor;

dels och medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

till hvilka det för år 1898 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp af högst 120,000

kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 28) har herr

K. I. von Stapelmohr hemstält, dels att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t< ville till nästa Riksdag aflemna

förslag till ny reglering af kronojägarnes aflöningsförmåner, dels

ock att Riksdagen måtte för år 1899 ställa till Kongl. Maj:ts disposition

ett extra anslag af 26,300 kronor, att användas till tillfällig förbättring

af ordinarie kronojägarnes lönevilkor med 100 kronor till

hvarje kronojägare.

Den föreslagna minskningen i anslaget för skogstaten är enligt

hvad i det vid Kongl. Maj:ts framställning fogade statsrådsprotokoll

öfver finansäranden upplyses, föranledd deraf, att hyresersättning åt 11

kronojägare, hvilka sedan senaste reglering erhållit bostäder eller boställen,

blifvit besparad.

Beträffande den af förenämnda motionär ifrågasatta förbättring

af kronojägarnes löneförmåner har utskottet velat erinra, att, enligt

hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, domänstyrelsen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 1 november 1897 angående auslagsbehofvet för

år 1899, i sammanhang med gjord framställning om ökning af den

ordinarie skogspersonalen och reglering af skogsstatens tjenstgöringsområden

i de norra orterna, hemstält, dels att kronojägares nuvarande

tjenstgöringspenningar, hvilka i de sex norra länen nu utginge med

150 kronor och i öfriga delar af landet med 100 kronor, måtte ökas

med 200 kronor, så att kronojägare i de sex norra länen erhölle 350

kronor och kronojägare i öfriga delar af landet 300 kronor i tjenstgöringspenningar,

hvilken ökning för nu anstälde 263 kronojägare skulle

medföra en höjning af anslaget för skogsstaten med 52,600 kronor,

dels ock att de i kongl. brefvet den 29 november 1889 angående ny

reglering af skogsstaten meddelade bestämmelser rörande kronojägares

dagarfvoden måtte erhålla viss förändrad lydelse.

Till stöd för denna hemställan hade domänstyrelsen i sin berörda

skrifvelse anfört följande.

Vid skogsstatens senaste reglering hade kronojägarnes förutvarande

aflöningsvilkor bibehållits i hufvudsak oförändrade med undantag

af att de kronojägare, som vore i saknad af boställe eller bostadslägenhet,

tilldelats en hyresersättning af 100 kronor, hvilken förut endast

för kronojägare i Norrland utgått med ett belopp af 50 kronor; hvarjemte

kronojägarne berättigats uppbära dagarfvode af 2 kronor 50 öre,

när de af jägmästare beordrades leda afverkning, skogsodling eller

annat arbete å ecklesiastikt boställe eller annan allmän under skogsstatens

förvaltning ej stäld skog eller biträda vid de i de norra orterna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

förekommande utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgifter erlades

af enskilda. Genom dessa dagarfvoden hade kronojägarne i de

fem sydliga distrikten beräknats erhålla en ersättning af SO kronor å

120 kronor, hvaremot någon beräkning af ersättningen vid de norrländska

utsyningsförrättningarne då ej varit möjlig.

Kronojägares aflöning utginge enligt gällande stat sålunda:

I de sex norra länen

I öfriga delar af landet:

Derjemte åtnjöte kronojägare ide sex norra länen samt i Vermlands

län 100 kronor i resepenningar.

Det kunde ej förnekas, att skogsstatens vid senaste reglering utvidgade

befattning med vissa publika skogar, jemte den allmänna utvecklingen

i öfrigt inom skogsväsendet, tagit kronojägarens tjenstgöring

i anspråk i större mån, än man vid regleringen kunnat antaga,

så att jemväl de lediga mellantider, kronojägarne förut merendels kunde

egna åt enskildt arbete och förvärf, upptagits af tjenstegöromål. Den

ersättning för dessa ökade göromål, som med ofvannämnda dagarfvoden

afsetts, hade emellertid ej heller på långt när uppgått till der vid regleringen

beräknade beloppet. Ehuru de af kronojägarne inom de sydligare

distrikten, som innehade tillräckligt stora boställen, eller de få

kronojägare inom de norra orterna, som hade egna hemman, i det hela

vore i en jemförelsevis bättre ställning än de, som med den alltför

knappa aflöningen skulle bestrida alla utgifter för uppehället, hade dock

flertalet haft mycket svårt att draga sig fram, och den misstämningbiand

personalen, som detta förhållande framkallat, hade tagit sig uttryck

i en af ett flertal kronojägare till styrelsen ingifven framställningom

en förbättrad aflöning.

Såväl jägmästarne som öfverjägmästarne, hvilka i anledning häraf

blifvit hörde, hade, med vitsordande af den nuvarande aflöningens otillräcklighet,

förordat en förhöjning med ett belopp af i allmänhet omkring

400 kronor, fördeladt på lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg,

samt i några af de sydligare distrikten jemväl resepenningar;

Lön.

Tjenstgörings-

penningar

Summa.

400

150

550

400

100

500

Der boställslägenhet

saknas, utgår

hyresersättning

med 3 00 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 ''

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 8.

och hade af skogstjenstemännen tillika, såsom en följd af den nuvarande

ringa aflöningen, framhållits, att bland de från skogsskolorna utgående

lärjungarne de dugligaste och mest lämpliga företrädesvis sökte befattning

i de enskildes tjenst, der de hade större utsigt att finna sin

bergning.

Styrelsen ansåge sig, beträffande den omständigheten att kronojägarnes

inkomst af dagarfvoden icke motsvarat hvad man beräknat,

till en början böra framhålla, att, utom det att, ej obetydligt antal kronojägare,

till följd af beskaffenheten af deras tjenstgöring uteslutande å

kronoparker eller under skogsstatens förvaltning stälda skogar, alls icke

eller endast undantagsvis uppburit några dagarfvoden, de af kronojägarne,

hvilka blifvit delaktiga af dagarfvoden, i medeltal ej bekommit mer än

knappa 40 kronor om året. Anledningen härtill kunde till en del sökas

ej mindre deri, att ett stort antal mera betydande skogar till utarrenderade

egendomar i mån af deras arrendeledighet äfvensom ecklesiastika

skogar blifvit stälda under skogsstatens förvaltning, hvarigenom

kronojägaren gått miste om rätten till dagarfvode för något som helst

arbete å dessa skogar, än äfven deri att genom begränsning med afseende

å arten af de arbeten, för hvilka dagarfvoden skulle utgå, dessa

utfallit för ett färre antal dagar. Vid de utsyningsförrättningar i de

norra orterna, för hvilka dagarfvode utbetalades, hade i många fall de

ordinarie kronojägarne icke kunnat biträda, enär dessa utsyningar ofta

af assistenter utförts samtidigt med jägmästarnes kronoparksutsyningar,

vid hvilka den ordinarie kronojägaren utan ersättning nu biträdde.

Men oafsedt dessa förhållanden, hvilka haft en viss inverkan på aflöningens

storlek, funne styrelsen med hänsyn till de ökade anspråk,

som numera stäldes på kronojägarne, hvilkas pålitlighet, nit och duglighet

vore vigtiga faktorer för skogsförvaltningens framgång, den nuvarande

aflöningen vara alltför knappt tilltagen; och ansåge sig styrelsen

desto mindre nu kunna underlåta framlägga förslag till densammas

förhöjning, som en sådan vore påkallad ej allenast af omsorgen

om de nuvarande kronojägarnes nödtorftiga utkomst, utan äfven af omtanke

om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.

Vid jemförelse med skogvaktares eller timmertummares i enskild

tjenst löneförmåner borde dock framhållas, att kronojägares fastare ställning

och deras peusionsrätt inverkade till förmån för statens tjenst och

att aflöningen derför kunde sättas något lägre för kronojägarne. Styrelsen

ansåge af denna anledning, att kronojägareaflöningen ej behöfde

ökas med så stort belopp, som skogstjenstemännen föreslagit, utan

borde ställas så, att en fast ökning af 200 kronor lades på tjenstgörings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

• 63

penningarne, hvarigenom vikaries anskaffande under tjenstledighet underlättades,

och att dagarfvoden ej allenast bibehölles. utan jemväl utsträcktes

derhän, att dessa arfvoden kunde utgöra skälig ersättning

för tjenstgöringeu utom hemtrakten, hvilken tjenstgöring företrädesvis

vore'' förenad med särskilda utgifter och af mera ansträngande beskaffenhet,

Styrelsen hölle nemligen före, att de kronojägare, som vore

anstälda i mycket begränsade och med boställe förenade bevakningstrakter

å kronoparkerna i landets sydliga delar, kunde vara ersatta

med nu utgående lön 400 kronor samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar

eller i allt 700 kronor, hvaremot de, som under långa tider

måste å från hemmet aflägsna skogar biträda vid, leda eller utföra särskilda

arbeten, vore i behof af en särskild godtgöreise. 1 fråga

om sådan godtgöreise för tjenstgöring, som kräfde bortovaro från

hemvistet, hade förslag väckts derom, att reseersättning, ehuru till olika

belopp för skilda bevakningstrakter, skulle tillerkännas kronojägarne i

södra Sverige liksom de i de norra orterna anstälda, men då svårigheter

skulle uppstå att rätt afväga dessa ersättningar, och godtgöreise enligt

räkning af flera anledningar ej syntes lämplig, borde ersättningen fortfarande

utgå efter enkel dagberäkning för de tider, då efter jägmästarens

order kronojägaren tjenstgjorde utom hemtrakten. Kostnaderna

för fortskaffandet vid längre afstånd med häst blefve visserligen derigenom

ej direkt ersatta, men torde mera sällan förekomma. Äfven hade

blifvit ifrågasatt, att dagarfvoden skulle borttagas och ersättas med

ytterligare förhöjning i den fasta aflöningen, men derigenom ginge

förlorad den sporre, som otvifvelaktigt läge uti denna ersättning för

den besvärliga tjenstgöringeu utom hemtrakten, och en sådan ytterligare

förhöjning i den fasta aflöningen, om den ej blefve lika för alla,

hvilket vore obehöfligt, skulle blifva svår att bestämma med tillbörlig

noggrannhet efter tjenstgöringens större eller mindre beqvämlighet.

