Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde lmfvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1898-04-15 · 317 sidor, varav 309 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 309 av 317 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde lmfvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i

N:o 9.

Ank. till Biksd. kansli den 15 april 1898, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde lmfvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag*.

Riksarkivet.

l:o) I den till Riksdagen den ko januari 1898 aflåtna propositionen^.^/*

angående statsverkets tillstånd och behof har Ivongl. Maj:t i punkten 1 :o) lanvaZtena.

under åttonde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen, med godkännande af [i.]

den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 i samma månad

afsedda aflöningsstat för landsarkivet i Vadstena jemte de i samma protokoll

omförmälda, för åtnjutande af i staten upptagna aflöningsförmåner

föreslagna vilkor, måtte bland de ordinarie anslagen i riksstaten uppföra

för ett landsarkiv i Vadstena ett belopp af 6,300 kronor, äfvensom att i

sammanhang dermed anslagsrubriken »Riksarkivet» måtte ändras till »Riksoch

landsarkiven» samt ifrågavarande post derunder upptagas.

Vid bifall härtill skulle de ordinarie anslagen under den förändrade

rubriken komma att uppgå till 45,600 kronor.

Af nämnda vid propositionen fogade statsrådsprotokoll inhemtas, att

riksarkivarien i skrifvelse till Ivongl. Maj:t den 16 oktober 1897 till åtlydnad

af erhållen befallning afgifvit förslag till stat för landsarkivet i

Vadstena, för hvars anordnande i dervarande slott Riksdagen, på Kongl.

Maj:ts framställning, anvisat medel.

Riksarkivarien hade dervid till en början anfört, att, om det blifvande

arkivet blott vore afsedt till en depot för sådana offentliga handlingar,

Bill. till. Biksd. Prof. 1998. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. (N:o 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilka kunde antagas mera sällan komma att af forskare anlitas, man måhända

icke behöfde ställa så höga anspråk på den persons kompetens, som

skulle förestå det nya arkivet och leda dess verksamhet, enär det i sådant

fall vore nog, om arkivalierna nödtorfteligen ordnades och uppstäldes samt

endast undantagsvis hölles tillgängliga för allmänheten. Men det förhölle

sig i sjelfva verket så, att de handlingar, som det här i första rummet

gälde att samla och förvara, vore sådana, som af forskare företrädesvis söktes

och begagnades. Det hade nemligen föreslagits, att till en början endast

handlingar, som förskrefve sig från tiden före 1801, skulle förvaras i

landsarkiven, och om sådant blefve af Ivongl. Maj:t beslutadt, komme

det nya arkivet att blifva ett öfvervägande historiskt arkiv och hufvudsakligen

anlitas för den kultur- och rättshistoriska samt biografiska forskningen.

Deremot komme detsamma till en början att mera sällan begagnas

af rättsökande för erhållande af intyg och bevis, utredning af rättsfrågor

m. m. Men framdeles och i samma mån som tidsgränsen komme att framflyttas

och här, såsom redan skett i Danmark, sättas närmare vår tid,

komme naturligtvis landsarkivet att allt mera anlitas jemväl för erhållande

af utredningar, upplysningar och intyg i rättsligt och praktiskt syfte.

Af det sagda framginge, att anspråken på den blifvande arkivariens

kompetens ingalunda blefve små, enär han måste vara hemmastadd inom

både den historiska och den administrativa afdelningen inom arkivet och

framför allt väl känna till den inre förvaltningens organisation i såväl

äldre som nyare tider. Äfven vore det nödvändigt, att han, som hade att

emottaga, granska och ordna den mängd af olikartade handlingar, hvilka

komme att inströmma till landsarkivet, samt både uppgöra och utföra

planen för deras anordning och uppställning, förut tjenstgjort vid ett större

arkiv och deltagit i der förekommande arbeten. Då landsarkivarien sålunda

måste vara en både allmänt och fackmessigt bildad person, och dertill

komme, att han skulle på eget ansvar förestå och leda den nya institutionen,

ansåge riksarkivarien hans aflöning böra blifva densamma som för

arkivarie vid riksarkivet med allenast den skilnad, som betingades af de

något lägre lefnadskostnaderna i en landsortsstad. Riksarkivarien hade derför

föreslagit, att arkivariens aflöning måtte bestämmas till 4,000 kronor,

deraf 2,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

äfvensom att lönen måtte kunna efter fem år böjas med 500 kronor och

efter tio år med ytterligare 500 kronor. Vidare hade föreslagits, att i afseende

på löneförmånernas åtnjutande skulle för arkivarien vid landsarkivet

gälla ungefär samma vilkor, som blifvit genom kongl. kungörelse den 1 juni

1877 faststälda för riksarkivet.

Ehuru det utan tvifvel syntes önskvärdt, att lön funnes att tillgå jemväl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

för ett ständigt biträde åt arkivarien, för att tjensten skulle kunna uppehållas

äfven vid semester, sjukdom eller annat förfall för arkivarien, ansåge

riksarkivarien ändamålet kunna åtminstone till en början vinnas genom

tillgång till extra biträden, hvadan riksarkivarien för närvarande inskränkt

sig till att hemställa, att till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden, renskrifning m. m. måtte i staten uppföras ett årligt anslag af

1,500 kronor.

Då en vaktmästare naturligtvis icke skulle kunna undvaras, hade riksarkivarien

slutligen hemstält, att atlöningen till en vaktmästare måtte bestämmas

till 800 kronor, deraf 500 kronor såsom lön och 300 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, äfvensom att lönen måtte kunna efter fem

år höjas med 100 kronor. Denne vaktmästare skulle enligt riksarkivariens

mening möjligen kunna, åtminstone tills vidare, utöfva den närmaste tillsynen

öfver slottet. Enligt hvad föredragande departementschefen från

öfverintendentsembetet inhemtat, åtnjöte den person, som hade ifrågavarande

tillsyn sig anförtrodd, fri bostad i en af embetet å slottsområdet år 1865

uppförd och sedermera underhållen byggnad om ett rum och kök samt

uppbure kontant 100 kronor årligen, som upptagits i de af Kong! Maj:t

faststälda generalförslagen beträffande kronans byggnader i landsorten och

utgått från sjunde hufvu dtitelns ordinarie anslag till byggnader och reparationer.

Han tillsattes, efter öfverintendentsembetets bemyndigande, af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län, och gälde förordnandet

endast tills vidare. Den nuvarande vaktaren hade antagits den 25 april

1894.

För egen del har departementschefen anfört:

Hvad riksarkivarien föreslagit beträffande stat för det blifvande landsarkivet

i Vadstena syntes departementschefen i allmänhet vara att förorda.

Det borde emellertid ej lemnas alldeles obeaktadt, att i afseende på lefnadskostnader

Vadstena ej syntes kunna räknas till de billigaste landsortsstäderna.

Hvad särskildt beträffade kommunalskatter, hade Vadstena länge varit en

bland de mest betungade städerna i riket. Departementschefen ville i det

hänseendet erinra derom, att i Vadstena under större delen af senaste

decenniet utdebiteringen per bevillningskrona utgjort omkring 9 kronor

och år 1893 uppgått till nära 11 kronor. Vidkommande atlöningen för

arkivarien vid landsarkivet ansåge departementschefen sig dock ej ega skäl

att förorda annan afvikelse från riksarkivariens förslag, än att lönen borde

bestämmas till 2,500 kronor och tjenstgöringspenningarna till 1,500 kronor,

i likhet med hvad som gälde för kanslisekreterare i statsdepartementen.

Hvad anginge den i riksaidd vari ens förslag upptagna post å 1,500 kronor

till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, renskrifning m. m., syntes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den ej vara för högt tilltagen. Gifvet vore emellertid, att ett så ringa

anslag ej kunde lemna tillgång till bekostande af skrifmaterialier, inbindning*

lyse och bränsle med flera expenser för landsarkivet, utan att hvad som

härtill erfordrades borde, såsom äfven riksarkivarien förutsatt, på reqvisition

och mot redovisning i vanlig ordning landsarkivet tillhandahållas af åttonde

hufvudtitelns expensmedel, på sätt för riksarkivet vore bestämdt. Vidkommande

vaktmästaren vid landsarkivet syntes det böra stadgas, att han skulle

vara skyldig att, om så skulle pröfvas lämpligt, jemväl utöfva tillsyn öfver

slottet och dess område samt bestrida dermed förenad vakthållning utan

annan ersättning än fri bostad. Departementschefen ansåge sig emellertid

härvid böra påpeka, _ att vid tillsättning af vaktmästare^ensten särskild

hänsyn borde tagas till personens lämplighet för en del enklare arkivgöromål,

då det till följd af den ringa godtgörelse, som med de nu ifrågasatta

anslagen kunde lemnas till skolade biträden åt arkivarien, blefve nödvändigt

att lata vaktmästaren i arkivet förrätta jemväl en del bestyr, som ej kunde

hänföras till sådana göromål, som vanligen tillkomma vaktbetjente.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda yttrat ansåge

han, att från och med år 1899 borde lända till efterrättelse följande

Stat för landsarkivet i Vadstena.

Lön.

Tjenstgörings-

Summa.

---------------------—

penningar.

Kronor.

Kronor

(Efter fem år kan lö-

Arkivarien..................................

Till vikariatsersättning, arfvo-

2,500

—

1,500

—

4,000

—

nen höjas med 500

kronor och efter tio

år med ytterligare

500 kronor.

den åt extra biträden, ren-

skrifning m. m....................

—

—

—

--

1,500

___

Efter fem år kan

lönen höj as med 100

Vaktmästaren..............

500

—

300

—

800

—

kronor. Om vaktmä-

Summa.

6,300

vakt, åtnjuter han

1

dessutom fri bostad.

I afseende på vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt nämnda stat

hemstälde departementschefen:

att löntagare skulle vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden, som kunde varda stadgad, och att vaktmästaren

särskildt skulle vara skyldig att, om sa pröfvades lämpligt, jemväl

utöfva tillsyn öfver Vadstena slott och dess område samt bestrida dermed

förenad vakthållning utan annan ersättning än fri bostad;

att med arkivariebefattningen icke finge förenas annan tjenst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

mindre den funnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i

landsarkivet;

att tjensfgöringspenningar finge af tjenstinnehafvare uppbäras endast för

den tid, lian verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skulle för den

tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfinge ledighet för svag helsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde förpligtas att

under ledigheten utöfver sina tjensfgöringspenningar afstå så mycket af

lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

samma tjenst ansåges höra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämdes

att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafvaren mera än

fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, dock att härvid icke skulle föras honom till last den

tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan egde rum,

efter ytterligare fem år, på enahanda vilkor, under iakttagande, hvad

hvar och en af dessa förhöjningar anginge, att den högre aflöningen ej finge

tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade

tjensteåldern hlifvit uppnådd; och borde löntagaren dervid tillgodoräknas

den tid, han förut skött likartad befattning i statens tjenst;

att arkivarien skulle, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,

vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med

afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna

i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde finnas

villig i densamma qvarstå; samt

att semester finge af arkivarien åtnjutas under en och en half månad

årligen.

Sedan förra Riksdagen beslutit, att vissa lokaler i Vadstena slott under

innevarande år skola inredas till mottagande och förvarande af arkivalier

från den mellersta delen af vårt land, synes tiden vara inne att vidtaga

åtgärder med afseende å vården och handhafvande! af det sålunda inrättade

landsarkivet.

Det nu af Kongl. Maj:t i detta syfte framlagda förslaget synes

utskottet vara af beskaffenhet att i väsentliga delar böra vinna Riksdagens

godkännande. Utskottet har dock med hänsyn till det arbete, som kommer

att åligga den tjensteman, hvilken enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stå detta arkiv, icke ansett honom höra tilldelas den aflöning, som i den

kong! propositionen föreslås, utan har funnit den skäligen böra nedsättas

med 500 kronor, dervid lönen lämpligen synes böra bestämmas till 2,300

kronor med 2 ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, och tjenstgöringspeningarne

till 1,200 kronor. Statens slutsumma komme alltså härigenom

att minskas med 500 kronor. Vidare bar utskottet, i öfverensstämmelse med

Riksdagens vid regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel

fattade beslut angående lönereglering för patent- och registreringsverket,

funnit sig böra tillstyrka, det bestämmelsen, att arkivarien skulle

efter vissa lefnads- och tjenstår vara förpligtad att med oafkortad lön såsom

pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, må för närvarande

uteslutas från de för åtnjutande af aflöning uppstälda vilkor. På

det att emellertid hvarken arkivarien eller vaktmästaren, om hvilken någon

bestämmelse i berörda afseende icke finnes föreslagen, må det oaktadt

kunna jemlikt föreskrifterna i kongl. bref till statskontoret den 1 juni

1877 komma i åtnjutande af pension, torde, såsom angående patent- och

registreringsverkets personal egt rum, särskildt vilkor derom böra föreskrifvas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen, med godkännande af

dels följande

Stat för landsarkivet i Vadstena

att lända till efterrättelse från och med år 1899:

Lön

Kronor

Tjenst-

görings-

penningar

Kronor

Summa

Kronor

Arkivarien................

2,300

_

1,200

_

3,500

_

Till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra bi- träden, renskrifning

m. ra.....................

1,500

Vaktmästaren ...........

500

—

300

—

800

—

Summa

—

—

____

5,800

1

Efter fem år kan

lönen höjas med

500 kronor och

efter tio år med

ytterligare 500 kr.

Efter fem år kan

lönen höjas med

100 kronor. Om

vaktmästaren tilllika

är slottsvakt,

åtnjuter han dessutom

fri hostad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

dels ock följande vilkor för åtnjutande af i staten

upptagna aflöningsförmåner:

att löntagare skall vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som kan varda stadgad, och att vaktmästaren särskildt

skall vara skyldig att, om så pröfvas lämpligt, jemväl

utöfva tillsyn öfver Vadstena slott och dess område samt

bestrida dermed förenad vakthållning utan annan ersättning

än fri bostady

att med arkivariebefattningen icke må förenas annan

tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller

annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke

vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i landsarkivet

;

att tjenstgöringspenningar få af tjenstinnehafvare

uppbäras endast för den tid, han verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest

varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta,

eger uppbära hela lönen; men att den, som eljest

undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att

under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tj enstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under vilkor, att innehafvaren mera än

fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på

grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid

icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger

rum, efter ytterligare fem år, på enahanda vilkor, under

iakttagande, hvad hvar och en af dessa förhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän

vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillgodoräknas den tid, han förut skött likartad befattning

i statens tjenst;

att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga om

tjenstemäns och vaktbetjentes rätt till pension icke skola

vara på nu ifrågavarande löntagare tillämpliga; samt

att semester må af arkivarien åtnjutas under en

och en half månad årligen;

må bland de ordinarie anslagen i riksstaten uppföra

för ett landsarkiv i Vadstena ett belopp af 5,800 kronor,

äfvensom medgifva, att i sammanhang dermed anslagsrubriken

»riksarkivet» må ändras till »riks- och landsarkiven»

samt ifrågavarande post derunder upptagas.

Vid bifall härtill komma de ordinarie anslagen under den förändrade

rubriken att uppgå till 45,100 kronor.

Nationalmuseum.

Ang. anslag 2:o) Vidare har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit, att

iksdagen måtte bevilja förl löjning dels med 3,500 kronor, eller från 6,500

|~9 j kronor till 10,000 kronor af det i staten för nationalmuseum förekommande

reservationsanslaget till konstsamlingarnas ökande, dels ock med

19,000 kronor, eller från 6,000 kronor till 25,000 kronor af det under nationa-lmusei

stat uppförda reservationsanslag till inlösen af lefvande svenska

konstnärers arbeten, under medgifvande tillika, att sistnämnda anslag skulle

kunna användas, förutom till inköp af färdiga konstalster, jemväl till främjande

på annat sätt af svensk monumental eller i högre mening dekorativ

konst.

Vid bifall härtill skulle anslagen under rubriken nationalmuseum

komma att ökas från nuvarande beloppet, 46,350 kronor, till 68,850 kronor.

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas, att nationalmusei nämnd i

skrifvelse den 29 september 1897 hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om förhöjning af anslagen till inköp af konstföremål för statens räkning

och dervid anfört följande.

Redan i skrifvelse den 29 oktober 1890 hade den nämnd, som hade

att till Kongl. Maj:t afgifva förslag till inlösen af lefvande svenska konstnärers

arbeten, framhållit behofvet af en ökning, af det för sagda ändamål

under nationalmusei stat uppförda reservationsanslag å 6,000 kronor samt

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen begära en förhöjning i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

9

detta anslag, så att det derefter kormne att utgå med 15.000 kronor

årligen. I samma skrifvelse hade nämnden redogjort för frågans tidigare

behandling och erinrat, att det nuvarande anslaget, som, efter det akademien

för de fria konsterna för ändamålet begärt 9,000 kronor, beviljats

vid 1856—1858 års riksdag och redan då af enskilda motionärer ansetts

böra bestämmas till 15,000 kronor, sedermera oförändrad! qvarstått, oaktadt

förhållandena under de trettiotvå närmast derpå följande åren undergått

betydande förändringar. Vidare hade framhållits, hurusom konsten

långt mer än fordom blifvit ett bildningsbehof, som måste tillgodoses,

och hade härvid hänvisats till de allt talrikare konstutställningarna och

konstlotterierna, till uppkomsten af landsortsmuseer och till illustrationsväsendets

betydande utveckling. Derjemte hade omnämts, huru prisen på

konstverk stigit både i utlandet och hos oss, så att de största svårigheter

mötte att för statens samlingar förvärfva ett större skulpturarbete eller

en mer betydande målning. I sammanhang härmed hade erinrats derom,

att, om med statens samlingar på senare tid icke dess mindre införlifvats

vissa dyrbara arbeten af Cederström, Forsberg, Kronberg med flere, detta

väsentligen berott på enskilda personers frikostighet. Ytterligare hade

redogjorts för stegringen af konstnärernas antal och af deri konstnärliga

produktionen, i hvilket afseende åberopats en bifogad tabell, utvisande antalet

af de till staten hembjudna och inköpta konstverk under perioden

1876—1890 liksom hembuds-och inköpsvärdena under samma tid.

I nu föreliggande framställning hade nationalmusei nämnd yttrat, hurusom

de skäl för en förhöjning, som af 1890 års inköpsnämnd anförts, sedan

dess gjort*sig ännu mera gällande. Svårigheterna att med det nuvarande

anslaget af 6,000 kronor årligen uträtta något hade under de sedan dess

förflutna sju åren blott framstått allt tydligare. Senast församlade Riksdag

hade också visat sig behjerta frågans vigt, då Riksdagen på Kongl. Maj:ts

framställning beviljat ett extra anslag af 40,000 kronor för inköp af

konstverk och konstslöjdföremål, utstälda vid 1897 års allmänna konstoch

industriutställning i Stockholm. Af sistnämnda belopp hade 12,000

kronor afsetts för inköp af konstslöjdföremål. För återstoden jemte andra

tillgängliga medel, sammanlagdt 42,909 kronor, hade å utställningen inköpts

22 konstföremål, deraf 8 svenska, betingande ett pris af 18,150

kronor, samt 2 norska, 5 danska och 7 andra utländska. Ett så rikhaltigt

inköp kunde väl tills vidare endast undantagsvis ifrågakomma, men skulle

utvecklingen af statens konstsamlingar något så när hålla jemna steg med

den nu pågående lifskraftiga konstnärliga produktionen, syntes en förhöjning

i inköpsanslagen vara ovilkorligen nödvändig.

Antalet utställare inom den svenska afdelningen hade vid 1866 års

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

skandinaviska utställning utgjort 99, det högsta, som dittills förekommit. I

189 7 års konstutställning hade, enligt katalogen, deltagit 222 svenska konstnärer

med ett antal af 667 konstverk, och det oaktadt granskningen denna

gång Säkerligen varit strängare än vid någon föregående större svensk utställning.

Prisen ä konstverken hade stigit eller åtminstone hållit sig uppe på

samma höjd, samtidigt dermed att de större och dyrbarare konstverken utgjort

en större del af årsproduktionen än fordom. Ett genomgående af katalogen

öfver årets utställning visade, att en staty i marmor eller brons i

naturlig storlek i regeln betingade> ett pris af 6,000 till 7,000 kronor, en

grupp 10,000 till 12,000 kronor. Ökades storleken, stege naturligtvis äfven

priset. Så kostade t. ex. de båda nyligen till nationalmuseum skänkta,

vid museibyggnadens hufvudingång uppstapla bronsgrupperna tillsammans

25,000 kronor, oberäknadt piedestaler, transporter och uppställning. Sådana

större svenska, norska eller danska målningar, som betingade ett pris af

från 2,000 till 7,000 kronor, uppginge, enligt hvad katalogen utvisade,

till ett ganska betydande antal. Blefve det fråga om utlandets större,

erkända konstnärer, stälde prisen sig än högre. På sistlidna års utställning

hade för vissa större arbeten begärts från 15,000 till 25,000 francs och

lör ett arbete ända till 2,000 pund sterling, men äfven smärre arbeten hade

betingat pris af 7,000 till 8,000 francs. Ett ytterligare skäl för anslagets

höjning läge äfven i den ansedda ställning, som den svenska konsten och

dess förnämligare utöfvare numera intoge i utlandet. Härom vittnade

bland annat det erkännande, som i de störa konsttidskrifterna i Tyskland,

England, Amerika och Frankrike kommit dem till del. Det borde, enligt

nämndens åsigt, ligga i det allmännas intresse att främja och stödja denna

lofvande rörelse genom att å sin sida skänka detta förhållande sitt erkännande

och årligen förvärfva åtminstone något mera betydande arbete samt

derigenom efter hand göra statens centralsamling i nationalmuseum til!

en representativ mönstersamling för svensk konst.

Tillökningen af statens ifrågavarande samlingar komme emellertid ej

ensamt nationalmuseum till godo. Redan nu stode detta museum i förbindelse

med tio museer i landsorten (Göteborg, Hernösand, Kalmar, Linköping,

Lund, Udde val fa, Upsalå, Venersborg, Ves terås och Örebro), i h vilka

staten tillhöriga konstverk vore deponerade. Sådana depositioners antal

borde efter hand ökas, till gagn för den allmänna bildningen och konstodlingen.

Gripsholms slott med sin stora porträttsarnling hade efter .nyss

afslutad restaurering blifvit en vigtig faktor i vårt museiväsende. Å de

för besökande tillgängliga slotten Drottningholm och Ulriksdal funnes

likaledes betydande, staten tillhöriga samlingar af konstföremål. Från

nationalmuseum kunde konstverk sålunda efter hand spridas öfver landets

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskott etts Utlåtande N:o .9.

11

olika delar. Derigenom skulle ock förverkligas en grundtanke, som fått

sitt uttryck i den skrifvelse af den 25 februari 1858, hvari Rikets Ständer

anmält, att förenämnda inköpsanslag å 6,000 kronor blifvit uppfördt på

ordinarie stat.

Af vigt för konstbildningen vore emellertid, att uppmärksamheten ej

uteslutande egnades åt den inhemska konstproduktionen, utan att hänsyn

toges jemväl till andra sidor af konstnärlig verksamhet. Till nationalmusei

konstafdelning utginge också sedan längre tid till samlingarnas

ökande ett årligt reservationsanslag af 6,500 kronor, som disponerades

omedelbart af nationalinusei nämnd. Af detta belopp borde, enligt kongl.

bref den 10 december 1880, 3,000 kronor företrädesvis användas till

inköp af norska och danska konstnärers arbeten. Aterstode således för

samlingarnas tillökning i öfrigt med målningar och skulpturverk af

äldre mästare, med antika vaser och andra fornsaker, med gipsafgjutningar,

gravyrer, handteckningar o. s. v. ett belopp af 3,500 kronor.

Detta belopp vore ringa, och nationalmuseum hade äfven, då det galt

att, vid upplösning af äldre samlingar, för Sveriges räkning bevara

något eller några märkligare konstverk, måst anlita särskilda utvägar. Det

vore dessutom önskvärdt, att man någon gång, då tillfälle erbjöde sig, kunde

förvärfva jemväl ett eller annat modernt konstverk af någon icke skandinavisk

mästare, såsom faktiskt skett vid sistlidna års allmänna utställning.

Ett sådant inköp skulle hos den besökande allmänheten väcka ett särskild!

intresse och verka fruktbärande på den utöfvande konstnären, som eljest

här i Sverige högst sällan finge tillfälle att se märkligare alster af samtidens

utomskandinaviska konstalstring. Ett annat ur den praktiska och

teoretiska konstundervisningens synpunkt synnerligen vigtigt område utgjordes

af den flitigt anlitade gravyrsamlingen, inom hvilken studiebesöken

under de tre senaste åren i medeltal uppgått till 636. Till denna samling

hörde äfven dyrbara planschverk öfver enskilda stora konstnärers arbeten

eller öfver större offentliga och enskilda samlingar. Af sådana planschverk

hade nationalmuseum lyckats förvärfva några, men saknade många

och vigtiga. Priset å ett dylikt verk understege sällan 300 kronor, men

uppginge stundom till 1,000 kronor och deröfver. På samma sätt förhöllc

sig med en del moderna etsningar, som numera ofta trycktes i endast

ett mindre antal exemplar. Ett sådant verk, Klingers berömda cykel

Vom Tode , hade å sistlidna års utställning kostat 900 mark, och ett annat

arbete af samma konstnär, hvilket nationalmuseum 1895 förvärfvat för

405 kronor, betingade nu, sedan upplagan blifvit slutsåld, ett pris af ! ,600

mark. Den erfarenhet, som vunnits vid nationalmuseum, visade emellertid,

att det just vore detta slags arbeten, som oftast efterfrågades och be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

gagnades af studerande, och deri läge ett väsentligt skäl för deras anskaffande.

Nationalmuseum egde visserligen till sin disposition afkomsten

af tva donationer, J. S. Gieseckes och J. H. Scharps, men denna afkomst

vore pa grund af donationsbrefven och särskilda bestämmelser till allra

största delen afsedd för vissa noga begränsade ändamål, som ej medgåfvc

ett fritt användande, och den Gieseckeska donationen vore dessutom på

grund af de donerade fastigheternas ombyggnad behäftad med en på

amortering stäld skuld.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade nämnden hemstält,

det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska dels en förhöjning af 9,000

kronor i det hittills till inlösen af svenska lefvande konstnärers arbeten

utgående reservationsanslaget, så att detsamma komme att årligen utgå

med ett belopp af 15,000 kronor, dels ock en förhöjning .af 3,500 kronor

i anslaget till samlingarnas ökande, hvarigenom detta anslag komme att

utgå med 10,000 kronor årligen.

Efter erhållen remiss hade akademien för de fria konsterna i utlåtande

till Kongl. Maj:t den 30 oktober 1897 anfört, hurusom akademien redan

vid flera tillfällen under närmast förflutna år tillåtit sig att till Kongl.

Maj:t inkomma med framställningar i liknande syfte med den af nationalmusei

nämnd nu gjorda. Uti skrifvelse den 28 november 1891

hade akademien yttrat, bland annat, att så länge anslaget till inlösen af

lefvande svenska konstnärers arbeten utginge med sitt nuvarande ringa

belopp, qvarstode ett högst väsentligt hinder för staten att vid inköp af

konstverk göra sitt val bland de bästa möjliga och att, hvad särskildt

anginge skulpturverk i marmor och brons, årsanslagets nuvarande belopp

sällan vore tillräckligt att åt staten förvärfva ett enda sådant. Äfven i

sin framställning den 25 januari 1891! rörande anslag för inköp af

konstalster vid 1897 års allmänna utställning i Stockholm hade akademien

framhållit önskvärdheten af en förhöjning i nu ifrågavarande anslag.

Dervid hade akademien erinrat, att redan den utveckling, den andliga,

odlingen hos. oss genomgått under den 40-årsperiod, som förflutit, sedan

anslaget beviljades, eller ar 1858, vore egnad att gifva vid handen, att

detsamma, så att säga, ej följt med sin tid, och att, en blick på akademiens

egen stat ar 1858 och den nuvarande staten visade, att proportionen

emellan statens bidrag till den konstnärliga undervisningen och den konst,- närliga produktionen ej kunde kallas fullt normal. Då vidare priset på

konstverk under sagda, period ansenligt stigit, läge äfven deruti ett talande

skäl för anslagets höjning. I afseende å föreliggande, af nationalmusei

nämnd utförligt motiverade framställning hade akademien ej vidare att

tillägga, utan tillstyrkte, med lifligt instämmande i de af nämnden anförda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

skal, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition i öfverensstämmelse med

hvad nämnden föreslagit.

Sedermera hade svenska konstnärernas förening till Kongl. Maj:t

inkommit med en skrifvelse, deruti föreningen framhållit otillräckligheten

af det till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten anvisade anslag

af 6,000 kronor. Monumentala arbeten, vare sig i skulptur eller i målning,

hvilka ofta fordrade år af förberedande studier, kunde af staten sällan

eller aldrig förvärfvas, derest icke enskild offervillighet trädde hjelpande

emellan. Statens inköp af konstalster måste oftast omfatta billigare, men

på samma gång också för konstnärerna mindre representativa verk. Att

enskilda mecenater stundom godtgjort, hvad staten försummat, vore ju all

ära värdt, men dels stode ett sådant mecenatskap visst icke alltid till

buds, dels torde det knappast kunna sägas vara med svenska statens

värdighet öfverensstämmande, att för hvarje gång, det blefve fråga om

förvärfvande af något dyrare konstverk, nödgas vädja till enskildas bistånd.

Staten borde vara i tillfälle att verkligen kunna välja bland det bästa,

som den inhemska konsten kunde prestera, men med ett årsanslag af blott

6,000 kronor vore ett sadant utväljande ej möjligt. För de svenska konstnärerna

hade ifrågavarande anslags obetydlighet varit ödesdiger nog. Då

i ett litet land som vart staten icke uppträdde som någon mera beaktansvärd

afnämare, blefve de enskilda, som både kunde och ville förvärfva

sig några mera betydande konstverk, alltid lätt räknade. Konstnären

måste då vända sig till den större, men på samma gång mindre köpstarka

allmänheten, hans arbeten måste framför allt blifva billiga och han måste

för sin existens’ skull tillgripa lotterier och andra utvägar, som ej lände

till konstens fromma. Men den talang, som icke finge tillfälle att gripa

sig an med större uppgifter, förslöades lätt. Och om konstens utöfvare

inskränkte sig till bagateller och konsten förflackades, kunde också statsanslagets

knapphet leda till, hvad som en alltför långt drifven sparsamhet

lätt förde med sig, att nemligen staten med sitt lilla anslag dock icke vid

sina inköp finge full valuta för sina penningar. Om emellertid, trots allt,

den svenska konsten likväl kunde sägas hafva kämpat sig fram till en

såväl inom som utom landet ansedd ståndpunkt, vore det visserligen icke

för tidigt, att svenska staten nu grepe in och underlättade kampen.

Med åberopande af ytterligare några bland de utaf nationalmusei nämnd

och akademien för de fria konsterna framhållna, redan anförda skäl

föj anslagets höjande, hade konstnärsföreningen äfven omförmält och med

en vid föreningens skrifvelse fogad tabell öfver de till konstens främjande

i de skandinaviska rikena anvisade statsanslag visat, hurusom i våra

grannländer, särskild t Danmark, staten ansett sig kunna i det hänseende,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N\o 9.

hvarom nu vore fråga, gripa in långt kraftigare till konstens stödjande och

befordrande än hittills hos oss. Föreningen hade jemväl framhållit, att i

Sverige provinsmuseerna icke åtnjöte något understöd från staten och i

följd deraf också förde ett tynande lif. En uppmuntran genom ett statsanslag

skulle dock säkerligen verka väckande och lifvande på dessa museer

och sätta dem i stånd att bättre fylla sin vackra uppgift att alltmera

göra konstens verk till en hela folkets egendom. Med stöd af det anförda

hade föreningen anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till 1898 års Riksdag

aflåta proposition, i syfte att det årliga anslaget till inköp af lefvande

svenska konstnärers arbeten måtte höjas från 6,000 kronor till 40,000

kronor, samt att deraf måtte anslås 15,000 kronor till inköp af konstalster

för provinsmuseerna.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1 december 1897 hade akademien

för de fria konsterna yttrat sig öfver nyssberörda, af svenska konstnärernas

förening gjorda framställning och dervid anfört, bland annat, hurusom

akademien naturligtvis med stor tacksamhet och tillfredsställelse skulle se,

om ett ännu högre belopp än den anslagsförhöjning, hvarom nationalmusei

nämnd hemstält, blefve för ifrågavarande ändamål anvisadt, och hade akademien,

med anledning af konstnärsföreningens förslag, att äfven de svenska

provinsmuseerna måtte beredas något statsunderstöd till stärkande af deras

behjertansvärda och gagnande verksamhet, uttalat sin lifliga önskan, att

afseende måtte fästas å detta förslag.

Öfver den af svenska konstnärernas förening gjorda ansökning hade

jemväl nationalmusei nämnd yttrat sig och i ett den 3 december

1897 afgifvet utlåtande anfört, bland annat, hurusom nämnden i sin

föregående framställning betraktat frågan hufvudsakligen från synpunkten

af det intresse, nationalmuseum såsom den svenska centralsämlingen

af skön konst egde, och ansett, att museet borde å ena sidan kunna

uppvisa en representativ samling af hvad svensk bildkonst i äldre och

nyare tid frambringat och å andra sidan lemna en öfversigt af de vigtigaste

dragen af konstens historia i allmänhet, i originälföremål, der dessa

kunnat anskaffas, eller eljest i efterbTidningar medelst gipsafgjutning,

gravyr, fotografi eller beslägtade förfaringssätt. Med sin ifrågavarande

framställning hade nämnden således väsentligen afsett att bereda medel

för dessa samlingars fullständigandc, sådant detta kräfdes på de olika afdelningarna

och i olika rigtningar. Om emellertid ett högre anslag än

det af nämnden ifrågasatta beviljades, kunde nämnden ej se detta annat

än med största tillfredsställelse, och den vore öfvertygad, att en sådan

förhöjning skulle lända till gagn för den inhemska konsten och den

inhemska konstbildningen. Nämnden förestälde sig härvid, att ett sådant

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

15

förhöjd t anslag ej ensamt skulle utgå till inköp af enstaka, färdiga, i konsthandeln

befintliga svenska skulpturverk, målningar och dylikt, soxn sedermera

skulle erhålla sin plats i museerna, utan att det jemväl borde kunna användas

till främjande af monumental eller i högre mening dekorativ konst.

Derigenom skulle också det syftemål kunna i någon mån förverkligas,

som antydts i Rikets Ständers åberopade skrifvelse af den 25 februari

1858, der det talats om inköp af konstverk till »prydnader i kyrkor,

embetsrum, skolor och andra offentliga samlingsrum».

Framställningen om anslag till provinsmuseerna syntes nationalmusei

nämnd särdeles behjertansvärd. Äfven nämnden hade i sin förberörda

skrifvelse vidrört denna fråga och dervid uppräknat de landsortsmuseer,

med hvilka nationalmuseum stode i förbindelse; men utom dessa funnes

ett minst lika stort antal andra mer eller mindre betydande, likartade

samlingar. För många, kanske flertalet af dem, gälde, att de för sin ekonomi

och omvårdnad vore beroende af tillfälliga otnständigheter. Att

* betrygga deras existens ur dessa synpunkter vore tvifvelsutan ett högst

vigtigt önskningsmål. Innan någon disposition af statsmedel, som möjligen

komme att anvisas åt provinsmuseer, egde rum, hvilket i bästa fall ej

torde kunna ske förr än under loppet af år 1899, borde emellertid enligt

nämndens mening en äfven ur andra synpunkter önskvärd undersökningverkställas

rörande dessa museer. Upplysningar borde inhemtas om deras

antal, deras lokalers läge och beskaffenhet, de vilkor, hvarunder de för

sitt ändamål disponerades, museernas organisation, förvaltning och ekonomi

samt deras samlingars art och ungefärliga omfång. Af en sådan undersökning

komme att framgå,, hvilka museer borde tillerkännas karakteren

af konstsamlingar och hvilka derjemte eller ensamt skulle rubriceras såsom

kulturhistoriskt-arkeologiska samlingar. Såsom allmänna vilkor för åtnjutande

af statsbidrag borde för öfrigt förutsättas bidrag från kommun

eller enskilde till minst enahanda belopp som statens jemte skyldighet att

underkasta sig en viss statskontroll äfvensom att afgifva årsberättelse.

Vid ett eventuelt ordnande af denna omfattande fråga syntes god ledning

kunna henitas från förhållandena i Danmark, hvarest provinsmuseernas

ställning till centralsamlingen i Köpenhamn vore noggrant reglerad.

Provinsmuseerna der hade, utom de årliga bidragen till inköp och förvaltning,

erhållit ej obetydligt statsunderstöd för uppförande af sina byggnader.

Enligt en år 1889 afgifven redogörelse uppginge dessa byggnadsbidrag

då till 1 16,000 kronor, deraf ensamt till Aarhus 50,000 kronor.

Äf nu anförda jemte andra i detta ärende lemnade uppgifter äfvensom

särskilda upplysningar, som föredragande departementschefen låtit

inhemta från Norge och Danmark, framginge, enligt hvad departements
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

chefen vidare meddelat, att i dessa länder från det allmännas sida gjorts

icke obetydligt mera än hos oss till konstens främjande genom inköp af

konstalster. I Norge hade nationalgalleriet sig anvisadt till anskaffande af

konstverk och inventarier jemte underhåll deraf ett anslag af 17,000 kronor,

af hvilket 3,000 kronor vore afsedda företrädesvis för svenska och danska

konstverk. Kopparsticks- och handteckningssamlingen i Kristiania förfogade

öfver ett statsanslag af 2,800 kronor, hvaraf 1,000 kronor anvisats mot

vilkor, att samma belopp tillskötes från annat håll. Till den årliga konstutställningen.

vore anslaget ett belopp af 4,400 kronor. Till konstindustrimuseerna

i Kristiania, Bergen och Trondhjem vore beviljade anslag af

respektive 18,000, 8,000 och 5,000 kronor, under vilkor, hvad de två''sistnämnda

museerna vidkomme, af motsvarande bidrag från annat håll.

Äfven vid en del af anslaget till Kristianiamuseet vore ett liknande vilkor

fästadt. 1 Danmark upptoge gällande finanslag under rubriken konstsamlingarna

en slutsumma af 205,543 kronor 50 öre. Häraf utginge till

konstmuseer i åtskilliga provinsstäder 18,000 kronor. De kongl. målningsocli

skulptursamlingarna med flera hade sig anvisade anslag om tillhopa

68,500 kronor. Häraf vore afsedda till inköp för målningssamlingen 20,000

kronor, för skulptursamlingen 15,000 kronor samt för kopparstickssamlingen

5.000 kronor och särskildt till anskaffande af svenska och norska konstverk

5,000 kronor. Den kongl. akademien för de sköna konsterna, under

hvilken rubrik finanslagen upptoge anslag slutande å 102,880 kronor,

disponerade 1,000 kronor årligen till ökning af sin afgjutningssamling, hvarjemte

af utstå,llningsfonden vid akademien årligen användes 2,000 kronor till

inköp af konstverk. »Ny Carlsberg Glyptotek», en offentlig institution,

upprättad genom bidrag af stat, kommun och enskilde, använde bland

annat räntorna al 250,000 kronor till inköp af skulpturer. Nationalhistoriska

museet å Frederiksborgs slott hade till sitt förfogande för inköp

räntorna af l ,000,000 kronor. Vidare funnes enligt finanslagen såsom bidrag

till driften af det danska konstindustrimuseet anvisadt ett belopp af

10.000 kronor utaf ett för tio år beviljadt anslag å 100,000 kronor.

För egen del har departementschefen förklarat sig anse uppenbart, att,

derest den svenska konsten ■ skulle kunna fortfarande med framgång deltaga

i den täflan, som påginge inom konstnärsverlden, staten måste lemna ett

kraftigare understöd, än hittills skett. Det sätt härför, som af nationalmusei

nämnd nu föreslagits, eller höjande af inköpsanslagen, syntes departementschefen

äfven lämpligt. Hvad anginge det i nationalmusei stat uppförda

anslag till samlingarnas ökande, delade departementschefen fullständigt

nämndens åsigt, att detta anslag nu borde höjas till 10,000 kronor.

Beträffande anslaget till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

ansåge lian hufvudsakligen på de skäl, som anförts i den af svenska konstnärernas

förening gjorda ansökning, att en betydligare förhöjning af detta

anslag vore af behofvet påkallad. Väl funne departementschefen, lika med

nationalmusei nämnd, tiden ännu ej vara inne att med statsanslag understödja

museer i landsorten, men om man frånräknade det belopp, 15,000

kronor, som sagda förening ansett böra utgå till sådana understöd, syntes

honom den summa, 25,000 kronor, som i öfrigt enligt föreningens åsigt

borde årligen finnas att tillgå för inlösen af lefvande svenska konstnärers

arbeten, icke vara för hög. Blefve anslaget bestämdt till denna

summa, syntes det äfven böra få, efter Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskildt

fall, disponeras, förutom till inköp af färdiga konstalster, jemväl

till främjande på annat sätt af svensk monumental eller i högre meningdekorativ

konst.

I hufvudsak instämmande uti det, som af nationalmusei nämnd och

akademien för de fria konsterna anförts i deras ofvanberörda skrifvelser af

den 29 september och den 30 oktober 1897, har utskottet ansett, att

ifrågavarande två anslag, hvilka vid en jemförelse med de belopp, som,

enligt hvad ofvan meddelats, i våra grannländer utgå för liknande ändamål,

synes vara väl knappt tillmätta, lämpligen böra höjas med hvad bemälda

myndigheter i åberopade skrifvelser föreslagit. Derigenom skulle staten

blifva i tillfälle att oftare än hittills förvärfva konstverk af mera betydande

konstnärligt värde och i större mån främja afsättningen af de svenska konstnärernas

arbeten. Utskottet har deremot ej kunnat biträda Kongl. Maj:ts

på initiativ af svenska konstnärernas förening framkomna förslag att med

ytterligare 10,000 kronor höja anslaget till inlösen af lefvande svenska

konstnärers arbeten, hvarmed enligt den kongl. propositionen hufvudsakligen

åsyftats att på annat sätt än hittills egt rum främja monumental

eller i högre mening dekorativ konst. Det förefaller nemligen utskottet

olämpligt att på detta sätt — såsom afsigten med anslagshöjningen lärer

varit — bereda medel till uppförande af monument och minnesvårdar å

offentliga platser, i kyrkor eller andra offentliga samlingsrum eller till utförande

af dekorativa arbeten till prydande af sådana lokaler. Utskottet

har ej heller i öfrigt funnit skäl föreligga för sistnämnda anslags höjning

utöfver hvad myndigheterna till en början ifrågasatt, särskildt som det

knappa utrymmet inom nationalmuseum bör mana till varsamhet vid samlingarnas

ökande. Anslaget till inlösen af lefvande svenska konstnärers

arbeten torde derför böra bestämmas till 15,000 kronor att användas till

det ändamål, som hittills varit dermed afsedt.

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong! Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen beviljar förhöjning

dels med 3,500 kronor, eller från 6,500 kronor

till 10,000 kronor, af det i staten för nationalmuseum

förekommande reservationsanslaget till konstsamlingarnas

ökande, dels ock med 9,000 kronor, eller från 6,000

kronor till 15,000 kronor, af det under nationalmusei

stat uppförda reservationsanslag till inlösen af lefvande

svenska konstnärers arbeten.

bifall härtill komma anslagen under rubriken nationalmuseum

från nuvarande beloppet, 46,350 kronor, till 58,850 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

Vidare har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under nämnda

ii7«i/«*u"''**hufvudtitel föreslagit,

[3 och39.] dels i punkten 3:o)

att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län

från den 1 januari 1899 frånskildes Hernösands stift för att bilda ett särskildt

stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet af biskopslöneregleringsfonden

användes högst 13,500 kronor årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett

ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till

amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

att lör hyra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt

belopp af 1,500 kronor; samt

att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom den

ifrågasätta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel

till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens och

Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor;

dels ock i punkten 39:o)

att Riksdagen måtte^på extra stat för år 1899 anvisa följande belopp,

nemligen 600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen vid

domkapitlet i Hernösand för den minskning i hans inkomst, som i anledning

af den föreslagna delningen af Hernösands stift skulle uppstå genom

Vid

att ökas

Ang. delning

n r T-Jorr* n /*,* rr, rt <?

3:o)

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

upphörande af till honom nu utgående anslag, samt 3,500 kronor för anskaffande

af möbler, inventarier m. m. för expeditionslokalen vid det nya

domkapitel, som enligt Kongl. Maj:ts förslag om berörda stifts delning

skulle komma att upprättas i Luleå.

För behandling af Kongl. Maj:ts omförmälda framställningar äfvensom

i ämnet väckta motioner komma deputerade från statsutskottet och lagutskottet

att sammanträda till sammansatt utskott, hvadan yttrande häröfver

först längre fram under riksdagens lopp kommer att af det sammansatta

stats- och lagutskottet afgifvas; hvilket statsutskottet skolat för

Riksdagen

anmäla.

4:o) Under förevarande anslagstitel har Kongl. Maj:t slutligen före-^ng. anslag un

slagit, att anslaget tillförstärkande af domkapitlens expeditionskassor måtte [/"domkVpufrån

och med år 1899 förhöjas med 500 kronor till 6,000 kronor. lens expedi
Uti

det i ärendet förda statsrådsprotokollet erinras, hurusom Kongl. tl0ns]eas^0rMaj:t

i anseeende dertill, att domkapitlens expeditionskassor visat sig otill- L"*-J

räckliga för bestridande af de derå anvisade utgifter, till sistförflutna Riksdag

aflåtit framställning om beviljande till dessa kassors förstärkning af

ett anslag å ordinarie stat å 6,000 kronor, men att, då det af Kongl. Maj:t

i sådant afseende äskade beloppet blifvit bestämdt med hänsyn jemväl till

de ökade utgifter för expeditionskassorna, som skulle påkallats genom

inrättande af ett nytt domkapitel i enlighet med Kongl. Maj:ts då aflåtna

förslag om Hernösands stifts delning, hvilket förslag i anledning af kamrarnes

skiljaktiga beslut förfallit, anslaget blifvit af Riksdagen nedsatt till

5,500 kronor. Sedan fråga om berörda delning nu ånyo blifvit af departementschefen

upptagen, hade han föranlåtits att hemställa, det Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta förevarande framställning.

Då vid sådant förhållande behofvet af förenämnda anslagsbelopp lärer

böra till pröfning upptagas först efter det Riksdagen fattat beslut i frågan

om Hernösands stifts delning, kommer utskottet att framdeles under riksdagens

lopp, sedan denna fråga blifvit afgjord, afgifva yttrande öfver det

i förevarande punkt framstälda förslag; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. löneförhöjning

åt e. o

professorer.

O]

Universiteten.

5:o) Under förevarande hufvudtitel har Kong]. Maj:t föreslagit ej

mindre i punkt 5:o) att Riksdagen måtte med godkännande af den i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 omförmälda

stat för vissa extra ordinarie professorer, i hvad den anginge universiteten

i Upsala och Lund, för dess tillämpning bevilja en förhöjning af dels 9,000

kronor i de till universitetet i Upsala utgående ordinarie anslag; dels ock

7,000 kronor i ordinarie anslagen till universitetet i Lund; samt att Riksdagen

måtte medgifva, dels att de enligt nämnda stat utgående ålderstillägg

finge bestridas af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg, dels ock att nuvarande innehafvare af sådan extra

ordinarie professorsbefattning, hvarom nu vore fråga, som å den nya staten

ingått, finge i fråga om rätten till ålderstillägg tillgodoräkna sig tjenstgöringstid,

som infallit före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning;

än äfven i punkt 12:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af ofvannämnda

stat, hvad karolinska mediko-kirurgiska institutet anginge, för dess

tillämpning bevilja en förhöjning af 1,000 kronor i de till institutet utgående

ordinarie anslag; samt att Riksdagen måtte lemna enahanda medgifvanden

i fråga om ålderstillägg för vissa extra ordinarie professorer vid

institutet, som ofvan nämnts.

De löneförmåner, som för närvarande åtnjutas af de extra ordinarie

professorerna vid universiteten och karolinska institutet, framgå af följande

i tabellform uppstälda, af Kongl. Maj:t från statskontoret infordrade

och i åberopade statsrådsprotokollet intagna redogörelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

E. o. professorer vid universiteten och. karolinska institutet.

Upsala universitet.

Teologiska fakulteten:

e. o. professor i exegetisk teologi ..................

innehar dessutom Hagby och Ramsta prebendepastorat,

i behållen inkomst beräknadt

till 1,110 kronor.

d:o i dogmatik och moralteologi .....................

innehar dessutom Näs prebendepastorat, i

behållen inkomst beräknadt till 740 kronor.

d:o i praktisk teologi......................................

innehar dessutom Börje prebendepastorat,i behållen

inkomst beräknadt till 1,650 kronor.

Juridiska fakulteten:

1 e. o. professor................................................

1 d:o................................................................

1 d:o (från och med 1898).............................

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi (förut anatomi och

histologi) .........................................................

d:o i allmän och experimental farmakodvnamik

och farmakognösi (förut farmakologi

och medicinsk naturalhistoria).....................

d:o i anatomi (histologi och embryologi).........

d:o i medicinsk och fysiologisk kemi ..........

d:o i pediatrik och praktisk medicin..............

d:o i oftalmiatrik............................................

(d:o i psykiatri, arfvode................. 2,500: —)

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia ................................

d:o i svenska språket.......................................

d:o i sanskrit med jemförande indöeuropeisk

språkforskning .............................................

d:o i klassiska språk .......................................

d:o i nyeuropeisk linguistik............................

d:o i slaviska språk.........................................

d:o i matematik...............................................

d:o i analytisk kemi .......................................

d:o i botanik .................... ............................

d:o i meteorologi .............................................

d:o i jemförande anatomi..............................

(Enligt

Tjenst-

1897 års

görings-

stat)

Summa

penningar

Ålders-

tillägg

2,390

—

1,000

—

—

—

3,390

—

2,260

—

1,000

—

—

—

3,260

—

1,350

—

1,000

—

—

—

2,350

—

3,500

1,000

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,500

1,000

—

—

—

4,500

—

3.500

1.000

4,500

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

1,000

500

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

_

1.000

_

_

_

4,000

_

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

—

1,000

—

—.

—.

4,000

—

4,000

—

■ —

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1.000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

i -

—

4,000

—

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Lunds universitet.

Juridiska fakulteten:

1 e. o. professor...............................................

1 d:o..................................................................

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi och histologi............

d:o i patologisk anatomi, rätts- och stats
medicin

samt hygien....................................

d:o i pediatrik...................................................

d:o i obstetrik och gynekologi.......................

d:o i oftalmiatrik (från och med år 1898) ...

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia och statskunskap......

d:o i sanskrit med jemförande indoeuropeisk

språkforskning (förut i jemförande språkforskning)

......................................................

d:o i klassiska språk ......................................

d:o i nyeuropeisk linguistik ...........................

d:o i geografi och historia .............................

d:o i mekanik och matematisk fysik...............

d:o i geologi......................................................

d:o i botanik ..................................................

d:o i jemförande anatomi (förut zoologi) ......

Karolinska institutet.

e. o. professor i farmakodynamik och farma
kognosi

(förut materia mediea) .................

d:o i anatomi (histologi) .................................

d:o i psykiatri.................................................

d:o i syfilidologi................................................

d:o i medicin ..................................................

d:o i kirurgi.....................................................

d:o i pediatrik .................................................

d:o i obstetrik.................................................

d:o i kemi och farmaci...................................

d:o i patologisk anatomi .................................

d:o i oftalmologi ............................................

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

(Enligt

1897 års

stat)

Ålders-

tillägg

Summa

3,500

1,000

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,500

—

1,000

—

—

—

4,500

—

3,000

_

1.000

_

500

4,500

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

_

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

1,000

4.000

3,000

—

1,000

—

—

—

4,000

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

—

—

4.000

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

_

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

_

4,500

—

3,000

1,000

—

4,000

3,500

1,000

—

4,500

3,500

—

1,000

—

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

4,500

—

3,000

—

1,000

—

—

4,000

—

2,500

—

1,000

—

500

4,000

—

2,500

—

1,000

—

—

3,500

—

2.500

—

1.000

—

500

4,000

—

3,000

—

1,000

—

500

4.500

—

3,000

—

1,000

—

500

4,500

—

3,000

—

1,000

—

500

—

4,500

—

2,500

—

1,000

—

500

—

4,000

—

Af den till statsrådsprotokollet i ärendet lemnade utredning inhemtas,

bland annat, beträffande de extra ordinarie professorerna vid universiteten,

hurusom genom kongl. bref den 1 juni 1877 förordnats, att bland de

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

extra ordinarie professorerna i den teologiska fakulteten i Upsala samt

i de juridiska fakulteterna vid begge universiteten den, som först blifvit

till tjensten utnämnd, skulle uppbära den högre lönen å 4,500 kronor,

samt att extra ordinarie professor, hvilkens lön upptagits till 4,000 kronor,

skulle efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med året

näst efter det, då han blifvit till dylik tjenst utnämnd, uppbära ett ålderstillägg

af 500 kronor att utgå från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag

till ålderstillägg.

De extra ordinarie professorerna i psykiatri vid Upsala och Lund äro

tillika öfverläkare vid statens sinnessjukvårdsanstalter vid dessa städer, och

extra ordinarie professorerna vid Lunds teologiska fakultet aflönas icke af

statsmedel.

Samtliga innehafvarne af de extra ordinarie professurerna vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet med undantag af de två i ofvanintagna

tabell först omförmälda ega rätt till ålderstillägg efter fem år, en hvar

med 500 kixmor.

Enligt hvad i det statsverkspropositionen till 1877 års Riksdag bifogade

statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden anförts, skulle, enligt hvad departementschefen

erinrat, de extra ordinarie professorerna skilja sig från de

förut befintlige adjunkterna först derigenom, att de hade sig anvisadt ett bestämdt

eget läroämne, för hvilket de ansvarade och hvilket de i fakulteten företrädde,

och vidare genom den fulla undervisningsskyldighet af fyra offentliga

föreläsningar i veckan, som i regeln skulle åligga dem, hvaremot de såsom

sjelfständiga akademiska lärare borde vara befriade från den ovilkorliga

skyldighet att föreläsa i den ordinarie professorns ställe, som utgjort adjunkternas

förnämsta åliggande. De skulle under vanliga förhållanden uteslutande

vara lärare och derför i vetenskapliga ärenden ega säte i den kollegiala

myndighet, som hade att föra undervisningens talan och närmast sörja

för dess förbättring, nemligen fakulteten. Från docenterna skulle de skilja

sig genom den fasta anställningen och den bestämda offentliga undervisningsskyldigheten

i ett särskildt läroämne. Från de ordinarie professorerna

åter skulle de skilja sig deri, att de icke skulle hafva del i de administrativa

åligganden, som tillhörde en professor, icke heller hafva den regelbundna,

med undervisningen oskiljaktigt förenade examinationsskyldighet, som ålåge

denne. I enlighet härmed hade ock de extra ordinarie professorernas åligganden

blifvit angifna i förnyade statuterna för universiteten den 10

januari 1876 och kongl. kungörelsen den 17 april 1891 angående ändring

af vissa paragrafer i dessa statuter. Enligt kongl. stadgarna för karolinska

mediko-kirurgiska institutet den 29 april 1889 hade institutets extra ordinarie

professorer enahanda åligganden som ordinarie professorer derstädes,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dock med undantag af examensskyldigheten i ämne, hvari både ordinarie

och extra ordinarie professorer vore anstälde.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen vidare meddelat följande.

Uti en den 30 september 1896 till Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse

hade 15 extra ordinarie professorer vid universitetet i Upsala hemstält,

det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om höjande af

nu utgående förslagsanslag till aflöningar vid universiteten med lämpligt

belopp, så att extra ordinarie professor i lön och tjenstgöringspenningar,

dessa senare beräknade som hittills, skulle ega att uppbära i första lönegraden

4,500, efter fem års tjenstgöring 5,000 och efter tio års tjenstgöring

5,500 kronor.

Till stöd för sin framställning hade dessa extra ordinarie professorer

hufvudsakligen anfört, att nuvarande extra ordinarie professurerna visserligen

vore till en del uppkomna af de förutvarande adjunkturerna, men

att bestämmandet af lönen för innehafvarne af dessa professurer till

4,000—4,500 kronor, under det de ordinarie professorslönerna satts till

6,000 kronor, berott derpå, att de extra ordinarie professurerna fortfarande

betraktades som suppleant- och expektansplatser till de ordinarie

professurerna, såsom adjunkturerna i det hela verkligen varit; att, i fråga

om de vetenskapliga qvalifikationerna för anställning, universitetsstatuterna

icke gjorde någon skilnad mellan hvad som fordrades för ordinarie

och extra ordinarie professur; att beträffande den akademiska undervisningen

och fakultetsgöromål m. m. ordinarie och extra ordinarie professorer

vore i det hela likstälda; att således skilnaden mellan ordinarie och

extra ordinarie professor egentligen blott läge i lönen och i konsistoriegöromålen;

att af de nuvarande extra ordinarie professurerna, som tillhörde

den ordinarie staten, flere saknade motsvarighet bland de ordinarie professurerna,

hvadan för dessa extra ordinarie professurers innehafvare i

regeln ej funnes någon utsigt till förbättrade lönevilkor genom befordran

till ordinarie professur; att för flertalet af Upsala universitets extra ordinarie

professorer visserligen rent teoretiskt förefunnes en sådan möjlighet,

men att den praktiska betydelsen af denna möjlighet berodde derpå, om

ordinarie professur i ämnet vore ledig, hvartill utsigten dock vore ringa,

då antalet ordinarie professorers löner i samma ämne, äfven om hänsyn

toges till båda statsuniversiteten, inskränkte sig till två, hvadan och då,

enligt hvad erfarenheten hittills visat, samma medelålder gälde för utnämning

till ordinarie och extra ordinarie professor, det vore en ren tillfällighet,

om relationen mellan åldern för ordinarie och extra ordinarie

professor i något ämne vore sådan, att den senare kunde komma att efter
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

träda den förre; att praktiskt taget utsigterna alltså vore för extra ordinarie

professorer att för hela sin tjenstetid vara inskränkta till den löneförhöjning

å 500 kronor, som efter fem års tjenstgöring tillkomme dem

och hvarigenom deras definitiva lön, med inbegrepp af tjenstgöringspenningarne,

stannade vid 4,500 kronor; att en sådan aflöning erkänts vara

otillräcklig för en professor redan år 1875, då lönerna för ordinarie professorer

höjts från 4,500 kronor till 6,000 kronor; att medelåldern vid

tillträde till professur, såväl extra ordinarie som ordinarie, vore nära 40 år,

samt att hela tiden intill tillträdet af professuren i regeln blott vore en förberedelsetid

med mycket små eller ingå inkomster, men med betydliga utgifter;

att den, sötn vunnit befordran till extra ordinarie professur, fortfarande

behöfde använda betydliga suffimor till böcker och resor, hvarförutom,

i fråga om de materiella lefhadsbehofven, hans ställning kräfde, att han icke

ginge under den nivå, på hvilken flertalet af hans lärjungar lefde; att en lön

å 4,500 krönor icke vore tillräcklig för en professor, utan tvingade honom

att inskränka bokinköp och studier till ett minimum och att söka biförtjénster

i sysselsättningar, som läge mer eller mindre fjerran från hans lärareverksamhet;

att det vore att befara, det platser med så otillräckliga löneförmåner

icke skulle få till innehafvare de personer, som genom framstående

begåfning och studier vore de mest lämpliga, men just i kraft af samma

begåfning och studier funiie bättre utkomst å andra banor; att de extra

ordinarie professorernas aflöning icke stode i lämplig proportion till den

förberedelse, soto kräfdes, och de omkostnader deras kall ålade dem, hvilket

framginge tydligast vid eri jemförelse med de löner, som innehades af vissa

tjensteman i statsdepartemeriten och de centrala embetsverken m. fl.; samt

slutligen att löneföttnånerna för de extra ordinarie professorerna icke kunde

utan väsentlig skada för universiteten längre bibehållas vid sitt nuvarande

belopp.

Sedan Kongl. Maj:t anbefalt kanslern för rikets universitet att öfver

denna framställning afgifva utlåtande, hade 10 extra ordinarie professorer

inom juridiska, medicinska och filosofiska fakulteterna vid universitetet i

Lund inkommit med en liknande framställning, deruti de, som instämt

i hvad deras kolleger i Upsala anfört, vidare yttrat, bland annat, att

ett sätt att förbättra de extra ordinarie professorernas ställning vore, om

de egde rätt att hvar inom sin fakultet eller sektion, då ordinarie professur

der blefve ledig, erhålla den lediga lönen med bibehållande af

det läroämne de förut innehaft. Beträffande professurerna i romanska

och germanska språk funnes för båda universiteten stadganden i denna

rigtnirig och likaledes för universitetet i Upsala i fråga om tillsättning

af lärarebefattningar inom juridiska fakulteten. Men då Kongl. Maj:t

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 9 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

ej funnit skäl bifalla en af juridiska fakulteten i Lund gjord hemställan

derom, att enahanda bestämmelser jemväl för denna fakultet måtte blifva

gällande, och då genomförandet af en dylik ordning syntes möta svårigheter

jemväl hvad anginge öfriga fakulteter, funnes, enligt extra ordinarie

professorernas i Lund åsigt, för närvarande ingen annan utväg att på ett

någorlunda tillfredsställande sätt tillgodose de extra ordinarie professorernas

och i detta fall äfven universitetens och det allmännas intressen än att

utverka löneförhöjning.

Vidare hade fyra extra ordinarie professorer vid karolinska inedikokirurgiska

institutet uti en till Kongl. Maj:t ingifven framställning anfört,

bland annat, att löneförmånerna för de extra ordinarie professorerna

icke vore högre vid institutet än vid universiteten, fastän lefnad somkostnaderna

stälde sig i afsevärd niån högre i hufvudstaden än i universitetsstäderna;

att vid institutet liksom vid universiteten de vetenskapliga

qvalifikationerna för anställande af extra ordinarie professorer vore desamma

som för anställande af ordinarie professorer, och att i afseende

på undervisningen äfven vid nämnda institut de extra ordinarie professorerna

i det hela vore likstälde med de ordinarie; att alla ärenden, som i

institutets lärarekollegium förekoinme, handlades såväl af de extra ordinarie

som af de ordinarie professorerna; att ej mindre än 5 af de 11 extraordinarie

professurerna saknade motsvarighet bland de ordinarie, hvadan för

dessa extra ordinarie professurers innehafvare i regeln ej funnes någon

utsigt till förbättrade lönevilkor genom befordran till ordinarie professur;

att emellertid af institutets 11 extra ordinarie jjrofessurer ej mindre än

7 representerade olika grenar af den praktiska medicinen och att erfarenheten

visat, att inkomsten af den medicinska praktik inom hufvudstaden,

som innehafvarne af dessa lärostolar till följd af sitt kall borde

utöfva för ökande af sitt vetande på sin vetenskaps område och faktiskt

också utöfvade, uppvägde det bristfälliga i lärarebefattningarnes aflöning,

hvarförutan med 4 af dessa extra ordinarie professurer afiönade befattningar

vid sjukvårdsinrättningar vore förenade; att det derför syntes, som om vid

den åsyftade löneförbättringen dessa 7 extra ordinarie professurer för närvarande

icke behöfde ifrågakomma; men att deremot om de återstående 4

extra ordinarie professurerna, nemligen de i de teoretiska ämnena kemi, patologisk

anatomi, histologi samt farmakodynamik och farmakognosi, till fullo

gälde samma skäl för en löneförbättring som de, hvilka anförts beträffande

universitetens extra ordinarie professurer, enär deras innehafvare icke föranleddes

af sina läroämnen att utöfva medicinsk praktik, hvilken tvärtom

skulle upptaga deras tid utan motsvarande förökning af deras vetande

inom det teoretiska läroämne de förestode, hvarför ock medicinsk praktik

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

27

ej heller utöfvades eller utöfvats af någon af dessa extra ordinarie professurers

i teoretiskt medicinska ämnen vid institutet nuvarande innehafvare.

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala hade, med

åberopande af den utaf konsistoriet till alla delar biträdda motivering, Som

af universitetets extra ordinarie professorer blifvit till stöd för deras framställning

anförd, till bifall förordat samma framställning, dock med den

förändring, att tjenstgöringspenningarne borde bestämmas till 1,200 kronor

i hvarje lönegrad, hvarjemte konsistoriet meddelat, att universitetet saknade

egna medel till bestridande af de med den begärda löneförhöjningen

förenade kostnader. Det större akademiska konsistoriet i Lund samt karolinska

mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium hade, utan att vilja

yttra sig om den af sökandena anförda motivering, äfven förordat framställningarnas

bifallande på det af det större akademiska konsistoriet i

Upsala föreslagna sätt; och hade slutligen kanslern, under förklarande

att han ansåge de af de extra ordinarie professorerna nu framstälda

anspråk på en länge af behofvet påkallad löneförbättring vara fullt berättigade,

på det lifligaste tillstyrkt bifall till de gjorda framställningarna,

dock med nyss omförmälda, af det större akademiska konsistoriet i Upsala

föreslagna ändring i afseende på tjenstgöringspenningarne.

Statskontoret, som anbefalts att afgifva utlåtande i ärendet, ville

icke förneka, att hvad till stöd för framställningarna af universitetens

extra ordinarie professorer anförts under vissa förhållanden kunde

vara förtjent af afseende. Statskontoret ansåge emellertid, att, innan förändring

af gällande aflöningsstater vidtoges, undersökning borde ega rum

för utrönande, huruvida ej sådana anordningar kunde genomföras, hvarigenom

de extra ordinarie professorernas befordran till ordinarie professur

underlättades, och deras ställning i ekonomiskt afseende sålunda förbättrades.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet för den 8 januari 1877 inhemtades,

hade under öfverläggningarna angående adjunkturernas vid universiteten

ombildning det blifvit satt i fråga och jemväl af en och annan

fakultet föreslaget, att hvarje innehafvare af en extra ordinarie professorsbeställning

borde, när ledighet uppstode i den eller de ordinarie professurer,

med hvilka hans läroämne vore beslägtad!, omedelbart uppflyttas till ordinarie

professor. Detta förslag hade emellertid icke tillstyrkts af någotdera

bland konsistorierna eller af kanslersembetet och hade äfven af dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet afstyrkts af skäl, att med afseende på

läroämnena i en del fall sådan uppflyttning läte sig göra, men komme i

många fall att utfalla ganska olämpligt, enär det icke sällan blefve svårt

att. afgöra, till hvilken af flera lärostolar med närbeslägtade ämnen uppflyttning

borde ske; att genom en sådan anordning vidare utestängdes

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

möjligheten att äfven utom universitetets krets vinna skicklige vetenskapsmän

för ett professorsembete, emedan, om hvar och en, som tillträdde ett

sådant, måste åtnöjas med den mindre lön, som vore för extra ordinarie

professor bestämd, man icke gerna kunde vänfa, att redan utbildade

vetenskapsmän med framstående förmåga skulle underkasta sig sådana

vilkor; att den erfarenhet, som vunnits, der en sådan uppflyttningsrätt

vore medgifven, icke talade för en dylik anordning, likasom å andra sidan

exempel i vårt land visade fördelarne deraf, att universitetet vid besättande

af en lärostol egde så fritt val som möjligt; samt slutligen att universitetsstatuterna

i §§ 80 och 114 innehölle stadganden, hvilka i hög grad underlättade

den afsedda uppflyttningen, der den vore förtjent, utan att för alla

inträffande fall göra den ovilkorligen nödvändig.

