Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till o äling slånefonden och ändring i vilkoren för lån från samma fond1 dels ock inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda syfte.

1898-04-29 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:81, Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till o äling slånefonden och ändring i vilkoren för lån från samma fond1 dels ock inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda syfte.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

1

N:o 81.

Ant till Riksd. kansli den 29 april 1898, kl. 3 e.m.

Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående

anvisande af medel till o äling slånefonden och ändring i

vilkoren för lån från samma fond1 dels ock inom Riksdagen

väckta motioner i sistnämnda syfte. (R. A.)

År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts derom till

Riksdagen aflåtna proposition, att en särskild fond -skulle bildas med

ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter. Å denna

fond, till hvilken under åren 1884—1888 skulle ingå de till statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken riksgäldskontoret

skulle under samma tid, i mån af behof och uppå reqvisition

af Kongl. Majrt, öfverlemna medel till så stort belopp, som jemte nyssnämnda

till fonden ingående annuiteter å odlingslån erfordrades till

fyllande af högst en million kronor, skulle Kongl. Maj:t ega att, i den

mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar och

räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa lån för odling af sänka

trakter att utgå med högst ofvanberörda belopp enligt vissa af Riksdagen

antagna och af Kongl. Maj:t enligt kungörelse den 23 september

1883 till efterrättelse utfärdade allmänna vilkor och bestämmelser.

Sedermera har Riksdagen dels år 1888 och dels år 1893, hvardera

gången för en tid af fem år, anvisat medel till fonden. I sådant afseende

beslöt Riksdagen år 1893, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i

proposition derutinnan föreslagit, att till nämnda fond finge under hvarje

af åren 1894—1898 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande

annuiteter å odlingslån än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof

Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft. (N:o 81.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort

belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras

till fyllande af högst en million kronor årligen, att riksgäldskontoret

skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom

berörda medels öfverlemnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades,

samt att fullmägtige i riksgäldskontoret skulle eg a att, för

beredande af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar

till ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt

särskilda beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret

öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara

från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare

tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika för

fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.

De angående erhållande af lån från odlingslånefonden nu gällande

bestämmelser återfinnas i följande författningar, nemligen:

l:o) Kongl. kungörelsen den 27 april 1888, innehållande följande

stadganden.

I den mån odlingslånefondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebehållningar dertill lemna tillgång, anvisas å

fonden, efter Kongl. Maj:ts bestämmande, lån för odling af Banka trakter

att utgå med högst en million kronor årligen enligt följande allmänna

vilkor och bestämmelser, hvilka skola tillämpas å de lån, som hädanefter

från fonden utlemnas:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag skall fullständig, af utredning

angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet

för odling åtföljd, plan till arbetets utförande jemte beräkning

öfver de med så väl vattenafledningen och afdikningen som odlingen

förenade kostnader vara af sakkunnig person uppgjord och underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är underkastad

alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,

hvartill, enligt den faststälda arbetsplanen, kostnaden för vattenafledningen

och afdikningen beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag

bestrida hvad till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver

det leinnade lånebidraget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

3

Mom. 4. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig

ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse

med den faststälda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara

underkastad vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda såväl vattenafledningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet, inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna

medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver

statslånet kan erfordras.

Mom. 5. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledningsoch

afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.

Mom. 6. Sedan det i mom. 4 omförmälda kontrakt afslutats och

säkerhet derför enligt mom. 5 blifvit stäld, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att derom underrätta statskontoret; hvarefter det åligger

statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne tre gånger,

dels ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i

länskungörelserna en gång, införa kungörelse om odlingslånets beviljande,

i hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar, å hvilkas

egor odlingsföretaget kommer att utföras, skola uppgifvas.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget

blifvit börjadt, men derefter få lånemedlen efter hand och i

mån af arbetets fortgång lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas

utsatta eller särskildt blifvit bestämda; dock med skyldighet för vederbörande

att efter utfående af den del af lånet, som enligt bestämmelse

i hvarje särskildt fall får lyftas på grund deraf att arbetet blifvit börjadt,

vid hvarje af de följande lyftningstiderna, innan ytterligare lånemedel

må utbekommas, hos statskontoret förete intyg af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att, enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts,

så mycket af arbetet blifvit utfördt, som skäligen kan anses motsvara

hvad i förhållande till det beviljade låneunderstödet belöper å hvad af

lånet redan utbekommits; börande, så vida icke Kongl. Maj:t, med afseende

å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,

någon del af lånet i statskontoret innestå, intill dess vattenafledningsoch

afdikningsarbetet är afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola af statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, bos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 4, afslutadt och

godkändt kontrakt;

b) godkänd, i mom. 5 omförmäld, säkerhetshandling för samma

kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;

d) en till statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att

för lånets betalning ansvara intill dess lånet, jemlikt kong!, kungörelserna

af den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit fördeladt.

på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats;

och

e) af statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för den

afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds

utbekommande till statskontoret aflemnats, förblifva uti statskontorets

vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

reqvisition utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit af

Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet

blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 5 blifvit för kontraktets

fullgörande stäld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan

lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt på de hemman,

hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 8 e) blifvit för lånet stäld, icke vidare vara

nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,

icke varder inom bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid

erlagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller

efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl.