En befogad invändning mot grunden för dagarfvodens utgående enligt

hittills gällande bestämmelser kunde göras, den nemligen, att då dagarfvode

utbetalades allenast för arbete å under skogsstatens förvaltning

ej stående skogar, ehuru detta vore af alldeles enahanda beskaffenhet som

å skogar under skogstatens förvaltning, dessa senare kunde blifva sämre

vårdade eller åtminstone mindre besökta än de af förra slaget, samt

att å andra sidan i samma mån som kronojägarens tid upptoges med

den intensivare skötseln å större skogar, som stäldes under skogsstatens

förvaltning, minskades för honom möjligheten att intjena dagarfvoden.

Fastsloge man deremot den grunden, att dagarfvodet skulle vara en

ersättning för kostnader, utgifna för kosthållning och logis utom hem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64 •

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

raet med mera, samt för den större ansträngning, som måste blifva

förenad med arbete på mera aflägsna skogar af begge slagen, syntes

alla invändningar mot denna traktamentsersättning böra bortfalla. Men

om det med traktamentsersättning afsedda syfte skulle vinnas, måste

densamma utgå jemväl för arbeten å kronoparker och andra under

skogsstatens förvaltning stälda skogar, allenast dessa vore belägna utom

kronojägarens hemtrakt, hvars omfattning naturligen måste till gränsen

bestämmas. Styrelsen hade utgått från den åsigten, att alla skogstrakter

inom 5 kilometer i rak sträckning från kronojägarens bostad skulle

hänföras till detta område, och det borde då ej möta någon svårighet

att bestämma, hvilka skogar eller skogstrakter folie inom eller utom

denna gräns, helst som afgörandet häraf underlättades af kartor. Det

borde tillkomma öfverjägmästaren i distriktet att efter kronojägareboställets

läge eller kronojägarens bostad inom bevakningstrakten utfärda

noggranna föreskrifter om hvilka skogar i sådant afseende skulle

räknas ligga inom gränsen; och någon ovisshet kunde sedermera derom

ej uppstå, såvida ej kronojägaren ombytte bostad, hvilken dock kunde

af styrelsen bestämmas, derest dess läge funnes vara olämpligt. Dagarfvodena

skulle dock ej utgå för andra förrättningar och arbeten, än

som af jägmästaren bestämdes uti skriftlig order på sätt nu skedde;

och kornme alltså annan tjenstgöring, såsom patrullering, icke att särskildt.

ersättas, ej heller nu utgående ersättning för förrättningar å utarrenderade

egendomar inom hemtrakten att utbetalas, hvaremot å andra

sidan ersättning, rättvisligen borde utgå för arbeten å äfven under skogsstatens

förvaltning stälda ecklesiastika skogar, hvarigenom boställshafvares

rätt ej komme att på något sätt beröras. Till många af de

på kronoparkerna i södra delarne af landet stationerade kronojägarne

kom.rne dagarfvodena efter detta förslag liksom tillförene sällan eller

aldrig att utgå, hvaremot full säkerhet vunnes derför, att för dem såväl

i södra som i norra delarne af landet, hvilka hade vidsträckta bevakningsområden

och ett större antal skogar på långa afstånd, dagarfvoden

komme att utgöra en skälig ersättning för deras arbete. Då en begränsning

af denna dock syntes nödvändig samt efter beräkning af de

tider, . hvilka vore lämpliga för skogsodiingsarbeten samt kunde vara

behöfliga för utsyning med flera arbeten, i hvilka kronojägare deltoge,

hade styrelsen ansett dagarnes antal, för hvilka arfvode utginge, böra

begränsas^ till 60 för hvarje kronojägare, så att dennes ersättning komme

att uppgå till högst 150 kronor, ehuru att döma efter förutvarande

förhållanden medelersättningen ej syntes komma att uppgå till mer

än högst 100 kronor, till följd hvaraf utgifterna för kronojägarnes

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 65

dagarfvoden, hvilka utginge från reservationsanslaget, ökades med högst

20,000 kronor.

Någon förhöjning i lön eller pension ansåge styrelsen deremot

icke vara behöflig, liksom styrelsen funne en förhöjning i aflöningen

medelst ålderstillägg vara mindre lämplig, enär förhöjningen vore lika

oumbärlig i kronojägarens yngre, verksammare år som under den mera

framskridna åldern.

Vid föredragning af domänstyrelsens omförmälda förslag till ändringar

i skogsstatens reglering, hvilka, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, skulle erfordra en ökning i anslaget för skogsstaten

af 159,450 kronor, men möjliggöra en minskning af minst 13,000 kronor

i skogsväsendet^ reservationsanslag, har departementschefen till

protokollet anfört följande:

Att, ehuruväl icke mer än nio år förflutit sedan reglering af skogsstaten

senast egde rum, en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande

och bevakande personal, som då å staten uppfördes, vore af

behofvet påkallad, syntes departementschefen vid öfvervägande af de

utaf domänstyrelsen anförda förhållanden icke gerna kunna vara tvifvel

underkastadt. Om ock, såsom sagdt, den tidrymd, inom hvilken detta

behof redan hunnit göra sig gällande, varit kort, borde å andra sidan

icke förgätas, att samma tidrymd äfven betecknats af en ökning af

statsskogarnes areal och en stegring i deras afkastning, hvartill föregående

perioder icke haft att uppvisa något motstycke och som gåfve

grundade förhoppningar derom, att skogsmedlen, som intill senaste

tider intagit ett jemförelsevis underordnadt rum bland statsverkets inkomster,

i en framtid komme att intaga ett bland de främsta.

Då departementschefen sådant oaktadt icke för närvarande ansåge

sig böra ingå i närmare pröfning af det utaf domänstyrelsen framlagda

förslaget till ändringar i skogsstatens reglering, berodde detta alltså

icke deraf, att han skulle underkänna vigten af de skäl, domänstyrelsen

anfört för behofvet af en ökning i skogspersonalens antal, lika litet

som han ville bestrida behöfligheten af en förbättring i kronojägarnes

lönevilkor. Men en omständighet förelåge, hvilken syntes departementschefen

böra föranleda någon kortare tids uppskof med frågans företagande

och slutliga afgörande. Kong], Maj:t hade nemligen den 16

oktober 1896 tillsatt eu komité med uppdrag att utreda frågan, hvilka

åtgärder lämpligen kunna vidtagas för vinnande af en tillfredsställande

vård af de enskilda skogarne; och hade Kongl. Maj:t tillika åt denna

komité uppdragit att behandla frågan angående statens skogsförvaltnings

medverkan för främjande af enskilde jordegares skogsvård. Det

Bih. till Biksd. Prot. 1898. å Samt. 1 Afd. 8 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vore visserligen ännu icke kändt, i hvilka förslag denna komités arbeten

kunde komma att utmynna, och följaktligen ej heller huruvida

enligt dessa förslag göromål i och för främjande under en eller annan

form af den enskilda skogsvården komme att åläggas statens skogspersonal

i sådan omfattning, att af denna orsak behof af ökad personal

till äfventyrs kunde uppstå, men i hvarje händelse syntes departementschefen

med ändringar i staten böra anstå, intill dess utom de af

domänstyrelsen berörda förhållanden äfven de på frågan inverkande,

som kunde härröra af nyssnämnda komitéarbete, förelåge till bedömande.

I sin ofvannämnda motion har herr von Stapelmohr, jemte erinran

om hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ärendet meddelad t, anfört

följande.

Medgåfves det, att kronojägarnes begäran om löneförbättring hade

fullt fog för sig, så syntes frågan derom böra behandlas för sig och

icke sammankopplas med förslaget om bättre vård af enskildes skogar,

helst dessa båda angelägenheter ingalunda hade det. inre samband med

hvarandra, att den ena icke borde annorledes än i förening med den

andra afgöras. När komiténs förslag kunde inkomma till regeringen

och hvad det kunde komma att innebära, vore icke kändt, men det

torde man kunna förutsäga, att en så ömtålig och svårlöst fråga, som

den att på ett för den enskilde skogsegaren mer eller mindre betungande

sätt inskränka hans fria bestämmanderätt öfver skogen, eller

ålägga honom vissa förpligtelser för skogens skyddande, skulle gifva

uppslag till skiljaktiga åsigter och meningsbrytningar, som skulle tränga

tidpunkten för frågans lösning, åtminstone i hvad den vissa landsdelar

kunde vidkomma, längre framåt, än chefen för finansdepartementet,

som talat om endast en kortare tids uppskof, tycktes föreställa sig.

Om än afgörandet af skogsfrågan utfölle så, att statens skogspersonals

verksamhet deraf komme att i större eller mindre mån beröras,

kunde detta möjligen framkalla behof af ökning af kronojägarnes

antal, men skulle näppeligen, enligt motionärens åsigt, medföra en

minskning af krafven på kronojägarne eller af deras tjensteåliggandeu,

hvilka redan nu toge deras tid och krafter i fullt anspråk och således

borde berättiga dem till en deremot svarande godtgörelse. Förverkligandet

af löneförbättringen borde således icke undanskjutas till en

framtid, hvars begränsning blefve beroende af en från denna fråga fristående

omständighet, utan fordrade billigheten, att kronojägarnes väd
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

jande till högre myndighet om lindring i deras betryckta ställning snart

‘visades det tillmötesgående, som det rätteligen förtjenade.

