Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld.

1898-05-03 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:84, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

1

N:o 84.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående

upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående

helgonskyld.

(I. A.)

1 en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 53) af den 31 december

1897 har Kongl. Maj:t, med åberopande af bilagdt utdrag af protokoll

öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld

skulle från och med år 1900 upphöra att utgå;

2 :o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt

belopp enligt faststäld lönereglering inginge i presterskapets aflöning,

godtgörelse skulle presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond,

men i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt

3: o) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det skulle

åligga församlingarna att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa

för den minskning i aflöningsförmåner, som uppstode genom helgonskyldens

upphörande.

Af förberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom, sedan inom

Riksdagen förslag väckts, dels att den inom Lunds stift och Halland

utgående helgonskylden måtte, der den icke ingått i presterskapets aflöning,

helt och hållet upphöra att utgå, dels ock om föranstaltande af

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 45 Käft. (N:is 84, 85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Helgonilcyldent

ursprung

m. fn.

en utredning i samma syfte, Riksdagen uti skrifvelse den 6 maj 1891,

med anförande, att, då de uråldriga skatteförhållandena inom vårt land,

såvidt möjligt, borde ordnas, frågan om upphörande af den inom ofvanniimnda

landsdelar utgående helgonskylden icke borde undanskjutas,

att ett afskaffande af ifrågavarande, i äldre tider till presterskapets och

klockares aflöning utgående, men sedermera äfven till andra med dess

ursprungliga bestämmelse jemförliga ändamål anvisade skatt visserligen

icke kunde ega rum utan att måhända i dess ställe'' andra afgifter pålades,

men att denna fråga i allt fall syntes kräfva en i antydda syfte

verkstäld utredning, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa eu

utredning, om och under hvilka vilkor den i Lunds stift och Halland

utgående helgonskylden kunde upphöra att utgå, samt derefter hos

Riksdagen göra den framställning i ämnet, hvartill förhållandena kunde

befinnas föranleda.

I anledning häraf hade Kongl. Maj:t genom remiss den 5 juni

1891 anbefalt kammarkollegium att i detta ärende, efter vederbörandes

hörande, inkomma med utlåtande. Kammarkollegium hade satt vederbörande

kyrkoförsamlingar samt öfriga, hvilkas rätt kunde anses vara

af frågan beroende, i tillfälle att deruti sig yttra, ehuru endast en del

häraf sig begagnat, äfvensom infordrat utlåtanden af domkapitlen i Lund

och Göteborg samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads,

Malmöhus, Blekinge och Hallands län, hvilka senare embetsmyndigheter

jemväl öfverlemnat åtskilliga uppgifter angående helgonskylden i de

särskilda församlingarna m. m. äfvensom yttranden, afgifna af en del

länsmän och kronofogdar. För resultatet af den utredning, som sålunda

åvägabragts, hade departementschefen med ledning af kammarkollegii

den 29 november 1895 afgifna utlåtande redogjort på följande sätt.

Redan under katolska tiden hade helgonskyld (helneskyld) utgått till

såväl prester som degner (klockare) i Skåne, Halland och Blekinge; ett

af erkebiskop Birger år 1503 utfärdadt bref innehölle i detta afseende att,

sedan kyrkoherden i Arrie Morten Boesön tillkännagifvit, det några hans

socknemän icke velat gifva honom den rätta »sognerente», å satt landemöde

i Lund, effter de gamle danne mänds sigelse, som tillforne hafde

wasrit i dom och rette i samme sag för Arche-Bisp Tue och Arche-Bisp

Jens», afsagts följande, af erkebiskopen i Lunds domkapitel faststälda dom,

»att hvar 2 hedske waar siddendis med adskild disk och dug, och hafde

skild ager och eng, huus och grund, och huer weed sin jord och adskillige

ager åt plöije och erie, och adskillige enge åt slaa och bruge, huer effter sin

willie, och sig till nytte, de skulle giöre och gifwe deris sognepraester och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

3

degne tho hellueskylder, och som de ere fieere åt läge doris sogneredsell

till dennem, saa bör dem och åt giöre blende helneskylder redsoll igien.

Desligeste ochsaa giörende bönder tuende helneskylder, som haffwe tuende

gaarder under sig och bruger ager och eng; och gitwer till jorddrotteu

tuende landgilder; men hnor 2 bönder sidde, i een gaard och den ene

laaner den andre nogen ager eller eng for willie eller wenskabs skyld;

de giöre icke liden een helnedsskyld.» I den efter reformationen utfärdade

danska kyrkoordinantien af den 14 juni 1539 hade prester och klockare

tillförsäkrats att fortfarande få uppbära hvad de i biskoparnes tider

åtnjutit, således äfven helgonskylden, hvilken enligt eu förordning af den

1 oktober samma år skulle utgå till klockare i Skåne med 2 skäppor

af hvarje »soguemand»; och hade uti den med anledning af Fredrik II:s

bref den 11 augusti 1569 upprättade så kallade Lunds stifts landebok

för de flesta socknar i Skåne, Halland och Blekinge under rubrik: »reditus

pastoris» och »reditus mditui» upptagits bland annat den pimsten och

klockaren tillkommande helgonskyld antingen med eu summa för socknen

i dess helhet eller med det belopp, som utgått från hvarje helgonskyldspligtig

egendom (gaard, mand, någon gång qvarn eller fästa) inom

socknen.

Vid föreningen med Sverige hade prester och klockare i förenämnda

landskap blifvit ej allenast genom fredsfördragen utan äfven genom

Malmö recess och särskilda resolutioner tillförsäkrade att fortfarande få

uppbära sina gamla inkomster, deribland således äfven helgonskylden;

och hade denna rättighet sedermera vid .upprepade tillfällen blifvit bekräftad.

Så innehölle 8 och 15 punkterna af kong], förordningen den

16 oktober 1723 angående skånska presterskapets uppbörd af deras

åhörare, hvilken blifvit stadfästad i presterskapets privilegier af samma

dag, att presterskap och klockare finge bibehålla helgonskylden i de

socknar, hvarest densamma bevisligen af ålder utgått samt ej blifvit

afskaffad; och i Kong!. Maj:ts stadfästelse den 9 juni 1747 på den emellan

presterskapet och allmogen i Blekinge träffade förening om presträttigheterna

hade stadgats dels i 11 punkten, att de socknar, hvilka förut

utgjort helgonskyld till presterskapet, fortfarande skulle erlägga densamma,

dock efter skedd öfverenskommelse mot befrielse från deltagande

i prestgårdsbyggnad, dels i 13 punkten, att, då klockarne hade i uppdrag

att jemte det de förrättade klockareembetet jemväl undervisa ungdomeD,

den så kallade helgonskylden fortfarande skulle utgå i de församlingar,

der sådan från gamla tider blifvit till dem erlagd, hvaremot i

de socknar, der någon helgonskyld icke erlades, i stället skulle utgöras

s. 4 Kontrollera mot PDF

Klockarehelgonsky

Idens

öfverförande

till städsskolorna.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

den så kallade klockareskäppan af hvart hemman, litet eller stort, efter

numren.

Den till presterskapet anslagna helgonskylden syntes hafva blifvit

redan tidigt afskaffad i många församlingar, men utgjordes i åtskilliga

ännu vid den tid, då genom förordningen den 11 juli 1862 en allmän

reglering af presterskapets löner påbjöds. 1 sagda förordning nämndes

helgoskylden ej särskild!, men hade meningen tydligen varit, att densamma

skulle, för den tid löneregleringarna blefve gällande, jemte

tionden och öfriga. jorden åliggande utskylder till presterskapet, utbytas

mot andra afgifter, fördelade efter de i nämnda förordning för sistberörda

utskylder angilna grunder.