Maj:t bestämmes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

5

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning

ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och

återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker.

Mom 11. Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten

skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen underhållas

af den eller dem det åligger.

Mom 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning, men å de under tiden lyftade belopp beräknas fyra

och en half procent årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut lägges

till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet

erlägges, från och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, en

annuitet af åtta procent, deraf såsom ränta räknas fyra och en half

procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och i

jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende

af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden,

sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå oupplupen

ogulden ränta.

Mom. 13. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående

moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ofvan

åberopade kongl. kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 lända till efterrättelse.

Mom. 14. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

Mom. 15. Intressenter i företag, hvartill lån från fonden erhållits,

åligger att, vid afslutandet af kontrakt om arbetets utförande, öfverlemna

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras, bestyrkt

kopia af den gillade plankartan för arbetet, äfvensom bestyrkta

afskrifter af dertill hörande godkända betänkande och kostnadsförslag.

2:o) Kongl. kungörelsen den 29 juli 1895, hvarigenom följande

ändringar i och tillägg till ofvan anförda vilkor stadgats, nemligen:

att lån från odlingslånefonden må kunna beviljas, förutom till de

i nämnda kungörelse angifna företag, jemväl till utförande af sådana

vattenafledningsföretag, hvilka afse förbättring, på annat sätt än genom

s. k. täckdikning, af förut odlad åker eller äng eller vinnande af ny

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

äng, dock, hvad dessa företag beträffar, endast under förutsättning att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda, att

jordförbättringens värde bör antagas minst motsvara låneunderstödets

dubbla belopp;

att lån från odlingslånefonden ej må beviljas, med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda att, så

vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes;

samt

att räntan å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljas,

äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å

vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,

må nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning derigenom

sker i den för lånen bestämda annuiteten.

Uti en den 21 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 65) har Kong]. Maj:t nu, under åberopande af propositionen bifogadt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen,

att till odlingslånefonden måtte under hvart af åren 1899—1903 ej

mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än

äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition af

Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till

fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst en

million kronor årligen;

att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den

ränteutgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för

riksgäldskontoret förorsakades;

att fullmägtige i riksgäldskontoret måtte bemyndigas att, för beredande

af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar

till ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt

särskilda beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret

öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mvnt, ouppsägbara

från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare

tid efter af riksgäldkontoret verkstäld uppsägning med rätt tillika för

fullmäktige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid;
att

å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljades, äfvensom

å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å veder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutsjcottets Utlåtande N:o 81.

börande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,

räntan måtte nedsättas till 3,G procent och annuiteten till 7 procent;

samt att öfriga vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla

för lån från ifrågavarande fond, fortfarande måtte blifva gällande.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 23) har herr

A. Fagerholm föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

förändrade bestämmelser rörande odlingslånefonden och låns beviljande

ur densamma;

att lån må beviljas ur fonden till hela den beräknade kostnaden,

dock icke utöfver tre fjerdedelar af den uppskattade jordförbättringens

värde;

att full räntefrihet beviljas under de fem första åren för lån ur

fonden, räknadt från den dag första beloppet af lånet blifvit lyftadt

och arbetet påbörjadt;

att annuiteten för lån ur odlingslånefonden nedsättes från 8 till 7

procent, hvaraf 4 procent såsom ränta och 3 procent såsom amortering;
att

räntan å äldre lån ur odlingslånefonden, som nu utgår med

4 V, procent, nedsättes till 4 procent med bibehållande af 3 Va procents

amortering.

Vidare har herr S. Nordström uti en inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 43) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

förändrade bestämmelser rörande odlingslånefonden och låns beviljande

ur densamma:

att lån må beviljas ur fonden såväl i fråga om odlad som icke

odlad mark till hela den beräknade kostnaden, dock icke utöfver tre

fjerdedelar af den uppskattade jordförbättringens värde;

att full räntefrihet beviljas under de fem första åren för lån ur

fonden, räknadt från den dag, då lånen blifvit lyftade;

att annuiteten för lån ur odlingslånefonden nedsättes från 8 till 6

procent, hvaraf 4 procent såsom ränta och 2 procent såsom amortering;

att räntan å äldre lån ur odlingslånefonden, som nu utgår med 4 Vs

procent, nedsättes till 4 procent, med bibehållande af 3 V2 procents

amortering, så snart vederbörande låntagare derom gör anmälan och

förbinder sig att godtgöra kostnaden för uträkning och införande i

jordeboken af den förändrade annuiteten; samt

att, med upphäfvande af alla förutvarande författningar, som röra

odlingslånefonden, en ny sammanhängande författning utarbetas, upptagande

alla gällande bestämmelser rörande fonden och låns beviljande

ur densamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande No 81.