Beloppet af de löneförmåner, som domänstyrelsen föreslagit för

en kronojägare, förefölle motionären ingalunda för högt i jemförelse med

hvad betjeningen inom andra grenar af statsförvaltningen åtnjöte samt

med hvad personer med den ordentlighet och duglighet, som af en

kronojägare fordrades, vanligen kunde sig betinga inom den enskilda

verksamheten, men då det kunde uppstå tvifvel, huruvida det af domänstyrelsen

förordade sätt för löneförbättringen kunde vara det bästa, eller,

om icke formen af ålderstillägg borde gifvas företräde, och i hvarje

fall regeringen borde uttala sig om grunderna för löneförbättringen,

ansåge motionären det icke vara lämpligt att nu draga den af domänstyrelsen

ifrågasatta löneregleringen under Riksdagens pröfning.

Då emellertid kronojägarnes ekonomiska ställning öfver hufvud

taget vore synnerligen ogynsam, vore det angeläget, att en stadigvarande

förbättring deraf finge inträda så snart sig göra läte, och att,

till dess så ske kunde, en tillfällig hjelp dem lemnades.

Beträffande härefter anslaget till statens skogsläroverk både, enligt

hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, domänstyrelsen i förstnämnda

skrifvelse erinrat, hurusom Riksdagen, i sammanhang nied godkännande

år 1892 af föreslagen ny stat för skogsinstitutet, tillika med

anledning deraf att styrelsen ifrågasatt, att vid institutet borde, anordnas

speciella kurser för sådana ynglingar, hvilka önskade utbilda sig

till privata skogsförvaltare, uttalat sin fulla anslutning till denna uppfattning,

År 1893 hade Riksdagen, som ansåg önskvärdt, att dessa

kurser snarast möjligt toge sin början, beviljat ett extra anslag för år

1894 af 15,000 kronor för byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier

vid institutet för att till förenämnda ändamål bereda utvidgning

af institutets undervisningslokaler, och i kungörelse den 30 december

1893 hade Kongl. Maj:t föreskrifvit de ändringar i gällande stadgar

för skogsläroverken, som erfordrades för inrättande af denna nya så

kallade ‘ lägre kurs, dervid bland annat uti § 4 bestämts, att kursen

skulle börja hvarje år den 15 juli och fortgå under ett och ett fjerdedels

år för att efter fullbordade praktiska öfningar afslutas den 15

oktober påföljande året. Sedan tillbyggnaderna vid institutet fullbordats,

hade denna undervisningskurs under sommaren 1894 tagit sin

början.

I skrifvelse till domänstyrelsen hade nu direktören för skogsinstitutet

anmält, dels att förberörda tillbyggnad föranledt ökade kost
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nåder för uppvärmning, underhåll och dylikt, äfvensom att den lägre

kursen orsakat höjda utgifter för instrument, skrif- och ritmaterial m. m.,

till följd hvaraf institutets anslag till expenser visat sig otillräckligt,

så att, trots den största sparsamhet, bristen vid 1897 års slut sannolikt

komme att uppgå till omkring 1,600 kronor, dels ock att, enär i den lägre

kursen årligen kunde påräknas sju elever, hvilka likasom de öfriga

eleverna deltoge i de praktiska öfningarna under två somrar, antalet

deltagare i dessa öfningar ökats med fjorton, hvilket naturligtvis föianledt

ökade kostnader för ersättning åt repetitörer, för elevernas

resor och för handtlangningen under öfningarna, till följd hvaraf äfven

anslaget till de praktiska öfningarna blifvit otillräckligt och årliga

bristen måst täckas genom bidrag från institutets elever; och hade

direktören på grund häraf hemstält om beredande af förhöjning i bestämda

anslaget för skogsinstitutet med tillsammans 2,800 kronor, deraf

1,000 kronor för expenser och 1,800 kronor för praktiska öfningar,

sålunda, att anslaget till expenser bestämdes till 3,500 kronor och anslaget

för praktiska öfningar till 5,000 kronor. Med anledning af

direktörens för skogsinstitutet berörda framställning hade domänstyrelsen

erinrat, hurusom genom kongl. bref den 3 juni 1892 angående de

för förvaltningen af statens domäner anvisade anslag m. m. staten för

skogsinstitutet faststälts att lända till efterrättelse från 1893 års början,

till ett sammanlagdt belopp af 23,200 kronor, deraf till expenser 2,500

kronor och till de praktiska öfningarna 3,200 kronor, hvarigenom någon

annan ändring icke skett i de förut för samma två ändamål utgående

anslag, än att en å annan anslagstitel uppkommande besparing af 200

kronor för år öfverflyttats till titeln »de praktiska öfningarna», till

hvilket ändamål sagda besparing i verkligheten blifvit använd allt ifrån

år 1890. Anledningen dertill, att i det af styrelsen år 1891 afgifna

förslag till ny stat för skogsinstitutet ingen effektiv förhöjning af dessa

anslag begärts, hade varit den, att något utarbetadt förslag till inrättande

af den lägre kursen då ej förelegat, och att erfarenhet saknats

om det blifvande elevantalet och deraf framkalladt behof af större eller

mindre ökning i anslaget. Efter nu vunnen erfarenhet hade det emellertid

befunnits, att anslaget måste ökas, derest läroverket skulle kunna

på tillfredsställande sätt lösa sina uppgifter, utan att dess elever betungades

med allt för stora ekonomiska uppoffringar.

Under det att första året, 1894, endast två elever fått inträde i

den lägre kursen, hade, enligt uppgifter från direktören, antagits nio

elever år 1895, sju år 1896 och fem år 1897, eller i medeltal för de

tre senaste åren sju. Att denna ökning i elevantal, hvilken, såsom

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets • Utlåtande ''N:o 8.

69

direktören för skogsinstitutet äfven antydt, verkade dubbelt undei

sommarens praktiska öfningar, måste i förening med den betydliga

tillbyggnaden af lärosalar utöfva väsentligt inflytande på kostnaderna

lör ved, underhåll och undervisningsmaterial, läge i sakens natur, och

att anslaget för de praktiska öfningarna nu vore alldeles otillräckligt

syntes klarligen framgå af det förhållandet, att, enligt hvad räkenskaperna

utvisade, institutets ordinarie elever i högre och lägre kursen

fatt såsom bidrag till resor och uppehälle under dessa sjelfva tillskjuta

1,950 kronor år 1894, 4,675 kronor 76 öre år 1895 samt 6,472 kronor

77 öre år 1896.

På grund af hvad sålunda anförts, och då styrelsen icke haft

något annat att erinra vid de af direktören föreslagna förhöjningarna,

än att dessa, särskildt den i anslaget till de praktiska öfningarna, synts

styrelsen nästan knappt tillmätta, hade styrelsen, som i öfrigt icke

ifrågasatt någon ökning af ifrågavarande anslag, hems tält, att den ändring

i staten för skogsinstitutet, som af direktören föreslagits, måtte

bifallas.

Då genom hvad till stöd för den begärda anslagsförhöjningen

anförts behofvet af samma förhöjning syntes departementschefen vara

(ill fullo ådagalagdt, har han ansett sig böra förorda, att, med godkännande

af den ändring i skogsinstitutets stat, att anslaget till expenser

ökades till 3,500 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna

till 5,000 kronor, anslaget för statens skogsläroverk, nu 47,700 kronor,

måtte höjas med 2,800 kronor till 50,500 kronor.

Vidkommande slutligen reservationsanslaget till kronoskogarnesförvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen,

enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtås, erinrat, att från

och med år 1895, då detta anslag, hufvudsakligen med hänsyn till den

nya väglagen, höjts med 128,000 kronor, detsamma till år 1898 utgått

med oförändrad t ’ belopp, 559,092 kronor, men för sistnämnda år höjts

med ytterligare 15,000 kronor till 574,092 kronor.

Emellertid hade af naturliga skäl — betydande ökning af kronoparker

genom afvittring och inköp in. m. äfvensom, och detta ej minst,

till följd af stigande virkesvärde yppade tillfällen till en intensivare

skogsskötsel och en med ökade skogsinkomster följande omsorg om

sankmarkers tillgodogörande genom torrläggning ej blott i södra och

mellersta delarne af landet, utan äfven i Norrland — utgifterna, frånsedt

dem för vägskatten, under senare åren ökats i betydligt högre

mån än anslaget, så att exempelvis kostnaderna endast för afverkning

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8

och virkestransport, åtgärder för skogsåterväxt och skogsvård, anläggning

och underhåll af vägar samt rågångsrensning och hägnader, hvilka

för statens skogar år 1890 uppgått till, i jemna kronor, 109,383 kronor,

år 1895 stigit till 168,408 kronor och år 1896 till 207,634 kronor

samt för år 1897 beräknats till 213,000 kronor, under det att samtliga

utgifter från detta anslag belöpt sig till 355,635 kronor år 1890, mot

476,091 kronor år 1895 och 601,508 kronor år 1896, samt för år 1897

beräknats till 685,925 kronor. Att dessa utgifter kunnat bestridas,

oaktadt desamma för åren 1896 och 1897 öfverstege de för motsvarande

år beviljade anslag, hade sin grund deruti, att förenämnda hufvudsakligen

för betalning af blifvande vägskatt för kronoparker från och med

år 1895 beviljade förhöjning i anslaget icke under de första åren, då

väglagens tillämpning på många orter fördröjdes, för sagda ändamål

tagits i fullt anspråk, samt att till följd deraf å anslaget uppkommit

reservationer, hvilka vid 1895 års slut utgjort i jemnadt belopp 224,547

kronor. Med hänsyn härtill hade domänstyrelsen vid afgifvande af sitt

statförslag den 29 september 1896, då ställningen vid 1896 års slut

ej kunnat förutses, funnit sig sakna anledning att begära ytterligare

väsentlig förhöjning i anslaget.