Den klockaren tillkommande helgonskyld hade af honom uppburits

ej allenast för hans verksamhet till kyrkotjenstens, särskild! kyrkosångens

upprätthållande, utan äfven för den undervisning, han hade till åliggande

att lemna socknens barn. Redan tidigt hade emellertid åtskilliga klockaresysslor

jemte dermed förenade inkomster blifvit disponerade för stadsskolornas

behof; så stadgades i kyrkoordinantien af år 1539. att de landtsocknar,

som läge nära köpstäderna, skulle taga sig »sognedegner» af

skolorna och låta dem till hjelp vid studierna få uppbära den vanliga

räntan, deribland helgonskylden, och i bref den 24 mars 1568, att, då

mångenstädes uti Skåne socknemännen uti socknar närmare städerna

icke ville hafva »degner» af skolorna, såsom ordinantien utvisade, utan

sjelfve togo till degner hvilka de behagade, somliga alldeles olärde och

oduglige att undervisa socknens ungdom i deras barnalärdom och att

göra vederbörlig tjenst i kyrkan, så skulle, när de »landsdegner», som

befunnes i någon socken, belägen 2 mil nära städerna, doge eller på

annat sätt komme från socknarne, ditsändas personer från skolorna i

närmaste städer, att superintendent och skolmästare borde hafva inseende

deröfver, att i socknarne tillsattes personer, som vore så lärde och förståndige,

att de kunde göra den tjenst, som ålåge en degn, samt undervisa

ungdomen, och att socknemännen skulle till dessa personer utgöra

den årliga ränta, som tillkomme en degn efter ordinantien. Detta tillvägagångssätt

hade dock haft den olägenhet med sig, att ej endast

lärjungarne i skolorna blifvit försummade utan äfven församlingarna

kommit i saknad af nödig betjening till sina hemmavarande barns undervisning,

hvarför den förändring snart vidtagits, att skolorna i stället

för att utskicka sina disciplar till socknarne, vanligen låtit förrätta

klockaretjensten genom särskilda substituter, hvilka erhållit en del af

klockarelönen, hvaremot återstoden, särskild! helgonskylden, tillfallit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

skolorna och af dom användts dels till aflöning åt lärare, dels till understöd

åt disciplar.

För klockarne, som, äfven efter föreningen med Sverige, jemte

tjenst i kyrkan fortfarande hade att ombesörja barnundervisningen i församlingen,

hade helgonskylden utgjort en ganska väsentlig de! af deras

inkomst. Från de församlingar, hvilkas klockaresysslor disponerats för

stadsskolornas behof, hade denna utskyld liksom under danska tiden,

helt eller delvis, till skolorna, hvilka vanligen ombesörjde klockaretjenstens

uppehållande genom af dem särskildt aflönade substituter, men

hade det snart blifvit regel, att nämnda församlingar sjelfva i vanlig

ordning, utan att skolorna hade något att dermed skaffa, tillsatte klockare,

hvilka, ehuru i viss mån fortfarande betraktade såsom substituter under

skolorna, fått sig tillerkänd en bestämd del af klockarelönen, då återstoden,

vanligen helgonskylden, af församlingarna utgjordes såsom understöd

åt stadsskolorna.

Genom § 63 i resolutionen på städernas allmänna besvär den 12

april 1739 hade förordnats, att, då de klockare, som bodde närmast

städerna, måste lemna hela helgonskylden till skolorna, men de från

städerna aflägsnare boende åtnjöte densamma oafkortad, landshöfdingarne

i Skåne och konsistorium skulle med vissa deputerade af alla fyra

stånden sammanträda i orten och, sedan vederbörande blifvit hörde,

åtminstone inom 1739 års slut till Kongl. Maj:t inkomma med projekt,

huru till en jemnlikhets erhållande mellan klockarne uti spanmålsleveransen,

det qvantum, som vore anslaget skolorna in natura, kunde indelas

proportionaliter på samtliga klockarne i Skåne, på det såväl den

ene som den andre måtte hafva sitt uppehälle. Den så kallade jemkningskommissionen

hade den 11 mars 1740 afgifvit betänkande angående

nämnda förrättning, men den 27 april 1742 hade Kongl. Maj:t

beslutit, att, då en dylik jemkning icke kunde verkställas utan att någon

lede i sin rätt, helgonskylden skulle ställas på gammal fot, som den

varit före år 1719 och af ålder. Helgonskylden hade sålunda fortfarande

uppburits från en del socknar till hufvudsaklig del af stadsskolorna.

» , 1 • ■'' *■’ ■ ’ •: • t‘ ■ • • ‘ t ■. '' '' • •'' -f.

Sedan fråga väckts om inrättande af ett gymnasium i Lunds stift,

samt domkapitlet i Lund, som fått i uppdrag att utreda, huruvida och

till hvilket belopp klockarnes spanmålslöner skulle kunna användas såsom

en fond för ett dylikt gymnasium, föreslagit, att för ändamålet

skulle disponeras, utom hvad förut till skolorna anslagits, ytterligare

1,047 tunnor korn af helgonskylden, deraf 509 tunnor från Malmöhus

Klockarehel*

gonskyldens

återförande

till landsförsamlingarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

län, 479 tunnor från Kristianstads län och 59 tunnor från Blekinge län,

hade detta förslag blifvit gilladt af Kongl. Magt genom bref den 9

december 1836, som tillika anbefalt upprättandet af en katedralskola i

Lundmen sedan åtskilliga församlingar och innehafvare af patronatsrätt

häremot erinrat, att församlingarna borde bibehållas vid denna helgonskyld,

hvilken vore erforderlig dels till klockarnes aflöning, dels till

sockenskolornas behof, och Rikets Ständer medgifvit, att, med afseende

på den stora vigten af folkskoleväsendets förbättring, de församlingar,

som ville använda helgonskylden till folkundervisningens främjande,

finge återbekomma densamma, så hade Kongl. Magt genom bref den

27 juli 1840 förordnat, att de församlingar, af hvilkas helgonskyld skorn

påräknats bidrag till katedralskolan i Lund, borde, såvidt de förbunde

sig att uteslutande till folkundervisningens främjande inom församlingarna

använda förutnämnda bidrag af ifrågavarande spanmål, bibehållas

vid oqvald besittning af detsamma, till följd hvaraf denna till

indragning ifrågasatta del af helgonskylden på åtskilliga ställen fått åt

klockarne bibehållas mot deltagande i undervisningen i folkskolorna,

men på andra ställen anslagits till folkundervisningen.

De inom 2 mil från städerna belägna församlingar, från hvilka

helgonskyld sedan gammalt utgått till vissa stadsskolor inom Lunds

stift och Halland, hade nu önskat, att jemväl denna helgonskyld skulle

återställas till deras disposition, och uti skrifvelse den 19 juli 1854 hade

Rikets då församlade Ständer anmält, att de för sin del beslutat, det

berörda helgonskyld borde från skolorna skiljas och till församlingarna

återgå, med förbindelse för dessa att, angående helgonskyldens framtida

användande, till vederbörande konsistorier afgifva förslag, hvilka derefter

borde af dessa, jemte eget yttrande, till Kongl. Maj:ts pröfning

insändas.

Sedan från församlingarna inkommit förslag till användande af

denna helgonskyld, som inom Lunds stift utgjorde 25 tunnor 18 kappar

råg, 1,323 tunnor 6 H kappar korn, 6 kappar rågmjöl, 6 kappar kornmjöl,

3 Lti smör och 1 riksdaler 42 skillingar i penningar, samt uti

Halland 96 tunnor 8 f- kappar korn och 5 tunnor 8 kappar hafre, hade

Kongl. Maj:t genom bref den 17 september 1856 och den 26 februari

1858 meddelat bestämmelser om det sätt, hvarpå nämnda helgonskyld

i de olika församlingarna skulle användas till deras egna behof i öfverensstämmelse

med det ursprungliga ändamålet, nemligen dels till klockaren,

stundom med skyldighet för honom att deltaga i barnundervisningen

eller blifva organist, dels till organisten, dels ock till undervisningsväsendet,

antingen utan särskild disposition eller för bestämdt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

7

ändamål såsom skollärares aflöning, anskaffande af skolmateriel m. m.,

hvarjemte föreskrifvits, att i de fall, der beslut endast tillsvidare fattats

om helgonskyldens användande, de nya beslut, som kunde ifrågakomma,

skulle underställas Kongl. Maj:ts pröfning, hvilket dock ej syntes hafva

skett, äfvensom, beträffande sättet för helgonskyldens utgörande, att

lösen för den till församlingarna återgående helgonskylden skulle, såvida

icke vederbörande derutinnan särskildt öfverenskomme, jemlikt stadgandet

i kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors

och kronotiondes utgörande utgå efter medelmarkegångspris.