Med anledning af Kongl. Maj:te ofvan omförmälda proposition har

herr Nordström i en sedermera inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 225) ändrat sitt i fjerde punkten af motionen n:o 43 framstälda

förslag sålunda, att han hemstält, att Riksdagen behagade i underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om en utredning rörande räntans

nedsättning å de äldre odlingslånen till likhet med de nya lånen och

att på grund af denna utredning till nästa års Riksdag inkomma med

nådig proposition i ämnet.

I det vid den kongl. propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

meddelas, att hushållningssällskapens ombud i skrifvelse den

22 november 1897 enligt beslut vid sammanträde den 8 i samma månad

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska sådan ändring

i nu gällande bestämmelser angående lån från odlingsiånefonden, att

för lån, som hädanefter beviljades, äfvensom för förut beviljade lån,

angående hvilkas fördelning på vederbörande hemman och anteckning

i jordeboken utslag icke meddelats, skulle meddelas tre års räntefrihet,

räknadt från första lyftningsdagen för lånet; och hade ombuden

till stöd för denna framställning anfört följande:

Ehuru odlingsiånefonden under det första decenniet efter dess bildande

tjenat såsom eu mycket kraftig häfstång till jordbrukets utveckling

och bidragit till omdanandet af vidsträckta sumpmarker till bördiga

åkerfält inom mellersta och södra delarne af vårt land, syntes

det dock, att döma af den minskade efterfrågan som dessa lån på

senare åren rönt, som om minskad benägenhet för fondens anlitande

bland allmänheten inträdt, hvilken omständighet sjmtes böra påkalla

åtgärder för att fonden åter måtte användas i den omfattning, som i

betraktande af det med dess bildande afsedda ändamål att kraftigt höja

landets kultur vore högeligen önskvärd.

Under det de från fonden utgående lånen under åren 1885—1889

vexlade från 931,180 kronor till 612,500 kronor samt under åren

1890—1893 i medeltal årligen utgjorde omkring 603,000 kronor, hade

de sedan dess nedgått till i medeltal omkring 400,000 kronor årligen

med beräkning, att de år 1897 beviljade lån icke komme att öfverstiga

250,000 kronor. Orsakerna till denna fondens minskade efterfrågan

utgjordes visserligen till en del af de under senare åren lättade

tillfällen att på billigare vilkor än odlingslånefondens erhålla förlagsmedel

till utförande af lönande odlingsföretag, men torde dock hufvudsakligen

få sökas deri, att de företag, som hittills bragts till utförande,

i allmänhet varit sådana, som mött de minsta svårigheterna

såväl med hänsyn till de med vattenafledningen förenade obetydliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

!'')

arbetena och intressenternas lifliga intresse för deras utförande, som

äfven i följd af gynsamt läge samt lättbruten och bördig mark m. in.

Afdikning af de odlingsbara sumpmarker, som till storartad utsträckning

inom flera landsdelar ännu återstode att bringa till kultur,

mötte deremot ofta ökade svårigheter att åstadkomma till följd af större

naturhinder för afledningen, större aflägsenhet från odaljorden, mindre

lättodlad mark och större svårighet att uppnå enighet bland intressenterna,

än hvad fallet hittills varit. Härtill komme de betydliga vidder

af vattenskadad mark af sådan beskaffenhet, att desamma, ehuru odlingsbara,

likväl icke ansåges kunna med fördel odlas med understöd

från odlingslånefonden, så länge dess nuvarande lånevilkor och öfriga

stränga bestämmelser vore gällande. Dessa bestämmelser vore i sjelfva

verket sådana, att ett med fondens medel utfördt odlingsarbete måste

inskränkas till välbelägna marker med bördig jordmån samt billig afdiknings-

och odlingskostnad. I annat fall blefve icke de från de uppodlade

markerna vunna skördarna tillräckliga att bestrida den tunga

årliga amorteringen af lånen ens i södra delarne af riket, utan skulle

denna i sådan händelse blifva en börda för odlaren, och af denna

anledning fonden icke heller komma till användning annat än undantagsvis.

Då emellertid en fortsatt uppodling af landets ännu vattensjuka,

till odling tjenliga sumpmarker vore af sådan vigt icke blott för beredande

af lättad utkomst för en ökad befolkning, utan äfven för minskande

af den frostländighet, som från mossmarkerna utbreder sig

öfver omnejderna, att dessa åtgärder af ålder från svenska statsmagternas

sida betraktats såsom eu vigtig statsangelägenhet, hade ombuden

funnit sig manade att anhålla, att Kongl. Maj:t. täcktes genomföra sådana

lättnader i vilkoren för odlingslånen, att det med dem afsedda

understöd från statens sida kunde blifva verksammare än för närvarande

vore fallet, och att uppodlingen af sumpmarkerna derigenom

kunde blifva påskyndad. Det lämpligaste sättet att göra dessa lån

begärligare torde, enligt ombudens åsigt, vara att bereda full räntefrihet

derå under odlingstiden, då någon inkomst från marken icke

kunde vinnas. Med den räntefot, hvartill staten numera kunde upplåna

medel, eller omkring 3,5 procent, kunde också enligt beräkning, som

af sakkunnig man verkstälts, räntefrihet utan förlust för staten beviljas

under hela den tid, dylika odlingsföretag vanligast kräfde för sin fullbordan,

eller under 3 år, räknade från första lyftningsdagen, om lånet

lyftades i mån af arbetets fortgång och en del innehölles tills arbetet

utförts, samt nu gällande amorteringsvilkor i öfrig! bibehölles.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami, 1 Afd. 42 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