Emellertid utvisade nu 1896 års bokslut, att reservationerna nedgått

till 189,567 kronor; och under förutsättning att utgifterna för år

1897 uppginge till de beräknade och af Kongl. Maj:t dels vid fastställande

af styrelsens generalförslag, dels genom särskilda kongl. bref

anvisade 685,925 kronor, komme reservationerna, med inberäkning af

anslaget tillfallande uppbörd, 7,500 kronor, att vid 1898 års början

utgöra endast omkring 70,200 kronor, hvaraf dock omkring 20,100

kronor redan för vissa ändamål disponerats, ehuru ej utbetalts, så att

blott omkring 50,100 kronor deraf blefve i verkligheten disponibla,

hvilka, tillsammans med anslaget för år 1898, komme att bilda en för

detta år disponibel tillgång af omkring 624,200 kronor.

Å andra sidan utvisade de från skogstjenstemännen inkomna förvaltningsförslag

för år 1898 en så betydlig stegring af kostnaderna för

statsskogarne, i synnerhet hvad anginge skatter och onera samt kostnader

för sådana produktiva, skogsinkomsterna likasom ock statsskogarnes

värde höjande arbeten som afverkning och virkestransport, skogsodling

och andra åtgärder för skogsåterväxten äfvensom dikning, att,

om dessa behof skulle tillgodoses, skulle för år 1898 från nu ifrågavarande

anslag erfordras omkring 744,000 kronor eller omkring 120,000

kronor utöfver förenämnda tillgång.

Då statens inkomst från skogarne numera och särskildt under de

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

senare åren högst väsentligt ökats — de komme sannolikt att för år

1897 upp°-å till mer än 5,000,000 kronor, under det att de exempelvis

för år 1898 utgjort blott 2,903,915 kronor 40 öre — hölle styrelsen

före att dermed äfven måste följa en stegrad intensitet i sjelfva skogsförvaltningen,

så att afkastningens uthållighet och fortsatta ökning befordrades;''

och då stegring i behofven äfven för år 1899 vore att förvänta,

ansåge styrelsen, att — oafsedt- den verkan, som på detta anslag

kunde komma att utölvas af de utaf styrelsen föreslagna ändringar i

kronojägarnes antal och aflöningssätt samt ökning af skogstjenstemännens

antal — sistnämnda års utgifter från anslaget måste beräknas till

omkring 795,000 kronor, hvarifrån dock borde afdragas den besparing

i reservationsanslaget, omkring 13,000 kronor, som af nyssnämnda förslags

antagande skulle föranledas.

Åberopande de skäl, hvilka nu blifvit anförda, hade styielsen

hemstält, att ifrågavarande anslag måtte, med iakttagen jemkning för

slutsummans afrundande, höjas med 207,650 kronor till 781,742 kionoi.

Härvid hade styrelsen förklarat sig utgå från den förutsättningen,

att, för fyllande af förenämnda brist i 1898 års tillgångar å detta anslag,

kunde beredas ett extra anslag till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, då styrelsen antagit,

att det icke skulle befinnas lämpligt att, på sätt styrelsen likväl alternativt

hemstält, det ifrågavarande tillfälliga tillskottet, som borde förskjutas

under år 1898, upptoges i det ordinarie reservationsanslaget

för år 1899. Styrelsen hade derför hemstält, att för användning under

år 1898 måtte äskas ett extra anslag för ifrågavarande ändamål å

120,000 kronor eller, om detta skulle mötas af formella hindei, att anslaget

måtte äskas för år 1899, men att beloppet måtte få af tillgängliga

skogsmedel förskjutas under år 1898 för att påföljande året af anslaget

ersättas.

För egen del har departementschefen, vidkommande först domanstyrelsens

framställning om beredande af medel för täckande af beräknad

brist å reservationsanslaget för» ar 1898, meddelat, att Kongl.

Maj:t den 3 december 1897 faststält af domänstyrelsen uppgjordt generalförslag

öfver användandet af nämnda anslag. Det sålunda faststälda

o-en eraiför slaget slutade å ett belopp af 629,023 kronor, motsvarande

summan af 1898 års anslag och beloppet af de vid 1897 års slut påräkneliga

reservationerna, men hade i detta generalförslag icke upptagits

kostnaderna för åtskilliga arbeteD, hvilka visserligen i och för

sig ansetts oundgängliga, men icke förekomme till utförande förr än

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

längre fram på året. Kostnaderna för dessa arbeten hade af domänstyrelsen

på grund af de från skogstjenstemännen inkomna förval tningsförslag

beräknats till 120,000 kronor. I hvilken mån samtliga i sagda

förvaltningsförslag upptagna kostnader vore af beskaffenhet att böra

fastställas till utgående, komme att utgöra föremål för framtida pröfning

af Kongl. Maj:t, men otvifvelaktigt vore, att å anslaget komme att

saknas tillgång till bestridande af kostnader, till hvilka för det behöriga

handhafvandet af vården om kronans skogar blefve nödvändigt att bereda

tillgång. Då reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utginge direkt af skogsmedlen,

innan dessa inlevererades till statskontoret, och det för år

1898 bristande beloppet alltså skulle, om reservationsanslaget dertill

lemnat tillgång, hafva utgått af sagda års skogsmedel, syntes icke behöfligt

att, för täckande af bristen, af Riksdagen begära ett särskildt

anslag under den ena eller andra formen, utan ansåge departementschefen

Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att till bestridande

af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, till hvilka det för år 1898för berörda ändamål anvisade

reservationsanslag icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts

bemyndigande af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp

af högst 120,000 kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Hvad dernäst beträffade beloppet af reservationsanslaget för år

1899, vore det, på sätt ofta tillförene blifvit framhållet, uppenbart, att

den alltjemt fortgående utvecklingen, så väl extensivt som intensivt,

af statens skogshushållning, en utveckling, som äfven toge sig uttryck

i en betydande stegring i afkastningen af statsskogarne, äfven måste

betinga ökade utgifter för skogsförvaltningen. Den betydliga brist,

som beräknats uppstå å ifrågavarande anslag för år 1898, utvisade

otvetydigt, att anslagets belopp under nuvarande förhållanden vore

otillräckligt och att en afsevärd förhöjning deraf måste ega rum, om

det skulle kunna fylla sitt ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta

förhöjningens belopp, 207,650 kronor, hade departementschefen

icke annat att erinra, än att, då han ansett sig icke kunna för närvarande

tillstyrka Kongl. Maj:t att lios Riksdagen göra framställning

om anvisande af erforderliga medel för genomförande af den ökning af

den ordinarie skogspersonalen och förbättring af kronojägarnes aflöningsvilkor,

som af domänstyrelsen föreslagits, nyssberörda af styrelsen beräknade

besparing å 13,000 kronor, som skulle blifva en följd af antagandet

af styrelsens omförmälda förslag, bortfölle, så att beloppet,

207,650 kronor, måste höjas med 13,000 kronor till 220,650 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 78

.ft \ , -- ■.*, ‘ #

Kongl. Maj:ts förevarande framställning angående anslagstiteln

»skogsväsendet» har ej gifvit anledning till någon erinran från utskottets

sida.

Hvad deremot angår herr von Stapelmohrs ifrågavarande motion,

har utskottet visserligen funnit kronojägarnes lönevilkor åtminstone i

vissa fall vara väl knappt tillmätta och i någon mån tarfva en förbättring,

men enär, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet uttalat,

med ändringar i skogsstaten synes böra anstå, till dess den år

1896 tillsatta skogskomitén afgifvit sitt utlåtande i hithörande frågor,

och i allt fall af hvad till nämnda protokoll vidare anförts framgår,

att förslag i förevarande ämne är att från Kongl. Maj:t emotse, utan

att åtgärder varda genom uttalande från Riksdagens sida påkallade,

har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärens förslag vare

sig om beviljande af anslag för tillfällig förbättring af de ordinarie

kronojägarnes lönevilkor eller om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran

om förslag till ny reglering af deras aflöningsförmåner.

Utskottet hemställer alltså:

I. att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, må

a) dels minska det bestämda anslaget för skogsstaten

med 1,100 kronor från 447,208 kronor till

446,108 kronor;

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets

stat, att anslaget till expenser ökas till

3,500 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna

till 5,000 kronor, höja det bestämda anslaget för statens

skogsläroverk med 2,800 kronor från 47,700 kronor

till 50,500 kronor;

dels oclc höja reservationsanslaget till kronoskogarues

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet med 220,650 kronor från 574,092

kronor till 794,742 kronor;

så att anslaget till skogväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten......... kr. 446,108: —

„ statens skogsläroverk

..................... „ 50,500: — kr, 496,608: —

Transport kr. 496,608: —-

Bih. till Eilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afä. 8 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

för kontrollen

vid enskilda

banker och

kreditanstalter.

[5.]

Transport kr. 496,608: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal ...... kr. 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs
undervisningen

... kr. 4,800: —

„ kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet

i allmänhet.