Sedermera hade emellertid vissa bestämmelser angående en sådan uppflyttning

meddelats, såsom i kongl. brefvet, den 4 februari 1887, angående

tillsättningen af ordinarie och extra ordinarie professorerna i romanska

och germanska språk vid båda universiteten, samt genom kongl. brefvet

den 20 mars. 1891, angående närmare bestämmelser i fråga om tillsättningen

af lärarebefattningarna inom juridiska fakulteten i Upsala; varande

i sistberörda kongl. bref förordnadt för att tillsvidare lända till efterrättelse,

bland annat, att, då ordinarie professur blefve ledig, juridiska

fakulteten skulle c ga rätt att, i den ordning §§ 67 och 80 af universitetsstatuterna

stadgade, anmäla extra ordinarie professor inom fakulteten till

erhållande af den ordinarie professuren med bibehållande af det läroämne

han förut innehaft; samt att, derest extra ordinarie professor med anledning

af sådan anmäl ap blefve af Kongl. Maj: t utnämnd till ordinarie professor,

den derigenom ledigblifna extra ordinarie professuren skulle tillsättas

i det ämne, som förut varit med den ordinarie förenadt. Visserligen hade

Kongl. Maj:t ej funnit skäl bifalla en af juridiska fakulteten i Lund

derefter gjord framställning derom, att enahanda bestämmelser jemväl för

denna fakultet måtte blifva gällande, men af Kongl. Maj:ts beslut den

25 oktober 1894 hade det synts statskontoret framgå, att endast fakultetens

då förevarande framställning icke funnits förtjent af bifall. Väl ansåge

statskontoret den nu föreliggande frågan icke, såsom de extra ordinarie

professorerna vid Lunds universitet antagit, kunna fullständigt lösas genom

en allmännare tillämpning af de grunder, som, på sätt nu vore berördt,

gjorts gällande vid tillsättande af vissa professo,rsbeställpingar vid universiteten,

enär, enligt hvad i ärendet framgått, dels i vissa fall svårigheter till

äfven ty rs kunde möta vid afgörande af frågan, till hvilken af flera lärostolar

med närbeslägtade läroämnen uppflyttning borde ske, och dels åtskilliga,

med andra ej närbeslägtade läroämnen vore företrädda af endast

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

extra ordinarie professorer. I dessa fall funnes ej annan utväg än en

förhöjning af extra ordinarie professors aflöning, vare sig genom ökning

af lönen eller tjenstgöringspenningarne eller beviljande af ytterligare ålderstillägg.

Innan vidare åtgärder vidtoges för beredande af sådan aflöningsförhöjning,

syntes dock en utredning i nu omförmäldt syfte böra ske.

Statskontoret hade således funnit sig förhindradt att för det närvarande

tillstyrka proposition till Riksdagen uti nu förevarande ämne, utan hemstält,

huruvida skäl ej kunde förefinnas för inhemtande från vederbörande af

yttranden och förslag i de af statskontoret omförmälda hänseenden.

Med anledning af hvad statskontoret sålunda anfört hade från vederbörande

universitetsmyndigheter infordrats utlåtanden, dervid teologiska

fakulteten i Upsala anfört, att i och för sig syntes det af statskontoret

väckta förslaget, att en extra ordinarie professor vid en ordinaries afgång

uppflyttades på den senares plats med bibehållande af det läroämne,

som tillhört honom såsom extra ordinarie professor, ändamålsenligt. Denna

anordning hade den fördelen, att i regeln hvarje ny fakultetsledamot under

sin första tjenstetid finge utan hinder af domkapitels- och konsistoriegöromål

egna sig åt vetenskaplig verksamhet. Dock vore nödvändigt, att

fakulteten erhölle rätt att vid ordinarie professorseinbetes ledighet äfven

uraktlåta att föreslå en extra ordinarie professors uppflyttning, enär det

kunde inträffa, att någon framstående vetenskapsman, som kunde blifva

fäst vid universitetet, om ordinarie professur kunde honom erbjudas, icke

vore villig mottaga extra ordinarie professorsembete och således ginge för

universitetet förlorad.

Som medel åter för en förbättrad ekonomisk ställning för de extra

ordinarie professorerna, hvarom nu egentligen vore fråga, kunde den föreslagna

förändringen enligt fakultetens mening icke tjena. Visserligen

kunde för några extra ordinarie professorer deras befordran till ordinarie

genom den föreslagna anordningen ske tidigare än eljest. Men den förmån,

som så bereddes några extra ordinarie professorer, vunnes blott på bekostnad

af motsvarande förmåner för dem, som i annat fall skulle erhålla

ordinarie professur. Detta kunde vara personer, som under många

år med mycken uppoffring och utan att hafva åtnjutit någon ordinarie

lön förberedt sig för professorsembete och alltså kunde vara i större behof

af det lönebelopp, som tillkomme ordinarie professor, än en extra ordinarie

professor, samt lika förtjenta deraf som en sådan. Genom den föreslagna

anordningen blefve ock endast för några få extra ordinarie professorer

vilkoren genom en tidigare befordran till ordinarie pro.fessorsembeten

i någon mån förbättrade. Hvilka dessa bättre lönade blefve, berodde

helt och hållet på tillfälliga omständigheter. Men hvad som vore

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

det, mest känbara behofvet vore en förhöjning af samtliga extra ordinarie

professorernas nu otillräckliga löner. Dessa löners otillräcklighet folie i

ögonen i jemförelse med de ordinarie professorernas, hvilka icke vore mer än

jemnt och nätt tillräckliga, samt vid tanken derpå, att de, som befordrades

till extra ordinarie professorer, förut merendels under lång tid befunnit sig

i ogynsamma ekonomiska förhållanden.

Fakulteten hade alltså såsom sin mening uttalat, att statskontorets

ifrågavarande förslag icke vore antagligt som en förbättring af de extra

ordinarie professorernas ekonomiska ställning.

I detta uttalande både juridiska fakulteten i Upsala instämt med tillägg,

att fakulteten hade så mycket starkare skäl för sitt uttalande i ärendet,

som inom densamma på senare tiden förfarits med uppflyttningar af extra

ordinarie professorer i öfverensstämmelse med det af statskontoret väckta

förslag, men fakulteten ändock funnit, att de extra ordinarie professorernas

behof af löneförbättring härigenom icke i någon mån blifvit fyldt, enär

den till de extra ordinarie professorerna från början utgående lön vore

allt för låg, hvartill koinine, att lång tid kunde förflyta, innan en nyutnämnd

extra ordinarie professor blefve i tur att flyttas upp; — så skulle

exempelvis den blifvande innehafvaren af den på grund af senaste riksdagsbeslut

inom fakulteten nyinrättade extra ordinarie professuren under

normala förhållanden icke genom uppflyttning blifva ordinarie professor

förr än efter 18 år.

Jemväl medicinska fakulteten vid universitetet i Upsala hade instämt i

den af de teologiska och juridiska fakulteterna uttalade åsigt, att statskontorets

ifrågasatta förslag icke vore antagligt såsom en förbättring af de

extra ordinarie professorernas ekonomiska ställning.

Filosofiska fakulteten i Upsala hade anfört, att den, för att kunna lemna

en utredning i antydt syfte, funne sig nödsakad att först taga i skärskådande

hvar för sig de utvägar till underlättande af befordran för extra

ordinarie professor till ordinarie lärostol, som i anslutning till bestående

förhållanden, särskildt i Upsala, kunde tänkas användbara.

Bland de 23 extra ordinarie professurer på ordinarie stat, som Upsala

universitet numera jemte den personella extra ordinarie professuren i egyptologi

egde, saknade följande tio egentlig motsvarighet bland de ordinarie

lärostolarne, nemligen extra ordinarie professurerna

i speciel privaträtt,

i rättshistoria,

i romersk rätt, juridisk encyklopedi och internationel privaträtt,

i allmän och speciel farmakodynamik samt farmakognosi,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Q 1

Öl

i anatomi med undervisningsskyldighet företrädesvis i histologi och

embryologi,

i oftalmiatrik,

i germanska språk,

i slaviska språk,

i sanskrit med jemförande indoeuropeisk språkforskning och

i meteorologi;

hvadan för dessas innehafvare någon befordran till ordinarie professur med

samma ämne i den ordning, § 80 af universitetsstatuterna föreskrefve,

icke vore möjlig.

Deremot skulle en dylik befordran visserligen, åtminstone för så vidt

man fäste sig blott vid professurernas benämningar, kunna ifrågasättas,

för extra ordinarie professorerna

i exegetisk teologi till ordinarie professor i exegetik,

i dogmatik och moralteologi,

i praktisk teologi till ordinarie professor i pastoralteologi,

i anatomi,

i medicinsk och fysiologisk kemi,

i pediatrik och praktisk medicin till ordinarie professor i praktisk

medicin,

i historia,

i klassiska språk till ordinarie professor i latinska eller grekiska

språket och litteraturen,

i svenska språket till ordinarie professor i nordiska språk,

i matematik,

i analytisk kemi till ordinarie professor i allmän och åkerbrukskemi,

i botanik,

i jemförande anatomi till ordinarie professor i zoologi.

Äfven om innehafvarne af sistnämnda 13 extra ordinarie professorsembeten

finge lagstadgad rätt att vid inträffande ledighet i motsvarande

ordinarie professur till densamma uppflyttas, så att dylik uppflyttning ej

i hvarje särskildt fall berodde på vederbörande myndigheters beslut, vore

emellertid för . den enskildes ekonomiska trygghet föga vunnet, enär det

ju komme att bero på tillfälligheter, om relationen mellan åldern för ordinarie

och extra ordinarie professor i ett visst ämne vore sådan, att den

senare kunde komma att efterträda den förre eller någon afsevärd tid få

åtnjuta den högre lönen.

Huru föga som vunnes med ett dylikt stadgande för detta universitet,

visade följande tablå rörande åldersföi’hållandena hos innehafvarne af de

sammanhörande professurer, som för tillfället vore besatta; allt under för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:ö 9.

utsättning af ordinarie professors afgång vid upphunnen pensionsålder,

65 år.

Ord. professorn

Pen-

sion-

är

E. o. professorn.

Till-

trädes-

år

Adder vid

uppflytt- ning till

ord. prof.

Tjen =

ring

e. o.

tgö-

som

)rof.

i dogmatik och moralteologi......

1908

i dogmatik och moralteologi ...

1897

48

Q

ar

n

0

ar

i exegetik .............................

1898

i exegetisk teologi ..................

1892

48

»

6

»

i medicinsk och fysiologisk kemi

1906

i medicinsk och fysiologisk kemi

1894

42

»

12

»

i praktisk medicin ..................

1912

i pediatrik och praktisk medicin

1884

(68

»)

28

»

i historia..............................

1913

i historia.................................

1889

63

»

24

i nordiska språk ................

1919

i svenska språket ..................

1881

(72

»)

38

»

i romanska språk.....................

1906

i germanska språk...........

1892

63

»

14

»

i allmän och åkerbrukskemi ..

1905

i analytisk kemi .....................

1885

53

20

»

i botanik och praktisk ekonomi

1897

i botanik.................................

1883

51

»

14

i zoologi .................................

1907

i jemförande anatönd...............

1893

47

»

14

»

i matematik ..........................

1906

i matematik ..........................

1877

(74

»)

29

»

För professurerna i germanska och romanska språk, den ena ordinarie,

dén andra extraordinarie, vore genom kongl. brefvet af den 4 februari

1887 en särskild ordning stadgad, i följd hvaraf extra ordinarie professor

i det ena ämnet kunde — efter vederbörlig framställning af fakultet och

kansler — uppflyttas till ordinarie professor med bibehållande af sitt ämne.

En dylik sammankoppling af samtliga professurer två och två — i det

angifna fallet grundad på särskilda historiska förhållanden — skulle emellertid

ej på sakliga grunder kunna genomföras; den blefve rent godtycklig

och torde redan af detta skäl ej ifrågasättas. Och om det oaktadt

en dylik ordning genomfördes, vore naturligtvis för de eventuella irmehafvarne

af extra ordinarie professurer utsigten till uppflyttning lika osäker

och beroende af rena tillfälligheter som utsigten till uppflyttning inom

samma ämne i fråga om de extra ordinarie professurer, för hvilka dylik

utsigt rent teoretiskt funnes.

Något bättre blefve utan tvifvel utsigterna till befordran, om inom

fakultet eller sektion stadgad rätt till succession gåfves, så att för hvarje

gång en ordinarie professur blefve ledig, den till tjenståren äldste extra

ordinarie professorn inom fakulteten eller sektionen finge tillträda den

ordinarie lönen, och den nye representanten för den afgångne ordinariens

ämne måste nöja sig med extra ordinariens lön, såsom genom kongl. brefvet af

den 20 mars 1891 blifvit stadgadt för juridiska fakulteten vid Upsala universitet,

Tillfälligheter i fråga om afgång och befordran finge naturligtvis

mindre betydelse, ju talrikare den personal vore, söm deltoge i rörelsen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

Förhållandet blefve ungefär detsamma som med lektorerna vid våra gamla

gymnasier, vid hvilka bättre och sämre löner gingo i tur och ordning efter

tjenstålder — hvilket förhållande på sin tid gifvit anledning till de svåraste

klagomål, som ledt till införande af nuvarande lönesystem med fasta

tillägg efter bestämda tidsintervaller.

I fråga om universiteten skulle en dylik ordning — utom den osäkerhet,

för hvilken den enskilde alltid vore utsatt — vålla betydande

olägenheter i förvaltningen, i det att ojemnheten i ämnenas representation

inom den högsta lokala förvaltningsmyndigheten lätt kunde blifva vida

större än nu. Det kunde lätt tänkas, att t. ex. båda professorerna i

historia eller båda i kemi tillhörde större konsistoriet, medan alla tre representanterna

för klassiska språk eller båda representanterna för filosofi

vore derifrån utestängda. Och medan för närvarande i Upsala blott två

institutionsprefekter —för meteorologiska institutionen och Victoria-museet

för egyptiska fornsaker — saknade plats i större konsistoriet, kunde då genom

tillfälligheters inflytande flere blifva derifrån utestängda, till skada för

universitetets lugna och allsidiga utveckling. En fullständig omorganisation

af större konsistoriet och förvaltningen vid universitetet blefve i så fall

oundviklig.

Man kunde slutligen tänka sig succession inom hela universitetet sålunda,

att för hvarje gång en ordinarie professur blefve ledig den till

tjenståren äldste bland samtliga extra ordinarie professorer utan hänsyn till

fakultet uppflyttades till ordinaries lön, och en extra ordinarie professor tillsattes

i ett ämne, som afgående ordinarie lernnat. Det vore uppenbart, att

inom en kår på 57 lärare, nemligen 34 ordinarie och 23 extra ordinarie

professorer, uppflyttningen skulle gå jemnare, än om den vore inskränkt

inom fakultet eller sektion, ehuru naturligtvis äfven under sådana förhållanden

somliga kunde få en mycket rask befordran, medan andra finge

vänta oskäligt länge. Uppenbart vore å andra sidan äfven, att det under

en dylik ordning oftare, än om successionen stannade inom samma fakultet

eller sektion, skulle kunna inträffa, att hela grupper af för embetsmannabildningen

eller den nationella odlingen vigtiga ämnen saknade målsmän

inom större konsistoriet och att institutionsprefekter der saknade säte och

stämma. Det läte tänka sig, att hela fakulteter, t. ex. den juridiska, inom

hvilken omsättningen af lärare torde gå fortast, komme att uteslutande

eller hufvudsakligen bestå af extra ordinarie professorer.

Ett system med lönesuccession i tur och ordning inom fakultet eller

universitet — hvilket vore något helt annat än uppflyttning efter vissa år

eller lön med ålderstillägg — vore ju för öfrigt öfvergifvet och på grund

af dermed förenade olägenheter principielt utdömdt af statsmagterna. Genom

Bih. till Rik.sd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1856—58 årens Riksdag hade det afskaffats vid de allmänna läroverken liksom

vid TTpsala universitet och genom 1885 års lönestat äfven vid Lunds universitet.

Rörande olägenheterna af ett sådant lönesätt med ett antal olika

löner, som ginge i tur och ordning efter fullmagtsålder, hänvisade fakulteten

till 1856—58 årens Riksdags skrifvelse n:o 222 till Kongl. Maj:t, uti hvilken

skrifvelse Rikets ständer yttrat:

»Efter den för läroverken nu gällande stat är ett bestämdt antal löner

i olika grader anslaget till hvarje läroverk, och de yngre lärarne uppflyttas

efter sin inträdesfullmagt till ett högre rum, i mån af äldre lärares afgång.

Denna uppflyttning inom ett verk med så fåtalig personal som en skola

måste likväl blifva alltför mycket beroende af tillfälligheter; men de deraf

härledda missförhållanden skulle försvinna och en större trygghet för framtiden

beredas läraren, om i allmänhet tjenstgöringstiden, då den är för nit

och skicklighet vitsordad, lades till grund för uppflyttningen utan afseende

på äldre lärares afgång. Den olikhet, som inom den fåtaliga lärarepersonalen

vid en enda skola är så stor, jemnar sig inom den talrika mängden

af rikets alla lärare, och staten uppträder här hufvudsakligen såsom medlare

mellan de alltför stora ytterligheterna af en oväntadt hastig fortkomst

och ett stillastående, hvars gräns man icke känner. Läraren kunde på

detta sätt med visshet veta, när han hade att påräkna en större löneinkomst;

han kunde med större trygghet ordna sina ekonomiska förhållanden

och ega i den säkra utkomsten någon ersättning för löneförmånernas

ringa belopp».

Att nu, sedan man glömt de personliga orättvisor, som gjort systemet

olidligt, och de derpå grundade klagomål, som ledt till öfvergifvande

af detta lönesätt, ånyo återgå till detsamma kunde omöjligen tillrådas, helst

det med hänsyn till universitetets särskilda förhållanden skulle vara förenadt

med alldeles särskilda olägenheter utöfver de allmänna, som låge i

sakens natur.

Medeltjenstetiden för professorer vid Upsala universitet vore — beräknad

efter erfarenheten under de sista tjugo åren — ungefär 18 år,

medelåldern vid tillträde 39,6 år, med skilnaden mellan ordinarie och

extra ordinarie inskränkt till decimalerna, vid afgång 57,8 år. Beräknades

efter denna medeltjenstetid medellönen för extra ordinarie professor,

med iakttagande af att några extra ordinarie professorer började med 4,500

kronor, finge man 4,391 kronor 30 öre, medan medellönen för ordinarie

naturligtvis vore lika med den faktiska lönen eller 6,000 kronor. Skulle

åter extra ordinarie och ordinarie löner gå i tur och ordning efter fullmagtsålder,

blefve årliga medellönen för en professor i allmänhet 5,350 kronor 88

öre — i alla dessa fall lön och tjenstgöringspenningar sammanräknade.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

Och detta belopp skulle uppenbarligen komma att minskas för hvarje ny

professur med lägre lön, som kunde komma att inrättas. Att nu införa

lönetur efter fullmagtsålder för alla professorer innebure sålunda, att —

sedan 1875 års Riksdag i öfverensstämmelse med de akademiska myndigheternas

yrkande höjt lönen från 5,400 kronor, som föregående Riksdag

beviljat, till 6,000 kronor — medellönen nu skulle sänkas till 5,350 kronor

88 öre. Och man skulle, om en sådan åtgärd vidtoge, vid jemförelse med

andra befattningar i det allmännas tjenst — för att icke tala om kommunala

tjenster och enskild anställning — med ännu mera skäl än nu kunna säga,

att för en man med framstående begåfning och kunskaper den akademiska

banan vore i ekonomiskt afseende den sämsta, han kunde välja. Det skulle

utan tvifvel oftare än nu visa sig svårt att få akademisk läraretjenst

besatt med den till embetet skickligaste.

Den utväg till uppflyttning, som beredts genom den i § 114 af universitetsstatuterna

åt fakultet och kansler tillerkända rätten att hos Kongl.

Maj:t hemställa om öfverflyttning af en professurs läroämne till en annan

professur, vore — såsom framginge både af chefens för ecklesiastikdepartementet

yttrande i ämnet den 8 januari 1877 och af kongl. brefvet

den 24 april 1890 rörande omflyttning af ämnena inom juridiska fakulteten

i Upsala — afsedd endast för särskilda undantagsfall, ehuru en dylik

omflyttning genom kongl. brefvet den 20 mars 1891 blifvit regel inom

nyssnämnda fakultet. Tillämpades nämnda stadgande blott i sällsynta

undantagsfall, så afhjelpte det icke de missförhållanden, som framkallat

extra ordinarie professorernas ifrågavarande petition. Att i hvarje enskildt

fall besluta, om en extra ordinarie professor skulle föreslås till uppflyttning

eller ej, innebure för fakulteten ett så grannlaga värf, att det nästan

läge i sakens natur, att ett dylikt stadgande måste antingen alltid eller

aldrig tillämpas. Blefve en dylik omflyttning regel, eller blefve det genom

lag stadgadt, att de »ordinarie* lönerna skulle gå i tur och ordning efter

fullmagtsdatum, utsattes universitetet för alla de olägenheter, fakulteten

förut framhållit.

Ville man återgå till den uppfattning af de extra ordinarie professurernas

uppgift och natur, som utan tvifvel vid deras första inrättning gifvit

motivet till den lägre lönen, liksom den varit bestämmande för adjunkternas

ställning vid universitetet, ville man alltså betrakta de extra ordinarie

professurerna väsentligen som exspektansplatser och deras innehafvare som

medhjelpare åt de ordinarie och sålunda i fråga om aflöning skilja mellan

å ena sidan sådana extra ordinarie professurer, från hvilka uppflyttning

till ordinarie professur i samma ämne vore teoretiskt möjlig, och å andra

gidan sådana, hvilkas ämnen icke representerades af ordinarie professor vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

universitetet, syntes den enda logiskt rimliga åtgärden vara att förvandla

samtliga extra ordinarie professurer af senare slaget till ordinarie med ordinarie

lön och säte i konsistoriet. Vid en dylik åtgärd blott till förmån för de

extra ordinarie professorer, som icke ens teoretiskt hade någon utsigt till

uppflyttning, skulle man emellertid ej kunna stanna. För de öfriga extra

ordinarie professorerna förelåge fortfarande samma behof af löneförbättring,

som petitionärerna anfört i fråga om extra ordinarie professorer i allmänhet.

Dertill komme, att skilnaden mellan de båda kategorierna af extra

ordinarie professorer vore delvis godtycklig och sväfvande. Om flere af

de professurer, hvilka förut angifvits såsom två och två representerande

samma ämne, gälde nemligen, att de i följd af redan skedd och af vetenskapernas

framsteg nödvändiggjord arbetsfördelning representerade hvar

sitt sjelfständiga ämne, fastän de fortfarande traditionelt nämndes med

samma eller liktydiga titlar. Så vore t. ex. fallet med ordinarie och extra

ordinarie professurerna i botanik vid Lunds universitet, ordinarie och extra

ordinarie professurerna i dogmatik och moralteologi vid TJpsala universitet,

och det vore blott en tidsfråga, när dylik arbetsfördelning skulle blifva

officielt erkänd äfven i andra ämnen. En lönestat, som grundade sig på

en antagen skilnad mellan extra ordinarie professurer med och utan motsvarighet

i ordinarie lärostol, läte sig sålunda ej genomföra.

_ Man kunde slutligen ifrågasätta att alldeles upphäfva skilnaden mellan

ordinarie och extraordinarie professorer, och för en sådan åtgärd kunde

anföras mycket goda skäl. Upphäfvande af denna skilnad skulle emellertid

utom betydligt ökade löneanslag förutsätta genomgripande förändringar

i universitetsförvaltningens hela organisation, och att uppskjuta hvarje löneförbättring

för de extra ordinarie professorerna, tills frågan om en sådan

fullständig omorganisation hunne blifva i alla instanser behandlad och den

nya ordningen införd, skulle icke blott innebära, att extra ordinarie professorernas

berättigade kraf på förbättring i sin ekonomiska ställning blefve

för lång tid undanskjutet, utan — hvad som vore ändå vigtigare — ett

sadant uppskof skulle äfven vara till allvarligt men för universitetets intressen

och dermed äfven för den högre bildningen i det hela.

Under sådana förhållanden ansåge fakulteten någon lämpligare utväg

icke finnas att afhjelpa obestridliga och svåra missförhållanden i extra ordinarie

professorernas ställning än en förhöjning af löneförmånerna, på sätt

petitionärerna begärt, med den förändring i fråga om beräkningen af tjenstgöringspenningarna,

som det större akademiska konsistoriet i Upsala föreslagit.

Sistnämnda myndighet hade hänvisat till de af fakulteterna, särskildt

den filosofiska, afgifna yttranden och förklarat sig icke kunna finna någon

lämpligare utväg för afhjelpande af de med afseende å de extra ordinarie

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37

professorernas ekonomiska ställning rådande obestridliga och svåra missförhållanden

än en förhöjning af löneförmånerna, till hvilken förhöjning

konsistoriet derför ansåge sig böra lemna sitt kraftigaste förord.

Äfven de akademiska myndigheterna i Lund hade, i den mån de af

dem afgifna utlåtanden kunde sägas angå nu förevarande ämne, tillstyrkt

frågans lösning på det af petitionärerna föreslagna sätt, dock med den af

det större akademiska konsistoriet i Upsala gjorda modifikation i afseende

å tjenstgöringspenningarna.

Emot statskontorets förslag hade lärarekollegiet vid karolinska institutet

framhållit, att den föreslagna löneförbättringen skulle komma att blifva

beroende på rena tillfälligheter; den skulle för somliga innehafvare af

extra ordinarie professurer, hvilkas läroämnen också af ordinarie professorer

företräddes, inträffa tidigt, för andra sent och för somliga aldrig, med

andra ord vara ytterligt orättvis, såsom exempel hvarpå lärarekollegiet

anfört, att af extra ordinarie professorer af denna kategori, som nu vid

institutet vore anstälda, en, extra ordinarie professorn i pediatrik, skulle

komma i åtnjutande af nämnda löneförbättring vid 63 års ålder och en

annan, extra ordinarie professorn i kemi och farmaci, vid 67 års ålder,

således två år efter pensionsålderns uppnående, och detta likväl under det

antagandet, att de motsvarande ordinarie professurernas innehafvare afginge

vid fylda 65 år. För karolinska institutets vidkommande måste

alltså detta statskontorets förslag betraktas såsom fullständigt förfeladt

från synpunkten af de extra ordinarie professorernas löneförbättring, oafsedt

dess brister i andra afseenden.

Slutligen hade kanslern för rikets universitet anfört, att han i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den mening, som i samtliga yttrandena blifvit

uttalad, funnit statskontorets ifrågavarande förslag icke vara antagligt

såsom en förbättring af de extra ordinarie professorernas ekonomiska ställning,

men deremot föranleda stora olägenheter vid de akademiska befordringarna.

För egen del har departementschefen yttrat:

Det kunde icke enligt departementschefens mening förnekas, att de

anspråk på förbättrade lönevilkor, som framstälts af de extra ordinarie

professorerna, vore fullt berättigade. Man kunde icke billigtvis begära,

att de extra ordinarie professorerna, af hvilka man fordrade lika höga

vetenskapliga qvalifikationer och i det närmaste samma arbete som af de

ordinarie professorerna, skulle åtnöjas med så väsentligt lägre löneförmåner

än de senare, som nu i allmänhet vore förhållandet, i synnerhet om man

toge i betraktande, dels att medelåldern för tillträde till tjensten vore ungefär

densamma för båda kategorierna, dels ock att utsigterna för befordran

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

från extra ordinarie till ordinarie professur i de flesta fall vore små och

osäkra. Då fortvaron af dessa ogynsamma löneförhållanden för en så

vigtig grupp af lärare och vetenskapsidkare som innehafvarne af de extra

ordinarie professurerna skulle kunna leda dertill, att dessa tjenster icke

komme att besättas med lämpliga personer, och den akademiska undervisningen

härigenom skulle lida en väsentlig skada, ansåge departementschefen

oundgängligen nödvändigt, att åtgärder vidtoges för åstadkommande af

förbättrade löneförhållanden för de extra ordinarie professorerna vid universiteten

och karolinska institutet. Men att för detta ändamål anlita den

af statskontoret antydda utvägen med uppflyttning för de extra ordinarie

professorerna till ordinarie professorer syntes departementschefen dock icke

tillrådligt, och har departementschefen såsom skäl för denna sin åsigt åberopat

hvad såväl af en förutvarande departementschef den 8 januari 1877

inför Kongl. Maj:t som af de akademiska myndigheterna i nu afgifna utlåtanden

anförts. Enligt departementschefens åsigt borde aflöningen för

extra ordinarie professorerna i regeln utgöra det belopp, som för närvarande

högst utginge till extra ordinarie professor, nemligen 4,500 kronor,

hvilken aflöning borde, på sätt de akademiska myndigheterna hemstält,

fördelas i lön 3,300 kronor och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, med

rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter fem och tio års väl

vitsordad tjenstgöring.

De extra ordinarie professorer, för hvilka någon förhöjning af hvad till

dem såsom egentlig lön utginge nu icke ifrågasattes, vore dels de, som

redan nu åtnjöte en till 4,500 kronor uppgående aflöning, nemligen:

äldste e. o. professorn inom teologiska fakulteten i Upsala,

» » » » juridiska » » »

e. o. professorn i anatomi i Upsala (förut anatomi och histologi),

» » » allmän och experimentel farmakodynamik och farma
kognosi

i Upsala,

» » » anatomi (histologi och embryologi) i Upsala,

äldste e. o. professorn inom juridiska fakulteten i Lund,

e. o. professorn i anatomi och histologi i Lund,

» » » farmakodynamik och farmakognosi vid karolinska in
stitutet,

» » » anatomi (histologi) vid karolinska institutet,

dels de, som på grund af det tillfälle till medicinsk praktik, som inne
hafvandet

af deras befattningar medförde, eller till följd deraf, att med tjensten

vore förenad annan befattning, ansåges icke vara i behof af löneförbättring,

nemligen:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

e. o. professorn i psykiatri i Upsala.

:> » » » vid karolinska institutet,

» - » » syfilidologi » » »

s '' » medicin » » :>

» » kirurgi » » »

» » » pediatrik » » »

■> » » obstetrik > ■> »

» » » oftalmologi» » »

De extra ordinarie professorer, för hvilka löneförhöjning nu ifrågasattes,

vore således, vid universitet i Upsala: inom teologiska fakulteten 2,

inom juridiska fakulteten 2, inom medicinska fakulteten 3 och inom filosofiska

fakulteten 11; vid universitetet i Lund: inom den juridiska fakulteten

1, inom medicinska fakulteten 4 och inom filosofiska fakulteten 9;

samt vid karolinska institutet 2, eller tillsammans 34.

Beträffande rätten till ålderstillägg vore förmånen af ett dylikt å 500

kronor redan för närvarande förenad med nyssnämnda 34 extra ordinarie

professurer. Jemte, det att nu ett andra ålderstillägg å 500 kronor skulle

komma innehafvarne af dessa extra ordinarie professurer till godo, ansåge

departementschefen, att enahanda förmån af två ålderstillägg borde tillkomma

jemväl de extra ordinarie professorer, hvilkas löneförmåner nu utan

ålderstillägg utgjorde 4,500 kronor.

Hvad vidare anginge fördelningen af lön och tjenstgöringspenningar, så

gälde de skäl, som talade för dessa sistnämndas bestämmande till 1,200

kronor för dem, hvilkas aflöning nu skulle höjas till 4,500 kronor, för

samma fördelning vid de extra ordinarie professorsbefattningar, hvilkas

innehafvare redan nu uppbure sistnämnda aflöningsbelopp, isynnerhet som

en olikhet i detta afseende mellan olika extra ordinarie professurer skulle

medföra orimliga konseqvenser i fråga om vikariatsersättningar. Departementschefen

ansåge således likställighet jemväl i detta afseende böra nu

genomföras.

De nu ifrågavarande aflöningarna syntes departementschefen sålunda

böra på följande sätt i staten bestämmas:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tjenst

Lön

görings

-

Summa

För Upsala universitet.

penningar

Teologiska fakulteten:

1 e. o. professor...............................................................

2,190

_

1,200

_

3,390

_

innehar dessutom Hagby och Ranista prebendepasto-

rat, i behållen inkomst beräknadt till 1,110 kronor.

1 d:o................................................................

2,560

—

1,200

_

3,760

_

innebar dessutom Näs prebendepastorat, i behållen

inkomst beräknadt till 740 kronor.

1 d:o.............................................................

1,650

—

1,200

_

2,850

_

innehar dessutom Börje prebendepastorat, i behållen

inkomst beräknadt till 1,650 kronor.

Juridiska fakulteten:

l e. o. professor...............................................................

3,300

—-

1,200

_

4,500

_

2 d:o ....................................................;......

6,600

—

2,400

—

9,000

—

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi...........................................

3,300

_

1,200

4,500

d:o i allmän och experimentel farmakodynamik och

färmakognosi ..........................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

__

d:o i anatomi ...............................................

3,300

—

1,200

_

4,500

_

d:o i medicinsk och fysiologisk kemi ...................

3,300

—

1,200

_

4,500

_

d:o i pediatrik och praktisk medicin......................

3,300

_

1,200

_

4,500

_

d:o i oftalmiatrik ...........................................................

3,300

—

1,200

—■

4,500

—

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia .....................................

3,300

_

1,200

4,500

d:o i svenska språket......................

3,300

—

1,200

_

4,500

_

d:o i sanskrit med jemförande indoeuropeisk språk-

forskning .........................

3,300

—

1,200

__

4,500

_

d:o i klassiska språk .....................

3,300

—

1,200

_

4,500

_,j

d:o i ny europeisk linguistik ..........................................

3,300

—

1,200

_

4,500

_

d:o i slaviska språk..................

3,300

—

1,200

_

4,500

_

d:o i matematik .........................................

3,300

_

1,200

__

4,500

_

d:o i analytisk kemi ............................

3,300

_

1,200

_

4,500

_

d:o i botanik .............................

3,300

_

1,200

_

4,500

_

d:o i meteorologi .......................

3,300

—

1,200

_

4,500

_

d:o i jemförande anatomi .............................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

Samma

För Lunds universitet.

Juridiska fakulteten:

1 e. o. professor............................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

1 d:o ..............................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Medicinska fakulteten:

e. o. professor i anatomi och histologi...........................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i patologisk anatomi, rätts- och statsmedicin samt

hygien............................................................................

d:o i pediatrik .............................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i ohstetrik och gynekologi .....................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

<!:<> i oftalmiatrik ...........................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Filosofiska fakulteten:

e. o. professor i historia och statskunskap ..................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i sanskrit med jemförande indoeuropeisk språk-

3,300

forskning .....................................................................

—

1,200

—

4,500

—

d:o i klassiska språk ....................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i nyeuropeisk linguistik .........................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i geografi och historia ............................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i mekanik och matematisk fysik ..........................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i geologi .................................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i botanik .................................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i jemförande anatomi ...........................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Karolinska institutet:

e. o. professor i farmakodynamik och farmakognosi......

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i histologi .............................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i kemi och farmaci...................................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

d:o i patologisk anatomi ...............................................

3,300

—

1,200

—

4,500

—

Efter 5 år kan för ofvan upptagna e. o. professorsbefattningar lönen böjas med

500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

För mötande af de ökade utgifter, som den ifrågasatta löneförhöjningen

skulle medföra, erfordrades för universitetet i Upsala 9,000 kronor, för universitetet

i Lund 7,000 kronor och för karolinska institutet 1,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställningar har utskottet

haft att behandla en af herr Oscar Alin inom Första Kammaren

väckt motion (n:o 21), deri yrkats, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts

disposition ställa nödiga medel för att extra ordinarie professorn i egyptologi

vid Upsala universitet Karl Piehl skulle komma i åtnjutande af löneförmåner

motsvarande dem, som enligt Kongl. Maj:ts förevarande proposition

skulle tillkomma de extra ordinarie professorer vid universiteten, för hvillcas

befattningar löneförbättring i samma proposition vore föreslagen.

Med afseende härå får utskottet erinra, att 1893 års Riksdag i skrifvelse

till Kongl. Maj:t angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel anmält, att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning beslutit, att för dåvarande docenten Karl Piehl finge

vid universitetet i Upsala inrättas en personlig extra ordinarie professur i

egyptologi, och för detta ändamål på allmänna indragningsstaten anvisat

årlig lön till belopp af 4,000 kronor, deraf 1,000 såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt för Piehl att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

erhålla ålderstillägg å lönen med 500 kronor.

Beträffande de skäl, förbemälde motionär anfört till stöd för sitt yrkande,

tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Utskottet vill med afseende å förevarande framställningar erinra om

det af statsutskottet vid 1897 års riksdag gjorda och af Riksdagens båda

kamrar godkända uttalande med anledning af en inom Riksdagen väckt

motion i detta ämne. Utskottet yttrade:

Då vid 1877 och 1878 årens riksdagar beslöts, att adjunkturerna vid

universiteten och karolinska institutet skulle ombildas till extra ordinarie

professurer, syntes man, på sätt ock af motionärerna framhållits, hafva betraktat

de extra ordinarie professurerna såsom öfvergångsplatser; och vid

aflöningarnas bestämmande torde ock denna uppfattning hafva i viss mån

gjort sig gällande. Af de nuvarande extra ordinarie professurerna saknade

emellertid många motsvarighet bland de ordinarie professurerna, hvadan

i dessa fall innehafvare af förstnämnda befattningar ej hade utsigt att vinna

befordran till ordinarie lärostol. Men erfarenheten hade visat, att äfven

andra extra ordinarie professorer kommit i samma ogynsamma läge, på

grund deraf att för dem utsigt att befordras till ordinarie professor ej

yppats. För de lärare, som sålunda måste stanna vid en extra ordinarie

professors lönevilkor, torde dessa befinnas vara väl knappt tillmätta, för

så vidt icke — såsom förhållandet i allmänhet vore med de extra ordinarie

professorerna i den praktiska medicinens olika grenar — härmed

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

förenades inkomst af praktik eller aflöning för annan befattning. I de

fall, der dylika inkomster ej kunde påräknas, ansåge utskottet billigheten

fordra, att någon förbättring i aflöningen för extra ordinarie professor

bereddes, och syntes detta lämpligast böra ske genom beviljande af ett ytterligare

ålderstillägg, om än dervid borde tagas i öfvervägande, huruvida icke

detta borde utgå först 10 år efter erhållande af det första ålderstillägget,

Jemväl i ett annat afseende ansåges en förbättring i de extra ordinarie

professorernas lönevilkor vara af behofvet påkallad. Då, såsom

motionärerna upplyst, medelåldern för tillträde till extra ordinarie professur

vore nära 40 år, måste den nuvarande begynnelseaflön ingen ofta visa sig

otillräcklig för en person, som under en lång tids förberedelse för denna

anställning haft ringa inkomster, men deremot betydliga utgifter. Med

afseende härå syntes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke den,

som befordrades till extra ordinarie professor, borde, för erhållande af

ålderstillägg, få räkna sig till godo någon del af den tid, han såsom docent

meddelat undervisning; detta så mycket hellre, som, enligt nu gällande

bestämmelser, docent, som befordrades till lärare vid allmänt läroverk,

under vissa vilkor åtnjöte en liknande förmån.

Utskottet hade emellertid icke med anledning af motionen ansett sig

böra framställa något förslag, enär ett sådant med nödvändighet förutsatte

en närmare utredning rörande hithörande förhållanden.

Kongl. Maj:t har i sitt föreliggande förslag till förbättring af de extra

ordinarie professorernas lönevilkor valt en annan utgångspunkt än den,

som intagits af 1897 års Riksdag och efter utskottets mening fortfarande

bör fasthållas. Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle samtlige dessa professorer,

med undantag af dem, hvilka hade tillfälle till medicinsk praktik

eller med tjensten förenade annan befattning, erhålla samma begynnelseaflöning

med 4,500 kronor. En sådan bestämmelse strider dock mot den

förut godkända åsigt, att vissa af dessa befattningar kräfva högre aflöning

än andra och kunde hos innehafvarne af de förstnämnda framkalla anspråk

på än ytterligare höjd aflöning. Utskottet håller dessutom före, att en

begynnelselön å 4,000 kronor ej skäligen bör anses vara för låg för den,

som vid unga år och utan någon längre tids lärareverksamhet vid universitet

befordras till extra ordinarie professor. Deremot synes för den, som först

efter lång väntan befordras till extra ordinarie professo]*, nämnda begynnelselön

ej vara fullt tillräcklig; men torde den i sådana fall behöfliga löneförbättringen

böra beredas genom gynsammare bestämmelser i fråga om

ålderstil läggs erhållande, än Kongl. Maj:ts propositition innebär. Utskottet

har derför icke ansett sig kunna tillstyrka den af Kongl. Maj:t föreslagna

förhöjning af begynnelselönen för de extra ordinarie professorer, som för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

närvarande åtnjuta en aflöning af 4,000 kronor, vid hvilket förhållande

någon förändring i proportionen mellan lön- och tjenstgöringspenningar icke

torde vara lämplig vare sig för dessa eller för de öfriga extra ordinarie

professorerna, och ej heller den begärda anslagsförhöjningen blifva behöflig.

Den lämpligaste formen för löneförbättring i förevarande fall anser

utskottet fortfarande vara en fördelaktigare anordning af ålderstillägg.

Sålunda finner utskottet skäl vara, att de extra ordinarie professorerna

tilldelas ett nytt ålderstillägg, så att efter fem års tjenstgöring de extra ordinarie

professorer, som nu hafva 4,500 kronors lön, komma till en aflöning

af 5,000 kronor, och de, hvilkas begynnelselön nu utgör 4,000 kronor,

erhålla efter fem års tjenstgöring 4,500 kronor och efter tio års 5,000

kronor. Vidare anser utskottet, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan

yttrats, lämpligt, att föreskrift meddelas derom, att docent, som varder utnämnd

till extra ordinarie professor, må i fråga om ålderstillägg tillgodoräkna

sig de år, han varit anstäld såsom docent, med undantag af den

tid, han enligt vid universiteten gällande bestämmelser — utan särskild af

vederbörande fakultet eller sektion verkstäld pröfning af hans skicklighet

vid undervisning och af hans literära verksamhet — egt rätt uppbära

docentstipendium, eller tillsammans tre år. Samma förmån, som här föreslagits

böra tillkomma andra extra ordinarie professorer med en begynnelselön

å 4,000 kronor, anser utskottet böra på grund af herr Alins derom

väckta motion tilldelas äfven extra ordinarie professorn Piehl.

Pa grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som under punkten

12:o) här nedan gör hemställan i fråga om de extra ordinarie professorerna

vid karolinska institutet, nu hemställa,

a) att Riksdagen — med afslag å Kongl. Majrts

förslag till förändrad stat för vissa extra ordinarie professorsbefattningar

vid universiteten i Upsala och Lund

samt till förhöjning för detta ändamål af de till universiteten

utgående ordinarie anslag — må i anledning

af Kongl. Majrts framställning medgifva, dels att för

nämnda extra ordinarie professorsbefattningar med en

begynnelseaflöning af 4,500 kronor lönen må kunna

höjas med 500 kronor efter fem års tjenstgöring och

för nämnda extra ordinarie professorsbefattningar med

en begynnelselön af 4,000 kronor lönen må, förutom

med det efter fem års tjenstgöring utgående ålderstillägg,

kunna efter ytterligare fem års tjenstgöring höjas med

500 kronor, med rätt för innehafvare af sådan befattning

att i fråga om rätten till ålderstillägg räkna, sig

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

till godo jemväl det antal år med afdrag af tre, han kan

hafva varit anstäld såsom docent, dels att dessa ålderstillägg

må bestridas af det under åttonde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg, dels ock att nuvarande

innehafvare af sådan extra ordinarie professorsbefattning

må i fråga om rätten till ålderstillägg tillgodoräkna

sig tjenstgöringstid, som infallit före dessa

bestämmelsers trädande i tillämpning; samt

b) att Riksdagen, i anledning af herr Alins ifrågavarande

motion må medgifva, att extra ordinarie professorn

i egyptologi vid Upsala universitet Karl Piehl

må i fråga om ålderstillägg komma i åtnjutande åt samma

förmåner, som beviljas ofvan nämnda extra ordinarie

professorer med en begynnelseaflöning af 4,000 kronor.

6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till arfvode åt en lärare vid Ang.^ arfvode

universitetet i Upsala, som kunde finnas villig och lämplig att derstädes finsk-ugrisica

meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt lappska och finska,,språk vid^i

måtte beviljas ett årligt anslag af 2,500 kronor. o Upsala.

Af förenämnda vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll [gj

inhemtas, att inom den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten

vid universitetet i Upsala hade af professor J. A. Lundell väckts förslag

om anställande vid universitetet af en lärare i nämnda språk. I afseende

härå hade af bemälde professor anförts hufvudsakligen följande. _

Inom området för humanistiska sektionens verksamhet funnes åtskilliga

vetenskaper, till hvilka sektionens undervisning borde utsträckas,_men

hvilka ej vore behörigen representerade genom någon särskild målsman inom

universitetets ordinarie lärarepersonal. Bland dessa vetenskaper vore finskugrisk

språkforskning, med särskildt afseende a lappska och finska språken,

och att förskaffa universitetet en permanent målsman för denna vetenskapsgren

syntes för närvarande vara af största vigt.

De genetiskt sammanhörande finsk-ugriska språken hade under senare

årtionden i fråga om material och metod vunnit en bearbetning, som med

hänsyn till allmänt vetenskapligt intresse stälde dem i jembredd med de

tidigare studerade indo-europeiska och semitiska sprakstammarne. Genojn

den^bekante språkforskaren Thomsens banbrytande undersökningar hade från

de finsk-ugriska språken betydande och ytterst vigtiga upplysningar vunnits

om förut föga kända skeden af de nordiska språkens äldre historia

under vår tidräknings första århundraden. Genom studiet af dessa nu

öfver norra delen af "deri skandinaviska halfön och norra Ryssland strödda

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

språk hade utgångspunkter vunnits af den största betydelse rörande NordEuropas

befolkningar under de aflägsna tider, om hvilka skrifna urkunder

hade blott föga att förtälja. Vid undersökningar rörande de skandinaviska

och de slavisk-baltiska språkens historia och vid studier i Nord-Europas

äldre etnografi, som gåfve nyckeln till senare förhållanden, kunde vid

universitetet i Upsala, som borde vara en medelpunkt för dylika forskningar

och i sin undervisning gifva uttryck åt deras resultat, en representant

för den finsk-ugriska språkforskningen icke längre saknas, särskildt

med afseende å det samarbete, som vetenskapernas ständigt växande innehåll

och fortgående arbetsfördelning betingade.

Äfven för rent praktiska syften behöfdes en sådan representant. Inom

landets gränser funnes en ganska betydande finsk och lappsk befolkning.

Det vore ur nationel och politisk synpunkt af största vigt, att vi allsidigt

lärde känna dessa folkgruppers språk, tänkesätt och yttre lifsvilkor, för

att vi måtte kunna i tid vidtaga de åtgärder, som kunde finnas nödiga

och lämpliga för att hindra deras framtida utveckling att taga mindre

önskvärda rigtningar. För folkundervisningen i dessa landsändar kräfdes

kunskap i deras icke-svenska språk, och med hänsyn till ifrågavarande

folkgruppers religiösa och borgerliga behof måste vi sörja för nödig religiös

och juridisk litteratur på lappska och finska. Särskilda åtgärder hade

måst vidtagas för att få prester och skollärare hemmastadda i finska och

lappska språken, och det hade befunnits nödigt att föranstalta om en ny

bibelöfversättning till lappska. Ännu återstode mycket i samma rigtning

att göra. För alla dylika arbeten kräfdes sakkunnigt biträde, och det behöfdes

en målsman för dessa språk, till hvilken myndigheter och allmänhet

kunde vända sig med begäran om råd och hjelp. Den naturliga platsen

för en dylik målsman syntes vara vid landets största universitet.

Slutligen borde framhållas, att två af de finsk-ugriska språken, det

finska och det ungerska, numera egde en ganska betydande vetenskaplig —

linguistisk, historisk, geografisk och naturvetenskaplig — litteratur. Liksom

professorn i slaviska språk ofta anlitades samt måste vara beredd att lemna

upplysningar rörande slavisk litteratur och biträda med tolkning äfven utom

det rent filologiska området, behöfde idkare af andra vetenskaper ej sällan

hjelp beträffande finsk och ungersk litteratur. Särskildt vore naturligtvis

Finlands historiska litteratur, som för oss vore af stor betydelse, numera till

stor del affattad på finska språket och fördenskull mestadels blott under

förmedling af specielt språkkunnig person tillgänglig för våra forskare.

Äf nu anförda grunder vore det utan tvifvel synnerligen önskligt, att

vid universitetet i Upsala inrättades en fast lärostol för finsk-ugrisk språkforskning.

Man torde dervid böra för närvarande inskränka sig till att

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

begära ett mindre anslag för upprätthållande tills vidare af denna vigtiga

undervisning. Att förslaget framstäldes just nu berodde derpå, att inom

humanistiska sektionen under år 1896 anstälts en docent, som gjort studiet

af finsk-ugriska språk till sin specialitet och redan förvärfvat sig ett namn

inom den lärda verlden. Den undervisning i finska och lappska, han på

uppdrag af universitetsmyndigheterna sedan några år gifvit, hade omfattats

med intresse af ett jemförelsevis stort antal studerande, hvilket i sin mån

ådagalade behofvet af en dylik undervisning.

För att den lärare, som alltså, enligt professor Lundells åsigt, borde

för ifrågavarande ändamål anställas vid universitetet i Upsala, skulle kunna

någon längre tid qvarhållas i universitetets tjenst, måste hans arbete tillbörligen

godtgöras. 1 sådant afseende syntes ett anslag af 2,500 kronor böra

utverkas.

Humanistiska sektionen hade anslutit sig till hvad professor Lundell

sålunda anfört och föreslagit, under uttalande tillika, att en blifvande innehafvare

af den tjenst, som sålunda borde inrättas vid universitetet, skulle

ega rätt att med sin lön såsom lärare i finsk-ugriska språk förena honom

till äfventyrs i egenskap af docent tilldeladt docentstipendium.

Den sålunda väckta frågan hade vid ärendets behandling i det större

akademiska konsistoriet vunnit dess understöd; och kanslern hade vitsordat

vigten af nu omförmälda skäl, som anförts till stöd för konsistoriets af

honom framburna hemställan i ämnet.

Äfven departementschefen vore lifligt öfvertygad om den stora betydelsen

af att det ifrågasatta anslaget beviljades. Till förmån härför syntes

honom särskildt den omständigheten tala, att vi sedan gammalt ilandet

hade en icke obetydlig stam af svenska medborgare, som talade de lappska

och finska språken. Våra skyldigheter emot dem i nu ifrågavarande afseende

hade i det redan anförda framhållits, och departementschefen ansåge

sig här ock böra erinra, att den nuvarande docentens i finsk-ugrisk språkvetenskap

biträde under förra året tagits i anspråk vid uppgörande af

grunderna för en nu pågående öfversättning till lappska språket af Nya

Testamentet. Att universitetet i Upsala, der alumner från de af lappar och

finnar företrädesvis bebodda trakterna af landet sökte sin akademiska bildning,

borde blifva sätet för den nya undervisningen, vore uppenbart.

Vid universitetet i Upsala hade alltsedan medlet af 1880-talet af akademisk

lärare meddelats undervisning i slaviska språk. På Kong! Maj:ts

förslag hade Riksdagen år 1884 beviljat ett årligt anslag af 2,500 kronor

till arfvode åt en lärare vid universitetet i nämnda ämne, hvilket anslag

sedermera användts till fyllande af lönen åt en extra ordinarie professor i

slaviska språk vid universitetet. Redan vid nu förevarande frågas be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

handling hos de akademiska myndigheterna hade påpekats, hurusom den

iinsk-ugriska språkforskningen borde kunna påräkna samma förmåner, som

genom Riksdagens beslut år 1884 tillförsäkrats de slaviska språkens studium.

Denna jemförelse syntes departementschefen naturlig och ytterligare stärka

de finsk-ugriska språkens fordran att representeras i vår universitetsundervisning.

Beträffande den ifrågasatta rätten att samtidigt åtnjuta arfvode såsom

lärare i finsk-ugriska språk och docentstipendium, funne departementschefen

ej skäl att understödja denna del af den gjorda framställningen.

Då, enligt hvad upplyst blifvit, vid Upsala universitet tillfälligtvis

yppats möjlighet till erhållande af undervisning i de finsk-ugriska språken,

derigenom att vid nämnda universitet en vetenskapsman egnat sin verksamhet

åt studiet af dessa språk, synes det vara af vigt för universitetet

att allt fortfarande få tillgodogöra sig resultaten af dennes arbete, hvilket

dock icke torde låta sig göra, derest erforderlig godtgörelse ej varder

honom derför beviljad. För detta måls vinnande torde emellertid icke

vara nödvändigt att inrätta en särskild lärostol med ordinarie anslag; och

utskottet har ej heller i öfrigt funnit ändamålsenligheten af en sådan åtgärd

vara ådagalagd. Utskottet har derför ansett sig böra för ändamålet

tillstyrka beviljande af ett extra anslag till det af Kongl. Maj:t föreslagna

belopp.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till arfvode åt en lärare

vid universitetet i Upsala, som kan finnas villig och

lämplig att derstädes meddela undervisning i finskugriska

språk, särskildt lappska ock finska, på extra

stat för år 18914, beviljar ett anslag af 2,500 kronor.

7:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit

dels i punkten 7:o,

att materiel an slaget för patologiska institutionen vid universitetet i

TuTsåia" Upsala måtte höjas från 1,300 kronor till 2,800 kronor, eller med ett

belopp af 1,500 kronor;

och dels i punkten 45:o,

att Riksdagen måtte för inköp af mikroskop och annan erforderlig

utrustning för en bakteriologisk afdelning af nämnda institution på extra

stat för år 1899 bevilja ett anslag af 6,000 kronor.

Ang. höjning

af materielanslaget

till

patologiska

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen angående

dessa frågor redogjort för innehållet i en af medicinska fakulteten vid

universitetet i Upsala i detta afseende gjord framställning, som upptagits

af det större konsistoriet derstädes och sedermera genom kanslern för

rikets universitet öfverlemnats till Kongl. Maj:t.

Till stöd för denna framställning, i hvad den afsåge inaterielanslagets

uppbringande till ett i framställningen föreslaget belopp af 2,800 kronor,

hade fakulteten anfört följande.

Det materielanslag å 1,300 kronor, som genom 1885 års utgiftsstat

anvisats den patologiska institutionen och som med 200 kronor understege

det af fakulteten då begärda årsanslaget för nämnda institution, hade befunnits

alldeles otillräckligt för sitt ändamål. Med iakttagande af största

sparsamhet hade det visserligen varit möjligt att nödtorftigt bestrida de

mest trängande utgifterna för upprätthållandet af den ordinarie undervisningen

samt till materielen för de praktiska öfningarna, till belysning

och renhållning af lokalerna och till tvätt m. in. dylikt, men till underhåll

och reparation af instrumentförrådet, till förökning af åskådningsmaterielen

för föreläsningarna, till inköp af förvaringskärl och konserveringsmedel,

af museipreparater m. m. hade anslaget endast lemnat synnerligen

otillräcklig tillgång. Småningom hade derför institutionens materielförråd

förbrukats, utan att det förbrukade på ett tillfredsställande sätt kunnat

ersättas; och institutionen lede fördenskull för närvarande verklig brist på

en del till och med af de nödvändigaste utensilier, under det att andra delar

af institutionens förråd fordrade snar reparation, om de ej skulle blifva obrukbara.

Äfven museets värdefulla samlingar, som numera utgjorde ungefär

2,000 nummer, kräfde så mycket för sitt underhåll, att institutionen vore

urståndsatt att vidare föröka detta för undervisningen synnerligen betydelsefulla

material, om ej hennes ekonomi förbättrades.

Förhöjning i årsanslaget vore nödig äfven på grund af de ökade

underhållskostnader — för ökad belysning, uppvärmning och renhållning

jemte öfriga driftkostnader — som blefve en följd af den nu pågående

utvidgningen af institutionens lokaler genom det reparations- och tillbyggnadsarbete,

som företagits vid institutionen. Då en begäran om höjdt

anslag för nyssberörda ändamål vore berättigad endast under förutsättning

af utvidgningens nödvändighet, borde detta byggnadsföretag något närmare

omförmälas. Den Regnellska byggnaden, uppförd år 1866 såsom gåfva af

medicinska fakultetens välgörare, doktor A. F. Regnell, och inredd med

universitetets egna medel, hade ända till år 1894 varit delad mellan de

patologiska och fysiologiska institutionerna. Om den trängsel, som rådt

hos dem båda, hade redan 1877—1883 års redogörelse för universitetet

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af dess rektor burit vittne. Ar 1880 hade universitetet för andra gången

af doktor Regnell mottagit en donation, afsedd för till- och ombyggnad

af ifrågavarande hus. Efter den fysiologiska institutionens utflyttning ur

detsamma hade denna institutions dittills varande lokaler upplåtits för tillökning

af den patologiska institutionens utrymme, hvarigenom för denna

vunnits utsigt att kunna inreda en redan länge starkt behöflig bakteriologisk

afdelning, omfattande tre mindre rum samt två laboratorierum för experiment

och mikroskopiska öfningar jemte arbetsrum för laboratorn. Genom

den fysiologiska institutionens förflyttning hade det ock blifvit möjligt att

till en mindre tillbyggnad utflytta likbodar, obduktions- och andra för

arbetet med och förvarandet af döda kroppar nödiga bodar och källare.

Om nödvändigheten af nyssberörda utvidgning hade de vid patologiska

institutionen arbetande lärare och medicine studerande haft många års

erfarenhet. Det vore tillräckligt att erinra om den våda för helsan och

den otrefnad i arbetet, som måste blifva följden af det dagliga vistandet i

lokaler, der t. ex. i ett och samma rum varit inhysta obduktionslokal,

museum, föreläsningssal och arbetsrum för de dagliga mikroskopiska öfningarna.

Omedelbart intill denna lägenhet hade de öfriga arbetsrummen

sin plats, och under alla dessa lokaler hade i en trång och låg jordvåning

varit inhysta likbodar, kapell, djurstallar m. m. Den, som vore förtrogen

med de vid patologiska institutionen pågående arbeten, insåge bäst, hvad

ett sådant ohygieniskt förhållande innebure, och äfven den oinvigde borde

lätt fatta dess betydelse. En förändring i det hittills rådande tillståndet

vore helt och hållet oundgänglig.

Den restaurerade institutionen blefve ungefär dubbelt så stor som den

gamla och måste derför helt naturligt kräfva ökad driftkostnad. Att den

emellertid icke vore planlagd i större skala, än det verkliga behofvet kräfde,

vore lätt att visa. Först nu kunde för liköppningar beredas särskild lokal,

som mellan förrättningarna vore ledig och då kunde erforderligen ventileras.

Museet finge ett synnerligen väl behöfligt ökadt utrymme och laboratorierna

befriades från den dagliga liklukten. Institutionens lärare kunde nu få

hvar och en sitt eget arbetsrum, medan de förut måst dela rum med

amanuenser och studerande. Det borde ock framhållas, att de vid institutionen

undervisade medicine kandidaternas och medicine studerandenas

antal under den tioårsperiod, som utgjordes af läsåren 1876—1886, uppgått

till i medeltal 65 årligen, men under de tio läsåren 1886--1896 i

medeltal 81 årligen. Högsta antalet hade varit 109, nemligen läsåret

1886—1887, och trängseln hade då knappt kunnat fördragas.

Vidare vore ett anslag behöfligt för underhåll af den bakteriologiska

afdelning, hvars nödvändighet fakulteten i samband med sin anhållan om

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

extra anslag för instrumentel utrustning för en sådan afdelning närmare

utvecklat.

Den höjning af patologiska institutionens årsanslag, som fakulteten,

för att gifva institutionen en för dess bestånd och normala utveckling

tryggad ekonomi, nu ifrågasatte, utgjorde 1,500 kronor. Med stöd af erfarenheten

från föregående årens behof beräknades deraf 600 kronor —- eller 400 kronor mer än den af fakulteten år 1885 begärda förhöjningen

i materielanslaget — för de förut omnämnda ökade behofveti i afseende å

instruments och apparaters underhåll samt nyanskaffning af förbrukade

sådana, för underhåll och förökning af museets samlingar och öfriga

åskådningsmateriel, för en välbehöflig förstärkning af de för rengöring

och tvätt hittills disponibla medlen m. m. De nya laboratorielokalerna

kunde ej beräknas draga mindre omkostnad än tillsammans 500 kronor,

deraf för uppvärmning och vedhuggning m. m. 250 kronor, gas till belysning

o. s. v. 150 kronor samt rengöring och dylikt 100 kronor.

Slutligen kunde 400 kronor beräknas åtgå för underhållet af den bakteriologiska

afdelningen med dess behof af gas för värmeapparater, material

till näringssubstrater, underhåll af djur, ersättande af förbrukade

glaskärl, till desinfektion m. m. Dessa poster vore visserligen beräknade

så lågt som möjligt, men de årliga utgifterna för en och samma post måste

naturligen i någon mån vexla och kunde blifva än något lägre, än något

högre, än hvad som beräknats. Fördenskull och då det vore af vigt, att

institutionens ekonomi ej blefve bunden af någon särskild stat för de skilda

afdelningarna, den gamla rent patologiska och den nya bakteriologiska,

ville fakulteten uttala önskvärdheten af att hela den begärda summan lades

till materielanslaget för den patologiska institutionen.

Den begärda ökningen kunde vid första påseende synas vara ett temligen

hastigt påkommet behof. Men fakulteten ville erinra, att det ej blott

gälde en förstärkning i ett förut anvisadt otillräckligt anslag till årsunderhåll

för den ifrågavarande institutionen, utan jemväl och i lika hög grad

två alldeles nya behof, för hvilkas befogenhet fakulteten hoppades hafva

framlagt tillräckliga skäl såväl beträffande ersättandet af den gamla, ej

blott oändamålsenliga, utan rent af helsovådliga lokalen med en ändamålsenligare

och sund som ock beträffande underhåll för en studiegren, hvilken

ej längre kunde åsidosättas, der medicinsk undervisning skulle gifvas.

Universitetskanslern hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,

kraftigt vitsordat vigten af den ifrågasatta anslagsförhöjningen och

äfven departementschefen syntes de skäl, som derför af fakulteten anförts,

vara öfvertygande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.

I afseende å inrättandet af en bakteriologisk afdelning vid sagda institution

hade fakulteten anfört följande.

Bakteriologiens betydelse för medicinen vore numera så allmänt känd,

att det syntes vara öfverflödigt att närmare framhålla densamma. Dess

undersökningsmetoder hade blifvit ett oumbärligt hjelpmedel för den praktiska

medicinen, i det att det säkra igenkännandet af flere af de vigtigaste

infektionssjukdomarne vore mer eller mindre beroende på en tillförlitlig

bakteriologisk diagnostik; och i många fall vore en sådan alldeles oumbärlig.

Äfven för den allmänna uppfattningen af de smittosamma sjukdomarnes

väsen och betydelse vore egna studier af smittämnenas karakterer

och lifsyttringar af grundläggande vigt för den unge läkareadepten. Hvarje

blifvande läkare hade derför också berättigade anspråk på undervisning

i bakteriologi, likasom de medicinska läroverken i samma mån vore skyldiga

att, i hvad på dem ankomme, gå dessa kraf till mötes.

Genom föreläsningar och förevisningar hade fakultetens lärare i patologi

hittills sökt meddela undervisning i berörda ämne, för så vidt man

på detta sätt kunde gifva undervisning i ett ämne, sådant som bakteriologien.

Det enda rätta medlet för ett verkligt studium af bakterierna och

det öfver hufvud enda möjliga sättet att bibringa blifvande läkare den

manuela färdighet, som gjorde sjelfständigt utförande af bakteriologiska

undersökningar i det praktiska lifvet möjligt, vore emellertid af lätt insedda

skäl, att de studerande sjelfva finge handlägga hithörande arbeten och

sålunda inöfva den teknik, utan hvilken allt bakteriologiskt arbete synnerligen

lätt lemnade vilseledande resultat. Att anordna sådana öfningar

hade likväl hittills varit omöjligt för fakulteten, som saknat ej blott

instrumentel utrustning och medel till underhåll af en bakteriologisk afdelning,

utan jemväl laboratorier för en sådan. Genom den åvägabragta,

redan omförmälda utvidgningen af patologiska institutionens lokaler hade

emellertid det sist nämnda hindret bortfallit. Fakulteten måste derför låta

sig angeläget vara att ofördröjligen söka tillgodose de sedan länge trängande

fordringarna på undervisning i meranämnda del af sjukdomsläran.

Fakulteten kunde ej hoppas att i likhet med karolinska medikokirurgiska

institutet i Stockholm få särskild lärare i ämnet eller att, såsom

vid Köpenhamns universitet, få den allmänna patologien jemte bakteriologien

afskild från den patologiska anatomien under en sjelfständig professur

eller att, såsom i Kristiania och vid flertalet öfriga medicinska läroverk,

der ej bakteriologi en hade sin särskilda representant, kunna förena

ämnet med en sjelfständig professur i hygien. Fakulteten nödgades derför

inskränka sig till att anhålla om ett extra anslag för en gång till nödig

instrumentel utrustning för en mindre, fakultetens nuvarande behof mot
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

53

svarande bakteriologisk afdelning, som komffle att utgöra en del af den

patologiska institutionen såväl i afseende på undervisning som i fråga om

förvaltning. Beträffande behofvet af anslag för årsunderhåll af ifrågavarande

afdelning ville fakulteten hänvisa till framställningen rörande

höjning af materielanslaget.

Enligt detaljerad beräkning vore G,000 kronor den minsta summa, som

erfordrades för utrustning åt den bakteriologiska afdelningen. Nämnda

belopp afsåge endast inköp af instrument och apparater, men icke inredningen

i öfrigt af den nya laboratorieafdelningens tre smärre rum. Denna

inredning hade nemligen, likasom utvidgningsarbetena i sin helhet, bekostats

genom medel, som donerats åt doktor A. F. Regnell. . Af den

angifna summan, 6,000 kronor, åtginge största delen till inköp åt mikroskop

af den konstruktion, som vore nödvändig för bakteriologiska arbeten. Med

beräkning af en utrustning för 20 deltagare i hvarje kurs och att samma

mikroskop, om öfvervakandet vore strängt, kunde delas mellan tva laboranter,

fordrades 10 nya arbetsbakteriemikroskop, som i enklaste modell,

men dock af solid beskaffenhet och med nödigt antal linser, betingade ett

pris af tillsammans 3,145 kronor, hvartill komme ett för läraren afsedt,

bättre demonstrationsmikroskop för finare detaljer, betingande ett pris af

865 kronor. Mikroskopen skulle alltså tillsammans kosta 4,010 kronor.

För inköp af autoklav, olika värmeugnar och desinfektionsapparater erfordrades

minst 1,090 kronor. Till glasapparater, glaskärl, sprutor, gasbrännare

och dylikt åtginge 500 kronor. Tull och frakt samt emballage m. m.

uppginge till i rundt tal 400 kronor. Sammanlagda utgjorde dessa poster

förut nämnda summa, 6,000 kronor; och fakulteten anhölle, att sagda

belopp måtte för ändamålet beviljas.

För egen del har departementschefen i denna fråga yttrat.

I medicinska fakultetens nu återgifna framställning, hvilken vunnit

anslutning såväl af det större akademiska konsistoriet som åt universitetskanslern,

hade bakteriologiens betydelse för läkarevetenskapen och för den

allmänna läkarebildningen framhållits. Det vore derför, enligt departementschefens

åsigt, ej af nöden att ytterligare betona den på många områden

dominerande ställning, som ifrågavarande vetenskapsgren numera intoge.