Med förmälan att genom förberörda åtgärder de församlingar, från

hvilka helgonskyld utginge, visserligen blifvit så till vida likstälda, att

klockarehelgonskylden inom dem alla finge användas för sin ursprungliga

bestämmelse, men att, i afseende på dispositionen inom den sålunda bestämda

gränsen, för de församlingar, från hvilka helgonskylden varit till

stadsskolorna anvisad, en möjlighet blifvit beredd att med inkomsten deraf

kunna minska bidragen till folkskolan, samt att de öfriga församlingarna

nu äfven önskade komma i åtnjutande af denna förmån, hade Riksdagen

uti skrifvelse den 24 maj 1875 hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes taga

i öfvervägande, om och i hvilken mån vederbörande församlingar kunde

medgifvas rättighet att sjelfva förfoga öfver den helgonskyld, som af

församlingarna utginge till klockarne, med vilkor dock att denna afgift

skulle användas för det med densamma ursprungligen afsedda ändamål,

kyrkotjenstens uppehållande och barnens undervisning, äfvensom att

Kongl. Maj:t måtte tillse, om och huruvida i de församlingar, der ett

sådant förfogande öfver helgonskylden kunde komma att föranleda

minskning i klockarens lön, pastoratet i dess helhet måtte kunna tillförbindas

att efter samma grund emellan församlingarna, hvarefter helgdnskylden

från början utgått, ersätta denna förlust till de klockare, hvilka

redan erhållit fullmagt å tjensten vid den tid, då beslut i fråga om

dispositionsrätten öfver helgonskylden på föreslaget sätt kunde komma

att träda i verksamhet.

Sedan vederbörande blifvit hörde öfver berörda framställning, hade

Kongl. Maj:t vid 1878 års riksdag uti nådig proposition angående förändrade

bestämmelser för klockarnes aflöning föreslagit, att i församlingar,

der lönereglering i enlighet med föreslagna grunder blifvit verkstäld

och begynt tillämpas, församlingarna skulle ega att, derest enligt dittills

gällande bestämmelser klockaren uppburit helgonskyld, använda denna

till kyrkotjenstens uppehållande och folkundervisningens behof.

Denna proposition hade ej af Riksdagen bifallits, men år 1883

hade Riksdagen för sin del antagit ett förändradt förslag till ordnande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Huru och till

hvad belopp

helgonékylden

utgår m. m.

af klockarnes löneinkomster, ock hade, sedan kyrkomötet biträdt detsamma,

i öfverensstämmelse dermed utfärdats kungörelsen den 2 november

samma år af innehåll, bland annat, att hvarje kyrkoförsamling,

der klockarens löneförmåner icke redan blifvit ordnade i full öfverensstämmelse

med de i kungörelsen stadgade grunder, skulle före 1886 års

utgång å kyrkostämma verkställa sådan lönereglering, att, der helgonskyld

inginge bland klockarens löneförmåner, dervid finge, så framt icke

annorlunda beslutades, förblifva, dock att denna utskyld då skulle jemlikt

4 § omsättas och utgå i penningar, dervid till grund''för omsättningen

skulle läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen i länet för ''de tio

åren 1874—1883, samt att församling, hvars klockare enligt vidtagen

lönereglering icke vidare komme att åtnjuta helgonskyld, egde använda

denna till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten eller till folkundervisningens

behof.

Öfver klockarehelgonskylden, som numera vore anslagen endast till

församlingarnas egna ändamål, hade dessa således erhållit en i så måtto

fri dispositionsrätt, att de egde besluta om dess användande ej endast

till lön åt klockaren eller organisten utan äfven, sedan klockarens skyldighet

att deltaga i barnundervisningen nästan helt och hållet upphört, till

uppehållande af kyrkotjensten i öfrigt eller till folkundervisningens behof.

Deremot syntes man ej hafva åsyftat att genom ofvanberörda lagstiftningsåtgärder

gifva församlingarna lagligt berättigande att besluta

om helgonskyldens användande för andra ändamål än de ofvan angifna

eller om dess totala upphörande, utan hade de beslut, som i sådant syfte

fattats, blifvit, der besvär mot desamma anförts, af vederbörande myndigheter

upphäfda.

Denna inskränkning hade inom Riksdagen framkallat flera förslag

i syfte att få helgonskylden, som utgingo efter föråldrade grunder, helt

afskaffad, hvilka förslag jemväl i så måtto vunnit Riksdagens godkännande,

att Riksdagen uti den skrifvelse, som legat till grund för förevarande

undersökning, anhållit, att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning, om och under hvilka vilkor nämnda utskyld kunde upphöra

att utgå.

Såsom ofvan angifvits, upptog^ Lunds Stifts Landebok för de flesta

socknar i Skåne, Halland och Blekinge den såväl presten som klockaren

tillkommande helgonskyld antingen med en summa för socknen i dess

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 84.

9

helhet eller med det belopp, som skulle utgå från hvarje helgon sky ldepligtig

egendom inom socknen. För bestämmande af beloppet af den

från de särskilda socknarne utgående helgonskylden lemnade nämnda

landebok och för Skåne 1671 års jordrefningshandlingar ännu den hufvudsakliga

vägledningen i tvifvelaktiga fall. Fördelningen af helgonskylden

på de särskilda egendomarne inom socknen hade deremot undergått större

förändringar.

Redan genom resolutionen den 12 december 1693 på allmogens i

Oxie, Skytts och Vemmenhögs härad besvär hade Kongl. Maj:t föreskrifvit,

att helgonskylden skulle svara mot hemmanens storlek, så att icke lika

mycket finge utkräfvas af b som af ett helt hemman, och sedan biskop

Steuch å skolebetjenternas i Skåne vägnar klagat, hurusom deras löner

blifvit mycket förminskade derigenom, att helgonskylden icke såsom förut

erlades uti ett visst qvantum utan på grund af resolutionen den 12 december

1693 efter hemmanens storlek, samt kammarkollegium uti afgifvet

utlåtande anfört, att det öfverensstämde med förberörda resolution, att

presterskapet oafkortad! borde njuta så mycket, som de af ålder under

denna titel åtnjutit, hvadan sjelfva summan således borde blifva oförminskad

men fördelas så, att ett helt hemman komme att gifva mera än

ett hälft, ett hälft mera än ett fjerdedels och så proportionaliter, hade

Kongl. Maj:t genom bref den 18 februari 1698, efter kollega förslag,

uppdragit åt generalguvernören Wellingk att låta författa en viss proportionerad

fördelning hemmanen emellan, efter deras egor och storlek,

till utgörande af helgonskylden i de socknar, som af forna tider varit

underkastade denna utlaga.

Genom § 8 i kongl. förordningen den 16 oktober 1723 angående

skånska presterskapets uppbörd af deras åhörare hade likaledes föreskrifvits,

att vederbörande häradshöfding i allmogens närvaro skulle ransaka

angående helgonskylden och derefter afgifva sitt betänkande till landshöfdingen

i orten, uppå hvilkens framställning Kongl. Maj:t sedermera i

frågan ville sig utlåta. I anledning häraf hade åtskilliga socknar i Skåne

inkommit med ansökningar, att helgonskylden, som vore ojemn! fördelad

på hemmanen, måtte blifva rättad och jemkad dem emellan till en proportionerad

utgift, och hade Kongl. Maj:t i bref till dess befallningshafvande

i Kristianstads län den 16 juni 1729 förklarat, att i de socknar,

der helgonskyld med rätta borde utgå, grunden till dess fördelning borde

tagas af tiondesättningen. Sedan genom förutnämnda bref den 27 april

1742, som närmast afsett jemkning socknarna emellan af den till stadsskolorna

utgående helgonskylden, blifvit stadgadt, att nämnda utskyld

skulle återställas på gammal fot som den varit före år 1719 samt att

Bill. till Riksd. J’rot. 1898. 4 Sainl. / Afd. 45 Hälft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

hvarje försök till ändring eller jemkning deruti skulle vara förbjudet,

syntes emellertid den uppfattning åtminstone till en tid hafva gjort sig

gällande, att ej heller jemkning af helgonskylden inom socknarne vidare

finge ega rum, såsom bland annat framginge af Kongl. Maj:ts resolution

den 17 januari 1793 uppå en anhållan af allmogen i Luggude härad

om helgonskyldens fördelning mellan hemmanen efter deras storlek.

Beträffande sättet för utgörandet af helgonskylden, syntes andra

bestämmelser ej hafva meddelats än att, på sätt ofvan anförts, dels

genom brefvet den 17 september 1856 bestämts, att lösen för den från

stadsskolorna till församlingarna återgående helgonskylden skulle, såvida

icke vederbörande derutinnan annorlunda öfverenskomme, jemlikt stadgandet

i kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors

och kronotiondes utgörande, utgå efter medelmarkegångspris, dels genom

kungörelsen den 2 november 1883 angående allmänt ordnande af klockarnes

löneinkomster att, der helgonskyld vid ny lönereglering bibehölles

för klockare, densamma skulle omsättas och utgå i penningar, dervid

till grund för omsättningen skulle läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen

i länet för de tio åren 1874—1883.