.......................... „ 794,742: — „ 799,542: -

summa kr. 1,380,550: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med 222,350 kronor; och

b) medgifva, att, till bestridande af de kostnader

för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1898

för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke

lemnar tillgång, må efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp

af högst 120,000 kronor att af samma års skogsmedel

ersättas; samt

II. att herr von Stapelmohrs ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka förslagsanslaget

lör kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 15,000

kronor med 10,000 kronor eller till högst 25,000 kronor, deraf 7,000

kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom

finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning

af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

18,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrätt
ningarTiii

statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande ärende

erinrat, hurusom i riksstaten vore för kontrollen vid enskilda banker

och kreditanstalter uppför dt ett förslagsanslag af högst 15,000 kronor

deraf enligt beslut af 1897 års Riksdag 7,000 kronor vore afsedda att

användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet

biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden

rörande enskilda banker och kredit anstalter, och 8,000 kronor att användas

till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

Då Kongl. Maj:t vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande

banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för

det ombud, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hos banken anställa,

uto-in^e enligt hvad departementschefen meddelat, af förevarande anslag

endast arfvoden åt ombuden hos Sårig» enskilda bankinrättmngar e er

aktiebankerna. Dessa arfvoden hade utgått med resp. 200, 300 eller

400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek 0

Berörda anslagsbelopp ansåges emellertid för nästkommande ar

blifva otillräckligt för bestridande af de utgifter, som vore afsedda att

derifrån utgå. Genom kongl. brefvet den 31 december 1897 både a

nämnda anslag för år 1898 anvisats arfvoden till sammanlagdt belopp

af 8 000 kronor; och vore sålunda den del af anslaget, som vore afsedd

för den lokala bankkontrollen, redan nu för innevarande år till hela sitt

bel°PPjemlikt derom i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

meddelade bestämmelser komme med utgången af år 1903 cte enskilda

bankernas rätt att utgifva egna sedlar att upphöra; och egde från början

af år 1899 enskild bank, som afstått från sm sedelutgifnmgsratt, att,

äfven om den ombildades till bankaktiebolag, hos riksbanken åtnjuta

vissa förmåner i fråga om erhållande af kassakreditiv och rediskontermg

af vexlar. Då sannolikt vore, att till följd af nyssberörda bestämmelser

ett större eller mindre antal af de nuvarande tjugusju enskilda sedelutgifvande

bankerna komme att efter innevarande års utgång afstå från

sin sedelutgifningsrätt och i sammanhang dermed ombilda sig till bankaktiebolag,

blefve en förhöjning uti ifrågavarande anslag erforderlig, oi

att medel skulle finnas tillgängliga till arfvoden åt allmänna ombud vid

sålunda nybildade aktiebanker. Med afseende å antalet och storleken

af de .aktiebanker, hvilka sålunda kunde tillkomma, och då några medel

äfven borde finnas att disponera till arfvoden åt allmänna ombud vid

aktiebanker, som eljest kunde uppstå, syntes departementschefen för
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Uo 3 ''!• !>o • ;! j(f * fta- cu-.Yrti-, ■ ■■ n. -: !;f)d

höjningen af ifrågavarande anslag icke böra bestämmas till lägre belopp

än 10,000 kronor.

Utskottet har funnit ådagalagdt, att den väntade ökningen i aktiebankernas

antal påkallar en förhöjning af anslaget till arfvoden åt ombud

vid enskilda banker och kreditanstalter, och får alltså utskottet,

som förutsätter, att höjningen i berörda anslag icke må föranleda någon

ändring af grunderna för beräkningen af de särskilda ombudens arfvoden,

hemställa,

att Riksdagen må öka förslagsanslaget för kontrollen

vid enskilda banker och kreditanstalter å högst

15,000 kronor med 10,000 kronor eller till högst 25,000

kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden

åt dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet

biträda med berörda kontroll och med handläggning

af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter,

och 18,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud

vid sådana inrättningar.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

6:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln

är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å

sjunde hufvudtiteln må i riksstaten för år 1899 uppföras

till oförändrade belopp.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde

hufvudtiteln, gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit

af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1V:o 8.

77

Arfvode för ers byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

7:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för

en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på

extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

8:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att, för ordnande och

registrerande, företrädesvis af ännu oordnade delar, af kammararkivets

handlingar, bevilja ett extra anslag af 15,000 kronor, att utgå under

tre år, samt deraf för år 1899 anvisa 5,000 kronor.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

meddelat, att kammarkollegium i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 22 januari 1897 hemstält, att för påbörjande af arbetet med ordnande

af handlingarne i kammararkivet Kongl. Maj:t måtte för en tid af ett

år af tillgängliga medel till en biträdande arkivarie i kammararkivet

anvisa ett belopp, motsvarande tjenstgöringspenningarne för arkivarien,

eller 1,500 kronor; och hade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning

den 29 i samma månad med bifall till kammarkollegi framställning

anbefalt statskontoret att för omförmälda ändamål till kollegium, i mån

af reqvisition, från sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter utbetala

berörda belopp.

Vidare hade, enligt hvad departementschefen erinrat, i anledning

af en inom Riksdagen väckt motion, 1897 års Riksdag, till ordnande

och registrerande företrädesvis af ännu oordnade delar af kammararkivets

handlingar, på extra stat för år 1898 anvisat ett belopp af

5,000 kronor att ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning

och kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva.

Sedan Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 anbefalt kammarkollegium

att till Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande i fråga om användningen

af berörda anslag, hade kollegium i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8

sistlidne oktober, med öfverlemnande af infordradt yttrande från tillförordnade

kammararkivarien, afgifvit utlåtande i omförmälda afseende.

I sitt berörda yttrande hade t. f. kammararkivarien anfört, bland

Ang. anslag

till arfvode

för en byräassistent

å

finansdeparte

mentets bankbyrå.

[6-]

Ang. anslag

till ordnande

och registrerande

af vissa

handlingar i

kammararkivet.

[7-]

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande !S!:o 8.

annat, att af de personer, hvilka från och med den 19 februari 1897

bestridt biträdande arki var iebefattningen i kammararkivet, sammanlagdt

336 bundtar, innehållande lösa blad och handlingar, blifvit preliminärt

genomgångna och efter innehållets beskaffenhet ordnade och fördelade i

hufvudgrupper. Den närmaste hufvuduppgiften vid arkivets fortsatta

ordnande syntes vara att fullfölja och afsluta arbetet med de lösa aktstyckenas

första genomgående och fördelning i hufvudgrupper efter

innehållet, hvilket på grund af den erfarenhet, som rörande dylikt arbete

under nästlidet år vunnits, antoges kunna, med en beräknad arbetstid

af fyra timmar dagligen, utföras under loppet af ett år af tre dertill

lämpliga personer. Innan handlingarna sedermera kunde blifva använd - bara för arkivets undersökningar eller för forskning, återstode dock

hufvudgruppernas fördelning i kronologiskt ordnade serier och dessas

registrerande. Den tid, inom hvilken detta arbete kunde hinna fullständigt

utföras, läte sig ej ännu med säkerhet beräkna, men med sannolikhet

kunde antagas, att, om samma arbetskrafter, som deltagit i de

oordnade arkivaliernas fördelning i hufvudgrupper, kunde för arbetets

fullföljande i lika mån under ytterligare tre år påräknas, endast en del

registreringsarbete sedermera borde återstå. Detta sistnämnda arbete

syntes under den närmaste tiden derefter kunna hinna fullbordas af

arkivets ordinarie personal, möjligen med någon tillfällig hjelp i och

för renskrifningsarbete.

Kammarkollegium, som i likhet med t. f. kammararkivarien ansett,

att vid arkivets fortsatta ordnande den närmaste hufvuduppgiften

borde vara ett fullföljande och afslutande af arbetet med de lösa aktstyckenas

första genomgående och fördelning i hufvudgrupper efter innehållet,

hvilket arbete synts kollegium kunna, på sätt t. f. arkivarien

antagit, af dertill lämpliga personer med en sammanlagd daglig arbetstid

af omkring tolf timmar verkställas intill slutet af år 1898, hade för

egen del hemstält, att af det utaf Riksdagen för år 1898 anvisade extra

anslag 3,500 kronor måtte användas till aflöning åt en af Ivongl.

Maj:t efter förslag af kollegium förordnad biträdande arkivarie i kammararkivet,

hvilken mera oafbrutet finge egna sin tid åt arbetets ledning

och utförande, samt återstående 1,500 kronor ställas till kollegii

disposition att efter för handen varande omständigheter användas till

nödig hjelp åt den biträdande arkivarien.

Derjemte hade kollegium erinrat, att innan handlingarne sedermera

kunde blifva för arkivets undersökningar eller för forskning användbara,

återstode, på sätt t, f. arkivarien anfört, hufvudgruppernas

fördelning i kronologiskt ordnade serier och dessas registrering, hvilket,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med beräkning af samma arbetskrafter som under år 1898, ej syntes

kunna medhinnas på kortare tid än tre år; och både kollegium fördenskull

på grund af hvad t. f. kammararkivarien anfört och med hänsyn

till nödvändigheten, att arkivets handlingar inom den närmaste framtiden

blefvo ordnade och registrerade, hemstält, att Kongl. Maj :t tacktes

till Riksdagen aflåta proposition derom, att Riksdagen for hvart och ett

af åren 1899, 1900 och 1901 ville för ordnande och registrerande af

kammararkivets handlingar bevilja ett belopp af 5,000 kronor under

enahanda vilkor, som fogats vid det af 1897 års Riksdag for samma ändamål

beviljade anslag å 5,000 kronor. ..

Vid föredragning den 10 december 1897 af kammarkollegii omförmälda

skrifvelse hade emellertid Kongl. Maj:t, som ansett, att en

större arbetsprodukt borde vara att förvänta genom det ifrågavarande

arbetets fördelning på flera händer, än kollegium med sitt förslag till

anslagets fördelning afsett, funnit godt anbefalla kollegium att afgifva

förnyadt yttrande i ärendet. , ,. c „

Det sålunda infordrade yttrandet hade först helt nyligen från kammarkollegium

inkommit, och departementschefen vore derför icke ännu

i tillfälle att afgifva förslag till fördelning af ofvanberorda af Riksdagen

för innevarande år anvisade anslag. Huru an arbetet med ordnandet af

handlingarne i kammararkivet komme att fördelas, kunde redan nu med

visshet förutses, att för arbetets fullbordande komme att åtgå en tid af

ytterligare tre år; och då ett årligt anslag under nämnda tre ar af

5 000 kronor icke vore större, än som för ändamalet kiafdes, hemstalde

departementschefen, som ansåge det vara af synnerlig vigt att arbetet

med arkivhandlingarnes ordnande måtte kunna oafbrutet fortgå, att

Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition i amnet.