Det vore likaledes uppenbart, att bakteriologiens studium ej kunde med

framgång bedrifvas utan de hjelpmedel, för hvilkas anskaffande fakulteten

nu begärt anslag. Vid sådant förhållande och då medicinska fakultetens

sträfvan att höja det bakteriologiska studiet vid universitetet vore högeligen

förtjent af understöd, har departementschefen jemväl hemstält om aflåtande

af proposition till Riksdagen att bevilja ofvan nämnda på extra stat begärda

anslag. _________

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Otillräckligheten af materielanslaget för ifrågavarande institution må

väl, särskildt om institutionen varder utvidgad med en bakteriologisk afdelning,

anses vara styrkt, men utskottet har dock icke funnit sig öfverderom,

att anslaget behöfver ökas med hela det belopp, som af

Kongl. Maj:t föreslagits, utan anser förhöjningen kunna begränsas till

1,200 kronor, eller 300 kronor mindre, än hvad vederbörande fakultet för

ändamålet begärt.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts framställning

om anvisande å extra stat af medel till utrustning af berörda

bakteriologiska afdelning och under punkt 50:o här nedan gör hemställan

derom, får nu föreslå,

att Kongl. Maj:ts framställning om höjning af det

ordinarie stat uppförda materielanslaget för patologiska

institutionen vid universitetet i Upsala må på det

sätt bifallas, att Riksdagen höjer detta anslag från 1,300

kronor till 2,500 kronor, eller med ett belopp af 1,200

kronor.

menltZ ?) Kongl. Majrt har föreslagit, att till aflöning åt en amanuens vid

nuens vid obstetriska och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska polikliniken

°bst»tri,ka_ochyid universitetet Upsala måtte beviljas ett årligt"anslag af 900 kronor.

klinikerna samt Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

synekologiska hade i fråga härom medicinska fakulteten vid nämnda universitet anfört

polikliniken i r.. v t

Upsala. ioljancle.

[8.] Sedan den al Riksdagen år 1891 beviljade nya professuren i obstetrik

och gynekologi den 26 september 1893 tillträdts af den till befattningen

utnämnde, hade den obstetriska kliniken och den gynekologiska polikliniken

— någon gynekologisk klinik hade då ännu ej funnits — blifvit afskilda

från sitt förutvarande sammanhang med den kirurgiska professurens institutioner

och dermed förlorat det biträde i undervisning och sjukvård,

som amanuenserna derstädes dittills lemnat.

Professorn i obstetrik och gynekologi hade alltså under de sedan dess

förflutna åren varit nödsakad att utan hjelp af någon ordinarie amanuens

sköta nämnda, under hans inseende stående institutioner — ett missförhållande,

som fakulteten redan tillförene påpekat. De omständigheter, som

fakulteten dervid framhållit, egde fortfarande sin betydelse: för att biträda

vid skötseln af gynekologiska polikliniken och framför allt den ansträngande,

natt såväl som dag förekommande, stor rådighet och vana fordrande

läkaretjensten å förlossningsanstalten kräfdes med nödvändighet en person,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

som hunnit fram till medicine licentiatens ståndpunkt; och en sådan kunde

ej fås utan skälig aflöning och dermed följande tjenstårsberäkning.

Arbetet vid ifrågavarande institutioner hade ock år från år ökats.

Under det medeltalet förlossningar under decenniet 1873—1882 varit 91

och under följande decennium, 1883—1892, 116, hade förlossningarnas

antal under de fyra åren 1893—1896 utgjort:

1893 ............................................ 153,

1894 ................................................. 165,

1895 ................................................. 166,

1896 ................................................... 169.

Vidare hade de abnorma, konstens hjelp påkallande förlossningsfallen

visat en tendens till ännu större stegring, i ty att sistnämnda fyra år

följande antal förlossningsoperationer förekommit:

1893 ...................................................... 10,

1894 ................................................... 10,

1895 .................................................... 13,

1896 ..................................................... 17.

Under månaderna januari—mars 1897 hade redan 7 dylika operationer

varit påfordrade.

Till nyss omförmälda arbetsfält, som i och för sig gjorde en amanuens

behöflig, hade under år 1896 tillkommit ännu ett, nemligen en gynekologisk

sjukhusafdelning. Genom universitetskanslerns skrifvelse den 26 juni 1895

hade, på förslag af professorn i ämnet och med vederbörande myndigheters

tillstyrkan, akademiska sjukhusets direktion erhållit tillåtelse att i förhyrd

lokal i närheten af sjukhuset inrätta en klinik för qvinnosjukdomar. Denna

klinik, som vore belägen i huset n:o 4 vid öfre Slottsgatan och bestode af

4 sjukrum med plats för tolf patienter, badrum, operationsrum och sköterskerum,

hade öppnats den 1 oktober 1896. Under första halfåret af denna

anstalts verksamhet hade derstädes intagits 65 patienter, och 40 operationer

hade under sagda tid der utförts. Två gånger i veckan hölles derstädes

klinik med föredrag. Det behöfde knappast framhållas, att, på det

den sjukvård och den kliniska undervisning, som afsåges, skulle kunna

på ett tillfredsställande sätt upprätthållas, en kompetent amanuens vore

alldeles särskildt nödvändig såsom biträde vid operationer, för aftonronder,

för de studerandes handledning o. s. v.

På grund af hvad fakulteten sålunda anfört hade fakulteten hemstält

om beredande af ett årligt anslag å 900 kronor till aflöning åt en amanuens

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till en amanuens

vid

kemiska institutionen

i

Upsala.

[9.]

vid omförmälda kliniker och poliklinik. Fakulteten hade dervid erinrat,

att enahanda belopp utginge till aflöning åt en amanuens vid en enbart

gynekologisk klinik i Stockholm.

Lika med universitetskanslern, hvilken, enligt hvad departementschefen

vidare yttrat, särskildt. förordat nu omförmälda framställning, funne

departementschefen det vara af synnerligen stor vigt att genom anslag bereda

ifrågavarande institutioner möjlighet att vid sig fästa en kompetent

person såsom amanuens.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till aflöning åt en amanuens

vid obstetriska och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska

polikliniken vid universitetet i Upsala bevilja ett

åidigt anslag af 900 kronor.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till aflöning åt ytterligare

en amanuens vid institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

Beträffande förenämnda framställning har föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet anmält, att de akademiska myndigheterna i

Upsala anhållit om ett anslag å ordinarie stat för det i denna framställning

omförmälda ändamål, hvilken anhållan grundade sig på en af professorn

i allmän och åkerbrukskemi P. T. Cfeve gjord framställning i

ämnet, ur hvilken departementschefen återgifvit följande.

Vid Upsala universitets institution för allmän och analytisk kemi

funnes för närvarande tre amanuenser anstälde, af hvilka två tjenstgjorde

pa institutionens afdelning för analys och en på dess afdelning för syntes.

Det hade under de senare åren visat sig, att en enda amanuens vid den

senare afdelningen icke kunde behörigen handleda ett så stort antal laboranter,

som kunde mottagas på nämnda afdelning, hvarför det varit nödvändigt

att antaga tillfälliga biträden, när tillströmningen af laboranter

varit stor. Sådant hade inträffat båda terminerna åren 1885, .1886 och

1896 samt vårterminen år 1897, hvarvid arfvode till dessa; biträden bestridts

med bidrag från universitetets reservfond.

Genom kongl. stadgan af den 17 april 1891 angående filosofie kandidat-

och licentiatexamina hade kemien kommit att intaga en ännu vigtigare

plats i undervisningen än förut, och antalet laboranter, som beredde

sig att aflägga filosofie kandidatexamen, hade varit i ständig tillväxt. På

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

samma gång hade svårigheterna att med tillgängliga arbetskrafter lemna

erforderlig praktisk handledning tilltagit, och dessa svårigheter komme med

all visshet icke att minskas. Då säkerligen ständiga bidrag ur universitetets

reservfond icke kunde påräknas, borde ett statsanslag af 500 kronor

för ändamålet beredas.

På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till

den närmare utredning af antalet laboranter, arbetsordningen m. m., som

förekomine i sammanhang med väckt fråga om anslag till uppförande af

en ny laboratoriebyggnad för omförmälda institution, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till aflöning

åt ytterligare en amanuens vid institutionen för allmän och analytisk kemi

vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må till aflöning åt ytterligafe en

amanuens vid instititutionen för allmän och analytisk

kemi vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag

af 500 kronor.

10:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att det på ordinarie stat upp- Ang. höjning

förda anslaget till materielen vid den fysiologiska institutionen i Lund ^a^terieu

måtte ökas med 1,500 kronor, eller från 2,500 kronor till 4,000 kronor, vid fysioio
Till

statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende med-,?''®*"

delat, att sedan Riksdagen år 1889, på Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- fiol

ställning, höjt årsanslaget till materielen för fysiologiska institutionen vid L

universitetet i Lund med 1,000 kronor, eller från 1,500 kronor till 2,500

kronor, hade två stora förändringar vid denna institution inträffat, i det

att dels densamma inflyttat i eget hus, dels antalet af vid institutionen

fast anstälde lärare ökats från en till två. Båda dessa omständigheter

hade, enligt en af professoren M. Blix till det större akademiska

konsistoriet i Lund aflåten skrifvelse, bidragit att öka institutionens omkostnader.

Det ökade utrymmet i och för sig hade nemligen medfört stegrade

utgifter för uppvärmning, belysning, rengöring o. s. v. De vidgade möjligheterna

inbjöde ock till ökadt forskningsarbete, och i regeln medförde

hvarje undersökning, framför allt hvarje ny undersökning, kostnader. Enligt

professoren Blix’ ifrågavarande framställning vore det föga sannolikt, att

dessa omkostnader skulle aftaga med åren, utan det vore mera antagligt, att

de skulle tillväxa, åtminstone så länge lärarne vid institutionen egnade

oförminskade krafter åt sitt arbete. Erfarenheten från de sista åren vi
Bili.

till Riksd. Prof. 189S. 4 Sami. 1 Afd. 9 Käft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

säde, att institutionens årsanslag redan nu vore mycket otillräckligt. Utgifterna

för år 1894, det första året efter institutionens inflyttande i sin

egen byggnad, hvarunder der anskaffats — delvis för af Riksdagen beviljadt

extra anslag — de för undervisningen vigtigaste inrättningar och apparater,

hade stigit till 11,667 kronor 13 öre; följande år hade utgifterna varit

3,756 kronor 91 öre, och år 1896 hade de uppgått till 4,095 kronor 80 öre.

Institutionens under de föregående åren upplagda besparingar hade under

dessa år blifvit uttömda och universitetets reservfond måst tillskjuta ytterligare

749 kronor 41 öre; och för år 1897 torde erfordras ett vida större

tillskott för att ej brist skulle uppkomma.

Vidare hade professoren Blix erinrat, att nästlidet års Riksdag, på

Kongl. Maj:ts framställning, höjt materielanslaget vid fysiologiska institutionen

i Upsala från 2,500 kronor till 3,650 kronor. Sistnämnda institution

hade dessutom ett anslag af tio famnar ved. Fysiologiska institutionen

vid karolinska institutet hade ett årligt anslag af 2,000 kronor samt en

intägt på laborationsafgifter af ungefär 100 kronor, men den hade deremot

inga utgifter för uppvärmning, gas, elektricitet och vatten, hvilka bekostades

af institutets allmänna materialiefond. Dessa poster belöpte sig vid Lunds

fysiologiska institution sammanlagdt till i medeltal 1,000 kronor årligen.

Vid institutionen i Stockholm hade dessutom äfven från andra håll tillskjutits

medel för bekostande af apparater och arbeten. Någon utsigt att

på enskild väg skaffa understöd för undersökningar å fysiologiska laboratoriet

i Lund förefunnes deremot icke.

Med åberopande af hvad sålunda professoren Blix anfört, hade det

större akademiska konsistoriet i Lund, sedan jemväl medicinska fakulteten

derstädes vitsordat behofvet af den ifrågasatta förhöjningen, anhållit, det

Kongl. Maj:t täcktes utverka en förhöjning i årsanslaget till materielen för

den fysiologiska institutionen i Lund från 2,500 kronor till 4,000 kronor.

På de af institutionens föreståndare anförda skäl och då denna institution

icke kunde fylla sitt för undervisningen vigtiga ändamål utan erforderliga

materiella resurser, har departementschefen hemstält om aflåtande

af förevarande proposition.

Hvad till statsrådsprotokollet anförts om anledningarna till ökning af

utgifterna för ifrågavarande institution synes utskottet påkalla en höjning

af förevarande anslag. Enligt de lemnade uppgifterna har nemligen anslaget

under de två näst sista åren öfverskridits med respektive 1,256

kronor 91 öre och 1,595 kronor 80 öre. Det förefaller likväl utskottet,

som om utgifterna för berörda institution med iakttagande af nödig

sparsamhet skulle kunna något nedbringas, och utskottet har derför icke

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JST:o 9.

59

ansett sig böra förorda en anslagshöjning med högre belopp än 1,000

kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen ökar det på ordinarie

stat uppförda anslaget till materielen vid den fysiologiska

institutionen i Lund med 1,000 kronor, eller från 2,500

kronor till 3,500 kronor.

ll:o) Kongl. Maj:t har

_ föreslagit, att det ordinarie anslaget till geo-^jMg^

logiska institutionen i Lund måtte ökas med 1,000 kronor, eller från 1,500geoiogMa «v

stitutionen i

Lund.

[il-]

kronor till 2,500 kronor.

Då det större akademiska konsistoriet i Lund anhöll om anslag till

en ny byggnad för anatomiska institutionen derstädes, framhölls, enligt hvad

departementschefen nu till statsrådsprotokollet erinrat, att denna institutions

nuvarande byggnad kunde blifva disponibel för geologiska institutionen,

som vore i saknad af egen byggnad och inrymd i nagra rum i zoologiska

institutionens byggnad, hvilka vore för detta ändamål otillräckliga och

dessutom behöfliga för sistnämnda institution. Sedan 1894 års Riks
dag

på Kongl. Majt:s framställning beviljat anslag till en ny byggnad

för anatomiska institutionen, hvilken byggnad beräknats blifva färdig

redan under år 1897, så att den nuvarande byggnaden kunde utrymmas,

hade konsistoriet i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 september 1897

anfört, att sistnämnda byggnad, enligt universitetskanslerns medgifvande,

komme att upplåtas till geologiska institutionen, som derigenom skulle

vinna en i hög grad behöflig ökning i utrymme. I stället för 7 rum, de

flesta temligen små, skulle erhållas 15, deraf flera rätt stora. En god del^af

institutionens samlingar, som på grund af bristande utrymme hittills måst

magasineras, kunde nu uppställas och ordnas, så att de blefve till gagn

för forskningen och undervisningen. Men klart vore, att härigenom kost
naderna

för uppvärmning och belysning ökades, äfvensom att med det ökade

tillfället till studier och vetenskapliga arbeten mera förbrukningsmaterial

åtginge. Behofvet af skåp och andra möbler stegrades äfven. Härtill

komme, att en så betydande byggnad icke borde stå alldeles obebodd. I

densamma kunde och borde beredas bostad för en vaktmästare. Derigenom

kunde icke blott de egentliga vaktmästaregöromålen, såsom eldning,

städning m. m., bättre skötas, utan vaktmästaren kunde äfven vid behof

vara tillstädes att biträda med en del andra inom museet förekommande

göromål, såsom slipning af mikroskopiska preparat och dylikt. Arfvode till

en vaktmästare blefve derför också för institutionen erforderligt. Klart

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore, att det nuvarande årsanslaget, som utgått med 1,000 kronor sedan år

1871, och 1887 höjts allenast med 500 kronor för anställande af en

amanuens, numera omöjligt kunde räcka till. Det hade redan förut visat

sig vara så knappt, att institutionen ej sällan måst afslå fördelaktiga anbud

om inköp af mycket vigtiga samlingar. En ökning i anslaget till geologiska

institutionen med 1,000 kronor, derom konsistoriet redan år 1896

gjort framställning, syntes derför vara oundgängligen nödvändig, äfven

om vaktmästarearlvodet inskränktes till minsta möjliga belopp.

I likhet med konsistoriet har departementschefen funnit den ifrågasatta

förhöjningen vara för institutionen synnerligen behöflig.

I anslutning härtill hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Majt:t förevarande

framställning, må öka det ordinarie anslaget

till geologiska institutionen i Lund med 1,000 kronor,

eller från 1,500 kronor till 2,500 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 5—11 föreslagit kommer

anslaget till universiteten, nu 736,681 kronor, att ökas med 4,600

kronor, eller till 741,281 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

t7nin™!lr''o. 12 :o) Under hänvisning till hvad utskottet här ofvan under punkten

l0pTof7sorer.''o:o anfört beträffande löneförhöjning för extra ordinarie professorer vid

[12.] universiteten och karolinska institutet, hemställer utskottet,

att Riksdagen — med afslag å Kong!. Maj:ts förslag

till förändrad stat för vissa extra ordinarie professorsbefattningar

vid karolinska mediko-kirurgiska institut^

samt till förhöjning för detta ändamål af det

till institutet utgående ordinarie anslag — må i anledning

af Kongl. Maj:ts framställning medgifva, dels

att för nämnda extra ordinarie professorsbefattningar

med en begynnelseaflöning af 4,500 kronor lönen må

kunna höjas med 500 kronor efter fem års tjenstgöring

och för nämnda extra ordinarie professorsbefattningar

med en begynnelseaflöning af 4,000 kronor lönen må,

förutom med det efter fem års tjenstgöring utgående

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

ålderstillägg, kunna efter ytterligare fem års tjenstgöring

höjas med 500 kronor, med rätt för innehafvare af

sådan befattning att i fråga om rätten till ålderstillägg

räkna sig till godo jemväl det antal år med afdrag af

tre, han kan hafva varit anstäld såsom docent; dels att

dessa ålderstillägg må bestridas af det under åttonde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg; dels

ock att nuvarande innehafvare af sådan extra ordinarie

professorsbeställning må i fråga om rätten till ålderstillägg

tillgodoräkna sig tjenstgöringstid, som infallit

före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning.

niska institutionen.

[13-]

13:o) Kongl. Mai:t har föreslagit, att till aflöning åt en amanuens vid.]”?- anslas

7 ■, J . . . . o o t • en amanu
karolinska

institutets hygieniska institution matte pa ordinarie stat upp-eres vid hygieföras

900 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen meddelat,

att lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i en

till kanslern för rikets universitet aflåten skrifvelse framhållit, hurusom undervisningen

vid den hygieniska institutionen blefve i hög grad lidande

genom bristen på nödigt biträde åt institutionens föreståndare. De experiment

och andra arbeten, hvilka till stort antal vore erforderliga för åskådliggörande

af föreläsningarna i hygien, kunde omöjligen utan biträde medhinnas

af professorn i ämnet samt måste derför för närvarande väsentligen

inskränkas, och laborationerna å institutionen lede af samma anledning

men. Vidare hade, oafsedt de organiserade kurserna, ett stort antal personer

å den hygieniska institutionen inöfvat vigtiga undersökningsmetoder,

för att vinna färdighet att hygieniskt bedöma t. ex. en desinfektionsugn,

dricksvatten, ventilationsanläggningar eller luftens beskaffenhet. Då kännedom

om dessa och andra hygieniska metoder vore nödvändig för personer

i många olika ställningar, hade det ansetts vara en pligt för denna, den

enda svenska hygieniska institution, att mottaga dem, som behöfde lära sig

dylika metoder eller som önskade utföra hygieniska arbeten. Emellertid

blefve föreståndarens tid alltför mycket splittrad genom dessa personers

handledning och genom laboratoriets iordningställande för deras arbeten.

På grund af bristen på amanuens hade det icke heller varit möjligt att

i enskildheterna så leda dessa laborationsarbeten, som önskligt varit.

Föreståndaren hade försökt att på frivillighetens väg erhålla en

amanuens bland de medicine studerande, men detta hade icke lyckats honom.

Ingen studerande hade stannat qvar vid institutionen längre tid, än

hans egna studier dertill gifvit anledning, och föreståndaren hade icke er
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållit någon hjelp vid undervisningen eller vid arbetena i öfrigt å institutionen.

Under de senaste åren både af årsanslaget till institutionen måst

bekostas arfvode åt en sakkunnig assistent, hvilken haft att lemna det

nödvändigaste biträdet vid laborationer och vid iordningställandet af apparater

m. m., men det ringa beloppet af anslaget förbjöde att oftare anlita

nämnda utväg. Icke heller vore det möjligt att genast vid förefallande

behof finna en lämplig person för fullgörande af ifrågavarande arbete,

hvilket måste efter hand inläras. För undervisningens behof vore det

derför nödvändigt att ega tillgång till en amanuens, som kunde stanna

på platsen någon längre tid och som helst borde vara medicine licentiat.

Men ej blott för tillgodoseende af undervisningens behof kräfdes inrättande

af en amanuensplats. Äfven det vetenskapliga arbetet likasom

de för läkare och allmänheten vid institutionen utförda arbeten skulle

vinna derpå. Huru behöfliga dessa sistnämnda arbeten vore, framginge

af det betydliga antalet af personer, som å institutionen begärde upplysningar,

råd, utlåtanden och äfven laborationsarbeten. Genom amanuensplatsen

skulle tillfälle dessutom beredas vissa läkare till bättre utbildning

i ämnet än den, som meddelades de medicine studerande i allmänhet, och

de läkare, hvilka å institutionen genomginge en kort kurs i hygien. Det

läge i öppen dag, att det för samhället vore af största vigt, att det funnes

läkare, som vore väl hemmastadda i hygien.

Slutligen borde det framhållas, att professorn i hygien vid institutet

antagligen vore den ende ordinarie professor i medicinskt ämne i Sverige,

som saknade biträde af en med statsmedel aflönad amanuens. Så vidt det

vore lärarekollegiet bekant, funnes icke heller i utlandet någon hygienisk

institution, der icke en eller flere aflönade amanuenser vore anstälde.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade lärarekollegiet hemstält

om kanslerns medverkan för beredande af ett årligt anslag å 900

kronor för aflönande af en amanuens vid hygieniska institutionen; och hade

i anledning häraf kanslern hos Kongl. Maj:t gjort framställning i berörda

syfte.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till aflöning åt en amanuens

vid karolinska institutets hygieniska institution på ordinarie

stat uppföra ett anslag af 900 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 12 och 13 hemstält

kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu 190,000

kronor, att ökas med 900 kronor, eller till 190,900 kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

Allmänna läroverken.

14:o) Kongl. Maj:t har under förevarande hufvudtitel föreslagit

dels i punkt 14:o:

Ang. föresla
*.

gen löne- och

a) med afseende på lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken aflöning,

rarne m. m.

att för lärarne vid berörda läroverk måtte bestämmas den i stats-[t4 o. 60.]

rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden 14 januari 1898 angifna lönereglering,

att gälla från och med år 1899;

b) med afseende å terminsafgifternas förhöjning,

att — under förutsättning, att den föreslagna löneregleringen för

lärarne vunne fastställelse — lärjunge, som vore vid högre eller femklassigt

allmänt läroverk inskrifven, skulle, förutom nu utgående afgifter, från och

med vårterminen 1899, för hvarje termin erlägga till statsverket: inom

första, andra och tredje klasserna 10 kronor, inom fjerde och femte klasserna

20 kronor samt inom sjette och sjunde klasserna 30 kronor, dock att befrielse

derifrån skulle kunna beviljas enligt de i statsrådsprotokollet upptagna

bestämmelser, samt att i fråga om uppbörd och redovisning af

terminsafgifter äfvensom påföljd af uraktlåtenhet att dem erlägga skulle

gälla hvad derom i statsrådsprotokollet sades;

c) med afseende å pensionsreglering för lärarne vid de högre och

femklassiga allmänna läroverken,

att ordinarie lärare och lärarinnor vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken skulle hafva rättighet och i de uti statsrådsprotokollet

omförmälda fall äfven skyldighet att från tjensten afgå med pension å

allmänna indragningsstaten enligt de närmare bestämmelser, som i statsrådsprotokollet

angifvits; samt

d) med afseende på behofvet af förhöjning i ordinarie anslag till

allmänna läroverken,

att anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarierande lärare samt

för oförutsedda behof måtte höjas med 15,000 kronor, eller från 135,000

kronor till 150,000 kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken måtte ökas med 12,000 kronor, eller från 28,000 kronor till

40,000 kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande

af ammunition för målskjutning m. m. måtte höjas med 3,500 kronor,

eller från 34,000 kronor till 37,500 kronor;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att till extra arfvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken

matte uppföras ett anslag af 2,500 kronor; samt

att för genomförande af lönereglering för lärarne vid de högre och

femklassiga allmänna läroverken enligt i statsrådsprotokollet angifna grunder

matte beviljas en förhöjning af nuvarande reservationsanslaget till de

allmänna läroverken med ett belopp af 704,453 kronor;

dels ock i punkt 60:o:

att Riksdagen matte anvisa a extra stat för år 1899 till arfvoden åt extra,

och vikarierande, ämneslärare vid de allmänna läroverken 100,000 kronor,

samt till tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie lärare vid de

treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna enligt i nämnda statsrådsprotokoll

angifna grunder 25,500 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 191) hafva herrar P.

Pehrson i Törneryd och C. Persson i Stallerhult yrkat, att Riksdagen,

derest, den i anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition beslöte

legleiing af lönerna och pensionerna för lärarne vid allmänna läroverken,

skulle göra till vilkor, att lärarne skulle under sin tjenstetid sjelfva lemna

bidrag till sin pensionering, och att, intill dess blifvit slutligen afgjord

icke blott bidragens storlek, utan ock deras förvaltning för angifvet ändamål,

af den lön, som komme att bestämmas, afdrag skulle göras till

bildande af en pensionskassa, hvilket afdrag lämpligen borde kunna bestämmas

till fem procent af lönens storlek.

Af ofvan aberopade statsrådsprotokoll inhemtas, att hos Kongl. Makt

gjorts framställningar: ”

dels af ett stort antal rektorer och lärare vi de allmänna läroverken

och. pedagogierna om vidtagande af erforderliga åtgärder, för att den tillfälliga

löneförbättring, som under de senare åren utgått till bemälde rektorer

och lärare, måtte för rektorer äfvensom för lektorer, adjunkter och kolleger

i högsta lönegraden vid nämnda läroverk höjas till samma belopp, hvarmed

densamma utgått till lektorer, adjunkter och kolleger i lägre lönegrad,

eller 500 kronor;

dels af^ ett flertal teckningslärare vid rikets högre allmänna läroverk,

att, derest Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt att hos Riksdagen föreslå

en fullständig lönereglering för. teckningslärarne vid rikets allmänna läroverk

enligt de af Kongl. Maj:t i proposition till 1887 års Riksdag angifna

grunder, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen framställa förslag om, att för

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

65

teckningslärarne vid rikets högre allmänna läroverk matte bestämmas fyra

löneklasser, hvardera med tre lönegrader; att teckningslärare med befattning

af första löneklassen skulle vara skyldig tjenstgöra för den faststälda

lönen trettio timmar i veckan, med befattning af andra löneklassen tjugufem,

med befattning af tredje löneklassen tjugu timmar och med befattning

af fjerde löneklassen femton timmar; att den ordinarie lönen i dessa

löneklasser och lönegrader tills vidare skulle utgå med enahanda belopp,

hvarmed samma tjenstgöring hittills varit ersatt; att för de timmar, hvilka

öfverstege det för de olika löneklasserna bestämda timantalet, ersättning

skulle fortfarande utgå med sjuttiofem kronor för hvarje timme per läsår

i första och andra lönegraderna samt med ett hundra kronor i tredje

lönegraden; samt att det af Riksdagen på extra stat beviljade lönetillägget

måtte fortfarande få utgå med oförändradt belopp;

dels slutligen af musiklärarne vid rikets femklassiga allmänna läroverk,

att bemälde lärare måtte få sin lön höjd och indelad i tre lönegrader

å 500 kronor, 650 kronor och 800 kronor.

Till stöd för sin framställning hade rektorer och lärare vid de allmänna

läroverken och pedagogierna erinrat derom, att, sedan år 1878 en

komité blifvit tillsatt med uppdrag, bland annat, att framlägga förslag till

reglering af lönerna för de allmänna läroverkens lärare, Ivongl. Maj:t pa

grund af denna koinités utlåtande till 1882 års Riksdag framstält proposition

om sådan reglering af dessa löner, att högsta beloppet för adjunkt

och kollega skulle utgöra 4,000 kronor, för lektor 5,000 kronor och för

rektor vid högre allmänt läroverk 5,500 kronor. Denna proposition hade

af vissa skäl icke vunnit Riksdagens bifall, men grunden för afslaget vore

icke att söka i för höga belopp af de föreslagna lönerna. Tvärtom hade

alltmänt yttrats, att de icke vore för höga, utan måste anses skäliga och

lämpligt tilltagna. Helt och hållet utslagen hade emellertid berörda proposition

ej blifvit, alldenstund löneförbättring på extra stat beviljats lektorer,

adjunkter och kolleger i de lägre lönegraderna med 500 kronor och åt

nämnde lärare i högsta lönegraden samt åt rektorer med 250 kronor. Vid

denna anordning hade det alltsedan förblifvit och hade derjemte bestämts,

att denna tillfälliga löneförbättring skulle beaktas och behandlas såsom

tjenstgöringspenningar. Emellertid kunde det ej anses obilligt, att äldre

och mera erfarna lärare erhölle samma löneförbättring, som de yngre

åtnjöte, helst läraren i högsta lönegraden derigenom icke skulle komma

till högre belopp, än som i propositionen till 1882 års Riksdag föreslagits

och som redan då ansetts såsom icke för högt. Men hvad som då icke

varit för högt, måste numera med än större skäl förtjena samma omdöme.

Derigenom att en ämneslärare under nuvarande förhållanden först efter

Bill. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

20 _ års tjenstgöring komme upp i högsta lönegraden, under det att han

enligt 1882 års proposition redan efter 15 års tjenstgöring skulle hafva

nått denna lönegrad, blefve i alla fall hans ställning mindre god än den,

som enligt sagda proposition tillärnats honom, enär han vida senare komme

i åtnjutande af det föreslagna lönebeloppet.

Med afseende å den af teckningslärare vid de högre allmänna läroverken

begärda löneförbättringen hade af bemälde lärare framhållits, att en teckningsläraretjenst

vid ett högre allmänt läroverk, der tjenstgöringen uppginge

till tjugu å trettio timmar i veckan eller derutöfver, icke gerna

kunde betraktas såsom en bibefattning, helst då man på senare tider melodi

mer i fråga om skyldigheter gjort teckningslärarne likstälda med

öfriga lärare. En så beskaffad teckningsläraretjenst vore, om den samvetsgrant

sköttes, icke sa litet ansträngande eller af så ringa betydelse,

att den icke kunde uthärda en jemförelse med vissa lärarebefattningar i

läsämnena; och kompetensfordringarna för en teckningslärarebefattning

vid högre allmänt läroverk skulle i jemförelse med dem, som gälde fölen

adjunkts- eller kollegabefattning, icke så mycket underskattas, om man

besinnade, att genomgåendet af kursen för dylika teckningslärare vid

Tekniska skolan i Stockholm krä.fde ett treårigt träget arbete och att för

tillträde till denna kurs, hvilket först kunde vinnas efter fylda aderton år.

fordrades flera ars förstudier samt att man vid befordringar numera tom;

en väsentlig hänsyn till att den sökande afiagt mogenhetsexamen. Men

om sålunda en teckningslärare vid talrikare besökt högre läroverk kunde

saväl ined afseende å tjenstgöring som kompetensfordringar anses jemförlig

med en adjunkt eller kollega, syntes billigt, att deras aflöning bestämdes

efter något så när samma grunder. Så vore emellertid ingalunda förhållandet,

i det att en teckningslärare vid högre läroverk, huru stor hans

tjenstgöring än vore, finge sin ordinarie lön bestämd efter en tjenstgöring

af femton timmar i veckan. Visserligen erhölle lian särskild ersättningför

den tjenstgöring, som ålades honom utöfver nämnda femton timmar,

men såväl då han måste taga tjentledighet för sjukdom som då han skulle

afgå med pension, komme han genom den ordinarie lönens ringhet i ett

synnerligen ogynsamt läge. Erkännas borde emellertid, att den anmärkta

olägenheten vid sådan teckningslärares tjenstledighet för sjukdom i ej

ringa man undanröjts derigenom, att Riksdagen under de senaste åren

tillerkänt teckningslärare rätt att i dylikt fall tillgodoräkna sig en del af

det extra arfvodet för öfvertimmar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den ar 1887 af Kongl. Maj:t föreslagna löneklassindelningen. Detta Riksdagens

medgifvande hade betydelse äfven derutinnan, att Riksdagen derigenom

kunde anses hafva erkänt billigheten af tecknings!ärarnes anspråk

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

att blifva indelade i vissa löneklasser, beroende på antalet af deras tjenstgöringstimmar

i veckan vid de olika läroverken. — Slutligen både ifrågavarande

lärare erinrat derom, att framställningar i likartadt syfte till Kongl.

Maj:t ingifvits under åren 1893 och 1894 samt hänvisat till hvad dervid

anförts.

Musiklärarne vid de femklassiga allmänna läroverken hade till stöd

för sin ansökning anfört, att deras lön icke stode i något rimligt förhållande

till deras undervisningsskyldighet och till musiklärarnes löner

och undervisningstid vid de fullständiga läroverken, alldenstund dessa

sistnämnde för sin undervisning, som i medeltal uppginge till 10 å 12

timmar i veckan, åtnjöte ända till 1,325 kronor för år, under det att

musiklärarne vid de femklassiga läroverken med en undervisning af 6

timmar i veckan endast erhölle 475 kronor. Då den egentliga grundläggande

sångundervisningen vore förlagd till de fem lägsta klasserna,

under det att de flesta af sjette och sjunde klassernas lärjungar vore på

grund af målbrott befriade från sångöfningarna, syntes musiklärarne vid

de femklassiga läroverken böra vara lika berättigade till tre lönegrader

som musiklärarne vid de fullständiga läroverken och borde de förre få

åtnjuta en lön, som något så när kunde jemföras med de senare.

öfver dessa framställningar hade utlåtanden infordrats från domkapitlen

samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

och Nya elementarskolan i Stockholm; och hade dessa myndigher i allmänhet

tillstyrkt de gjorda ansökningarna, hvarvid dock några bland dem

framstält åtskilliga erinringar och anmärkningar. Så hade med afseende

på den begärda förhöjningen af lönetillägget för rektorer och ämneslärare

i högsta lönegraden, direktionerna öfver Nya elementarskolan och Stockholms

stads undervisningsverk samt domkapitlen i Upsala, Linköping,

Strengnäs och Kalmar visserligen funnit nämnda förhöjning synnerligen

behöflig och billig, men dock gifvit till känna, att de hellre skulle hafva

tillstyrkt en fullständig och tidsenlig reglering af lärarnes vid de allmänna

läroverken lönevilkor för alla lönegrader. Beträffande den ifrågasatta

löneregleringen för teckningslärarne vid de högre allmänna läroverken

hade åter domkapitlen i Upsala, Lund och Göteborg afstyrkt den föreslagna

indelningen af teckningslärarebefattningarna i särskilda löneklasser

med afseende å teckningslärarnes undervisningsskyldighet och löneförmåner.

Såsom skäl mot en dylik indelning hade framhållits, att behofvet af teckningstimmar

vid samma läroverk ingalunda vore konstant, utan ofta vexlade

läsår efter läsår, beroende på lärjungeantalet i de särskilda klasserna och

andra skiftande omständigheter, samt att de faktiska förhållandena icke

hänvisade på någon naturlig gruppering af läroverken med afseende på

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ifrågavarande synpunkt. En följd häraf måste blifva, att, om den föreslagna

grupperingen genomfördes, den efter en tid måste göras om, något,

som dock antagligen skulle möta stora svårigheter, enär man icke kunde

höja den ordinarie lönen vid de läroverk, som borde uppflyttas i högre

löneklass, utan att sänka densamma vid de läroverk, som i stället skulle

nedflyttas i lägre löneklass, men en sådan sänkning icke läte sig göra, så

länge den ifrågavarande lönen innehades af en teckningslärare, som sökt

och erhållit befattningen med den högre lönen. Rätt ofta skulle det derför

komma att inträffa, att två lärare med ganska olika tjenstgöring dock

uppbure samma lön samt till och med att en lärare för större tjenstgöring

komme att åtnjuta mindre godtgörelse än en annan för mindre tjenstgöring,

äfven om båda vore i samma lönegrad, hvar och en inom sin

löneklass. Ett lämpligare och rättvisare sätt att tillgodose teckningslärarnes

kraf på en förbättrad ställning ansåge domkapitlet i Upsala, vara att enligt

ett förslag af rektor vid Upsala allmänna läroverk, hvilkens yttrande i

ärendet domkapitlet infordrat, bestämma, dels att ordinarie teckningslärare

vid rikets högre allmänna läroverk, som i följd af sjukdom åtnjöte tjenstledighet,

skulle under tiden ega att uppbära tre fjerdedelar så väl af den

till befattningen hörande lönen som af det för utsträckt tjenstgöring

beviljade extra arfvodet, men skulle afstå den återstående fjerdedelen till

vikaries aflöning, såvida icke med efori bifall annorlunda dem emellan

öfverenskommes, dels ock att i afseende på teckningslärares vid högre

allmänt läroverk afsked med åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten

skulle, i händelse han i sådan egenskap tjenstgjort under minst

20 år, gälla, att vid bestämmandet af pensionens storlek skulle såsom

ordinarie lön vid afskedstagande! anses det aritmetiska mediet af de löneinkomster,

såväl ordinarie som extra, hvilka under de sista 20 åren varit

af statsmedel åt honom anslagna för tjenstens uppehållande.

Hvad slutligen anginge den af musiklärarne vid de femklassiga allmänna

läroverken begärda löneförbättringen, hade domkapitlen i Upsala,

Göteborg och Karlstad samt direktionen öfver Stockholms stads undervisningverk

ansett olämpligt att införa ålderstillägg för musiklärarne vid de

femklassiga läroverken, så länge tecknings- och gymnastiklärarne vid dessa

läroverk saknade sådana, hvaremot dessa myndigheter, som ansett en löneförhöjning

för bemälde musiklärare behöflig, föreslagit, att deras lön måtte

höjas till 500 eller 600 kronor för 6 timmars undervisning i veckan, samt

att, derest till följd af lärjungeantalets storlek flera undervisningstimmar

måste åläggas musikläraren, denne måtte erhålla ett i förhållande till det

ökade arbetet förhöjdt arfvode, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

genom kongl. cirkulär den 18 maj 1878 vore stadgadt beträffande teckningslärarne.

För egen del har departementschefen funnit de gjorda framställningarna

i hög grad behjertansvärda. Flere bland de ämneslärare, som

nu ”befunne sig i högsta lönegraden, hade i början af sin tjenstgöring

mast åtnöja sig med en högst obetydlig och ingalunda mot deras arbete

svarande aflöning. Och då lärarne i allmänhet först sent vore i tillfälle

att ingå äktenskap, hade de ofta vid den tid, da de natt den högsta lönegraden,

de drygaste utgifterna för sina barns uppfostran. Den obetydliga

höjning af deras inkomster, som genom uppflyttning i nämnda lönegrad

vunnes, eller 250 kronor, förmådde derför icke fylla de växande behofven.

Billigt och önskvärdt vore det ju äfven, att åtminstone den högsta aflöning,

till hvilken en lärare vid de allmänna läroverken kunde komma, blefve

någorlunda jemnstor med den, som atnjötes af andra statens embets- och

tjensteman, hvilka hade en likartad samhällsställning utan att alltid hafva

haft behof af en lika lång och kostsam föregående utbildning för sitt kall.

Lika billig och behöflig som en förbättring af lönevilkoren för lektorer,

adjunkter och kolleger i högsta lönegraden vore emellertid äfven en höjning

af rektorernas aflöning. Den betydelse, styresmannen för ett läroverk hade

för detsainmas jemna och framgangsnka verksamhet, vore sa stor, att man

vid anställande af en sådan borde hafva tillgång att välja bland de mest

insigtsfulle och duglige. Detta skulle man dock näppeliggen blifva i tillfälle

att göra, derest icke rektor vore något bättre aflönad än öfriga lärare.

För öfrigt vore det arbete, som ålåge en rektor, så mångartadt och omfattande,

det ansvar, han hade att bära, så tungt, och den ställning, Jian

intoge, ofta så svår och grannlaga, att han väl kunde förtjena en något

högre aflöning.

I den mån teckningsundervisningens betydelse stigit och antalet undervisningstimmar

i teckning ökats vid vara läroverk, hade också teckningslärarnes

ställning väsentligen ändrats. Vid många läroverk toges numera

teckningslärarens hela tid och kraft i anspråk för undervisningen derstädes,

och han vore derför för hela sin utkomst hänvisad till läroverket.

Visserligen ersattes det ökade arbetet enligt bestämda grunder, men den

aflöning, som sålunda vunnes, vore dock skäligen obetydlig och kunde

knappast anses motsvara det fordrade arbetet. Ogynsammast tedde sig

dock en dylik lärares ställning, då han tjent ut och skulle afga med

pension, i det att den pension, som då tillerkändes honom, understundom

icke uppginge ens till hälften af det belopp, han under sin tjenstgöring

åtnjutit. ”Äfven då han på grund af sjukdom måst begära tjenstledighet,

vore hans ställning sämre än öfrige lärares, om äfven genom Riksdagens

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

välvilja under de senare åren någon bättring i detta afseende vunnits.

De båda sistnämnda förhållandena syntes i första rummet kräfva ändring.

Äfven den af musi k lä ram e vid de femklassiga läroverken gjorda framställningen

syntes vard beaktande såväl i afseende å lönens höjning som

särskildt i det hänseendet, att en viss undervisningstid bestämdes för den

ordinarie lönen och ersättning medgåfvos för den undervisning, som derutöfver

ålades dylik lärare.

Men om också goda skäl kunde anföras för höjning och reglering af

de nu nämnda lärarnes aflöning och pensionering, så kunde dock ej mindre

talande skal förebringas för höjning och reglering äfven af de öfriga lärarnes

lönevilkor och pensionsförhållanden.

Frågan om lärarnes löne- och pensionsreglering hade snart i tjugu år

stått på dagordningen och flera gånger varit underkastad Riksdagens pröfning.

Dervid hade städse från alla håll erkänts lärarnes berättigade anspråk på

erhållande af en efter omfattningen och vigten af deras tjensteåligganden

afpassad aflöning äfvensom att de af Kongl. Maj:t föreslagna lönebeloppen

ingalunda vore för höga. Särskildt hade starkt betonats billigheten och

behofvet af en förbättring af lönerna i de lägre lönegraderna. Att frågan

detta oaktadt icke vunnit sin lösning, hade, såsom bekant, berott derpå,"att

den städse blifvit stäld i samband med ifrågasatta förändringar i läroverkens

organisation, angående hvilka enighet icke kunnat uppnås.

Tydligt vore emellertid, att en lönereglering, som för mer än femton

år sedan af Riksdagen erkänts såsom behöflig och berättigad, under nuvarande

förhållanden i ännu högre grad måste så anses. Departementschefen

funne sig derför böra hemställa, att Kongl. Maj:t ville åter för Riksdagen

framlägga fragan om lärarnes löne- och pensionsreglering i hela

dess omfattning.

Departementschefen redogör derpå å sid. 65—85 i statsrådsprotokollet,

dit utskottet tillåter sig hänvisa, för lärarnes betydelse för skolan, för de

synpunkter, från hvilka departementschefen utgått vid sitt förslag till de

ändringar i allmänna läroverkens undervisningsplan, som af Kongl. Maj:t

genom beslut den 22 mars och den 19 augusti 1895 faststälts, för undervisningen

i främmande språk, för frågan om en praktisk afslutningsklass,

lör förhållandet mellan de allmänna läroverken och folkskolan, för öfveransträngningen

vid våra läroverk samt för obligatoriska feriearbeten.

Derefter följer a sid. 85 — 106 i protokollet en historik öfver den föregående

behandlingen af fragan om löne- och pensionsreglering för lärarne

vid de allmänna läroverken, hvaraf utskottet vill hafva meddelat, att under

de senare aren lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna åtnjutit

följande aflöning:

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

rektorer: vid de högre allmänna läroverken 4,500 kronor och efter tio

års tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk 5,000 kronor; vid de femklassiga

läroverken i Stockholm 4,000 kronor; vid de öfriga femklassiga

läroverken 3,500 kronor och efter tio års tjenstgöring såsom rektor vid

femklassigt läroverk 4,000 kronor; vid de treklassiga läroverken 3,000 kronor

och efter femton års tjenstgöring såsom ordinarie lärare 3,500 kronor; vid

de tvåklassiga pedagogierna 2,500 kronor samt efter femton års tjenstgöring

i egenskap af ordinarie lärare 3,000 kronor och efter tjugu års dylik tjenstgöring

3,500 kronor; hvarförutom dessa rektorer af vederbörande kommuner

åtnjutit fri hostad eller hyresersättning;

lektorer vid de allmänna läroverken: fem lönegrader å 2,500, 3,000,

3,500, 4,000 och 4,500 kronor, med uppflyttningsrätt från lägre till närmast

högre lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;
adjunkter

vid de högre läroverken samt kolleger vid de lägre läroverken

och de tvåklassiga pedagogierna: fem lönegrader å 1,500, 2,000, 2,500, 3,000,

och 3,500 kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;

lärare vid enklassiga pedagogier: 1,500 kronor jemte fri bostad;

musiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 750, 1,000 ocli

1,250 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad

enligt samma grunder, som gälla för lektorer och adjunkter; vid de

femklassiga läroverken 450 kronor; vid de treklassiga läroverken 300 kronor;

vid de tvåklassiga pedagogierna 200 kronor;

teckning slär are: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250

och 1,500 kronor, med uppflyttningsrätt enligt samma grunder som lektorer

och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor; vid de treklassiga

läroverken 300 kronor; hvarjemte samtliga teckningslärare ega rätt

att efter vissa, grunder åtnjuta särskildt arfvode för de undervisningstimmar,

som åläggas dem utöfver ett visst antal i veckan;

gymnastiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250

och 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad

enligt samma grunder som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken

600 kronor; vid de treklassiga läroverken och de tvåklassiga pedagogierna

300 kronor;

hvartill bör läggas den löneförbättring, som Riksdagen på extra stat

beviljat för hvart och ett af åren 1883—1898, utgörande för

rektorer vid allmänt läroverk och tvdklassig pedagogi 250 kronor;

lektorer, adjunkter och kolleger i första, andra, tredje eller fjerde lönegraden

500 kronor, i femte lönegraden 250 konor;

lärare vid enklassig pedagogi 250 kronor;

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

musiklärare vid högre läroverk, hvilken uppbär lön i första lönegraden,

125 kronor, i andra lönegraden 100 kronor och i tredje lönegraden

75 kronor;

musiklärare vid femklassigt läroverk 25 kronor;

gymnastik- och teckning slärare vid högre läroverk, h vilka uppbära lön

i första lönegraden, 100 kronor, i andra lönegraden 75 kronor och i tredje

lönegraden 50 kronor.

Efter en å sid. 107 lemnad upplysning om de vikarierande och extra

lärarnes ställning har departementschefen förklarat, att han för närvarande

icke hade något yrkande att med hänsyn till dem framställa. Han inskränkte

sig derför nu till att föreslå löne- och pensionsreglering för de

ordinarie lärarne vid de högre och fem k lassi ga läroverken samt tillfällig

löneförbättring åt dylika lärare vid de treklassiga allmänna läroverken

och pedagogierna.

Vid de förslag till löne- och pensionsreglering, departementschefen nu

ginge att framställa, hade han i hufvudsak anslutit sig till det förslag, som

redan fyra gånger förut framlagts för Riksdagen och städse, då det af

Riksdagen behandlats, i och för sig betraktadt, blifvit godkändt såväl af

vederbörande utskott som af Riksdagens båda kamrar. Den enda afvikelse,

som med afseende å ämneslärarne förekomme, hade sin grund deruti, att

departementschefen för närvarande icke ifrågasatte någon förlängning af

läsåret och derför hemstälde, att tjenstgöringspenningama för lektorer,

adjunkter och kolleger linge beräknas utgå för läsår med 36 läsveckor i

stället för 39. Beträffande öfningslärarne, särskildt teckningslärarne, vore

afvikelsen något mer omfattande.

Det, som vållat svårigheten vid bestämmandet af öfningslärarnes löneförmåner,

vore, att utsträckningen af dessa lärares tjenstgöring vid särskilda

läroverk af samma slag i följd af lärjungarnes antal och fördelning

samt vissa lokala förhållanden vore mycket olika. Denna omständighet

framträdde skarpast med hänsyn till teckningslärarne. Redan 1877 års

Riksdag hade fäst uppmärksamhet härå och i skrifvelse den 23 maj samma

år förklarat sig anse, dels att för teckningslärarne borde fastställas ett

maximiantal af obligatoriska undervisningstimmar med en aflöning stäld i

rättvist förhållande till öfrige lärares vid samma läroverk, dels ock att det

stadgande borde meddelas, att, om för ett visst läroverk omständigheterna

nödvändiggjorde ett större antal undervisningstimmar i teckning än det

normala, teckningsläraren skulle vara skyldig att mot särskild ersättning

bestrida undervisningen i sitt ämne äfven för detta ökade antal undervisningstimmar

i veckan; och hade Riksdagen derför anhållit, det Kongl.

Maj:t täcktes beträffande teckningslärarnes vid elementarläroverken ställ
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

73

ning och löneförhållanden vidtaga erforderliga åtgärder för beredande åt

dessa lärare af förmånligare och i jemförelse med andra vid elementarläroverket

anstälda lärares rättvisare lönevilkor. Med anledning häraf hade

till 1878 års Riksdag gjorts framställning, hvari föreslagits, att teckningslärarnes

aflöning skulle höjas till samma belopp, som redan vore bestämdt

för gymnastiklärarne, nemligen vid högre läroverk till 1,000 kronor med

två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, det första efter fem och det

andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, vid de femklassiga läroverken

till 600 och vid de treklassiga till 300 kronor utan ålderstillägg;

att teckningslärarne mot åtnjutande af berörda aflöning skulle vara skyldiga

att undervisa vid högre läroverk femton timmar, vid femklassigt åtta och

vid treklassigt fem timmar i hvarje vecka; att nämnda lärare derjemte

skulle vara pligtige att åtaga sig i sitt ämne ytterligare så många timmar,

som undervisningen kräfde, ehuru mot särskildt arfvode, som för hvarje

timme i veckan under helt läsår skulle utgå med 100 kronor till lärare i

högsta lönegraden vid högre läroverk och med 75 kronor till öfriga teckningslärare;

samt att vid läroverk, der undervisningen i teckning icke toge

i anspråk hela det antal undervisningstimmar, som utan särskild ersättning

ålåge teckningsläraren, denne skulle vara förbunden att undervisa i välskrifning

så många timmar i veckan, som bruste i berörda antal, derest

eforus pröfvade lämpligt att åt honom uppdraga sådan undervisning. Denna

framställning hade blifvit af Riksdagen godkänd.

Då sålunda teckningslärarne fått sina aflöningsförhållanden ordnade

ungefär samtidigt med tillsättandet af den komité, som fått i uppdrag att

afgifva förslag till lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken

och flera läroanstalter, hade nämnda komité föreslagit endast den ändring

i den faststälda aflöningsstaten för bernälda lärare, att lönen i lägsta lönegraden

vid de högre läroverken höjdes från 1,000 kronor till 1,200 kronor

i sammanhang dermed, att tjenstgöringsskyldigheten för den i staten upptagna

lönen ökades från 15 till 16 timmar i veckan och ålderstilläggens

belopp minskades från 250 kronor till 200 kronor.

Det hade emellertid ej dröjt länge, innan det visat sig, att den år

1878 antagna löneregleringen för teckningslärarne vore otillfredsställande.

Hvad som i synnerhet vållat missbelåtenhet och klagomål vore, att de

lärare, Indika ålagts ett större antal extratimmar och som derför till stor

del eller helt och hållet vore för sitt uppehälle hänvisade till sina inkomster

från skolan, om de äfven, då de vore oförhindrade att tjenstgörä,

uppbure en något så när tillfredsställande aflöning, vid tjenstledighet på

grund af sjukdom samt vid afskedstagandet kommit i ett synnerligen

ogynsaint läge, då de i förra fallet blott åtnjutit en del af den fasta lönen

Bih. till Biksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och i senare fallet i pension erhållit endast den fasta lönen, som understundom

icke ens uppgått till hälften af hvad de under sin tjenstgöring

uppburit. För att afhjelpa denna olägenhet hade det i 1887 års proposition

likasom i de följande propositionerna angående löne- och pensionsreglering

för lärarne föreslagits, att de högre läroverken skulle med hänsyn

till teckningslärarnes aflöning indelas i tre löneklasser, hvardera med

tre lönegrader, så att lärare med befattning af l:sta klassen skulle uppbära:

l) 2,000, 2) 2,250 och fl) 2,500 kronor, lärare med befattning af

2:dra klassen: 1) 1,500, 2) 1,750 och 3) 2,000 kronor, samt lärare med

befattning af 3:dje klassen: 1) 1,200, 2) 1,400 och 3) 1,600 kronor, under

det att tjenstgöringsskyldigheten utan särskild ersättning skulle vid befattning

af lista klassen utgöra 25 timmar i veckan, vid befattning af 2:dra

klassen 20 och vid befattning af 8:dje klassen 1G timmar i veckan.

Att äfven Riksdagen behjerta! teckningslärarnes ogynsamma ställning

i berörda hänseende, framginge deraf, att 1893 års Riksdag på inom densamma

väckt, förslag dels beslutit, att tills vidare, och intill dess annorlunda

blefve bestämdt, ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk finge

under tjenstledighet på grund af sjukdom uppbära:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppginge till 25 i veckan eller derutöfver,

tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af de s. k.

löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf sin

tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått till 25

timmar i veckan;

h) der antalet tjenstgöringstimmar utgjorde från och med 20 till och

med 24 i veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af löneförbättringsmedlen,

skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf sin

tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått till 20

timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar vore från och med 16 till och med

19 i veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af löneförbättringsmedlen,

skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf sin tjenstgöring

bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått till 1G

timmar i veckan;

dels ock på extra stat för år 1894 anvisat ett förslagsanslag å 3,000

kronor.

Samma förslagsanslag hade sedermera på Kongl. Maj:ts framställning

beviljats å extra stat för hvart och ett af åren 1895 —1898.

Utan tvifvel hade hvad sålunda af Kongl. Maj:t föreslagits och af

Riksdagen vidgjorts af teckningslärarne med tacksamhet mottagits, men

åtskilliga anmärkningar, som syntes departementschefen berättigade, hade

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

dock med afseende härå blifvit framstälda. Så hade, såsom i det föregående

blifvit anfördt, med afseende å läroverkens indelning i löneklasser

på föreslaget sätt af åtskilliga domkapitel framhållits, hurusom en dylik

klassindelning af läroverken, i följd af de vexlande förhållandena inom

desamma, snart skulle föra till oegentlighet er och orättvisa med afseende

å särskilda teckningslärare, hvarigenom ändringar i den gjorda indelningen

ofta blefve erforderliga, men i allmänhet endast i sammanhang med ökad

kostnad för statsverket kunde genomföras. Vidare hade teckningslärarne

i upprepade ansökningar hos Kongl. Maj:t framhållit, att den föreslagna

löneregleringen numera icke kunde anses tillfredsställande, åtminstone icke

för de teckningslärare, som tjenstgjorde 30, 35 och ända till 40 timmar

i veckan och således egnade hela sin tid åt skolan, ty dessa skulle vid

tjenstledighet för sjukdom och vid afskedstagande med pension icke erhålla

mer, än om deras tjenstgöring varit inskränkt till 25 timmar i veckan;

och hade de med anledning häraf anhållit, att ytterligare en löneklass

skulle upprättas med en aflöning af l) 2,500 kronor, 2) 2,750 kronor och

3) 3,000 kronor mot en tjenstgöringsskyldighet af 30 timmar i veckan.

Då emellertid genom en dylik anordning visserligen teckningslärarens

ställning vid sjukdomsfall och afskedstagande blefve väsentligt förbättrad,

men någon afsevärd höjning af hans aflöning under den tid, han verkligen

tjenstgjorde, ej vunnes, hade det äfven uttalats såsom önskvärd!, att ålderstilläggen

ökades och att en fjerde lönegrad tillädes. Med afseende å den

förhöjning i aflöningen, som år 1893 beviljats ordinarie teckningslärare under

tjenstledighet på grund af sjukdom, hade åter anmärkts, att denna förhöjning

i hög grad ojemnt komme de särskilda teckningslärarne till godo,

i det att å ena sidan en teckningslärare vid ett femklassigt läroverk kunde

hafva ända till 7 extra undervisningstimmar i veckan utan att erhålla

någon förhöjning, men, om han hade 8 sådana timmar, erhölle tre fjerdedelar

af arfvodet för dem alla, och å andra sidan en teckningslärare vid

ett högre läroverk erhölle samma förhöjning för 1 extra undervisningstimme

i veckan som för 4 och samma förhöjning för 5 som för 9 och för

10 som för 25 sådana timmar. Särskild! framträdde obilligheten skarpt

beträffande teckningslärarne vid de lägre läroverken, som endast undantagsvis

hade ett så stort antal undervisningstimmar i veckan som 16,

äfvensom beträffande de lärare vid de högre läroverken, som hade den

längsta tjenstgöringstiden.

De sålunda framhållna olägenheterna vid såväl de nu gällande som

de i de kongl. propositionerna föreslagna bestämmelserna med afseende å

teckningslärarnes aflöning syntes departementschefen icke kunna undanrödjas

med mindre, än att man vid bestämmandet af denna aflöning direkt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utginge från den tjenstgöring, som de särskilda lärarne faktiskt hade, och

den aflöning, de derför uppbure, samt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af rektor vid allmänna läroverket i Upsala framstälda och af

domkapitlet derstädes förordade förslaget, lade dessa till grund för bestämmandet

såväl af den aflöning, de skulle uppbära vid sjukdomsförfall,

som af det pensionsbelopp, som vid afskedstagandet borde tilldelas dem.

Departementschefen ville derför föreslå: att teckningslärare vid allmänt

läroverk Ange vid tjenstledighet på grund af sjukdom uppbära, förutom

den del af den fasta lönen, som enligt, gällande bestämmelser tillkomme

honom, tre fjerdedelar af det arfvode, som skulle tillfallit honom för extra

t j enstgöri n gs t i m rn ar, i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt; samt

att pensionsbeloppet för dylik lärare skulle, derest han minst fem år tjenstgjort

vid det läroverk, som han vid pensionens beviljande tillhörde, sålunda

beräknas, att till den fasta lönen jemte ålderstilläggen lades det

belopp, som lian såsom arfvode för extra tjenstgöringstimmar i medeltal

under de fem sista åren uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse

han hela tiden sjelf bestridt sin tjenstgöring, dock att hela pensionsbeloppet

icke Ange öfverstiga M,000 .kronor. Genom en sådan anordning

skulle både full rättvisa ske de särskilda lärarne och ett lämpligt förhållande

åstadkommas med hänsyn till hvad hvarje lärare uppbure under

sin tjenstgöring och hvad han erhölie vid sjukdomsförfall och pensionering.

I det af rektor vid allmänna läroverket i Upsala framlagda förslaget förutsattes

visserligen, att teckningslärare för att få medräkna arfvode t för den

extra tjänstgöringen vid bestämmandet af pensionens belopp skulle hafva

tjenstgjort de sista, 20 åren vid samma läroverk och att aflöningens medeltal

skulle beräknas för alla dessa år, men denna tid syntes departementschefen

onödigt lång, helst det sällan torde inträffa, att en öfningslärare

vid mer framskriden ålder vunne befordran från ett mindre läroverk till

ett större.

Beträffande den fasta lönen och tjenstgöringsskyldigheten för densamma

samt arfvodesbelöppen för extra undervisningsfimrnar har departementschefen

anslutit sig till det förslag, som framstälts af 1878 års komité

och funnes upptaget i propositionen till 1882 års Riksdag.

Vidare har departementschefen yttrat:

Någon viss tjenstgöringstid för den faststälda lönen vore för närvarande

icke bestämd hvarken för gymnastiklärare eller musiklärare; men

allt sedan 1868 hade extra arfvoden utgått till gymnastiklärare vid de

högre läroverk, der lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstigit 2(Ky

hvarförutom särskildt arfvode äfven utgått för ledning af militäröfningarna.

I 1887 ars proposition äfvensom i de båda senare propositionerna angående

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

77

löneförbättring åt lärartie vid de allmänna läroverken hade emellertid föreslagits,

att gymnastiklärare skulle vara skyldig tjenstgöra för den faststälda

lönen vid högre läroverk 16 timmar i veckan och vid femklassiga läroverk

8 timmar, samt att han för extra undervisningstimmar skulle erhålla ersättning

efter samma grunder, som gälde för teckningslärare. Äfven hade

i berörda propositioner upptagits en bestämmelse, som redan förekomme i

kong], cirkuläret den 11 december 186.3, nemligen att gymnastiklärare,

som icke sjelf egde erforderlig skicklighet att meddela undervisning i

exercis och militäröfningar, skulle på egen bekostnad aflöna det biträde,

som i sådant hänseende pröfvades behörigt och af vederbörande godkändes.

Såsom nyss anförts, hade statsutskottet vid 1892 års riksdag framhållit

önskvärdheten deraf, att gymnastiklärarnes aflöning bestämdes att utgå efter

samma grunder som dem, hvilka blifvit föreslagna att gälla för teckningslärarne,

och att ett sådant aflöningssätt, som icke kommo att medföra större

utgift än det nu valda, i flera afseenden skulle vara att föredraga. Dä

emellertid å ena sidan de anmärkningar, som blifvit rigtade mot läroverkens

indelning i löneklasser med afseende a teckningsläratnes tjenstgöring,

med samma skäl kunde framställas mot en dylik indelning med

afseende å gymnastiklärarnes tjenstgöring, och å andra sidan samma förmåner

med hänsyn till ersättning för extra tjenstgöringstimmar, aflöning

under tjenstledighet på grund af sjukdom och pensionens belopp skulle

vinnas för gymnastiklärarne som för teckningslärarne, om samma bestämmelser

tillämpades på de förre, som departementschefen i nämnda afseenden

föreslagit för de senare, så ansåge han sig böra göra framställning derom.

Härmed ville departementschefen dock icke hafva helt och hållet uteslutit

de hittills till vissa gymnastiklärare utgående extra arfvoden, då, i följd

af lärjungarnes stora antal, lokala förhållanden och svårigheter vid arbetsordningens

uppgörande, ej sällan torde inträffa, att en gymnastiklärare med

ett mindre antal undervisningstimmar finge en synnerligen tung, splittrad

och tidsödande tjenstgöring, som med ett sådant arfvode borde godtgöras.

Äfven kunde de särskilda arfvodena för ledningen af militäröfningarna

böra qvarstå, då denna vore en alldeles vid sidan af den vanliga stående

tjenstgöring. Deremot borde bestämmelsen om gymnastiklärarens skyldighet

att, derest han sjelf ej egde skicklighet att leda nämnda öfningar, på

egen bekostnad aflöna derför erforderligt biträde, utan afsaknad kunna

utelemnas, då denna bestämmelse hittills icke blifvit tillämpad och ett

sådant biträde, som här afsåges, icke för närvarande kunde erhållas utan

att det för ändamålet kommenderades en officer, som egde rätt till reseoeh

traktamentsersättning enligt gällande bestämmelser.

Hvad slutligen anginge musiklärarne, så hade några af de myndig
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

heter, som yttrat sig med anledning af bemälda lärares vid de femklassiga

läroverken förut omnämnda petition, föreslagit, att äfven för dem skulle

bestämmas en viss tjenstgöringstid för den faststälda lönen samt rätt til]

ersättning för extra undervisningstimmar enligt samma grunder, som gälde

för teckningslärarne. Ehuru denna anordning icke hade samma betydelse

för lärarne i musik och gymnastik som för lärarne i teckning, då de förres

tjenstgöringstid icke till sin utsträckning vore så olika som de senares, så

kunde dock ej nekas, att äfven bland de förstnämnde funnes åtskilliga,

som hade ett betydligt större antal undervisningstimmar i veckan än flertalet

och som derför kunde hafva rätt att erhålla en särskild ersättning

derför utöfver den fasta lönen. Departementschefen hade derför intet

emot att utsträcka de för teckningslärarne föreslagna bestämmelserna icke

blott till lärarne i gymnastik, utan äfven till musiklärarne, men då den

föreslagna lönen för de sistnämnde vore lägre än för de båda andra

slagen af öfningslärare, så borde ock deras tjenstgöringsskyldighet sättas

lägre än dessas, eller till 1 2 timmar i veckan för musiklärare vid högre

läroverk och 6 timmar i veckan för sådana lärare vid femklassiga läroverk.

I samband med fragan om ny lönereglering för lärarne hade — fortsätter

vidare departementschefen — allt sedan komiterades förslag i ämnet

den 17 maj 1879 afgifvits, stälts frågan om förhöjning af terminsafgifterna.

Departementschefen ansåge sig derför äfven nu böra tillstyrka, att° Kongl.

Maj.t ville föreslå Riksdagen, att, derest den föreslagna löneregleringen

antoges, särskilda, till statsverket ingående terminsafgifter skulle åläggas

lärjungarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken. Med afseende

å dessa afgifters belopp och de närmare bestämmelserna rörande

desamma vidhölle han det förslag, som framlagts för 1892 års Riksdag,

med den ändring i lydelsen af berörda bestämmelsers sista moment, som

af nämnda Riksdags båda kamrar antagits.