Öfver den sålunda gjorda framställningen hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och landtbruksstyrelsen, till följd af erhållen remiss,

till Kong], Maj:t afgifvit utlåtande af den 15 december 1897 och deruti

anfört följande:

Den tid, för hvilken medel till ifrågavarande fond anvisats, ginge

med år 1898 till ända. Ehuruväl fondens årliga belopp icke under

något år till fullo tagits i anspråk, torde Kongl. Maj:t finna skäl icke

föreligga att för närvarande ifrågasätta någon minskning i de belopp,

som hittills årligen varit för fonden anvisade. Styrelserna hemstälde

derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till odlingslånefonden

finge för hvartdera af åren 1899—1903 ej mindre ingå de till

statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,

i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t, öfverlemnas

medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående

annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst en million kronor

årligen.

Vidkommande derefter frågan om vilkoren för fondens anlitande,

hade styrelserna varit betänkta att hos Kongl. Maj:t föreslå åtgärder

i enahanda syfte som den af hushållningssällskapens ombud nu gjorda

framställningen och för sådant ändamål redan vid sammanträde den

1 december 1897 derom fattat beslut. Derför måste styrelserna finna

de skäl, hvarå berörda framställning grundats, synnerligen beaktansvärda;

och då, på sätt ombuden framhållit, verkstälda beräkningar gåfve

vid handen att, derest gällande amorteringsvilkor i öfrigt bibehölles,

den ifrågasatta lindringen kunde beviljas utan förlust för staten, så

länge statsverket kunde för sin upplåning beräkna 3 V2 procent räntesats,

hemstälde styrelserna, att ombudens framställning måtte vinna

afseende.

Hvad anginge öfriga, i särskilda författningar meddelade föreskrifter

angående vilkoren för åtnjutande af lån från odlingslånefonden

och dermed sammanhängande ämnen, ansåge styrelserna samma föreskrifter

böra fortfarande ega tillämpning.

Till följd af remiss hade derefter statskontoret den 25 sistlidne

januari afgifvit utlåtande i ämnet och deruti anfört:

Den af hushållningssällskapens ombud gjorda och af styrelserna

tillstyrkta ansökningen om vidtagande af sådan ändring i de för lån

från odlingslånefonden gällande vilkor, att räntefrihet skulle få åtnjutas

under tre år, innebure, derest den nu stadgade tiden för amorteringens

början bibehölles och två års ränteanstånd alltså jemväl med
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

11

gåfves, en fordel, som, enligt livad statskontoret låtit genom sakkunnig

person uträkna, kunde anses motsvaras af en nedsättning i effektiva

räntan från 3,88 procent till 3,08 procent, detta dock under den förutsättning,

att hela lånesumman finge på en gång uppbäras. Under

samma förutsättning skulle, om lånesumman vore 10,000 kronor, annuiteten

från och med det 6:te till och med det 22:a året nedsättas

från 960 kronor enligt nu gällande bestämmelser till 864 kronor samt

för det 23:e året utgå med ett från 650 kronor till 586 kronor 18 öre

nedsatt belopp. Emellertid komme den effektiva räntan att öfverskjuta

3,08 procent i samma mån, som större del af lånet uttoges längre tid

efter den dag, från hvilken räntefrihetsåren skulle räknas, så att till

exempel, om under de tre första åren från första lyftningsdagen högst

hälften af hela lånet lyftades, en effektiv ränta af minst 3,5 procent

kunde vara att påräkna.

För närvarande hade statskontoret att till riksgäldskontoret erlägga

ränta å derifrån för bestridande af anvisningar å odlingslånefonden

försträckta medel till sammanlagdt belopp af 4,542,067 kronor 15 öre;

och utginge denna räntegodtgörelse med 4 procent å 3,056,764 kronor

32 öre och med 3 3A procent å återstående 1,485,302 kronor 83 öre.

Den högre räntan erlades å de medel, som i riksgäldskontoret lyftats

före utgången af år 1889 samt under åren 1892 och 1893; den lägre

erlades för de medel, som lyftats under åren 1890 och 1891 samt under

tiden efter år 1893.

Redan i det utlåtande, som af statskontoret afgafs, innan Kongl.