Utskottet, som anser önskvärdt, att det ifrågavarande arbetet, pa

sätt Kongl. Makt vid aflåtande af sin förnyade remiss i ärendet till

kammarkollegium uttalat, må blifva fördeladt på flera hander, an kammarkollegium

i sin omförmälda skrifvelse den 8 oktober 1897 forutsatt,

har icke funnit anledning till erinran emot hvad Kongl Maj.t, med bifall

till departementschefens hemställan, i förevarande hänseende föreslagit,

och hemställer alltså,

att Riksdagen må, för ordnande och registrerande,

företrädesvis af ännu oordnade delar, af kammararkivets

handlingar, bevilja ett extra anslag af 15,000

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[8.]

kronor, att utgå under tre år, samt deraf för år 1899

anvisa 5,000 kronor, att ställas till kammarkollegii disposition

mot den redovisning och. kontroll, som Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

9:o) Af statsrådsprotokollet inliemtas, att de af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och böra

till ersättning hos Riksdagen anmälas, enligt uppgifter från statskontoret

äro:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt

verkställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans

domäner ............................................................... kronor 15,097: 5 6

,, godtgörande af kostnad för fördelning af mantal

och egor till förra korporalsbostället \ mantal

Sälelund med jordlägenheterna Liane och Säiebråten

i Hede socken af Göteborgs och Bohus

län.............................................................................. „ 1,529: 18

,, ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer

för saknad afkomst af exproprierad

jord ................................................................ „ 545: 14

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvisma
-

rens sänkning

ersättning för till

der å

gna
-

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag

.....................................................................

ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

statsverket afträdda

indragna boställen ..................

godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande

arrendatorn af förra fänriksb ostället

1 mantal Holma n:o 1 Ofvergården i Herre
stads

socken af Göteborgs och Bohus län......

godtgörande af arrendatorn af indragna kompanichefsbostället

1 mantal Holm i Stora Tuna

socken af Kopparbergs län tillerkändt bidrag

ii

3,398: 09

10,878: 04

116,612: os

3,396: —

2,232: 49

transport kronor 153,688: 5 8.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

7?

transport kronor

till afhjelpande af inträffad skada å bostället

tillhörande byggnader......................................... „

till godtgörande af skifteskostnader, belöpande å förra

fänriksbostället f mantal Hamre n:o 5 i Forssa

socken af Gefleborgs län.................................... „

„ ersättning åt egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta ......... „

„ byggnadsersättningar enligt kongl. brefven den

29 maj 1891 åt sexton skogstorpare å krono
parker

i Norrbottens län ................................... ,,

,, godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,

Nockeby och Drottningholms broar ................

„ arfvoden åt allmänna ombud vid tre bankaktiebolag

........................................................................

„ kostnader för upprättande af förslag till förändrade

bestämmelser angående bevillningsafgifter

af utländingar för konserter eller dramatiska

och andra föreställningar ..................

„ kostnader för kommissionen för utredning af

frågan om den framtida dispositionen af Torneå

elfs regula laxfiske ...............................................

„ kostnader för de svenska ombuden vid förhandlingar

med ombud från Norge i fråga om förslag

till nya bestämmelser rörande Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfarts
förhållanden

...............................................................

„ kostnader för utarbetande af en sammanfattning

af uppgifter rörande statstjensters förening med

andra tjenstebefattningar.......

ii

153,688: 58

300: —

553: 47

11,235: 90

8,000: —

8,250:

325: —

2,361: 8 1

16,592: 48

*

16,569: 9 9

1,717: 25

eller tillhopa kronor 219,594: 4 8.

Beträffande omförmälda förskott för arfvoden åt allmänna ombud

vid tre bankaktiebolag har departementschefen erinrat, att detsamma

påkallats deraf, att, då berörda arfvoden den 27 november 1896 och

den 20 augusti 1897 skolat anvisas, tillgång härtill icke förefunnits å

den del af det för året anvisade anslag för kontrollen vid enskilda banker

och kreditanstalter, som enligt Riksdagens beslut varit afsedd att användas

till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

Till gäldande af ofvannämnda förskott, 219,594 kronor 48 öre, har

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Samt. 7 Afä. 8 Eiift. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till förstärkning

af arbets •

krafterna hos

kammarrätten.

[9, 10]

Kongl. Maj:t, enligt departementschefens hemställan, föreslagit Riksdagen

att å extra stat för år 1899 anvisa ett motsvarande belopp, som för

undvikande af öretal i riksstaten, torde utföras med 219,595 kronor.

Utskottet har i anledning af det af departementschefen särskild!

omförmälda öfverskridande af anslaget för kontrollen vid enskilda banker

och kreditanstalter velat erinra, att berörda anslag jemväl i riksstaterna

för åren 1896 och 1897 varit upptaget såsom »förslagsanslag, högst»

och sålunda till följd af sin natur icke bort, såsom nu egt rum, öfverskridas.

Då emellertid utskottet är förvissadt derom, att sådana anordningar

hädanefter komma att vidtagas, att öfverskridande af samma

anslag för framtiden må undvikas, samt öfriga delar af Kongl. Maj:ts

förslag icke gifvit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1899 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett

belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifning skostnad i kammarrätten 4,700 kronor eller tillsammans

17,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande

ärende anfört, bland annat, att, sedan 1897 års Riksdag, i anledning

af en från Kongl. Maj:t inkommen framställning om anslag till förstärkning

af kammarrättens arbetskrafter, på extra stat för år 1898

uppfört dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af

12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och

renskrifningskostnad 4,700 kronor eller tillsammans 17,500 kronor,

Kongl. Maj:t, efter att hafva infordrat kammarrättens yttrande i fråga

om användningen af de sålunda å extra stat för år 1898 för kammarrätten

anvisade anslag, den 5 november 1897 i enlighet med kammarrättens

hemställan dels förordnat, att kammarrätten under år 1898

skulle erhålla biträde af fyra adjungerade ledamöter, deraf två, hvilka

utan hinder af bestämmelserna i den för kammarrätten gällande instruktion

skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som

kammarrättsråd, under hela året och två under tiden från och med den

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

83

1 februari till och med den 15 juni samt från och med den 16 september

till och med den 31 december, dels ock medgifvit, att af anslaget till

arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd finge i ersättning för ofvauberörda

tjenstgöring utgå till den ene af de för hela år 1898 förordnade

adjungerade ledamöterna, hvilken vore notarie i embetsverket och

hade att till sin vikarie afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenningar,

2,250 kronor och till den andre 4,550 kronor samt

till de två öfriga adjungerade ledamöterna sammanlagdt 3,000 kronor

för hvardera af vår- och höstsessionen, att månadsvis till vederbörande

utbetalas, äfvensom att af anslaget till arfvoden åt extra biträden m. m.

finge disponeras 3,600 kronor till arfvoden åt fyra amanuenser,

700 kronor till ersättande af renskrifningskostnad och 400 kronor till

flitpenningar; och har departementschefen funnit tillfällig ökning i

arbetskrafterna i kammarrätten äfven för år 1899 vara af oafvisligt

behof påkallad.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899

uppföra

a) till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor, samt

b) till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor;

eller tillsammans 17,500 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

ll:o) Sedan uästlidet års Riksdag, med bifall till en af Kongl.

Maj:t gjord framställning, för anläggning af telefonledningar från Svinesund

till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm, till

Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala beviljat

ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att utgå under tre år, och deraf

för år 1898 anvisat 395,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit

Riksdagen att af omförmälda anslag på extra stat för år 1899 anvisa

327,000 kronor, hvilket belopp vore afsedt att användas för anläggning

af telefonledningarna Svinesund—Malmö och Haparanda Pajala.

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 81 och 82) aufördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag

till anläggning

af telefonledningar.

[HO

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8

Ang. anslag

till yttre restaurering

af

Örebro slott.

[12.]

Ang. anslag

till den lokala

förvaltningen

af statens

jordbruksdomäner.

[13, 14.]

Yttre restaurering af Örebro slott.

12:o) Sedan 1896 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.

Maj:t gjor(l framställning för yttre restaurering af Örebro slott enligt uppgjorda

ritningar beviljat ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå

under tio år, under vilkor, dels att enahanda belopp blefve för berörda

ändamål på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke

finge ega rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes

att tillgå för arbetets lullständiga fullbordande, samt af detta anslag

för hvartdera af åren 1897 och 1898 anvisats en tiondedel eller 4,400

kronor, dock att för hvartdera året högre belopp af statsmedel icke

finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under samma år influtna

medel, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af det beviljade

anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på extra stat för

år 1899 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor anvisa ytterligare

eu tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre belopp

af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskildo

under samma år influtna medel.