Vid formulering af sitt förslag till pensionsreglering hade departementschefen

iakttagit hvad statsutskottet vid 1892 års riksdag med hänsyn

härtill anmärkt samt upptagit de nya bestämmelser med afseende å pensionsbeloppet

för öfningslärarne, som föranleddes af hvad han i det föregående

yttrat och föreslagit.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

a) med afseende å lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken aflöning:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

att för lärarne vid berörda läroverk måtte bestämmas följande lönevilkor

att gälla från och med år 1899:

för rektorer: vid högre läroverk tvä lönegrader ål) 3,500 kronor och

2) 4,000 kronor, jemte tjenstgöring spennin g ar 1,500 kronor, med rätt till

uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom

rektor vid sådant läroverk; vid de fem/dassiga läroverken i Stockholm

lön 3,200 kronor, tjenstgöring spenning ar 1,300 kronor; vid öfriga femklassiga

läroverk två lönegrader d 1) 2,700 kronor och 2) 3,200 kronor, jemte tjenstgöring

spenning ar 1,300 kronor, med rätt till uppflyttning i andra lönegraden

efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt

läroverk; hvarförutom rektorerna, vid alla dessa läroverk skulle af vederbörande

kommuner såsom hittills åtnjuta fri bostad eller hyresersättning;

för lektorer: fyra, lönegrader å lj 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3)

3,100 kronor och 4) 3,600 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,400 kronor,

med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad efter fem

års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter vid högre och kolleger vid femklassiga läroverk: fyra lönegrader

å 1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000

kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika

som lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader ål) 1,000 kronor,

2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till

närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som skulle gälla för lektorer;

vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare och teckningslärare vid högre läroverk tre lönegrader

ål) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttningsrätt

lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

att musiklärare skulle vara_ skyldig tjenstgöra för den faststälda lönen

vid högre läroverk 12 timmar i veckan; vid femklassigt läroverk 6 timmar

i veckan; samt att gymnastiklä,rare och teckningslärare skulle vara skyldige

att för den faststälda lönen tjenstgöra vid högre läroverk 16 timmar i veckan;

vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan; men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet

skulle kunna åläggas musik-, gymnastik- och teckningslärare mot

ersättning af 15 kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare

vid femklassigt läroverk eller i första och andra lönegraden vid högre läroverk

samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

att öfningslärare skulle vid tjenstledighet på grund af sjukdom ega rätt

att uppbära, förutom den del af den fasta lönen, som enligt gällande bestämmelser

tillkomme honom, tre fjerdedelar af det arfvode, som skulle till
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

fallit honom för extra tjenstgöring stimmar, i den händelse han sjelf sin tjenstgöring

be stridt;

att tjenst g örin g spenningarna skulle för alla lärare, rektorerna undantagna,

beräknas utgå för läsår med 36 läsveckor; att de i rektorernas aflöning

ingående tjenstgöring spenning ar skulle beräknas utgå för kalenderår,

men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter särskilda bestämmelser,

som skulle af Kongl. Maj:t fastställas; samt att tjenstgöring spenningarna

icke finge af tjenstens innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock

att, om rektor eller lektor, som vore domkapitelsledamot, endast åtnjöte

ledighet frän domkapitelsgöromålen, afdrag ä tjenstgöringspenningarna icke

finge ske;

att för rättighet att tillgodonjuta, den förbättrade aflöning, som enligt

denna lönereglering komme lärare till del, skulle gälla såsom vilkor: 1) att

lärare, som enligt hittills gällande stat vore berättigad till ersättning för

indelt lön, skulle frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att nuvarande

innehafvare af lön, i hvilken inginge afkomst af prebendehemman

och lägenheter eller andra särskilda för maner utom kontanta penningar,

skulle vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet

samt uppskattning af deras ekonomiska värde egt rum, vidkännas

antingen förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar

till det belopp, hvartill de vore i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets

löneanslag till tjensten, som kunde i vederbörlig ordning varda beslutad,

dock icke till större belopp, än som motsvarade den löneförbättring,

som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering kunde komma att vinna;

3) att den genom kongl. cirkulären den 2Ö mars 1858 och den 29 december

1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i händelse de genom inträffade

förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, der de vore

anstälda, inträda i tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skulle

åligga äfven öfnga vid de högre och femklassiga allmänna läroverken anstälda

lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att lärare skulle

vara skyldig att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som

i sammanhang med denna lönereglering faststäldes; äfvensom

att hvarje lärare, som blefve utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till

särskilda förmåner vore förenad, skulle vara underkastad den minskning i

aflöning från statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kunde finna lämpligt

besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående

särskilda förmåner efter skälig uppskattning sig belöpte;

b) med afseende på terminsafgifternas förhöjning:

att — under förutsättning, att den föreslagna löneregleringen för lärarne

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

vunne fastställelse — lärjunge, som vore vid högre eller femldassigt allmänt

läroverk inskrifven, skulle, förutom nu utgående af gifter, från och med vårterminen

1899 för hvarje termin erlägga till statsverket:

inom l:sta, 2;dra och 3:dje klasserna ........... 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna............................. 20 » ,

» 6:te och 7:de » 30 » ;

att befrielse från nämnda afgift skulle kunna beviljas medellöse lärjungar,

så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande

ansäges böra till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från af giftens halfva belopp skulle kunna beviljas mindre

bemedlade lärjungar, som uppfylde för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke mer

än 15 % af stadiets hela lärjungeantal finge erhålla hel befrielse och icke

mer än 20 % half sådan, hvarvid dock, om så pröfvades nödigt, två halfva

befrielser skulle kunna sättas i stället för en hel sådan eller omvändt, blott

att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade af giftsbelopp ej understege

75 fo af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse,

skulle upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,

klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i

hvarje särskildt fall gälde, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse

och två af vederbörande landsting valda ledamöter, hvithet förslag derpå

skulle underställas eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter skulle verkställas på utsatt

tid minst 14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade

befrielserna och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna skulle redovisas

af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för

vårterminen före juni månads och för höstterminen före december månads slut;

att lärjunge, som ej före lästermins utgång erlagt stadgade af gif ter,

skulle från läroverket uteslutas, intill dess den resterande afgiften blifvit

gulden; samt

att lärjunge, som bevistat allmänt läroverk, skulle, om han sökte inträde

vid annat allmänt läroverk, med intyg styrka, att han ej vid det läroverk

han lemnat, häftade i skuld för oguldna terminsaf gifter;

c) med afseende å pensionsreglering för lärarne vid de högre och

femklassiga allmänna läroverken:

Bill. till Rilcsd. Brok 18.98. 4 Sami. 1 Afd. .9 Raft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att, med undantag af gymnastiklärare, öfriga ordinarie lärare och

lärarinnor, som inginge på den nya lonestaten eller som utnämndes efter

det kungörelse i ämnet utkommit, skulle hafva rättighet och äfven skyldighet

att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med pension å allmänna

indragning sstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att

låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvades

i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

kunde finnas villig att i densamma qvarstå;

att pensionsbeloppet för bemälda ämneslärare och ämneslärarinnor äfvensom

öfningslärare och öfning slärarinnor, hvilka icke i fem år tjenstgjort vid

det - läroverk, de vid pensionens beviljande tillhörde, skulle utgöra oafkortad

lön, men för öfningslärare och öfning slärarinnor, som minst fem år tjenstgjort

vid det läroverk, de vid pensionens beviljande tillhörde, sålunda beräknas,

att till den oafkortade lönen lades det arfvodesbelopp, som de för

extra undervisning stimmar under de sista fem åren i medeltal för år uppburit

eller skulle hafva uppburit, i den händelse de hela tiden sjelfva bestridt

sin tjenstgöring, dock att hela det sålunda beräknade eller genom förening

af flera öfningslärarebefattningar föranledda pensionsbeloppet icke

finge öfverstiga 3,000 kronor;

att, med undantag af gymnastiklärare, öfriga ordinarie lärare och

lärarinnor, som icke inginge på den nya lonestaten, skulle hafva rättighet

att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår afgå från tjensten

med pension å allmänna indragning sstaten till belopp efter nu gällande bestämmelser;

samt

att ordinarie gymnastiklärare, då de uppnått 60 lefnadsår och minst

30 tjenstår, skulle under i öfrigt enahanda vilkor och förutsättningar, som

för öfrige öfningslärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och skyldighet

att från tjensten afgå med pension, som här ofvan föreslagits beträffande

öfrige öfningslärare.

Derefter hår departementschefen anfört följande.

De förslag till de mindre läroverkens ombildning, som åren 1890,

1892 och 1893 förelagts Riksdagen, hade alla förfallit, emedan Riksdagens

kamrar med afseende å dem fattat olika beslut. I allmänhet syntes man

emellertid hafva varit ense derom, att undervisningen vid dessa läroverk

företrädesvis borde anordnas efter deras behof, som vid tidigare ålder

skulle sluta sin skolgång. De resultat, till hvilka man kunde komma

genom det försök med en praktisk afslutningsklass, som påginge vid Nya

elementarskolan, kunde således få betydelse för ifrågavarande läroverks

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

omorganisation, och departementschefen ansåge sig derför icke nu böra

föreslå en sådan. Men då undervisningen vid flertalet af de treklassiga

allmänna läroverken och de ännu qvarvarande pedagogierna med något

bidrag af vederbörande kommuner vore utsträckt dels till fjerde, dels till

femte klassens kurs vid de allmänna läroverken, så vore rektorers och

lärares tjenstgöring vid förehämnda läroverk i regeln fullt jemförlig med

rektors och lärares vid ett femklassigt läroverk, och ofta vore de förres

tjenstgöring mer ansträngande än de senares, då de med ett mindre antal

lärare skulle drifva undervisningen till samma mål som dessa.

Då det derjemte fordrats samma kompetens för fast anställning vid

de treklassiga läroverken och de tvåklassiga pedagogierna som vid de femklassiga

läroverken, så syntes det obilligt, om de sistnämnda läroverkens

rektorer och ordinarie lärare skulle erhålla förbättrade lönevilkor, men

icke de förstnämnda. Emedan frågan om de treklassiga läroverkens och

pedagogiernas ombildning ännu måste anses stå på dagordningen, kunde

departementschefen emellertid icke föreslå en definitiv lönereglering för

dessa läroverks lärare, utan blott en tillfällig löneförbättring, ehuru till

samma belopp, hvartill löneförhöjningen för lärarne vid de femklassiga

läroverken uppginge.

Enligt Kongl. Maj:ts förordnande hade lediga lärarebefattningar vid

de mindre läroverken allt sedan 1882 icke fått besättas med ordinarie

innehafvare, utan skolat uppehållas genom vikarier, men, på det att lämplige

rektorer det oaktadt skulle kunna erhållas för dessa läroverk, hade

genom kongl. cirkulär den 26 augusti 1884 föreskrifvits:

att den, som förordnats att tills vidare upprätthålla rektorsbefattningvid

treklassigt allmänt läroverk eller tvåklassig pedagogi, skulle ega _åtnjuta,

jemte den rektor tillförsäkrade embetsgård eller hushyresersättning

äfvensom rektor beviljadt lönetillägg, derest han fullgjort vilkoren för att

kunna till rektor vid sagda läroverk utnämnas, öfriga enligt gällande stat

nämnda befattning tillagda löneförmåner, men eljest fem hundra kronor

mindre; samt

att, i händelse ordinarie adjunkt eller kollega förordnades att bestrida

några af nu omförmälda tjenster, denne finge räkna ifrågavarande tjenstgöring

sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad, men skulle utom

sitt lönetillägg afstå, då han förordnats vid treklassigt läroverk: hela sin

lön, om han uppbure sådan i första, andra eller tredje lönegraden, 2,750

kronor deraf, om han befunne sig i fjerde lönegraden, och 3,000 kronor

deraf, om han vore i högsta lönegraden; samt då han förordnats vid tvåklassig

pedagogi: hela sin lön, om han uppbure sådan i första eller andra

lönegraden, 2,250 kronor deraf, om han vore i tredje eller fjerde löne
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

graden, och 2,500 kronor deraf, om han befunne sig i högsta lönegraden;

och borde hvad sålunda afståtts, sedan deraf utgått arfvode enligt gällande

bestämmelser åt den, som förordnats att såsom vikarie uppehålla den tillförordnade

rektorns ordinarie befattning, besparas statsverket; äfvensom

att den, som förordnats att tills vidare upprätthålla lärarebefattning

vid enklassig pedagogi, finge uppbära alla denna tjenst i stat tillagda förmåner,

deri inbegripet lönetillägg samt einbetsgård och hushyresmedel.

Ehuru bemälde rektorer i sjelfva verket vore vikarier, hade de således

erhållit samma förmåner, med undantag af uppflyttningsrätt såsom rektorer,

som om de hade ordinarie anställning. Också vore de flesta bland

dem ordinarie adjunkter eller kolleger. Förbättrades nu lönen för deras

ordinarie befattning, utan att aflöningen höjdes vid de af dem bestridda

rektorsbefattningarna, så vore fara värdt, att de kunde finna sig föranlåtna

att lemna de besvärliga rektorstjensterna och återgå till den lugnare

adjunkts- eller kollegatjenstgöringen. Utom de ordinarie ämneslärarne ansåge

departementschefen sig derför böra föreslå ökad löneförbättring för

de tillförordnade rektorerna vid berörda läroverk, deri inbegripen läraren

vid den enklassiga pedagogien.

Då de ifrågavarande läroverken tillsammans vore 21 och, utom de 21

rektorerna, räknade 14 kolleger i högsta lönegraden och 8 kolleger i lägre

lönegrad1), skulle det erforderliga beloppet, om rektorer och kolleger i

högsta lönegraden finge en löneförbättring å 500 kronor och kolleger i

lägre lönegrad en sådan å 1,000 kronor, tillsammans blifva 25,500 kronor.

Enligt riksstaten för år 1898 vore anvisade såsom anslag i kontant

till de allmänna läroverken å ordinarie stat dels ett reservationsanslag å

2.910.380 kronor, dels ett förslagsanslag till understöd åt extra ordinarie

lärare under förfall på grund af sjukdom å 5,000 kronor, eller tillsammans

2.915.380 kronor, och å extra stat, utom ett belopp af 12,500 kronor till

uppförande af ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå, 448,725 kronor

till löneförbättring och arfvoden åt lärarne vid allmänna läroverken och

pedagogierna.

f det ordinarie reservationsanslaget inginge särskilda anslag till ett

sammanlagdt belopp af 261,732:56 kronor2) och bland dessa vore anvisade

till arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för

oförutsedda behof.................................................................. kr. 135,000: —

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande af ammunition

för målskjutning m. m..................................... » 34,000: —

*) Se tab. C. 8. 2) Se tab. C. 3 (intagna i statsrådsprotokollet).

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 85

till extra arfvoden åt teckningslärare...................................... kr. 28,000: —

Bland anslagen på extra stat vore åter anvisade

» arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförliöjning åt

extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken » 100,000: —

» bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare

vid de allmänna läroverken under tjenstledighet

på grund af sjukdom, såsom förslagsanslag..................... » 3,000: —

Tillsammans vore således anslaget till arfvoden och arfvodesförliöjning

åt extra och vikarierande lärare samt för oförutsedda behof 235,000 kronor.

Enligt af statskontoret meddelad uppgift hade emellertid under år 1896 såsom

arfvoden till extra lärare utbetalats 222,526:08 kronor och för uppehållande

af för sjukdom tjenstledige lärares befattningar 56,416: 70 kronor

eller tillsammans 278,942: 78 kronor, i följd hvaraf en brist å denna anslagstitel

uppstått å 43,942:78 kronor, som måste fyllas af reservationerna.

Visserligen skulle, om den föreslagna löneregleringen genomfördes, de för

sjukdom tjenstledige lärarnes bidrag till vikariernas arfvoden något ökas

och statens kostnad för uppehållande af deras befattningar lika mycket

minskas; och äfven hade det vid föregående tillfällen, då denna fråga förevarit,

antagits, att lärjungeantalet, i följd af förhöjningen i terminsafgifterna,

skulle något sjunka. Men då lärjungeantalet vid de allmänna läroverken

under de sista åren varit stadt i jemnt stigande, vore det å ena sidan föga

troligt att en jemförelsevis ringa förhöjning i terminsafgifterna skulle medföra

en afsevärd minskning i lärjungeantalet, åtminstone vid de läroverk,

der extra lärare för närvarande vore anstälda. Och då å andra sidan i

följd af bristande medel stor sparsamhet måst iakttagas vid bestämmandet

af de extra lärarnes antal vid de särskilda läroverken och ej sällan det af

vederbörande rektorer och eforer begärda antalet måst nedsättas, ehuru

man väl insett, att olägenheter vid undervisningens anordning för ifrågavarande

läroverk derigenom måste uppstå, så kunde ej antagas, att det

hittills varande antalet extra lärare kunde afsevärdt minskas. Den sänkning

i utgifterna till vikarier för lärare under sjukdomsfall, som den föreslagna

löneregleringen skulle medföra, kunde derför icke uppväga hela den

brist, som för närvarande förefunnes i anslaget till extra och vikarierande

lärare, utan borde detta anslag höjas med minst 15,000 kronor, och borde

denna förhöjning lämpligast komma det ordinarie anslaget till godo, så

att anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda

behof bestämdes till 150,000 kronor i stället för 135,000 kronor.

Till extra arfvoden åt teckningslärare hade enligt uppgift af statskontoret

för år 1895 utbetalats 36,467: 56 kronor och för år 1896 34,086: 67

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor samt till extra arfvoden åt gymnastiklärare och till anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m. för sistnämnda år 34,386: 81 kronor.

Anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare hade således varit öfverskridet

med respektive 8,467:56 och 6,086:67 kronor under åren 1895

och 1896, och dock hade, just på grund af anslagets otillräcklighet, flere

framställningar om ökad tjenstgöringstid för teckningslärare måst afslås.

Genom antagande af den föreslagna löneregleringen skulle visserligen vid

de högre läroverken teckningslärarnes undervisningsskyldighet för den faststälda

lönen ökas med en veckotimme, men då dels den frivilliga undervisningen

i teckning börjat allt mer begagnas och kräfde ett ökadt antal

timmar och dels det ansåges blifva nödvändigt att vid allt flere läroverk

åt teckningslärarne uppdraga undervisning i välskrifning, så måste en

ökning af detta anslag för framtiden blifva erforderlig. Också syntes det

departementschefen vara lämpligt och skola medföra förenkling af räkenskaperna,

om den del af arfvodet för extra undervisningstimmar, som

ordinarie teckningslärare enligt den föreslagna löneregleringen skulle ega

att uppbära under tjenstledighet på grund af sjukdom, utginge af detta

anslag. För närvarande vore för sagda ändamål upptaget å extra stat

ett förslagsanslag å 3,000 kronor. Det nuvarande ordinarie anslaget till

extra arfvoden åt teckningslärare skulle under denna förutsättning böra

ökas dels med nämnda 3,000 kronor, dels med det belopp, som erfordrades

såväl för att kunna medgifva den ökning af teckningslärarnes tjenstgöring,

hvilken ett ändamålsenligt anordnande af undervisningen kräfde, som för

att betäcka den större kostnad, som de föreslagna, bättre afpassade bestämmelserna

angående den del af arfvodet, som vid sjukdomsfall borde

tillkomma teckningslärare, skulle medföra. Detta belopp uppskattade departementschefen

till 9,000 kronor och föresloge derför, att anslaget till

extra arfvoden åt teckningslärare höjdes med 12,000 kronor eller från

28,000 kronor till 40,000 kronor.

Af anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande

af ammunition för målskjutning m. m. hade allra största delen, omkring

26,000 kronor, åtgått för militäröfningarna: till anskaffande af skjutmateriel

och ammunition, till resekostnads- och traktamentsersättning för

kommenderade officerare och underbefäl samt till arfvoden åt gymnastiklärare

för ledningen af militäröfningarna och vården af derför afsedd materiel.

Skulle dessa öfhingar i samma utsträckning som hittills fortsättas,

toge de ock framdeles minst samma belopp i anspråk. Till extra arfvoden

åt gymnastiklärare för tyngre och mer utsträckt tjenstgöring återstode

derför blott omkring 8,000 kronor. För att, såsom i det föregående blifvit

föreslaget, på gymnastiklärarne tillämpa samma grunder som på tecknings
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

lärarne med afseende å ersättning för utsträckt undervisningstid och rätt

att uppbära en del af denna ersättning vid tjenstledighet på grund af

sjukdom, skulle derför erfordras ett ytterligare belopp, som departementschefen

med ledning af det antal undervisningstimmar i veckan, som gymnastiklärarne

vid de högre och femklassiga allmänna läroverken i medeltal

haft sig ålagda under åren 1892—961), beräknat till ld,500 kronor. Med

detta belopp skulle således anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

samt till anskaffande af ammunition till målskjutning m. m. behöfva ökas.

I stället för 84,000 kronor skulle derför detta anslag blifva 37,500 kronor.

Det belopp åter, som skulle erfordras till extra arfvoden åt musiklärare

för utsträckt tjenstgöring samt att för samma förmån med afseende

å deras aflöning vid sjukdomsförfall, som föreslagits för öfrige öfningslärare,

skulle dem beredas, hade departementschefen beräknat på samma

sätt som för gymnastiklärarne till 2,500 kronor.

Under förutsättning af bifall till dessa förslag skulle beloppet af de

i reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingående särskilda anslagen

ökas med 33,000 kronor, eller från 261,732: 56 kronor till 294,732:56

kronor2), under det att förslagsanslaget å extra stat till bestridande af

förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare under tjenstledighet på grund

af sjukdom, 3,000 kronor, skulle upphöra att utgå.

Vid beräkningen af det belopp, hvartill inkomsten af de till statsverket

ingående terminsafgifterna borde upptagas, hade man år 1887 utgått

från medeltalet lärjungar vid början af höstterminen 1881—85 samt afdragit

25 procent för medellöses och mindre bemedlades befrielse äfvensom

10 procent för möjlig minskning i lärjungeantalet. Med. en terminsafgift

af 10 kronor i de tre nedersta klasserna, 20 kronor i 4:de och öde

klasserna samt 30 kronor i öde och 7:de klasserna skulle enligt denna beräkning

inkomsten af terminsafgifterna vid de högre och femklassiga läroverken

uppgått till 347,409 kronor, från hvilken summa dock afdragits

något öfver 10,000 kronor för den nedsättning af terminsafgifterna till

hälften, som föreslagits för lärjungarne å praktiska linien, så att alltså

den behållna inkomsten upptagits till 337,000 kronor. Härtill skulle komma

28,000 kronor i bidrag från de komnniner, der lägre allmänna läroverk

med 3 eller 4 ämneslärare skulle upprättas, såsom ersättning för terminsafgifterna

vid dessa skolor.

Vid de beräkningar, som för berörda ändamål utförts år 1890, hade

man utgått från medeltalet lärjungar vid höstterminernas början åren 1884—

88 och i öfrigt tillämpat samma grunder, som följts år 1887, men icke

’) Se tab. A. 8 och 4. — 2) Se tab. C. 1 (intagna i statsrådsprotokollet).

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

upptagit någon afgift för de tre nedersta klasserna och icke gjort något

afdrag för nedsättning af terminsafgiften å den praktiska linien. Enligt

dessa beräkningar skulle inkomsten af terminsafgifterna hafva uppgått vid

de högre och femklassiga läroverken till 255,500 kronor och vid de lägre

till 7,j)00 kronor.

Ar 1892 hade till grund för dylik beräkning lagts medeltalet lärjungar

vid början af höstterminen 1887—91 och beträffande de högre och

femklassiga läroverken tillämpats alldeles samma grunder, som följts år

1887, blott med det undantag att intet afdrag gjorts för nedsättning af

terminsafgiften å den praktiska linien, då någon sådan linie icke föreslagits.

Med afseende å de mindre läroverken hade följts samma grunder, som tilllämpats

vid de högre och femklassiga, men något afdrag hade icke gjorts

för möjlig minskning i lärjungeantalet, då det antagits, att lärjungeantalet

vid dessa läroverk, långt ifrån att minskas, skulle komma att i icke obetydlig

mån ökas. Beräkningarnas resultat hade visat, att inkomsten af de

till statsverket ingående terminsafgifterna kunde upptagas vid de högre

och femklassiga läroverken till 324,000 kronor och vid de mindre läroverken

till 16,000 kronor eller sammanlagdt till 340,000 kronor.

^ Vid den beräkning, som nu för sagda ändamål verkstälts1), hade man

utgått från medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1892—96

och med afseende å de högre och femklassiga läroverken tillämpat alldeles

samma grunder, som följts år 1892, samt kommit till det resultat,

att de till statsverket ingående terminsafgifterna vid nämnda läroverk

kunde antagas uppgå till 339,000 kronor.

Då någon definitiv lönereglering icke föreslagits för lärarne vid de

treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna, hade departementschefen

icke ansett sig böra föreslå förhöjda terminsafgifter för lärjungarne vid

dessa läroverk, helst statsutskottet vid 1892 års riksdag afstyrkt införande

af terminsafgifter vid nyssnämnda skolor, emedan utskottet icke ansett sig

då kunna tillstyrka någon reglering af lönerna för de vid dem anstälda

lärarne. Vid den beräkning, som det oaktadt blifvit gjord med afseende

å den inkomst, som förhöjda terminsafgifter af lärjungarne vid berörda

läroverk skulle tillföra statsverket, hade i öfrigt samma grunder följts som

beträffande de högre och femklassiga läroverken, men förhöjda afgifter ej

beräknats för lärjungarne i 4:de och 5:te klasserna, emedan dessa klasser,

der de förefunnes, till allra största delen bekostades af vederbörande kommuner.

Ifrågavarande afgifter af lärjungarne i de tre lägre klasserna vid

'') Se tab. C. 4 (intagen i statsrådsprotokollet).

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

nämnda läroverk skulle emellertid hafva uppgått till omkring 11,000

kronor.

Normalstaten för de högre och femklassiga allmänna läroverken enligt

den föreslagna löneregleringen skulle i öfverensstämmelse med verkstäld

utredning1) komma att uppgå till 2,380,500 kronor, under det att ålderstilläggen

för redan anstälde lärare vid berörda läroverk efter de nya bestämmelserna

kunde för år 1899 beräknas till 861,300 kronor2). Den nuvarande

lönestaten för de treklassiga allmänna läroverken uppginge till

117,300 kronor och ålderstilläggen för de vid dessa läroverk anstälda

lärarne kunde enligt hittills gällande bestämmelser för år 1899 beräknas

till 34,000 kronor"). Lades härtill dels de i det ordinarie reservationsanslaget

ingående särskilda anslagen, som i det föregående tillsammans beräknats

till 294,732: 56 kronor, samt det på ordinarie stat upptagna förslagsanslaget

till understöd åt extra ordinarie lärare under förfall på grund

„ af sjukdom 5,000 kronor, dels på extra stat fortfarande erforderliga anslag

till arfvoden åt extra och vikarierande lärare 100,000 kronor samt till

tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de treklassiga allmänna läroverken

och pedagogierna 25,500 kronor, så uppginge hela den erforderliga summan

till 3,818,332: 56 kronor, deraf på ordinarie stat 3,692,832: 56 kronor och

på extra stat 125,500 kronor4). Afdroges nu från det ordinarie anslaget

den afkomst af donationer och andra såsom särskilda fonder förvaltade

tillgångar, som i statsliggaren antecknades under rubrik »inom kolumn

specificerade inkomster» och som hade upptagits till 40,000 kronor, så

utgjorde de kontanta anslag, som af statsverket erfordrades, å ordinarie stat

3,652,832:56 kronor och å extra stat 125,500 kronor eller tillsammans

3,778,332: 56 kronor. Det ordinarie anslaget till de allmänna läroverken

behöfde således höjas med 737,452: 56 kronor, eller i jemnadt tal 737,453

kronor, under det att anslaget å extra stat kunde minskas med 323,225

kronor. I det hela ökades alltså kostnaderna för de allmänna läroverken

med 414,228 kronor. Droges emellertid från detta belopp den inkomst,

som de till statsverket ingående terminsafgifterna skulle komma att tillföra

detsamma och som beräknats till 339,000 kronor, så blefve den egentliga

ökningen i statsverkets kostnader för de allmänna läroverken 75,228

kronor. Att detta resultat vore mindre gynsamt än det, dylik beräkning

i 1892 års proposition utvisat, hade visserligen till en del sin grund i

den höjning, som nu föreslagits af anslagen till arfvoden åt extra ordinarie

ämneslärare samt åt öfningslärare, men hufvudsakligen berodde det dock

på det vida högre belopp, som nu måst upptagas för lärarnes ålderstillägg.

0 Se tab. C. 5. — -) Se tab. C. 6. — :i) Se tab. C. 5 och 6. — 4) Se tab. C. 1

(intagna i statsrådsprotokollet).

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Sammanlades kostnaderna, enligt nyss angifven beräkning, för den

föreslagna normalstaten vid de högre ocli fernklassiga läroverken 2,380,500

kronor, för ålderstilläggen åt redan anstälda lärare vid dessa läroverk

861,300 kronor, för den nuvarande lönestaten vid de treklassiga läroverken

117,300 kronor och för ålderstilläggen åt de vid sistnämnda läroverk

anstälda lärare 34,000 kronor, uppstode en summa af 3,393,100 kronor.

Droges härifrån nuvarande kontanta anslaget till löner och ålderstillägg

för lärarne vid de allmänna läroverken 2,648,647 kronor 44 öre1) jemte

»inom kolumn specificerade inkomster» 40,000 kronor, eller tillsammans

2,688,647 kronor 44 öre, så befunnes den förhöjning i det ordinarie anslaget

till de allmänna läroverken, som erfordrades för genomförandet af

den föreslagna löneregleringen, utgöra 704,452 kronor 56 öre, eller i

jemnadt tal 704,453 kronor.

Med anledning af hvad sålunda yttrats, har departementschefen, som

vid redogörelsen för de extra ordinarie anslagsbehofven föreslagit Kongl.

Maj:t att af Riksdagen äska i det föregående augifna anslag till arfvoden

för extra och vikarierande lärare samt till tillfällig löneförbättring åt rektorer

och ordinarie lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna,

nu hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

d) med afseende å behofvet af förhöjning i ordinarie anslag till allmänna

läroverken:

att anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarierande lärare samt

för oförutsedda behof måtte höjas med 15.000 kronor, eller frän 135,000

till 150,000 kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt techiingslärare vid de allmänna läroverken

måtte ökas med 12,000 kronor eller från ,28,000 kronor till 40,000

kronor;

att anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande

af ammunition för målskjutning rn. m. måtte höjas med 3,500 kronor, eller

frän 34,000 kronor till 37,500 kronor;

att till extra arfvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken måtte

uppföras ett anslag af 2,500 kronor; samt

att för genomförande af lönereglering för lärarne vid de högre och

fernklassiga allmänna läroverken enligt angifva grunder mätte beviljas en

förhöjning af nuvarande reservationsanslaget till de allmänna läroverken

med ett belopp af 704,453 kronor.

'') Se tab. C. 8 (intagen i statsrådsprotokollet).

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

91

I sin ofvanberörda motion hafva herrar P. Pehrson och C. Persson

erinrat, hurusom vid sistlidet års riksdag väckts motion om »att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta

undersöka det offentliga pensionsväsendet för statens embets- och tjensteman

samt betjente med vederlikar och i samband dermed låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till ett sådant ordnande af statens

pensionsväsende i dess helhet, att nödig begränsning i statens utgifter för

pensioneringen kunde vinnas på samma gång som åt statens tjensteman

bereddes likställighet beträffande såväl pensionernas förhållande till aflöningen

som tjenstemännens skyldighet att till sin pensionering bidraga».

Statsutskottet, till hvars behandlig motionen öfverlernnades, hade i sitt

utlåtande erinrat, att Kongl. Maj:t år 1889 tillsatt en komité för att verkställa

en utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof

och dervid taga under öfvervägande, dels om icke minskning i statens utgifter

för pensionering af civila embets- och tjensteman samt betjente måtte

kunna beredas, dels huruvida pensionsinrättningen borde bibehållas vid sin

nuvarande omfattning och organisation, eller om en mera genomgripande

förändring eller inskränkning af dess verksamhetsområde kunde anses af

omständigheterna påkallad, och i sammanhang härmed i öfrigt föreslå åtgärder

till tryggande af pensionsinrättningens ekonomiska ställning, dels

ock utreda, i hvad mån och på hvad sätt genom omorganisation och förening

af flera eller färre nu befintliga pensions inrättningar och indragningsstater

eller annorledes genom förändring af nu gällande bestämmelser och vilkor

för pensionering af statens civila embets- och tjensteman och af deras

efterlemnade enkor och barn, ej mindre förenkling i förvaltningen jemte

stadigvarande kontroll och garanti rörande härför erforderliga pensionsmedel

än ock lindring i statsverkets utgifter för sagda pensionering kunde

åstadkommas; och hade denna komité afgifvit betänkande till Kongl. Maj:t

den 28 maj 1894, men vore komiténs förslag ännu på Kongl. Maj:ts

pröfning beroende. Statsutskottet, som varit i tillfälle att taga kännedom

af ifrågavarande komitébetänkande, hade i anledning deraf afstyrkt motionen,

men dervid yttrat bland annat: »dock har utskottet i detta sammanhang

velat uttala det befogade deri, att, i olikhet med ofvannämnda komitéförslag,

men i öfverensstämmelse med hvad motionären afsett, alla statens

tjensteinnehafvare skola lemna bidrag till bestridande af kostnaderna för

sin egen pensionering». Detta utskottets uttalande hade godkänts af

Riksdagens båda kamrar, hvarjemte Andra Kammaren för sin del i anledning

af motionen i fråga enhälligt beslutit att till Kongl. Maj:t aflåta

en skrifvelse af följande innehåll: »Att Kongl. Maj:t vid utarbetande af

det förslag, som lärer komma att framläggas för Riksdagen på grund af

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

clet betänkande, som den 28 maj 1894 afgifvits af en för verkställande af

utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof tillsatt

komité, måtte, bland andra grunder för pensioneringen, äfven upptaga den,

att alla statens tjensteinnehafvare skola lemna bidrag till bestridande af

kostnaderna för sin egen pensionering».

I Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 maj 1897, n:o 79

punkt 13, hvari Riksdagen meddelat sitt beslut i fråga om pension för

lärarne vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, förekoinme

följande uttalande: så har Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande

framställning; och har Riksdagen dervid ansett sig böra särskild t

framhålla, att, derest, såsom Riksdagen anser synnerligen önskvärdt, sådan

förändring i afseende å pensionsvilkoren för lärarne vid elementarläroverken

vidtages, att de blifva förpligtade att bidraga till sin egen pensionering,

häraf torde följa, att samma skyldighet kommer att åläggas äfven ifrågavarande

seminarielärare».

På grund af hvad sålunda anförts och då motionärerna ansett, att

alla statens embets- och tjensteman, som efter afskedstagandet erhölle pension,

borde till sin egen pensionering bidraga, hafva motionärerna hos

Riksdagen gjort det yrkande, som ofvan nämnts.

Riksdagens båda kamrar hafva vid flera särskilda tillfällen, då frågan

om löne- och pensionsreglering för lärarne vid de allmänna läroverken

förevarit, godkänt de aflöningsbelopp, som nu föreligga till pröfning, ehuru

af särskilda orsaker något enigt beslut om löneförhöjning icke kommit till

stånd. Sedan dess har emellertid tillkommit en omständighet, som måste

tagas i betraktande vid ordnandet af ifrågavarande lärares löneförhållanden.

Riksdagen har nemligen, såsom ofvanbemälde motionärer jemväl påpekat,

i skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om pension för lärarne vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarierna den 17 maj 1897 uttalat, att

Riksdagen ansåge synnerligen önskvärdt, att sådan förändring i afseende å

pensionsvilkoren för lärarne vid elementarläroverken vidtoges, att de blefve

förpligtade att bidraga till sin pensionering. Som emellertid det nu förevarande

förslaget till pensions- och lönereglering är uppgjordt utan tagen

hänsyn härtill, lär detsamma icke böra af Riksdagen i strid med dess i

frågan uttalade åsigt godkännas.

Ehuru utskottet sålunda redan af nu anförda skäl icke ansett sig

kunna förorda bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställningar, har

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

utskottet dock, då i statsrådsprotokollet den meningen synes förfäktas,_ att

de kraf på en tidsenlig förändring af de allmänna läroverkens organisation,

hvilka under de två senaste årtiondena städse framhållits i sammanhang

med frågan om lönereglering för lärarne vid nämnda läroverk, skulle, genom

redan vidtagna förändringar i undervisningsplan och anordningar i öfrigt

blifvit, så långt för närvarande lämpligen kan ske, tillgodosedda, icke velat

underlåta att uttala sin i detta hänseende skiljaktiga uppfattning. Den

mest framträdande bristen i undervisningsplanen är fortfarande, enligt utskottets

förmenande, latinets upptagande i densamma sa tidigt som i fjerde

klassen. På grund häraf måste för lärjungarne redan^ vid 12 a 13 års

ålder träffas ett val af bildningslinie, och valet gäller två lärda linier, den

ena med, den andra utan latin, begge afslutade med mogenhetsexamen, ett

mål, som dock i sjelfva verket uppnås af endast ett jemförelsevis ringa

antal, om än af långt flere; än som med afseende på sin blifvande lefnadsbana

kunde vara i behof af så långvariga skolstudier. Ett bättre förhållande

skulle inträda, om latinet, såsom ofta blifvit föreslaget och såsom af

allt flera vetenskapsmän och skolmän påyrkas, uppflyttades till nedre sjette

klassen. Då skulle undervisningen på skolans hela nedre stadium kunna

planläggas för en vid konfirmationsåldern afslutad allmänbildande skolkurs,

hvilken vore tillräcklig för blifvande lefnadsbanor, vare sig dessa,

såsom i det mindre antalet fall blefve händelsen, skulle falla inom de lärda

yrkena, eller de, såsom för flertalet lärjungar skulle ske, direkt eller efter

fortsatta studier i speciella fackskolor skulle förläggas till det praktiska

lifvet. Ur skolarbetets synpunkt skulle en enhetlig undervisningsplan för

det nedre stadiet jemväl medföra betydande fördelar genom den samling

af de på nederskolans område verkande arbetskrafterna, som densamma

skulle medgifva och föranleda, hvarjemte för såväl de särskilda kommunerna

som staten lättnader vid läroverkens organisation sålunda skulle beredas.

Utskottet har sig väl bekant, att mot latinets uppflyttande till nedre sjette

klassen den invändningen uppställes, att efter en sådan förändring tillräckliga

skolkunskaper i de klassiska språken icke skulle hinna meddelas

åt lärjungarne på de klassiska linierna, åtminstone icke utan att den åt

de klassiska språken i sjette och sjunde klasserna anslagna lärotiden till

förfång för andra läroämnen i väsentlig mån utsträcktes. Men dels har

denna åsigt blifvit från sakkunnigt håll bestridd, likasom den ock motsäges

af den erfarenhet, som vid statens profskola härutinnan vunnits,

dels håller utskottet före, att den af utskottet ifrågasatta organisationen

medför så öfvervägande fördelar i hufvudsakliga hänseenden, att den i alla

händelser bör genomföras, äfven om någon olägenhet af nyss angifna art

skulle uppstå, för hvilken i sådant fall på annat sätt ma rådas bot.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet får derför uttala den uppfattningen, att en förändrad undervisningsplan

för de allmänna läroverken bör utarbetas på grundvalen af latinets

uppflyttande till nedre sjette klassen och hela nederskolans enhetliga organisation

såsom förberedande för en vid konfirmationsåldern afslutad allmänbildande

skolkurs.

En annan fråga, soin förut blifvit satt i samband med regleringen af

lärarnes vid de allmänna läroverken löner, är den om första klassens indragning.

Ofvervägandet jemväl af denna fråga, hvars lösning ur flera,

ofta angifna synpunkter skulle vara önskvärd, torde sjelfmant erbjuda sig

vid utarbetandet af den här ifrågasätta förändrade undervisningsplanen,

och det skulle da visa sig, huruvida de betänkligheter, som förut framstäfls

mot en sådan åtgärd, skulle cjvarstå eller öfver hufvud vara tillräckligt

afsevärda i jemförelse med de fördelar, densamma skulle medföra.

Da utskottet alltså anser sig böra afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning i fråga om definitivt ordnande af lärarnes aflöning

och pensionering, finner sig utskottet, som vid sådant förhållande

icke har anledning att yttra sig om de ifrågasatta nya grunderna för

gymnastik- och musiklärarnes aflönande, sakna skäl att tillstyrka införandet

af de i sammanhang med löneregleringen föreslagna terminsafgifterna likasom

ock att förorda bifall till den i afseende å lärarnes pensionering väckta,

här ofvan omförmälda motionen.

Hvad utskottet här ofvan anfört till stöd för afstyrkande af Kongl.

Maj:ts proposition angående ordnandet för framtiden af lärarnes aflöning

innefattar dock intet hinder för utskottet att till denna proposition förorda

bifall i sa matto, att skälig löneförbättring a extra stat må lärarne beviljas.

Såsom kändt är, har under en följd af år dylik löneförbättring utgått!

Att denna fortfarande skall komma lärarne till godo, måste anses vara

med billighetens kraf öfverensstämmande, men derutöfver synes det kunna

med skäl ifrågasättas, att för de ämneslärare, till hvilka löneförbättring

hittills utgått med endast 250 kronor, densamma måtte höjas till lika

belopp som för öfriga ämneslärare i enlighet med den af åtskilliga rektorer

och lärare vid de allmänna läroverken till Kongl. Maj:t ingifna, här

ofvan omförmälda petition. De i denna petition anförda skal hafva nemligen

synts utskottet så mycket mer beaktansvärda, som den ifrågasatta

löneförmånen naturligen skulle tillgodokomma icke endast de redan högst

aflönade, utan äfven i man af uppflyttning i högsta lönegraden öfriga

lärare, hvilka icke af en eller annan orsak dessförinnan afgå från tjensten.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående löneförbättring för lärarne vid

de treklassiga läroverken och pedagogierna bör i öfverensstämmelse med

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

95

frågans behandling i öfrigt uppenbarligen icke föranleda till annan hemställan,

än att dessa lärare blifva i fråga om den tillfälliga löneförbättringen

likstälda med ämneslärarne vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken.

Jemväl med afseende å vissa af öfningslärarne har utskottet ansett

några förbättringar i aflöningsvilkoren böra nu af Riksdagen medgifva^

utöfver den tillfälliga löneförbättring, de under en följd af år åtnjutit.

Den af 1893 års Riksdag teckningslärare vid allmänt läroverk medgifna

rätt att under tjentledighet på grund af sjukdom uppbära viss del af det

belopp, som skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf bestridt sin

tjenstgöring, i hvilket afseende dessa lärare varit efter antalet tjenstgöringstimmar

indelade i tre klasser, synes, enligt hvad erfarenheten numera gifvit

vid handen, icke vara tillfyllestgörande för de lärare, som inom en

hvar af dessa klasser hafva den längst utsträckta tjenstgöringen, och särskildt

för dem, som inom den högsta af dessa klasser undervisa inemot

40 timmar i veckan och uppbära ersättning efter en beräkning af endast

25 timmars tjenstgöring. Bestämmelsen härom torde sålunda enligt utskottets

mening i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts framställning

böra ändras derhän, att ordinarie teckningslärare vid allmänt

läroverk må, der antalet tjenstgöringstimmar uppgår till 16 i veckan eller

derutöfver, under tjenstledighet på grund af sjukdom uppbära tre fjerdedelar

af det belopp, som efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen

skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf bestridt sin tjenstgöring

Vidare har utskottet funnit, att vissa musiklärare vid de femklassiga

läroverken, hvilka lärare för närvarande åtnjuta i lön 450 kronor

och i tillfällig löneförbättring 25 kronor, äro i behof af någon förhöjning

i sina löneinkomster, nemligen de, som nödgas för denna lön tjenstgöra

högre antal timmar än det af Kongl. Maj:t för åtnjutande af en ordinarie

lön af 500 kronor högst föreslagna timantal, eller 6 timmar i veckan.

Som emellertid, enligt den af Kongl. Maj:t den 19 augusti 1895 faststälda

plan för undervisningen i öfningsämnena vid de allmänna läroverken, undervisningen

i sång och musik vid de femklassiga läroverken icke är afsedd

att utsträckas till mer än 7 timmar i veckan, lärer någon särskild ersättning

för ökad tjenstgöringsskyldighet icke erfordras för mer än 1 timme i

veckan, och torde det af Kongl. Maj:t föreslagna arfvode af 75 kronor för

sådan extra tjenstgöringstimme, i likhet med hvad för teckningslärare vid

samma läroverk nu är gällande, vara i detta afseende tillfyllestgörande.

Hvad derefter angår frågan om beredande af medel för de ändamål,

som i Kongl. Maj:ts förevarande framställningar afsetts, har utskottet

icke haft något att erinra mot de af Kongl. Maj:t till arfvoden åt

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

extra och vikarierande lärare föreslagna anslagsbelopp, men bär dervid

ansett, att den begärda anslagsförhöjningen å 15,000 kronor bör i likhet

med det af Kong! Maj:t äskade anslaget å 100,000 kronor uppföras å

extra stat. Den föreslagna höjningen å 12,000 kronor af anslaget till

extra arfvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken, hvarigenom

det förut å extra stat uppförda anslag å 3,000 kronor till bestridande

af förhöjd aflöning åt teckningslärare under tjenstledighet på grund

af sjukdom komme att öfverflyttas till ordinarie stat, har utskottet funnit

sig böra tillstyrka, hvaremot någon förhöjning i anslaget till extra arfvoden

åt gymnastiklärare m. m. icke torde erfordras, om, såsom utskottet

tillstyrker, tillämpning å gymnastiklärarne af samma grunder som å teckningslärarne

med afseende å ersättning för utsträckt undervisningstid icke

kommer att ega rum. För de af utskottet förordade arfvoden till musiklärare

vid de femklassiga läroverk™ har utskottet beräknat ett årligt belopp

af 1,500 kronor, hvilket således skulle träda i stället för det till arfvoden

åt musiklärare vid såväl dessa som de högre läroverken begärda anslaget

af 2,5ö0 kronor. Vid afslag å den föreslagna löneregleringen för lärarne

vid de högre och femklassiga läroverken skulle den för detta ändamål

äskade förhöjning af 70-1,453 kronor i reservationsanslaget till de allmänna

läroverken icke komma att uppföras, hvaremot å extra stat torde böra

anslås till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken och

pedagogierna dels det belopp, som i innevarande års riksstat är bland

de extra anslagen uppfördt till sådant ändamål, nemligen 345,725

kronor, dels ock det belopp, som kan erfordras för höjning i de af

utskottet här ofvan nämnda fall af berörda löneförbättring med 250

kronor. Utskottet har med ledning af de i statsrådsprotokollet intagna

tabeller beräknat, att en sådan ökad löneförbättring under år 1899

skulle komma att utgå till 336 personer, hvilket skulle betinga en höjning

af förenämnda anslag med 84,000 kronor, så att samma anslag komme att

uppgå till 429,725 kronor. Häri blir jemväl inräknadt det belopp, som

enligt utskottets förslag skulle utgå till sådan löneförbättring åt rektorer

och lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna, hvadan

det af Kongl. Maj:t på extra stat äskade beloppet af 25,500 kronor kommer

att bortfalla

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förslag till

löne- och pensionsreglering för lärarne vid de högre och

femklassiga allmänna läroverken äfvensom till förhöjning

af terminsafgifterna för lärjungar, inskrifna vid dessa läro
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

verk, må i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställningar

medgifva,

1) att en tillfällig löneförbättring i form af tjenstgöringspenningar

må efter hittills tillämpade grunder

tillkomma lärarne vid allmänna läroverken och pedagogierna

med 500 kronor i hvarje lönegrad till rektor,

lektor, adjunkt och kollega äfvensom lärare vid enklassig

pedagogi, med 125 kronor i första, 100 kronor i andra

och 75 kronor i tredje lönegraden till musiklärare vid

högre läroverk, med 25 kronor till musiklärare vid femklassigt

läroverk samt med 100 kronor i första, 75

kronor i andra och 50 kronor i tredje lönegraden till

gymnastik- och teckningslärare vid högre läroverk;

2) att ordinarie teckningslärare vid allmänt läro-*

verk må vid tjenstledighet på grund af sjukdom ega

rätt att uppbära, förutom den del af den fasta lönen,

som enligt gällande bestämmelser tillkomma honom, tre

fjerdedelar af det arfvode, som skulle tillfallit honom

för extra tjenstgöringstimmar, i den händelse han sjelf

sin tjenstgöring bestridt; och

3) att musiklärare vid femklassigt läroverk må ega

att, derest hans tjenstgöringsskvldighet uppgår till 7

timmar i veckan under helt läsår, i arfvode utöfver nu

gällande aflöning uppbära 75 kronor årligen;

b) att Kongl. Maj:ts framställningar om anvisande

af medel till arfvoden åt extra och vikarierande lärare

må på det sätt bifallas, att Riksdagen, med uppförande

af det ordinarie anslaget till arfvoden åt extra lärare

och vikarierande lärare samt för oförutsedda behof med

dess nuvarande belopp, 135,000 kronor, på extra stat för

år 1899 beviljar ett anslag af 115,000 kronor till arfvoden

åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken;

c) att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning må öka anslaget till extra arfvoden

åt teckningslärare vid de allmänna läroverken med 12,000

kronor, eller från 28,000 kronor till 40,000 kronor;

d) att, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning om

höjning af anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

samt till anskaffande af ammunition för målskjut
Bih.

till Riktid. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ning m. ra., Riksdagen må i riksstaten uppföra samma

anslag med dess nuvarande belopp 84,000 kronor;

e) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet här

ofvan under mom. a) 3) hemstält, må till extra arfvoden

åt musiklärare vid de femklassiga läroverken i

riksstaten bevilja ett anslag af 1,500 kronor;

f) att Kongl. Maj:ts för genomförande af den föreslagna

löneförbättringen gjorda framställning om höjning

af reservationsanslaget till de allmänna läroverken

samt om anvisande af ett extra anslag till tillfällig löneförbättring

åt rektorer och ordinarie lärare vid de treklassiga

allmänna läroverken och pedagogierna må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till tillfällig löneförbättring

åt lärarne vid allmänna läroverken och pedagogierna

enligt i mom. a) l) anförda grunder på extra

stat för år 1899 beviljar ett anslag af 429,725 kronor;

samt

g) att herrar P. Pehrsons och C. Perssons ofvan

omförmälda motion må, vid bifall till hvad utskottet

under mom. a) föreslagit, anses hafva förfallit.

Ang. anslag un 15:o) Kong! Maj:t har föreslagit, att med hänsyn till behofvet af ut"7^(rf™''ii//strä.

ckt undervisning å reallinlen vid högre allmänna läroverket i Vesterås

reallinie vid ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken måtte för upp^niänn^idro-

^ättande af en ny lektorsbefattning vid sagda högre allmänna läroverk

verk-_ höjas med årliga lönen för dylikbefattning enligt i punkt 14:o) af statsråds[15.

] protokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 föreslagna grunder,

eller med 3,500 kronor, deraf 1,400 kronor tjenstgöringspenningar.

För anordnande af sådan undervisning jemväl vid allmänna läroverken

i Kristianstad, Östersund och Luleå har i särskilda inom Andra Kammaren

väckta motioner yrkats:

^ dels af herr M. G. Bruzelius i motionen n:o 175, att Riksdagen måtte

för åren 1899—1903 på extra stat höja anslaget till Kristianstads allmänna

läroverk med 4,000 kronor årligen för att dermed skulle kunna uppehållas

två extra ordinarie lektorsplatser och med vilkor att läroverket gjordes

fullständigt äfven på reallinien;

dels af herr >S. J. Kardell i motionen n:o 83, att Riksdagen måtte, på

det att Östersunds högre allmänna läroverk måtte blifva fullständigt äfven

på reallinien, för år 1899 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor

till aflönande af en extra lektor vid nämnda läroverk;

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

dels ock af herr K. S. Husberg i motionen n:o 188, att Riksdagen,

för beredande af tillfälle till utsträckning af undervisningen å reallinien

vid allmänna läroverket i Luleå till och med läroverkets sjunde klass,

måtte på extra stat för år 1899 bevilja, såsom förhöjning i anslaget till

» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken

, ett belopp af 2,000 kronor.

Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning liar departementschefen

till statsrådsprotokollet anfört följande.

Hos Kongl. Maj:t hade domkapitlet i Vesterås anhållit, att undervisning

äfven å reallinien måtte få meddelas i sjunde klassen vid Vesterås

högre allmänna läroverk samt att för detta ändamål en ny lektorsbefattning

måtte vid läroverket inrättas.

Sedan så väl stadsfullmägtige i Vesterås som ett stort antal medlemmar

af Vestmanlands läns landsting i särskilda skrifvelser till eforus

öfver Vesterås stifts allmänna läroverk framhållit de olägenheter och ökade

kostnader för deras barns uppfostran, som förorsakats föräldrar och målsmän

i staden och kringliggande landsort, derigenom att reallinien i sjunde

klassen vid Vesterås allmänna läroverk genom Kongl. Maj:ts beslut den 1

juni 1877 indragits, samt anhållit, att eforus måtte vidtaga lämpliga åtgärder

för återinförande af fullständig undervisning å den reala linien vid ifrågavarande

läroverk, hade eforus anmodat nämnda läroverks kollegium att i

ärendet afgifva utlåtande och dervid särskildt lemna upplysning rörande

vissa med nämnda fråga sammanhängande, af eforus närmare angifna

punkter. Med anledning häraf hade kollegiet förklarat, att detsamma, som

fullständigt delade den i stadsfullmägtiges och landstingsmannens omförmälda

framställningar uttalade åsigten om den stora fördel, som skulle

beredas stadens och ortens inbyggare, derest de för sina söner vunne

tillfälle till fullständig undervisning äfven på reallinien vid Vesterås allmänna

läroverk, äfven ansåge det vara från läroverkets egen synpunkt

önskligt, att en sådan fullständig undervisning åt detsamma åter vunnes.

Ett läroverk borde nemligen, för att fylla sin uppgift, kunna meddela en

så beskaffad och så utsträckt undervisning, att den motsvarade behofvet

och intressena inom den ort, hvarifrån läroverkets lärjungar hufvudsakligen

komrne. Och att den trakt, som kunde sägas utgöra Vesterås

läroverks lärjungeområde, hade behof af fullständig undervisning på reallinien,

bevisades icke blott af de petitioner, som aflåtits från stadens och

ortens invånare i berörda syfte samt af den klagan, som från föräldrar

och målsmän ofta förspordes öfver saknaden af sådan undervisning, utan

det kunde äfven inses af sjelfva beskaffenheten af ifrågavarande lärjungeområde.

Ty detta utgjordes till en betydande del af den bergsbruks
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

idkande delen äf Vestinanland, hvilkens graf-, jern verks- och metallindustri

helt naturligt hos befolkningen framkallade önskan och behof att för det

uppväxande slägtets utbildning ega tillgång till fullständig realundervisning.

Och hvad beträffade Vest erås stad, hade denna under de senare åren genom

betydande anläggningar nått en afsevärd utveckling i industriel afseende,

en utveckling, som under den närmaste framtiden, då ytterligare anläggningar

i industriel syfte förestode, komme att än mer fortskrida. Stadens

och ortens önskan att ega tillgång till fullständig undervisning å reallinien

vid Vesterås läroverk vore derför helt visst i närvarande stund lika och

mera berättigad än för ett par årtionden sedan.

Från läroverkets synpunkt kunde såsom en olägenhet af den nuvarande

anordningen anföras, att lärjungeantalet i realliniens sjette klass,

särdeles i dess öfre afdelning, måste blifva ganska ringa. Då realliniens

undervisning nu afslutades i öfre sjette klassen och då från denna klass

afgående lärjungar, äfven om de egde godkända insigter i alla läroämnen,

icke egde rätt att utan examen vinna inträde i ett annat läroverks sjunde

klass, måste hos de lärjungar, som önskade fortsätta sin kurs på reallinien

till mogenhetsexamen, helt naturligt uppstå en önskan att, för att vinna

frihet från examensläsning under ferierna, redan från nedre sjette realklassen

eller tidigare öfvergå till annat läroverk. Visserligen hade alla

de lärjungar, som under de senare åren från Vesterås läroverk afgått med

fullständiga betyg från öfre sjette realklassen för att fortsätta sina studier

vid annat läroverk, der vunnit inträde, men dessa lärjungars antal, likasom

öfver hufvud lärjungeantalet i sjette klassen på reallinien, hade varit ganska

ringa. Antalet lärjungar i nedre afdelningen af denna klass hade nemligen

under de senaste tio åren varit i medeltal fem och i öfre afdelningen

två. Att detta ringa lärjungeantal måste medföra en ojemn och olämplig

fördelning af läroverkets lärarekrafter, vore tydligt.

Beträffande de punkter, angående hvilka eforus särskildt önskat upplysning,

hade kollegiet anfört, att det inflytande, som indragningen af reallinien

i sjunde klassen utöfvat på proportionen mellan antalet lärjungar å båda

bildningslinierna under närmaste tiden efter indragningen, visat sig deri,

att då antalet lärjungar på reallinien, som under höstterminen 1871 utgjort

blott 3,1 procent af hela lärjungeantalet i klasserna 4—7, sedan

höjt sig, så att det utgjort:

höstterminen 1871 10,8 % af samma antal,

» 1875 31,7 » > » »

> 1876 37,8 » » » »

:> 1877 41,4 » » » x

det efter sjunde realklassens indragning nedgått, så att det utgjort:

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

höstterminen 1878 35 °/o af hela lärjungeantalet i klasserna 4—7,

1879 34,4 » » » » »

» 1880 15,3 » •■> » » » 5

» 1881 15,8 » » » » » »

1882 12,2 » » » » » »

Under de senaste sex åren hade lärjungeantalet i klasserna 4—(1 å

reallinien samt 4—7 å latinlinien varit:

höstterminen

1892

å reallinien

42, å

latinlinien

no.

»

1893

» »

27, »

»

123,

»

1894

» »

25, »

»

120,

»

1895

» T>

37, v

»

119,

»

1896

>> »

38, »

; ».

114,

» ,

1897

> ».

30, »

»

120.

Kollegiet ansåge sig på goda grunder kunna antaga, att det ringa

antalet lärjungar å reallinien i betydlig man berodde derpå, att undervisning

icke meddelades å denna linie i läroverkets högsta klass. De

lärjungar, som ämnade genomgå läroverket och som egde hem i läroverksstaden,

sattes af ekonomiska skäl och för att under hela skoltiden få njuta

hemmets vård i regeln på latinlinien, äfven om de hellre skulle önskat

begagna undervisningen på reallinien. Utom staden boende lärjungar,

för hvilka underhåll i alla händelser måste bekostas utom hemmet, hade,

om de önskade att fullständigt genomgå reallinien, fördel af att från början

inträda vid ett på denna linie fullständigt läroverk, enär de derigenom

kunde undgå ett ombyte, som, om de inträdde i Vesterås läroverk, måste

ske två år före afslutningen eller tidigare. Och de lärjungar från de närliggande

läroverken i Arboga, Sala, Köping och Enköping, hvilka önskade

fortsätta sina studier på reallinien till mogenhetsexamen, öfverginge helt

naturligt icke från dessa läroverk till läroverket i Vesterås.

Meddelades åter fullständig undervisning på den reala linien vid sistnämnda

läroverk, skulle utan tvifvel en afsevärd ändring af proportionen

mellan de båda liniernas lärjungeantal derstädes inträda. Reallinien skulle

vinna ökadt antal lärjungar derigenom, att dels flere lärjungar från läroverksstaden

skulle, om valet vore dem fritt, anlita den reala linien, dels

lärjungar, som önskade genomgå fullständig kurs på denna linie, skulle

från så väl grannstädernas lägre läroverk som från landsbygden i större

antal än nu söka inträde vid läroverket.

I fråga slutligen om de förändringar vid läroverket, som skulle blifva

nödiga för genomförande af fullständig undervisning på reallinien, förbisåge

kollegiet icke, att behof skulle uppstå af ökadt utrymme för under
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

visningen, men ansåge sig icke för närvarande böra yttra sig angående

sättet för detta behofs afhjelpande. Beträffande behofvet af ökade lärarekrafter

ville kollegiet åter anföra följande.

Före realliniens indragning i sjunde klassen hade lärarestaten vid Vesterås

läroverk utgjorts af, utom rektor, sju lektorer och tio adjunkter. Sedan

dess hade en lektorstjenst indragits och lärarekrafterna utgjordes sålunda

numera af rektor, sex lektorer och tio adjunkter. För de båda årsafdelningarna

i sjunde klassens reallinie skulle egentligen tillkomma femtioåtta

läraretimmar i Jäsämnena för hvarje vecka. Men då, under antagande, att

de båda liniera as lärjungar i sjunde klassens båda årsafdelningar icke

komme att utgöra ett allt för stort antal, gemensam undervisning för de

båda linierna och för realliniens båda årsafdelningar kunde i åtskilliga

ämnen anordnas, kunde behofvet af ökade läraretimmar betydligt reduceras.

I betraktande häraf och då läroverkets lärare för närvarande icke hade

tjenstgöring till det timantal, som i läroverk sstadgan angifvits såsom det

högsta, skulle man kunna antaga, att för meddelande af fullständig undervisning

på reallinien endast en lärare på lektorsstadiet behöfde, utom de nuvarande

sex, vid läroverket anställas. Härigenom skulle lärarestaten blifva

densamma som före realliniens i sjunde klassen indragning. Men då genom

realliniens fullständigande icke blott en ändrad proportion mellan de båda

liniernas lärjungeantal vore att förvänta, utan äfven en ökning af lärjungeantalet

i det hela utan tvifvel komme att inträda, emedan särskildt lärjungeantalet

i sjette klassen på reallinien kunde väntas komma att afsevärdt

ökas och i följd deraf sammanslagning af undervisningstimmar i denna

klass icke längre kunde ske i samma utsträckning som hittills, och då härtill

komme, att sammanslagning i vidsträcktare mån af olika klasser och linier

vid undervisningen alltid medförde beaktansvärda olägenheter, ville kollegiet,

med afseende fäst på ett utan tvifvel i en snar framtid inträdande behof,

såsom sin åsigt yttra, att läroverkets lärarekrafter behöfde tillökas med

en lärare på lektorsstadiet och en på adjunktsstadiet.

Lärarekollegiets nu anförda yttrande hade öfverlemnats till domkapitlet

i Vesterås, som vid sin framställning i ämnet för egen del framhållit, hurusom

de hos eforus gjorda framställningarna kommit från de mest vittnesgill»

håll och med full enstämmighet betygade både de olägenheter, som

vore en följd deraf, att vid Vesterås allmänna läroverk undervisning å den

reala linien icke meddelades utöfver sjette klassen, och de fördelar, som

skulle följa af berörda undervisnings utsträckning till sjunde klassen.

När den fullständiga realundervisningen vid Vesterås läroverk indragits,

hade såsom skäl härför anförts, att den begagnades af ett ringa antal

lärjungar. Så hade äfven varit förhållandet beträffande sjunde klassen,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

hvaremot, om man toge hänsyn till läroverket i dess helhet, det visade

sig, att under åren närmast före indragningen procenten af studerande på

reallinien på ett anmärkningsvärdt sätt ökats, så att, då under år 1871

lärjungarne på reallinien icke utgjort mera än 8,1 procent af hela lärjungeantalet

i klasserna 4— 7, de deremot under år 1877, då indragningen

skett, utgjort 41,4 procent. Häraf framginge, att det visat sig en stark

tendens till att välja den reala undervisningslinien. Såsom man kunnat

vänta, hade den omedelbara följden af indragningen blifvit den, att sagda

procent år för år sjunkit, så att den år 1882 ej utgjort mera än 12/2

procent.

Alldeles oemotsägligt vore, att indragningen vållat, att många föräldrar,

som önskat, att deras barn erhållit undervisning på reallinien, i

stället låtit inskrifva dem å den klassiska linien för att undvika en af de

två ganska stora olägenheterna, nemligen att antingen skicka barnen

tidigt från hemmet till aflägsen ort eller låta dem efter sjette klassens

genomgående ombyta läroverk. Man borde ej undra öfver, om föräldrar

bittert beklagat, att de sålunda tvingats att åt sina barn välja en undervisning,

som de ansett för deras anlag och framtid mindre lämplig. Och icke

mindre hade de föräldrar klagat, som underkastat sig de nämnda olägenheterna

och, ehuru boende i Vesterås stad eller närmast kringliggande

nejd, från hemmen måst sända sina barn till aflägset liggande läroverk.

Att ett utsträckande af realundervisningen till skolans högsta klass

skulle medföra en ökning af lärjungarnes antal på reallinien, kunde enligt

domkapitlets åsigt ej betviflas. Trots nuvarande ogynsamma förhållanden,

hade någon sådan ökning förmärkts, beroende dels derpå, att, på samma

gång som realundervisningen i vårt land qvalitativt förstärkts, uppskattningen

af denna undervisnings förmåner vuxit, och dels derpå, att

särskildt i Vesterås under de senare åren uppkommit en ganska betydande

industriel verksamhet, hvilken kornme att under den närmaste framtiden

ytterligare utvidgas genom redan bestämda eller planlagda stora industriella

företag.

I nu anförda omständigheter hade de till eforus ingifna framställningarna

sin grund; och då domkapitlet vore öfvertygadt om, att de gåfve

uttryck åt en allmän och stark opinion inom staden och länet, ansåge det

dem också vara värda all uppmärksamhet. Olägenheterna af indragningen

hade varit och vore stora; fördelarna af en utsträckning af realundervisningen

skulle blifva mycket afsevärda. Detta hade man redan strax

efter indragningen insett, hvarför också redan då Vesterås stad och kringliggande

ort hos Kongl. Maj:t petitionerat om att återfå realundervisning i

läroverkets högsta klass. Om petitionen då ej kunnat bifallas — förmodligen

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

emedan verkningarna af den nyss gjorda indragningen ännu icke hunnit

visa sig — så syntes man nu, då man haft en rätt bitter erfarenhet af

indragningens följder, kunna hoppas ett gynsammare svar på en framställning

i samma syfte.

Utom de olägenheter, lärarekollegiet påpekat, ville domkapitlet äfven

erinra om det missförhållandet, att, då prof på högre lärarebefattningar i

de reala ämnena enligt gällande lag skulle afläggas i Yesterås, vid läroverket

derstädes ej funnes lärjungar att vid profven använda.

Af allt hvad domkapitlet sålunda anfört framginge, att domkapitlet

ansåge sig skyldigt att påkalla Kongl. Maj:ts åtgärd för utsträckning af

realundervisningen vid allmänna läroverket i Vesterås. Så mycket hellre

hoppades domkapitlet på framgång åt denna sin framställning, som för

det åsyftade målets uppnående icke, så vidt man räknade med nuvarande

förhållanden, mera erfordrades än anslag till en ny lektorsbefattning

eller, rättare sagdt, återfående af den lektorsbefattning, som för

få år sedan indragits. Domkapitlet hade en viss förhoppning derom, att

Riksdagen skulle finnas villig att bevilja det obetydliga anslag, som erfordrades,

då 1897 års Riksdags båda kamrar utan meningsskiljaktighet

godkänt ett af statsutskottet afgifvet yttrande, enligt hvilket utskottet

ansett det kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke en fullständig undervisning

å reallinien borde införas vid åtskilliga af de högre allmänna läroverk,

som deraf vore i saknad. Och 1890 års Riksdag hade oförtydbart

uttalat, att Vesterås bestämdt vore ett af dessa läroverk. Det särskilda

utskott, som då hade att afgifva förberedande utlåtanden öfver en omfattande

kongl. proposition om förändringar vid de allmänna läroverken,

hade nemligen, oaktadt något sådant icke föreslagits vare sig i den kongl.

propositionen eller i någon motion, enhälligt hemstält, att realundervisning

måtte vid läroverket i Vesterås meddelas äfven i sjunde klassen; och denna

utskottets hemställan hade bifallits af Första Kammaren och med ringa röstöfvervigt

afslagits af Andra Kammaren, der likväl under diskussionen medgifvits,

att utskottets förslag vore i sak rigtigt, ehuru det icke borde bifallas,

då det hvarken stödde sig på kongl. proposition eller någon enskild

motion.

Med minne af hvad sålunda i ärendet förekommit vid Riksdagen och

med betonande af de olägenheter, som den nuvarande ordningen medförde,

äfvensom af de förmåner för staden Vesterås och för Vestmanlands län,

som en utsträckning af realundervisningen vid Vesterås allmänna läroverk

skulle medföra, anhölle alltså domkapitlet, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

den åtgärd, som för sådant ändamål vore erforderlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

106

Då hvad läroverkskollegiet och domkapitlet i saken ahdragit, syntes

departementschefen ådagalägga behofvet och gagnet af den föreslagna utsträckningen

af undervisningen å reala linien vid läroverket i Vesterås, har

han hemstält om aflåtande af omförmälda proposition.

Till stöd för de i ofvannämnda motioner väckta yrkanden hafva

motionärerna hufvudsakligen åberopat samma skäl, som ofvan anförts angående

läroverket i Vesterås, och dessutom framhållit de ifrågavarande

städernas aflägsna läge från annan stad, der undervisning å reallinien

meddelades jemväl i sjunde klassen.

Utskottet, som beträffande motionärernas anföranden i öfrigt tillåter

sig hänvisa till sjelfva motionerna, vill här endast meddela hvad herr

Husberg i sin motion yttrat angående de erforderliga medlens anvisande

å extra stat.