Maj:t till 1895 års Riksdag atlät proposition om nedsättning i räntefoten

å odlingslån från 4 Va till 4 procent, erinrades, att det icke kunde

undvikas, att af riksgäldskontoret försträckta medel, afsedda för odlingslån,

tidtals måste ligga hos statskontoret räntelösa, och att denna omständighet

skulle gorå det omöjligt att utan direkt förlust utlemna lånen

till en nominel ränta af 4 procent, derest icke odlingslånefonden egde

egna medel till ej obetydliga belopp, vid hvilkas utlåning fonden, under

rådande låga räntesatser och när det gälde en så vigtig fråga som

upprätthållandet af fondens ändamål, syntes kunna och böra åtnöjas

med något lägre ränta än dittills.

Enligt hvad som framginge af den skrift, hushållningssällskapens

ombud ingifvit, skulle orsakerna till den minskade efterfrågan å lån

från odlingslånefonden, som under senare tid visat sig, visserligen

endels vara att söka uti de numera lättade tillfällena att på billigare

vilkor än dem, odlingslånefonden erbjöde, vinna nödiga förlagsmedel,

men dock hufvudsakligen bero derpå, att intresset i första rummet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

rigtats åt sådana företag, som varit de lättast utförbara och mest

lönande. Då emellertid fortsatt uppodling af landets öfriga till odling

tjenliga sumpmarker ansåges vara en vigtig statsangelägenhet, hade ombuden

såsom det enligt deras åsigt lämpligaste sättet att göra dessa

lån begärligare angifvit den af dem förordade räntefriheten under

vissa år.

Utan att vilja på minsta sätt underskatta den betydelse, utvecklingen

af landets naturliga hjelpkällor egde för det allmänna, delade

dock statskontoret den åsigt, som af 1883 års statsutskott uttalades, då

fråga vant om odlingslånefondens bildande, eller den, att det torde vara

»nödvändigt att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda

till en konstlad företagsamhet i större omfång eller med större hastighet,

än som vore med en sund ekonomisk utveckling förenliga».

Statskontoret tilltrodde sig visserligen icke att bedöma, i hvad mån den

begärda räntefrihetens beviljande eller annan lindring i lånevilkoren

kunde vara egnad att göra dessa lån mera eftersökta än för närvarande

vore fallet; men, derest en ytterligare lindring i lånevilkoren än den

år 1895 beviljade ansåges behöflig för befordrande af det med fonden

afsedda ändamål, ville det dock synas statskontoret, som om den nu

föreslagna dels gånge något längre än hvad som med fästadt afseende

å fondens rentabilitet måste anses önskligt, dels ock erhållit en form,

som hade den egenskap, att eftergiften efter någon tids förlopp lätt

folie i glömska eller åtminstone till värdet underskattades.

En lindring, som bestode i direkt nedsättning af räntefoten, skulle

derför enligt statskontorets mening vara att föredraga; och derest den

nominella räntan bestämdes till 3,6 procent, hvilket, under förutsättning

att hela lånet kunde utlemnas på en gång, skulle innebära den effektiva

räntans nedsättning från 3,88 till 3,51 procent, torde härigenom

vinnas all den lindring i räntevilkoren, som under närvarande förhållanden

syntes skäligen kunna ifrågakomma.

Genom denna räntenedsättning skulle emellertid någon väsentlig

minskning i annuitetsbeloppet emot hvad nu vore förhållandet icke ega

rum, utan fördelen hufvudsakligen bestå deri, att genom en hastigare

amortering omkring ett års annuitet för låntagaren inbesparades. Sålunda

skulle, med bibehållande af ofvan anförda exempel, annuiteten utgöra

944 kronor från och med 6:te till och med 21:a året samt 854 kronor 58 öre

för det 22:a eller sista året. Men då det torde vara af vigt, att någon mera

afsevärd minskning i annuitetsbeloppen komme att vinnas, hade statskontoret

ansett sig böra ifrågasätta jemväl en nedsättning af annuiteten

från nu bestämda 8 procent till 7 procent. Härigenom skulle, om förut

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 81.

13

begagnade exemplet bibehölles, annuiteten komma att utgöra 826 kronor

i stället för 960 kronor, men utgå med detta belopp från och med 6:te

till och med 25:te året samt för det sista eller 26:te året utgöra 336

kronor 88 öre.

På grund af det anförda hade statskontoret, med tillkännagifvande

att styrelsernas förslag om anvisning af medel för odlingslånefondens

behof under nästkommande femårsperiod icke föranledt erinran från

statskontorets sida, beträffande frågan om lånevilkoren hemstält, att

den sökta lindringen måtte beviljas i form af dels räntans nedsättande

från nominelt 4 till nominelt 3,6 procent och dels annuitetens bestämmande

till sju procent såväl å lån, som från odlingslånefonden hädanefter

beviljades, som å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas

fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag

icke meddelats.

Slutligen både tillfälle äfven lemnats fullmägtige i riksgäldskontoret

att i ärendet afgifva yttrande; och hade fullmägtige uti den 10 sistlidne

februari afgifvet utlåtande anfört:

Till en början ville fullmägtige tillkännagifva, att fullmägtige ur

riksgäldskontorets synpunkt icke hade något att erinra deremot att, på

samma vilkor som senast för åren 1894—1898 blifvit föreskrifna, jemväl

under nästkommande femårsperiod från riksgäldskontoret till statskontoret

öfverlemnades det belopp, som för hvarje år erfordrades till

fyllande af odlingslånefondens medelsbehof intill högst en million kronor.

Då enligt förenämnda vilkor, i hvilka ändring icke blifvit ifrågasatt,

riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift,

som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för kontoret

förorsakades, måste gifvetvis den räntefot, efter hvilken denna godtgörelse

till kontoret utginge, vara i viss mån bestämmande för ränteberäkningen

å de från fonden utlemnade lån. Vid bestämmande af

denna räntegodtgörelse hade fullmägtige haft att taga i betraktande dels

det pris, till hvilket de för anskaffande af dessa medel afyttrade obligationer

kunnat försäljas, dels ock det förhållande att riksgäldskontoret,

som måste hafva medlen tillgängliga, så snart de kunde från kontoret

reqvireras, i regeln fått vidkännas ränteförlust, enär de anvisade fyllnadsbeloppen

först längre tid derefter af statskontoret lyftats.

Beträffande de belopp, som redan blifvit till fonden förskjutna,

kunde fullmägtige gifvetvis icke vara i tillfälle att hädanefter tillgodoräkna

riksgäldskontoret mindre godtgörelse än efter den ränta, som

med afseende å kostnaden för dessa medels anskaffande blifvit i särskilda

fall bestämd. Hvad åter anginge de medel, som framdeles komme

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

att till fonden öfverlemnas, hade fullmägtige, hvilka såsom hittills

skulle låta sig angeläget vara att fonden icke betungades med högre

ränteutgifter, än som motsvarades af de riksgäldskontor genom medlens

tillhandahållande förorsakade kostnader, anledning antaga, att ifrågavarande

godtgörelse för framtiden skulle kunna bestämmas efter något

lägre räntesats än förut kunnat ske; och såsom förhållandena nu gestaltade

sig, syntes riksgäldskontorets upplåningskostnader kunna täckas

med en ränta af 3,6 procent, beräknad från och med de tider, medlen

kunde varda till statskontoret öfverlemnade.

För egen del har departementschefen yttrat följande:

»De skäl, som föranledde bildandet af ifrågavarande fond, torde

fortfarande böra tillerkännas full giltighet. För ärendets bedömande

torde det vara af vigt att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess

bildande af lånesökande begagnad. Af från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lenmade uppgifter i detta hänseende visar det sig att, efter

frånräknande af de lånesummor, som väl beviljats men sedermera, till

följd deraf att företag ej kommit till stånd, icke utbetalats, från odlingslånefonden

utgått låneunderstöd till nedannämnda belopp under följande

år:

* år 1884 ............................................... kronor 115,400: —

» 1885 .............................................. » 911,100: —

» 1886 .............................................. » 829,730: —

» 1887 .............................................. » 822,955: —

» 1888 ................................................ » 686,300: —

» 1889 ............................................... » 565,100: —

» 1890 ............................................... » 309,460: —

» 1891 .............................................. » 654,500: —

» 1892 ............................................» 637,100: —

» 1893 ............................................... » 896,170: —

» 1894 ............................................... » 451,800: —

» 1895 ............................................... » 385,040: —

» 1896 ............................................. » 527,400: —

» 1897 .................................... » 281,330: —

Ehuru fondens årliga belopp sålunda icke under något år till fullo

tagits A anspråk, anser jag dock skäl icke förefinnas att nu ifrågasätta

någon nedsättning i det belopp, som hittills årligen varit till fonden

anvisadt, särskildt med hänsyn dertill, att genom den nedsättning af

räntan och annuiteten å odlingslån, som jag ämnar föreslå, fonden torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o dl.

16

komma att anlitas i högre grad än livad under de senare åren varit

fallet. Jag anser mig sålunda böra tillstyrka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

och landtbruksstyrelsens hemställan om aflåtande af

proposition till Riksdagen angående anvisande af medel till fonden för

ytterligare fem år med en million kronor årligen. Hvad derefter angår

vilkoren för lån från ifrågavarande fond, anser jag mig på de af statskontoret

andragna skäl icke kunna förorda den af hushållningssällskapens

ombud gjorda framställningen om tre års räntefrihet å nämnda

lån. Deremot finner jag, i betraktande af hvad statskontoret anfört till

stöd för sin hemställan om nedsättning af räntan och annuiteten å

odlingslån äfvensom af hvad fullmägtige i riksgäldskontor derutinnan

upplyst, hinder icke böra möta att å lån, som från odlingslånefouden

hädanefter beviljas, äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken

utslag icke meddelats, bestämma räntan till 3,6 procent och annuiteten

till 7 procent. I öfrigt anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i

de vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla för lån från

ifrågavarande fond; men jag tror det vara lämpligt att, för bättre öfversigts

skull, samtliga vilkor och bestämmelser sammanföras i den kungörelse,

som framdeles torde komma att i ämnet utfärdas.»

Med hänsyn till den vigtiga uppgift för utveckling af vårt lands

naturliga hjelpkällor, som odlingslånefonden har att tillgodose, anser sig

utskottet hafva fullgiltiga skäl tillstyrka, att medel för ifrågavarande

ändamål jemväl för nästkommande femårsperiod ställas till Kongl. Maj:ts

förfogande. Den omständigheten att fonden under de senaste åren icke

anlitats i så stor utsträckning, som under den första tiden efter dess

bildande varit fallet, synes utskottet icke böra för nu förestående period

påkalla nedsättning i det årsbelopp, som hittills varit till densamma

anvisadt, men gifver deremot anledning att taga under öfvervägande,

i hvad mån någon lindring i vilkoren för de lån, som från fonden utlemnas,

lämpligen kan till befordrande af dess ändamål medgifvas.

I sådant syfte har af enskilda motionärer förslagits, bland annat.,

att å dessa lån skulle beviljas fullständig räntefrihet under de första

fem åren. Under nämnda tid, efter hvars förlopp det med odlingslånet

afsedda företaget väl får anses i allmänhet vara fullbordadt, åtnjuter

låntagaren enligt nu gällande bestämmelser anstånd med räntans erläggande

äfvensom frihet från afbetalning å lånet, och man har sålunda

redan nu sörjt derför, att låntagaren icke förr, än jordförbättringen

blifvit vunnen, betungas med utgifter för odlingslånet. Vid sådant för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

hållande får motionärernas ifrågavarande förslag betraktas endast från

den synpunkten, att dermed afses nedsättning i den effektiva ränta,

hvarmed odlingslånet löper. En räntenedsättning i denna form anser

utskottet dock: vara mindre lämplig ej minst af det skäl att, på sätt

statskontoret uti dess i statsrådsprotokollet återgifna utlåtande anfört,

ett sådant eftergifvande af räntan för vissa år lätteligen efter någon

tids förlopp faller i glömska eller åtminstone till värdet underskattas.

Derjemte må märkas, att den föreslagna räntefriheten skulle i en högst

väsentlig grad nedbringa den effektiva räntan å ifrågavarande lån.

Denna ränta, som för närvarande — under förutsättning att hela lånebeloppet

lyftes på eu gång — utgör 3,88 procent, skulle nemligen vid

genomförande af motionärernas omförmälda förslag komma att ej oväsentligt

understiga 3 procent. En så betydlig räntenedsättning synes

ingalunda vara välbetänkt och skulle kunna medföra olägenheter genom

att framkalla företag, hvilkas ekonomiska bärighet icke blifvit med tillräcklig

omsigt beräknad.

Utskottet, som af ofvan angifna skäl icke kan biträda motionärernas

förslag om viss tids räntefrihet å odlingslån, har deremot funnit

den i statsrådsprotokollet förebragta utredningen gifva tillräckligt stöd

för beredande af den lindring i vilkoren för nämnda lån, hvarom Kongl.

Maj:t gjort framställning. Genom den af Kong]. Maj:t föreslagna räntenedsättningen

komme den effektiva räntan å ifrågavarande lån att nedbringas

från 3,88 procent till 3,51 procent. På sätt statskontoret antyda

skulle en så stor nedsättning af räntan icke kunna utan förlust

för odlingslånefonden medgifvas, derest icke denna fond egde egna

tillgångar till ej obetydliga belopp. Till den enligt beslut af 1883 års

Riksdag bildade odlingslånefonden ingå nemligen jemväl annuiteter å

lån, utlemnade från den s. k. äldre odlingslånefonden, hvilken tillkommit

uteslutande genom anslag af statsmedel. Enligt hvad utskottet

inhemtat, har sålunda under åren 1884—1897 från den äldre odlingslånefonden

till den nya öfverförts annuiteter till ett sammanlagdt belopp

af 2,317,854 kronor 14 öre. Vid slutet af år 1897 utgjorde behållningen

hos den äldre odlingslånefonden (oberäknad! vissa räntor, med hvilkas

erläggande anstånd beviljats) ........................................... kr. 2,480,659: 06

och hos nya odlingslånefonden ........................................ » 7,125,221: 21

kr. 9,605,880: 27

Afräknas härifrån skulden till riksgäldskontor^ för

den derifrån erhållna försträckning ........................ » 4,542,067: 15

återstår nettobehållning .................................................... kr. 5,063,813: 12

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SI.

17

Under år 1897 utgjorde ränteinkomsten å lån, utlemnade

från äldre odlingslånefonden .............................................. kr. 105,346: 60

» nya i> ............................................... i> 169,666: 15

kr. 275,012: 75

Afräknas härifrån ränta å försträckniugen från

riksgäldskontor, nemligen

efter 4 % å kr. 3,056,764: 32 ............ kr. 122,270: 57

» 3% % » » 1,485,302: 83 ............ » 55,698^ 86 kr. 177,969: 43

återstår netto ränteinkomst...................................................... kr. 97,043: 32

Det är genom anlitande af dessa öfverskottsmedel, som fonden kan

blifva i tillfälle att utlemna lån till så låg ränta, som nu af Kongl.