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 82—84J anfördt, får utskottet hemställa,

att. Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1899 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af

domängöromälen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt. till resekostnader

vid domän för vältning en, förslagsvis, 40,455 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

för bestridande af hit hörande utgifter vore ‘ nu gällande riksstat såsom

extra ^anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för

uppehållande af domängöromälen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,

dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,372

kronor. Då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande

vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

Maj:t den 22 oktober 1897 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning

eller nedsättning i beloppen, bemstälde departementschefen, lika

med domänstyrelsen, att Kongl. Maj:t måtte för år 1899 å extra stat

äska samma belopp, som vore beviljade för år 1898, dock att, för erhållande

af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget

till resekostnader vid domänförvaltningen måtte ökas med 83

kronor och således upptagas till 40,455 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899

bevilja

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,455 kronor,

Afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande

af kostnaden för afdikningar ä kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

län på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 65,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t till omförmälda ändamål äskat åt nästlidet

års Riksdag ett extra anslag för år 1898 af 50,000 kronor. Tillika

hade varit afsedt, att till bestridande af kostnaden för afdikning å kronoparkerna

i nämnda län skulle användas, förutom nämnda extra anslag,

ytterligare 15,000 kronor af föreslagen förhöjning i ordinarie reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet. Riksdagen, som funnit båda dessa för afdikningar

afsedda belopp böra beviljas, men ansett skäl till deras fördelning på

särskilda anslag icke förefinnas, hade för ifrågavarande afdikningsarbeten

å extra stat för innevarande år anvisat ett. anslag å 65,000 kronor.

Domänstyrelsen hade, under åberopande af de skäl, styrelsen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 november 1896 anfört rörande önskvärdheten

af afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

län, och hvilka skäl vidare utvecklats af departementschefens

företrädare i embetet, då han den 14 januari nästlidet år inför Kong!.

Maj:t anmält styrelsens berörda skrifvelse, i en till Kongl. Maj:t aflåten

i

Ang. anslag

till afdikningar

ä kronans

skogar

i Norrbottens

och Vesterbottens

län.

[15.]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

skrifvelse af den 1 november 1897 bemstält om beredande för samma

ändamål af ett anslag till enahanda belopp jemväl för år 1899. Då

det måste anses af synnerlig vigt, att arbetena till afdikning för skogsändamål

af de vidsträckta myrfrakterna å kronoparkerna i de båda

nordligaste länen måtte fortgå, och departementschefen saknade anledning

ifrågasätta någon förändring i beloppet af anslaget för nästkommande

statsregleringsperiod, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

I två särskilda, sins emellan lika lydande motioner, väckta den

ena (n:o 26) i Första Kammaren af herr F. O. Bremberg och den andra

(n:o 161) i Andra Kammaren af herr L. Dahlstedt, har föreslagits,

det Riksdagen ville besluta att för nästkommande år anslå 150,000

kronor för att användas till torrläggning af sankmarker å kronans

skogar inom Norrbottens och Vesterbottens län.

Motionärerna erinra derom, att de hvar för sig, i syfte att staten

skulle komma att erhålla ökade inkomster från sina skogar, vid sistlidne

riksdag framlagt motion derom, att 10 procent af afkastningen från

kronoskogarne inom Norrbottens och Vesterbottens län skulle afsättas

till ändamål att deraf bilda en fond, som af Kongl. Maj:t skulle användas

för vattnets afledande från de derstädes befintliga sankmarkerna.

Att kronans inkomster komme att förökas genom dessa markers

torrläggning, vore enligt motionärernas åsigt uppenbart, ty derigenom

skulle skog komma att växa på en betydande areal, som hitintills varit

fullkomligt improduktiv, eller å ungefär en tredjedel af kronoskogsarealen

inom nämnda län. Den angränsande skogen skulle äfven genom

nu föreslagna åtgärd komma att väsentligt öka i tillväxt, frostländigheten

försvinna och klimatet blifva mildare.

Då såväl statsutskottet som Riksdagen välvilligt upptagit ofvannämda

af motionärerna sistlidet år väckta motioner, och enär saken

vore af största vigt, ville motionärerna nu i enahanda syfte väcka det

förslag, som här ofvan blifvit angifvet.

Utskottet vill i anledning af förevarande framställningar erinra

derom, att sistlidet års Riksdag i sin till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse

angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel,

i sammanhang med i skrifvelsen gjord anmälan om beviljade anslag till

skogsväsendet, i enlighet med statsutskottets förslag uttalat den åsigt,

att den då väckta frågan om bedrifvande i vidsträcktare omfattning af

afdikning å kronans skogsmarker i Vesterbottens och Norrbottens län

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

syntes Riksdagen vara af stor betydelse och att Riksdagen hade grundad

anledning antaga, att planmessigt och under verksam kontroll företagna

arbeten i detta syfte skulle i en framtid genom en ökad skogsafkastning

bereda statsverket godtgörelse för derå nedlagda kostnader.

Utskottet vidhåller i allo denna uppfattning och hyser den öfvertygelsen,

att äfven ett anslag af den storlek, som af motionärerna föreslagits,

skulle kunna till ekonomisk fördel för staten användas för ifrågavarande

ändamål. Då emellertid någon plan för afdikningarnas bedrifvande i

större omfattning än som af Kong!. Maj:t enligt domänstyrelsens hemställan

föreslagits, utskottet veterligt, icke blifvit uppgjord, och i

följd häraf ett anslag för nästkommande år till högre belopp än det af

Kongl. Maj:t begärda icke torde komma att medföra afsedd nytta för

skogsväsendet, har utskottet ansett sig icke för det närvarande böra förorda

beviljande af högre anslag än det Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj :ts framställning

och med afslag å de af herrar Bremberg och

Dahlstedt i ämnet väckta motioner i hvad de skilja

sig från Kongl. Maj:ts proposition, må till bestridande

af kostnaden för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens

och Vesterbottens län på extra stat för år 1899

anvisa ett anslag af 65,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af

kostnaderna för reglering af jlottleder. i Norrbottens och Kopparbergs län

anvisa ett extra anslag för år 1899 å 100,000 kronor äfvensom medgifva,

att de afgifter, som blefve lagda å flottningen, måtte för enahanda ändamål

disponeras.

Efter det Riksdagen för hvartdera af åren 1891 och 1892 anvisat

för berörda ändamål i hvad anginge Norrbottens län ett extra anslag

å 100,000 kronor samt dervid lemnat enahanda medgifvande rörande

dispositionen af flottningsafgifterna, hafva för åren 1896, 1897 och 1898

för samma ändamål beviljats anslag å 50,000 kronor årligen.

Efter en erinran om dessa förhållanden, har departementschefen

till statsrådsprotokollet i ärendet anmält, att domänstyrelsen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t af den 1 november nästlidet år, på grund af den på
-

Ang. anslag

till reglering

af jlottleder i

Norrbottens

och Kopparbergs

län.

[16,]

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till skogsodlingens

befrämjande.

L17-]

tågligt fördelaktiga inverkan, som de för ifrågavarande ändamål vidtagna

åtgärder redan visat sig utöfva på virkesafsättningen från kronans skogar

inom Norrbottens län, förklarat ett extra anslag för samma åtgärders

fortsättande vara erforderligt. Då emellertid de under senare åren beviljade

anslag visat sig otillräckliga för regleringsarbetenas utförande i

önskad omfattning inom Norrbottens län och då det, enligt domänstyrelsens

åsigt, skulle blifva till synnerlig fördel för staten att vidtaga åtgärder

för reglering af vissa vattendrag jemväl i Kopparbergs län för

lättare och sålunda mera vinstgifvande afsättning af stora tillgångar på

timmerskog å Elfdalens kronopark, innehållande 91,370 hektar, och å

kronoparkerna i Sårna socken om 286,960 hektar, å hvilka trakter förhållandena

med afseende å flottlederna vore jemförliga med dem i Norrbottens

län, hade styrelsen hemstält om beredande af ett extra anslag

å 100,000 kronor till bestridande af kostnaden för reglering af flottleder

i Norrbottens och Kopparbergs län under nästkommande år.

Med åberopande af hvad domänstyrelsen sålunda anfört, har departementschefen

hemstält om framläggande för Riksdagen af omförmälda

förslag.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering

af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa

ett extra anslag för år 1899 å 100,000 kronor, samt

b) medgifva att de afgifter, som läggas å flottningen,

fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

16:o) Vidare får utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet

(sid. 86—88) i ämnet anförts, hemställa,

att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande,

i likhet med hvad för åren 1897 och 1898 egt rum,

jemväl för år 1899 bevilja ett extra anslag af 50,000

kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att

i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållnings
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

sällskap, som understödja enskilde skogsodlare genom

tillhandahållande af skogsfrö. och plantor till billigt

pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,

dock med vilkor, att statsbidrag icke

må till något län utgå med högre belopp, än hvad

landsting och hushållningssällskap tillsammans eller

ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till

högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse

öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande

afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Stockholm den 1 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reserv a tion er:

vid punkt l:o mom. l:o (angående uppförande i postverkets stat

af aflöning för en femte byråchef):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Friesen, G. Persson,

O. Ericlcson, K. A. Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö,

P. Norberg, G. F. Petersson och D. Persson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag i denna del bort hafva följande lydelse:

»Enligt meddelande till det vid 1897 års statsverksproposition

fogade statsrådsprotokoll Öfver finansärenden hade generalpoststyrelsen

redan då gjort framställning till Kongl. Maj:t om anvisande af aflöning

för ytterligare en byråchef hos styrelsen genom uppförande å generalpoststyrelsens

stat af''byråchefsbefattningen å postsparbanksbyrån, hvilken

befattning uppehölles af en utaf de ordinarie byråcheferna i generalpoststyrelsen,

hvarför denne senares embete måste uppehållas af vikarie.

Föredragande departementschefen hade i frågan yttrat, bland annat, att

äfven om man icke ville tillmäta allt för stor betydelse åt den oegentlighet,

som måste anses ligga deruti, att byråchefsbefattningen å postBih.

till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sparbanksbyrån, hvars uppförande å en blifvande ordinarie stat för

denna byrå väl endast, vore en tidsfråga, skulle för en efter all anledning

jemförelsevis kort tid uppföras å generalpoststyrelsens stat, finge

man icke förbise, att förslaget förutsatte uppförandet å sistnämnda

styrelses stat af ett ytterligare byråchefsembete på grund af ökade göromål

hos styrelsen och, om förslaget antoges, skulle innebära ett redan

då fattadt, bindande beslut om inrättandet af ett sådant byråchefsembete

åtminstone vid den tidpunkt, då definitiv stat faststäldes för postsparbanksbyrån.