Motionären ansåge det icke vara behöfligt, att de medel, som för

ändamålet erfordrades till lärarekrafternas förstärkning, för närvarande anvisades

på ordinarie stat. Med hänseende till de mera omfattande organisationsfrågor,

som stode på dagordningen angående våra allmänna läroverk,

syntes det vara lämpligast, att den nu förevarande frågan tills vidare ordnades

mera provisoriskt och att derför behöfliga medel toges från anslag

å extra stat. Motionären förestälde sig, att ett årligt belopp af 2,000

kronor, motsvarande kostnacfen för en extra lektors anställande, vore för

ändamålet tillräckligt, och syntes detta belopp lämpligen böra anvisas under

form af förhöjning utaf det af Ivongl. Maj:t i statsverkspropositionen å

extra stat äskade anslag af 100,000 kronor till arfvoden åt extra lärare.

För den händelse nämnda belopp af 2,000 kronor skulle vara väl knappt

tilltaget, borde sagda anslag i öfrigt lemna tillgång till hvad derutöfver

kunde behöfvas.

Nästlidna års Riksdag har lemnat utan anmärkning statsutskottets

yttrande, att det kunde med fog ifrågasättas, huruvida icke fullständig

undervisning å reallinien borde införas vid åtskilliga af de högre allmänna

läroverken. Eldigt berörda yttrande, som föranledts af i ämnet väckt motion

rörande Kristianstads allmänna läroverk, hade utskottet funnit beaktansvärda

skäl anförda för genomförande af en sådan anordning vid sistnämnda läroverk,

men förestält sig, att äfven beträffande andra läroverk behof af

utvidning i omförmälda hänseende förefunnes, och hade derför ansett dessa

frågor böra i ett sammanhang pröfvas. Nu föreligga framställningar i

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. H

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

detta syfte rörande, med ett undantag, alla de högre allmänna läroverk,

der reaiundervisning meddelas endast till och med sjette klassen. Hvad

till statsrådsprotokollet blifvit anfördt om Vesterås läroverk, hvilket till

väsentliga delar äfven kan tillämpas på öfriga ifrågavarande läroverk,

synes utskottet ådagalägga lämpligheten af att tillmötesgå de önskningar,

som i fråga om undervisningen vid dessa läroverk gjort sig gällande. Att

dervid full likställighet mellan läroverken bör blifva rådande med afseende å

sättet för genomförande af den föreslagna förändringen, synes utskottet

vara uppenbart, och vill utskottet, som i fråga härom delar ofvan anförda,

af herr Husberg i hans motion uttalade åsigter, till en jemförelse läroverken

emellan meddela följande utdrag af en i statsrådsprotokollet intagen

tabell öfver antalet lärjungar i medeltal vid höstterminernas början

åren 1892—1896:

Läroverk.

4

5

G: 1

G: 2

7: 1

7

2

K.

L.

B.

L.

K.

L.

R.

L.

B.

b.

R.

L.

Vesterås .....

15

21

11

24

5

23

3

20

_

15

_

14

Kristianstad.

18

30

10

24

4

22

1

19

—

13

—

12

Östersund ..

14

14

11

12

6

11

3

10

—

8

—

9

] Luleå ............

9

8

6

10

3

12

1

10

—

9

—

7

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af Kong!. Maj-.ts förevarande

framställning samt herrar Bruzelius’, Kardelis

och Husbergs ifrågavarande motioner, må för beredande

af tillfälle till utsträckning af undervisningen å reallinien

vid högre allmänna läroverken i Vesterås, Kristianstad,

Östersund och Luleå till och med läroverkens sjunde

klass på extra stat för år 1899 bevilja, såsom förhöjning

i anslaget till »arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare

vid de allmänna läroverken», ett belopp af

8,000 kronor.

Vid bifall härtill samt till hvad i punkt 14:o mom. b) föreslagits,

kommer berörda anslag att i riksstaten uppföras med ett belopp af 123,000

kronor.

Ang. ifrågasatt

anslag till ett 16:o) Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att — under förutsättning

att Göteborgs stad tillhandahölle erforderliga och lämpliga lokaler samt

Göteborg, bostad eller hushyresersättning åt rektor — för upprättande af ett nytt fem[16.

]

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nfo 9.

107

klassigt allmänt läroverk, med i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1898 angifven lönestat, i Göteborg, i östra delen af staden,

höja ordinarie reservationsanslaget till allmänna läroverken med 18,300

kronor.

Af nämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att rektorerna vid de allmänna

läroverken i Göteborg i en till eforusembetet derstädes den 23 november

1896 aflåten skrifvelse anhållit om vidtagande af de åtgärder, som kunde

pröfvas erforderliga för att ett nytt femklassigt allmänt läroverk, snarast

möjligt, måtte blifva i Göteborg upprättadt och helst förlagdt till stadens

östliga del. Till stöd för denna framställning hade rektorerna anfört

följande.

Under de senast förflutna 20 åren hade antalet lärjungar vid de allmänna

läroverken i Göteborg ökats från 789 till 1,397 eller med ej mindre

än 608. Stegringen hade varit starkast under den första femårsperioden,

1876 —1881, då den uppgått till 296, men hade under hvar och en af

de tre derpå följande femårsperioderna utgjort i medeltal 100 lärjungar.

Då all anledning funnes att antaga, att Göteborgs samhälle fortfarande

komme att gå stadigt framåt och dess folkmängd att oafbrutet tillväxa,

skulle den naturliga följden deraf blifva, att äfven antalet lärjungar, som

besökte de allmänna läroverken, skulle komma att under den närmaste

framtiden ökas med minst 100 för hvarje femårsperiod.

För ett sålunda ökadt antal lärjungar kunde emellertid plats icke

lämpligen beredas i de nu befintliga allmänna läroverken derstädes. I

de båda högre läroverken vore alla till lärosalar afsedda rum redan för

detta ändamål tagna i anspråk, och de lägre klasserna derstädes vore så

fullsatta, att någon möjlighet att i dessa mottaga ett väsentligt större

antal lärjungar icke funnes. Af denna anledning hade också tillträde till

nämnda klasser upprepade gånger blifvit vägradt flere lärjungar, ehuru

dessa ådagalagt godkända kunskaper för intagning. Dessutom blefve det

antagligen inom en icke aflägsen framtid nödvändigt att anordna flere

parallelafdelningar inom klasserna 6: i och 6: 2 vid dessa läroverk eller

åtminstone vid realläroverket, hvilket dock endast kunde ske genom att

indraga motsvarande antal parallelafdelningar inom klasserna 1—5, på

sätt redan egt rum under de två senast förflutna läsåren med en parallelafdelning

under hvartdera året.

Hvad åter beträffade det femklassiga läroverket i Göteborg, hvilket

under höstterminen 1896 räknadt 336 lärjungar och som nyligen inflyttat

i sin nya, för 500 lärjungar beräknade läroverksbyggnad, vore visserligen

derstädes ännu icke alla lärosalar upptagna, utan kunde der såväl nya

parallelafdelningar tilläggas som ock ett betydligt ökadt antal lärjungar

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mottagas, men då detta läroverk vore förlagdt till den vestligaste delen

af Göteborg, hvilken stad hade en synnerligt stor utsträckning i vester

och öster, kunde detsamma ej gerna besökas af andra lärjungar än dem,

som hade sin bostad inom Karl Johans- eller Masthuggsförsamlingen,

åtminstone så länge lärjungarne befunne sig i den ålder, att de tillhörde

någon af skolans tre lägsta klasser.

Af det sagda framginge, att utrymmet inom de fem lägre klasserna

i de centrala stadsdelarne redan nu vore ganska knappt och att den östra

delen af staden isynnerhet vore illa lottad i detta hänseende, då denna

stadsdel i följd af dess stora afstånd från det femklassiga läroverket uteslutande

vore hänvisad till det strängt anlitade utrymmet inom de lägre

klasserna vid de båda högre, centralt belägna läroverken. Med det årligen

tillväxande lärjungeantalet komme tydligen denna olägenhet att för framtiden

alltmer ökas. Visserligen funnes inom de centralare delarne af

staden privatskolor, hvilka vore i tillfälle att meddela samma undervisning,

som erbjödes i de lägre klasserna af statens allmänna läroverk, men

utvägen att der få sina söner undervisade omöjliggjordes för ganska många

hem af ekonomiska hänsyn.

Då staden redan egde två högre läroverk, det ena fullständigt på

den klassiska och det andra på den reala linien och belägna ungefär i

stadens midt, vore något nytt högre läroverk ej på lång tid af behofvet

påkalladt, förutsatt att dessa läroverk befriades från nödvändigheten att

hafva en stor del af sina lärosalar upptagna af parallelafdelningar inom

de fem lägre klasserna. Deremot syntes inrättandet af ett nytt Lägre läroverk

vara egnadt att undanrödja de svårigheter, som nyss framhållits,

särdeles om detta nya läroverk förlädes till den östra delen af staden.

Med anledning af rektorernas berörda framställning hade eforus, med

vitsordande af det af rektorerna framhållna behofvet af ett nytt femklassigt

allmänt läroverk i Göteborg, hos domkapitlet derstädes hemstält, att domkapitlet

måtte vidtaga den åtgärd, som på detsamma ankomme för sakens

befrämjande, hvarefter domkapitlet öfverlemnat handlingarna i ärendet till

stadens magistrat, dervid domkapitlet påpekat dels det allmänt kända behofvet

af en dylik läroanstalt, förlagd till stadens östliga del, och dels

önskvärdheten af att erforderliga åtgärder skyndsamt vidtoges, på det att

allmänhetens berättigade anspråk på detta behofs tillfredsställande måtte

så snart som möjligt tillgodoses.

Sedan magistraten öfverlemnat handlingarna till stadsfullmägtige i Göteborg,

hade dessa för utredning och yttrande i ärendet tillsatt en beredning,

som uti afgifvet betänkande förklarat sig på de af rektorerna anförda

skäl anse inrättandet af ett nytt allmänt läroverk med 5 å 6 klasser i

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

den östliga delen af Göteborg vara i hög grad af beliofvet påkalladt, hvarjemte

beredningen för fullständigande af de af rektorerna lemnade uppgifter

skaffat upplysningar om lärjungarnes vid dervarande allmänna läroverk

fördelning med hänsyn till lärjungeområde samt deras boningsplatser

inom staden, af hvilka upplysningar inhemtades, att af 1,387 lärjungar

icke mindre än 1,128 hade hemortsrätt i staden, under det att ytterligare

156 visserligen hade sina egentliga hem utom staden, men dock tillhörde

berörda läroverks lärjungeområde. Af återstående antalet, eller 103, tillhörde

46 lärjungar 6:e och 7:e klasserna, på hvilka klassers lärjungar bestämmelsen

om lärjungeområde icke vore tillämplig, och endast 57 vore

sådana lärjungar, hvilka icke i egentlig mening tillhörde stadens lärjungeområde.

Beträffande boningsorterna inom staden hade ett antal af omkring

240, af hvilka närmare 200 tillhörande de fem lägre klasserna, sin bostad

inom östra delen af staden med angränsande landsbygd.

Med åberopande af de utaf rektorerna och beredningen sålunda anförda

skäl och upplysningar hade slutligen stadsfullmägtige uti en af

Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län med skrifvelse

den 10 april 1897 till Kongl. Maj:t insänd ansökning anhållit om upprättande

af ett nytt, i Göteborgs stads östliga del förlagdt läroverk med

fem, eventuelt sex klasser, hvarjemte stadsfullmägtige förklarat, att, derest

berörda ansökning af Kongl. Maj:t bifölles, staden vore villig ej blott att

inom derför erforderlig tid anskaffa ändamålsenliga och lämpligt belägna

lokaler för det nya läroverket och att, i den man lärjungarnes afgifter till

läroverkets byggnadsfond dertill ej försloge, bekosta sagda lokalers underhåll,

utan äfven att förse det nya läroverkets rektor med bostad eller

hushyresersättning.

För egen del har departementschefen anfört:

Af hvad vederbörande myndigheter i saken upplyst och intygat,

syntes behofvet af ett nytt femklassigt allmänt läroverk i östra delen af

Göteborgs stad vara styrkt; huruvida en praktisk afslutningsklass, såsom

stadsfullmägtige antydt, framdeles kunde anses böra dermed förenas, funne

departementschefen deremot ej nu kunna afgöras.

För närvarande undervisades vid de allmänna läroverken i Göteborg:

»

»

»

1 :a kl. på 6 afd., deraf 2 v. h. reallärov., 1 v. h. latinlärov.,

2:a » » 7 » »2 » » 2 » »

3:e » » 8 » »3 » » 2 » »

4:e » » 8 » » 4

5:e » s> 7 » » 3

2

2

»

3 v. femkl. läro v.

3 » »

3 » 1 »

2 » »

2 » »

»

»

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

Och då 35 lärjungar vore det högsta antal, som i hvarje afdelning finge

mottagas, följde häraf, att för lärjungar med hemvist i den centrala och östra

delen af staden funnes plats blott för 105 i l:a klassen, för 140 i 2:a, för

175 i 3:e, för 210 i 4:e samt för 175 i 5:e klassen. Inom kort torde det

emellertid blifva nödvändigt att indraga en afdelning i 3:e och 4:e klasserna

vid högre realläroverket samt möjligen äfven en afdelning i 5:e klassen

vid högre latinläroverket för att få plats för nya erforderliga parallelafdelningar

i 6:e och 7:e klasserna vid dessa läroverk. För att upptaga

de sålunda från nämnda läroverk uteslutna lärjungarne äfvensom den årliga

tillväxten i lärjungeantalet vore utan tvifvel ett nytt femklassigt läroverk

erforderligt. Departementschefen ansåge sig derför böra tillstyrka upprättandet

af ett sådant med den lönestat, som i det föregående föreslagits

för öfriga femklassiga läroverk, nemligen:

åt en rektor .......................................................................................... kr. 4,000

» fem kolleger å kr. 2,500 ..

» en musiklärare...................

» en gymnastiklärare .........

» en teckningslärare..............

» en skolläkare .....................

» 12,500

500

600

600

100

summa kronor 18,300.

Ofvan lemnade utredning synes väl gifva vid handen, att svårigheter

föreligga att i staden Göteborgs läroverk bereda plats för alla de lärjungar,

särskildt från stadens östliga och centrala delar, som söka inträde i läroverkens

lägre klasser. De uppgifter, som återfinnas i tabeller, fogade vid

punkten 14:o i statsrådsprotokollet, utvisa ock, att under höstterminen

1897 de båda högre läroverken i staden icke haft utrymme för flera lärjungar

i de två lägsta klasserna än dem, som redan funnits der intagna,

och förhållandet har samma termin varit ungefär enahanda vid det femklassiga

läroverket; men hvad deremot angår de högre klasserna i detta

läroverk, som är afsedt för 500 lärjungar och nämnda termin räknat endast

377, inhemtas af samma tabeller, att å latinlinien i fjerde och femte klasserna

samma termin undervisats endast respektive 4 och 9 lärjungar. Om

denna latinlinie indroges, skulle, enligt hvad utskottet har anledning antaga,

vinnas ytterligare någon lärosal och möjlighet beredas att, med den

vederbörande eforalstyrelse tillkommande befogenhet, till detta i stadens

vestra del belägna läroverk till intagning hänvisa lärjungar, som, boende

i stadens centrum, sökt erhålla undervisning i någotdera af de derstädes

befintliga två högre läroverken. Det ökade utrymme i sistnämnda två

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

111

läroverk, som härigenom uppstode, komme sålunda lärjungar från stadens

Ostligare delar till godo. En dylik åtgärd i förening med den minskning

eller begränsade ökning af lärjungeantalet i statens skolor, som kan väntas

blifva en följd, om Riksdagen i enlighet med Kongl. Maj:ts under nästföljande

punkt omförmälda förslag genom statsunderstöd till enskilda läroverk

befrämjar inrättandet af nya sådana, synes utskottet åtminstone för någon

tid undanskjuta behofvet af att i Göteborg upprätta ett nytt femklassigt

allmänt läroverk.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna Riksdagens bifall.

Vid bifall till hvad i punkterna 14:o, 15:o och 16:o af utskottet föreslagits

kommer reservationsanslaget till de allmänna läroverken att höjas

med 13,500 kronor från 2,910,380 kronor till 2,923,880 kronor.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med återkallande af Ay. anslag

medgifvandet om användning af reservationerna å anslagen till allmänna “”Sa

läroverken till understöd åt enskilda läroverk, under riksstatens åttonde läroverk.

liufvudtitel uppföra ett förslagsanslag af högst 40,000 kronor till under- [17.]

stöd åt enskilda läroverk, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t

kunde finna lämpligt föreskrifva, utgå med högst 1 2,000 kronor åt sådana

läroverk, som förbereda till mogenhetspröfning, och högst 4,000 kronor

åt sådana, som motsvara femklassiga allmänna läroverk med tillägg af en

särskild afslutningskurs.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat,

hurusom 1890 års Riksdag i anledning af en utaf Ivongl. Maj:t gjord

framställning samt på grund af enskild motion medgifvit, att, enligt de

närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, af

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken fmge användas

högst 20,000 kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk, som förbereda

till mogenhetsexamen.

Nämnda anslagsbelopp hade hittills alltsedan läsåret 1890—1891 varit

fördeladt mellan f. d. Beskowska skolan, som åtnjutit 6,000 kronor, den numera

så kallade Palmgrenska samskolan, hvilken åtnjutit 8,000 kronor, och

Fjellstedtska skolan, hvilken uppburit 6,000 kronor, allt för läsår. Vid

dessa understöd hade varit fästade särskilda vilkor, afseende inspektion

och i öfrigt erforderlig kontroll öfver läroanstalterna.

Sistnämnda af Kongl. Maj:t till Riksdagen gjorda framställning hade

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ursprungligen varit föranledd af ansökningar om understöd, Indika inkommit

från två af omförrnälda läroanstalter. Det vore emellertid ej blott

från de enskilda läroverkens målsmän, som krafven på understöd till

privata läroanstalter förnummits. Äfven bland andra upplysningens vänner

och främjare hade den mening uttalats, att staten borde kraftigt

stödja dessa Inro veide i deras för staten gagnrika verksamhet, och inom

Riksdagen, som redan visat sitt intresse för denna angelägenhet, hade på

senare tider uppträdt flere förespråkare för ett frikostigare understöd åt

dylika skolor. Vid 1897 ars riksdag hade i båda kamram c framkommit

motioner, hvari på anförda skäl föreslagits anvisande af ett extra anslag

till belopp af 100,000 kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts disposition till

understöd åt sådana för blött manlig ungdom eller för manlig och qvinlig

ungdom redan befintliga, väl vitsordade privata läroverk, som afsåge att

bereda till mogenhetsexamen och som i fråga om organisation och arbetssätt

varit och vore afsedda att tillämpa och pröfva nya former och metoder vid

undervisningen. I sitt utlåtande öfver dessa motioner hade statsutskottet

yttrat, bland annat, att utskottet, i likhet med hvad särskilda utskottet vid

1890 års riksdag anfört i anledning af då väckta förslag om statsunderstöd åt

enskilda läroverk, ansåge det önskvärdt, att enskilda skolor funnes, vid

hvilka nya anordningar med afseende på undervisningen pröfvades, samt

att det följaktligen borde ligga i statens intresse att, der så, behöfdes, understödja

de enskilda skolor, som gjort sig deraf förtjenta. Utskottet ville ej

heller förneka, att de medel, som för närvarande vore för sådant ändamål

tillgängliga, måhända vore väl knappa. Vid ifrågavarande understöds utdelande

måste dock afseende fästas såväl n betydelsen af de vid berörda

skolor införda nya anordningar som ock å den verksamhet i öfrigt skolorna

utöfvade. Då utskottet fördenskull ansåge angeläget, att, derest särskildt

anslag till understödjande af enskilda läroverk beviljades, vilkoren för åtnjutande

af understöd från anslaget närmare bestämdes, än hvad motionärerna

ifrågasatt, funne utskottet sig icke kunna förorda bifall till deras

förslag, utan hemstälde, att motionerna icke måtte af Riksdagen bifallas.

I öfverensstämmelse härmed hade ock Riksdagens beslut utfallit.

Med‘anslutning till det intresse för ett något rikligare statsunderstöd

åt enskilda läroverk, som, trots motionernas öde, visat sig förefinnas

inom Riksdagen, har departementschefen, enligt hvad af statsrådsprotokollet

vidare inhemtas, upptagit frågan om höjande af det nuvarande

anslagsbeloppet för sagda ändamål. Departementschefen funne en särskild

anledning dertill i den omständigheten, att under nästlidna år inkommit

ansökningar till Kongl. Maj:t dels om förhöjdt understöd åt två af de tre

enskilda läroanstalter, som redan ätnjöte anslag af berörda medel, dels

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

från två läroverk, gom hittills ej åtnjutit Understöd, mén nu påkallade

sådant. De sökande vore: styrelsen för f. d. Beskowska skolan, hvilken

begärde, att dess anslag måtte höjas till 15,000 krötor årligen, föreståndaren

för Palmgrenska samskolan, hvilken likaledes anhölle ätt komma

i åtnjutande af ett till 15,000 kronor höj dt statsunderstöd, styrelsen för

Upsala enskilda läroverk, hvilken yrkade att för denna skola, som för närvarande

vore femklassig, men inom kort skulle utvidgas till sexklassig,

erhålla ett statsanslag af 7,800 kronor, samt styrelsen för Stockholms

nya samskola, hvilken begärde det belopp, som, enligt beräkning af 15,000

kronor för ett fullständigt läroverk, kunde anses belöpa å det antal klasser,

som skolan räknade, då statsbidraget komme att utgå.

Till stöd för sina framställningar hade bemälda styrelser och föreståndare

i hufvudsak andragit följande.

Styrelsen för f. d. Beskowska skolan hade till en början framhållit,

att likasom de allmänna läroverkens utgiftsstat, i följd af undervisningsväsendets

ständigt fortgående Utveckling, måste höjas, vöre det äfven nödigt

att de enskilda skolomas utgifter, om ock i ringare mån, småningom

ökades, derest de ej genom bristande materiella hjelpmedel skulle se sina

bemödanden försvagade. Beträffande f. d. Beskowska skolan visade det

sig särskild! angeläget, att undervisningsmaterielen förbättrades och ökades,

synnerligen för undervisningen i naturalhistoria, fysik och kemi, men äfven

för undervisningen i de historiska ämnena, geografi och teckning. Dessutom

Vore det af stor vigt, att en del af lärarelönerna förbättrades.

Att krafven på dessa förbättringar ej kunnat vederbörligen tillgodoses,

berodde väsentligen derpå, att de oundgängligaste utgifterna småningom

Ökats. Så hade styrelsen Under de senaste åren nödgats för ätt tillmötesgå

allmänhetens fordran inrätta en fullständigare reallinie med fem i stället

för två klasser, och lärotimmarnas antal hade, på grund af förändrade bestämmelser

angående mogenhetsexamen, måst ökas. Genom höjning af

terminsafgifterna kunde man ej täcka de ökade kostnader, som nämnda

förändringar medförde, då den manliga ungdomen i littfvudstaden vid de

allmänna läroverken derstädes kunde för en jemförelsevis obetydlig kostnad

komma i åtnjutande af erforderlig undervisning.

Under åberopande af f. d. Beskowska skolans mer än trettioåriga

verksamhet, hvars beskaffenhet och resultat pröfvats dels genom inspektioner

af vederbörande, dels genom de i censor sinstruktionen anbefalda

meddelanden, af hvilka framgått, att 320 af skolans lärjungar'' hittills

undergått godkänd mogenhetsexamen, medan blott 23 blifvit underkände,

hade styrelsen vidare angifvit de för ifrågavarande skola egendomliga

anordningar, afseende, bland annat, att befordra ett sjelfständigt och del
Bih.

till Biksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vis frivilligt studiearbete, att öfva den muntliga framställningsförmågan

genom berättelser, referat, föredrag m. m. samt att åstadkomma större

jemvigt mellan den kroppsliga och den andliga utvecklingen.

Föreståndaren för Palmgrenska samskolan hade, under erinran att

denna skola i flera afseenden inslagit på nya, delvis obanade vägar, väsentligen

framhållit, hurusom skolan beträffande språkundervisningen numera

egde en med hänsyn till nya språkmetoden inöfvad och hängifven lärarecorps,

som med kraft fullföljde sitt mål: de tre lefvande språkens inlärande under

skoltiden, så att lärjungarne lärde att läsa, skrifva och tala dessa språk.

De dryga utgifter, som aflönandet af en för nämnda ändamål fullt

duglig lärarecorps kräfde, jemte öfriga nödvändiga kostnader, hade till följd

att skolan vore i stort behof af understöd. Föreståndaren ville i afseende

härå hänvisa till ett vid ansökningen fogadt sammandrag af skolans räkenskaper

för läsåret 1896—1897 äfvensom ett förslag till fördelning af

det nu sökta anslaget.

Styrelsen för Upsala enskilda läroverk hade påpekat, att det ej torde

blifva möjligt för staten att allt framgent gifva fri högre undervisning åt

ett obegränsadt antal ynglingar, om tillräckliga medel derjemte skulle kunna

anvisas dels för folkskolans växande kraf, dels för högre undervisning åt

den qvinliga ungdomen. Staten borde derför taga de enskilda läroverken

till hjelp och understödja dem, såsom ock i andra länder, särskildt Finland,

gjordes. Bland de vilkor, som kunde ifrågasättas till vinnande af trygghet för

att statsunderstödet komme blott sådana anstalter till del, som uppbures af

verkligt pedagogiskt intresse och ej vore affärsspekulationer, hade styrelsen

föreslagit: att skolans räkenskaper skulle af offentlig myndighet granskas;

att skolan för att kunna erhålla statsunderstöd skulle meddela undervisning

åtminstone till det kunskapsmått, som i statslä ro verkens fem lägre

klasser inheintas, och ega ett ej allt för obetydligt lärjungeantal, hvarvid

dock vore att märka, att det fordrade minimiantalet ej finge sättas allt

för högt, då derigenom sådana försök skulle omöjliggöras, som för tillfället

ej gynnades af den allmänna opinionen; samt att en viss procent af lärjungarne

skulle få undervisning mot betydligt nedsatt afgift eller utan afgift.

Deremot kunde det icke anses lämpligt, att statsanslaget gjordes beroende

af motsvarande anslag från lokala myndigheter eller enskilda, åtminstone

för så vidt man fäste sig vid de enskilda skolornas betydelse som

försöksläroverk, enär de såsom sådana verkade icke för fyllande af lokala

behof, utan i statens intresse. Enligt en ungefärlig beräkning skulle det

erforderliga tillskottet af statsverket för ett fullständigt läroverk i Upsala

uppgå till 14,400 kronor och för ett läroverk med 6 klasser, motsvarande

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

de 6 första årsafdelningarna vid ett allmänt läroverk, till 7,800 kronor,

hvilket belopp derför af styrelsen begärts.

Af handlingar, som bifogats styrelsens ansökning, inhemtades, bland

annat: att Upsala enskilda läroverk hade till ändamål att meddela undervisning

i alla de ämnen, som tillhörde de allmänna läroverkens såväl latinsom

reallinie från den första läroåldern till afläggandet af mogenhetsexamen,

hufvudsakligen i den rigtning, att lärjungarne gjordes på bästa

sätt beredda för lifvets praktiska värf, och med Barnundervisning för gossar

och flickor i de tidigare årsklasserna; att läroverket skulle komma att hafva:

en effektiv afslutning i klass VI: 1, med afrundade kurser samt skriftliga

och muntliga slutpröfningar för lärjungar, som utan att ämna aflägga

mogenhetsexamen önskade förvärfva en grundligare och mer omfattande

allmänbildning, än folkskolan kunde gifva; att latinstudiets början skulle

vid läroverket uppskjutas till klass VI, utan att derför anspråken på klassisk

bildning sänktes; att för språkundervisningen nya metoder, som lade

det lefvande talspråket till grund för undervisningen, tillämpades; att deltagande

i slöjd och undervisning i huslig ekonomi gjordes obligatoriskt,

medan alla läsämnen, utom religionslära, vore valfria; samt att läroverket

börjat sin verksamhet höstterminen 1892 med småskola och en klass motsvarande

de allmänna läroverkens första klass och derefter småningom

vuxit, så att det under innevarande läsår bestode af småskola och fem

klasser, motsvarande klasserna I—V vid statsläroverken.

Hvad slutligen anginge Stockholms nya samskola, hade dess styrelse

meddelat, att skolan, som börjat sin verksamhet år 1893, innevarande

läsår omfattade tre förberedande och sex till den egentliga skolan hörande

klasser. Skolans organisation vore inrättad efter dess mål, att i första

rummet vara ett högre läroverk för allmän medborgerlig bildning. De

ledande grundsatserna för skolans verksamhet vore, förutom samundervisning,

inskränkning af lästiden till förmån för praktiskt arbete och kroppsöfningar,

stor frihet vid val af läroämnen, stegring af lärjungarnes sjelfverksamhet,

utbildande af barnens individuella anlag samt bildningsmaterialets

sammanslutning till en helhet.

Medan Stockholms nya samskola ville i den »egentliga skolan» meddela

allmän medborgerlig bildning, skulle tillika i en »öfverskola» förberedelse

gifvas till afläggande af mogenhetsexamen samt till studier i särskilda

ämnen.

öfver omförmälda fyra ansökningar hade infordrade utlåtanden afgifvits

af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk och domkapitlet

i Upsala.

Beträffande önskvärdheten och betydelsen af att staten understödde

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

enskilda läroverk hänvisade departementschefen till hvad vederbörande

departementschef vid framställande af de förslag i ämnet, som sedermera

af Kongl. Maj:t förelagts 1889 och 1890 årens Riksdagar, uttalat. Han

vore nemligen, likasom sistbemälde departementschef, af den åsigt, att ett

dylikt understöd både ur pedagogisk och ekonomisk synpunkt kunde vara

fördelaktigt för staten.

Hvad nu närmast syntes böra tillses, vore att de för närvarande

utgående understöden, hvilka af 1897 års statsutskott betecknats såsom

måhända val knappa, måtte kunna i någon mån höjas. Denna förmån

skulle naturligtvis i första hand afse de läroverk, som nu kunde komma

i åtnjutande af dessa understöd, nemligen fullständiga, dimissionsberättigade

läroverk. Detta syntes departementschefen så mycket mera befogadt, som

dessa läroverk ej allenast lemnade en så omfattande undervisning, att man

kunde någorlunda säkert bedöma dennas värde, utan äfven hade till uppgift

att föra fram undervisningen till ett område af skolan, der lärjungeantalet

och i sammanhang dermed de inflytande afgiftema i regeln undergått en

väsentlig förminskning i jemförelse med förhållandena i de lägre klasserna

af samma läroverk, under det att omkostnaderna för de erforderliga lärarekrafterna

och undervisningsmaterielen blefve betydligt ökade.

Utan tvifvel skulle det dock vara synnerligen önskvärdt, att några

medel stode till förfogande för understöd åt ett och annat icke fullständigt

enskildt läroverk, som på samma gång det meddelade en undervisning,

fullt jemförlig med den, som meddelades i det allmänna läroverkets

fem nedre klasser, derjemte omfattade en väl afpassad afslutningskurs,

från hvilken lärjungar kunde med fördel omedelbart utgå i det praktiska

lifvet,

Beträffande understödens belopp ansåge departementschefen dessa för

närvarande lämpligen böra bestämmas till högst 12,000 kronor för ett

fullständigt, dimissionsberättigadt läroverk och högst 4,000 kronor för ett

ej fullständigt af förut nämnd beskaffenhet och omfattning.

De i det föregående ifrågasatta vilkoren för åtnjutande af berörda

understöd syntes departementschefen vara af mindre betydelse för det

dermed afsedda ändamålets vinnande, hvarför det vore lämpligare att,

såsom hittills skett, öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de vilkor för

meddeladt understöd, som i särskilda fall kunde befinnas erforderliga,

Då reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken under de

senare åren så nedgått, att de icke vidare kunde beräknas lemna erforderlig

tillgång ens för understöd till enskilda läroverk af hittills utgående

belopp, än mindre till någon ökning af dessa understöd, ansåge departementschefen

nödvändigt att af Riksdagen äska ett särskildt anslag för

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

ifrågavarande ändamål. Detta borde lämpligast utgå under formen af ett

förslagsanslag, som under förhandenvarande förhållanden syntes kunna

begränsas till ett belopp af högst 40,000 kronor.

Som ofvanberörda af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk

och domkapitlet i Upsala infordrade utlåtanden, af hvilka vid tiden

för den kongl. propositionens afgifvande bemälda direktions utlåtande

rörande Stockholms nya samskola ännu icke inkommit till Kongl Maj t,

icke finnas till sitt innehåll återgifna i statsrådsprotokollet, har utskottet

ansett sig böra meddela, att nämnda domkapitel i sitt den 29 november

1897 afgifna utlåtande öfver styrelsens för Upsala enskilda läroverk framställning

förklarat, att i hvad densamma afsåge proposition till Riksdagen

om statsunderstöd för privata högre läroanstalter i riket, skulle, enligt

domkapitlets mening, ett uttalande från domkapitlets sida härutinnan icke

inverka på det beslut, Kongl. Maj:t i denna del af frågan kunde komma

att fatta, samt att, då domkapitlet således angående beviljandet af anslag

till privata högre läroanstalter i allmänhet, hvilket styrelsen för Upsala

enskilda läroverk förutsatt för sin begäran om statsunderstöd för sistnämnda

läroverk, ansåge sig sakna skäl till afgifvande af något yttrande,

funne domkapitlet sig hvarken kunna till- eller afstyrka, att detta läroverk,

hvars lärarekrafter för närvarande visserligen vore goda, men som likväl

blott under en jemförelsevis kortare tid der varit i verksamhet och hvars

frukter följaktligen ännu vore för domkapitlet ganska litet kända, finge

för år 1899 komma i åtnjutande af ett statsanslag å 7,800 kronor. Direktionen

öfver Stockholms stads undervisningsverk har i sina den 1 7 november

1897 afgifna utlåtanden öfver ofvan omförmälda framställningar om understöd

åt f. d. Beskowska skolan och Palmgrenska samskolan anfört, att direktionen,

som den 11 november 1 896 afgifvit utlåtande öfver framställningar i samma

syfte, nu liksom då hyste betänklighet att tillstyrka höjandet af de anslag,

dessa skolor för närvarande åtnjöte. I yttrande den 1 2 januari innevarande

år öfver förberörda framställning af styrelsen för Stockholms nya samskola

har direktionen under hänvisning till sina nyssnämnda utlåtanden förklarat,

att direktionen ansåge sig så mycket mindre böra tillstyrka bifall till denna

framställning, som densamma afsåge en ännu icke färdigbildad läroanstalt.

Utskottet som icke funnit anledning frångå de åsigter, hvilka år 1 897

i anledning af väckta motioner om anslag till understöd åt privata läroverk

af utskottet uttalats och af Riksdagen gillats, anser alltså önskvärdt,

att enskilda skolor finnas, vid hvilka nya anordningar med afseende å

undervisningen pröfvas; och bör det följaktligen ligga i statens intresse

att, der så behöfves, understödja de enskilda skolor, som gjort sig

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deraf förtjenta. Detta förutsätter, enligt utskottets mening, en pröfning

dels af ett läroverks behof af understöd och dels afarten af dess verksamhet

i och för bedömande af frågan om det gjort sig förtjent af understöd.

En sådan pröfning, som lärer behöfva förenas med granskning af läroverkets

räkenskaper, torde lämpligen kunna uppdragas i fråga om skolor

förlagda i Stockholm åt direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk

och eljest åt vederbörande eforalstyrelse. Statsutskottet vid 1897

års riksdag har i detta ämne yttrat: »Ej heller vill utskottet förneka att

de medel, som för närvarande äro för sådant ändamål tillgängliga,

måhända äro väl knappa». Denna uppfattning vidhåller utskottet fortfarande

och anser följaktligen att, då reservationerna å anslagen till

allmänna läroverken, enligt hvad departementschefen meddelat, icke vidare

lemna tillgång för understöd åt enskilda läroverk ens af hittills

utgående belopp, ett särskildt anslag bör för ändamålet anvisas till något

högre summa än hvad förut fått af berörda reservationer dertill utgå,

men utskottet har icke dermed velat uttala, att de för närvarande till vissa

läroverk utgående understöden äro för knappa, hvilken slutsats icke lärer

kunna dragas af ofvanberörda uttalande af nästlidna års statsutskott, ej

heller att nu föreliggande ansökningar om understöd till skolor, som

förut varit i saknad deraf, böra bifallas; och får utskottet till stöd härför

åberopa hvad vederbörande myndigheter i sina utlåtanden öfver ifrågavarande

ansökningar anfört. Dock har utskottet tänkt sig, att fall kunna

förefinnas, då ett understöd till högre belopp än de för närvarande högsta,

om ock icke i den af Kongl. Maj:t föreslagna utsträckning, må vara af

behofvet påkallaclt, och har derför ansett sig böra tillstyrka en gräns af

högst 9,000 kronor åt sådana läroverk, som förbereda till mogenhetspröfning,

och högst 3,000 kronor åt sådana, som motsvara femklassiga allmänna

läroverk med tillägg af en särskild afslutningskurs. Med dessa

siffror till utgångspunkt har utskottet beräknat det erforderliga förslagsanslaget

till högst 35,000 kronor. Departementschefen hade, enligt hvad

till statsrådsprotokollet anförts, ansett vissa ifrågasätta, vilkor för åtnjutande af

understöd vara af mindre betydelse för det dermed afsedda ändamålets vinnande,

hvarför det finge anses lämpligare att, såsom hittills skett, öfverlåta åt

Kongl. Maj:t att fastställa de vilkor för meddeladt understöd, som i särskilda

fall kunde finnas erforderliga. Utskottet har äfven förutsatt, att

Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall kommer att meddela de närmare bestämmelser,

som kunna finnas erforderliga, men förmenar dock, att beviljande

af understöd städse bör vara beroende af särskild af Kongl. Maj:t företagen

pröfning åt lämpligheten i de nya undervisningsformer och metoder, som

äro afsedda att tillämpas vid läroverket i fråga. Så väl härom som rörande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

ofvannämnda af utskottet förordade pröfning, huruvida understöd må

skäligen anvisas, torde Riksdagen vid anslagets beviljande böra meddela

särskild bestämmelse.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen, med återkallande af medgifvandet

om användning af reservationerna å anslagen

till allmänna läroverken till understöd åt enskilda läroverk,

under riksstatens åttonde hufvudtitel till understöd

åt enskilda läroverk, bvilkas undervisningsformer och

metoder af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga, uppför ett

förslagsanslag af högst 35,000 kronor att, sedan i fråga

om läroverk förlagdt i hufvudstaden direktionen öfver

Stockholms stads undervisningsverk och eljest vederbörande

eforalstyrelse efter granskning af läroverkets

räkenskaper vitsordat, att läroverket är i behof och gjort

sig förtjent af sådant understöd, enligt de närmare bestämmelser

Kongl. Maj:t kan finna lämplige föreskrifva,

utgå med högst 9,OoO kronor åt sådana läroverk, som

förbereda till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor

åt sådana, som motsvara feinklassiga allmänna läroverk

med tillägg af en särskild afslutningskurs.

Högre lärarinneseminariet.

18:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att 1 ön

förmånerna för ordinarie lärare och lärarinnor vid högre lärarinne- personalen.

seminariet måtte från och med år 1899 bestämmas på sätt i stats- [l8.]

rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 blifvit omförmäldt;

att ordinarie lärare och lärarinnor vid högre läraiinneseminariet

måtte ega samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension

å allmänna indrägningsstaten, som vore bestämd i fråga om ämneslärare

vid de allmänna läroverken; samt att för genomförandet af förenämnda

lönereglering ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet måtte höjas

med 4,500 kronor eller från sitt nuvarande belopp, 43,500 kronor, till

48,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anmält,

att hos Kongl. Maj:t gjorts framställningar dels af rektor och lärare vid

högre lärarinneseminariet i Stockholm, hvilka med anslutning till den an
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sökning, hvari rektorer och lärare vid de allmänna läroverken anhållit om

vidtagande af erforderliga åtgärder, för att den löneförbättring, som under

de senare aren till bemälde lärare utgått, måtte för rektorer äfvensom för

lektorer, adjunkter och kolleger i högsta lönegraden höjas till 50o kronor,

hemstält, att, då de ordinarie lärarne och rektorn vid högre lärarinneseminariet

med afseende å lönevilkor vore likstälda med lärarne och rektorerna

vid de allmänna läroverken, och de skal, som talade för en förhöjning

af löneförbättringen för de senare, egde full tillämplighet äfven pa

dem, Kongl. Maj:t täcktes äska sådan förhöjning i löneförbättringsmedlen

för dem, som koinme att begäras för lärarne vid de allmänna läroverken;

dels af direktionen öfver nämnda seminarium om rätt för ordinarie lärare

och lärarinnor vid seminariet till pension å allmänna indragningsstaten

enligt samma grunder, som vore eller kunde blifva stadgade för ordinarie

ämneslärare vid rikets allmänna läroverk.

I sitt utlåtande öfver förenämnda framställning af rektor och lärare

hade bemälda direktion på det lifligaste tillstyrkt bifall till densamma både

på grund af de skäl, som öfver hufvud talade för en förbättring af lärarnes

lönevilkor, och särskildt med hänsyn till den uppgift, som tillkomme

lärarne vid högre lärarinneseminariet. De hade nemligen att undervisa

jemförelsevis mogna elever, som skulle utbildas till lärarinnor vid de högre

läroverken för qvinlig ungdom, och denna uppgift stälde, såsom lätt vore

att inse, rätt stora fordringar på, lärarne i följd af arten af den förberedelse

och de studier, som ett tillfredsställande skötande af undervisningen

på ett sådant stadium ovilkorligen kräfde.

Med hänsyn till den begärda pensionsregleringen för berörda lärare

och lärarinnor hade dels af direktionen, dels af statskontoret, som i frågan

blifvit hördt, angående seminariets uppkomst och dess lärares likställighet

i. afseende a kompetensvilkor och löneförmåner med motsvarande lärare

vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna meddelats följande

upplysningar.

Efter det Rikets Ständer år 1860 till inrättande af ett seminarium för

bildande af lärarinnor anslagit ett årligt belopp af 15,000 riksdaler riksmynt

och deraf till fem lärare vid seminariet anvisat 5,850 riksdaler samt år

1863 beviljat dels äskad förhöjning af nämnda anslag till 20’,000 riksdaler,

deraf till lärare 8,650 riksdaler, dels ett årligt anslag af 5,000 riksdaler

riksmynt för inrättande och underhåll af en med seminariet förenad normalskola

för flickor, hade genom kongl. bref den 16 september 1870, med bifall

till ett af seminariets direktion framstäldt förslag till vissa förändringar i

seminariets organisation, faststälts ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan,

upptagande, bland annat, förutom arfvoden åt rektor och två bi
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

trädande föreståndarinnor, löner till följande belopp, nemligen för en hvar

af fem lektorer 2,000 riksdaler, för en adjunkt 1,000 riksdaler, för hvardera

af två lärarinnor 1,000 riksdaler och för en lärarinna, tillika biträdande

föreståndarinna för normalskolan, 800 riksdaler. År 1871 hade Riksdagen

med anledning af kongl. proposition i ämnet medgifvit, att de vid

ifrågavarande läroanstalt å ordinarie stat anstälda fem lektorer och en adjunkt

finge åtnjuta rätt till tjenstår sberäkning och upp flyttning i högre lönegrad

enligt samma grunder, som gälde för lärare vid elementarläroverken,

med förbehåll, hvad anginge de lektorer och adjunkter, hvilka derefter vid

seminariet anstäldes, att vara underkastade enahanda kompetensvilkor, som

vore eller blefve faststälda för befordran till motsvarande befattningar vid

elementarläroverken; samt att af besparingarna å reservationsanslaget till

elementarläroverken finge användas hvad för omförmälda ändamål erfordrades

utöfver det belopp, som kunde af ifrågavarande läroanstalts egna medel

utgå. På Kongl. Maj:ts framställning hade 1874 års Riksdag beviljat dels

ett årligt anslag af 5,000 riksdaler till beredande af löneförhöjning såväl

för seminariets sex lärare med 500 riksdaler i hvarje lönegrad, i likhet

med hvad i fråga om lärare vid elementarläroverken samtidigt beslutats,

som för fyra lärarinnor likaledes med 500 riksdaler hvardera, dels ett

ordinarie anslag af 4,000 riksdaler till bestridande af kostnaderna för

lärarnes uppflyttning i högre lönegrad. I öfverensstämmelse med Kongl.

Maj:ts förslag hade vidare 1878 års Riksdag medgifvit, att de vid seminariet

anstälda lärarinnor finge åtnjuta rätt till uppflyttning i högre lönegrad

efter samma grund, som gälde för den vid seminariet anstälde adjunkt.

Slutligen hade Riksdagen allt sedan år 1883 årligen beviljat tillfälligt

lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma belopp som för motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken och för lärarinnor i de fyra

lägre lönegraderna med 250 kronor. Genom kongl. brefvet den 5 mars

1875 hade gifvits föreskrifter för tillsättandet af ordinarie läraretjenst vid

seminariet, hufvudsakligen i enlighet med dem, som gälde med afseende å

läraretjenst vid de allmänna läroverken, och skulle fullmagt å dylik tjenst

af direktionen utfärdas. Enligt dessa föreskrifter hade två lektorer och en

adjunkt blifvit utnämnda; och på grund af kongl. bref den 31 december

1894 hade direktionen utfärdat fullmagter åt de tre lektorer, som förordnats

före den 5 mars 1875. Sedan lärarnes vid elementarläroverken enkeoch

pupillkassa upprättats, hade lärarne vid seminariet deruti varit delegare.

Det enda, som återstode för seminariets ordinarie lärare att erhålla,

för att de skulle blifva likstälda med lärarne vid de allmänna läroverken,

och för seminariets ordinarie lärarinnor för att blifva likstälda med lärarinnorna

vid folkskolelärarinneseminarierna med adjunkts tjenstgöring, vore

Bih. till Biksd. Prof. 1898. i Sand. 1 Afd. 9 Raft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

således rättigheten att vid viss ålder och efter vissa års tjenstgöring komma

i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten.

Vid fråga om framställning till sistlidet års Riksdag, att vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarium anstäld ordinarie rektor, ordinarie

adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts tjenstgöring måtte tillerkännas

enahanda pensionsrätt, som nu föresloges för högre lärarinneseminariets ordinarie

lärare och lärarinnor, hade, såsom af statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden

den 9 januari 1897 framginge, till stöd härför yttrats hufvudsakligen:

att till seminarielärarens kall, som vore i hög grad ansvarsfullt

och ansträngande, lcräfdes samma behörighet som till adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk; att det vore af synnerlig vigt att vid seminarierna

tjenstgjorde nitiske, intresserade och kraftige lärare; att utsigten att erhålla

sådana lärare emellertid kunde minskas genom den omständigheten, att

pensionsrätt ej blifvit seminariernas lärare tillförsäkrad; samt att det från

början syntes hafva varit Kongl. Maj:ts och Riksdagens mening, att lärarne

vid de allmänna läroverken och seminarierna skulle vara likstälda jemväl

med hänsyn till pensionsrätt.

Då de sålunda anförda skälen, hvilka af Riksdagen godkänts, syntes

statskontoret kunna med fog åberopas äfven för förvärfvande åt högre

lärarinneseminariets ordinarie lärare och lärarinnor af den pensionsrätt,

som i den ifrågavarande framställningen afsåges, hade statskontoret funnit

sig böra tillstyrka bifall till densamma.

Då departementschefen på i det föregående angifna grunder ansåge,

att ordinarie lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet borde

med afseende å löneförmåner och pensionsrätt vara likstälda med motsvarande

lärare och lärarinnor vid de allmänna läroverken och folkskolelärarinneseminarierna,

ansåge departementschefen sig ock böra för dem

föreslå löne- och pensionsreglering i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den, som i det föregående föreslagits för lärarne vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken.

Den nuvarande lönestaten för högre lärarinneseminariets ordinarie

lärarepersonal upptoge dels till

rektorsarfvode .....................................................

5 lektorer å 2,500 kronor................................

1 adjunkt ...............................................................

2 lärarinnor, tillika biträdande föreståndarin
nor,

å 1,700 kronor, hvaraf 400 kronor

betraktades såsom arfvode.......................

2 lärarinnor å 1,500 kronor ...........................

kronor 2,000

» 12,500

» 1,500

3,400

3,000 kronor 22,400,

Transport kronor 22,400.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

128

dels till ålder stilla gg för

4 lektorer å 2,000 kronor ...

1 lektor å 1,000 kronor ......

3 lärarinnor å 2,000 kronor

1 lärarinna å 500 kronor ...

Den tillförordnade rektorns ålderstillägg i hans egenskap af lektor

skulle besparas statsverket, så länge rektorsförordnandet varade.

Den komité, som år 1878 blifvit tillsatt för afgifvande af förslag till

löne- och pensionsreglering för lärarne vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna

och högre lärarinneseminariet, hade i sitt betänkande

föreslagit, att vid högre lärarinneseminariet löneförmånerna för rektor,

lektorer, adjunkten och de lärarinnor, som vore med honom likstälda, matte

bestämmas i likhet med motsvarande lärares vid de allmänna läroverken.

Med afseende härå hade dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet

den 7 januari 1882 yttrat, att det i afgifvet utlåtande öfver

komiterades aflöningsförslag blifvit rörande de vid folkskolelärareseminarierna

och högre lärarinneseminariet å ordinarie stat anstälda lärarinnor, hvilka

vore i afseende å tjenstgöring likstälda med de vid dessa läroverk anstälda

adjunkter, anmärkt att, då kompetensvilkoren för dessa lärarinnor vore väsentligen

lägre än för adjunkterna, äfven aflöningen utan orättvisa kunde för

dem vara lägre. Och då han icke kunde bestrida befogenheten af denna anmärkning,

hade han icke heller ansett sig kunna för dessa lärarinnor tillstyrka

den löneförbättring, som komiterade föreslagit. Men på det att de

allmänna principerna om lönegradernas inskränkning till fyra samt om

afiöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar äfven på dem måtte

vinna tillämpning och på samma gång en förhöjning beredas för dem i de

lägre lönegraderna, hade han föreslagit, att för bemälda lärarinnor lönen

skulle bestämmas till 1,200, 1,700, 2,20,0 och 2,700 kronor med rätt till uppflyttning

enligt dittills gällande grunder, samt att derjemte tjenstgöringspenningarne

i hvarje lönegrad skulle utgöra SOO kronor. Beträffande

högre lärarinneseminariet vore vidare att anmärka, att i läroverkets stat

funnes för rektor endast upptaget ett arfvode, hvilket tillagts den af de

ordinarie lektorerna, som haft förordnande att vara rektor, hvaremot honom

såsom lektor tillerkändt ålderstillägg under tiden besparts. Vid sådant

förhållande ökades aflöningen för rektor genom den löneförbättring, som

tillgodokomme honom såsom lektor, hvadan något särskildt tillskott för

Transport kronor 22,400.

kronor

8,000

1,000

6,000

500 kronor 15,500

Summa kronor 37,900

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rektor icke erfordrades. På grund häraf hade departementschefen hemstält,

att det med afseende å högre lärarinneseminariet skulle föreslås Riksdagen,

att lärare och lärarinnor finge åtnjuta aflöning sålunda: lektorer

och adjunkter: lika med lektorer och adjunkter vid allmänna läroverken;

ordinarie lärarinnor: lönegrader l) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,200

kronor, 4) 2,700 kronor; tjenstgöringspenningar 800 kronor; att’för uppflyttning

till högre lönegrad gällande bestämmelser fortfarande skulle lända

till efterrättelse; samt att samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå

med pension å. allmänna indragningsstaten skulle medgifvas ordinarie

lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet som åt dylika lärare

och lärarinnor vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna.

I den framställning, som i öfverensstämmelse med denna departementschefens

hemställan af Kongl. Maj:t gjorts till 1882 års Riksdag, hade icke uttryckligen

angifvits, huruvida de dittills till rektor och biträdande föreståndarinnor

utgående arfvoden, för rektor 2,000 kronor, för biträdande föreståndarinna

400 kronor, skulle äfven sedan aflöningen höjts för lektor till 3,500

kronor och för lärarinna till 2,000 kronor, fortfarande utgå med oförändrade

belopp. I sådant fall skulle emellertid å ena sidan rektor vid högre lärarinneseminariet

omedelbart efter erhållet förordnande uppbära 5,500 kronor, under

det att rektor vid högre allmänt läroverk i lägsta lönegraden blott

skulle erhålla 5,000 kronor och först efter tio års tjenstgöring såsom rektor

komma i åtnjutande af 5,500 kronor, samt å andra sidan biträdande föreståndarinna,

som för närvarande blott hade 200 kronor mer än annan

ordinarie lärarinna, erhålla 400 kronor mer än denna. Då intet skäl för

dylik ändring af hittills bestående förhållanden angifvits, ansage departementschefen

sig böra hemställa, att, under förutsättning att aflöningen till

lektorer och ordinarie lärarinnor höjdes till föreslagna belopp, arfvodet

åt rektor bestämdes till 1,500 kronor och åt biträdande föreståndarinna

till 200 kronor, men att arfvodet åt rektor måtte efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring höjas med 500 kronor eller till 2,000 kronor.

I enlighet med sålunda angifna grunder skulle normalstaten för högre

lärarinneseminariets lärarepersonal blifva:

5 lektorer å 3,500 kronor...............................................

1 adjunkt..............................................................................

4 lärarinnor å 2,000 kronor...........................................

Arfvode åt rektor.................................................................

Arfvoden åt två biträdande föreståndarinnor å 200

kronor ...................

kr. 17,500

» 2,500

» 8,000

» 1,500

» 400 kr. 29,900

Transport kr. 29,900

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Transport kr. 29,900

De nuvarande lärarnes och lärarinnornas ålderstillägg för år

1899 enligt den föreslagna staten kunde åter beräknas sålunda:
åt

4 lektorer å 1,500 kronor ...................................... kr. 6,000

» 1 lektor ........................................................................ * 1,000

» 3 lärarinnor a 1,500 kronor ................................... * 4,500

» 1 lärarinna ....................................................................... * 500

» rektor arfvodesförhöjning ....................................... »__500 kr. 1 2,500

Tillsammans utgorde således kostnaden kr. 42,400

eller 4,500 kronor mer än som för närvarande vore för ändamålet å ordinarie

stat upptaget. Ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet skulle

således för* genomförandet af den föreslagna löneregleringen behöfva

höjas med 4,500 kronor, hvaremot anslagen å extra stat till berörda läroanstalt

skulle kunna minskas med 4,000 kronor.

Med anledning af hvad sålunda yttrats, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva:

a) att löneförmånerna för ordinarie lärare och lärarinnor vid högre

lärarinneseminariet måtte från och med år 1899 bestämmas sålunda:

för lektorer och adjunkt: samma löneförmåner som för lektorer och

adjunkter vid allmänna läroverken;

för lärarinnor: fyra lönegrader å l) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor,

3) 2,200 kronor och 4) 2,700 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 800

kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad

efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

att åt rektor måtte utgå ett arfvode å 1,500 kronor, hvilket, efter det

rektor tjenstgjort i tio år i denna egenskap, skulle ökas med 500 kronor,

eller till 2,000 kronor; dock skulle rektor tillagdt ålderstillägg såsom lektor

under tiden för rektorsförordnandet besparas statsverket; och

att åt två biträdande föreståndarinnor måtte utgå arfvoden å 200 kronor

åt hvardera; _ . .

b) att ordinarie lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

måtte ega samma rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension å

allmänna indragningsstaten, som bestämdes i fråga om ämneslärare vid de

allmänna läroverken; .

c) att för genomförande af förenämnda lönereglering ordinarie anslaget

till högre lärarinneseminariet måtte höjas med 4,500 kronor, eller från sitt

nuvarande belopp, 43,500 kronor, till 48,000 kronor.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet, som delar departementschefens till statsrådsprotokollet uttalade

åsigt, att ordinarie lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

böra med afseende å löneförmåner vara likstälda med motsvarande

lärare och lärarinnor vid de allmänna läroverken och folkskolelärarinneseminarierna,

har följaktligen, i öfverensstämmelse med hvad utskottet här

ofvan under punkten 14:o anfört, icke ansett sig böra tillstyrka Kongl.

Maj:ts förevarande förslag till löne- och pensionsreglering, utan endast en

tillfällig löneförbättring för rektor, lektor och adjunkt med 500 kronor i

hvarje lönegrad —- hvilket komme att medföra en höjning af 250 kronor för

rektor samt i högsta lönegraden för öfrige lärare — äfvensom för lärarinnor,

för hvilka någon löneförhöjning icke varit ifrågasatt, med hittills

utgående belopp 250 kronor i de fyra lägre lönegraderna.

För tillfällig löneförbättring har hittills å extra stat varit uppfördt

ett anslag af 4,000 kronor. Enligt de beräkningar, som utskottet anstalt,

bör ett belopp af 3,250 kronor under nuvarande förhållanden vara tillräckligt

för åstadkommande i dess helhet af den tillfälliga löneförbättring,

hvilken utskottet aftett.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förslag

till löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor

vid högre lärarinneseminariet, må i anledning af

Kongl. Maj:ts framställning medgifva, att en tillfällig

löneförbättring i form af tjenstgöringspenningar må

efter hittills tillämpade grunder tillkomma rektor, lektor

och adjunkt med 500 kronor i hvarje lönegrad och

lärarinna med 250 kronor i en hvar af de fyra lägre

lönegraderna; samt

b) att Kongl. Maj:ts framställning om höjning af

det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till tillfällig löneförbättring

åt lärare och lärarinnor vid seminariet enligt

i mom. a) angifna grunder på extra stat för år 1899

anvisar ett belopp af 3,250 kronor.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

Folkundervisningen.

19:o) Kongl. Maj har föreslagit, att Riksdagen måtte godkänna de Ung. reglering

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 omför- folkskoleläramälda

grunder beträffande löneförbättring och pensionsrätt för vissa lärare^ ochfoiksiooch

lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseininarierna, samt jZLZZZa

att för tillämpning af den nu ifrågasatta löneregleringen för vissa lärarea»s<<sw« *«''■«- och lärarinnor vid dessa seminarier det ordinarie anslaget till seminarier™^ z/nre“.

för folkskolelärares bildande måtte höjas med 50,800 kronor. [19,]

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas, att sedan åtskilliga lärare

vid de allmänna läroverken hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, för att de så kallade löneförbättringsmedlen

måtte förhöjas för såväl rektorer som lektorer, adjunkter och kolleger

i högsta lönegraden vid nämnda läroverk, så hade den 15 december 1896

samtliga ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

till Kongl. Maj:t ingifvit en petition, hvari de anhållit,

att, om och när åtgärder vidtoges för höjande af ofvannämnda lärares

löneförbättringsmedel, Kongl. Maj:t behagade tillse, att samma förmån bereddes

äfven åt rektorer samt ordinarie lärare och lärarinnor i högsta

lönegraden vid rikets folkskolelärare- och lärarinneseminarier.

^Angående petitionen hade utlåtanden infordrats från domkapitlen i

riket och Stockholms stads konsistorium, hvilka samtliga tillstyrkt bifall

till densamma.

Då departementschefen ansett sig icke böra inskränka sig till att inför

Kongl. Maj:t förorda den ofvan omtalade petitionen från lärare vid de

allmänna läroverken, utan i stället tillstyrkt, att Kongl. Maj:t matte för

Riksdagen framlägga förslag till fullständig lönereglering för lärarne vid

de högre allmänna och femklassiga läroverken, ansåge sig departementschefen,

med hänvisning till hvad i punkt 14 här ofvan anförts, i samband

dermed böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes förelägga. Riksdagen förslag

till reglering äfven af vissa lärares och lärarinnors vid folkskolelärare- och

folkskolelärarinneseminarierna löneförhållanden. Departementschefen ansåge

sig så mycket hellre böra göra detta, som både Kongl. Maj:t och

Riksdagen flera gånger förklarat att, då för anställning som adjunkt vid

folkskolelärareseminarium kräfdes samma behörighet som för erhållande af

adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, och då det vore att befara, att i

allmänhet endast mindre goda lärare skulle söka anställning vid folkskolelärareseminarierna,

om lönerna vid dessa läroanstalter sattes lägre än

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

motsvarande löner vid de allmänna läroverken, lärarne vid folkskolelärareseminarierna

borde med hänsyn till löneförmåner vara likstälda med motsvarande

lärare vid de allmänna läroverken. Särskildt ville departementschefen

i detta hänseende erinra derom, att sistlidna års Riksdag på Kongl.

Maj:ts framställning medgifvit, att rektor och ordinarie adjunkt samt

ordinarie lärarinna med adjunkts tjenstgöring vid folkskolelärare- och folkskolelärararinneseminarierna

finge rätt till pension å allmänna indragnimnsstaten

enligt samma grunder, som vore eller blefve stadgade för lärarnes

vid de allmänna läroverken pensionering.

Till alla kategorier af de vid seminarierna anstälda lärare och lärarinnor

ansåge departementschefen dock ej hänsyn böra tagas vid den nu

ifrågasatta löneregleringen.

Lärare och lärarinnor i teckning och musik hade nemligen redan

fått sin aflöning reglerad: de förra vid 1878 års riksdag och de senare vid

riksdagen år 1897, och funne departementschefen dessa lärares och lärarinnors

aflöningsförmåner fortfarande böra utgå med de vid nämnda riksdagar

bestämda belopp.

Lärarnes i trädgårdsskötsel och trädplantering arfvoden utginge med så

olika belopp, att, under det de på vissa ställen uppginge till 1,000 kronor,

de på andra stannade vid ett belopp af 300 kronor och derunder.

Detta berodde derpå, att tjenstgöringsskyldiglieten vid de särskilda seminarierna

vore mycket olika. Under sådant förhållande borde någon allmän

reglering af dessa lärares aflöning ej ifrågasättas, helst som undervisningen

i trädgårdsskötsel vore vid vissa seminarier antingen helt och hållet

eller delvis uppdragen åt lärare, som för undervisning i annat ämne blifvit

anstäld vid seminariet.

För undervisningen i slöjd hade Riksdagen till hvarje seminarium beviljat

ett särskildt anslag, som skulle användas både till aflönande af lärare

och anskaffande af materiel m. m. Då detta anslag hittills visat sig tillräckligt

för det dermed afsedda ändamålet, syntes någon reglering af nu

ifrågavarande lärares och lärarinnors löner ej vara erforderlig, och detta

så mycket mindre, som enligt departementschefens förmenande lämpliga

undervisare åtminstone i goss-slöjd kunde erhållas i de lärare, som vore

anstälda vid seminariernas öfningsskolor.

_ Arfvodena till de lärare och lärarinnor, som tjenstgjorde vid de med

seminarierna förenade öfningsskolorna, vore ej i lag faststälda, utan Kongl.

Maj:t bestämde för hvarje särskild lärare eller lärarinna beloppet af det

arfvode, som till honom eller henne skulle utgå, sedan vederbörande myndighet

derom afgifvit förslag. Då departementschefen hölle före, att dessa

lärares och lärarinnors löneförhållanden borde ordnas oberoende af den

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

reglering af andra seminarielärares löner, som nu vore ifrågasatt, ämnade

departementschefen hemställa, att Kongl. Maj:t behagade för Riksdagen

framlägga särskildt förslag angående fastställande af vissa arfvoden till de

vid seminariernas öfningsskolor tjenstgörande lärare och lärarinnor.

De lärares och lärarinnors löner, som sålunda enligt departementschefens

förmenande nu borde regleras, vore rektorers, adjunkters, lärarinnors

med adjunkts tjenstgöring samt lärares och lärarinnors i gymnastik.

Dessa lärares och lärarinnors å ordinarie stat upptagna löner utgjorde

för närvarande, för rektorer i första lönegraden 3,500, i andra 4,000

och i tredje 4,500 kronor; för adjunkter och lärarinnor med adjunkts

tjenstgöring i första lönegraden 1,500, i andra 2,000, i tredje 2,500 i fjerde

3.000 och i femte 3,500 kronor; för lärare och lärarinnor i gymnastik

675 kronor. Dertill komme det till ofvannämnda lärare och lärarinnor

allt sedan år 1884 årligen utgående lönetillägg, nemligen till rektor med

250 kronor, till adjunkt med 500 kronor i de fyra första lönegraderna

och med 250 kronor i den femte; till lärarinna med adjunkts tjenstgöring

med 250 kronor i de fyra första lönegraderna samt till lärare och lärarinna

i gymnastik med 62 kronor 50 öre under de fem första tjenstgöringsåren,

med 162 kronor 50 öre under de fem följande samt derefter med 262

kronor 50 öre.

De af Kongl. Maj:t den 3 maj 1878 förordnade komiterade för afgifvande

af förslag angående lönereglering för lärare vid rikets allmänna

läroverk och folkskolelärareseminarier m. fl. hade i sitt den 17 maj 1879 afgifna

betänkande yttrat, att hvad lärarne vid folkskolelärareseminarierna

vidkomme, vore de i afseende på löneförmåner i hufvudsak likstälda med

lärarne vid de allmänna läroverken, i hvilket förhållande komiterade icke

ansett att någon förändring borde ifrågakomma, hvadan de föreslagit:

att rektor vid folkskolelärareseminarierna måtte erhålla en lön i första

lönegraden af 2,600, i den andra af 3,100 och i den tredje af 3,600 kronor

samt i tjenstgöringspenningar 1,400 kronor i hvarje lönegrad;

att uppflyttning i lönegrad måtte ske efter hittills gällande grunder;

att adjunkts och lärarinnas med adjunkts tjenstgöring lön måtte bestämmas

i första graden till 1,500, i andra till 2,000, i tredje till 2,500

och i fjerde till 3,000 kronor, samt att tjenstgöringspenningar måtte bestämmas

att utgå med 1,000 kronor i hvarje lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter hittills gällande

grunder;

att gymnastiklärare måtte erhålla i första lönegraden 800, i andra

1.000 och i tredje 1,200 kronor;

Bih. till Itiksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Eäft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter samma grunder, som

för öfningslärare vid de allmänna läroverken vore stadgadt.

Vidare hade komiterade föreslagit, att tjenstgöringspenningar icke finge

uppbäras för den tid, tjenstens innehafvare åtnjöte tjenstledighet.

Vid komiterades förslag rörande aflöningsbeloppen för rektor och

adjunkter vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna hade departementschefen

icke något att anmärka. Beträffande åter aflöningen för

lärarinna med adjunkts tjenstgöring hemstälde departamentschefen, med

hänvisning till den motivering, som i föregående punkt anförts för de

föreslagna lönebeloppen åt de vid högre lärarinneseminariet anstälda lärarinnorna,

att samma aflöningsförmåner som för dessa måtte bestämmas

jemväl för de vid folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärarinnor med

adjunkts tjenstgöring.

Den af komiterade föreslagna aflöningen till lärarne i gymnastik syntes

departementschefen icke vara för hög. För behörighet till lärarebefattning

i gymnastik vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna fordrades

nemligen att hafva genomgått en fullständig gymnastiklärarekurs

vid gymnastiska centralinstitutet och deröfver erhållit betyg. Man hade

ansett nödvändigt att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

anställa endast fullständigt utbildade gymnastiklärare, enär ifrågavarande

lärare hade till uppgift att gifva seminarieeleverna en så god utbildning,

att man sedermera utan fara kunde åt dem anförtro ledningen af gymnastiköfningarna

i våra folkskolor.

Vidkommande tjenstgöringspenningarna ansåge departementschefen sig

böra förorda, att dessa beräknades utgå för den verkliga tjenstgöringstiden,

som här vore läsår, och som enligt gällande seminariestadga omfattade 36

veckor.

Undantag från den föreslagna beräkningen af tjenstgöringspenningarna

ansåge departementschefen böra göras för rektor, som äfven under ferierna

hade en mängd till hans befattning hörande göromål och som icke utan

erhållen tjenstledighet kunde lemna orten, der den läroanstalt, han förestode,

vore förlagd. För honom borde derför tjenstgöringspenningarna beräknas

efter kalenderår, men till olika belopp för läsårets 36 veckor och

feriernas 16, enligt de närmare bestämmelser, som i detta hänseende kunde

komma att meddelas.

Hvad vidare anginge frågan om pensionering af ordinarie ämneslärare

och ämneslärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,

ansåge sig departementschefen ej nu behöfva göra någon framställning

derom, då Kongl. Maj:t, i enlighet med Riksdagens beslut, genom kungörelsen

den 1 juli 1897 förordnat, att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinne
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

seminarium anstäld ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna

med adjunkts tjenstgöring finge åtnjuta rätt till pension å allmänna

indragningsstaten enligt samma grunder, som skulle tillämpas vid fråga om

pensionering af lärare vid allmänt läroverk.

Beträffande åter de å seminariernas ordinarie stat uppförda öfningslärare,

hvilkas löner antingen redan blifvit reglerade, nemligen teckningsoch

musiklärare, eller nu föreslagits till reglering, nemligen gymnastiklärare,

syntes tiden vara inne att jemväl ordna deras pensionsrätt.

Hittills hade sådan rätt icke varit dem genom något allmänt stadgande tillerkänd,

utan hade deras pensionerande i hvarje förekommande fall gjorts

till föremål för särskild pröfning. Så hade Riksdagen år 1888 beviljat

pension åt musikläraren vid folkskolelärareseminariet i Lund, A. R. Nyländer,

1890 åt musikläraren vid seminariet i Yexjö I. Fogelberg samt år

1896 åt lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinpeseminariet i Stockholm

Emma Nyberg. Då ifrågavarande öfningslärare vid seminarierna hade

fullt ut samma betydelse som de vid de allmänna läroverken anstälda,

ansåge departemenschefen ock, att vilkoren för de förstnämndas pensionsrätt

borde bestämmas i närmaste öfverensstämmelse med hvad för de sistnämnda

blifvit föreslaget; och hänvisade departementschefen derför i ifrågavarande

afseende till den fullständiga utredning, som i punkt 14 förekomme angående

pensioneringen af öfningslärarne vid de allmänna läroverken. Departementschefen

ville vidare framhålla att, såsom jemväl med afseende å pensionering

af öfningslärare vid de allmänna läroverken af honom föreslagits,

bestämmelse borde meddelas derom att öfningslärare, hvilken vid seminarium

bestrede flera öfningslärarebefattningar eller innehade öfningsläraretjenst

såväl vid seminarium som vid allmänt läroverk, icke måtte för dessa befattningar

af statsmedel uppbära högre pension än sammanlagdt 3,000

kronor. Hvad de öfriga kategorierna af öfningslärare och lärarinnor anginge,

ansåge departementschefen af den anledning, som här ofvan anförts

som skäl dertill, att fråga om reglering af deras löner denna gång ej väckts,

något förslag om deras pensionering nu ej böra framställas.

Uti det extra anslag, som under tiden från och med år 1884 årligen

utgått för beredande af löneförbättring till lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-

och folkskolelärarinneseminarierna, hade äfven ingått arfvoden

för extra tjenstgöring åt lärare i musik och teckning. Blefve den nu ifrågasatta

löneregleringen bifallen, borde för ifrågavarande ändamål en bestämd

summa i stället upptagas på ordinarie stat. Ett belopp af 3,000 kronor

syntes departementschefen för ändamålet erforderligt.

Den ökade kostnad för statsverket, som skulle uppstå, om det nu

framstälda förslaget till löneförbättring för vissa lärare och lärarinnor vid

%

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna blefve antaget, belöpte

sig, då till grund för beräkningen lades såväl nuvarande lärares och lärarinnors

antal som deras olika lönegrad, till en summa af 50,800 kronor,

såsom följande uträkning visade:

12 rektorer, löneförhöjning med 500 kronor till hvardera kronor

23 adjunkter och lärarinnor med adjunkts tjenstgöring,

löneförhöjning med 500 kronor till hvardera ........ »

25 adjunkter, löneförhöjning till hvardera med 1,000

kronor ......................................................................... »

9 gymnastiklärare (lärarinnor), löneförhöjning med 525

kronor till hvardera ..............................................

1 gymnastiklärare, löneförhöjning med 325 kronor . .. »

2 gymnastiklärare, löneförhöjning med 125 kronor till

hvardera ............................................ »

till Kongl. Majrts disposition för bekostande af musikoch

teckningslärares tjenstgöring utöfver de timmar,

som de vore skyldiga att tjenstgöra för den bestämda

aflöningen .............................................................. »

6,000: —

1 1,500: —

25,000: —

4,725: —

325: —

250: —

3,000: —

Summa kronor 50,800: —

Den verkliga kostnaden utöfver hvad för närvarande utginge till aflönande

af lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

skulle dock för genomförande af den ifrågasatta löneregleringen

ej uppgå till den ofvan angifna summan. Från och med år 1883 till och

med år 1895 hade nemligen årligen i riksstaten upptagits till förbättring

af seminarielärarnes och lärarinnornas löner ett belopp af 33,300 kronor.

Vid riksdagen år 1896 hade detta belopp på angifna grunder blifvit nedsatt

till 31,800 kronor och vid 1897 års riksdag ytterligare till 29,050

kronor. Skilnaden mellan 50,800 och 29,050 kronor, eller 21,750 kronor,

blefve sålunda det belopp, som för den ifrågasatta löneregleringens genomförande

erfordrades utöfver det belopp, som för närvarande vore beviljadt

till aflönande af lärarepersonalen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde

departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna

följande grunder beträffande löneförbättring och pensionsrätt för vissa lärare

och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, nemligen:
att

rektorer, adjunkter och lärarinnor med adjunkts tjenstgöring samt

#

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

lärare och lärarinnor i gymnastik skulle uppbära följande aflöning: rektorer:

lönegrader: l) 2,600, 2) 3,100, 3) 3,600 kronor; tjenstgöringspenningar

1,400 kronor; adjunkter: lönegrader: 1) 1,500, 2) 2,000, 3) 2,500 4) 3,000

kronor; tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; lärarinnor med adjunkts

tjenstgöring: lönegrader: 1) 1,200, 2) 1,700, 3) 2,200, 4) 2,700 kronor;

tjenstgöringspenningar 800 kronor; lärare och lärarinnor i gymnastik:

lönegrader: 1) 800, 2) 1,000, 3) 1,200 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad för rektorer, adjunkter och lärarinnor

med adjunkts tjenstgöring skulle ega rum efter samma grunder som hittills

samt för lärare och lärarinnor i gymnastik efter de grunder, som tillämpades

vid fråga om ämneslärares rrppftyttning i högre lönegrad;

att tjenstgöringspenningarna skulle för lärare och lärarinnor, rektorerna

undantagna, beräknas utgå för läsår, att de i rektorernas aflöning ingående

tjenstgöringspenningar skulle beräknas efter kalenderår, men till olika belopp

för läsåret och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af

Kongl. Maj:t faststäldes, samt att tjenstgöringspenningarna icke finge af

tjenstens innehafvare uppbäras under tjenstledighet;

att tecknings-, sång- och gymnastiklärare eller lärarinnor vid folkskolelärare-

eller folkskolelärarinneseminarierna skulle åtnjuta rätt till pension

å allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som blefve bestämda för

motsvarande öfningslärare vid de allmänna läroverken, under vilkor dock

att, derest öfningslärare vid seminarium bestrede flera öfningslärarebefattningar

eller innehade öfningsläraretjenst så väl vid seminarium som vid

allmänt läroverk, öfningsläraren icke finge för dessa befattningar af statsmedel

uppbära högre pension än sammanlagdt 3,000 kronor årligen; samt

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt

förberörda lönereglering komme lärare och lärarinnor till del, skulle gälla

som vilkor, att lärare och lärarinnor skulle vara skyldiga att från tjensten

afgå med pension enligt de bestämmelser, som i sådant afseende kunde

varda i motsvarande fall stadgade beträffande de allmänna läroverken.

Vidare hemstälde departementschefen, att Kong]. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att för tillämpning af den nu ifrågasatta löneregleringen för

vissa lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

det ordinarie anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande

måtte höjas med 59,800 kronor.

Då Kongl. Majas förevarande framställning, i likhet med den under

näst föregående punkt omförmälda, enligt hvad af statsrådsprotokollet

framgår, grundar sig på den förutsättning, att lärarne vid folkskolelärareoch

folkskolelärarinneseminarierna böra med hänsyn till löneförmåner vara

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

likstälda med motsvarande lärare vid de allmänna läroverken, har utskottet

— i öfverensstämmelse med hvad under punkt 14:o) här ofvan

föreslagits i afseende å framställningen om lönereglering för lärare vid de

allmänna läroverken m. m. — icke ansett sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts

förevarande förslag till löne- och pensionsreglering för seminarielärarne,

utan endast en tillfällig löneförbättring, uppgående för rektorer och adjunkter

till 500 kronor samt för lärarinnor med adjunkts tjenstgöring äfvensom

lärare och lärarinnor i gymnastik till de belopp, som, enligt hvad i statsrådsprotokollet

angifvits, under de senare åren till dem utgått.

För tillfällig löneförbättring åt seminarielärare och lärarinnor m. m. har

i staten för innevarande år varit uppfördt ett anslag af 29,050 kronor. För

den förhöjning af löneförbättringen, som enligt utskottets förslag skulle

tillkomma ej mindre rektorerna än äfven adjunkterna i högsta lönegraden,

hvilka grupper af tjensteman enligt utskottets beräkning kunna antagas

år 1899 komma att utgöra ett antal af tillsammans 29, erfordras ett ytterligare

belopp af 7,250 kronor, hvadan alltså ett extra anslag af 36,300

kronor torde för nästa år böra utgå i stället för den af Kongl. Maj:t

äskade förhöjning af det ordinarie anslaget till seminarierna.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förslag

till löne- och pensionsreglering för vissa lärare och

lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,

må i anledning af Kongl. Maj:ts framställning

medgifva, att en tillfällig löneförbättring i form

af tjenstgöringspenningar må efter hittills tillämpade grunder

tillkomma rektor och adjunkt i hvarje lönegrad med

500 kronor, lärarinna med adjunkts tjenstgöring med 250

kronor i de fyra lägre lönegraderna samt lärare och lärarinna

i gymnastik med 62 kronor 50 öre under de fem

första tjenstgöringsåren, med 162 kronor 50 öre under de

fem följande och derefter med 262 kronor 50 öre; samt

b) att Kongl. Maj:ts framställning om höjning af

det ordinarie anslaget till seminarier för folkskolelärares

bildande må på det sätt bifallas, att Riksdagen till tillfällig

löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

enligt i moment a) angifna grunder

samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring

och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier

på extra stat för år 1899 anvisar ett belopp af

36,300 kronor.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

20:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att de lärare ^?nJ*T''af

och lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga vore eller devidfoikblefve

förordnade vid seminariernas öfningsskolor, finge bekomma dels från^

och med 1899 års ingång i årligt arfvode 1,500 kronor, dels ett ålders- öfningsskolor

tillägg å 300 kronor för år efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räk

nadt från och med början af kalenderåret närmast efter det, då förord- r9„

nade å här afsedd tjenst första gången erhållits; samt att för ändamålet ^

bevilja en förhöjning från och med år 1899 af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares bildande

med 6,800 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departementschefen

anfört följande.

Undervisningen i folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

åsyftade, såsom känd t vore, att bibringa eleverna dels de kunskaper och färdigheter,

som de behöfde för sitt framtida kall, dels erforderlig undervisningsskicklighet

i alla folkskolans läroämnen. För främjande af sistnämnda

syfte skulle med hvarje seminarium en öfningsskola vara förenad.

Vid hvarje sådan öfningsskola vore för närvarande två seminariebildade

lärare anstälda. Beträffande dessa lärare innehölle gällande seminariestadga,

bland annat, följande föreskrifter:

Vid seminariets öfningsskola må, i enlighet med de bestämmelser

Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall meddelat, erforderligt antal lärare anställas

(§ 13 mom. 3, sådant detta lyder i kongl. kungörelsen den 16 november

1894).

För att kunna förordnas, jemlikt § 13 mom. 3, till lärare eller lärarinna

i öfningsskola fordras att vara behörig för anställning såsom ordinarie

lärare vid folkskola (§19 mom. 2).

Lärare eller lärarinna, som är särskildt anstäld för undervisning i

öfningsskola, vare skyldig att undervisa tjugufyra till tjuguåtta timmar i

veckan (§ 25 mom. 5).

Lärare och lärarinnor i öfningsskolan förordnas af konsistorium efter

förslag af rektor (§ 22 mom. 2).

Beträffande ifrågavarande lärares löneförmåner funnes intet annat stadgadt,

än att, när dylik lärare af sjukdom blefve urståndsatt att sköta sin

befattning och vikarie för honom förordnats, vederbörande domkapitel,

derest bidrag af statsmedel till vikaries aflönande ifrågasattes, egde att,

efter seminarierektors hörande, med utlåtande öfverlemna till Kongl.

Maj:ts afgörande frågan om och till hvad belopp sådant bidrag finge

utgå (kongl. cirk. den 28 maj 1897), samt att folkskolelärareseminarierna

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för de tjenster, hvarom här vore fråga, egde rätt till delaktighet i folkskolelärarnes

pensionsinrättning (kongl. cirk. den 31 december 1877).

Deremot funnes ej något allmänt stadgande rörande storleken af de

arfvoden ifrågavarande lärare skulle uppbära, utan Kongl. Maj:t bestämde

för hvarje särskildt fall, efter vederbörande myndigheters förslag, beloppet

af nämnda arfvode, hvilbet utginge af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares bildande.

Bristen på allmänna bestämmelser uti föreliggande fall hade haft till

följd, att de lärare, om hvilka här vore fråga, åtnjöte olika löneförmåner.

Så uppbure t. ex.

vid Stockholms seminarium:

en lärarinna.................................................................................... pr. J ,500 _

hvarjemte till lärarinnan i slöjd mot skyldighet att undervisa

äfven i bokliga ämnen vore anslagna........................... » 700 —

vid Upsala seminarium:

två lärare, hvardera........................................................................ » 1,350 _

vid Linköpings seminarium:

en lärare............................................................................................... » ] 400 —

;> » .............................................................................................. » 1*200 —

vid Skara seminarium:

en lärarinna...................................................................................... »1 400 —

» ....................;.................................................................... » L200 —

vid Falu seminarium:

en lärarinna....................................... » 1,400 —-

» » .................................. ..................................................... » 1,200 —

vid Yexjö seminarium:

en lärare........................................................................... » 1,500 —

» » ................................................................................................. » 1,200 —

vid Lunds seminarium:

två lärare, hvardera .................................................................... » 1,500 —

vid Göteborgs seminarium:

två lärare, hvardera........................................................................ » 1,500 —

vid Karlstads seminarium:

två lärare, hvardera................................................................. » 1,200 —

vid Kalmar seminarium:

en lärarinna ........................................................................................ » 1 400 —

> 8 .....................................................................:.............. » L200 —

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

vid Hernösands seminarium:

en lärare................................................................................................ kr. 1,500 —

» » .............................................................................................. » 1,200 —

vid Umeå seminarium:

en lärarinna........................................................................................... » 1,400 —

» » ........................................................................................... » 1,200 —

Några af lärarne och lärarinnorna hade redan från den dag, de blifvit

vid öfningsskolan anstälda, erhållit i arfvode 1,500 kronor; andra hade till

en början fått nöja sig med ett mindre belopp, t. ex. 1,000, 1,200 eller

1,350 kronor. Några af dessa senare hade först efter några års tjenstgöring

kommit i åtnjutande af det belopp, de för närvarande uppbure. Då öfriga

till samma grupp hörande lärare och lärarinnor vid de särskilda seminarierna

hade lika stor aflöning, syntes det ej finnas några giltiga skäl

för att ifrågavarande lärare och lärarinnor vid ett seminarium vore i bättre

ställning än motsvarande lärare och lärarinnor vid ett annat. För öfrigt

kunde med skäl sägas, att den aflöning, dessa lärare åtnjöte, i allmänhet

vore alltför låg såväl med hänsyn till de innehafvande befattningarnas stora

vigt som i jemförelse med lönerna vid folkskolorna i de flesta af de städer,

der seminarierna vore förlagda. Det hade ock försports, att ifrågavarande

lärare och lärarinnor haft för afsigt att inkomma till Kongl. Maj:t med

ansökning om förhöjning af sina löneförmåner.

För att kunna tillförsäkra seminariernas öfningsskolor goda krafter,

syntes det departementschefen derför välbetänkt, att de seminariebildade

lärare och lärarinnor, som anstäldes vid öfningsskolorna, erhölle något

större löneförmåner än hittills varit vanligt. Det kunde ingalunda anses

öfverdrifvet, om det bestämdes, att ifrågavarande lärare och lärarinnor

skulle bekomma i arfvode 1,500 kronor samt efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring ett ålderstillägg å 300 kronor.

För närvarande utginge till arfvoden åt de lärare, om hvilka här vore

fråga, 31,700 kronor. Bestämdes deras arfvoden till 1,500 kronor, skulle till

deras aflöning erfordras ett belopp å 35,200 kronor eller 3,500 kronor mer än

det belopp, som för närvarande utginge för ändamålet. Elfva af de lärare,

som nu vore vid skolorna anstälda, syntes, i händelse de fortfarande komme

att bibehålla sin tjenst, år 1899 blifva berättigade till erhållande af det ifrågasatta

ålderstillägget, och skulle således ett belopp af 3,300 kronor nämnda

år vara behöfligt, för att dessa lärare skulle komma i åtnjutande af den löneförhöjning,

hvarom här vore fråga. För åstadkommande af den ökning af

vid seminariernas öfningsskolor anstälda lärares och lärarinnors löneförmåner,

som här föreslagits, skulle sålunda erfordras en summa af

Bih. till Riksd. Prof. T898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

6,800 kronor utöfver den, som för närvarande utginge till nämnda lärares

aflöning.

Slutligen syntes det departementschefen oformligt, att icke äfven

dessa lärares likasom de flesta vid statens skolor anstälda lärares aflöning

vore till beloppet faststäld, helst som dylik fastställelse utan olägenhet

kunde ega rum.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,-

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit,

dels medgifva, att de lärare och lärarinnor, som

jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga äro

eller varda föroiMnade vid seminariernas öfningsskolor,

må bekomma dels från och med 1899 års ingång i

årligt arfvode 1,500 kronor, dels ett ålderstillägg å 300

kronor för år efter tio års väl vitsordad tjenstgöring,

räknadt från och med början af kalenderåret närmast

efter det, då förordnande å här afsechl tjenst första

gången erhölls;

dels ock för ändamålet bevilja en förhöjning från och

med år 1899 af det under riksnätens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares

bildande med 6,800 kronor.

Ang. anslag tid 21 :o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för tryckning i erforderligt antal

‘”/tikskoie^ af de i gällande seminariestadga föreskrifna årsredogörelser det under riksläraresemina-

statens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till seminarier för folkskole1''édogBreise''r.

lärares bildande måtte höjas med 2,400 kronor.

[21.] Uti Kongl. Maj:ts förnyade reglemente för folkskolelärareseminarierna

i riket den 1 december 1865 föreskrefs, att rektor skulle senast en månad

efter vårterminens slut till konsistorium inkomma med berättelse om

undervisningens gång under det förflutna läsåret, samt att konsistorium

sedan skulle sända berättelsen jemte eget utlåtande till ecklesiastikdepartementet,

Denna föreskrift blef bibehållen uti nu gällande seminariestadga

af den 29 januari 1886.

Med erinran härom har föredragande departementschefen till stats*

rådsprotokollet i ärendet anfört, att den föreskrifna berättelsen icke varit

afsedd för allmänheten, utan endast för de myndigheter, som utgjorde

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

seminariernas styrelse och öfver dem öfvade tillsyn. Berättelsen hade derför

icke brukat tryckas, utan lemnats skrifven till vederbörande.

Den omständigheten, att ifrågavarande berättelser icke varit lika lätt

tillgängliga för allmänheten som motsvarande berättelser öfver de allmänna

läroverkens anordning och verksamhet, hade hos många väckt

missnöje. A. ena sidan hade man frågat, hvarför icke folkskolelärareseminarierna,

dessa synnerligen vigtiga läroanstalter, borde för allmänheten

framlägga redogörelse för sin verksamhet lika väl som andra offentliga

läroinrättningar, då ju folkskolelärareseminarierna upprättades och underhölles

af staten, och det sålunda vore i sin ordning, att den stora allmänmänheten

finge kännedom om deras anordning och sätt att arbeta. A

andra sidan hade många seminarielärare uttalat den åsigten, att redogörelse

för ifrågavarande läroanstalters inrättning och arbete borde afgifvas

på sådant sätt, att hvem som helst kunde utan större omgång eller

kostnad blifva i tillfälle att vinna kännedom om innehållet i densamma.

Detta skrdle nemligen bidraga till borttagande af de missuppfattningar rörande

ifrågavarande läroanstalter, som stundom låtit höra sig.

För seminarierna sjelfva borde det derjemte blifva till stort gagn, om

de genom att sins emellan utbyta de årsredogörelser, hvarom här vore fråga,

sattes i tillfälle att lära känna de olika anordningar, som vid hvart och

ett af dem blifvit vidtagna.

Från några seminarier i utlandet sändes årsredogörelser till ecklesiastikdepartementet.

Icke endast vanlig höflighet, utan ock omtanke om

eget bästa fordrade sålunda, att man till gengäld skickade tillhaka berättelser

öfver de inländska seminariernas verksamhet. Detta kunde under nuvarande

förhållanden ej ske på annat sätt än genom att låta afskrifva de berättelser,

som enligt föreskriften i kongl. seminariestadgan skulle årligen till

ecklesiastikdepartementet inlemnas. Då detta förfaringssätt både vore tidsödande

och medförde ej obetydliga kostnader, hade följden blifvit, att man

ej skickat ofvannämnda utländska seminarier några årsberättelser från de

inhemska seminarierna.

På grund af här angifna skäl hade den åsigten allt mer gjort

sig gällande, att de redogörelser för seminariernas verksamhet, som årligen

skulle inlemnas till ecklesiastikdepartementet, borde tryckas. Tre

seminarier hade ock af Kongl. Maj:t fått tillstånd att de år, då tillfälligtvis

kassan till materiel m. m. dertill lemnade tillgång, använda någon del

deraf till betäckande af kostnaderna för tryckning af ifrågavarande redogörelser.

Man hade emellertid ej kunnat ålägga alla seminarierna att

låta trycka den föreskrifna årsredogörelsen, enär man ej kunnat påräkna,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att deras materielkassor egde tillgång till de utgifter, som dermed vore

förenade.

Kostnaderna för tryckning af ifrågavarande årsredogörelser torde belöpa

sig årligen till 150 å 200 kronor för hvarje seminarium, eller till

högst 2,400 kronor vid dem samtliga.

Utskottet har väl på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit

önskvärdt, att ifrågavarande berättelser varda till trycket befordrade, men

har dervid velat ifrågasätta, huruvida icke de intressen, som i detta afseende

gjort sig gällande, kunde blifva fullt tillgodosedda genom vidtagande

af en sådan åtgärd endast hvart annat år, då alltså sammandragna

berättelser för två år skulle tryckas. Det erforderliga anslaget skulle då

kunna nedsättas till hälften af det i propositionen äskade belopp.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen för tryckning hvart

annat år i erforderligt antal af de i gällande seminariestadga

föreskrifna årsredogörelser, höjer det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslag till seminarier

för folkskolelärares bildande med 1,200 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 19 — 21 hemstält, kommer

anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 322,125 kronor,

att ökas med 8,000 kronor eller till 330,125 kronor.

Ang.bidrag au 22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att

^^/landsting eller stad, som ej i landsting deltoge, finge till aflönande af lärare

narierför små- och lärarinnor vid af landstinget eller staden inrättadt seminarium för

Skiiidan7eS Bildande af lärare eller lärarinnor vid småskola och mindre folkskola eller

rnqi af biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola finge uppbära bidrag af

L allmänna medel enligt samma grunder, som gälde med afseende på de

lönetillskott, hvilka af statsmedel utginge till skoldistrikt för aflönande af

lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskola, under de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 angifna vilkor;

dels att för här omförmälda ändamål på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag

af 20,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen till nämnda stadsrådsprotokoll meddelat,

hade i folkskolestadgan af den 18 juni 1842 föreskrifvits, att i hvarje församling

borde finnas minst en, helst fast skola, med vederbörligen vid ett

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

seminarium godkänd lärare; men, der medellöshet eller lokala förhållanden

hindrade inrättandet af fast skola, finge tills vidare barnaundervisningen

besörjas i flyttande skolor med en eller flera på nyss nämnda sätt godkända

lärare. Då åtskilliga församlingar icke hade förmåga att inrätta

och underhålla erforderligt antal dylika skolor, tilläts genom kongl. kungörelsen

den 29 september» 1853 att, der byar, hemman, torp eller lägenheter

vore så aflägsna, att dit hörande barn icke utan svårighet kunde

begagna den med sålunda godkänd lärare försedda skolan, mindre skolor,

fasta eller flyttande, finge inrättas. Till lärarebefattning i dessa skolor

skulle få antagas personer, som inför pastor och skolstyrelse företett betyg

om god frejd och kristligt lefverne, samt ådadalagt, att de kunde obehindradt

och rigtigt läsa svenskt och latinskt tryck innan, att de hade efter

katekesen god kristendomskunskap, att de kunde skrifva läsligt samt att

de innehade de enklaste och allmännaste begreppen af räknekonsten och

besutte förmågan att i dessa stycken undervisa.

Snart visade det sig, att i skolor med större antal lärjungar läraren

icke tillfredsställande kunde handhafva undervisning och tukt, helst han

hade till uppgift att samtidigt handleda barn af alla inom skolåldern varande

åldersklasser. Derför förordnades genom kongl. kungörelsen den

23 april 1858, att mindre skolor öfverallt å landet, oberoende utaf afståndet

från folkskola, som vore med examinerad lärare försedd, och till

det antal, som församlingen för lättad tillgång till undervisning för derinom

varande barn funne behöfligt, finge inrättas i ändamål att det första

förberedande kunskapsmåttet för nybörjare kunde i dessa skolor inhemtas,

och att således de skolor, för hvilka enligt folkskolestadgan examinerade

lärare erfordrades, måtte företrädesvis hafva till föremål de mera försigkomna

barnens undervisning.

De mindre skolor, som hade till uppgift att sörja för undervisning af

nybörjare, blefvo i sistnämnda kongl. kungörelse kallade småskolor.

Derjemte förordnades uti samma kungörelse, att församlingarna kunde erhålla

bidrag af statsmedel till hjelp vid ändamålsenligt inrättande af omförmälda

skolor. Omkring fem år derefter stadgades det i kongl. kungörelsen

den 11 december 1863, att, der småskolor funnes försedda med

understöd af allmänna medel, folkskolestyrelsen hade rätt föreskrifva,

att i den fasta eller ambulatoriska folkskolan i allmänhet endast sådana

lärjungar borde mottagas, som redan kunde hjelpligt läsa innantill.

För att småskolorna måtte komma att skötas af dugande lärare, befalde

Kongl. Maj:t i cirkulär till domkapitlen af den 22 april 1864, att domkapitlen

skulle vaka deröfver, att lärare och lärarinnor i småskolorna icke

antoges utan att inför skolrådet hafva ådagalagt, att de egde de insigter,

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som folkskolestadgans 6 §, sådan denna lydde i kongl. kungörelsen den

29 september 1853, föreskrefve, samt förmåga att i de der omförmälda

ämnena undervisa.

Efter en tid fann man dock nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar

för bildande af lämpliga lärare och lärarinnor vid småskolorna.

Fördenskull anordnades vid folkskolelärareseminarierna i Linköping och

Lund . särskilda afdelningar för utbildande af småskolelärare. Dessa

afdelningar blefvo dock efter ett par år indragna, enär det visade sig, att

de elever, som anmälde sig till inträde i dem, i allmänhet ej egde erforderliga

förutsättningar för att kunna utbildas till dugande lärare vid småskolan.

Bättre framgång hade de afdelningar för bildande af småskolelärarinnor,

som inrättades vid folkskolelärinneseminarierna i Stockholm

och Skara. Derför blefvo ock dylika afdelningar förbundna med Qde lärarinneseminarier,

som år 1875 inrättades i Falun och Kalmar. År 1878

inordnades de med lärarinneseminarierna förenade afdelningarna för småskolelärarinnors

bildande uti de egentliga seminarierna såsom deras första

klass. I denna skulle meddelas en sådan småskolelärarinnebildning, som

äfven lämpade sig som grundläggning för den undervisning, som i de tre

följande klasserna meddelades dem, som ginge qvar vid seminariet för att

der utbildas till folkskolelärarinnor.

LTti kongl. stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29

januari 1886 föreskrifves, att med de elever, som dertill anmälde sig och

i årsexamen med andra klassen erhållit godkända vitsord i kristendomskunskap,

svenska språket, räkning, välskrifning samt pedagogik och metodik,

skulle ett särskildt praktiskt prof i öfningsskolans småskoleafdelning anställas,

omfattande de kunskaps- och öfningsämnen, som förekomma i

denna afdelning, dock med undantag af sång för dem, som icke deltagit

i denna öfning; och egde den, som i profvet godkändes, att erhålla betyg

öfver aflagd småskolelärarinne(lärare)examen. Dessutom hafva tvenne statsseminarier

inrättats för bildande af finska och lappska småskolelärare och

lärarinnor. Det finska är förlagdt i Haparanda och det lappska i Jockmocks

socken.

De lärare och lärarinnor för småskolorna, som utbildats på ofvan

omtalade sätt, hafva varit få i förhållande till skolornas antal, och under

arens lopp hafva de blifvit allt färre. Behofvet af lärarekrafter vid

smaskolan har sålunda endast i obetydlig grad fylts genom de anordningar,

som staten vidtagit. Redan tidigt begynte derför landstingen att

sörja för utbildningen af småskolelärare och lärarinnor. De läroanstalter,

som af landstingen inrättades för ifrågavarande ändamål, voro till en

början ganska oregelbundet anordnade och mycket skiljaktiga med hänsyn

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

till både lärotid och lärokurser. Genom kongl. kungörelsen den 11 januari

1878, i hvilken bestämdes de vilkor, under hvilka ett skoldistrikt

till aflönande af lärare och lärarinna vid småskola kunde erhålla det i

lag medgifna högsta lönetillskott af allmänna medel, åstadkoms en viss

likhet i förenämnda hänseenden. Deri förordnades nemligen, att lärotiden

skulle omfatta minst sju månader och att derunder vissa bestämda lärokurser

skulle genomgås. Dock förekomma ännu stora olikheter i de särskilda

landstingsseminariernas organisation m. m.

Jemte de af landstingen anordnade seminarierna förekomma äfven

sådana, som upprättats af enskilda personer, hvilka dertill erhållit Kongl.

Maj:ts tillstånd. Äfven dessa läroanstalter måste rätta sig efter föreskrifterna

i ofvan berörda förordning af den 11 januari 1878, så vida

nemligen de ville utbilda sådana lärare och lärarinnor, att skoldistrikten

till deras aflönande skulle blifva berättigade att åtnjuta det högsta medgifna

bidrag af allmänna medel.

Sedan Riksdagen 1897 beviljat medel till förbättring af lärares och

lärarinnors vid mindre folkskolor och småskolor samt biträdande lärares och

lärarinnors löner, hade — meddelar vidare departementschefen — Kongl.

Maj:t den 28 maj 1897 utfärdat stadga angående pröfning vid under

offentlig kontroll stående seminarium för anställning såsom lärare vid

småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola.

Genom nämnda stadga hade de lärokurser, som skulle genomgås vid ifrågavarande

läroanstalter, blifvit något höjda samt bestämdare och mera afrundade.

För öfrigt gåfves der föreskrifter angående hvad som vore att

iakttaga vid den här ofvan omförmälda pröfningen.

För utbildande af lärare och lärarinnor vid småskolan hade under år

1896 29 seminarier varit i verksamhet. Af dessa hade 2 varit anordnade

af staten (i Haparanda och Jockmock), 19 af landsting, 1 af stad samt 7

af enskilda personer.

Kalmar, Gotlands, Hallands, Elfsborgs och Skaraborgs län hade under

nämnda år ej iklädt sig några kostnader för anskaffande af examinerade

lärare och lärarinnor vid småskolorna inom dessa län. De öfriga länens

landsting hade, enligt från seminariernas föreståndare inhemtade uppgifter,

för nämnda ändamål haft följande utgifter nemligen: Stockholms 2,550

kronor, Upsala 3,475, Södermanlands 2,038: 70, Östergötlands omkring

4,667, Jönköpings 3,100, Kronobergs 1,525, Blekinge 2,200, Kristianstads

1,413: 65, Malmöhus omkring 7,095, Göteborgs och Bohus län 4,223: 46,

Yermlands 4,400, Örebro 3,537: 77, Vestmanlands 4,500, Kopparbergs 4,850,

Gefleborgs 5,900, Vesternorrlands (enligt stat för 1897) 6,725, Jemtlands

4,825,,Västerbottens omkring 3,000 och Norrbottens 4,500 kronor. Norr
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

köpings stad betalade till Östergötlands läns landsting årligen 500 kronor

såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för det af landstinget underhållna

småskolelärarinneseminariet. Göteborg hade sitt eget seminarium.

Somliga af seminarieföreståndarne hade angifvit utgifterna för seminariet

för kalenderår, andra för läsår.

Otvifvelaktigt hade den nuvarande anordningen för utbildande af lärare

och lärarinnor vid småskolan varit mycket billigare, än om staten skulle

hafva upprättat för detta ändamål erforderliga läroanstalter. Denna anordning

hade derjemte medfört den fördelen, att de, som velat skaffa sig

behörighet för anställning vid småskola, kunnat göra det i hemorten.

Härigenom hade kostnaderna för dem blifvit väsentligen mindre, hvilket

varit af så mycket större vigt, som de flesta af dem varit medellösa. Dessutom

hade de i allmänhet kommit att tjenstgöra i trakter, med hvilkas

förhållanden de varit förtrogna, hvilket ej heller varit utan betydelse vid

utöfningen af deras kall.

Staten hade ej understödt landstingsseminarierna på annat sätt, än att

den medgifvit vissa lärarinnor vid dessa läroanstalter pensionsrätt i folkskolelärarnes

pensionsinrättning i enlighet med bestämmelserna i kong!,

kungörelsen den 9 augusti 1884.

Emellertid hade den fordran börjat göra sig gällande, att staten borde

bekosta utbildningen äfven af lärare och lärarinnor vid småskolan eller

åtminstone lemna bidrag af allmänna medel åt de landsting, som upprättade

och underhölle läroanstalter för sådant ändamål. Då den nuvarande

anordningen för ifrågavarande lärares och lärarinnors utbildning

medförde obestridliga fördelar, syntes det vara ändamålsenligast, att staten,

med denna anordnings bibehållande, bidroge till betäckandet af kostnaderna

för landstingsseminarier. För dylikt understöd talade ock, att

kostnaderna för nämnda läroanstalter blefve jemnare fördelade på de skattskyldiga,

än nu vore fallet, samt att vid seminarierna sannolikt ännu ändamålsenligare

anordningar kunde komma att vidtagas.

Styrelsen för landstingsseminariet i Vesternorrlands län hade hos

Kongl. Maj:t anhållit, att af allmänna medel bidrag måtte beviljas till aflönande

af de lärarinnor, som vore anstälda vid seminariet. Kongl. Maj:t

hade nödgats afslå denna -framställning, då inga medel funnits att för

ändamålet tillgå.

Vidare yttrar departementschefen, att, såsom ofvan angifvits, det syntes

honom vara rättvist och till gagn för folkundervisningen, att staten mer

än hittills bidroge till betäckande af kostnaderna för utbildning af de

lärare, hvarom här vore fråga. Bästa sättet för statens understöd vore

under förefintliga förhållanden, enligt departementschefens åsigt, att lands
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

tingen erhölle till aflönande af de vid seminariet anstälda lärare och lärarinnor,

som enligt ofvan berörda kongl. förordning vore berättigade till

pension i folkskolelärarnes pensionsinrättning, lönetillskott enligt de grunder,

som vore eller blefve stadgade, för att skoldistrikt skulle erhålla dylikt

lönetillskott till aflönande af de vid distriktets folk- och småskolor anstälda

lärare och lärarinnor.

Beträffande det belopp, hvartill statens bidrag skulle komma att uppgå,

kunde fullt säkra beräkningar icke göras. Det berodde nemligen till

väsentlig del på huru ifrågavarande läroanstalter komme att utvecklas.

Toge man VeSternorrlands läns landstingsseminarium, hvilket vore tvåårigt

och försedt med flera fasta lärarebefattningar än något af de öfriga

seminarierna, till utgångspunkt, skulle landstinget, om det beslötes, att landstingen

skulle få uppbära bidrag af allmänna medel till aflönande af lärare

och lärarinnor vid sina seminarier efter ofvan angifna grunder, blifva berättigad!

att uppbära lönetillskott för tre folkskolelärarinnor och en småskolelärarinna.

Antoge man, att dessa lärarinnor tjenstgjört så länge, att

skoldistrikt för deras aflönande borde erhålla högsta i lag medgifna lönetillskott,

skulle ifrågavarande landsting till aflönande af sina lärarinnor

erhålla i statsbidrag 1,633 kronor 34 öre. Antoge man vidare, att tjugu

landsting vore berättigade till lika stort statsbidrag till aflöningar åt lärarne

vid sina seminarier, skulle beloppet af statens utgifter för nu ifrågavarande

ändamål uppgå till 32,666 kronor 80 öre. Sådana förhållandena

för närvarande vore vid de särskilda seminarierna kunde 12,000 kronor vara

dertill tillräckliga. Men då åtskilliga förändrin*gar beträffande seminariernas

organisation och den vid dem anstälda lärarepersonal kunde inträffa,

innan här omtalade statsbidrag skulle komma att utgå, borde denna summa

höjas till 20,000 kronor, helst som det vore sannolikt, att, om bidrag

af allmänna medel beviljades till betäckande af kostnaden för landstingsseminariernas

underhåll, åtskilliga seminarier komme att blifva tvåklassiga

i stället för enklassiga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande proposition

och dervid föreslå följande vilkor för uppbärande af ifrågavarande

bidrag, nemligen:

a) att seminariet är ordnadt i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter

angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium

för anställning som lärare vid småskola och mindre folkskola eller som

biträdande lärare vid folkskola;

b) att seminariet ställes under en särskild af vederbörande landsting

Bih. till Rtksd. Prut. 180S. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

eller stad utsedd, af tre personer bestående styrelse, hvilken eger att antaga

och afskeda seminariets lärare och lärarinnor;

c) att lärarne och lärarinnorna hafva samma behörighet, som, derest

distrikt skall ega rätt till statsbidrag till lärares och lärarinnors aflöning,

fordras för anställning vid folkskola eller småskola;

d) att seminariets lärare och lärarinnor ega minst lika stora löneförmåner

som dem, hvilka äro stadgade för lärare och lärarinnor vid folkoch

småskolor;

e) att lärarne och lärarinnorna tjenstgöra vid seminariet eller dess

öfningsskola minst 34-| veckor årligen och minst 20 timmar i veckan

samt att de ej innehafva annan tjenst, till hvilkens innehafvares aflöning

lönetillskott af statsmedel utgår; samt

f) att lärarne och lärarinnorna äro anstälda med ömsesidig rätt till

uppsägning på viss tid.

Utskottet har icke haft andra erinringar att göra mot Kongl. Maj:ts

förevarande framställning än dem, som föranledt följande ändringsförslag

i afseende å de ifrågasatta vilkor en för uppbärande af bidrag. Hvad först

beträffar den i moment b) omnämnda styrelse, torde antalet af de i densamma

ingående personer, enligt utskottets mening, böra bestämmas till

minst tre. Hvad vidare angår det i moment e) föreslagna förbehåll, att

lärare eller lärarinna ej får innehafva annan tjenst, till hvilkens innehafvares

aflöning lönetillskott af statsmedel utgår, lärer detta stadgande

hafva afseende å det fall, ått folkskolelärare erhölle anställning vid något

af ifrågavarande seminarier. Då emellertid ett sådant fall mera sällan

torde kunna förekomma på grund af den tjenstgöringstid, båda dessa befattningar

kräfva af sina innehafvare, men berörda stadgande deremot

skulle utesluta möjligheten för ett seminarium att erhålla bidrag till aflönande

af en lärare, som t. ex. vore anstäld såsom lärare i välskrifning

vid teknisk skola, understödd af statsmedel, och för denna tjenstgöring

vore upptagen endast några få timmar i veckan, torde samma stadgande

utan men kunna utgå.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen dels medgifver, att landsting

eller stad, som ej i landsting deltager, till aflönande

af lärare och lärarinnor vid af landstinget eller staden

inrättadt seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor

vid småskola och mindre folkskola eller af biträ
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

dande lärare eller lärarinna vid folkskola, må uppbära

bidrag af allmänna medel enligt samma grunder, som

gälla med afseende på de lönetillskott, hvilka af statsmedel

utgå till skoldistrikt för aflönande af lärare och

lärarinnor vid distriktets folk- och småskola, under

vilkor:

a) att seminariet är ordnadt i öfverensstämmelse

med gällande föreskrifter angående pröfning vid under

offentlig kontroll stående seminarium för anställning

som lärare vid småskola och mindre folkskola eller som

biträdande lärare vid folkskola;

b) att seminariet ställes under en särskild af vederbörande

landsting eller stad utsedd, af minst tre personer

bestående styrelse, hvilken eger att antaga och afskeda

seminariets lärare och lärarinnor;

c) att lärarne och lärarinnorna hafva samma behörighet,

som, derest distrikt skall ega rätt till statsbidrag

till lärares och lärarinnors aflöning, fordras för

anställning vid folkskola eller småskola;

d) att seminariets lärare och lärarinnor ega minst

lika stora löneförmåner som dem, hvilka äro stadgade

för lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor;

e) att lärarne och lärinnorna tjenstgöra vid seminariet

eller dess öfningsskola minst 34^ veckor årligen

och minst 20 timmar i veckan; samt

f) att lärarne liksom lärarinnorna äro anstälda med

ömsesidig rätt till uppsägning på viss tid;

dels ock för här omförmälda ändamål på ordinarie stat

under rubrik: »bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor

vid seminarier för småskolelärares och småskolelärarinnors

bildande» uppför ett förslagsanslag af 20,000

kronor.

23:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen dels att godkänna^?- ett™fra

de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 ät lärare vid

omförmälda förändrade bestämmelser angående aflöning åt ordinarie lärare folkskola.

och lärarinna vid folkskola, att från och med år 1899 lända till efter- [23.]

rättelse; dels att besluta de i nämnda statsrådsprotokoll angifna, förändrade

bestämmelser angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lära
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rinnor vid folkskolor, att från och med sistnämnda år lända till efterrättelse;

samt dels slutligen att för genomförandet af den i punkten ifrågasatta

löneförhöjningen höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslag för lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 4,300,000

kronor, med 270,000 kronor, eller till 4,570,000 kronor.

I detta ärende äfvensom angående i ämnet väckta motioner kommer

sammansatta stats- och lagutskottet att framdeles under riksdagens lopp

afgifva utlåtande, hvilket statsutskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

7iToikhög-d 24:0) 1 en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 103) har herr

Jb.ior. II. Ho!mlin m. fl. anfört, att, som olika tolkning af Riksdagens skrifvelse

af deri 14^ maj 1878 angående statsanslag till folkhögskolor, särskildt till

den andra årsklassen eller högre afdelningen, gjort sig gällande, vore ett

förtydligande af behofvet påkalladt. Der föreskrefves," att om en fjerdedel

af dem, som föregående år genomgått folkhögskola, fortfarande begagnade

undervisningen, kunde anslag beviljas åt en högre afdelning.

Erfarenheten hade emellertid visat, att om en yngling genomgått en

vinterkurs vid folkhögskola och derefter stannat ett eller två år i sitt hem

samt derefter känt behof af vidare utveckling och till följd häraf kommit

tillbaka till folkhögskolans öfre afdelning, der i allmänhet teoretisk undervisning

meddelades i landtbruks- och husdjurslära, hade han under tiden

mognat betydligt^och tillgodogjorde sig undervisningen bättre, än om han

. omedelbart eller året efter kommit igen.

Det lämpade sig icke vid alla folkhögskolor att anordna sådana andra

årskurser, men då första årsundervisningen i hufvudsak vore lika vid alla

folkhögskolor, ansåge motionärerna ej behöfva föreskrifvas, att han ovilkorligen

skulle halva besökt samma skola, som anordnat deri andra årskursen.

Vidare kunde man lätt föreställa sig, att en yngling, som genomgått

t. ex. 5 klasser vid allmänt läroverk, skulle vilja bevista en andra årskurs;

men en sådan yngling hindrades af bestämmelsen i ofvan omförmälda

skrifvelse.

Till följd häraf hafva motionärerna föreslagit, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om bestämmelses utfärdande, så att det

högre statsanslaget matte tilldelas folkhögskola, der man inrättat en andra

afdelning, i hvilken ett antal af minst fem lärjungar, som under något

föregående läsår genomgått samma eller annan folkhögskola eller ock 5

klasser af allmänt läroverk, begagnade undervisningen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

Utskottet vill till en början erinra, hurusom Kongl. Maj:t i proposition

till 1878 års Riksdag föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget till

understöd åt folkhögskolor med 10,000 kronor samt medgifva att, med

för öfrigt oförändrade vilkor för anslagets användande, statsbidraget måtte

kunna utgå med ett belopp af högst 3,000 kronor för hvarje folkhögskola,

vid hvilken en andra afdelning blifvit inrättad och hvarest minst hälften

af de elever, som under närmast föregående läsår genomgått den första

årskursen, fortfarande begagnade undervisningen. Riksdagen hade i sin

med anledning häraf aflåtna skrifvelse anfört följande:

»Hvad till stöd för denna framställning blifvit anfördt har synts

Riksdagen innebära giltig anledning för beviljande af den nu äskade anslagsförhöjningen;

men deremot har det för åtnjutande af det högre statsbidraget

föreslagna vilkor, att vid den inrättade andra afdelningen minst

hälften af de elever, som under näst förutgående läsår genomgått den

första årskursen, fortfarande begagnade undervisningen, förefallit Riksdagen

vara väl hardt och sannolikt komma att leda derhän, att högst få,

om ens några, dylika läroanstalter skulle kunna komma i åtnjutande af

den afsedda fördelen. För att undvika denna olägenhet har det synts

Riksdagen att berörda vilkor lämpligen kunde på så sätt förändras, att

omförmälda elevantal bestämdes till en fjerdedel i stället för hälften;

hvarförutom stadgandet derom, att berörda antal skulle under närmast

föregående läsår hafva genomgått den första årskursen, synts böra ändras

på det sätt, att i samma antal äfven skulle kunna inräknas elever, som

efter första lärokursens genomgående varit af sjukdom eller annat hinder

urståndsätta att genast fortsätta sina studier; och har alltså Riksdagen

höjt förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor med 10,000 kronor

samt medgifvit, att, med för öfrigt oförändrade vilkor för anslagets användande,

statsbidraget må kunna utgå med ett belopp af högst 3,000

kronor för hvarje folkhögskola, vid hvilken en andra afdelning blifvit inrättad

och hvarest ett antal elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem,

som under närmast föregående läsår genomgått den första årskursen, fortfarande

begagnar undervisningen.»

Såsom framgår af en jemförelse med denna Riksdagens skrifvelse,

i enlighet med hvars innehåll Kongl. Maj:t den 18 maj 1878 utfärdat

kungörelse i ämnet, hafva motionärerna i sitt förslag förordat icke, såsom

de sjelfva an tv dt, ett förtydligande af gällande bestämmelser för folkhögskolas

rätt att uppbära ökadt statsbidrag för en andra årskurs, utan

förändringar i flera afseenden af dessa bestämmelser. Motionärernas yrkanden

gå först ut på en ändring af fordringarna i fråga om det antal

elever, som förut begagnat undervisningen i folkhögskolans första årskurs,

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilket antal hittills varit bestämdt till minst en fjerdedel af dessa senare,

och hafva i detta afseende föreslagit ett antal af fem elever. Till stöd

härför finnes i motionen icke någon omständighet anförd. Att, såsom

motionärerna derefter tillstyrkt, bereda lättnad för en folkhögskola genom

att mildra bestämmelsen om att nämnda antal elever skall, derest icke

elev varit af sjukdom eller annat hinder urståndsatt att året efter första

lärokursens genomgående fortsätta sina studier vid folkhögskolan, under

närmast föregående läsår hafva genomgått den första årskursen, synes

visserligen utskottet önskvärdt, likasom det torde kunna ifrågasättas, huruvida

ej ett medgifvande borde lemnas, att i detta antal finge inräknas

elev, som genomgått den första årskursen vid annan folkhögskola. I brist

på närmare utredning i denna fråga, är dock utskottet, då ej alla dessa

skolor arbeta efter samma program, ej för sin del öfvertygadt om lämpligheten

af ett sådant allmängiltigt stadgande. Hvad slutligen angår motionärernas

förslag att bereda folkhögskolan en fördel, om densamma i den

andra årskursen mottoge lärjunge, som genomgått fem klasser af allmänt

läroverk, synes denna utväg att bilda en afslutningskurs till den femte

klassen vid allmänt läroverk icke vara att förorda och dessutom endast

i ett ringa antal fall komma att begagnas.

Då utskottet sålunda i flera afseenden hyser betänkligheter med hänsyn

till de af motionärerna föreslagna förändringar af ifrågavarande bestämmelser,

har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka aflåtande af skrifvelse

till Kongl. Maj:t i de af motionärerna angifna syften, utan hemställer,

att ifrågavarande af herr Holmlin m. fl. väckta

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang.understöd 25:o) Herr A. Norrman har i en inom Andra Kammaren väckt

fåf lärare vidmo^oyi (n:° 46) yrkat, att Riksdagen måtte besluta, att statsanslaget till

fortsättnings- fortsättningsskolor hädanefter må utgå med 2/s af hela kostnaden eller

skatan, högst 100 kronor för år, och för detta ändamål höja det nuvarande förslagsanslaget

från 50,000 till minst 75,000 kronor för hvarje år.

De härom nu gällande bestämmelser återfinnas i kongl. kungörelsen

den 11 september 1877 angående anslag för lärares aflöning vid fortsättningsskolor,

i hvilken kungörelse förordnats, att skoldistrikt, som ordnar

fortsättningsskolan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i kungörelsen

omförmälda grunder, må såsom understöd för de lärares aflöning, som i

denna skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid, af

hvilken, i fall af behof, högst fyra veckor må kunna till den fortsatta

undervisningen användas, erhålla bidrag af allmänna medel sålunda, att

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

för hvarje lärare, som meddelar dylik undervisning under en tid motsvarande

två veckor om året, statsbidrag utgår med tjugufem kronor,

under en tid motsvarande fyra veckor med femtio kronor och under en

tid motsvarande sex veckor med sjuttiofem kronor, under vilkor att skoldistriktet

för lärarens aflönande tillskjuter lika stort belopp.

Enligt motionärens förslag skulle dessa statsbidrag höjas med 1/% af

sitt nuvarande belopp och skoldistriktet behöfva tillskjuta endast hälften

af hvad utaf allmänna medel komme att utgå.

Till stöd för sin motion har motionären anfört, bland annat, att till

folkskolan utbetalades af statsmedel ~/:] af kostnaden för lärares och lärarinnors

aflöning, samt att skäl funnes att anse förtsättningsskolan lika

nyttig och nödig som folkskolan och derför i statsanslag bevilja för fortsättningsskola

2/r, af kostnaden liksom för folkskolan. Dessutom har motionären

yttrat, att, ehuru visserligen redan nu många fortsättningsskolor

vore här i riket inrättade, hvilket äfven syntes deraf, att det ursprungliga

anslaget måst höjas från 30,000 till 50,000 kronor för år och ändå icke

räckte till, så funnes dock ganska många, i synnerhet mindre, församlingar,

som droge sig för kostnaden och derför underläte att inrätta sådana skolor,

i betraktande deraf att de redan förut verkligen hade mycket dryga

kostnader för sitt skolväsen. Dessa betänkligheter skulle antagligen på

de flesta ställen häfvas, om äfven för förtsättningsskolan lemnades 2/3 i

statsanslag, så mycket mer som de flesta mindre församlingar torde kunna

nöja sig med en enda gemensam fortsättningsskola.

Utskottet, som icke känt sig öfvertygadt derom, att en höjning af

statsanslaget till fortsättningsskolor i den omfattning, som af motionären

föreslagits, skulle komma att medföra inrättande af nya sådana skolor,

och som för öfrigt icke ansett skäl förefinnas att vidtaga någon förändring

i förhållandet mellan de från stat och de från kommun utgående

bidrag till uppehållande af dessa skolor, har icke funnit sig böra förorda

motionärens förslag i detta syfte och hemställer alltså,

att herr Norrmans ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

26:o) Sedan 1896 års Riksdag beviljat ett ordinarie förslagsanslag af Ang. andag

90,000 kronor för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande^

flickor, har Kongl. Maj:t i kungörelse den 29 maj 1896 förordnat, bland slöjd.

annat, att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör

visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller

särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stick
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna

sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten, utan

att undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom eftersattes, må af

statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor uppgår till minst

tio, erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen uti

ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under kela den för

folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik

skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att

de för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på

här förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande

uppgår till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30

kronor; skolande förenämnda understöd utgå af ofvanberörda förslagsanslag.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 28) har herr S. M.

Olsson i Sövnäs, under hänvisning dertill, att enligt kongl. kungörelsen den

1 juni 1894 angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i

skolåldern varande gossar förordnats att, om denna undervisning försigginge

på afdelningar, det erfordrades endast ett antal af femton gossar

för hvarje sådan afdelning för erhållande af ett statsanslag af 75 kronor,

föreslagit Riksdagen att besluta, att kongl. kungörelsen af den 29 maj

1896 i här ofvan vidrörda punkt måtte erhålla följande lydelse: »----

lästiden, samt

att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem, som deltaga i

slöjdundervisningen, är så stort, att de för denna undervisning äro delade

i två eller flera afdelningar, må på här förut angifna vilkor, för hvarje

sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår till minst femton, erhålla

likaledes ett årligt understöd af 30 kronor; skolande —---sökes.»

I den händelse statsutskottet funne skäl bifalla hvad motionären sålunda

föreslagit, hade motionären ansett, att utskottet borde föreslå de

medel, som af förändringen blefve en följd.

Vidare har herr C. G. Grunddi i en jemväl inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 65) yrkat, att Riksdagen ville besluta,

1) att i den punkt i kongl. kungörelsen den 29 maj 1896 angående

anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor,

som innehölle vilkoren för erhållande af statsbidrag, orden »derest undervisningen

uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under

hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden» måtte utbytas mot följande:

»derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar

i veckan under minst sex månader af året, eller ock under den kortare

tid, under hvilken undervisningen i den egentliga folkskolan fortgår»; samt

2) att, i händelse af bifall till hvad i mom. 1 föreslagits, rätt till

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

erhållande af statsbidrag måtte från och med år 1898 tillerkännas de lärarinnor

vid qvinliga slöjdskolor, som undervisat under nu föreslagna årliga

lärotid och som uppfylt öfriga i kong!, kungörelsen den 29 maj 1896 föreskrifna

vilkor.

I sin motion har herr Grundell bland annat till bemötande upptagit

två synpunkter, som vid 1S96 års riksdag anförts såsom skäl för nu gällande

bestämmelser och i sådant afseende anfört:

Hvad först anginge den pedagogiska sidan af frågan, vore det ju

obestridligt, att det vore en fördel, om slöjdundervisningen jemsides med

undervisningen i läsämneri kunde fortgå under hela den för folkskolan

stadgade lärotiden. Men, om ej så kunde ske i fråga om en mycket stor

del af landsbygdens skolor — och detta vore motionärens bestämda, på

erfarenhet grundade öfvertygelse — frågade motionären, om det ej vore

mer välbetänkt att nöja sig med en något kortare lärotid i stället för att

strängt hålla på en längre, med fara att slöjdundervisning i ett stort antal

skolor antingen ej blefve införd eller komme att upphöra, der den kommit

i gång. Då nämnda undervisning icke vore obligatorisk, syntes det motionären

alls icke osannolikt, att många lärarinnor, som hittills med nit och

framgång egnat sig åt slöjdundervisningen, droge sig undan från en verksamhet,

vid hvars utöfning de ej kunde fylla ett väsentligt kraf, som af

staten stäldes på dem och för hvilken de ej hade att vänta någon ersättning

från statens sida. Betydelselöst med afseende på denna punkt kunde

det väl ej heller vara, att det vida öfvervägande flertalet af statens folkskoleinspektörer

vid 1894 års möte ej ansett sig kunna föreslå en längre

undervisningstid än minst sex månader af året med minst fyra timmar i

veckan. Det kunde väl antagas, att desse, hvilka på nära håll hade att

öfvervaka äfven denna gren af folkundervisningen, i fråga om lärotiden

tagit hänsyn till det pedagogiska krafvet så långt, som de ansett möjligt

att göra det gällande.

Med afseende på önskad likställighet med gosslöjden i fråga om lärotid

kunde man visserligen erinra, att, om, såsom motionären med visshet

hade sig bekant, det mångenstädes på landet mötte mycket stora svårigheter

beträffande gosslöjden att, synnerligen under den mörka årstiden,

fullgöra lagstadgade fordringar angående lärotid, det ej syntes lämpligt

eller skäligt, att anledning gåfves till samma svårigheter, måhända i ökadt

mått, på flickslöjdens område. Men antaget att folkskolans lärarinnor,

fastän med svårighet, kunde i slöjd undervisa 8 månader af året, kunde

dock småskolans lärarinnor det icke; och dessa utgjorde ju största antalet

af slöjdlärarinnorna. För småskolans lärjungar, som vore i den spädare

åldern af 7—9 å 10 år hade man väl i de flesta skoldistrikt på landet

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

funnit nödigt att förlägga lärotiden till den jemförelsevis ljusare och blidare

årstiden, hvadan deras sommarferier vore ganska korta, men deremot vinterferierna

långa. I motionärens hembygd började vid småskolorna vårterminen

den 15 februari och fortginge till den 30 juni, höstterminen började

den 15 augusti och slutade den 30 november. I folkskolorna deremot

undervisades under vårterminen från den 15 januari till den 30 juni (med

14 dagars uppehåll under vårtiden) och under höstterminen från den 15

september till den 15 eller 20 december. Vid första blicken på denna

fördelning af läsåret visade det sig, att folkskolans läroår af helt naturliga

skäl började 1 månad tidigare och slutade 1 månad senare än småskolans.

Lätt skulle svårigheterna blifva lösta genom en lagstadgad slöjdundervisningstid

af minst 6 månader. Då en stor del af småskolelärarinnorna

hade sina hem, hvari de vistades under ferietiden, ofta på flera mils afstånd

från sina skolor, vore det icke tänkbart, att de kunde vara hågade att

enkom för bestridande af 4 timmars slöjdundervisning i veckan begifva sig

till sina stationer en månad innan deras sinåskolebarn börjat sin skolgång

och stanna qvar på sina poster en månad efter det barnen hade slutat

den. Då nästan alla landsbygdens lärare i gosslöjd vore folkskolans lärare,

men lärarinnorna i qvinlig slöjd till öfvervägande antalet vore småskolelärarinnor.

kunde, så länge detta förhållande egde ruin —• och så syntes

det väl under lång tid komma att förblifva — stadgandet om samma lärotid

för de två nämnda grupperna af slöjdande barn i allmänhet ej blifva

möjligt att efterlefva, och författningens ord, att undervisningen i qvinlig

slöjd skulle fortgå under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden,

skulle väl för den, som älskade uniformiteten, te sig väl på papperet, men

ofta sakna motsvarighet i verkligheten.

Beträffande först herr Olssons ifrågavarande förslag, vill utskottet erinra,

att statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet till det vid

statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag fogade statsrådsprotokoll i

detta ämne yttrat, att då erfarenheten visat, att en lärarinna kunde samtidigt

undervisa 40 ä 50 barn i qvinlig slöjd, och då det vore nödvändigt

att tillse, att statens utgifter för berörda undervisning ej stege till högre

belopp än som vore oundgängligt, syntes det departementschefen, som om

antalet af de barn i slöjdafdelning, för hvilken skoldistrikt finge åtnjuta

statsbidrag, borde bestämmas till minst 25. För sin del anser utskottet

jemväl, att med den samtidigt för alla elever öfverskådliga undervisningsmateriel,

som numera på detta område användes, någon svårighet icke bör

förefinnas att meddela undervisning i qvinlig slöjd till och med i en af
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

delning af inemot 50 lärjungar, eller det minsta antal som enligt gällande

bestämmelser om statsbidrag berättigar till lärjungarnes fördelning på flera

afdelningar. Någon jemförelse med slöjdundervisningen för gossar torde

på grund af dennas olikartade beskaffenhet här icke lämpligen kunna

göras.

Hvad derefter angår herr Grundells motion, har utskottet icke heller

ansett sig kunna förorda hvad i densamma föreslagits och har såsom skäl

dertill velat anföra, dels att någon på erfarenhet grundad öfvertygelse om

behöfligheten af förändring i nu gällande bestämmelser ännu icke kunnat

vinnas; dels att den af motionären föreslagna förändringen strider mot

den grundsats, som vid slöjdundervisningens införande i våra folkskolor

framhållits, eller att den skulle bereda en nyttig omvexling mellan själsoch

kroppsarbete och förekomma en ensidig utveckling på grund af sysselsättning

med endast bokliga studier, hvarför slöjdundervisningen borde

meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig del af det hela ingå bland

öfriga undervisningsämnen; och dels att den ifrågasatta förändringen

kunde leda dertill, att undervisningen i slöjd korame att till tiden inskränkas

vid vissa skolor, der den för närvarande påginge under hela den för

folkskolan bestämda årliga lästiden.

Med afseende å hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

a) att hvad herr Olsson i ämnet föreslagit ej må

af Riksdagen bifallas; samt

b) att herr Grundells ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

De tekniska läroverken.

27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med uteslutande ur Ang. anslaget

riksstaten af de i tekniska högskolans stat upptagna aflöningar för en tijilö^^a

föreståndare 6,600 kronor, förutom fri bostad, och för en extra lärare i. r,.-,

ångfartygskonstruktion 800 kronor, måtte L

dels på ordinarie stat för högskolan bevilja:

till höjning af aflöningen för lektorn i beskrifvande geometri och ritkonst

från 3,350 kronor till 4,000 kronor, 650 kronor;

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 0-

till upprättande af ett nytt lektorat i allmän fysik 4,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst 4,000

kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i geodesi och topografi från

2.000 kronor till 3,000 kronor, 1,000 kronor;-

till höjning af aflöningen för lektorn i konstruktion af enkla maskindelar

från 2,700 kronor till 3,000 kronor, 300 kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i elementarmekanik och beskrifvande

maskinlära från 2,000 kronor till 3,000 kronor, 1,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i husbyggnadskonst 3,000 kronor;

till arfvode åt en extra lärare i zymoteknik 1,200 kronor;

till höjning af arfvodet åt en extra lärare i frihandsteckning från

1,350 kronor till 1,600 kronor, 250 kronor;

till förhöjning af anslaget för tillfälliga lärarebiträden och assistenter

från 7,000 kronor till 14,300 kronor, 7,300 kronor;

till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400 kronor;

till höjning af anslaget för betjeningen från 3,500 kronor till 5,100

kronor, 1,600 kronor;

till höjning af anslaget till samlingar och fysikaliska laborationer från

5.000 kronor till 8,000 kronor, 3,000 kronor;

till höjning af anslaget till biblioteket från 3,500 kronor till 4,500

kronor, 1,000 kronor;

till två stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes resor 1.800

kronor;

till arfvode åt en professor såsom högskolans föreståndare 1,500 kronor;

samt

till arfvode åt ett biträde för uppehållande af en del af föreståndarens

undervisningsskyldighet såsom professor 2.000 kronor;

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningarna

skulle fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,700 kronor lön och

1,300 kronor tjenstgöringspenningar för lektorat med aflöning af 4,000

kronor samt 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar

för lektorat med aflöning af 3,000 kronor;

dels ock medgifva, ej mindre att samtlige lektorer vid högskolan finge

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen

af 500 kronor samt de lektorer, hvilkas aflöning enligt stat utginae med

3.000 kronor, efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring ett andra

ålderstillägg likaledes å 500 kronor, med rätt för de nuvarande lektorerna

att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, hvarunder

de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort vid högskolan, än

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o f).

157

äfven att dessa ålderstillägg få utgå af det å riksstadens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

kommande vid bifall till framställningen om nyssberörda anslags beviljande

och uteslutning af omförmälda två anslag till en föreståndare och

en extra lärare det ordinarie anslaget till tekniska högskolan, nu 160,450

kronor, att ökas med 26,600 kronor, eller till 187,050 kronor.

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen i detta

ärende anfört följande.

Den provisoriska utvidgning af undervisningen vid tekniska högskolan,

som under de senare åren egt rum, hade icke syftat till att vara en blott

tillfällig och öfvergående anordning. Redan från början hade det framstått

såsom ett mål att göra utvidgningen stadigvarande, och en bestämd plan

för densamma hade uppgjorts samt med vissa modifikationer lagts till grund

för omorganisationen. Den provisoriska utvidgningen hade i afbidan på

den definitivas genomförande tjenat att till fullo bekräfta dennas behöflighet

och pröfva vissa detaljer af planen för utvidgningen, medan under tiden

högskolans lokaler försatts i ett skick, som möjliggjorde en stadigvarande

utveckling af undervisningen.

Riksdagen hade kraftigt medverkat till anordnande af berörda provisoriska

utvidgning och förberedande åtgärder för dess fortbestånd i öfverensstämmelse

med framlagda förslag. Med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar

hade Riksdagen alltsedan år 1892 på extra stat dels år efter

år beviljat anslag till förstärkande af lärarekrafterna samt till materiel,

dels anslagit medel till omfattande förändringar och inredningsarbeten i

högskolans lokal, dels ock anvisat ett betydande belopp till utförande af

en nybyggnad för högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar.

Den plan, som läge till grund för den nu afsedda utvidgningens

genomförande, vore framlagd i departementschefens anföranden till statsrådsprotokollen

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 och den

14 januari 1897, vidfogade nämnda års propositioner till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof. Departementschefen hade derför

nu blott i största korthet erinrat, hurusom, sedan en komité uppgjort förslag

till högskolans utvidgning och till ett tidsenligt ordnande af undervisningen

derstädes, samt vissa jemkningar i detta förslag vidtagits af

högskolans styrelse, förslaget framlagts för 1894 års Riksdag, som visserligen

haft åtskilliga erinringar att göra vid den uppgjorda planen, men

för öfrigt välvilligt upptagit frågan om den tilltänkta omorganisationen.

Sedan högskolestyrelsen, efter erhållen remiss, lämpat förslaget i enlighet

med de flesta af Riksdagens anmärkningar deremot och uttalade önskningar,

hade, såsom nyss antydts, förslaget i dess sålunda jemkade och förenklade

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

form förelagts Riksdagen åren 1895 och 1897 i sammanhang med Kongl.

Maj:ts framställningar om anslag för tekniska högskolan.

Med bifall till de framställningar, som sistnämnda år gjorts, hade Riksdagen

på ordinarie stat för högskolan beviljat, bland annat, till inrättande af

extra lärarebefattningar i matematik, maskinlära, väg- och vattenbyggnadskonst,

mekaniska laborationer, elektroteknik, elektrokemi och teknisk hygien

ett belopp af tillhopa 12,750 kronor. Genom dessa i planen afsedda nya

lärarekrafters tillkomst hade tagits det första betydelsefulla steget till genomförandet

af den stadigvarande utvidgningen af högskolans undervisning,

dill fullföljd af den sålunda påbörjade omorganisationen hade nu styrelsen

för högskolan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 7 september nästlidna år

gjort framställning om proposition till. Riksdagen rörande de anslag, som

styrelsen ansåge vara af nöden för högskolans utvidgning i enlighet med

den upprättade, förenklade planen.

Den väsentligaste af de sålunda ifrågasatta anslagsposterna afsåge förstärkning

af högskolans undervisning genom förbättring af aflöningarna

vid de nu befintliga sju lektoraten derstädes samt upprättande af tre nya

lektorat äfvensom nya extra-lärare- och assistent-befattningar.

Vid högskolan funnes för närvarande, som nämnts, sju lektorat, nemligen

i beskrifvande geometri och ritkonst, i geodesi och topografi, i konstruktion

af enkla maskindelar, i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära,

, i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst samt byggnadsstatik, i

metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi. Beträffande dessa

läraretj en sters förbättring och upprättande af nya lektorat hade högskolestyrelsen

till en början yttrat, att i det af särskilda komiterade för tekniska

högskolans utvidgning och omorganisation den 15 december 1891 afgifna

utlåtande ifragåsatts att förändra lektoraten till extra ordinarie professurer

äfvensom att upprätta två nya professurer; men då det af

Kongl. Maj: t i detta syfte till 1894 års Riksdag framlagda förslaget icke

vunnit Riksdagens bifall, hade i stället i det förslag, som, jemkadt i den

af nämnda års Riksdag anvisade rigtning, af Kongl. Maj:t förelagts

1895 ars Riksdag, lektoraten bibehållits, men med förökad undervisningsskyldighet

och förbättrad aflöning. Styrelsen ville nu, likasom förut, framhålla,

att för de flesta af lektorerna vid högskolan lönevilkoren vore

mycket ofördelaktiga, såväl med hänsyn till det af dessa lärare fordrade

arbetet, som i jemförelse med de vilkor, andra lärare med likartad verksamhet

åtnjöte. Vid en högskola, och ej minst vid en teknisk högskola,

vore det nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen i

de olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling. Då härtill

komme att genom den utvidgning, undervisningen vid högskolan borde

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

erhålla för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas arbete

väsentligt skulle ökas, syntes det styrelsen mycket obilligt, om högskolans

lektorer i något fåll skulle aflönas lägre än lektorerna vid de tekniska

elementarskolorna. För att emellertid kunna, såsom Riksdagen fordrade,

i någon väsentligare grad nedbringa kostnaderna hade det synts styrelsen

nödvändigt, att, med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisningstidens

längd och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande,

lektoraten delades i två grupper: den ena med lönevilkor, motsvarande

lektorernas vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de

högst aflönade, redan nu befintliga lektoraten .vid högskolan, men med ett

ålderstillägg, så att dessa lektorer slutligen erhölle samma aflöning, som

lektorerna vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg. De löneförmåner,

som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika grupperna,

komme sålunda att utgöra för den förstnämnda gruppen 3,000

kronor, deraf lön 2,000 kronor och tjenstgörirespenningar 1,000 kronor,

med två ålderstillägg af 500 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, och för den sista gruppen 4,000 kronor — fördelade i lön

2,700 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor — och med ett ålderstillägg

af 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring. Styrelsen

ville härvid fästa uppmärksamhet på den omständigheten, att redan två

lektorat vid högskolan vore aflönade med 4,000 kronor hvartdera, samt

att två af de föreslagna nya lektoraten, nemligen i allmän fysik och i

skeppsbyggeri, skulle efter den förenklade planen ersätta de båda med

6,000 kronor aflönade nya ordinarie professurer, hvilka af nyss omtalade

komiterade föreslagits till inrättande för dessa läroämnen.

Styrelsen hade härefter indelat de tio lektoraten i omförmälda båda

grupper med angifvande af de särskilda lektoratens läroämnen och motiverande

af lönevilkorens förbättring. Enligt denna indelning skulle till

den ena gruppen, med en aflöning af 4,000 kronor och ett ålderstillägg

af 500 kronor, höra följande fem lektorat.

1) Lektoratet i beskrifvande geometri och ritkonst, för närvarande aflönadt

med 3,350 kronor. — Innehafvaren af detta lektorat skulle åligga

att i nämnda vigtiga ämnen meddela undervisning jemväl i den parallelkurs,

som vore nödvändig med hänsyn till det stora antalet elever i läroanstaltens

första årskurs.

2) Lektoratet i metallurgi och hyttkonst, hvilket redan nu vore aflönadt

med 4,000 kronor. — Inneliafvarens undervisningsskyldighet skulle

ökas med metallurgisk teknologi.

3) Lektoratet i allmän byggnadslära och byggnadsstatik, hvilket för

närvarande inginge i det med 4,000 kronor aflönade lektoratet i allmän

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

byggfi^dslära, husbyggnadskonst och byggnadsstatik. — Undervisningen i

sistnämnda. lektorats läroämnen vore nu delad mellan två lärare, emedan

det ej varit möjligt att erhålla en person, som vore villig och kompetent

att bestrida undervisningen i samtliga dessa ämnen. Af det nuvarande

lektoratets aflöningsmedel användes 2,700 kronor för uppehållande af undervisningen

i allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Den lärare, som för

framtiden komme att bestrida berörda undervisning, skulle erhålla väsentligt

förökad undervisningsskyldighet dels genom de parallelkurser, hvilka påkallades

genom det störa elevantalet, dels genom den vidsträcktare fackundervisning,

som ingeniörskonstens utveckling gjorde nödvändig för de

blifvande väg- och vattenbyggnadsingeniörerna och arkitekterna.

4) Ett nytt lektorat i allmän fysik, hvilket skulle inrättas i stället för

den förut ifrågasätta ordinarie professuren i detta för den nya tekniken så

ofantligt vigtiga ämne.

5) Ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst med särskild hänsyn till

konstruktionen af ångfartyg samt fartyg af stål och jern, hvilket lektorat

skulle ersätta den förut föreslagna ordinarie professuren i sagda ämne. —

Behofvet af det sistnämnda lektoratet vore en följd af nödvändigheten att

vid tekniska, högskolan kunna meddela en någorlunda omfattande vetenskapligt

teknisk undervisning i ett läroämne, som vore af så stor vigt för

vart lands ^saväl sjöfart som industri. Såsom i den kong], propositionen

till 1895 års riksdag särskildt framhållits, vore det ingalunda afsigten

att vid tekniska högskolan meddela enahanda undervisning, som vid den

mera elementära skola för skeppsbyggnadskonstfen i allmänhet, hvilken från

navigationsskolan i Göteborg blifvit flyttad till Chalmers’ tekniska läroanstalt,

utan hvad som åsyftades vore blott den speciella del af denna

näringsgren, hvilken vid flera af landets mekaniska verkstäder idkades,

nemligen konstruktionen af ångfartyg och fartyg af stål och jern. Tekniska

högskolan vore den enda af vart lands läroanstalter, som meddelade

en för ändamålet tillräcklig undervisning i matematik, fysik, maskinlära,

byggnadsstatik med flera ämnen, hvilka måste ingå i planen för utbildning

af de ingeniörer, som sysselsatte sig med konstruktioner af nu ifrågavarande

slag; och med hänsyn till de många af högskolans elever i fackskolan

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, hvilka efter slutade

studier vunne anställning vid verkstäder, der ångfartyg byggdes, vore

det af stor vigt, att ifrågavarande undervisningsämne tiligodosåges med

en särskild lärostol.

Till den andra af omförmälda grupper skulle följande fem lektorat,

med en aflöning åt 3,000 kronor och två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, hänföras:

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

1) Lektoratet i geodesi och topografi, för närvarande aflönadt med

2,000 kronor. — Detta lektorats innehafvares undervisningsskyldighet skulle

förökas dels genom en parallelkurs i fältmätningar, nödvändig genom det

stora antalet elever i andra årskursen, hvilka alla deltoge i denna undervisning,

dels ock genom utvidgad undervisning i geodesi för blifvande vägoch

vattenbyggnads- samt grufingeniörer.

2) Lektoratet i konstruktion af enkla maskindelar, för närvarande aflönadt

med 2,700 kronor. — Undervisningen skulle för detta lektorats

innehafvare ökas genom utvidgning af undervisningen för de blifvande

maskiningeniörerna, i synnerhet beträffande anordningar och skötsel af

maskiner och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall.

3) Lektoratet i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, för

närvarande aflönadt med 2,000 kronor. — Innehafvaren af sagda lektorat

skulle erhålla väsentligt förökad undervisningsskyldighet, derigenom att

han skulle bestrida undervisningen i den parallelkurs i maskinkonstruktioner

för andra årskursens elever, hvars upprättande blifvit nödvändigt på

grund af det stora elevantalet i nämnda årskurs.

4) Lektoratet i geologi och mineralogi, hvilket för närvarande aflönades

med 3,000 kronor. — Lektorn i detta ämne skulle erhålla förökning i sitt

arbete till följd af det stora elevantalet i den första årskursen, hvarest alla

deltoge i undervisningen i dessa läroämnen, samt äfven genom utsträckning

af undervisningen för de blifvande grufingeniörerna.

5) Ett nytt lektorat i husbyggnadskonst i stället för den förut ifrågasatta

extra ordinarie professuren i samma ämne. — Undervisningen i

ämnet bestredes för närvarande af en extra ordinarie lärare. Lärarens

undervisning blefve emellertid i hög grad förökad dels genom parallelkurser,

nödvändiga till följd af det stora antalet elever i den andra årskursen,

dels genom utvidgning af den förberedande undervisningen för de

elever, som särskildt egnade sig åt de olika byggnadsfacken.

Då departementschefen öfverginge till att omförmäla de anslag till

extra lärarebefattningar, som högskolestyrelsen nu ifrågasatt, ville han till

en början erinra, hurusom, enligt hvad ofvan nämnts, Riksdagen år 1897

beviljat anslag på ordinarie stat till sju extra lärarebefattningar. Utom

dessa hade i planen för högskolans utvidgning — jemte tre förutvarande

extra läraretjenster — upptagits två andra extra lärarebefattningar, nemligen

i zymoteknik och i frihandsteckning. Till dessa befattningar hade

nu styrelsen begärt anslag och dervid yttrat: Undervisning i zymoteknik —

ett läroämne, hvilket numera blifvit af stor betydelse för de på jäsningsprocesser

beroende kemiskt-tekniska industrigrenar, som spelade en så vigtig

roll inom näringarna —- hade de senare åren försöksvis införts vid hög
Bih.

till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 AJd. 9 Häft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolan och meddelades genom en i ämnet anstäld docent. I den nya

laboratoriebyggnaden vore särskilda lokaler afsedda för undervisningen

i sagda ämne, och efter denna byggnads fullbordande skulle en ordnad

undervisning i läroämnet införas vid högskolan. Ifrågavarande lärarebefattning

vore derför af behofvet påkallad och till aflöning vid densamma

erfordrades ett anslag af 1,200 kronor årligen. Hvad åter anginge extra

lärarebefattningen i frihandsteckning, funnes i detta ämne redan en extra

lärare med en aflöning af 1,350 kronor. Enär denne lärare genom högskolans

utvidgning skulle erhålla ökad undervisningsskyldighet till följd

af det ökade elevantalet, -hvarigenom indelning i flera grupper erfordrades

vid undervisningen, vore en förhöjning i hans aflöning med 250 kronor

till 1,600 kronor af nöden.

Hvad härefter beträffade den till följd af det ökade antalet elever och

undervisningens utsträckning erforderliga förhöjningen i anslaget till assistenter

hade högskolestyrelsen förklarat, att den genom den provisoriska

utvidgningen af högskolan vunna erfarenheten ådagalagt, att det belopp,

som tillförene angifvits såsom erforderligt till arfvoden åt assistenter, nemligen

14,300 kronor, vore det lägsta belopp, som för ändamålet kunde

göra tillfyllest; och högskolestyrelsen hade tillika meddelat, huru detta

belopp skulle fördelas mellan de läroämnen, i hvilka på grund af stort

antal elever eller andra förhållanden lärarne behöfde biträde af assistenter,

nemligen på följande sätt:

för

en assistent i ren matematik..............................................

800

kronor

»

två assistenter i geodesi och topografi, tillsammans ......

700

»

»

en assistent i beskrifvande geometri och linearritning ...

700

»

»

» » » teoretisk mekanik ..........................................

900

»

» » » konstruktion af enkla maskindelar in. m...

900

»

• »

» » » maskinlära...........................................................

500

»

»

» » . » allmän fysik ....................................................

1,200

»

»

» » » tillämpad fysik...................................................

1,000

»

»

» » » konstruktion af värmeapparater ..................

500

»

»

» » » allmän kemi .......................................................

1,500

»

»

» » » kemisk teknologi .............................................

1,600

T>

• »

» » » bergskemi .........................................................

600

»

»

» assistent i väg- och vattenbyggnadskonst.....................

1,500

»

» ;

två assistenter i husbyggnadskonst för andra och högre

årskurser..............................................................

900

»

. »

en assistent i frihandsteckning ............................................

500

»

»

tillfälliga lärarebiträden.........................................................

500

»

Summa 14,300 kronor.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

163

Enär det på ordinarie stat för tillfälliga lärarebiträden ocli assistenter

utgående anslaget för närvarande endast utgjorde 7,000 kronor, skulle således

i denna utgiftspost erfordras en förhöjning af 7,300 kronor. Styrelsen hade

i fråga härom fäst uppmärksamheten derpå, att motsvarande anslag af omförmälda

komiterade beräknats till 18,450 kronor, hvarvid dock förutsatts,

att ända till 120 elever skulle årligen kunna mottagas i läroverkets första

årskurs, medan det nu föreliggande förslaget vore beräknadt för 100 elever

i samma kurs. Styrelsen hade tillika erinrat, att den nu ifrågasatta, mycket

lågt beräknade förhöjningen i anslaget till assistenter skulle, på sätt styrelsen

förut framhållit, kunna vara tillfyllestgörande endast under förutsättning,

att styrelsen framdeles såsom hittills egde befogenhet att årligen efter

lärarekollegiets hörande verkställa fördelningen af anslagssumman med

hänsyn till elevantalets gruppering i de olika fackskolorna och andra omständigheter,

som hade inflytande på behofvet af lärarebiträden.

Den förhöjning i utgifterna för lärarekrafter på ordinarie stat, som

sålunda föreslagits, innebure för lektoraten en ökning från 21,050 kronor

till 35,000 kronor, eller med 13,950 kronor, förutom ålderstillägg, för extra

lärarebefattningarna en ökning från 18,600 kronor till 20,050 kronor, eller

med 1,450 kronor, dervid dock vore att märka, att genom inrättandet af ett

lektorat i skeppsbyggeri den med 800 kronor aflönade extra lärareplatsen

i ångfartygskonstruktioner gjordes öfverflödig, samt för assistenttjenster en

ökning från 7,000 kronor till 14,300 kronor, eller med 7,300 kronor. I sammanhang

med redogörelsen för dessa ökningar hade högskolestyrelsen yttrat:

ökningarna komme till någon del att motvägas deraf, att det under de

senare åren på extra stat utgående anslaget till förstärkning af undervisningen,

hvilket anslag för år 1898 uppginge till 13,100 kronor, kunde

undvaras. Äfven en annan besparing i aflöningar skulle blifva en följd

af öfvergången från den provisoriska till den definitiva anordningen. På

sätt förutnämnde komiterade föreslagit och styrelsen tillstyrkt, skulle föreståndarebefattningen,

för hvilken för närvarande i staten upptoges 6,600

kronor, på det sätt förändras, att de göromål, som tillhörde detta embete,

bestredes af en bland högskolans professorer, hvilken derför erhölle ett

lönetillskott af 1,500 kronor, hvarjemte 2,000 kronor skulle anvisas åt en

lärare, som öfvertoge en del af nämnde professors undervisningsskyldighet.

Genom denna anordning, hvilken i sjelfva verket tillämpats sedan år 1890,

uppstode en skilnad af 3,100 kronor till förmån för statsverket. I de för

Riksdagen åren 1894 och 1895 framlagda förslag angående tekniska högskolan

vore det förutsatt, att i samband med den nya organisationens

genomförande nämnda förändring definitivt vidtoges.

Slutligen hade högskolestyrelsen hemstält om utverkande af de i öfrigt

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erforderliga anslag, livilka in gin ge i den förenklade plan för tekniska högskolans

utvidgning, som meddelats 1895 års Riksdag, men livilka ännu ej

varit föremål för Riksdagens pröfning. Dessa anslagsposter voro:

till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400 kronor;

till förhöjning af anslaget för betjeningen från 3,500 kronor till

5,100 kronor, 1,600 kronor;

till förhöjning af det årliga anslaget för samlingar och fysikaliska

laborationer från 5,000 kronor till 8,000 kronor, 3,000 kronor;

till förhöjning i årsanslaget till biblioteket från 3,500 kronor till

4,500 kronor, 1,000 kronor; samt

till två stipendier åt högskolans lärare för utrikes resor 1,800 kronor.

T fråga om dessa anslagsbehof hade högskolans styrelse anfört följande.

Arfvodet till ett biträde åt bibliotekarien vore erforderligt för att

underlätta expeditionen vid boklån och för att under något längre tid än

hvad nu läte sig göra hålla biblioteket tillgängligt för allmänheten. —

Genom den ifrågasatta förhöjningen af anslaget för betjeningen skulle

aflöning kunna beredas för ytterligare två laboratorietjenare, den ene vid

det kemiska, den andre vid det fysiska och det elektriska laboratoriet. Det

vore uppenbart, att genom den betydande utvidgning af undervisningslokalerna,

som genom den stora laboratoriebyggnaden vunnes, betjeningspersonalens

ökning och i samband dermed naturligen ökning af anslaget

till personalens aflöning vore af behofvet i hög grad påkallad. — Nödvändigheten

af en ökning i anslagen till samlingarna och till biblioteket vore

lätt att inse med hänsyn till den elektriska fackskolans upprättande samt

otillräckligheten af de nu för undervisningsmaterielens underhåll och tidsenliga

förkofran samt bibliotekets vidmakthållande och utveckling tillgängliga

ordinarie anslag. I betraktande af att med berörda anslag skulle

tillgodoses så många och skilda fack som de mekaniska, mekaniskt-tekniska,

fysiska, elektrotekniska, mineralogiska, kemiskt-tekniska, geodetiska, metallurgiska,

grufvetenskapliga, väg- och vattenbyggnads-, arkitektur- och skeppsbyggeriafdelningarna

vid högskolan, borde icke någon tvekan kunna förefinnas

om det trängande behofvet af anslagens väsentliga förhöjning. Hvad

särskildt anginge den begärda förhöjningen i anslaget till samlingar och

fysikaliska laborationer ville styrelsen påpeka, att, om densamma bifölles,

det under de senare åren på extra stat af Riksdagen beviljade anslag för

elektrotekniska apparater och laborationer, 1,200 kronor, icke vidare behöfde

pakallas. I afseende a det begärda anslaget till resestipendier vore behofvet

deraf i ögonen fallande. Högskolans lärare vore nemligen nödgade att inhemta

noggrann kännedom, om den snabba utveckling vår tids industri och

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

ingeniörskonst underginge. Stipendierna borde utdelas af Kong]. Maj:t

och utgå det ena för resa på något längre, det andra för resa på kortare tid.

Styrelsen hade slutligen gjort en sammanfattning af de anslagsposter,

som nu begärdes uppförda på ordinarie stat, samt af de besparingar, hvilka

skulle göras och komme att till en del motväga ökningarna; utvisande denna

sammanfattning att

den ifrågasatta ökningen af högskolans ordinarie anslag skulle

utgöra............................................................................ kr. 34,000

samt att besparingar skulle uppkomma

dels genom att från ordinarie stat affördes föreståndarens

lön och tjenstgöringspenningar ...........................................» 6,600

och arfvode åt en extra lärare i ångfartygskonstruktion ... » 80Q

summa kr. 7,400

dels genom att två för närvarande på extra stat utgående

anslag ej vidare kräfdes, nemligen till förstärkning af under
-

visningen ................................................................................................... » 13,100

och till elektrotekniska apparater och laborationer...................... » 1,200

summa kr. 14,300.

Häraf visade sig att den verkliga förhöjning i statens utgifter för

tekniska högskolan, som nu ifrågasattes, begränsades till 12,300 kronor, förutom

ålderstilläggen för lektorerna. Hvad sagda ålderstillägg anginge hade

styrelsen hemstält, att desamma måtte, såsom vanligt i liknande fall, få

komma de nuvarande innehafvarne af lektoraten till godo med beräkning

af desses föregående tjenstgöring såsom lektorer vid tekniska högskolan.

Vid föregående tillfällen hade departementschefen för egen del inför

Kong! Maj:t uttalat sin öfvertygelse om vigten för tekniska högskolan och för

hela landet deraf, att högskolans undervisningsväsen vunne den utveckling, som

med det nu ifrågavarande, till en del''redan genomförda förslaget afsåges.

Det senast gångna året hade, om möjligt, stärkt denna öfvertygelse. Med

tillfredsställelse kunde hvarje svensk man erinra sig de storartade framsteg

på det tekniska området, som vårt land visat på den under år 1897 hållna

allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm. Men denna glädjande

omständighet finge emellertid ej medföra den föreställningen, att vi nu kunde

hvila, och att vi nu blott hade att skörda frukterna af redan gjorda framsteg.

Då så vore, och då man måste erkänna den betydelsefulla del, som tekniska

högskolan, medelbarligen och omedelbarligen, genom indirekta impulser

och direkta åtgöranden, tagit i arbetet för att bringa svensk industri och

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 166

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

svensk näring till deras nuvarande höga ståndpunkt, följde deraf, att man

måste på det kraftigaste understödja tekniska högskolans lofvärda sträfvan

att befästa sin ställning och utveckla sina krafter. Huru väl grundade

förhoppningar man i afseende härå egde fästa på Riksdagens medverkan,

hade departementschefen tillförene påpekat och funne ytterligare bekräftadt

genom de af Riksdagen år 1897 beviljade anslag till högskolan.

Departementschefen vore alltså af den meningen, att de af högskolestyrelsen

nu begärda anslagen, af hvilka de till resestipendier och till

ökningen af anslaget till samlingar m. m. redan förra året af styrelsen

ifrågasatts, men af departementschefen på anförda skäl då ansetts kunna

anstå, borde äskas hos innevarande års Riksdag. Då den nya byggnaden

för högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar under innevarande

år blefve färdig att tagas i bruk, vore det naturligen önskvärdt, att högskolan

omedelbart finge sig de medel tillförsäkrade, som skulle sätta henne

i stånd att på bästa sätt tillgodogöra sig förmånen af utvidgade och förbättrade

lokaler. De kraf, styrelsen i afseende härå nu framstält, vore af

styrelsen väl motiverade och tillika stödda af erfarenheten under den provisoriska

utvidgningen. Hvad sjelfva anslagsbeloppen beträffade, hade departementschefen

öfver hufvud ej något att tillägga till hvad styrelsen anfört.

I fråga om de aflöningar, som nu afsåges för lektoratens innehafvare,

ville departementschefen dock erinra att — på samma gång det intensivare

arbete, som kräfdes af lektorerna, gjorde de ifrågasatta löneförhöjningarna

fullt berättigade, ej minst vid den jemförelse med löneförhållandena vid

tekniska elementarskolorna och vid Chalmers’ tekniska läroanstalt, som högskolestyrelsen

anstalt —■ det ej vore osannolikt, att arbetets ökning skulle

för lektorerna försvåra möjligheten att, förskaffa sig arbete vid sidan af sin

lektorstjenstgöring, såsom hittills, med hänsyn till den knappa aflöningen

vid de flesta lektoraten, varit af behofvet påkaladt. — I hvad styrelsen

föreslagit i fråga om lektorsaflöningarnas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar

samt rörande ålderstillägg åt lektorerna ville departementschefen

vidare till alla delar instämma.

Beträffande den ifrågasatta utsöndringen af ämnet husbyggnadskonst

från det nu i staten upptagna lektoratet i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst

och byggnadsstatik ansåge departementschefen sig böra särskildt

påpeka, hurusom en ganska lång erfarenhet funnes rörande behofvet af en

fördelning af den detta lektorat tillagda undervisning. Redan år 1877

hade med Kongl. Maj:ts tillstånd en fördelning af ifrågavarande lektorats

ämnen pa två lärare egt rum. Allmän byggnadslära och husbyggnadskonst

hade bibehållits för lektorn och en extra lärare hade fått undervisningen

i byggnadsstatik sig anförtrodd. I början af 1880-talet hade inom lärare
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

kollegiet ifrågasatts, att lektoratet skulle delas i två lektorsbefattningar.

Man hade likväl nödgats inskränka sig till att förorda en annan fördelning

af ämnena mellan lektorn och extra läraren. Och genom kongl. bref den

93 februari 1883 hade sedermera den nu bestående fördelningen stadfästs.

Såsom af styrelsens yttrande framginge, vore det afsedt att för framtiden

bibehålla den anordning beträffande föreståndareskapet vid högskolan,

som vidtagits genom kongl. bref den 19 september 1890. Kongl. Maj:t hade

då förklarat, att föreståndarebefattningen skulle, med afseende derå att under

den närmaste framtiden utredning komme att verkställas rörande behofvet

af och sättet för utvidgning och omorganisation af högskolan, uppehållas

allenast på förordnande tills vidare, och hade i sammanhang dermed förordnat

en af professorerna vid högskolan att tills vidare bestrida föreståndarebefattningen,

med rätt för bemälde professor att, utöfver honom såsom

professor tillkommande lön och tjenstgöringspenningar, uppbära ett särskildt

arfvode af 1,500 kronor för år räknadt, hvarjemte Kongl. Maj:t till

högskolestyrelsens förfogande stälde ett belopp af 2,000 kronor, likaledes

för år, att användas till arfvode åt den, som förordnades att öfvertaga den

del af ifrågavarande professors undervisningsskyldighet, från hvilken han

ansåges böra befrias. Såväl detta arfvode som arfvodet för föreståndareskapet

skulle utgå af föreståndarebefattningens aflöningsmedel.

Då det under den förflutna tiden visat sig, att berörda anordning

med fördel låtit sig tillämpas, instämde departementschefen i lärarekollegiets

förslag, att densamma fortfarande skulle bestå och alltså allt framgent en

professor vid högskolan tillika bestrida en föreståndares åligganden. Departementschefen

gjorde detta så mycket hellre, som en besparing för statsverket

härigenom uppkomme. Den i staten upptagna särskilda föreståndarebefattningen

med en aflöning af 6,600 kronor, förutom fri bostad, borde

således indragas. Hvad anginge bostadsförmånen, ville departementschefen

erinra, att Kongl. Maj:t den 29 maj 1891, med anledning af en af styrelsen

för tekniska högskolan gjord framställning, medgifvit, att föreståndarens

boställsvåning finge inredas till bibliotekslokal för högskolan.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit utskottet anledning

till någon erinran.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, med uteslutande ur riksstaten

af de i tekniska högskolans stat upptagna aflöningar för

en föreståndare 6,600 kronor, förutom fri bostad, och

för en extra lärare i ångfartygskonstruktion 800 kronor,

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels på ordinarie stat för högskolan bevilja:

till höjning af aflöningen för lektorn i beskrifvande

geometri och ritkonst från 3,350 kronor till 4,000 kronor,

650 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i allmän fysik

4,000 kronor.

till upprättande af ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst

4,000 kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i geodesi och

topografi från 2,000 kronor till 3,000 kronor, 1,000

kronor;

till höjning af aflöningen för lektorn i konstruktion

af enkla maskindelar från 2,700 kronor till 3,000 kronor,

300 kronor:

till höjning af aflöningen för lektorn i elementarmekanik

och beskrifvande maskinlära från 2,000 kronor

till 3,000 kronor, 1,000 kronor;

till upprättande af ett nytt lektorat i husbyggnadskonst

3,000 kronor;

till arfvode åt en extra lärare i zymoteknik 1,200

kronor;

till höjning af arfvodet åt en extra lärare i frihandsteckning

från 1,350 kronor till 1,600 kronor, 250

kronor;

till förhöjning af anslaget för tillfälliga lärarebiträden

och assistenter från 7,000 kronor till 14,300 kronor,

7,300 kronor;

till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400

kronor;

till höjning af anslaget för betjeningen från 3,500

kronor till 5,100 kronor, 1,600 kronor;

till höjning af anslaget till samlingar och fysikaliska

laborationer från 5,000 kronor till 8,000 kronor, 3,000

kronor;

till höjning af anslaget till biblioteket från 3,500

kronor till 4,500 kronor, 1,000 kronor;

till två stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes

resor 1,800 kronor;

till arfvode åt en professor såsom högskolans föreståndare

1,500 kronor; samt

till arfvode åt ett biträde för uppehållande af en

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

del af föreståndarens undervisningsskyldighet såsom professor

2,000 kronor;

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar

aflöningarna skola fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

med 2,700 kronor lön och 1,300 kronor

tjenstgöringspenningar för lektorat med aflöning af 4,000

kronor samt 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar

för lektorat med aflöning af 3,000

kronor;

dels ock medgifva, ej mindre att samtlige lektorer

vid högskolan må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor samt de

lektorer, hvilkas aflöning enligt stat utgår med 3,000

kronor, efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring

ett andra ålderstillägg likaledes å 500,|kronor,

med rätt för de nuvarande lektorerna, att i fråga om

åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, hvarunder

de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort vid

högskolan, än äfven att dessa ålderstillägg må utgå af

det å riksstadens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg.

Vid bifall till hvad sålunda hemstälts om nyssberörda anslags beviljande

och uteslutning af omförmälda två anslag till en föreståndare och

en extra lärare kommer det ordinarie anslaget till tekniska högskolan, nu

160,450 kronor, att ökas med 26,600 kronor, eller till 187,050 kronor.

28:o. Kongl. Majt har föreslagit Riksdagen att, under vilkor att^-^^W

söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna komme att af“e”*niX »A-onämnda

stad uppbära ett årligt bidrag af 2,000 kronor, för tillämpninglan 1 Eskilsaf

i statsrådsprotokollet öfver ecklesiasikärenden den 14 januari 1898 an- r’)r i

gifven ny stat höja det till nämnda söndags- och aftonskola nu utgående L

ordinarie statsanslag med 2,000. kronor, eller från 8,000 kronor till 10,000

kronor; med rätt för direktionen för skolan att från en till annan af de

utgiftstitlar, hvilka icke innefattade löner till rektor, ordinarie lärare och

vaktmästare, göra de öfverflyttningar, som kunde finnas erforderliga.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,

hurusom Kongl. Maj:t i den till 1897 års Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen, att det nu

utgående ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska

Bih. till Riksd. Frat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolan i Eskilstuna måtte höjas med 4,000 kronor, eller från 8,000 kronor

till 12,000 kronor, för tillämpning af en utaf direktionen för tekniska

skolan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 31 oktober 1896 föreslagen ny

stat för nämnda söndags- och aftonskola.

Efter att hafva förehaft detta ärende hade Riksdagen i skrifvelse den

17 maj 1897, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde

hufvudtitel, anfört, bland annat, att då den ifrågasatta utvidgningen af

söndags- och aftonskolan ansåges vara af stor betydelse för staden och

beräknades komma densamma, och särskildt dess byggnads- och manufakturverksamhet,

till godo, det ej vore obilligt att fordra, att staden deltoge

i bestridande af den kostnad, som för skolans utvidgning erfordrades; att

Riksdagen ock under de senare åren vid beviljande af anslag till undervisningsanstalter,

som i likhet med ifrågavarande söndags- och aftonskola

vore af väsentligen lokalt intresse, gjort anslagets utgående beroende af

icke obetydliga bidrag af vederbörande kommuner eller enskilde; att i

öfverensstämmelse med den grundsats Riksdagen sålunda gjort gällande,

och då, så vidt Riksdagen hade sig bekant, staden Eskilstuna icke lemnade

något kontant bidrag för uppehållande af söndags- och aftonskolan vid

tekniska skolan derstädes, Riksdagen ansåge, att någon förhöjning i det

ordinarie anslaget till skolan icke borde beviljas annat än under förutsättning,

att bidrag; till samma belopp som denna förhöjning lemnades af staden;

På grund häraf och då emellertid utredning icke förelegat, huruvida

och i hvad mån bidrag för ändamålet vore att påräkna från staden, hade

Riksdagen icke medgifvit förändring i det ordinarie anslaget till skolan,

hvaremot Riksdagen under sådana förhållanden ansett, att det extra anslag,

som de föregående åren af Riksdagen beviljats för aflönande af

extra lärare vid läroverket, jemväl i 1898 års stat borde uppföras; och

hade Kongl. Maj:ts framställning fördenskull endast på det sätt bifallits,

att Riksdagen, med bibehållande af det ordinarie anslaget till söndagsoch

aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna vid oförändradt belopp,

8,000 kronor, på extra stat för år 1898 anvisat 750 kronor till förstärkning

af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna.

Direktionen, som erhållit del af detta. Riksdagens beslut, hade derefter

— medddelar nu departementschefen — med skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 25 oktober 1897 öfverlemnat utdrag af protokoll, hållet hos stadsfullmägtige

i Eskilstuna den 14 samma månad, utvisande, att stadsfullmägtige

då beslutit, att ett anslag af 2,000 kronor årligen från och

med år 1899 finge ställas till direktionens förfogande för användande, på

sätt förut omförmälda nya stat angåfve, under förutsättning att ett lika

stort årligt anslag för samma ändamål af 1898 års Riksdag på ordinarie

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

stat anvisades. I nämnda skrifvelse hade direktionen anhallit, att dä sålunda

det af Riksdagen uppstälda vilkor för höjande af det ordinarie anslaget

till ifrågavarande söndags- och aftonskola vore uppfyldt, Kongl. Maj;t

täcktes för 1898 års Riksdag framlägga förslag derom, att det för söndagsoch

aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna hittills utgående ordinarie

statsanslaget, 8,000 kronor, måtte ökas till 10,000 kronor årligen för att

jemte Eskilstuna stads årliga bidrag af 2,000 kronor användas på sätt

den föreslagna nya staten angåfve; hvarjemte direktionen hemstält, att

direktionen'' måtte bemyndigas att vid tillämpning af den nya staten få

från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefattade . löner till

rektor, ordinarie läråre och vaktmästare, göra de öfverflyttningai, som

erfarenheten kunde visa vara lämpliga.

Vidare har departementschefen påmint om att han till det protokoll

öfver ecklesiastikärenden, hvilket åtföljt nyssnämnda af Kongl. Maj:t till

1897 års Riksdag aflåtna proposition, uttalat sin anslutning till det framstälda

förslaget om utvidgning af ifrågavarande söndags-, och aftonskolas

verksamhet. På sätt direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna uti förutnämnda

skrifvelse den 31 oktober 1896 framhållit, hade nemligen denna

verksamhet år från år visat sig allt mer fruktbringande. I trots deraf —

hade direktionen yttrat —- att under föregående ar tryckta konjunkturer,

ej minst inom manufaktur verksamheten, varit radande, samt till följd

deraf tilloppet af arbetssökande till verkstäderna i Eskilstuna och möjligheten

att vid dessa vinna anställning begränsats, hade likväl elevantalet

vid skolan bibehållit sig oförändradt. De från skolan utgångna eleverna

hade vunnit särdeles goda vitsord angående kunnighet och arbetsförmåga.

Så hade Eskilstuna fabriksförening och tekniska föreningen i Eskilstuna i

anledning af framställning från direktionen afgifvit för ^tekniska skolan

synnerligen fördelaktiga omdömen om de derifrån utgångna elevernas

kunskaper och duglighet^ och hade dessa elever efter hand kommit att

intaga en stor del af de bättre atlönade befattningarna vid. de i staden

varande verk i egenskap af rustmästare, underverkmästare., ritare o. s. v.

Deltagandet i undervisningen i de olika läroämnena vid söndags- och

aftonskolan hade ock under senare ar blifvit allt lifligare, och i följd häraf

hade det blifvit nödigt att förstärka lärarekrafterna, för hvilket ändamål

skolan från och med år 1892 åtnjutit extra anslag a^ 750 kronor för ar.

Detta anslag syntes dock icke vara tillräckligt för att åt skolan bereda, den

utveckling, som direktionen funne önskvärd. Direktionen ansåge nemligen,

att till de i undervisningen nu ingående läroämnena borde läggas byggnadskonst

och engelska språket, hvarjemte dels aflöningen för skolans extra

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärare och vaktmästare, dels ock anslaget till förbrukningsmateriel, apparater

och böcker m. m. ansetts böra höjas.

Hvad särskild! anginge den ifrågasatta undervisningen i byggnadskonst

hade direktionen, bland annat, framhållit, att läraren i maskinlära med

maskinritning, ett af skolans liufvudämnen, icke kunde, såsom hittills skett,

jemväl undervisa i beskrifvande geometri med linearritning, utan att någotdera

ämnet deraf lede, i det att undervisning i maskinritning och linearritning

måste samtidigt pågå med fjerde och tredje afdelningarnas elever

i dessa ämnen. Det vore derför lämpligt, att en ordinarie lärare i byggnadskonst,

hvilket ämne skulle omfatta första grunderna af allmän byggnadslära

och husbyggnadskonst jemte tillhörande ritningar, anstäldes mot

en aflöning af 800 kronor om året med skyldighet att öfvertaga undervisningen

jemväl i beskrifvande geometri och linearritning.

Vidkommande den föreslagna undervisningen i engelska språket hade

direktionen, bland annat, anfört, att enligt skolans stadgar undervisning

skulle meddelas i tyska och engelska språken, ett eller båda, efter direktionens

bepröfvande, men att, då skolans tillgångar varit för begränsade

för att medgifva lärares anställande i båda språken, endast undervisning i

tyska kunnat meddelas. Att språkundervisningen utsträcktes till engelska

språket vore emellertid desto mera önskvärdt, som för hvarje år flere af

skolans afgångne elever plägade, med åtnjutande under två till tre år af

understöd från vissa staden och skolan tillhöriga fonder, nemligen »17

aprilfonden> och -Axenborgska donationsfonden», företaga studieresor,

förutom till Tyskland, äfven till England och Amerika för att derstädes

söka förvärfva ökad arbetsskicklighet, hvilken efter resans slut koramc

stadens manufakturverksamhet till godo. Enligt direktionens åsigt borde

derför en extra lärare i engelska språket vid skolan anställas med skyldighet

att meddela undervisning 170 timmar årligen och med en aflöning

af två kronor 50 öre i timmen.

I sammanhang dermed borde, enligt direktionens åsigt, den till extra

läraren i tyska språket utgående aflöning, hvilken för närvarande utgjorde

två kronor i timmen, bestämmas till två kronor 50 öre i timmen.

I afseende å aflöningen till öfrige extra lärare hade direktionen erinrat,

hurusom de för afgifvande af förslag till undervisningsplaner för tekniska

afton- och söndagsskolor utsedde koiniterade i sitt den 20 oktober 1877

afgifna förslag upptagit aflöningen för lärare i frihandsteckning, linearritning,

fackritning och modellering äfvensom geometri till två kronor 50

öre—tre kronor samt för lärare i aritmetik till två kronor, allt för timme.

Häraf framginge, enligt direktionens förmenande, otvetydigt, att den aflöning,

som utgått till extra lärarne vid ifrågavarande skola, nemligen för under
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

visning i frihandsteckning, linearritning, fackritning och modellering samt

matematik en krona 50 öre och för undervisning i välskrifning en krona,

allt för timme, vore för knapp för att utgöra skälig ersättning för det af

lärarne lemnade arbetet. De för öfriga tekniska skolor gällande aflöningsstater

så väl som svårigheten att få behålla dugliga lärare ådagalade ock

riktigheten af detta antagande, hvarför direktionen såsom ett önskemål

uppstält aflöningens höjande för lärarne i frihandsteckning, linearritning, fackritning

och modellering, matematik samt välskrifning till tva kronor i timmen.

Som arbetet för skolans vaktmästare jemväl genom anordnandet af

flera lärosalar ökats, vore ock, enligt direktionens mening, billigt, att hans

lön, 350 kronor, ökades med 50 kronor.

Hvad slutligen anginge anslaget till förbrukningsmateriel, apparater,

böcker m. m., hade direktionen förmält, hurusom genom senare års ökade

elevantal och parallelklassers anordnande skolans behof af kemikalier, af

kemiska, mekaniska och fysiska apparater, af modeller och förebilder för

teckningsundervisningen samt af böcker och tidskrifter alltjemt ökats, under

det att skolans inskränkta tillgångar medgifvit anskaffning af endast det

allra nödvändigaste, hvarför brist s*irskildt å anslaget till förbrukningsmateriel

så småningom uppstått.

Till en jemförelse har departementschefen framlagt dels 1896 års stat

för ifrågavarande söndags- och aftonskola, dels den föreslagna nya stat, som

skulle komma att gälla till efterrättelse för skolan. Den förra af dessa

stater upptager följande utgifter och inkomster:

Utgifter.

Skolans rektor..................................................................

450:

— 450: —

Ordinarie lärare i högre kursen:

Lärare i matematik, inbegripet planmätning och

nivelering....................................................

600

—

» » allmän mekanik och mekanisk teknologi..

800

—

» » fysik ...................................................................

800

—

» » kemi jemte laborationer ...............................

» » beskrifvande geometri, linearritning samt

800

maskinlära med maskinritning.....................

800

— 3,800: —

Bibliotekarien .....................................................................

100

—

Kassaförvaltaren ................................................................

150

—

Vaktmästaren ...................................................... ................

350

— 600: —

Transport 4,850: —

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N;o 9,

Transport 4,850: —

Extra lärare:

Lärare i matematik 462 timmar a 1 kr. 50 öre pr

timme ............................ 693: —

» » linearritning 264 timmar å 1 kr. 50 öre

pr timme ............................................................... 396: —

» » frihand steckning och modellering 320 timmar

a 1 kr. 50 öre pr timme................................. 480: —•

» » välskrifning 237 timmar a 1 kr. pr timme 237: —

» » svenska språket 23572 timmar å 2 kr. pr

timme .................................................................... 471: —

» » tyska språket 176 timmar å 2 kr. pr timme 352: —

» » bokföring 60 timmar k 2 kr. pr timme..... 120: — 2,749: —

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m............................................ 840: 73

Kemiska och fysiska laborationer.....*................................ 26: 69

Bibliotek och öfriga samlingar ......................................... 166: 32 ] 033: 74

Kronor 8,632: 74.

Inkomster.

Ordinarie statsanslaget................................................ 8,000: —

Extra » .......................................................... 750: —

Inskrifningsafgifter................................................................ 249: —

Terminsafgifter för tyska språket...................................... 76: — 9,075: —

Kronor 9,075: —

Den föreslagna nya staten åter skulle få följande lydelse:

Utgifter.

Skolans rektor........................................................................ 450: — 450: —

Ordinarie lärare i högre kursen:

Lärare i matematik, inbegripet planmätning och

nivellering.......................................................... 600: —

*> » allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —-_____

r Transport 1,400: — 450: —

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

Lärare i fysik ......................................

» » kemi jemte laborationer ...

» » maskinlära med ritning......

» » husbyggnadskonst med

ritning och beskrifvande

linearritning.........................

Bibliotekarien ........................................

Kassaförvaltaren......................................

Vaktmästaren .........................................

Transport 1,400: —

............ 800: —

............... 800: —

................ 800: —

dertill hörande

geometri jemte

800: —

100: —

150: —

400: —

450: —

4,600: —

650: —

Extra lärare:

Lärare i matematik, 15 timmar i veckan, 34 veckor

= 510 timmar a 2 kr. pr timme.................. 1,020: —

» » linearritning, 9 timmar i veckan, 84 veckor

= 306 timmar ä 2 kr. pr timme................ 612: —

> » frihandsteckning och modellering, 16 tim
mar

i veckan, 34 veckor = 544 timmar

a 2 kr. pr timme ......................................_....... 1,088:

» » välskrifning och textning, 7 timmar i 16

veckor, 8 timmar i 18 veckor = 256 timmar

a 2 kr. pr timme............................................... 512:

» svenska språket 8 timmar i 16 veckor, 7

timmar i 18 veckor = 254 timmar å 2 kr.

pr timme ............................................................

» » tyska språket 5 timmar i veckan, 34 veckor

= 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr timme ...

» » engelska språket, 5 timmar i veckan, 34

veckor = 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr

timme ....................................................................

» » bokföring, 2 timmar i veckan, 34 veckor

= 68 timmar å 2 kr. pr timme.....................

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m.............................................. 1,274

Kemiska och fysiska laborationer....................................... 200

Bibliotek och öfriga samlingar ........................................ 500

508:

425:

425:

136:

4,726:

— L974:

Kronor 12,400: —

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Inkomster.

Erforderligt statsanslag.................................................. 10,000: —

Anslag af staden Eskilstuna ...................................... 2,000: —

Inskrifningsafgifter, 80 stycken a 3 kr. .................... 240: —

Terminsafgifter för tyska språket, 20 stycken å 2

kr. termin ......................................... 80: —

» för engelska språket, 20 stycken ä

2 kr. termin ........................................ 80: — 12 400: —

Kronor 12,400: —

Mot den af direktionen i dess år 1896 gjorda framställning begärda

ökning af anslaget till ifrågavarande söndags- och aftonskola hade departementschefen

icke funnit anledning till erinran. Lika litet hade departementschefen

någon invändning att göra mot det med Riksdagens önskan

öfverensstämmande sätt, hvarpå denna ökning nu skulle beredas.

Då, såsom här ofvan meddelats, det af nästlidna års Riksdag uppstälda

vilkor för höjande af ifrågavarande anslag nu blifvit uppfyldt, i det

att stadsfullmägtige i Eskilstuna beslutit att årligen ställa till direktionens

för tekniska skolans förfogande det belopp, som utöfver det äskade statsanslaget

för ändamålet ansetts erforderligt, har utskottet, som icke haft

något att erinra mot den för skolan föreslagna nya staten, ansett sig böra

förorda den ifrågasatta anslagsförhöjningen.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, under vilkor att söndagsoch

aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna kommer

att af nämnda stad uppbära ett årligt bidrag af

2,000 kronor, för tillämpning af den i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898

angifna nya stat höja det till nämnda söndags- och

aftonskola nu utgående ordinarie statsanslag med 2,000

kronor, eller från 8,000 kronor till 10,000 kronor, med

rätt för direktionen för skolan att från en till annan af

de utgiftstitlar, hvilka icke innefatta löner till rektor, ordinarie

lärare och vaktmästare, göra de öfverflytthitigar,

som kunna finnas erforderliga.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

177

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna. 27 och 28 föreslagit

kommer anslaget till de tekniska läroverken, nu 415,425 kronor, att

ökas med 28,600 kronor, eller till 444,025 kronor.

Gymnastiska central-institutet.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för aflönande af ytterligare en

lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet med ett belopp af

2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar,

anslaget till nämnda institut matte höjas med 2,500 kronor,

eller från 37,\öO kronor till 39,650 kronor.

Af statsrådsprotokollet i detta ärende inhemtas, att direktionen öfver

nämnda institut i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 12 oktober 1897 anhållit

om åtgärders vidtagande för anställande på ordinarie stat vid institutet

af ännu en lärare i sjukgymnastik med samma förmåner, som genom

kongl. brefvet den 30 maj 1879 vore tillerkända den förutvarande läraren

i samma ämne, utgörande lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 500

kronor. Rörande behofvet af sagde lärares anställande hade direktionen i

sin skrifvelse anfört följande.

Genom den för institutet den 18 juli 1887 utfärdade kongl. stadgan

hade den sjukgymnastiska undervisningen ordnats på ett i flera afseenden

mera tillfredsställande sätt, än som förut kunnat ske. ^ Den förändring,

som då genomförts, hade emellertid kraft ökadt arbete pa nämnda undervisningsområde.

Sålunda hade en särskild sjukgymnastik kurs inrättats

för sådana manliga elever, som förut genomgått den tvaariga gymnastiklärarekursen.

I denna nya kurs meddelades vida mer omfattande undervisning

i sjukgymnastik och i de derför grundläggande ämnena anatomi,

fysiologi och sjukdomslära än som före år 1887 kunnat ifrågakomma i

den dåvarande gymnastiklärarekursen. Derjemte skulle eleverna i den nuvarande

gymnastiklärarekursen fortfarande undervisas i sjukgymnastik med

särskildt afseende fästadt på sjuklig skolungdom. Den teoretiska undervisningen

hade härigenom ökats med en lektion dagligen.

Hvad den praktiska undervisningen anginge, hade jemväl densamma

i betydlig mån ökats. För att bereda tillgång till erforderligt kliniskt

undervisningsmaterial hade det blifvit nödvändigt att efter ar 1887 vid

institutet gifva tillträde till ett i betydlig mån ökadt antal fripatienter.

Medan under de fem åren närmast före omförmälda omändring hela patientantalet

i medeltal uppgått till 336 personer, hade redan år 1889 behandlats

icke mindre än 396 fripatienter, ett antal, som sedermera växt till öfver

500 årligen. För undervisningens behöriga gång vore detta undervisnings•

Bih. till Bilcsd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Ajd. 9 Höft 23

Ang. anslag

till en ny

lärarebefattning

vid

institutet.

[26.]

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

material väl behöflig!, så mycket mera som antalet af de betalande patienterna

i anledning af de många privata sjukgymnasternas framgångsrika

verksamhet snarare tenderade att af- än tilltaga. Med anledning af denna

tillökning i antalet fripatienter hade i september 1888 inrättats två

nya afdelningar för sjukgymnastik behandling, den ena för manliga, den

andra för qvinliga patienter. Denna förändrade anordning hade sedan

alltjemt bibehållits, så att nu dagligen på olika lokaler och delvis skilda

tider behandlades fyra afdelningar patienter i stället för de två, vid

hvilka före år 1887 all undervisning i praktisk sjukgymnastik meddelats.

Den sjukgymnastiska verksamheten vid institutet kräfde således numera

ungefär dubbelt så mycket läraretillsyn som före omorganisationen år 1887

och betingade för lärarne en tillökning i arbetet på sjelfva gymnastiksalarne

af 18 timmar i veckan.

Vid institutet hade redan före år 188 7 varit anstälde en öfverlärare

och en lärare i sjukgymnastik. Men då en i så väsentlig mån ökad lärareverksamhet,

som den nya ordningen fordrat, icke kunnat dem åläggas,

hade till deras biträde anlitats en extra lärare. Då denne extra lärares

verksamhet i sjelfva verket varit fullt sjelfständig, hade man i fråga om

hans kompetens måst uppställa samma fordran, sam gälde för den ordinarie

läraren, nemligen att han skulle vara legitimerad läkare med särskild

utbildning i sjukgymnastik. Extra läraren hade tillika af sin verksamhet

vid institutet varit upptagen lika lång tid, som för de ordinarie lärarne

vore stadgadt. För sitt arbete åtnjöte han numera en godtgörelse af sammanlagdt

2,500 kronor årligen.

Alldenstund institutets verksamhet år från år utvecklat sig, kunde man

med bestämdhet antaga, att ingen minskning i det nuvarande lärarebehofvet

för framtiden vore att förvänta. Redan deri läge enligt direktionens förmenande

ett skäl att anställa ytterligare en ordinarie lärare. Då direktionen

dessutom med afseende på de ämnens vigt, som tillhörde ifrågavarande

undervisningsområde, och de stora kompetensfordringar, som måste

ställas på läraren, funne det synnerligen maktpåliggande att få platsen

fortfarande besatt med fullt lämplig person och att förekomma de täta

lärareombyte:), som gerna följde med en extra anställnings osäkerhet, hade

direktionen ansett det vara sin pligt att ej längre uppskjuta med att bringa

detta ärende under Kongl. Maj:t,s pröfning.

Till de nu anförda hufvudsakliga motiven till sin framställning ville

direktionen jemväl foga följande ej ovigtiga skäl. Institutets städse fortgående

utveckling och ej minst den nyligen skedda tillökningen i dess

lokaler hade helt naturligt medfört ökade utgifter, och det vore fara värdt,

att institutet skulle komma att sakna medel för de sålunda stegrade be
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

hofvens tillgodoseende, om dess tillgångar i samma utsträckning som hittills

skulle anlitas för anställande af extra lärare.

På grund af hvad direktionen sålunda anfört tillstyrkte departeme ntschefen

framställande till Riksdagen af det förslag som i föreliggande

punkt innefattas.

Utskottet har visserligen funnit hvad af direktionen öfver gymnastiska

centralinstitutet anförts ådagalägga, att undervisningen i sjukgymnastik

vid nämnda institut med dess nuvarande anordning kräfver det antal lärare,

som för närvarande handhar samma undervisning, samt att institutets tillgångar

ej bereda möjlighet att, på sätt hittills egt rum, samtidigt med

tillgodoseende af institutets öfriga behof bestrida aflöning för en tredje

lärare i detta ämne. Ett särskild! anslag torde sålunda vara för ändamålet

erforderligt. Dock har utskottet icke blifvit öfvertygadt om nödvändigheten

af att för närvarande af denna anledning höja det ordinarie

anslaget till institutet, då det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke det

anmälda behofvet af tillökning i institutets lärarekrafter är af tillfällig och

öfvergående natur, hvadan utskottet ansett sig böra förorda det äskade

beloppets uppförande å extra stat.

Utskottet hemställer alltså,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen, med uppförande i 1899

ars stat af det ordinarie anslaget till gymnastiska centralinstitutet

med dess nuvarande belopp 37,150 kronor,

för aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik vid

nämnda institut på extra stat för samma år beviljar ett

anslag af 2,500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

30:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, dels att det i medicinalstyrelsens^»?- ändring

stat upptagna anslag till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden måtte ökas styrelsen.

med 5,000 kronor, eller från 11,000 kronor till 1(1,000 kronor, dels ock [27.]

att. i händelse aflöning för öfverfältläkaren uppfördes å fjerde hufvudtiteln,

hvad om honom förekomme i medicinalstyrelsens stat uteslötes och i stället

ansloges aflöning till ytterligare ett medicinalråd, så att staten i den

del, som anginge aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter, erhölle den

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 angifna

lydelse.

Vid bifall härtill skulle medicinalstyrelsens aflöningsstat komma att

sluta å 78,650 kronor samt anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande

stater att ökas från nuvarande beloppet 497,250 kronor till 502,250 kronor.

I fråga om föreslagen ökning af anslaget till medikamentsräkningars

granskning m. m. inhemtas af åberopade statsrådsprotokollet, att medicinalstyrelsen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1897 framhållit

behofvet af ökade arbetskrafter å styrelsens kansli m. m. och derom anfört

följande.

Enligt medicinalstyrelsens instruktion bestode styrelsens kansli af fyra

ordinarie tjensteman, nemligen en sekreterare, en registrator, tillika aktuarie,

och två notarier. Derjemte egde styrelsen antaga extra ordinarie tjensteman.

Med anlitande af det i styrelsens aflöningsstat upptagna anslag å

11,000 kronor till, bland annat, tillfälliga biträden hade medicinalstyrelsen

den 7 januari 1878 förordnat, att en amanuens skulle anställas å kansliet

med arfvode af 1,200 kronor för år. Härförutom hade kansliet haft att

påräkna biträde af två kanslister, som varit anstälda i det forna sundhetskollegium

och till hvilka enligt kongl. brefvet den 1 juni 1877 skulle från

nyssnämnda anslag utbetalas den en hvar af dem enligt fullmakt tillkommande

lön af 1,000 kronor mot den tjenstgöringsskyldighet, som af styrelsen

dem ålades. Vidare hade, efter hospitalsärendenas öfverflyttning till sundhetskollegium,

serafimerordensgillets förre sekreterare skyldighet att i sin

befattning biträda medicinalstyrelsen såsom öfverstyrelse för hospitalen. Med

frånräknande af registrator!), som allt ifrån början helt och hållet upptagits

af registrators- och aktuariekontorets göromål, samt den ene af styrelsens två

nota det, hvilken protokollsföringen fullständigt tagit i anspråk, hade sålunda

för de egentliga kansliarbetena — uppsättning, kollationering och

expediering af utgående skrifvelse!'' m. m. — återstått sekreteraren, en notarie,

en amanuens, de två kanslisterna från sundhetskollegium och f. d.

sekreteraren i serafimerordensgillet, tillhopa sex tjensteman.

Vid denna tid, år 1878, hade de till styrelsen under året inkomna

ärendenas antal utgjort 5,936 och de från styrelsens kansli utgångna expeditionernas

2,688. Sedan dess hade ärendenas antal varit i ständigt stigande, så

att, enligt hvad en vid medicinalstyrelsens skrifvelse fogad, efter styrelsens

årsberättelse uppgjord tabell utvisade, de år 1896 inkomna målen utgjort

9,298 och de från kansliet samma år utgångna expeditionerna 5,534. Den

ökning i arbetskrafter, styrelsen under samma tidrymd kunnat bereda

sitt kansli, hade endast bestått i anställandet dels på registratorskontoret

sedan år 188-1 af en amanuens, åt hvilken dock ej högre årsarfvode än

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

500 kronor kunnat anslås, dels ock å det egentliga kansliet sedan den 1

juli 1897 af ytterligare en amanuens med arfvode af 600 kronor för år,

hvilket sistnämnda arfvode styrelsen på sekreterarens uttryckliga begäran

ej ansett sig kunna vägra, ehuru styrelsen icke varit i stånd att då bestämma,

huruvida det skulle kunna utgå af det redan i liera år hardt anlitade

anslaget å 11,000 kronor, eller om medel skulle för ändamålet behöfva

särskildt begäras af Kongl. Maj:t. A andra sidan hade kansliet

under dessa år förlorat de två kanslisterna från sundhetskollegium, af

hvilka den ene allidit 1886 och den andre entledigats år 1887 tillföljd af

på annat håll vunnen befordran. De medel, som härigenom besparats å

nyssnämnda anslag, hade måst disponeras för andra af de med anslaget

afsedda ändamål än tillfälliga biträdens anställande å kansliet, såsom renskrifning

m. m.

För närvarande utgjordes arbetskrafterna på styrelsens kansli — här

fortfarande taget i så inskränkt mening, att dermed endast förstodes sekreteraren

och hans biträden — af fem personer, hvilka hade att i regel bestrida

uppsättning, kollationering och expediering af alla från kansliet

utgående expeditioner. Dessa hade, såsom förut nämnts, från år 1878 mer

än fördubblats, så att de nu uppginge till i rundt tal 5,500 för år. Om

härifrån afdroges expeditionerna i hospitalsärenden, utgörande omkring

1,300 för år, och för hvilken del af sina göromål styrelsen i en annan

skrifvelse den 29 september 1897 hos Kongl. Maj:t begärt beredande

af särskilda arbetskrafter, så återstode dock för kansliet, hvarifrån f. d.

sekreteraren i serafimerordensgillet måste frånräknas, på samma gång hospitalsärendena

afdroges, 4,200 expeditioner, hvilkas uppsättning m. m. skulle

verkställas af sekreteraren, den å kansliet tjenstgörande notarien samt två

amanuenser, summa fyra personer. Men då den senast antagne amanuensen

med ett arfvode af 50 kronor i månaden icke billigtvis kunde i vidsträcktare

mån påräknas för uppsättning af expeditioner, utan måste hufvudsakligen

sysselsättas med kollationering och expediering, hvartill i medeltal åtginge

två timmar hvarje förmiddag, och då vidare sekreterarens tid numera

— åtminstone under största delen af året — föga medgåfve honom att

sjelf omedelbart och i första hand deltaga i uppsättningen, utan han långa

tider, beträffande detta arbete, knappast hunne annat än ordna, leda och

öfvervaka detsamma, så följde häraf att i regel nästan hela uppsättningen

af dessa 4,200 expeditioner måste fördelas på sekreterarens två

öfriga biträden, den å kansliet tjenstgörande notarien och den äldre, för

närvarande med 1,500 kronor för år affönade amanuensen. För att utföra

detta dryga arbete med den skyndsamhet, som särskildt hos medicinalstyrelsen

på grund af en stor del ärendens brådskande natur vore nödvändig,

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

måste uppsättningen i väsentlig mån verkställas å tjensterummet. De två

nyssnämnda tjenstemännen hade sålunda måst der tillbringa nästan hela den

tid, embetsverket på hvardagarna hållits öppet, samt derutöfver underkasta

sig hemarbete i betydlig utsträckning. Men oafsedt den alltför stora qvantiteten

af arbete, som under nuvarande förhållanden måste påläggas dem,

som bestrede uppsättningen af expeditioner på styrelsens kansli, medförde

detta arbetssätt äfven en annan, för embetsverket mycket svår olägenhet.

Då ett så stort antal mål af skiftande art fördelades till uppsättning mellan

i regel endast två personer, blefve följden, att samma person måste sysselsättas

med de mest olikartade ärenden och sålunda i väsentlig mån hindrades

att genom arbete inom ett visst område i sänder tillgodogöra sig

en metod, som annorstädes visat sig vara den både snabbaste och säkraste

för danandet af dugliga tjensteman. Att i trots af de omordade svårigheterna

arbetet å kansliet dock kunnat så länge bestridas utan märkbarare

brister, torde hafva berott derpå, att ökningen i arbetet kommit endast

småningom, hvarigenom den blifvit mindre känbar, och att styrelsen under

dessa allt tyngre år haft lyckan att alltid ega några tjensteman, som med

mångårig vana vid ifrågavarande göromål förenat flit och intresse. Dessutom

hade under de senare aren en ej ringa del af arbetet blifvit utfördt

af extra tjensteman mot en ersättning, vida understigande hvad som härför

skäligen kunnat fordras — ett tillvägagående, som dock ej i längden

torde kunna eller böra fortsättas.

En ökning af kansliets arbetskrafter vore alltså nu oundgängligen

nödvändig. Önskningsmålet dervid vore, att de ökades derhän, att för hvar

och en af styrelsens fyra ordinarie föredragande funnes en ordinarie eller

extra ordinarie tjensteman å kansliet, hvilken under tillräckligt lång tid

finge uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen egna sig åt arbete för

beredande af ärenden, tillhörande just denne föredragandes rotel, samt

uppsättning af expeditioner i sådana ärenden. 1 denne tjensteman skulle

vederbörande föredragande då alltid hafva att, tillgå ett biträde med insigt

och vana vid behandlingen af alla de ärenden, som tillhörde hans rotel —

en anordning, hvarpå, enligt styrelsens förmenande, arbetet skulle betydligt

vinna och som särskildt skulle visa sig nyttig för en ny ordinarie eller en

tillförordnad föredragande. Genom denna indelning af kanslitjenstemännen

pa rotlar kunde ock ett annat önskningsmål vinnas, nemligen införandet

af sakregister för hvarje särskild rotel. Detta vigtiga hjelpmedel, som

redan torde finnas i de flesta embetsverk, måste nemligen förr eller senare

anlitas äfven af medicinalstyrelsen, såvida ej vid ombyte af dess embetseller

tjensteman, åtminstone när nya krafter toges utom verket, sakkunskapen

och kontinuiteten skulle löpa fara att blifva alltför mycket lidande.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

För att till billigaste pris erhålla den förstärkning i kansliet, hvarigenom

en sådan arbetsfördelning, som nu förordats, blefve möjlig, ansåge

styrelsen amanuensernas antal böra ökas. Genom inrättandet af nya ordinarie

tjenster (notarietjenster) skulle visserligen vinnas större trygghet mot

ett tätare ombyte af tjensteman med deraf följande förlust af insigter och

erfarenhet; men då vida större utsigt torde förennnas att erhålla ett ökadt

anslag till tillfälliga biträden och då äfven på detta sätt ändamalet, åtminstone

för den närmaste tiden, syntes kunna vinnas, ansåge styrelsen

sig nu endast böra föreslå, att det i styrelsens stat uppförda anslaget å

11,000 kronor till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden matte till förstärkande af

kansliets arbetskrafter höjas med 3,000 kronor. Med detta belopp kunde

arfvoden efter 1/200 kronor för år beredas åt två amanuenser, hvilka jemte

den å kansliet tjenstgörande notarien och den derstädes anstälde äldre

amanuensen skulle indelas på de fyra rotlar, styrelsens ordinarie ledamöter

representerade. Med de 600 kronor, som derefter återstode, skulle årsarfvodet

utgå till den sedan den 1 juli 1897 å kansliet anstälde amanuensen,

som fortfarande skulle hafva till åliggande företrädesvis att deltaga

i kollationeringen och bestrida afsändandet af de från styrelsens kansli

utgående skrivelser. Att utan en sådan förhöjning, som nu blifvit nämnd,

berörda anslag å 11,000 kronor icke kunde lemna tillgång till kansliets

förstärkning, framginge af en medicinalstyrelsens skrifvelse bilagd tablå

öfver fördelningen af utgifterna å ifrågavarande anslag. Enligt hvad denna

utvisade, hade de flitpenningar, som af styrelsen hvarje jul utdelades, måst

med hänsyn till det ringa belopp, som då återstått på anslaget, tillmätas

så knappt, att exempelvis år 1895 fyra extra ordinarie tjensteman fått åtnöja

sig med en årsgratifikation af respektive 75, 60, 50 och 35 kronor

samt intet af de öfriga icke medicinskt bildade biträdena erhållit mer än

200 kronor. Och för att bereda tillgång till dessa gratifikationer hade

dock under de sista åren kostnaden för december månads renskrift måst

helt och hållet eller till någon del bestridas af det nästföljande årets anslag.

Detta anslag hade sålunda redan visat sig otillräckligt för fyllandet

af de behof, hvartill det enligt staten vore afsedt. Om derjemte styrelsens

ordförande och ledamöter fullt uttoge den semester, hvartill de vore berättigade,

skulle bristen på detta anslag blifva än större.

En ytterligare ökning af samma anslag behöfdes emellertid för anställande

af biträden till utarbetande af styrelsens årsberättelse. Genom

tillväxten i antalet mål hade arbetet hos styrelsen så betydligt ökats, att

det endast med stor svårighet medhunnits att, jemte skötandet af de

löpande ärendena för hvarje dag, i tillbörlig tid granska inkomna års
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

berättelser och ur dessa verkställa de sammandrag, som vore erforderliga

för styrelsens egen årsberättelse. Det vore derför i liög grad önskvärdt,

att hos styrelsen finge för biträde i detta afseende anställas ännu tvenne

personer, den ene med medicinsk bildning och den andre med speciel erfarenhet

i statistiska arbeten, mot årsarfvoden af tillhopa 2,000 kronor.

För att bereda tillgång dertill behöfde merberörda anslag a 11,000 kronor

ytterligare ökas med 2,000 kronor. För tillgodoseendet af de nämnda behofven

hade styrelsen hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

begära, att omförmälda i medicinalstyrelsens stat uppförda anslag å 11,000

kronor måtte höjas till 16,000 kronor.

För egen del har departementschefen i denna del af frågan anfört.

Den redogörelse, som i detta ärende blifvit lemnad rörande ej mindre

antalet och beskaffenheten af de mål, som hörde till medicinalstyrelsens

handläggning, än äfven de medel, som stode till styrelsens disposition för

göromålens bestridande, ådagalade oförtydbart, att — om man för tillfället

bortsåge från en af medicinalstyrelsen i dess omnämnda skrifvelse af

den 29 september 1897 väckt fråga om anställande af två nya ordinarie

tjensteman på styrelsens hospitalsafdelning, hvartill departementschefen anhölle

att längre fram få återkomma — den förstärkning i arbetskrafter,

hvarom medicinalstyrelsen för öfrigt nu hemstält, vore af behofvet högeligen

påkallad. Äfven om, såsom ifrågasatt blifvit, veterinärmålen och en del

militära ärenden blefve från medicinalstyrelsen öfverflyttade till andra

myndigheter, vunnes derigenom ej någon så väsentlig lättnad i arbetsbördan,

att styrelsen skulle kunna undvara något af de påräknade nya biträdena

och naturligtvis ännu mindre någon af de i styrelsens nuvarande stat upptagna

tjensteman. Hvilken utgång frågan om nyssnämnda ärendens flyttning

från medicinalstyrelsen än erhölle, ansåge departementschefen styrelsen

böra beredas tillgång till biträde af tillfälliga arbetskrafter i den utsträckning

styrelsen nu begärt. Då detta mål skulle vinnas genom höjning

med 5,000 kronor af omförmälda anslag å 1 1,000 kronor, som vore afsedt

bland annat för tillfälliga biträden, och då en sådan höjning, hvilken ej

kunde föranleda någon ändring i afseende på de nuvarande ordinarie

tjenstemännens antal eller aflöningsförhållanden, borde kunna ske oberoende

af vare sig redan väckta eller framdeles motsedda frågor om ändring

i medicinalstyrelsens organisation, funne departementschefen sig oförhindrad

att nu tillstyrka en sådan anslagsförhöjning.