Maj:t ifrågasatts; men den sålunda föreslagna räntefoten torde ock

vara den lägsta, som under närvarande förhållanden kan ifrågakomma,

utan att fondens förmåga att fullgöra sina förbindelser äfventyras.

I sammanhang med denna räntenedsättning kan ock utan synnerlig

förlängning af lånens slutbetalningstid annuiteten minskas från 8

till 7 procent. Att, på sätt af herr Nordström föreslagits, nedsätta

annuiteten ända till 6 procent anser sig utskottet deremot icke kunna

tillstyrka, då den afsevärda utsträckning af lånens amorteringstid, som

derigenom skulle föranledas, måste utöfva ett menligt inflytande på

inteckningshafvarnes rätt. Den särskilda förmånsrätt, staten för odlingslånen

tillagt sig framför öfriga fordringsegare, har icke utan skäl framkallat

betänkligheter, och enligt utskottets mening bör det vara statens

pligt att noga tillse, att icke annans rätt derigenom lider intrång.

Hvad angår motionärernas förslag om nedsättning i räntan jemväl

å de odlingslån, som redan blifvit å vederbörande hemman fördelade

och i jordeboken antecknade, hafva framställningar i detta syfte äfven

vid föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, men

icke funnits böra till någon åtgärd föranleda. De betydande svårigheter

och kostnader, som, enligt hvad af vederbörande embetsverk

blifvit påvisadt, skulle vara förenade med en sådan förändring, torde i

och för sig böra utgöra hinder för dess genomförande. Det synes ock

utskottet vara olämpligt att utan trängande behof vidtaga rubbning i

en gång träffade aftal, och något sådant behof lärer icke kunna anses

föreligga, då deltagare i förevarande lån enligt gällande författning äro

berättigade att efter uppsägning inbetala sina andelar deruti.

Bih till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

Då motionärerna vidare föreslagit, att lån ur fonden skulle kunna,

i fråga om såväl odlad som icke odlad mark, beviljas till belopp, motsvarande

hela den beräknade kostnaden för företaget, endast med den

inskränkning att lånet icke finge öfverstiga tre fjerdedelar af den uppskattade

jordförbättringens värde, åsyftas härmed en utsträckning af

fondens användning, som synes utskottet innefatta stora betänkligheter.

1 den skrifvelse, hvaruti 1883 års Riksdag till Kongl. Maj:t anmälde

sitt beslut om odlingslånefondens bildande, yttrade Riksdagen, bland

annat, att nödig hänsyn till inteckningshafvarens säkerhet syntes påkalla,

att lånebeloppet inskränktes till vattenaflednings- och afdikningskostnaden.

Då nemligen i följd häraf jordegaren hade skyldighet att

sjelf bekosta odlingsarbetet, måste det antagas, att hemmanets värde

skulle ökas med ett belopp vida större än det, för hvilket staten betingade

sig förmånsrätt. Då vidare Riksdagen år 1895 medgaf, att lån

från fonden finge beviljas jemväl till sådana vattenafledningsföretag,

som afsåge förbättring af förut odlad åker eller äng eller vinnande af

ny äng, hade Riksdagen, såsom framgår af dess i ämnet aflåtna skrifvelse,

fortfarande sin uppmärksamhet fäst derpå, att den jordförbättring,

som genom företaget vunnes, skulle fullt uppväga den nya skuldbörda,

som genom odlingslånet lades på jorden och enligt lag skötes framför

derå möjligen förut hvilaude inteckningar; och det är till vårdande af

inteckningshafvarens intresse, som beträffande lån till nu nämnda företag

blifvit stadgadt, att den uppskattade jordförbättringens värde skall

uppgå till dubbla beloppet af låneunderstödet. Utskottet, som anser

det vara af stor vigt, att de grundsatser, som till skyddande af inteckningshafvarens

rätt sålunda gjorts gällande, fortfarande vidhållas, kan

på grund häraf icke tillstyrka en förändring i det af motionärerna angifna

syfte.

Hvad slutligen beträffar herr Nordströms förslag om utarbetande

af ny författning, upptagande alla gällande bestämmelser rörande odlingslånefonden,

vill utskottet påpeka, att, enligt hvad af ofvan anförda statsrådsprotokoll

inhemtas, departementschefen stält i utsigt, att kungörelse

af det innehåll, motionären angifvit, skulle utfärdas; och lärer med anledning

häraf detta herr Nordströms förslag icke böra påkalla någon

Riksdagens åtgärd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 81.

19

att Riksdagen, med afslag å herrar Fagerholms

och Nordströms ifrågavarande motioner, må bifalla

Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.

Stockholm den 29 april 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Herr K. E. Bohnstedt har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ofvan omförmälda ärendes behandling inom utskottet:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.