Presterskapets helgonskyld utginge visserligen ännu såsom af gammalt

i en eller annan församling, der lönereglering på grund af förordningen

den 11 juli 1862 ej börjat tillämpas, men vid de löneregleringar,

som verkstälts på grund af nämnda förordning, syntes helgonskyld

i gammal form hafva bibehållits endast för kyrkoherden i Gammalstorps

och Ysane församlingars pastorat, hvilken, enligt resolution den 21 december

1868, utöfver öfriga honom tillerkända löneförmåner, fortfarande

egde uppbära helgonskylden, utgörande 106,2 kubikfot korn från Gammalstorps

och 76,17 kubikfot från Ysane socken. I öfriga församlingar åter,

der helgonskyld utgått till presterskapet, hade densamma vid nämnda

löneregleringar antingen helt afskaffats, såsom i Mjellby enligt resolution

den 15 december 1865 mot skyldighet för församlingen att öfvertaga

en del af byggnadsskyldigheten å prestgården, eller ock blifvit omsatt

och fördelad efter de i brefvet den 11 juli 1862 stadgade grunder, antingen

särskildt för sig (Östra Kjerstorp) eller tillsammans med tionden

och öfriga jorden åliggande utskylder till presterskapet.

Beträffande klockarehelgonskylden syntes densamma efter Lunds

stifts landebok och öfriga handlingar i äldre tider hafva utgjorts inom

flertalet församlingar i Skåne, Halland och Blekinge. I flera församlingar

hade emellertid denna utlaga efter hand upphört att erläggas, i

åtskilliga församlingar utan att upplysning lemnats af hvad anledning

eller genom hvilket beslut så skett, men vanligen på grund af beslut

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

11

å kyrkostämma i samband med lönereglering eller eljest, hvilka beslut

ej blifvit öfverklagade och af sådan anledning fått lända till efterrättelse;

hvarjemte helgonskylden i Balkåkra och Rebbelberga församlingar anslagits

till komministern derstädes och sedermera ingått i den för presterskapet

inom pastoratet verkstälda lönereglering. Enligt kammarkollegii

uppgift utginge klockarehelgonskyld numera från 394 församlingar. I

Kristianstads län utginge densamma i Engelholms stadsförsamling samt i

127 af länets 143 landsförsamlingar och erlades nämnda helgonskyld till

skolväsendet i 66 församlingar (i 36 endast delvis) med ett beräknadt värde

af 9,094 kronor 49 öre, till klockaren eller organisten i 94 församlingar (i 38

endast delvis) med ett beräknadt värde af 13,510 kronor 86 öre, jemte 3,3

hektoliter humle och 1 köräcka från öraby till Ystad, samt till kyrkotjensten

i öfrigt i 5 församlingar (i 2 endast delvis) med ett beräknadt värde af 574

kronor 74 öre. IMalmöhus län utginge klockarehelgonskyld i samtliga landsförsamlingar

utom 22. Densamma erlades till skolväsendet i 122 församlingar

(i 29 endast delvis) med ett beräknadt värde af 16,968 kronor 66 öre,

till klockaren eller organisten i 122 församlingar (i 31 endast delvis) med ett

beräknadt värde af 17,578 kronor 80 öre, samt till kyrkotjensten i öfrigt

1 8 församlingar (i 4 endast delvis) med ett beräknadt värde af 607

kronor 68 öre. 1 Hallands län utginge klockarehelgonskyld endast i 41

af länets 86 landsförsamlingar. Densamma erlades till skolväsendet i

13 församlingar (i en endast delvis) med ett beräknadt värde af 849

kronor 31 öre, till klockaren eller organisten i 27 församlingar (i en

endast delvis) med ett beräknadt värde af 3,235 kronor 83 öre samt

till kyrkotjensten i öfrigt i 2 församlingar med ett beräknadt värde af

206 kronor 50 öre. I Blekinge län utginge klockarehelgonskyld eller

klockareskäppa endast i 13 församlingar med ett beräknadt värde af

2,054 kronor 20 öre. Denna utskyld, som för närvarande utginge till

klockare eller organist, hade i 8 af dessa församlingar (Augerum, Edestad,

Förkärla, Hjortsberga, Listerby, Lösen, Thorhamn och Tjurkö)

betraktats uteslutande såsom klockareskäppa samt komme derför också

att upphöra så snart ny klockarelönereglering enligt kungörelsen den

2 november 1883 trädt i kraft. Ifrågavarande utlaga syntes deremot

hafva ansetts såsom helgonskyld ej allenast i Jemshög, hvarest enligt

bestämmelserna i resolutionen den 23 oktober 1868 angående lönereglering

för kyrkobetjeningen inom församlingen såsom lön åt klockaren

utgjordes, bland annat, af innehafvare utaf jordbruksfastigheter 72 kubikfot

4 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, med ett beräknadt

värde af 150 kronor 73 öre, utan äfven i Eringsboda, Mjellby, Mörrum

och Tving, inom hvilka fyra senare församlingar denna utlaga med ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

.12

Statsutskottets Utlåtande N.o 84.

beräknadt värde af 885 kronor 56 öre bibehållits vid ny lönereglering

enligt nämnda kungörelse och dervid anslagits i Tving till församlingens

förmån samt i de öfriga till klockaren.

Klockarehelgonskyld utginge således med tillsammans 63,663 kronor

16 öre, jemte 3,3 hektoliter humle och en köräcka från öraby till

Ystad, deraf erlägges till skolväsendet 26,912 kronor 46 öre, till klockare

eller organist 35,361 kronor 78 öre jemte ofvannämnda naturprestationer

och till kyrkotjensten i öfrigt 1,388 kronor 92 öre.

Vidare hade af handlingarna inhemtats:

att den till skolväsendet samt till »kyrkotjensten i öfrigt» anslagna

helgonskylden i några församlingar vore anvisad lön åt viss skollärare

eller åt den lägre kyrkobetjeningen (ringare, belgtrampare etc.), men i

regel inginge till församlingarnas skol- och kyrkokassor, vanligen utan

särskild disposition;

att i de församlingar, der helgonskyld nu utginge till klockare

eller organist, denna utlaga, såvidt ny lönereglering enligt kungörelsen

den 2 november 1883 egt rum och beslut dervid fattats om disposition

af helgonskylden, för framtiden anslagits i 66 församlingar (i 29 endast

delvis) med ett beräknadt värde af 8,868 kronor 61 öre till skolväsendet

eller kyrkotjensten i öfrigt, hvaremot helgonskylden i de återstående

församlingarna, med undantag endast för några få, som beslutat, att

nämnda utlaga ej skulle utgå, sedan ny reglering träd! i kraft, fortfarande

komme att tillfalla klockaren eller organisten;

att den helgonskyld, som nu erlades i Eljaröd och Ignaberga till

skolväsendet samt i Stora Råby och Bjellerup till belgtramparen med

ett beräknadt värde af tillsammans 167 kronor 62 öre, sedan ny reglering

trädt i kraft, skulle tillfalla klockaren;

att det helgonskyldsbelopp, som erlades från hvarje socken, i

medeltal utgjorde omkring 162 kronor, men vexlade betydligt med högst

487 kronor 25 öre från Reslöfs och lägst 12 kronor 13 öre från Vikens

socken;

att helgonskylden, som endast undantagsvis erlades från lägenheter,

syntes hvila på flertalet tiondeskyldiga hemman inom hvarje socken,

från hvilken denna utlaga utginge, och vore sålunda mera allmänt derifrån

fritagna endast prestgårdar, klockareboställen, annex- och mensalhemman,

enkesäten samt säterier;

att nämnda utlaga ofta såsom af gammalt utginge med visst lika

belopp af de flesta helgonskyldspligtiga egendomar inom socknen, men

i flera fall fördelats emellan socknens jordbruksfastigheter dels efter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 13

mantalet, det oförmedlade eller förmedlade, dels efter godheten, dervid

stundom tiondesättningen lagts till grund; och hade i senare tid helgonskylden

i åtskilliga församlingar blifvit utdebiterad på fyrk af de hemman,

som förut utgjort densamma, på fyrk af tiondeskyldiga fastigheter,

på fyrk af i mantal satt jord, på jordbruks- eller fastighetsfyrk, ja till

och med på allmän fyrk;