Generalpoststyrelsen hade förmenat, att denna omständighet

icke borde utgöra hinder för den af styrelsen föreslagna åtgärden,

enär intet tvifvel borde kunna förefinnas derom, att ett sådant byråchefsembete

skulle visa sig oundgängligen nödigt; men departementschefen

hade. dock, ehuruväl det vore högst sannolikt, att behofvet af

en ny byrå inom sagda styrelse inom kort skulle göra sig oafvisligen

gällande, innan fullständig utredning i detta afseende förelåge, ansett

sig icke böra förorda generalpoststyrelsens dåvarande förslag. Nu har

styrelsen i annan form. återupptagit sitt förslag till afhjelpande af den

olägenhet, som ligger i befattningarnas inom styrelsen uppehållande på

förordnande, hvilken olägenhet numera på grund af särskilda förhållanden

ytterligare ökats. I följd häraf och då sedan 1896 års början

ständigt funnits förordnad en adjungerad ledamot såsom chef för'' en

andra revisionsbyrå i styrelsen hafva under senare tider af de fem föredragande

ledamöterna i styrelsen endast två varit ordinarie byråchefer.

Utskottet vill visserligen ej underskatta betydelsen af denna olägenhet,

men ansei dock, att, som densamma härrör af tillfälliga omständigheter,

den icke i och för sig bör föranleda inrättandet af någon ny

ordinarie byråchefsbefattning. Ej heller har utskottet funnit den af

generalpoststyrelsen lemnade utredning angående ökning af göromålen

vara af beskaffenhet att erforderligt styrka behofvet af en dylik åtgärd,

utan har utskottet ansett frågan härom böra tills vidare anstå och lämpligen

böra upptagas i sammanhang med förslag om uppförande af postsparbankens

embets- och tjenstemän på ordinarie stat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i

postverkets stat af aflöning för en femte byråchef hos

generalpoststyrelsen med 6,400 kronor, icke må vinna

Riksdagens bifall;»

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

kommande vid bifall härtill den i mom. 7 upptagna slutsumman för

aflöningsstaten att minskas med 6,400 kronor eller från 3,451,700 kronor

till 3,445,300 kronor och postverkets sammanlagda anslag sålunda

att beräknas till 9,141,600 kronor;

vid punkt l:o mom. 2:o (angående ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente):
af

herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning

om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente,

må besluta, att anslaget ålderstillägg i postverkets

stat uppföres 390,000 kronor;

kommande vid bifall härtill den i mom. 7:o upptagna slutsumman

för aflöningsstaten att ökas med 50,000 kronor;

vid punkt l:o mom. 3:o (angående förslag om höjning i anslaget

till gratifikationer m. m. åt tjenstemän och betjente vid postverket):

af herrar C hr. Lundeherg, friherre F. W. von Otter, I. Wijk,

K. Bolinstedt, friherre J. T. Gripenstedt, grefve Ph. Klingspor) F. E. Pettersson.

E. Fränekel, C. U. S. Lybeck, grefve F. Wachtmeister och

J. Berlin, hvilka ansett utskottet böra hemställa,

att anslaget till gratifikationer m. m. åt tjenstemän

och betjente må i postverkets stat höjas med

2,000 kronor till 9,000 kronor;

kommande vid bifall härtill den i mom. 7:o upptagna slutsumman

för aflöningsstaten att ökas med 2,000 kronor eller från 3,451,700

kronor till 3,453,700 kronor och postverkets sammanlagda anslag sålunda

att beräknas till 9,150,000 kronor.

Herrar A. G. L. Billing, G. D. R. Tornerhjelm och Fl. Andersson

hafva begärt få antecknadt, att de icke i utskottet deltagit i förestående

hufvudtitels handläggning.

Likaledes skulle här antecknas, att herr N. Fosser icke öfvervarit

hufvudtitelns slutbehandling inom utskottet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Pt

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_ _

_

17,000

64,000

—

— —

—

64,000

_

122,100

—

— —

—

122,100

_

102,800

—

— —

—

102,800

_

174,000

—

— —

—

174,000

_

140,000

—

— —

—

140,000

20,300

—

— —

—

20,800

_

10,500

—

— —

—

10,500

_

169,600

—

— —

-

169,600

_

35,500

—

— —

35,500

_

8,688,000

—

— —

8,688,000

-

1,410,000

—

—

—

1,410,000

--

2,658,000

—

—

—

2,658,000

—

2,100,000

_

2,100,000

94,000

—

— _

—

94,000

1,158,200

1,158,200

16,964,000

—

—

—

16,964,000

—

FinaRS
Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Kammarkollegium ..........................................................

Statskontoret ....................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag ...........................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för
Mynt-

och kontroll verken................................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag............

Kammarrätten ...............................................................

Öfverintendentsembetet....................................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af

Ökas med ....................................................................

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Ölcas med ...................................................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt utgå.

Ökas med ...................................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp ...................

Minskas med .......................................................

För statens skogsläroverk. Nuvarande belopp ....

Ökas med ............................................................

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

93

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

slagsanslag

postmedlen. Nuvarande belopp............ 8,688,000: —

................................................................... 460,000: —

direkt utgå. Nuvarande belopp ......... 1,410,000: —

................................................................... 100,000: —

Nuvarande belopp.................................... 2,658,000: —

................................................................... 55,000: —

.. 447,208: —

1,100: —

446,108: —

.. 47,700: —

.. 2,800: —

50,500: —

496,608

Transport 496,608: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

•

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_ _

_

17,000

_

64,000

—

— —

—

64,000

—

122,100

—

— —

—

122,100

—

102,800

—

— —

—

102,800

—

174,000

—

— —

—

174,000

—

140,000

—

— —

—

140,000

—

20,300

—

— —

—

20,300

—

10,500

—

— —

—

10,500

—

169,600

—

— —

—

169,600

—

35,500

—

— —

—

35,500

9,148,000

—

—

—

9,148,000

1,510,000

—

—

—

1,510,000

—

2,713,000

___

_

2,713,000

2,100,000

—

— —

—

2,100,000

__

94,000

94,000

16,420,800,

—

—

—

16,420,800

—

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

O.

Kronor

Ö.

Tpt

16,964,000

~T< •

16,964,000

12,000

12,000

30,000

—

- -

—

30,000

—

200,000

—

- -

—

200,000

—

21,550

—

40

—

21,590

—

15,000

—

---

—

15,000

—

450,000

—

- -

—

450,000

—

15,000

—

— —

—

15,000

—

75,000

__

75,000

45,000

—

---

—

45,000

—

20,000

—

- -

—

20,000

—

400,000

—

- -

—

400,000

—

36,810

—

- -

—

36,810

—

32,000

—

- -

—

32,000

—

60,000

—

— —

—

60,000

—

S:a

18,376,360

— 40

—

18,376,400

_

Förslagsanslag :

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstituReservationsanslag

:

Till enskilda skogsundervisningen ........................

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Nuvarande belopp ................................................

Ökas med ......................................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag ....

jLyshållning m. fi. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag...........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Ökas med ................................................................

Restitutioner, förslagsanslag...........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar förslagsanslag............

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag ...............................

Kongl. operan....................................................................

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

Förslag till blifvande riksstat:

Transport 496,608: —

tets lärarepersonal .................................... 84,400: —

................................................ 4,800: —

af skogsväsendet i allmänhet.

........................ 574,092: —

........................ 220,650: — 794,742: • - 799,542; _

Stockholm, förslagsanslag

anslag................................................................................

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp... 15,000: —

........................................................................ 10,000: —

förslagsanslag

Summa

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

KroDor

ö.

Kronor

Ö.

16,420,800

_

_ _

16,420,800

1,380,550

1.380,550

12,000

—

- -

—

12,000

—

30,000

—

- -

—

30,000

—

200,000

—

---

—

200,000

—

21,550

—

40

—

21,590

—

15,000

—

- -

—

15,000

—

450,000

—

— —

—

450,000

—

25,000

_

__

_

25,000

75,000

—

- -

—

75,000

—

45,000

—

---

—

45,000

—

20,000

—

- ---

—

20,000

—

400,000

—

- -

—

400,000

—

36,810

—

- -

—

36,810

—

32,000

—

- -

—

32,000

—

60,000

—

—

—

60,000

—

19,223,710

_

40 : [—

19,223,750

—

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

8,| u n (1 e Imfvudtitel.

Finansdepartementet.

Kronor

ö.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Majds kansli:

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ....

4,000

_

Kammarkollegium:

Till ordnande- och registrerande, företrädesvis af ännu oordnade delar,

af kammararkivets handlingar............................................................

5,000

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ....................................

219,595

_

Kammarrätten:

Till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ................... 12,800: —

„ arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och rensknf-

ningskostnad .................................................................... 4,700: —

17,500

Telegrafverket:

Till anläggning af telefonledningar från Svinesund till Malmö och från

Haparanda till Pajala .....................................................................

327,000

_

Ofverintendentsembetet:

Till yttre restaurering af Örebro slott...................................................

4,400

—

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöro-

målen hos länsstyrelserna ................................................ 43,200: —

,, resekostnader vid domäuförvaltningen, förslagsanslag 40,455: —

83,655

Diverse anslag:

i Till afdikningar af kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

län .................................................................................... 65,000: —

,, reglering af flottlederna i Norrbottens och Kopnarbergs

län...................................................................... 100,000: —

„ skogsodlingens befrämjande............................................ 50,000: —

215,000

Summa

876,150

—

STOCKHOLM, XSAAC MARG LIS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:78 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifternaj under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten