Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till o äling slånefonden och ändring i vilkoren för lån från samma fond1 dels ock inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda syfte.
1898-04-29 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:81, Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till o äling slånefonden och ändring i vilkoren för lån från samma fond1 dels ock inom Riksdagen väckta motioner i sistnämnda syfte.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
1
N:o 81.
Ant till Riksd. kansli den 29 april 1898, kl. 3 e.m.
Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående
anvisande af medel till o äling slånefonden och ändring i
vilkoren för lån från samma fond1 dels ock inom Riksdagen
väckta motioner i sistnämnda syfte. (R. A.)
År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts derom till
Riksdagen aflåtna proposition, att en särskild fond -skulle bildas med
ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter. Å denna
fond, till hvilken under åren 1884—1888 skulle ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken riksgäldskontoret
skulle under samma tid, i mån af behof och uppå reqvisition
af Kongl. Majrt, öfverlemna medel till så stort belopp, som jemte nyssnämnda
till fonden ingående annuiteter å odlingslån erfordrades till
fyllande af högst en million kronor, skulle Kongl. Maj:t ega att, i den
mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar och
räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa lån för odling af sänka
trakter att utgå med högst ofvanberörda belopp enligt vissa af Riksdagen
antagna och af Kongl. Maj:t enligt kungörelse den 23 september
1883 till efterrättelse utfärdade allmänna vilkor och bestämmelser.
Sedermera har Riksdagen dels år 1888 och dels år 1893, hvardera
gången för en tid af fem år, anvisat medel till fonden. I sådant afseende
beslöt Riksdagen år 1893, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i
proposition derutinnan föreslagit, att till nämnda fond finge under hvarje
af åren 1894—1898 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande
annuiteter å odlingslån än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof
Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft. (N:o 81.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort
belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras
till fyllande af högst en million kronor årligen, att riksgäldskontoret
skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom
berörda medels öfverlemnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades,
samt att fullmägtige i riksgäldskontoret skulle eg a att, för
beredande af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar
till ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret
öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara
från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare
tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika för
fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.
De angående erhållande af lån från odlingslånefonden nu gällande
bestämmelser återfinnas i följande författningar, nemligen:
l:o) Kongl. kungörelsen den 27 april 1888, innehållande följande
stadganden.
I den mån odlingslånefondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar
och räntebehållningar dertill lemna tillgång, anvisas å
fonden, efter Kongl. Maj:ts bestämmande, lån för odling af Banka trakter
att utgå med högst en million kronor årligen enligt följande allmänna
vilkor och bestämmelser, hvilka skola tillämpas å de lån, som hädanefter
från fonden utlemnas:
Mom. 1. För hvarje odlingsföretag skall fullständig, af utredning
angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet
för odling åtföljd, plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver de med så väl vattenafledningen och afdikningen som odlingen
förenade kostnader vara af sakkunnig person uppgjord och underställas
Kongl. Maj:ts pröfning.
Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är underkastad
alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga
och nödiga.
Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,
hvartill, enligt den faststälda arbetsplanen, kostnaden för vattenafledningen
och afdikningen beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren
genom kontant tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag
bestrida hvad till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver
det leinnade lånebidraget.
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
3
Mom. 4. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig
ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Kontraktet skall innefatta
förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse
med den faststälda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara
underkastad vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda såväl vattenafledningen
och afdikningen som äfven odlingsarbetet, inom viss bestämd
tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna
medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver
statslånet kan erfordras.
Mom. 5. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring i fall mot kontraktet brytes, skall ställas
sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;
skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledningsoch
afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.
Mom. 6. Sedan det i mom. 4 omförmälda kontrakt afslutats och
säkerhet derför enligt mom. 5 blifvit stäld, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att derom underrätta statskontoret; hvarefter det åligger
statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne tre gånger,
dels ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i
länskungörelserna en gång, införa kungörelse om odlingslånets beviljande,
i hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar, å hvilkas
egor odlingsföretaget kommer att utföras, skola uppgifvas.
Mom. 7. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget
blifvit börjadt, men derefter få lånemedlen efter hand och i
mån af arbetets fortgång lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas
utsatta eller särskildt blifvit bestämda; dock med skyldighet för vederbörande
att efter utfående af den del af lånet, som enligt bestämmelse
i hvarje särskildt fall får lyftas på grund deraf att arbetet blifvit börjadt,
vid hvarje af de följande lyftningstiderna, innan ytterligare lånemedel
må utbekommas, hos statskontoret förete intyg af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att, enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts,
så mycket af arbetet blifvit utfördt, som skäligen kan anses motsvara
hvad i förhållande till det beviljade låneunderstödet belöper å hvad af
lånet redan utbekommits; börande, så vida icke Kongl. Maj:t, med afseende
å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af lånet i statskontoret innestå, intill dess vattenafledningsoch
afdikningsarbetet är afsynadt och godkändt.
Mom. 8. Lånen skola af statskontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, bos
statskontoret företes:
a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 4, afslutadt och
godkändt kontrakt;
b) godkänd, i mom. 5 omförmäld, säkerhetshandling för samma
kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;
c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;
d) en till statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd
skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att
för lånets betalning ansvara intill dess lånet, jemlikt kong!, kungörelserna
af den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit fördeladt.
på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen
vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats;
och
e) af statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för den
afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.
Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds
utbekommande till statskontoret aflemnats, förblifva uti statskontorets
vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig
reqvisition utlemnas.
Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,
eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit af
Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,
eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet
blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 5 blifvit för kontraktets
fullgörande stäld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan
lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt på de hemman,
hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den
säkerhet, som jemlikt mom. 8 e) blifvit för lånet stäld, icke vidare vara
nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,
icke varder inom bestämd tid aflemnad,
eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid
erlagd,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning
af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller
efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl.
Maj:t bestämmes.
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
5
Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning
ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och
återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,
till dess återbetalning sker.
Mom 11. Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten
skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen underhållas
af den eller dem det åligger.
Mom 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges
de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller
kapitalafbetalning, men å de under tiden lyftade belopp beräknas fyra
och en half procent årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut lägges
till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet
erlägges, från och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, en
annuitet af åtta procent, deraf såsom ränta räknas fyra och en half
procent å det oguldna kapitalbeloppet.
Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och i
jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende
af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden,
sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala
hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå oupplupen
ogulden ränta.
Mom. 13. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående
moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ofvan
åberopade kongl. kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3 november
1848 lända till efterrättelse.
Mom. 14. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd
af erhållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras af låntagaren.
Mom. 15. Intressenter i företag, hvartill lån från fonden erhållits,
åligger att, vid afslutandet af kontrakt om arbetets utförande, öfverlemna
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras, bestyrkt
kopia af den gillade plankartan för arbetet, äfvensom bestyrkta
afskrifter af dertill hörande godkända betänkande och kostnadsförslag.
2:o) Kongl. kungörelsen den 29 juli 1895, hvarigenom följande
ändringar i och tillägg till ofvan anförda vilkor stadgats, nemligen:
att lån från odlingslånefonden må kunna beviljas, förutom till de
i nämnda kungörelse angifna företag, jemväl till utförande af sådana
vattenafledningsföretag, hvilka afse förbättring, på annat sätt än genom
s. k. täckdikning, af förut odlad åker eller äng eller vinnande af ny
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
äng, dock, hvad dessa företag beträffar, endast under förutsättning att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda, att
jordförbättringens värde bör antagas minst motsvara låneunderstödets
dubbla belopp;
att lån från odlingslånefonden ej må beviljas, med mindre vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda att, så
vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes;
samt
att räntan å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljas,
äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å
vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,
må nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning derigenom
sker i den för lånen bestämda annuiteten.
Uti en den 21 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 65) har Kong]. Maj:t nu, under åberopande af propositionen bifogadt
utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen,
att till odlingslånefonden måtte under hvart af åren 1899—1903 ej
mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än
äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition af
Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till
fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst en
million kronor årligen;
att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den
ränteutgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för
riksgäldskontoret förorsakades;
att fullmägtige i riksgäldskontoret måtte bemyndigas att, för beredande
af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar
till ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret
öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mvnt, ouppsägbara
från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare
tid efter af riksgäldkontoret verkstäld uppsägning med rätt tillika för
fullmäktige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid;
att
å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljades, äfvensom
å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å veder
-
7
Statsutsjcottets Utlåtande N:o 81.
börande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,
räntan måtte nedsättas till 3,G procent och annuiteten till 7 procent;
samt att öfriga vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla
för lån från ifrågavarande fond, fortfarande måtte blifva gällande.
I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 23) har herr
A. Fagerholm föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
förändrade bestämmelser rörande odlingslånefonden och låns beviljande
ur densamma;
att lån må beviljas ur fonden till hela den beräknade kostnaden,
dock icke utöfver tre fjerdedelar af den uppskattade jordförbättringens
värde;
att full räntefrihet beviljas under de fem första åren för lån ur
fonden, räknadt från den dag första beloppet af lånet blifvit lyftadt
och arbetet påbörjadt;
att annuiteten för lån ur odlingslånefonden nedsättes från 8 till 7
procent, hvaraf 4 procent såsom ränta och 3 procent såsom amortering;
att
räntan å äldre lån ur odlingslånefonden, som nu utgår med
4 V, procent, nedsättes till 4 procent med bibehållande af 3 Va procents
amortering.
Vidare har herr S. Nordström uti en inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 43) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
förändrade bestämmelser rörande odlingslånefonden och låns beviljande
ur densamma:
att lån må beviljas ur fonden såväl i fråga om odlad som icke
odlad mark till hela den beräknade kostnaden, dock icke utöfver tre
fjerdedelar af den uppskattade jordförbättringens värde;
att full räntefrihet beviljas under de fem första åren för lån ur
fonden, räknadt från den dag, då lånen blifvit lyftade;
att annuiteten för lån ur odlingslånefonden nedsättes från 8 till 6
procent, hvaraf 4 procent såsom ränta och 2 procent såsom amortering;
att räntan å äldre lån ur odlingslånefonden, som nu utgår med 4 Vs
procent, nedsättes till 4 procent, med bibehållande af 3 V2 procents
amortering, så snart vederbörande låntagare derom gör anmälan och
förbinder sig att godtgöra kostnaden för uträkning och införande i
jordeboken af den förändrade annuiteten; samt
att, med upphäfvande af alla förutvarande författningar, som röra
odlingslånefonden, en ny sammanhängande författning utarbetas, upptagande
alla gällande bestämmelser rörande fonden och låns beviljande
ur densamma.
8
Statsutskottets Utlåtande No 81.
Med anledning af Kongl. Maj:te ofvan omförmälda proposition har
herr Nordström i en sedermera inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 225) ändrat sitt i fjerde punkten af motionen n:o 43 framstälda
förslag sålunda, att han hemstält, att Riksdagen behagade i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om en utredning rörande räntans
nedsättning å de äldre odlingslånen till likhet med de nya lånen och
att på grund af denna utredning till nästa års Riksdag inkomma med
nådig proposition i ämnet.
I det vid den kongl. propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
meddelas, att hushållningssällskapens ombud i skrifvelse den
22 november 1897 enligt beslut vid sammanträde den 8 i samma månad
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska sådan ändring
i nu gällande bestämmelser angående lån från odlingsiånefonden, att
för lån, som hädanefter beviljades, äfvensom för förut beviljade lån,
angående hvilkas fördelning på vederbörande hemman och anteckning
i jordeboken utslag icke meddelats, skulle meddelas tre års räntefrihet,
räknadt från första lyftningsdagen för lånet; och hade ombuden
till stöd för denna framställning anfört följande:
Ehuru odlingsiånefonden under det första decenniet efter dess bildande
tjenat såsom eu mycket kraftig häfstång till jordbrukets utveckling
och bidragit till omdanandet af vidsträckta sumpmarker till bördiga
åkerfält inom mellersta och södra delarne af vårt land, syntes
det dock, att döma af den minskade efterfrågan som dessa lån på
senare åren rönt, som om minskad benägenhet för fondens anlitande
bland allmänheten inträdt, hvilken omständighet sjmtes böra påkalla
åtgärder för att fonden åter måtte användas i den omfattning, som i
betraktande af det med dess bildande afsedda ändamål att kraftigt höja
landets kultur vore högeligen önskvärd.
Under det de från fonden utgående lånen under åren 1885—1889
vexlade från 931,180 kronor till 612,500 kronor samt under åren
1890—1893 i medeltal årligen utgjorde omkring 603,000 kronor, hade
de sedan dess nedgått till i medeltal omkring 400,000 kronor årligen
med beräkning, att de år 1897 beviljade lån icke komme att öfverstiga
250,000 kronor. Orsakerna till denna fondens minskade efterfrågan
utgjordes visserligen till en del af de under senare åren lättade
tillfällen att på billigare vilkor än odlingslånefondens erhålla förlagsmedel
till utförande af lönande odlingsföretag, men torde dock hufvudsakligen
få sökas deri, att de företag, som hittills bragts till utförande,
i allmänhet varit sådana, som mött de minsta svårigheterna
såväl med hänsyn till de med vattenafledningen förenade obetydliga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
!'')
arbetena och intressenternas lifliga intresse för deras utförande, som
äfven i följd af gynsamt läge samt lättbruten och bördig mark m. in.
Afdikning af de odlingsbara sumpmarker, som till storartad utsträckning
inom flera landsdelar ännu återstode att bringa till kultur,
mötte deremot ofta ökade svårigheter att åstadkomma till följd af större
naturhinder för afledningen, större aflägsenhet från odaljorden, mindre
lättodlad mark och större svårighet att uppnå enighet bland intressenterna,
än hvad fallet hittills varit. Härtill komme de betydliga vidder
af vattenskadad mark af sådan beskaffenhet, att desamma, ehuru odlingsbara,
likväl icke ansåges kunna med fördel odlas med understöd
från odlingslånefonden, så länge dess nuvarande lånevilkor och öfriga
stränga bestämmelser vore gällande. Dessa bestämmelser vore i sjelfva
verket sådana, att ett med fondens medel utfördt odlingsarbete måste
inskränkas till välbelägna marker med bördig jordmån samt billig afdiknings-
och odlingskostnad. I annat fall blefve icke de från de uppodlade
markerna vunna skördarna tillräckliga att bestrida den tunga
årliga amorteringen af lånen ens i södra delarne af riket, utan skulle
denna i sådan händelse blifva en börda för odlaren, och af denna
anledning fonden icke heller komma till användning annat än undantagsvis.
Då emellertid en fortsatt uppodling af landets ännu vattensjuka,
till odling tjenliga sumpmarker vore af sådan vigt icke blott för beredande
af lättad utkomst för en ökad befolkning, utan äfven för minskande
af den frostländighet, som från mossmarkerna utbreder sig
öfver omnejderna, att dessa åtgärder af ålder från svenska statsmagternas
sida betraktats såsom eu vigtig statsangelägenhet, hade ombuden
funnit sig manade att anhålla, att Kongl. Maj:t. täcktes genomföra sådana
lättnader i vilkoren för odlingslånen, att det med dem afsedda
understöd från statens sida kunde blifva verksammare än för närvarande
vore fallet, och att uppodlingen af sumpmarkerna derigenom
kunde blifva påskyndad. Det lämpligaste sättet att göra dessa lån
begärligare torde, enligt ombudens åsigt, vara att bereda full räntefrihet
derå under odlingstiden, då någon inkomst från marken icke
kunde vinnas. Med den räntefot, hvartill staten numera kunde upplåna
medel, eller omkring 3,5 procent, kunde också enligt beräkning, som
af sakkunnig man verkstälts, räntefrihet utan förlust för staten beviljas
under hela den tid, dylika odlingsföretag vanligast kräfde för sin fullbordan,
eller under 3 år, räknade från första lyftningsdagen, om lånet
lyftades i mån af arbetets fortgång och en del innehölles tills arbetet
utförts, samt nu gällande amorteringsvilkor i öfrig! bibehölles.
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami, 1 Afd. 42 Raft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
Öfver den sålunda gjorda framställningen hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen, till följd af erhållen remiss,
till Kong], Maj:t afgifvit utlåtande af den 15 december 1897 och deruti
anfört följande:
Den tid, för hvilken medel till ifrågavarande fond anvisats, ginge
med år 1898 till ända. Ehuruväl fondens årliga belopp icke under
något år till fullo tagits i anspråk, torde Kongl. Maj:t finna skäl icke
föreligga att för närvarande ifrågasätta någon minskning i de belopp,
som hittills årligen varit för fonden anvisade. Styrelserna hemstälde
derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till odlingslånefonden
finge för hvartdera af åren 1899—1903 ej mindre ingå de till
statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,
i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående
annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst en million kronor
årligen.
Vidkommande derefter frågan om vilkoren för fondens anlitande,
hade styrelserna varit betänkta att hos Kongl. Maj:t föreslå åtgärder
i enahanda syfte som den af hushållningssällskapens ombud nu gjorda
framställningen och för sådant ändamål redan vid sammanträde den
1 december 1897 derom fattat beslut. Derför måste styrelserna finna
de skäl, hvarå berörda framställning grundats, synnerligen beaktansvärda;
och då, på sätt ombuden framhållit, verkstälda beräkningar gåfve
vid handen att, derest gällande amorteringsvilkor i öfrigt bibehölles,
den ifrågasatta lindringen kunde beviljas utan förlust för staten, så
länge statsverket kunde för sin upplåning beräkna 3 V2 procent räntesats,
hemstälde styrelserna, att ombudens framställning måtte vinna
afseende.
Hvad anginge öfriga, i särskilda författningar meddelade föreskrifter
angående vilkoren för åtnjutande af lån från odlingslånefonden
och dermed sammanhängande ämnen, ansåge styrelserna samma föreskrifter
böra fortfarande ega tillämpning.
Till följd af remiss hade derefter statskontoret den 25 sistlidne
januari afgifvit utlåtande i ämnet och deruti anfört:
Den af hushållningssällskapens ombud gjorda och af styrelserna
tillstyrkta ansökningen om vidtagande af sådan ändring i de för lån
från odlingslånefonden gällande vilkor, att räntefrihet skulle få åtnjutas
under tre år, innebure, derest den nu stadgade tiden för amorteringens
början bibehölles och två års ränteanstånd alltså jemväl med
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
11
gåfves, en fordel, som, enligt livad statskontoret låtit genom sakkunnig
person uträkna, kunde anses motsvaras af en nedsättning i effektiva
räntan från 3,88 procent till 3,08 procent, detta dock under den förutsättning,
att hela lånesumman finge på en gång uppbäras. Under
samma förutsättning skulle, om lånesumman vore 10,000 kronor, annuiteten
från och med det 6:te till och med det 22:a året nedsättas
från 960 kronor enligt nu gällande bestämmelser till 864 kronor samt
för det 23:e året utgå med ett från 650 kronor till 586 kronor 18 öre
nedsatt belopp. Emellertid komme den effektiva räntan att öfverskjuta
3,08 procent i samma mån, som större del af lånet uttoges längre tid
efter den dag, från hvilken räntefrihetsåren skulle räknas, så att till
exempel, om under de tre första åren från första lyftningsdagen högst
hälften af hela lånet lyftades, en effektiv ränta af minst 3,5 procent
kunde vara att påräkna.
För närvarande hade statskontoret att till riksgäldskontoret erlägga
ränta å derifrån för bestridande af anvisningar å odlingslånefonden
försträckta medel till sammanlagdt belopp af 4,542,067 kronor 15 öre;
och utginge denna räntegodtgörelse med 4 procent å 3,056,764 kronor
32 öre och med 3 3A procent å återstående 1,485,302 kronor 83 öre.
Den högre räntan erlades å de medel, som i riksgäldskontoret lyftats
före utgången af år 1889 samt under åren 1892 och 1893; den lägre
erlades för de medel, som lyftats under åren 1890 och 1891 samt under
tiden efter år 1893.
Redan i det utlåtande, som af statskontoret afgafs, innan Kongl.
Maj:t till 1895 års Riksdag atlät proposition om nedsättning i räntefoten
å odlingslån från 4 Va till 4 procent, erinrades, att det icke kunde
undvikas, att af riksgäldskontoret försträckta medel, afsedda för odlingslån,
tidtals måste ligga hos statskontoret räntelösa, och att denna omständighet
skulle gorå det omöjligt att utan direkt förlust utlemna lånen
till en nominel ränta af 4 procent, derest icke odlingslånefonden egde
egna medel till ej obetydliga belopp, vid hvilkas utlåning fonden, under
rådande låga räntesatser och när det gälde en så vigtig fråga som
upprätthållandet af fondens ändamål, syntes kunna och böra åtnöjas
med något lägre ränta än dittills.
Enligt hvad som framginge af den skrift, hushållningssällskapens
ombud ingifvit, skulle orsakerna till den minskade efterfrågan å lån
från odlingslånefonden, som under senare tid visat sig, visserligen
endels vara att söka uti de numera lättade tillfällena att på billigare
vilkor än dem, odlingslånefonden erbjöde, vinna nödiga förlagsmedel,
men dock hufvudsakligen bero derpå, att intresset i första rummet
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
rigtats åt sådana företag, som varit de lättast utförbara och mest
lönande. Då emellertid fortsatt uppodling af landets öfriga till odling
tjenliga sumpmarker ansåges vara en vigtig statsangelägenhet, hade ombuden
såsom det enligt deras åsigt lämpligaste sättet att göra dessa
lån begärligare angifvit den af dem förordade räntefriheten under
vissa år.
Utan att vilja på minsta sätt underskatta den betydelse, utvecklingen
af landets naturliga hjelpkällor egde för det allmänna, delade
dock statskontoret den åsigt, som af 1883 års statsutskott uttalades, då
fråga vant om odlingslånefondens bildande, eller den, att det torde vara
»nödvändigt att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda
till en konstlad företagsamhet i större omfång eller med större hastighet,
än som vore med en sund ekonomisk utveckling förenliga».
Statskontoret tilltrodde sig visserligen icke att bedöma, i hvad mån den
begärda räntefrihetens beviljande eller annan lindring i lånevilkoren
kunde vara egnad att göra dessa lån mera eftersökta än för närvarande
vore fallet; men, derest en ytterligare lindring i lånevilkoren än den
år 1895 beviljade ansåges behöflig för befordrande af det med fonden
afsedda ändamål, ville det dock synas statskontoret, som om den nu
föreslagna dels gånge något längre än hvad som med fästadt afseende
å fondens rentabilitet måste anses önskligt, dels ock erhållit en form,
som hade den egenskap, att eftergiften efter någon tids förlopp lätt
folie i glömska eller åtminstone till värdet underskattades.
En lindring, som bestode i direkt nedsättning af räntefoten, skulle
derför enligt statskontorets mening vara att föredraga; och derest den
nominella räntan bestämdes till 3,6 procent, hvilket, under förutsättning
att hela lånet kunde utlemnas på en gång, skulle innebära den effektiva
räntans nedsättning från 3,88 till 3,51 procent, torde härigenom
vinnas all den lindring i räntevilkoren, som under närvarande förhållanden
syntes skäligen kunna ifrågakomma.
Genom denna räntenedsättning skulle emellertid någon väsentlig
minskning i annuitetsbeloppet emot hvad nu vore förhållandet icke ega
rum, utan fördelen hufvudsakligen bestå deri, att genom en hastigare
amortering omkring ett års annuitet för låntagaren inbesparades. Sålunda
skulle, med bibehållande af ofvan anförda exempel, annuiteten utgöra
944 kronor från och med 6:te till och med 21:a året samt 854 kronor 58 öre
för det 22:a eller sista året. Men då det torde vara af vigt, att någon mera
afsevärd minskning i annuitetsbeloppen komme att vinnas, hade statskontoret
ansett sig böra ifrågasätta jemväl en nedsättning af annuiteten
från nu bestämda 8 procent till 7 procent. Härigenom skulle, om förut
Statsutskottets Utlåtande N;o 81.
13
begagnade exemplet bibehölles, annuiteten komma att utgöra 826 kronor
i stället för 960 kronor, men utgå med detta belopp från och med 6:te
till och med 25:te året samt för det sista eller 26:te året utgöra 336
kronor 88 öre.
På grund af det anförda hade statskontoret, med tillkännagifvande
att styrelsernas förslag om anvisning af medel för odlingslånefondens
behof under nästkommande femårsperiod icke föranledt erinran från
statskontorets sida, beträffande frågan om lånevilkoren hemstält, att
den sökta lindringen måtte beviljas i form af dels räntans nedsättande
från nominelt 4 till nominelt 3,6 procent och dels annuitetens bestämmande
till sju procent såväl å lån, som från odlingslånefonden hädanefter
beviljades, som å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas
fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag
icke meddelats.
Slutligen både tillfälle äfven lemnats fullmägtige i riksgäldskontoret
att i ärendet afgifva yttrande; och hade fullmägtige uti den 10 sistlidne
februari afgifvet utlåtande anfört:
Till en början ville fullmägtige tillkännagifva, att fullmägtige ur
riksgäldskontorets synpunkt icke hade något att erinra deremot att, på
samma vilkor som senast för åren 1894—1898 blifvit föreskrifna, jemväl
under nästkommande femårsperiod från riksgäldskontoret till statskontoret
öfverlemnades det belopp, som för hvarje år erfordrades till
fyllande af odlingslånefondens medelsbehof intill högst en million kronor.
Då enligt förenämnda vilkor, i hvilka ändring icke blifvit ifrågasatt,
riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift,
som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för kontoret
förorsakades, måste gifvetvis den räntefot, efter hvilken denna godtgörelse
till kontoret utginge, vara i viss mån bestämmande för ränteberäkningen
å de från fonden utlemnade lån. Vid bestämmande af
denna räntegodtgörelse hade fullmägtige haft att taga i betraktande dels
det pris, till hvilket de för anskaffande af dessa medel afyttrade obligationer
kunnat försäljas, dels ock det förhållande att riksgäldskontoret,
som måste hafva medlen tillgängliga, så snart de kunde från kontoret
reqvireras, i regeln fått vidkännas ränteförlust, enär de anvisade fyllnadsbeloppen
först längre tid derefter af statskontoret lyftats.
Beträffande de belopp, som redan blifvit till fonden förskjutna,
kunde fullmägtige gifvetvis icke vara i tillfälle att hädanefter tillgodoräkna
riksgäldskontoret mindre godtgörelse än efter den ränta, som
med afseende å kostnaden för dessa medels anskaffande blifvit i särskilda
fall bestämd. Hvad åter anginge de medel, som framdeles komme
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
att till fonden öfverlemnas, hade fullmägtige, hvilka såsom hittills
skulle låta sig angeläget vara att fonden icke betungades med högre
ränteutgifter, än som motsvarades af de riksgäldskontor genom medlens
tillhandahållande förorsakade kostnader, anledning antaga, att ifrågavarande
godtgörelse för framtiden skulle kunna bestämmas efter något
lägre räntesats än förut kunnat ske; och såsom förhållandena nu gestaltade
sig, syntes riksgäldskontorets upplåningskostnader kunna täckas
med en ränta af 3,6 procent, beräknad från och med de tider, medlen
kunde varda till statskontoret öfverlemnade.
För egen del har departementschefen yttrat följande:
»De skäl, som föranledde bildandet af ifrågavarande fond, torde
fortfarande böra tillerkännas full giltighet. För ärendets bedömande
torde det vara af vigt att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess
bildande af lånesökande begagnad. Af från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lenmade uppgifter i detta hänseende visar det sig att, efter
frånräknande af de lånesummor, som väl beviljats men sedermera, till
följd deraf att företag ej kommit till stånd, icke utbetalats, från odlingslånefonden
utgått låneunderstöd till nedannämnda belopp under följande
år:
* år 1884 ............................................... kronor 115,400: —
» 1885 .............................................. » 911,100: —
» 1886 .............................................. » 829,730: —
» 1887 .............................................. » 822,955: —
» 1888 ................................................ » 686,300: —
» 1889 ............................................... » 565,100: —
» 1890 ............................................... » 309,460: —
» 1891 .............................................. » 654,500: —
» 1892 ............................................» 637,100: —
» 1893 ............................................... » 896,170: —
» 1894 ............................................... » 451,800: —
» 1895 ............................................... » 385,040: —
» 1896 ............................................. » 527,400: —
» 1897 .................................... » 281,330: —
Ehuru fondens årliga belopp sålunda icke under något år till fullo
tagits A anspråk, anser jag dock skäl icke förefinnas att nu ifrågasätta
någon nedsättning i det belopp, som hittills årligen varit till fonden
anvisadt, särskildt med hänsyn dertill, att genom den nedsättning af
räntan och annuiteten å odlingslån, som jag ämnar föreslå, fonden torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o dl.
16
komma att anlitas i högre grad än livad under de senare åren varit
fallet. Jag anser mig sålunda böra tillstyrka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och landtbruksstyrelsens hemställan om aflåtande af
proposition till Riksdagen angående anvisande af medel till fonden för
ytterligare fem år med en million kronor årligen. Hvad derefter angår
vilkoren för lån från ifrågavarande fond, anser jag mig på de af statskontoret
andragna skäl icke kunna förorda den af hushållningssällskapens
ombud gjorda framställningen om tre års räntefrihet å nämnda
lån. Deremot finner jag, i betraktande af hvad statskontoret anfört till
stöd för sin hemställan om nedsättning af räntan och annuiteten å
odlingslån äfvensom af hvad fullmägtige i riksgäldskontor derutinnan
upplyst, hinder icke böra möta att å lån, som från odlingslånefouden
hädanefter beviljas, äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående
hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken
utslag icke meddelats, bestämma räntan till 3,6 procent och annuiteten
till 7 procent. I öfrigt anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i
de vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla för lån från
ifrågavarande fond; men jag tror det vara lämpligt att, för bättre öfversigts
skull, samtliga vilkor och bestämmelser sammanföras i den kungörelse,
som framdeles torde komma att i ämnet utfärdas.»
Med hänsyn till den vigtiga uppgift för utveckling af vårt lands
naturliga hjelpkällor, som odlingslånefonden har att tillgodose, anser sig
utskottet hafva fullgiltiga skäl tillstyrka, att medel för ifrågavarande
ändamål jemväl för nästkommande femårsperiod ställas till Kongl. Maj:ts
förfogande. Den omständigheten att fonden under de senaste åren icke
anlitats i så stor utsträckning, som under den första tiden efter dess
bildande varit fallet, synes utskottet icke böra för nu förestående period
påkalla nedsättning i det årsbelopp, som hittills varit till densamma
anvisadt, men gifver deremot anledning att taga under öfvervägande,
i hvad mån någon lindring i vilkoren för de lån, som från fonden utlemnas,
lämpligen kan till befordrande af dess ändamål medgifvas.
I sådant syfte har af enskilda motionärer förslagits, bland annat.,
att å dessa lån skulle beviljas fullständig räntefrihet under de första
fem åren. Under nämnda tid, efter hvars förlopp det med odlingslånet
afsedda företaget väl får anses i allmänhet vara fullbordadt, åtnjuter
låntagaren enligt nu gällande bestämmelser anstånd med räntans erläggande
äfvensom frihet från afbetalning å lånet, och man har sålunda
redan nu sörjt derför, att låntagaren icke förr, än jordförbättringen
blifvit vunnen, betungas med utgifter för odlingslånet. Vid sådant för
-
16 Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
hållande får motionärernas ifrågavarande förslag betraktas endast från
den synpunkten, att dermed afses nedsättning i den effektiva ränta,
hvarmed odlingslånet löper. En räntenedsättning i denna form anser
utskottet dock: vara mindre lämplig ej minst af det skäl att, på sätt
statskontoret uti dess i statsrådsprotokollet återgifna utlåtande anfört,
ett sådant eftergifvande af räntan för vissa år lätteligen efter någon
tids förlopp faller i glömska eller åtminstone till värdet underskattas.
Derjemte må märkas, att den föreslagna räntefriheten skulle i en högst
väsentlig grad nedbringa den effektiva räntan å ifrågavarande lån.
Denna ränta, som för närvarande — under förutsättning att hela lånebeloppet
lyftes på eu gång — utgör 3,88 procent, skulle nemligen vid
genomförande af motionärernas omförmälda förslag komma att ej oväsentligt
understiga 3 procent. En så betydlig räntenedsättning synes
ingalunda vara välbetänkt och skulle kunna medföra olägenheter genom
att framkalla företag, hvilkas ekonomiska bärighet icke blifvit med tillräcklig
omsigt beräknad.
Utskottet, som af ofvan angifna skäl icke kan biträda motionärernas
förslag om viss tids räntefrihet å odlingslån, har deremot funnit
den i statsrådsprotokollet förebragta utredningen gifva tillräckligt stöd
för beredande af den lindring i vilkoren för nämnda lån, hvarom Kongl.
Maj:t gjort framställning. Genom den af Kong]. Maj:t föreslagna räntenedsättningen
komme den effektiva räntan å ifrågavarande lån att nedbringas
från 3,88 procent till 3,51 procent. På sätt statskontoret antyda
skulle en så stor nedsättning af räntan icke kunna utan förlust
för odlingslånefonden medgifvas, derest icke denna fond egde egna
tillgångar till ej obetydliga belopp. Till den enligt beslut af 1883 års
Riksdag bildade odlingslånefonden ingå nemligen jemväl annuiteter å
lån, utlemnade från den s. k. äldre odlingslånefonden, hvilken tillkommit
uteslutande genom anslag af statsmedel. Enligt hvad utskottet
inhemtat, har sålunda under åren 1884—1897 från den äldre odlingslånefonden
till den nya öfverförts annuiteter till ett sammanlagdt belopp
af 2,317,854 kronor 14 öre. Vid slutet af år 1897 utgjorde behållningen
hos den äldre odlingslånefonden (oberäknad! vissa räntor, med hvilkas
erläggande anstånd beviljats) ........................................... kr. 2,480,659: 06
och hos nya odlingslånefonden ........................................ » 7,125,221: 21
kr. 9,605,880: 27
Afräknas härifrån skulden till riksgäldskontor^ för
den derifrån erhållna försträckning ........................ » 4,542,067: 15
återstår nettobehållning .................................................... kr. 5,063,813: 12
Statsutskottets Utlåtande N:o SI.
17
Under år 1897 utgjorde ränteinkomsten å lån, utlemnade
från äldre odlingslånefonden .............................................. kr. 105,346: 60
» nya i> ............................................... i> 169,666: 15
kr. 275,012: 75
Afräknas härifrån ränta å försträckniugen från
riksgäldskontor, nemligen
efter 4 % å kr. 3,056,764: 32 ............ kr. 122,270: 57
» 3% % » » 1,485,302: 83 ............ » 55,698^ 86 kr. 177,969: 43
återstår netto ränteinkomst...................................................... kr. 97,043: 32
Det är genom anlitande af dessa öfverskottsmedel, som fonden kan
blifva i tillfälle att utlemna lån till så låg ränta, som nu af Kongl.
Maj:t ifrågasatts; men den sålunda föreslagna räntefoten torde ock
vara den lägsta, som under närvarande förhållanden kan ifrågakomma,
utan att fondens förmåga att fullgöra sina förbindelser äfventyras.
I sammanhang med denna räntenedsättning kan ock utan synnerlig
förlängning af lånens slutbetalningstid annuiteten minskas från 8
till 7 procent. Att, på sätt af herr Nordström föreslagits, nedsätta
annuiteten ända till 6 procent anser sig utskottet deremot icke kunna
tillstyrka, då den afsevärda utsträckning af lånens amorteringstid, som
derigenom skulle föranledas, måste utöfva ett menligt inflytande på
inteckningshafvarnes rätt. Den särskilda förmånsrätt, staten för odlingslånen
tillagt sig framför öfriga fordringsegare, har icke utan skäl framkallat
betänkligheter, och enligt utskottets mening bör det vara statens
pligt att noga tillse, att icke annans rätt derigenom lider intrång.
Hvad angår motionärernas förslag om nedsättning i räntan jemväl
å de odlingslån, som redan blifvit å vederbörande hemman fördelade
och i jordeboken antecknade, hafva framställningar i detta syfte äfven
vid föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, men
icke funnits böra till någon åtgärd föranleda. De betydande svårigheter
och kostnader, som, enligt hvad af vederbörande embetsverk
blifvit påvisadt, skulle vara förenade med en sådan förändring, torde i
och för sig böra utgöra hinder för dess genomförande. Det synes ock
utskottet vara olämpligt att utan trängande behof vidtaga rubbning i
en gång träffade aftal, och något sådant behof lärer icke kunna anses
föreligga, då deltagare i förevarande lån enligt gällande författning äro
berättigade att efter uppsägning inbetala sina andelar deruti.
Bih till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
Då motionärerna vidare föreslagit, att lån ur fonden skulle kunna,
i fråga om såväl odlad som icke odlad mark, beviljas till belopp, motsvarande
hela den beräknade kostnaden för företaget, endast med den
inskränkning att lånet icke finge öfverstiga tre fjerdedelar af den uppskattade
jordförbättringens värde, åsyftas härmed en utsträckning af
fondens användning, som synes utskottet innefatta stora betänkligheter.
1 den skrifvelse, hvaruti 1883 års Riksdag till Kongl. Maj:t anmälde
sitt beslut om odlingslånefondens bildande, yttrade Riksdagen, bland
annat, att nödig hänsyn till inteckningshafvarens säkerhet syntes påkalla,
att lånebeloppet inskränktes till vattenaflednings- och afdikningskostnaden.
Då nemligen i följd häraf jordegaren hade skyldighet att
sjelf bekosta odlingsarbetet, måste det antagas, att hemmanets värde
skulle ökas med ett belopp vida större än det, för hvilket staten betingade
sig förmånsrätt. Då vidare Riksdagen år 1895 medgaf, att lån
från fonden finge beviljas jemväl till sådana vattenafledningsföretag,
som afsåge förbättring af förut odlad åker eller äng eller vinnande af
ny äng, hade Riksdagen, såsom framgår af dess i ämnet aflåtna skrifvelse,
fortfarande sin uppmärksamhet fäst derpå, att den jordförbättring,
som genom företaget vunnes, skulle fullt uppväga den nya skuldbörda,
som genom odlingslånet lades på jorden och enligt lag skötes framför
derå möjligen förut hvilaude inteckningar; och det är till vårdande af
inteckningshafvarens intresse, som beträffande lån till nu nämnda företag
blifvit stadgadt, att den uppskattade jordförbättringens värde skall
uppgå till dubbla beloppet af låneunderstödet. Utskottet, som anser
det vara af stor vigt, att de grundsatser, som till skyddande af inteckningshafvarens
rätt sålunda gjorts gällande, fortfarande vidhållas, kan
på grund häraf icke tillstyrka en förändring i det af motionärerna angifna
syfte.
Hvad slutligen beträffar herr Nordströms förslag om utarbetande
af ny författning, upptagande alla gällande bestämmelser rörande odlingslånefonden,
vill utskottet påpeka, att, enligt hvad af ofvan anförda statsrådsprotokoll
inhemtas, departementschefen stält i utsigt, att kungörelse
af det innehåll, motionären angifvit, skulle utfärdas; och lärer med anledning
häraf detta herr Nordströms förslag icke böra påkalla någon
Riksdagens åtgärd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 81.
19
att Riksdagen, med afslag å herrar Fagerholms
och Nordströms ifrågavarande motioner, må bifalla
Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.
Stockholm den 29 april 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Herr K. E. Bohnstedt har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ofvan omförmälda ärendes behandling inom utskottet:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.