att i flera församlingar ovisshet syntes råda, med hvilket belopp

helgonskyld skulle utgå ej endast från socknen i dess helhet utan äfven

från hvarje särskild egendom derinom, i hvilket afseende beträffande

Örsjö socken den upplysning lemnats, att helgonskyld ej erlagts de

senare åren, enär hvarken i landskontoret eller hos kammarkollegium

någon längd kunnat erhållas, som utvisade, huru stort belopp af helgonskylden

hvarje särskildt hemman skulle utgöra;

att heigonskylden vanligen vore, såvidt uppgift derom lemnats,

bestämd i korn, stundom i råg, hafre, mjöl, malt, smör, humle, braxen,

ål, tobis eller penningar, hvarjemte ett hemman, på sätt ofvan angifvits,

i stället för helgonskyld, årligen utgjorde en köräcka från öraby till

Ystad;

att, der heigonskylden vore bestämd i persedlar, densamma i flera

fall utginge in natura, särskildt till klockare, som ej ingått på ny lönereglering,

men oftast i penningar antingen efter fixt pris eller efter

markegång (års- eller tioårig);

att, der heigonskylden löstes efter fixt pris, detsamma i allmänhet

utgjorde medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1874—1883,

efter hvilket pris de ofvan angifna värdena af helgonskyldsspanmålen

blifvit, der ej annorlunda xippgifvits, beräknade, men stundom 1883 års

medelmarkegångspris eller annat på öfverenskommelse beroende pris;

att, enligt lemnad uppgift, till helgonskyld jemväl skulle vara att

hänföra dels ett till storleken okändt spanmålsbelopp, som erlades från

Gammalstorps och Ysane församlingar till Karlshamns läroverk och löstes

med bestämdt pris, 3 kronor 69 öre i Gammalstorp och 2 kronor 23

öre i Ysane, dels ock 3 kronor 19 öre, som från Onsala församling

skulle utgå till Lunds domkyrka såsom vaxljusmedel.

Af afgifna yttranden framginge följande:

Af församlingarna hade Björka, Bonde, Efverlöfs, Engelholms,

Färlöfs, Störa Herrestads, Hishults, Ilstorps, Vestra Klagstorps, Knäreds,

Stora Köpinge, Skabersjö och Törringe församlingar motsatt sig samt

Bodarps, Hårslöfs'' och Träslöfs församlingar ej påyrkat helgonskyldens

afskaffande; Halmstads och Tosterups församlingar icke ansett önskligt,

att heigonskylden för närvarande afskrefves; Sällstorps församling ansett

Afgifna

yttranden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

skal ej föreligga att låta denna utlaga, som nu erlades efter jordbruksfyrk,

utgå af allmän fyrk; Södra Mellby och H vitaby församlingar uttalat

den önskan, att helgonskylden, som vid tillämpning af ny lönereglering

skulle utgå å jordbruksfyrk, redan nu måtte upphöra att utgå in natura

och i stället utdebiteras efter medelmarkegångspris; Blentarps, Järrestads,

Lindbergs, Söfde, Torpa, Veddige, Åhus, Södra Åkarps och Ås

församlingar ansett, att helgonskylden borde bibehållas men fördelas

efter andra angifna grunder; Borlunda och Skeglinge församlingar likaledes

ansett, att helgonskylden borde bibehållas, men fördelas, dock

först sedan nuvarande klockaren afgått. från sin tjenst, efter det fyrktal

Kongl. Maj:t med Riksdagen funne skäligt bestämma; Osterslöfs församling

föreslagit, att lindring skulle beredas de med helgonskyld betungade

hemmanen, utan att likväl yttra sig i hvad mån eller till hvilket belopp

detta borde ske.

öfriga församlingar, livilka yttrat sig i fråga om afskaffande af den

till presterskapet ej utgående helgonskylden, hade uttryckligen tillstyrkt

eller medgifvit detsamma eller ej haft något att deremot erinra, dervid

dock Andrarums, Billinge, Drengsereds, Eringsboda, Lilla Harrie, Okome,

Risekatslösa, Röstånga, Skummeslöfs, Spjutstorps, Stehags, Svensköps,

Tolånga, Tryde, Tvings, Vanstads och Vidtsköfle församlingar ansett,

att helgonskylden ej borde afskaffas under nuvarande klockares tjenstetid,

innan ny reglering för klockaren trädt i kraft eller så länge helgonskylden

vore till lön åt denne anslagen, Qviinge församling föreslagit,

att afskrifningen borde ske successivt, äfvensom Bosjöklosters, Brönnestads,

Gustafs och Söderhveddinge församlingar såsom vilkor för afskrifningen

uppstält, att ersättning för helgonskylden skulle utgå af statseller

allmänna medel; Örtofta, att denna utlaga på ett eller annat sätt

ersattes med ett i värde motsvarande belopp, samt Barsebäck, att förändrade

grunder stadgades för kommunalutskylders utgörande i den

rigtning att särskilt jordbruksfastighet i större utsträckning än nu vore

fallet komme att bidraga till nämnda utskylder; hvarjemte uttalats af

åtskilliga församlingar, att det belopp, som möjligen i helgonskyldens

ställe kunde erfordras för de ändamål, till hvilka densamma varit anslagen,

borde utdebiteras efter allmän fyrk eller liknande grund, samt

af andra församlingar, särskildt sådana, inom hvilka helgonskylden anslagits

till aflöning åt viss person, att för nämnda ändamål ett denna

utlaga eller viss del deraf motsvarande belopp fortfarande borde, åtminstone

under nuvarande löntagares tjenstetid, från församlingarna utgå,

uttaxeradt, såvidt bestämdt förslag derom framstälts i de af församlingarna

afgifna yttranden, vanligen efter allmän fyrk eller liknande grund, men

enligt förslag af Glemminge församling efter fyrk å helgonskyldspligtiga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

15

hemman; och hade Träno församling, der helgonskylden till klockaren

ntginge in natura, förklarat sig villig att derest klockaren ej vore nöjd med

kontant ersättning för helgonskylden, i stället inköpa erforderlig spanmål.

Af nuvarande helgonskyld stagare hade klockarne i Borlunda och

Skeglinge, Bosjökloster, Stora Köpinge, Mörrum, Näsum, Norra Rörum

och Hallaröd samt Vomb och Veberöd anhållit, att helgonskylden måtte

utgå såsom hittills, åtminstone under deras tjenstetid, klockaren i Näsum

under framhållande, att vid leverering in natura af helgonskylden ett

icke obetydligt öfvermål komme honom till del. Öfriga personer, i

hvilkas löneförmåner inginge så kallad klockarehelgonskyld och som i

ärendet sig yttrat, hade ej haft något, att erinra mot helgonskyldens

afskaffande i nuvarande form, om full ersättning på annat sätt bereddes

dem. Åtskillige kyrkoherdar, klockare och andre, hvilka enligt hittills

gällande bestämmelser varit från utgörande af helgonskyld fritagna, hade

uttalat den uppfattning, att det belopp, som kunde erfordras i helgonskyldens

ställe, ej borde på dem uttaxeras.

Sölfvesborgs stads- och landsförsamlingar hade anhållit, att stadens

eller läroverkets rätt till den helgonskyld af 18 tunnor 1 skäppa korn,

som tillkommit läroverket från Mjellby, Gammalstorps och Ysane socknar

i Blekinge län samt Ifvetofta socken i Kristianstads län, för framtiden

måtte bibehållas oförkränkt.

Sölvesborgs läroverks kollegium hade anfört, att, ehuru läroverket

numera, i anseende till lemnad ersättning för helgonskylden och förändrad

aflöningsstat, icke vore direkt beroende af denna utskyld, kollegium

likväl ansett sig böra, särskildt med hänsyn till frågan om läroverkets

indragning, söka häfda kommunens rätt till berörda, af ålder

åtnjutna bidrag till underlättande af de kostnader staden kunde nödgas

vidkännas för orduandet af sitt skolväsende i händelse af läroverkets indragning

eller ombildning.

Kollegium vid Karlshamns allmänna läroverk, med hvilket rektorsembetet

instämt, hade anfört, att läroverket hade en »inom kolumn specificerad

inkomst» af 53 kronor 54 öre, bestående af medel utgående

från landtkyrkorna inom Listers och Bräkne härad, hvaraf Gammalstorp

betalade 3 kronor 69 öre samt Ysane 2 kronor 23 öre. Dessa medel

uppbures af kontraktsprosten i Listers och Bräkne kontrakt och öfversändes

till läroverket samt bokfördes i skolräkenskaperna under titel:

»Karlshamns skolestats aflöning från landtkyrkorna i Listers och Bräkne

kontrakt.» Enligt kollegii förmenande utgjorde dessa medel emellertid

icke någon ersättning för helgonskyld utan hade sitt upphof i frivillig

öfverenskommelse, till stöd hvarför kollegium åberopat en af kosistorie
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

notarien C. Westdahl utgifveu afhandling »Bidrag till Blekingska läroverkens

historia», hvilken innehölle: »Sedan presterskapet och allmogen

i Listers och Bräkne härad år 1737 för sin del beslutat att hos landshöfdingen

söka för kyrkorna utbekomma nämnde härads andel i det kapital,

som kyrkorna haft att fordra hos kronan, emot åtagandet att till

Karlshamns skolestats aflöning årligen erlägga 16 öre silfvermynt för

hvarje tunna af kyrkans behållna tionde, meddelade landshöfdingen härå

stadsfästelseresolution af den 24 maj 1737 och den 6 april 1738».

Af denna anledning hade läroverkskollegiet bestrida att Gammalstorps

och Ysane församlingar befriades från erläggande af nämnda små belopp

och lemnat bifall till en sådan befrielse endast under förutsättning, att.

Karlshamns allmänna läroverks lärare af statsmedel erhölle ersättning

för den eventuella minskningen i sina inkomster.

Af fögderi för vältning ens yttranden hade inhemtats:

att kronofogdarne i Varbergs, Laholms och Halmstads fögderier

afstyrkt bifall till den ifrågasatta afskrifningsåtgärden, såsom hvilande

på orättvis grund; samt att kronofogden i Fjärd fögderi ansett, att

annan utväg för frågans lösning knappast gåfves, än att staten öfvertoge

helgonskyldens utbetalande till räntetagare efter markegång eller

annat lämpligt lösningspris, emot det att räntegifvarne finge sig densamma

i vanlig ordning debiterad såsom i penningar fixerad skatt med

rättighet, om så önskades, att få inlösa densamma med det kapital,

som efter faststäld räntefot motsvarade skattens belopp.

Af domkapitlens yttranden framginge:

att af ledamöterne i Göteborgs domkapitel fem, enär de församlingar,

som i frågan sig yttrat, ansett att helgonskylden ej längre borde

utgå, tillstyrkt densammas afskaffande, under det fyra hemstält, att

denna utskyld fortfarande måtte utgöras; samt

att domkapitlet i Lund anfört, att den till presterskapet anslagna

helgonskyld, med undantag endast för Gammalstorps och Ysane församlingar,

numera icke torde utgå efter andra grunder än öfriga jorden

påhvilande utskylder till presterskapet, hvadan det icke syntes kunna

ifrågasättas, att den skulle upphöra att utgå, så länge de faststälda löneregleringarna

ännu vore gällande; att, hvad anginge helgonskylden i

öfrigt, som ursprungligen utgått endast till klockarnes aflöning men

sedermera tagits i anspråk äfven för andra ändamål, företrädesvis kyrkotjensten

i öfrigt och folkundervisningen, samt, der den icke till fixeradt

värde inginge i klockarelön, lagligen skulle, efter hvad domkapitlet autoge,

lösas af vederbörande betalningsskyldige efter medelmarkegångspris,

densamma, då de särskilda behof, till hvilkas fyllande den anvisats,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

17

fortfarande måste tillgodoses, icke kunde upphöra att utgå under annat

vilkor, än att full ersättning derför bereddes och det så, att ersättning i

de fall, der helgonskyld icke på grund af kungörelsen den 2 november

1883 angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster en gång

för alla blifvit faststäld att utgå med visst belopp, komme att utgå med

lösen efter medelmarkegångspris; samt att frågan, om denna ersättning

borde beredas genom uttaxering efter det endast jordbruksfastighet eller

såväl jordbruksfastighet som andra beskattningsföremål åsätta fyrktal

eller också af statsmedel, vore en skatteregleringsfråga, som förmodligen

borde lösas efter samma grunder, livilka kunde varda tillämpade

i andra liknande fall, men hvarom det icke tillkomme domkapitlet att

yttra sig.

Af de yttranden som afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

framginge följande:

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus lön, som i likhet

med Riksdagen hyste den uppfattning, att de uråldriga skatteförhållandena

inom vårt land, såvidt möjligt, borde ordnas, hade för sin del

hemstält, det Kongl. Ma:jt täcktes låta verkställa en sådan utredning,

som Riksdagen begärt.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anförde, att

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med Riksdagen och de

flesta af församlingarna i länet, livilka i frågan sig yttrat, ansåge, att det

vore i hög grad önskvärdt, om den så kallade klockarehelgonskylden

kunde upphöra att utgå, dels emedan den i allmänhet utginge efter gammalt

gårdatal utan hänsyn till hemmanens storlek eller värde och fördenskull

äfven efter nuvarande förhållanden syntes vara ojemn och orättvis,

dels ock derför, att det ofta vore ovisst, om och till hvilket belopp helgonskylden

borde utgå, i hvilken händelse sådant måste bedömas efter

hvad i hvarje fall kunde anses hafva häfd för sig; att af sistnämnda

förhållanden också blifvit en följd, att helgonskylden på olika ställen

utginge med högst olika belopp, samt att äfven sjelfva beloppen under

tidernas längd undergått betydlig förändring genom beräkning i andra

slag af mått än de ursprungliga; att på flera ställen församlingarna

sjelfva afskaffat helgonskylden, antingen så att den fått alldeles upphöra

att utgå, eller ock att de dertill skyldiga fastigheterna i stället fått erlägga

viss penningeafgift; att det säkerligen till undvikande af framtida tvister

om erläggande af helgonskyld eller lösen derför vore bäst, om helgonskylden

helt och hållet afskaffades utan att i dess ställe sattes någon

kontant afgift, men att Kongl. Maj :ts befallningshafvande icke obetingadt

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 45 Eäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

kunde gå in derpå, då, såsom äfven skett, häremot med skäl kunde

framhållas, att genom borttagande af denna endast af vissa fastigheter

utgående utskyld, hvilken, antingen den användes till aflöning åt klockaren

eller för kyrkotjensten eller folkundervisningen, bidroge till fyllande af

ett kommunalt behof, större kraf måste ställas på öfriga skattskyldige

och således en dessa fastigheter nu åliggande skattebörda öfverflyttas

jemväl på skattskyldige, som icke innehade dylik fastighet, hvilket skulle

innebära en orättvisa mot do senare; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

derför funnit sig icke kunna tillstyrka den ifrågasatta åtgärden i annan

mån, än att helgonskylden Ange afskaffas i de församlingar, der redan

så skett enligt församlingarnas laga kraftvunna beslut, äfvensom der

genom sådant beslut, hvilket dock icke torde böra tillerkännas giltighet

emot flertalet afgifna röster af skattskyldige, som icke innehade helgonskyldspligtig

fastighet, framdeles bestämdes, att helgonskylden skulle

upphöra att utgå, samt att i de församlingar, hvilka fortfarande ville

disponera helgonskylden, densamma borde omsättas och utgå i penningar

efter samma eller liknande beräkningsgrund, som stadgats i 7 § af kungörelsen

angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster, samt

det omsatta värdet derefter i sammanhang med kommunalutskylderna

efter fyrk utdebiteras på de fastigheter, som betalade helgonskyld.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län anförde, att, då

genom brefvet den 17 september 1856 förordnats, att den till skolan i

Sölvesborg af de inom två mil från staden belägna socknar utgående

helgonskyld skulle från skolan skiljas och till församlingarna återställas,

Sölvesborgs skola icke numera ''borde från Mjellby, Gammalstorps,

Ysane och Ifvetofta socknar, hvilka vore belägna på mindre än två

mils afstånd från staden, ega att åtnjuta någon helgonskyld; att, hvad

anginge de från Gammalstorps och Ysane församlingar till Karlshamns

allmänna läroverk utgående penningebelopp af tillhopa 5 kronor 92 öre,

på grund af den utredning läroverkskollegiet lemnat i fråga om beskaffenheten

af berörda ersättningsbelopp, borde kunna antagas, att detsamma

ej vore att hänföra till helgonskyld, helst detsamma i så fall otvifvelaktigt

hade blifvit från skolan skildt och till församlingarna återstäldt, i

likhet med hvad enligt förenämnda bref stadgats i fråga om den öfriga

skolor inom Lunds stift förut tillagda helgonskyld; att helgonskyld till

presterskapet syntes utgå endast till kyrkoherden i Gammalstorps och

Ysane församlingars pastorat; att, då nämnda helgonskyld fortfarande

borde utgå till honom för den tid den för 50 år från den 1 maj 1869

faststälda lönereglering ännu skulle ega bestånd, derest ej öfverenskommelse

kunde mellan församlingen och kyrkoherden träffas derom,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

19

att församlingen, emot befrielse från utgörande af helgonskyld, åtoge

sig byggnads- och underhållsskyldighet å prostgården, hvilken skyldighet

hittills ålegat kyrkoherden ensam, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge, att beslut om indragning af den med ifrågavarande kyrkoherdebeställning

förenade helgonskyld för det närvarande ej kunde ifrågakomma,

utan att frågan derom borde göras till föremål för särskild

pröfning senast i sammanhang med fastställande af ny lönereglering för

kyrkoherden; att helgonskyld i öfrigt uppgifvits utgå endast i Kristianopels,

Tvinga, Eringshoda, Lösens, Augerums, Tjurkö, Jemshögs, Mjellby

och Mörrums församlingar; att det syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sannolikt, att nämnda utlaga inom Ivristianopels, Tvinga och

Eringshoda församlingar, hvilken der skulle utgå med en skäppa korn

af hvarje hemmansnummer, i sjelfva verket ej utgjorde helgonskyld

utan blifvit förblandad med den på samma sätt utgående så kallade

klockareskäppan, hvilken, på grund af 13:de punkten i stadfästelsen

den 9 juni 1747, tillkomme klockare i de församlingar inom länet, der

reglering af klockarnes löneinkomster i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 2 november 1883 ännu icke blifvit genomförd; att

otvifvelaktigt den spanmålsersättning af 2 kronor 50 öre från hvarje

hemmansnummer, som tillkomme nuvarande klockaren i Lösens och

Augerums församlingar jemväl från ön Tjurkö, hvilken förut tillhört

Augerums församling, ej utgjorde ersättning för helgonskyld; att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande icke med stöd af nu lemnade eller eljest hos

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillgängliga upplysningar tilltrodde sig

kunna afgöra, huruvida angifna aflöningsförmån till klockaren i Mörrums

och Jemshögs församlingar samt till klockaren och organisten i Mjellby

församling vore att hänföra till helgonskyld; att, ehuru således den

oegentlighet uppkommit, att inom åtskilliga församlingar kungörelsen

den 2 november 1883 origtigt tillämpats så till vida, att den så kallade

klockareskäppan, som förblandats med helgonskyld, icke blifvit helt

och hållet indragen utan endast omsatt i penningar och anvisad för

andra ändamål än klockarens aflöning, inom högst tre församlingar i

länet helgonskyld eller ersättning derför verkligen tillkomme klockarne

och inom Mjellby församling jemväl organisten; samt att, då härtill

komme, att nämnda helgonskyld uppginge till jemförelsevis så ringa

belopp, att dess upphörande och klockarens aflönande helt och hållet

af medel, som sammanskötes efter de för kommunalutskylders utgörande

i allmänhet stadgade grunder, ej skulle i nämnvärd mån betunga de

församlingsmedlemmar, hvilka ej deltagit i helgonskylden, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande tillstyrkt bifall till förslaget om afskaffande af den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

helgonskyld inom länet, som möjligen inginge i aflöning till vissa

klockare och till organisten i Mjellby församling, i den mån detta

kunde ske utan kränkning af dessa kyrkobetjentes rätt, äfvensom att

dem i stället för helgonskyld tillkommande löneförmåner af församlingarna

borde utgöras efter de för kommunalutskylder stadgade grunder.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län ansåge, att

helgonskylden lämpligen kunde regleras på det sätt, att staten öfvertoge

dess utbetalning till vederbörande efter markegångspris eller annat

lämpligt lösningssätt, mot det att den, som nu vore pligtig att utgöra

utskylden, finge densamma sig i vanlig ordning debiterad såsom i

penningar fixerad skatt, men med rättighet att, om så åstundades, lösa

densamma med det kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade

skattens belopp; från hvilken hemställan landssekreteraren i länet emellertid

varit skiljaktig och anfört, att helgonskylden tillhörde den kategori

af de å jorden hvilande utskylder, som härledde sig från en tid, då

man icke visste åt någon annan till deltagande i allmänna onera på

landet förpligtad befolkning än jordbrukaren och då man icke kände

någon annan grund för dennes beskattning än det mantal han innehade;

att man visserligen måste erkänna det billiga i, att den fasta

egendomen åtminstone i fråga om vissa af dessa onera finge vidkännas

större skyldigheter än andra beskattningsföremål, hvarom de af Kongl.

Maj:t på förslag af Riksdagen eller efter dess hörande utfärdade nya

lagar om skyldighet att deltaga i kostnaden för byggande af tingshus,

prestgård och kyrka samt om väghållningsbesvärets utgörande på landet

bure vittne; men att, hvad helgonskylden anginge, vid bedömande af

huruvida denna kunde upphöra att utgå, icke borde lemnas ur sigte,

att berörda utskyld, till hvilket ändamål den än ursprungligen varit anslagen,

numera i Hallands län nästan uteslutande användes till klockarnes

aflöning eller folkskoleväsendets behof och således för bestridande

af utgifter, till hvilkas fyllande alla församlingsmedlemmars lika skyldighet

att bidraga blifvit genom af Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med

Riksdagens förslag utfärdade lagar bestämd; att, om derjemte hänsyn

toges dertill, att helgonskylden, äfven om man uppskattade värdet af

den del deraf, som fortfarande utgjordes in natura, till högst 1,000

kronor, icke inom de församlingar i Hallands län, der densamma användes

för kyrkobetjeningens aflönande eller folkskoleväsendet, uppslag6.

till högre belopp än sammanlagdt 4,500 kronor, att debiteringen

och indrifvandet af denna jemförelsevis obetydliga utskyld föranledde

ieke så litet besvär och trassel, att helgonskylden i åtskilliga församlingar

redan för länge sedan syntes hafva afskaffats genom beslut,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

21

som församlingarna utan tvekan om sin befogenhet härutinnan sjelfva

fattat, samt att flertalet af do församlingar, hvilka begagnat sig af det

dem lemnade tillfälle att i frågan sig yttra, förklarat sig ej hafva något

emot, att ifrågavarande utskyld upphörde, landssekreteraren för sin del

icke tvekade att tillstyrka, det helgonskylden, der densamma användes

för folkskoleväsendets behof eller för aflönande af klockare eller andra

kyrkobetjente, finge afskaffa, dock med skyldighet för vederbörande

församling att, efter samma grunder som för kommunalutskylders utgörande

vore stadgade, bereda löntagare, i hvars löneförmåner helgonskyld

inginge, ersättning för den förlust, som genom berörda utskylds

försvinnande skulle drabba honom, hvaremot i de fall der helgonskylden,

såsom i Onsala församling, vore anslagen till vaxljusmedel åt Lunds domkyrka

eller något liknande ändamål, det ville synas som om någon annan

utväg för frågans lösning icke funnes, än att staten öfvertoge utskyldens

utbetalning till vederbörande efter markegångspris eller annat lämpligt

lösningssätt mot det att den, som nu vore pligtig att utgöra utskylden,

finge densamma sig i vanlig ordning debiterad såsom i penningar

fixerad skatt, men med rättighet att, om så åstundades, lösa densamma

med d6t kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade skattens belopp.

Af kammarkollogii utlåtande inhemtades, att kollegium, — jemte tillkännagifvande,

att då rektor vid Sölvesborgs läroverk genom bref den 17

september 1856 tillerkänts ersättning af statsmedel för den läroverket från

Mjellby, Gammalstorps, Ysane och Ifvetofta socknar tillkommande helgonskyld,

hvilken blifvit till församlingarna återstäld, läroverkets eller stadens

rätt till nämnda ersättning ej vore beroende af frågan om helgonskyldens

upphörande; att särskild åtgärd ej påkallades för afskaffande af klockareskäppan

i Blekinge län, då församlingarna jemlik! kungörelsen den 2 november

1883 vore oförhindrade besluta om upphörandet af denna utlaga, i

den mån det kunde ske utan kränkning af vederbörande löntagares rätt;

att de till »Karlshamns skolestats aflöning från landtkyrkorna i Listers

och Bräkne kontrakt» utgående medel af 53 kronor 54 öre, deraf

Gammalstorp betalade 3 kronor 69 öre och Ysane 2 kronor 23 öre,

på sätt Karlshamns läroverkskollegium och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län jemväl uppgifva, icke utgjorde helgonskyld;

att det belopp af 3 kronor 19 öre, som, enligt uppgift af pastor, årligen

erlades från Onsala församling till Lunds domkyrka, utgjorde så

kallade vaxljusmedel, hvilka efter särskilda bestämmelser numera utginge

till universitetet i Lund och ej heller hade något med helgonskylden

att skaffa; samt att enligt uppgifter, lemnade år 1878 till skatteregleringskomitén,

helgonskyld jemväl skulle utgå till kyrkorna i vissa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

församlingar inom Göteborgs och Bohus län, men att de i nämnda

uppgifter afsedda utskylder, äfven om de benämndes helgonskyld, icke

hade något samband med den i Skåne, Halland och Blekinge utgående

utlaga af samma namn, — anfört,

att, då vid tillämpning af de regleringar utaf presterskapets löner,

hvilka verkstälts på grund af förordningen den 11 juli 1862, den till

presterskapet anslagna helgonskyldeu i sistnämnda tre landskap, med

undantag endast för Gammalstorps och Ysane församlingar, antagligen

komme att utgå efter samma grunder som öfriga jorden påhvilande

utskylder till presterskapet, det icke borde ifrågasättas, att denna del

af helgonskylden skulle upphöra att erläggas, så länge sagda löneregleringar

vore gällande, Gammalstorp och Ysane församlingar obetaget

att om förändradt sätt för utgörande af den presterskapet anslagna

helgonskyld inom nämnda församlingar göra särskild framställning;

att, hvad deremot beträffade den till presterskapet ej anslagna

helgonskyld, hvilken utginge efter föråldrade bestämmelser samt för

ändamål, till hvilka en församlings alla medlemmar numera eljest enligt

lag egde lika skyldighet att bidraga, det väl vore önskvärdt om densamma,

som ej längre kunde betraktas såsom en klockarne efter privilegierna

för all framtid tillförsäkrad inkomst, kunde upphöra att utgå

och blifva, då någon ersättning af statsmedel för helgonskylden icke,

på sätt föreslaget blifvit, borde ifrågakomma, der så erfordrades ersatt

med utdebitering efter samma grunder, som för kommunalutskylders

utgörande vore stadgade, hvilket ej komme att medföra någon nämnvärd

skatteförhöjning för de församlingsmedlemmar, som nu vore befriade

från helgonskyids utgörande, men att kollegium, som med hänsyn

till de inom de särskilda församlingarna rådande skiljaktiga förhållandena,

funnit sig icke kunna tillstyrka en allmän och ovilkorlig

föreskrift om helgonskyldens afskaffande eller om utdebitering inom

församlingarna af densamma motsvarande belopp efter andra grunder,

likväl ansett annan bestämmelse i angifna syfte ej böra meddelas, än

att de församlingar i Skåne, Halland och Blekinge, inom hvilka utginge

till presterskapet ej anslagen helgonskyld, medgåfves rättighet besluta,

att densamma ej vidare skulle uppbäras, dock, för skyddande af vederbörande

löntagares rätt, med förbehåll att församlingarna måtte vara

skyldiga att efter ofvan angifna grunder bereda löntagare, i hvars tillförsäkrade

löneförmåner helgonskyld inginge, ersättning för den förlust,

som genom berörda utskylds försvinnande skulle drabba honom; samt

att, der helgonskylden in natura vore till lön åt viss person anslagen,

densamma måtte afskaffas endast så vidt denne dertill samtyckte.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

23

Departementschefen hade vidare yttrat, att

beträffande de under detta ärendes behandling uppkomna frågor

om helgonskylds utgående till Sölvesborgs och Karlshamns läroverk

samt Lunds domkyrka och klockareskäppan i Blekinge, borde desamma,

på grund af de upplysningar, som af kammarkollegium lemnats, icke

föranleda någon åtgärd.

I afseende å den till presterskapet anslagna helgonskyld framginge

af hvad ofvan anförts, att sådan ännu utginge i en eller annan församling,

der lönereglering ännu ej börjat tillämpas, men att vid löneregleringarna

helgonskyld i gammal form bibehållits endast i ofvannämnda

båda församlingar. Denna till presterskapet utgående helgonskyld vore

en detsamma efter privilegierna tillförsäkrad inkomst; lika med kammarkollegium

ansåge departementschefen deremot att, efter utfärdandet af

Kongl. Maj:ts förordning angående allmänt ordnande af klockarnes

löneinkomster den 2 november 1883, detta icke vidare vore händelsen

med klockarehelgonskylden; i följd hvaraf ärendet endast i förstnämnda

del utgjorde föremål för kyrkomötets pröfning.

Härefter hade departementschefen angifvit de skäl, som föranledt

honom att tillstyrka ett beslut afvikande från kammarkollegii angifna

förslag.

Det borde icke kunna förnekas, att helgonskylden i allt väsentligt

företedde en omisskännelig likhet med kyrkofonden. Båda vore

lemningar af förflutna tiders skatteformer. Båda afsåge ursprungligen

med kyrkoinstitutionen sammanhängande behof. Båda vore på jorden

hvilande afgifter, som ursprungligen blifvit till visst belopp i spannmål

eller andra naturaprodukter hvarje hemman eller gård påförda. Båda

'' hade slutligen under tidernas lopp, på grund af kronans ingripande,

blifvit i större eller mindre omfattning dragna från sitt ursprungliga

ändamål för tillgodoseende af andra allmänna behof; departementschefen

erinrade i sistnämnda hänseende å ena sidan om den s. k. kronan behållna

och den anordnade kyrkotionden samt å den andra om klockarehelgonskyldens

användande för stadsskolornas behof. På båda syntes

de omsättningsbestämmelser, som innehölles i kungörelsen den 11 maj

1855 i stor utsträckning hafva vunnit tillämpning. Klockarehelgonskylden

hade emellertid på ett sätt, som icke blifvit fallet med den

kyrkotionde, som fråntagits kyrkorna, sedermera i sin helhet återförts

till församlingarna, hvilka enligt Kongl. Maj:ts förordning den 2 november

1883 — hvari en särskild omsättningsform bestämdes för den

helgonskyld, som vid lönereglering bibehölles för klockaren — dessutom

berättigats att besluta om helgonskyldens användande ej endast till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o ■84.

lön åt klockaren eller organisten utan äfven till uppehållande af kyrkotjensten

i öfrigt eller till folkundervisningens behof. Enligt departementschefens

förmenande borde denna i allt väsentligt förefintliga likhet

mellan kyrkotionden och helgonskylden samt den eftersträfvade likheten

i all jordbeskattning föranleda dertill, att om kyrkotiondegifvarne, såsom

i föregående punkt af detta protokoll beslutits, befriades från sin

skyldighet att utgifva tionde, helgonskyldsgifvarne jemväl måtte befrias

från sin skyldighet att utgifva helgonskyld. Väl blefve den oundvikliga

följden af helgonskyldens afskrifning, såsom vid all skattereglering,

att den skattebörda, som nu hvilade endast på vissa fastigheter, öfverflyttades

jemväl på andra skattskyldige, men det förefölle bättre, att

en sådan omflyttning bestämdes genom statsmagternas beslut lika för

alla församlingar, än att sådant, på sätt kammarkollegium föreslagit,

gjordes beroende af församlingarnas beslut, hvilka beslut väl i allmänhet

skulle komma att bestämmas af om helgonskyldsgifvarne vid frågans

afgörande hade majoritet eller icke. Här vore ej heller att förbise,

att de utgifter, som med helgonskylden bestredes, vore sådana, som

eljest af alla församlingens skattskyldiga skulle utgöras, något som

jemväl gälde om de i klockarelönerna ingående helgonskyldsposter.

Departementschefen hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t, under

förutsättning af kyrkomötets bifall i den mån frågan vore af beskaffenhet

att böra kyrkomötets pröfning i laga ordning underställas, täcktes

ör Riksdagen framlägga det förslag, förevarande proposition innefattar.

Under erinran att, på sätt ofvan meddelats, Riksdagen i skrifvelse

den 6 maj 1891 hos Kongl. Maj:t anhållit om utredning och förslag

angående helgonskyldens upphörande får utskottet, som icke haft

något att invända emot hvad Kongl. Maj:t i detta ärende föreslagit,

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 maj 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:123 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld. s. 5 i texten