Som förslaget om uppförande af aflöning för öfverfältläkaren å fjerde

hufvudtiteln måste anses vara förfallet, torde Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, i hvad den angår aflöning för ytterligare ett medicinalråd

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

å medicinalstyrelsens stat i stället för den nu å nämnda stat uppförde öfverfältläkaren,

icke föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Hvad deremot beträffar förslaget om ökning af arbetskrafterna å styrelsens

kansli m. m. samt om höjning för detta ändamål af anslaget till

medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar

och tillfälliga biträden, har utskottet på grund af hvad i ärendet

anförts ansett sig böra tillstyrka bifall till samma förslag.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kongl. Maj:ts förslag att i stället för den i

medicinalstyrelsens stat uppförda aflöning för en öfverfältläkare

anslå aflöning till ytterligare ett medicinalråd

ej må af Riksdagen bifallas; samt

b) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majds derom

gjorda framställning, må öka det i medicinalstyrelsens

stat upptagna anslag till medikamentsräkningars

granskning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar

och tillfälliga biträden med 5,000 kronor,

eller från 11,000 kronor till 16,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer medicinalstyrelsens aflöningsstat att sluta å

78,650 kronor samt anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater

att ökas från nuvarande beloppet 497,250 kronor till 502,250 kronor.

Hospitals underhåll.

31:o) I särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner har i fråga j»?

om understöd åt sinnessjuka föreslagits, dels (i motion n:o 53) af herr J. medellösa och

G. Hazén, att Riksdagen måtte besluta skrifvelse till Kongl. Majd med»»™*^6emcrfbegäran

om utredning och förslag rörande. statsbidrag till förbättrad vard ,juka

åt sådana ekonomiskt vanlottade sinnessjuka och idioter, hvilka stode utanför

den statshjelp, som lemnades genom hospital, asyler eller bildningsanstalter

för sinnesslöa; dels ock (i motion n:o 77) af herr 1\ Jönsson i

Färeköp, med hvilken herr Per Er sson i Vestlandaholm instämt, att Riksdagen

måtte, för åvägabringande af nedsättning i afgiften för patienter i

tredje klassen å anstalt för sinnessjuka till hälften af dess senast faststälda

belopp för medellösa och de mindre bemedlade, som styrkte sig af sådan

nedsättning vara i behof, höja förslagsanslaget under 8:de hufvudtiteln till

hospitals underhåll med ett belopp af 250,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottds Utlåtande N:o 9.

Utskottet, som rörande de skäl, Indika till stöd för berörda yrkanden

främstälts, tillåter sig hänvisa till motionerna, har ansett sig böra meddela,

såsom herr Hazén jemväl i sin motion anfört, att enligt öfverstyrelsens

öfver hospitalen berättelse för år 1895 de sinnessjukas antal i vårt

land på grund af inkomna uppgifter från presterskapet beräknats till 8,610

och idioternas till 6,674, eller tillsammans 15,284. Af de sinnessjuka hade

7,116 tillhört landsbygd och 1,494 stad samt bland idioterna 6,238 landsbygd

och 436 stad. Af de sinnessjuka hade 2,821 vårdats å hospital eller

asyl, 61 å länslasarett, 1,299 å fattighus, 54 å enskild anstalt, 4,373 i enskildt

hus. Af idioterna hade 198 vårdats å hospital eller asyl, 16 å länslasarett,

578 å fattighus, 289 å enskild anstalt, 5,590 i enskildt hus. Totalkostnaden

för den egentliga sjukvården, beräknad efter hela kostnaden

med undantag af kostnaden för byggnader, reparationer, onera och utskylder,

hade för hvarje person utgjort per dag 1 krona 14 öre och per år

415 kronor 11 öre. Jemlik! kongl. stadgan angående sinnessjuke den 2

november 1883 äro, såsom herr Hazén erinrat, de afgifter, som skola för

de sjuka erläggas, indelade i tre klasser. 1 första klassen är afgiften beräknad

till hela kostnaden för vård och underhåll, i andra klassen till

kostnaden för föda, gång- och sängkläder samt bevakning, och i tredje

klassen till hvilken hänföras de, som sakna tillgång att erlägga afgift

i andra till kostnaden endast för föda; och utgöra omförmälda afgifter

enligt kongl. kungörelsen den 12 oktober 1894 under femårsperioden

1895—1899 för dag kronor 2: 25, 0,85, 0,50.

Enligt hvad herr Jönsson meddelat ur medicinalstyrelsens berättelse

skulle antalet af de nästlidet ar å statens anstalter för sinnessjuka vårdade

patienter i tredje klassen hafva varit 3,025.

Vid 1897 års riksdag hade statsutskottet i sitt, med anledning af ett

utaf herr Jönsson i motion framstäldt yrkande i syfte att kommuner och

enskilda skulle befrias från kostnaden för hospitalsvård af medellösa sinnessjuka,

afgifna och af Riksdagen godkända utlåtande anfört, att större

delen af denna kostnad redan nu hvilade på staten, och att äfven om

nämnda afgift af 50 öre för medellösa sinnessjuka kunde vara för vissa

kommuner betungande, utskottet dock ansåge, att staten hvarken kunde

eller borde befria kommunerna från hvarje kostnad för dessa patienter.

Snarare syntes någon lindring i underhållsskyldigheten för dylika patienter

böra beredas de enskilda personer, hvilka befunne sig i knappa omständigheter

utan att dock på grund af fattigdom ega berättigade anspråk på

kommunens hjelp. Da statens intressen kräfde, att sådana samhällsmedlemmar,

som till följd af sinnessjukdom vore för allmänna säkerheten vådliga,

blefve å hospital sinrättning vårdade, kunde det ifrågasättas, huruvida

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

187

icke staten borde på ett kraftigare sätt än hittills medverka för dessa

intressens tillgodoseende. Då utskottet emellertid ej tilltrodde sig att utan

föregående utredning afgöra, i hvad mån och efter hvilka grunder lindring

i förevarande kostnader borde kunna medgifvas, saknade utskottet anledning

att då tillstyrka någon åtgärd i detta hänseende.

Otvifvelaktigt skulle genom den af herr Jönsson föreslagna nedsättningen

i hospitalsafgifterna för tredje klassens patienter en afsevärd

lindring beredas de kommuner och enskilda, hvilka pligten att bidraga till

dessa patienters underhåll ålåge, men derigenom komme å andra sidan

statsverket att i samma mån drabbas af ökade utgifter, utan att dock

någon lättnad bereddes alla dem, som på grund af det ytterst begränsade

utrymmet å hospitalen nödgades antingen vårda sinnessjuka, i sina hem

eller, under väntan på deras intagande å hospital, erlägga af vederbörande

landsting bestämda afgifter för deras vård å länslasarett. Denna väntetid

lärer i de flesta fall medföra större utgifter än dem, som för motsvarande

tidslängd sedermera betingas af hospitalsvården. Att emellertid, såsom

herr Hazén förordat, med statsmedel bidraga till de sinnessjukes vård

i hemmen synes utskottet betänkligt, enär man härigenom i fattigvårdshänseende

komme att beträda en förut okänd väg. Ett tjenligare sätt

för att uppnå det af herr Jönsson åsyftade målet synes det utskottet vara,,

att vederbörande landsting, såsom redan på vissa, håll lär hafva skett, i

lämplig form underlättar medellösa och mindre bemedlade sinnessjukes vårdande

i för sådana afsedd anstalt. Den väg, staten synes böra följa för

afhjelpande af de brister, som må förefinnas med afseende å sinnessjukes

vård, är deremot enligt utskottets mening att genom anordnande af, så

vidt nödig sparsamhet medgifver, erforderligt antal hospital och asyler,

bereda dem, som deraf äro i behof, tillfälle att å sådan anstalt erhålla

vård. Och då, såsom ofvan nämnts, staten redan bekostar största delen

af utgifterna för de i dessa anstalter vardade patienter, förefaller det

utskottet, som om någon förhöjning af statens kostnader för detta ändamål

icke må ega rum.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att herr Hazéns ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas; samt

b) att herr Jönssons motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

AnS. personlig 32:o) I två särskilda motioner, väckta den ena (n:o 22) i Första

ri»Sfeiw-^ammaren af herr L. Grundberg och den andra (n:o 117) i Andra

dande /ai<ms»Kaminaren af herr C. Wall is, har sammanstämmande föreslagits, att RikshospuåikElmL^a’^en

måtte besluta tilldela en personlig årlig löneförbättring af 1,000

Fagergren. kronor åt biträdande läkaren vid Stockholms hospital Ernst Leonard

Fagergren, så. länge han innehade sin nuvarande befattning såsom biträdande

läkare vid sagda hospital, att utgå från och med den 1 nästkommande

juli från förslagsanslaget till hospitals underhåll.

I motionerna omförmäles till en början, hurusom medicinalstyrelsen

i skrifvelse till Kong!. Maj:t af den 13 mars 1896 yttrat följande:

»Direktionen för Stockholms hospital har på förslag af hospitalets

öfverläkare, extra ordinarie professoren, doktor E. Hjertström anhållit, att

medicinalstyrelsen ville utverka ett personligt årligt lönetillägg af 1,000

kronor åt nuvarande biträdande läkaren vid samma hospital, medicine

kandidaten Ernst Leonard Fagergren, att utgå så länge han tjenstgör

såsom biträdande läkare vid samma hospital. Direktionen förordar på det

varmaste öfverläkarens förslag under åberopande af de skäl denne anfört

och med tillägg att direktionen »under loppet af många år erfarit och

inhemtat kännedom om det i allo utmärkta sätt, på hvilket biträdande

läkaren Fagergren skött sin ansvarsfulla och arbetsamma befattning samt

det berömvärda nit och den uppoffrande menniskokärlek han dervid

städse ådadalagt».

Medicinalstyrelsen får äfven för sin del på det varmaste förorda det

väckta förslaget och såsom ytterligare skäl derför anföra följande. Sedan

Riksdagen godkänt aflöningsstat för läkare och andra tjensteman vid rikets

hospital bestämdes genom nådigt bref till medicinalstyrelsen af den 5 juni

1885 angående aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital, att biträdande

läkare skola åtnjuta en årlig lön af 2,500 kronor jemte bostad med

möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost och att

beträffande tillämpningen »två tredjedelar af den kontanta aflöningen skola

utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar; att biträdande läkare,

som är medicine licentiat och boende vid hospitalet, eger utöfver den i

staten bestämda aflöning bekomma årligen 1,000 kronor, under vilkor att

han icke med befattningen såsom biträdande läkare förenar annan tjenst

samt att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen

• i alla händelser endast utgår med 2,000 kronor om året utan någon rätt

till n åt ur aför m ä n er *.

Tack vare den rikliga tillgång på legitimerade läkare, som nu förefinnes,

och med hänsyn till de ökade anspråk, hvilka under senare år

stälts pa allt, som rör de sinnessjukas vård, anställas numera endast legiti
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

189

merade läkare såsom biträdande läkare vid rikets hospital. Stockholms

hospital gör dock härutinnan ett undantag, enär medicine kandidaten

E. Fagergren allt sedan 1882 och således 3 ar innan den nya lönestaten

kunde tillämpas, på grund af konstitutorial eller fortfarande giltigt förordnande

innehaft och fortfarande innehar sin befattning såsom bitiädande

läkare. Oaktadt samme Fagergren för många år sedan fullgjort all för

medicine licentiatexamen föreskrifven klinisk tjenstgöring har han dockgenom

daglig ansträngande och ansvarsfull tjenstgöring vid hospitalet vant

så träget upptagen, att det för honom, med bibehållande af sin nuvarande

tjenst, är omöjligt taga medicine licentiatexamen, hvarigenom han skulle

erhållit en med 1,000 kronor förhöjd aflöning jemte utsigt till en eljest

välförtjent befordran på en bana, för hvilken han visat sig ega både hag

och fallenhet.

Af bilagd a utdrag ur medicinalstyrelsens matrikel öfver extra läkare

framgår, att biträdande läkaren vid Stockholms hospital E. Fagergren,

som är född 1848 och aflagt medicine kanditatexamen 1877, under åren

1879 —1881 innehaft fyra särskilda förordnanden att tjenstgöra såsom extra

läkare på landsbygden och att han sedan den 10 december 1882 tjenstgjort

och fortfarande tjenstgör såsom biträdande läkare vid Stockholms

hospital, der han alltså tjenstgjort oafbrutet mer än 13 år och under

denna tid på grund af tretton olika förordnanden bestridt öfverläkarens

tjenst under tillsammans ett år och en månad.

Uppenbart är att en kontant årlig aflöning af 2,500 kronor äfven

med iakttagande af den största sparsamhet, svårligen kan fås att räcka

till för en biträdande hospitalsläkare och än mindre för den, som lika

med Fagergren är gift och har 2 barn att försörja, Då hvarje annan biträdande

hospitalsläkare numera aflönas med 3,500 kronor, men Fagergren

under 13 år ej uppburit mer än 2,500 kronor årligen, har för statsverket

alltså under dessa år kunnat inbesparas 1,000 kronor årligen. .

Då Fagergren enligt öfverläkarens, hospitalsdirektionens och medicinalstyrelsens

enstämmiga vitsord på ett i allo berömvärdt sätt under mer än

13 år skött sin ansvarsfulla tjenst, är lian nu förvisso väl förtjent af samma

aflöning, som tillkommer hvarje legitimerad biträdande läkare samma dag

denne tillträder sin tjenst. Ett bifall till den föreslagna årliga personliga

löneförbättringen för Fagergren medför icke något prejudikat, än mindre

ett farligt sådant, då biträdande läkare numera alltid skola förordna^ pa

viss tid, dock icke för hvarje gång öfver 3 år, och då till denna befattning,

med nuvarande tillgång på legitimerade läkare, alltid kunna påräknas

medicine licentiater. Under dessa säregna förhållanden vågar medicinalstyrelsen

antaga, att Riksdagen, som alltid visat intresse för allt, som ror

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

de sinnessjukas vård, icke skall neka medel till den ifrågasatta personliga

löneförhöjningen af 1,000 kronor årligen åt en mer än vanligt deraf förtjent

biträdande läkare efter 13-årig oafbruten och daglig tjenstgöring.

På ofvan anförda skal får medicinalstyrelsen i underdånighet hemställa

det täcktes Eders Kongl. Maj:t afbita nådig proposition till den nu

församlade Riksdagen att en personlig årlig löneförbättring af ett tusen

0,000) kronor må tillerkännas biträdande läkaren vid Stockholms hospital

Ernst Leonard Fagergren, så länge han innehar sin nuvarande befattning

såsom biträdande läkare vid sagda hospital, att utgå från och med den

i nästkommande juli från förslagsanslaget till hospitals underhåll».

Motionärerna hafva härefter för egen del — med förklarande att de

till alla delar instämde i medicinalstyrelsens yttrande — särskildt framhållit

följande: Det vore klart, att medicine kandidaten Fagergren, hvilken

nu i omkring 16 år enligt så väl öfverläkarens som hospital sd i rekti on ei i s

och medicinalstyrelsens ampla vitsord med stort nit och utmärkt skicklighet

varit biträdande läkare vid Stockholms hospital, under denna långa

tid vunnit en erfarenhet och skicklighet i sin tjensts skötande, som ingalunda

stode de unga medicine licentiater till buds, hvilka plägade förordnas

till sådana platser. Att han det oaktadt skulle aflönas med 1,000

kronor mindre än en sådan syntes motionärerna hårdt och obilligt, så

mycket mer som en kontant aflöning af 2,500 kronor måste anses alldeles

otillräcklig för en familjefader med tvenne barn, hvarjemte borde påpekas,

. att Fagergren, just derför att han endast vore medicine kandidat

och ej legitimerad läkare ej kunde påräkna några biinkomster i form af

praktik utom sjukhuset, hvilket åter hade till följd, att han odeladt kunde

egna sin verksamhet åt sin plats vid sjukhuset, hvilket också varit fallet —

sjukhuset till stor båtnad.

Härtill kornme att, såsom medicinalstyrelsen framhållit, om det ifrågasätta

personliga tillägget beviljades, häraf ej något prejudikat kunde blifva

följden, alldenstund Fagergren förordnats på en tid, då det varit särdeles

ondt om unga läkare, hvaremot nu en mycket stor tillströmning till yrket

egt. rum under många år och således legitimerade läkare till sådana platser

alltid vore att påräkna och dessutom enligt nu gällande förordning dessa

platser tillsattes högst på tre är för hvar gång.

Ehuru utskottet visserligen anser det vara betänkligt att på förslag

af enskild motionär bereda särskilda förmåner åt viss person, finner sig

utskottet dock böra förorda motionärernas förslag, helst af hvad medicinalstyrelsen

och motionärerna anfört torde med visshet kunna antagas, att

ett bifall till motionerna icke bör kunna gifva anledning till eller åberopas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

såsom stöd för nya likartade framställningar. Med afseende härå och då

Fagergrens skicklighet för ifrågavarande tjenstebefattning blifvit af vederbörande

myndigheter vitsordad, hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, i anledning af herrar Grundbergs

och AA''allis’ förevarande motioner, må medgifva, att

medicine kandidaten Ernst Leonard Fagergren må från

och med den 1 nästkommande juli så länge han innehar

sin nuvarande befattning såsom biträdande läkare

vid Stockholms hospital, tillgodonjuta en personlig årlig

löneförbättring af 1,000 kronor; skolande denna löneförbättring

utgå från förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Öfriga ordinarie anslag.

33:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till

23,052 ki-onor, måtte höjas med 48 kronor, eller till 23,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, i afseende å hvilkas belopp utskottet

icke här ofvan frainstält särskilda förslag, må för år

1899 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m. må, få göras den jemkning, som

till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Ang. öfriga

ordinarie

anslaa.

[280

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Extra anslag''.

Utskottet, som här ofvan vid behandlingen af de ordinarie anslagen

under förevarande hufvudtitel yttrat sig beträffande vissa anslag å extra

stat, får i öfrigt, med anledning af de till tillfälliga behof, hänförliga

under åttonde hufvudtiteln, gjorda framställningar, afgifva följande yttranden

och förslag.

Riks- och landsarkiven.

AnS. arfvoden 34:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

amän%tJrikTntiskottet hemställa,

arkivet. att Riksdagen må till arfvoden ät extra ordinarie

[29.] tjensteman i riksarkivet på extra stat för år 1899 anvisa

ett belopp af 1,700 kronor.

Ang. anslag 35:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

tlafUhistorhkasom dro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år 1899

handlingar, äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år

[30.] för berörda ändamål beviljats; och hemställer utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandets historia, må bevilja för år 1899 ett extra

anslag af 3,000 kronor.

Ang. anslag

till utgifvande

af 5)Svenska

riksdagsakter)'')

m. m.

[31.]

36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till fortsatt utgifvande

genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som

höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718», på

extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 1,500 kronor, under medgifvande,

att de besparingar, som till äfventyrs uppkomme å det på extra

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

stat för år 1898 uppförda anslag till fortsatt utgifvande af »Svenska

riksdagsakter in. in.», finge användas för fortsatt utgifvande i tryck genom

riksarkivet af handlingar, tillhörande urkundsamlingen »Konung Gustaf I:s

registratur».

Under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 233 och 234) i ärendet, meddelat, hemställer utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande ämne föreslagit

må af Riksdagen bifallas.

37:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år-^.^^

1899 anvisa ett belopp af 1,000 kronor till inköp af nödiga böcker för lands-undsariävet i

arkivet i Vadstena. _ Vadstena.

Enligt hvad statsrådsprotokollet i förevarande ärende utvisar, har |_32.J

denna framställning föranledts af en skrifvelse till Kongl. Maj:t af den

16 oktober 1897 från riksarkivarien, hvari denne anfört, att landsarkivet

icke kunde undvara ett litet bibliotek, bestående af urkunds- och författningssamlingar,

historiska arbeten och andra hjelpredor, allra helst

detta arkiv komme att vara förlagdt i en mindre landsortsstad, der större

bibliotek saknades. För ifrågavarande ändamål skulle enligt riksarkivariens

åsigt erfordras ett anslag för en gång af 1,000 kronor. *.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899 anvisa

ett belopp af i,000 kronor till inköp af nödiga böcker

för landsarkivet i Vadstena.

38:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande å,.ing. anslag uu

Sommeliusska lyckan i Lund af byggnader för ett tandsarkiv i hufvud-byJuaanffa/u0

saklig enlighet med i statsrådsprotokollet omförmälda ritningar äfvensom «'' Lund.

för byggnadernas inredning och vidtagande af i sammanhang dermed [33.J

föreslagna åtgärder för anordnande af gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar

jemte planering och stängsel m. m. bevilja ett anslag af 164,563

kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 82,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 af den utaf

Riksdagen väckta frågan om vidtagande af åtgärder för ett bättre handhafvande

af på spridda håll förvarade offentliga arkiv hade departementschefen,

med hänsyn till den i ärendet förebragta utredning, såsom sin åsigt

Bill. till Biksd. Prut. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

uttalat, att ett ändamålsenligt handhafvande af de lokala arkiven, så att

dithörande handlingar icke blott behörigen vårdades, utan äfven gjordes

åtkomliga för alla, som ville derur hemta upplysningar, icke kunde vinnas,

med mindre hos oss, såsom i andra länder, bildades centrala arkivdepoter,

der de äldre handlingarna, som ej vidare, annat än undantagsvis, behöfde

radfragas för de löpande ärendenas handläggning, sammanfördes och af

insigtsfulla fackmän ordnades, förtecknades och hölles för allmänheten

tillgängliga. Lika med riksarkivarien hade departementschefen förklarat sig

anse, att i vart land lämpligen borde inrättas tre dylika depoter eller landsarkiv.

Ett af dessa, förlagdt i Upsala, skulle mottaga handlingar från provinserna

norr om Mälaren. Det andra landsarkivet, som borde få sin plats i

Lund, skulle vara afsedt för Skåne, Halland och Blekinge jemte de tre småländska

länen. För de mellan nämnda två distrikt liggande landsdelarne,

eller Södermanlands, Örebro, Vermlands, Östergötlands, Elfsborgs och Skaraborgs

samt Göteborgs och Bohus län, borde, inrättas ett landsarkiv i Vadstena

slott. Hvad Gotland anginge, kunde dess äldre, till omfånget mindre

betydliga arkivalier qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal

i Visby. Sedan Riksdagen på Kongl. Maj:t,s förslag anvisat medel till anordnande

af landsarkiv i Vadstena slott, ville departementschefen nu återkomma

till fragan om inrättande af sådana arkiv i universitetsstäderna.

Beträffande först det ifrågasatta landsarkivet i Lund hade stadsfulTmägtige

derstädes, hvilka till plats för en sådan byggnad erbjudit kostnadsfritt

ett område af 50 ar af den staden tillhöriga s. k. Sommeliusska

lyckan, numera förklarat sig villige att, utöfver nämnda område, likaledes

kostnadsfritt,. för åndamalet upplåta ett angränsande, med hänsyn till en

framtida utvidgning af arkivet såsom behöfiigt ansedt jordstycke om 615

qvadratmeter. Bada dessa områden funnes särskildt utmärkta å en af

stadsingeniören A. B. Jakobsson år 1896 upprättad karta öfver Sommeliusska

lyckan.

Sedan öfverintendentsembetet erhållit befallning att uppgöra ritningsoch

kostnadsförslag till byggnader å ifrågavarande plats för ett landsarkiv,

afsedt att inrymma arkivalier, upptagande en hyllängd af 5,000

meter, äfvensom nödiga arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägenheter

för vaktbetjening, hade ett i sadant afseende af dåvarande e. o. arkitekten,

numera intendenten hos öfverintendentsembetet H. T. Holmgren

enligt dess uppdrag afgifvet förslag, omfattande ritningar, kostnadsberäkningar

och arbetsbeskrifning, blifvit af embetet till Kongl. Maj:t öfverlemnadt

med anmälan, att samma förslag från embetets sida ej gifvit

anledning till erinran. Ifrågavarande förslag, som med inberäknande af

möbler, planering, stängsel och grindar samt gas-, vatten- och afloppsled
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

195

ningar jemte värmeledning, den senare enligt särskild! genom öfverintendentsembetets

försorg af ingeniören Hugo Theorell uppgjordt förslag, slutade

å en kostnadssumma af 164,563 kronor, vore efter förebild af de danska

provinsarkiven i Köpenhamn, Odense och Viborg uppgjordt sålunda, att

sjelfva arkivet vore förlagdt i en byggnad, som genom en täckt sammanbindningsgång

stode i förening med en mindre byggnad, inrymmande läsesal,

expeditionsrum, bokbindareverkstad samt vaktmästarebostad. På området

söder om nämnda två byggnader vore plats reserverad för framtida

utvidgning af arkivet.

Vid det af öfverintendentsembetet afgifna förslag till byggnader för

ett landsarkiv i Lund hade departementschefen endast att göra den anmärkningen,

att särskilda arbetsrum icke, på sätt förslaget syntes afse,

borde anordnas i det egentliga arkivhuset, utan ansåge departementschefen

detta böra i sin helhet inredas med hyllor för arkivalier, dock med

anbringande på lämpliga ställen af ett och annat bord med sittplatser.

Då, enligt hvad vederbörande akademiska myndigheter förklarat, det icke

lämpligen läte sig göra att, såsom ifrågasatt blifvit, i den nya byggnad

för universitetsbiblioteket i Lund, hvartill Riksdagen sistlidna år anvisat

medel, under den närmaste framtiden bereda en tillfällig plats för de

handlingar, som skulle förvaras i nämnda landsarkiv, och annan lokal

härför ej funnes att tillgå, ansåge departementschefen det blifva nödvändigt

att* redan nu skaffa medel till bekostande af nya byggnader för

detta arkiv. För byggnadernas uppförande och inredning ansåges åtgåtvå

år, hvadan kostnaden för byggnadsföretaget syntes lämpligen böra fördelas

på de båda byggnadsåren.

Utskottet, som anser sig böra förorda beviljande af ifrågavarande

anslag på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppförande å Sommeliusska

lvckan i Lund af byggnader för ett landsarkiv i hufvudsaklig

enlighet med i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1898 omförmälda ritningar äfvensom

för byggnadernas inredning och vidtagande af i sammanhang

dermed föreslagna åtgärder för anordnande af

gas-, värme-, vatten- och alloppsledningar jemte planering

och stängsel m. m. bevilja ett anslag af 164,563 kronor

och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 82,000

kronor.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ab7redaSlde af o Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande å i stats
lokaier*för

e(tradsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 angifven plats af

tandsariäv i byggnader för ett landsarkiv i Upsala, i hufvudsaklig enlighet med uppPUi

^0r(3a r5tningar> äfvensom för byggnadernas inredning och vidtagande af

L^-J i sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande af gas-, värme-,

vatten- och afloppsledningar jemte anbringande af stängsel m. m. bevilja

ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa

83.000 kronor, under medgifvande att utöfver sjelfva grunden för byggnaderna

nämnda plats i öfrigt finge användas till tomt för landsarkivet

och dessutom af Upsala slotts område undantagas från bebyggande en

sträcka af 30 meters bredd vid de sidor af tomten, som icke vore belägna

vid landsvägen.

I detta ärende har departementschefen från sitt anförande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1897 erinrat, att enligt uppgjordt förslag

till landsarkiv skulle kunna inredas hela rikssalen i Upsala slott med

5.000 längdmeter ^ hyllor för en beräknad kostnad af 98,000 kronor

och att, i fall två norr om rikssalen belägna rum i två våningar medtoges,

då hyllutrymmet skulle komma att utgöra 7,500 längdmeter, kostnaden

beräknats uppgå till 113,500 kronor. Mot ett landsarkivs förläggande

till dessa delar af slottet hade emellertid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala län framhållits vissa betänkligheter, särskildt

ur synpunkten af det säkerligen inom kort framträdande oafvisliga behofvet

att erhålla ökadt utrymme för länsstyrelsen, hvars nuvarande

embetslokaler visat sig otillräckliga för de ständigt ökade göromålens behöriga

skötande. Derest länsstyrelsens lokaler fortfarande skulle vara

inrymda i slottet, borde det enligt länsstyrelsens mening blifva dettas nedra

våning, som derför toges i anspråk, och landshöfdingens bostad komme

att förläggas till tredje våningen. Väl vore det möjligt att rikssalen dervid

icke behöfde anlitas, men det syntes dock föga lämpligt att hafva ett

arkiv gränsande till bostadsrum, hvilka ju alltid komme att medföra en

viss grad af eldfara för arkivet. Vidare hade anmärkts, att åtminstone en

tredjedel af hyllorna i rikssalen, eller de som anbringades i arkivets mellanbotten,

komme att höljas i ett ständigt mörker. Blefve arkivet ej uppvärmdt,

kunde de der förvarade arkivalierna, som komme att blifva endast

med svårighet tillgängliga, sannolikt icke undgå att taga skada af den

ständiga fukten från slottets murar. Det hade förefallit Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppenbart, att för betydligt mindre kostnad än 113,500

kronor ett vida ändamålsenligare förvaringsrum för ifrågavarande äldre

handlingar, som vore afsedda att i ett landsarkiv sammanföras, skulle

kunna anordnas genom uppförande på det vidsträckta slottsområdet mellan

länets cellfängelse och akademiska sjukhuset af en särskild derför apterad

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

197

byggnad, hvilken der kunde blifva fullkomligt isolerad och äfven såväl

ur synpunkten af arkivaliernas bättre förvarande som med afseende a

deras lättare tillgänglighet för forskning vore vida att föredraga framför

de till arkivlokaler föreslagna delarne af slottets nu odisponerade våningar.

Öfverintendentsembetet, som, enligt hvad departementschefen vidare

meddelat, den 23 februari 1897 afgifvit infördradt utlåtande med anledning

af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ämnet andragit, hade

dervid, rörande framtida förändringar i afseende å embets- och boställslägenheter

inom Upsala slott, på anförda skäl bland annat förklarat som

sin bestämda åsigt, att landshöfdingen äfven för framtiden borde bibehållas

vid de bostadslägenheter han nu innehade. Då fråga om anskaffande af

nya lokaler åt länsstyrelsen en gång förelåge, skulle, efter embetets mening,

sådana lämpligen böra och kunna inredas i slottets södra flygel samt i

halfvåningen i södra delen af slottets hufvudparti. Under antagande

att de sålunda af embetet föreslagna anordningarna på sin tid vunne

Kongl. Maj:ts gillande, komme dessa icke att på något sätt beröra arkivlokalerna,

derest dessa förlädes i den del af slottet, som nu afsåges. I

fråga om de erinringar Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstält mot

sjelfva det uppgjorda förslaget till arkivlokalers inrättande i slottet hade

embetet medgifvit, att värmeledningsanordningar för arkivlokalerna icke

blifvit föreslagna och att till följd af de ofta oöfverstigliga svårigheter,

som mötte vid att för ett egentligen främmande ändamål fullt nöjaktigt

förändra en äldre byggnad, icke alla delar af arkivet kunde komma att

erhålla den tillgång på ljus, som måhända varit önsklig. Då emellertid

ett landsarkiv väl finge anses vara afsedt till förvaringsplats förnämligast för

sådana statens arkivhandlingar, hvilka kunde antagas mera sällan komma

att af forskare eller andra anlitas, borde enligt embetets åsigt de nämnda,

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållna olägenheterna icke vara

af den afgörande betydelse, att de i och för sig borde kullkasta förslaget.

I de tilltänkta arkivlokalerna kunde för öfrigt,. om sådant skulle

anses behöfligt, anordnas en tillfredsställande värmeledning för en kostnad

af omkring 8,000 kronor. Hvad åter anginge den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anmärkta fuktigheten från slottets murar, vore^ af densamma,

enligt hvad embetet från sakkunnig person inhemtat, ej så mycket

att befara. Vidkommande slutligen det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

framkastade förslag att, med hänsyn till såväl lämplighet som

billighet, en helt ny byggnad borde för nu ifrågavarande ändamål uppföras,

läte det väl för visso ej motsäga sig, att en dylik byggnad skulle

från olika synpunkter erbjuda afgjorda fördelar framför inredande af arkivlokaler

i de föreslagna rummen i det åldriga slottet, men öfverintendents
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

embetet betviflade, att kostnaden för en nybyggnad komme att understiga

den summa, som beräknats för ändringsarbetena i slottet.

Sedan Kongl. Majt:s befallningshafvande i Upsala län derpå anmodats

att, efter verkstäld undersökning ocb efter samråd med tillkallad

sakkunnig person, inkomma med närmare angifvet förslag till den plats å

Upsala slotts område, der en nybyggnad för ett landsarkiv lämpligen kunde

uppföras, äfvensom att i sammanhang dermed yttra sig, under hvad vilkor

platsen kunde för ändamalet upplatas, hade Kongl. Mapts befallningshafvande

med skrifvelse den 26 juli 1897 till ecklesiastikdepartementet

öfverlemnat plankarta öfver södra delen af slottsområdet med derå angifvet

förslag till plats för en landsarkivbyggnad, hvilken plats, med en längd

af Ilo meter och en bredd af 28 meter, vore belägen på ett afstånd af 5

meter från den söderut från slottsgårdens södra port ledande stora landsvägen

^och midt för och öster om länscellfängelset. I sammanhang dermed

hade Kongl. ^Majtrs befallningshafvande anfört, att, som ifrågavarande del

af slottsområdet icke vore annorledes disponerad, densamma kunde utan

några som helst vilkor för nämnda ändamål upplåtas.

öfverintendentsembetet, häruppå anmodadt att yttra sig, huruvida det

af Kongl. Majt:s befallningshafvande till byggnadsplats föreslagna området

kunde anses vara för ändamålet lämpligt eller annan mark bättre

passa till plats för ett landsarkiv med utrymme för arkivalier, upptagande

en hyllängd af 5,000 meter och afsedt att kunna i framtiden utvidgas,

hade i skrifvelse den 28 september 1897 anfört, bland annat, att det

af Kongl. Majt:s befallningshafvande till byggnadsplats föreslagna omlade,

med afseende å dess lämplighet i allmänhet för bebyggande, måste

anses vara af särdeles god beskaffenhet, då marken å detsamma uteslutande

bestode af ren sand. Vid bedömandet af frågan huruvida platsen, hvad

anginge storleken, kunde befinnas tillräcklig, hade öfverintendentsembetet

utgått från det af embetet med skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 juni 1897

pa grund af erhallen befallning afgifna förslag till uppförande af en arkiva

den s. k. Sommeliusska lyckan i Lund, hvilket förslag, i likhet med

hvad som i förevarande fall förutsattes, vore uppgjordt med hänsyn till möjligheten

att erhålla en^ hyllängd af 5,000 meter, men embetet hade dessutom

beräknat, att nu ifrågavarande arkivbyggnad skulle i framtiden kunna utvidgas

sa, att en hyllängd^ af ytterligare 5,000 meter der kunde anordnas.

Efter hvad särskilda af öfverintendentsembetet å plankartan med rödt inlagda

konturer gafve vid handen, kunde å den ifrågastälda byggnadsplatsen

uppföras dels en midtelbyggnad af 17 meters längd och 12 meters bredd,

inrymmande tamburer, läsesal, expeditionsrum och vaktmästarebostad, dels

ock a hvardera sidan om denna byggnad och med densamma förenad

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

199

medelst sammanbindningsgång en arkivbyggnad af 40 meters längd och

14 meters bredd, hvar och en af dessa beräknad för inrymmande af förenämnda

hyllängd. Enligt öfverintendentsembetets åsigt vore området i

fråga sålunda, från olika synpunkter sedt, att förorda för uppförande derå

af en arkivbyggnad, hvarvid dock borde uppmärksammas att, i händelse

byggnad sföretaget komme till stånd, städse iakttoges att, till undvikande

deraf att närmast angränsande platser komme att bebyggas, ett utrymme

af minst 30 meters bredd blefve vid de sidor af arkivbyggnaden, hvilka

icke vore belägna invid landsvägen, från sådant bebyggande undantaget.

Beträffande dispositionsrätten till ifrågavarande område hade öfverintendentsembetet

yttrat, att området, hvilket, så vidt embetet hade sig

bekant, icke vore för annat ändamål disponeradt eller afsedt, emellertid

ej finge anses stäldt under vård och inseende af öfverintendentsembetet, som

icke kunde lemna någon utredning rörande, platsens egenskap att tillhöra

Upsala slotts område. I anledning häraf hade departementschefen anmodat

kammarkollegium att förebringa utredning angående dispositionsrätten till

berörda mark samt afgifva utlåtande, huruvida och under hvad vilkor

densamma skulle kunna för omförmälda ändamål upplåtas, och ett derintill

gränsande område, på sätt öfverintendentsembetet ifrågasatt, undantagas

från bebyggande. Vid derefter verkstäld undersökning hade af en i generallandtmäterikontoret

förvarad, för laga skifte åren 1849 och 1850 författad

karta öfver alla egorna till Upsala stad jemte dertill hörande beskrifning

inhemtats, att ifrågavarande jordområde, å kartan upptaget under

n:r 1322, der angifvits såsom tillhörande »slottsvallarne» och ingående i

den del af »slottets och slottsstatens jord», som då varit landshöfdingen

på lön anslagen. Med öfverlemnande af ett utaf arkivarien i kammarkollegium

afgifvet memorial i ämnet, hade nämnda kollegium i skrifvelse

den 16 december 1897 anfört, att, ehuru jordeböcker och andra i kammararkivet

förvarade handlingar ej innehölle någon upplysning om sjelfva

slottsområdets kamerala natur, det likväl ej borde betviflas, att området

i likhet med åtskillig angränsande mark vore af krono natur. Vid särskilda

tillfällen hade slottsområdet jemväl behandlats såsom kronans ostridiga

egendom, i hvilket afseende kollegium hänvisat till kongl. brefvet

den 5 januari 1860, hvarigenom af slottsvallarne utan vilkor upplåtits

mark till tomt för länscellfängelset i Upsala. Vid sådant förhållande och

då de andelar af slottsområdet, som enligt förevarande förslag vore afsedda

till byggnadsplats för ett landsarkiv med nödigt utrymme deromkring, icke,

såvidt hos kollegium kunnat utrönas, blifvit annorlunda disponerade, än

att landshöfdingen i länet, jemlikt kongl. brefvet den 12 mars 1875, egde

begagna de till slottet hörande trädgårdar och parkanläggningar, ansåge

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kollegium, att, utan något som helst vilkor, ifrågavarande till byggnadsplats

för ett landsarkiv föreslagna mark kunde för berörda ändamål upplåtas

och ett derintill gränsande område, på sätt förut blifvit nämndt, från

bebyggande undantagas.

Öfverintendentsembetet, som anbefalts att uppgöra ritnings- och kostnadsförslag.

till byggnader å ifrågavarande plats för ett landsarkiv, innehållande

i särskild byggnad arkivrum med en hyllängd af 5,000 meter och i en

med arkivbyggnaden genom täckt gång förbunden mindre byggnad nödiga

arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägenheter för vaktbetjening,

allt med värmeledning, hade med skrifvelse den 14 december 1897 till

Kongl. Maj:t öfverlemnat ett i sådant afseende af intendenten hos embetet

H. T. Holmgren, efter uppdrag af embetet, upprättadt och af

embetet utan erinran lemnadt förslag med tillhörande ritningar, kostnadsberäkningar

och arbetsbeskrifning. Detta förslag afsåge jemväl byggnadernas

inredning och värmelednings anbringande i samtliga lokaler utom vaktmästarebostaden,

hvilken ansetts lämpligare böra uppvärmas medelst kakelugnar,

äfvensom anordnande af nödiga gas-, vatten- och afloppsledningar

jemte stängsel omkring arkivbyggnadsområdet och planering af detsamma.

De beräknade kostnaderna härför uppginge till sammanlagdt 166,424 kronor.

Enligt beskrifningen skulle den mindre byggnaden, som vore afsedd att

blifva 11,5 meter bred och 15,5 meter djup, förläggas midt på tomten på

ett afstånd af 12 meter från vägen till slottet samt vara å norra sidan

medelst en 8 meter lång hvälfd sammanbindningsgång förenad med arkivbyggnaden,

som skulle blifva 41 meter lång och 13 meter bred. Söder’

om den mindre byggnaden vore plats reserverad till arkivets framtida utvidgning

genom uppförande af en ny fristående arkivbyggnad med sammanbindningsgång

i likhet med den nu föreslagna.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Det af öfverintendentsembetet afgifna förslag till nya byggnader för

ett landsarkiv i Upsala syntes departementschefen i allo ändamålsenligt.

Väl betingade utförandet af detta förslag något högre kostnad än cfet

uPP&jor<^a förslaget till inredning af lokaler i Upsala slott till förvaringsrum

för arkivalier, men da nämnda kostnad i och för sig ingalunda kunde

anses för hög-, och de nya byggnaderna skulle inrymma för ett landsarkiv

fullt tillfredsställande och tidsenliga lokaler, som deremot ej skulle kunna

anordnas i slottet, samt dertill komme att, om i enlighet med det sist afgifna

förslaget nya byggnader å slottsområdet uppfördes, tillfälle funnes att

utvidga dessa byggnader, då sådant i en framtid kunde varda behöfligt,

under det att lokalerna i slottet kunde disponeras för ändamål, hvartill

de vore bättre egnade, tvekade departementschefen icke att tillstyrka berörda

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

ny byggnadsföretag, som ansåges lämpligen kunna bringas till utförande på

tva ar.

#

Utskottet, som anser, att medel böra af Riksdagen anslås till beredande

af lokal för ett landsarkiv i Upsala, vill i anledning af Kongl.

Maj:ts förslag i ämnet framhålla, att, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelats, rikssalen i Upsala slott beräknats kunna för sådant ändamål

inredas för en kostnad af 98,000 kronor, hvartill skulle komma för anordnande

af värmeledning ytterligare 8,000 kronor. För ett belopp af 106,000

kronor skulle sålunda utrymme kunna erhållas inom Upsala slott för

samma myckenhet arkivalier, som enligt Kongl. Maj:ts förslag är afsedd

att inrymmas i den till en kostnad af 166,424 kronor beräknade nybyggnaden;

och tillfälle skulle äfven vinnas att för en jemförelsevis ringa ökad

utgift inom slottet erhålla en afsevärd tillökning i utrymmet. Då den utredning,

som blifvit verkstäld i anledning af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

i Upsala län anmärkningar emot arkivets förläggande till slottet,

sålunda gifvit vid handen, att en nybyggnad för arkivet skulle betinga

väsentligt högre kostnad, anser utskottet samma anmärkningar icke böra

tillmätas afgörande betydelse, för hvilken uppfattning utskottet jemväl

finner stöd i öfverintendentsembetets uttalande i anledning af anmärkningarna.

Utskottet anser på dessa skäl det tillämnade landsarkivet böra

förläggas till Upsala slott och vill derför förorda, att de enligt ofvan

omförmälda beräkning för rikssalens inredande till landsarkiv erforderliga

medel ställas till Kongl. Maj:ts förfogande.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förvarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till beredande af lokal

för ett landsarkiv i Upsala beviljar ett anslag af 106,000

kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisar ett

belopp af 53,000 kronor.

Nationalmuseum.

40:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1899 anvisad- anslag au

ett extra anslag af 8,000 kronor för vård, underhåll och tillökning afs\an‘åustrieUa''

statens konstindustriella samlingar. samlingar.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anmält, att [35.]

intendenten vid nationalmuseum i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september

1897 gjort framställning om förhöjdt anslag för ifrågavarande

Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets utlåtande N:o 9.

ändamål. Intendenten hade dervid till en början erinrat, hurusom för

museets konstslöjdafdelning alltsedan år 1885, då densamma öppnats, årligen

på Kongl. Maj:ts förslag beviljats af Riksdagen 4,000 kronor såsom

extra anslag å riksstatens åttonde hufvudtitel, efter det enahanda belopp

förut uppförts på sjette hufvudtiteln såsom inköps- och hyresbidrag till

svenska slöjdföreningens konstindustriella museum, hvars samlingar år 1884

blifvit skänkta till svenska staten och införlifvats med nationalmusei samlingar.

Af de till konstslöjdsamlingarna anvisade medlen hade årligen

2,000 kronor användts för samlingarnas ökande, medan återstoden åtgått

till deras bevakning, underhåll och vård m. m.

Hade nämnda inköpsanslag af 2,000 kronor visat sig väl knappt redan

under de närmaste åren efter detsammas beviljande, hade dess otillräcklighet,

särdeles i betraktande af de i våra dagar stegrade prisen på äldre

och nyare konstslöjdföremål, blifvit allt känbarare. Härvid vore att märka,

att dessa statssamlingar omfattade konstslöjdens alla grenar, nemligen

såväl föremål af guld, silfver och oädla metaller som emalj, glas,

porslin, möbler och öfriga träarbeten, elfenben, bokband och textila föremål.

De belopp, som med det knappa anslaget komme på hvarje särskild

af nämnda konstslöjdgrupper, måste således blifva ganska obetydliga.

Härtill komme, att anspråken under årens lopp vuxit på en dylik samlings

förmåga att tjena såsom undervisningsmateriel, i hvilket afseende nationalmusei

konstslöjdafdelning lemnade mycket öfrigt att önska, särskildt

beträffande fullständigheten. Förklaringen läge deruti, att afdelningen

bildats hufvudsakligen genom gåfvor af ur olika synpunkter hopkomna

samlingar och just i följd deraf ingalunda kommit att utgöra något

systematiskt helt. Så hade t. ex. möbelafdelningen sin egentliga styrka i

arbeten från 1600-talets senare hälft, medan deremot medeltidens och nutidens

möbelsnickeri icke alls, samt 1500-talets och 1700-talets endast genom

ett fåtal nummer vore representerad! Den keramiska afdelningen, som

dock i det stora hela hade minsta antalet luckor att uppvisa, saknade alldeles

prof på de ur mönstersynpunkt så vigtiga och lärorika persiska och

indiska fajanserna, hvartill komme, att den äldre ryska, engelska och

spanska keramiken vore högst fåtaligt företrädd. Af ädlare moderna tillverkningar,

vare sig på keramikens eller andra konstslöj dgrenars områden,

hvilkas studium dock vore af så stor betydelse såväl för mönsterritaren

som för yrkesidkaren, funnes egentligen endast det, som genom 1897 års

inköp kunnat förvärfvas.

Samlingens betydelse såsom undervisningsmateriel hade, det oaktadt,

såsom framginge af den statistik, som häröfver förelåge, visat sig med

hvarje år vara i tilltagande ur såväl teoretisk som praktisk synpunkt.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

Sålunda hade efter särskild anmälan för studier och kopiering tillhandahållits

under treårsperioden 1888—1890 983 föremål vid 772 studiebesök; åren

1891—1893 hade dessa siffror vuxit till respektive 1,200 och 1,079 och

under åren 1894—1896 till 1,572 och 1,424. Ett stort antal af dessa studerande

hade utgjorts af elever dels vid tekniska skolans i Stockholm högre

konstindustriella afdelning, som hade till särskildt syfte att utbilda mönsterritare

och modellörer för yrkena samt teckningslärare för statens skolor,

dels vid tekniska högskolans afdelning för byggnadskonst, hvilka båda

skolor här under vederbörande lärares tillsyn till och med haft bestämda

arbetstimmar. I hvilken utsträckning samlingen användts för studieändamål

framginge äfven af en granskning af vid 1897 års utställning exponerade prof

å tekniska skolans i Stockholm elevarbeten. Härtill komme det stora antalet

af mera flygtiga, på stående fot tagna skisser af föremål och mönstermotiv,

rörande hvilka ingen särskild anmälan kunde eller brukade göras.

Men äfven den stora allmänheten visade sitt intresse för samlingen genom

flitiga besök, och tjenstemännen mottoge mycket ofta från när och fjerran

skriftliga eller muntliga förfrågningar rörande ämnen, som stode i samband

med denna del af samlingen.

Ifrågavarande samling hade således både en bestämd uppgift och en

gifven krets af studerande och besökande, så att det med skäl kunde sägas,

att densamma hade sin dryga andel i det uppsving, som utmärkte den

svenska konstslöjden särskildt under de år, konstslöjdafdelningen varit i

verksamhet. För att denna utveckling skulle kunna fortgå, vore det emellertid

af vigt, att det intresse, hvarmed samlingen omfattats, underhölles

och ytterligare ökades eller, med andra ord, att samlingen följde med sin

tid. Härvid vore att märka, att konstslöjdens höjande i de allra flesta

civiliserade länder just i våra dagar läge regeringar och folk synnerligen

nära om hjertat. I Tyskland funnes redan ett tjugutal sådana museer. I Danmark

hade år 1896 i Köpenhamn öppnats ett synnerligen dyrbart konstslöjdinuseum

i en derför nyuppförd byggnad med värdefulla, systematiskt anordnade

samlingar, till hvilket museum kunde sägas sluta sig de af danska

staten äfvenledes understödda museerna i Aalborg, Aarhus, Maribo, Odense,

Randers, Ribe ocli Wiborg. Norge egde redan tre konstslöjdmuseer, nemligen

i Kristiania, Bergen och Trondhjem. Kristianiamuseets budget för år

1894 slutade på ett belopp af 42,434 kronor 57 öre, hvaraf 20,565 kronor

33 öre användes till samlingarnas ökande. Museets i Bergen inköpssumma

för år 1895 slutade på 5,918 kronor 2 öre, och museets i Trondhjem

under 1894 på 7,172 kronor 12 öre. Samtliga de tre af norska staten

understödda konstindustrimuseerna hade vid sistnämnda tidpunkt att förfoga

öfver en budget af närmare 70,000 kronor för år.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Äfven hos oss hade upprättandet af ett särskildt konstindustrimuseum

varit ett länge och ofta framhållet önskningsmål. Det betänkande, som

härom afgifvits af den utaf Kongl. Maj:t år 1877 tillsatta komité, hade

förslagsvis upptagit en årsbudget af 34,200 kronor, af hvilka 7,000 kronor

för inköp. Det borde enligt intendentens åsigt förbehållas en förnyad undersökning

att utreda, huruvida förverkligandet af denna plan vore med de i

nuvarande museianordning gifna förutsättningar det för staten fördelaktigaste,

eller om icke frågan om upprättande af ett konstindustrimuseum kunde lösas

på annat sätt. För närvarande vore en förstärkning i nationalmusei inköpsanslag

det mest trängande behofvet, något som Riksdagen också erkänt,

då den år 1897 på framställning af Kongl. Maj:t anvisat ett belopp af

intill 15,000 kronor för inköp af konstslöjdföremål på samma års allmänna

konstutställning i Stockholm. Konstslöjdsamlingens behof hade härigenom

utan tvifvel blifvit till en del fyldt, i det att för nationalmuseum inköpts ett

antal representativa föremål från olika områden af konstslöj den, svenska

och utländska. Men vid en tidpunkt, då konstindustriens betydelse vore

så uppmärksammad som nu, och då den särskildt i våra båda närmaste

grannländer åtnjöte ett så kraftigt understöd från det allmännas sida, vore

nationalmusei konstslöjdafdelning illa rustad att med sitt ringa inköpsanslag

motsvara berättigade anspråk. Landets konstindustri visade en lofvande

hållning, lergods- och glasfabrikationen vore stadd i en kraftig utveckling,

metallindustrien, här egentligen den smärre, guld- och silfversrnndet,

nysilfverfabrikationen, arbetet i brons, malm, messing, tenn och

kolsstsmidet i jern visade mer eller mindre goda resultat, men i alla hän

de er en omfattande verksamhet, den textila konsten, möbeltillverkningen

och bokbinderiet företedde mycket af intresse. En stor verldsutställning,

i Paris, till hvilken Sverige antagit inbjudning, förestode år 1900. Under

sådana omständigheter syntes det vara af betydande vigt, att den svenska

konstindustrien ej behöfde sakna de hjelpmedel, som ett konstslöjdmuseum

med dermed förenad samling af planschverk och ritningar kunde erbjuda

På grund af hvad sålunda anförts hade intendenten vid nationalmuseum

hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t af Riksdagen äska ett till 8,000 kronor

förhöj dt extra anslag till konstslöjdsamlingen. Öfver denna framställning

hade nationalmusei nämnd afgifvit yttrande och dervid förklarat sig i allo

instämma i intendentens anhållan.

Da departementschefen delade de af museimyndigheterna uttalade åsigter

om den stora önskvärdheten af att nationalmusei konstslöjdafdelning

finge för inköp disponera ett något rymligare anslag än det, som dertill

alltsedan afdelningens bildande plägat årligen anvisas, och då det i sådant

afseende äfvensom för samlingarnas vård m. m. nu ifrågasatta belopp syn
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

tes väl behöflig!, tillstyrkte departementschefen, det Kongl. Maj:t behagade

till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

Enligt hvad utskottet försport, hafva på sista tiden bland derför intresserade

personer förslag blifvit framstälda, åsyftande en i någon mån

förändrad anordning af de staten tillhöriga eller med statsmedel understödda

samlingar af konstindustrielt eller kulturhistoriskt intresse, som finnas förvarade

i nationalmuseum, i statens historiska museum och i nordiska museet.

Då utskottet för sin del håller före, att genom meddelande af noggrannare

föreskrifter angående beskaffenheten af de föremål, som för hvar och en

af samlingarna inå förvärfvas, bestänjdare gränser borde uppdragas emellan

de särskilda museiinstitutionernas verksamhetsområden, har utskottet,

med hänsyn jemväl till möjligheten af en förestående förändring i anordningen

af nationalmusei konstindustriella samlingar äfvensom med afseende

å det begränsade utrymme, som för närvarande finnes för dessa samlingar

disponibelt, ansett sig icke för närvarande böra förorda beviljande

af högre anslag för nu ifrågavarande ändamål än som under de senare

åren utgått, eller 4,000 kronor; och hemställer alltså utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen på det sätt bifallas, att till vård, underhåll

och tillökning af statens konstindustriella samlingar på

extra stat för år 1899 anvisas ett anslag af 4,000 kronor.

41:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande afAng. anslagfsr

nattlig bevakning vid nationalmuseibyqqnaden bevilja på extra stat för år bevakniy °f

*7 i uu.j nationalmusei
1899

ett anslag åt 2,000 kronor. byggnaden.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende med- [36.]

delat, hurusom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i skrifvelser

till Kongl. Maj:t den 4 maj och den 6 juli 1897 anmält behofvet af åtgärder

till skydd för samlingarna i nationalmuseibyggnaden och dervid särskildt

påpekat, att efter indragning af den militärbevakning, som förut funnits vid

nämnda byggnad, annan vakthållning måste der anordnas, för att de dyrbara

och delvis oersättliga samlingar, som i byggnaden förvarades, skulle

vara skyddade mot inbrottsstöld. Sedan öfverintendentsembetet anbefalts

att i anledning häraf inkomma med utlåtande, om och hvilka skyddsåtgärder

beträffande museibyggnaden kunde vidtagas för vinnande af trygghet

i de af akademien angifna afseenden, hade embetet i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 16 november 1897, i hufvudsaklig enlighet med hvad så väl

akademien som nationalmusei nämnd tillstyrkt, föreslagit, att å byggnaden

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

måtte anbringas fönsterluckor, dörrar ock galler in. m. af jern; att

gaslyktor jemte tillhörande ledningar måtte uppsättas på de båda gårdarne,

för att nattetid hållas brinnande; samt att, under förutsättning att nattvakt

komme att anställas, en telefonledning till närmaste polisstation måtte

anordnas i södra ingångsporten. På samma gång hade öfverintendentsembetet

såsom sin Uppfattning uttalat, att det arfvode, som kunde erfordras

åt den nattvakt, som i den indragna militärpostens ställe borde antagas,

eller de utgifter, som en ökad gasförbrukning för gårdarnas belysning

medförde, borde bestridas genom de i byggnaden inrymda institutioners

egen försorg.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den,3 december 1897 hade intendenten vid

nationalmuseum anfört, att nyssnämnda ändamål närmast borde hänföra sig

till museibyggnaden såsom sådan och således vara af analog art med anslagen

till byggnadens uppvärmning, till portvakt, eldare ock gårdsdräng, hvilka

anslag af intendenten redovisades. Af denna anledning, och oaktadt faran

för inbrott visserligen vore större i historiska museets på ned ra bottnen

belägna lokaler än i museets konstafdelning, hade intendenten ansett sig

böra hos Kongl. Maj:t göra framställning i denna del af frågan, hivad

beträffade belysning af de båda gårdarna, kunde denna enligt meddelande

från gasverket beräknas för år medföra en kostnad af omkring 150 kronor.

För närvarande syntes medel härtill kunna beredas af nationalmusei anslag

till brännmaterial m. m., hvilket anslag under en följd af år plägat

förete ett litet öfverskott. Medel till aflöning af nattvakt disponerade

nationalmuseum deremot icke. De löneförmåner, som tillkomme den vid

byggnaden anstälda personalen, vore för hvar och en noggrant bestämda

genom kongl. brefvet den 10 december 1880, och det till samlingarnas

bevakning under förevisningstiderna utgående anslaget, 5,000 kronor,

räckte ej ens för detta ändamål, utan förstärktes af inflytande förevisningsmedel

årligen och på förhand med 550 kronor, allt enligt samma kongl.

bref. Af förevisningsmedlen, hvilka i medeltal kunde anses inflyta med

2,500 kronor årligen, ehuru år funnits, då de ej ens uppgått till 2,000

kronor, plägade 1,942 kronor vara på förhand årligen anvisade, och rörande

dispositionen af möjligen befintlig återstod lemnade gällande museistadga

föreskrift. Någon erfarenhet angående kostnaden för nattlig bevakning af

fullt tillfredsställande beskaffenhet hade vid nationalmuseum ännu ej vunnits,

och ett definitivt förslag kunde derför ej nu framställas. Det kunde enligt

intendentens åsigt antagas, att vaktgöringen under årets mörkare hälft,

januari—mars och oktober—december, borde taga sin början omkring

klockan 10 om qvällen och fortgå till klockan 5 på morgonen, således sju

timmar i dygnet; under den ljusare årstiden, april—september, ansåges

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

207

fem timmars vakttjenst vara tillräcklig. Till arfvodet för denna tjenstgöring

komme kostnaden för anordning af ett vaktrum i byggnadens

jordvåning samt för anskaffande och underhåll af lämplig tjenstgöringsdrägt

med pels, pelsmössa och ytterstöflar för vintern, möjligen också beväpning.

Vakttjenstgöringen måste tänkas fördelad på minst två personer, dels

emedan en enda person svårligen skulle kunna hålla ut med ständig

nattjenst under en längre tid, dels emedan en i vaktgöringen inöfvad

person borde finnas att tillgå i händelse af sjukdoms- eller annat förfall

för den egentliga nattvakten. Fördelningen kunde lämpligen ske så, att

den ene tjenstgjorde fem, den andre två nätter i veckan. Till befattningen

borde naturligtvis endast ifrågakomma fullt pålitliga personer af stadgad

ålder. Under förutsättning att den indragna militärposten ej komme att

återinsättas, hade intendenten hemstält, att ett förslagsanslag af 2,000

kronor måtte ställas till hans disposition för anordnande om möjligt redandenna

vinter af nattlig bevakning af nationalmuseibyggnaden. Till denna

anhållan hade museinämnden tillstyrkt bifall.

Kongl. Maj:t, som, med hänsyn till de fordringar, hvilka numera

måste ställas på truppernas utbildning, och svårigheten att i samband med

en vidlyftig vaktgöring nöjaktigt tillgodose denna utbildning, ansett omständigheterna

påkalla en begränsning af den i hufvudstaden dagligen

utgående vaktstyrkan, hade, enligt hvad departementschefen vidare anfört,

den 5 juni 1897 i kommandoväg förklarat en af vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien gjord framställning om bestämmelse att en militär

vaktpost med angifven skyldighet skulle vara utstäld vid nationalmuseibyggnaden

icke föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Den 31 december 1897 hade Kongl. Maj:t bemyndigat öfverintendentsembetet

att gå i författning om verkställande af förenämnda utaf embetet

föreslagna och i ett af öfverintendentsembetet inlemnadt kostnadsförslag

upptagna åtgärder och anordningar vid nationalmuseibyggnaden samt

att för ifrågavarande kostnaders bestridande af medel, som öfverintendentsembetet

omhänderhade, mot redovisning använda ett belopp af högst 6,625

kronor. På samma gång hade Kongl. Maj:t för anordnande tillsvidare af

nattlig bevakning vid museibyggnaden anvisat och stält till museiintendentens

förfogande, mot redovisning, ett belopp af högst 2,000 kronor,

och hade statskontoret fått sig anbefaldt att förskottsvis af tillgängliga

medel utbetala beloppet.

Då behofvet af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden i syfte

att skydda densamma och deri förvarade samlingar mot eldfara, inbrott

och åverkan måste tillgodoses äfven under år 1899, och militär ej lämpligen

ansåges kunna härför användas, samt några medel för sådan vakthållnings

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bestridande genom civil personal ej funnes att tillgå, hemstälde departementschefen,

att Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition i ämnet.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:t,s förevarande

framställning, må för anordnande af nattlig bevakning

vid nationalmuseibyggnaden bevilja på extra

stat för år 1899 ett anslag af 2,000 kronor.

Lifrustkammaren.

Ang. anslag 42:o) På grund af Kongl. Maj:ts i sådant afseende gjorda framställda™™'';

ning får utskottet hemställa,

[37 ]

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må på extra stat för 1899 anvisa ett anslag af 5,800

kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammar

ens samlingar m. rn.

Kleresistateu.

Ang. anslag 43:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr

körning1 P'' ^‘ Pe^ersson hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att

ajiönade tom-ingen lön för komministrar, kapellpredikanter, pastorats- eller sockenministrar

£«-adiunkter inom svenska kyrkan måtte hädanefter, boställsafkastningen in
79

Gl lj)7*€(izKCt 711C r ^

samt pastorats- beräknad, understiga 1,600 kronor; samt att Riksdagen måtte för nästa

dad unkteT oc^ derpå följande år, intill dess nya prestlöneregleringar blifvit faststälda,

ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett årligt anslag af 120,000 kronor, att

användas till höjande af omförmälda prestmäns löner till ofvan nämnda

belopp.

Efter en skildring af det lägst aflönade presterskapets svåra ekonomiska

belägenhet, erinrar motionären om den motion, som vid sistlidne riksdag

i Första Kammaren väcktes af numera aflidne f. d. landshöfdingen

Treffenberg i syfte att ernå en allmän och grundlig omreglering af presterskapets

löner. På grund af Riksdagens beslut i anledning af denna

motion hade Kongl. Maj: t tillsatt en komité, som hade att vidtaga förberedande

åtgärder i det af Riksdagen angifna syfte. Men det komme

enligt motionärens förmenande att dröja många år, innan detta ärende

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

209

blefve slutbehandlad!, och under tiden befunne sig den del af svenska

presterskapet, som bäst behöfde hjälp, i samma eländiga belägenhet som

hittills. Härpå hade motionären velat fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Motionären hänvisar härefter till den tablå öfver komministrarnes

aflöningsförmåner, hvilken såsom bilaga åtföljt landshöfding Trelfenbergs

förenämnda motion, och i hvilken — enligt hvad denne motionär förklarat —

lönerna upptagits, sådana de varit år 1886, enligt uppgifterna till statistiska

centralbyråns lönestastik, men med boställenas afkastning beräknad till

3 procent af taxeringsvärdet, och med afdrag af 150 kronor för byggnadsoeh

underhållsskyldigheten vid bostället, der sådan ålåge komministern.

Af denna tablå framginge, att af landets alla 874 komministrar 72 kunde

antagas hafva en inkomst under 1,000 kronor, 465 under 1,500 kronor,

713 under 2,000 kronor och endast 161 komministrar en inkomst af 2,000

kronor och derutöfver intill 6,400 kronor, hvilket utgjorde det högsta

inkomstbeloppet och innehades af en enda komminister i en stad.

Vidare hänvisar motionären till kongl. reglementet för presterskapets

enke- och pupillkassa. Här förekomme en tabell öfver presterliga beställningar,

af hvilka presterskapets enke- och pupillkassa egde uppbära behållen

inkomst samt dermed förenade löner. På grund af denna tabell

hade motionären beräknat, huru stor lönefyllnad skulle erfordras, för att

lönen för hvarje komminister, pastorats- eller sockenadjunkt och kapelleller

brukspredikant skulle uppgå till 1,600 kronor.

Enligt denna beräkning skulle kräfvas ett lönetillskott för

Erkestiftet af................................................ 14,815 kronor

Linköpings stift ............................................ 22,140 »

Skara » 12,935 »

Strengnäs » ............................................ 6,325 »

Vesterås » ........................................... 3,415 »

Vexiö » 19,990 »

Lunds » 1,130 »

Göteborgs » ......... 3,270 »

Kalmar » .............................................. 2,340 »

Karlstads » ............................................. 3,085 »

Hernösands » ................................................ 6,960 »

Visby » 1,240 »

eller in alles 97,645 kronor,

Härvid vore att märka:

att i ofvannämnda tabell öfver presterliga beställningar inginge boställets

afkastning till ett visst belopp äfvensom lön af personer, hvarå

dock icke obetydliga afkortningar årligen förekomme;

Bil,, till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

*27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att alla eller nära nog alla prestman, som behöfde denna lönefyllnad,

både skyldighet att underhålla sina bostadslägenheter;

att motionären i sin beräkning tagit hänsyn till denna skyldighet och

uppskattat den till det låga beloppet-af 100 kronor för år;

att således, om icke denna skyldighet varit vederbörande pålagd, 1,500

kronor varit den minimilön, motionären önskat för presterna i fråga;

att ofvanstående tabell öfver presterliga beställningar innehölle de

beräknade lönerna, icke de faktiska, hvilka å somliga orter öfverstege beräkningen,

under det å andra, och i synnerhet i de spanmålsproducerande

provinserna, der ingen industri tillkommit, vore fara värdt, att de understege

densamma, hvarför också motionären vid sin beräkning måst taga

hänsyn härtill och öka det behöfliga anslaget utöfver ofvanstående belopp.

I fråga om sättet, huru en förbättring i de anmärkta missförhållandena

skulle kunna ske, har motionären uttalat den förmodan, att församlingarna

hade till sitt presterskaps aflöning gifvit hvad de förmått, samt förklarat

sig icke kunna finna annat, än att staten hade en viss skyldighet att träda

emellan och räcka en hjelpande hand åt dem, som nu vore i fråga.

Motionären medgåfve, att det skulle vara mera lämpligt att i en

kyrkligt-ekonomisk angelägenhet som denna kunna anlita en kyrklig fond.

Och det funnes verkligen en sådan, nemligen presterskapets löneregleringsfond.

Ur denna utdelade Kongl. Maj:t årligen vissa anslag åt den mest

nödstälda delen af presterskapet. Men detta vore i sjelfva verket icke

annat än ett slag af nådegåfvor. En : statens eller kyrkans embetsman

borde dock hafva så pass stor bestämd inkomst, att han deraf kunde påräkna

nödtorftigt uppehälle åt sig och de sina. Denna inkomst finge

anses vara i minsta laget, om den fixerades till 1,600 kronor; och motionären

vore viss om, att löneregleringsfondens tillgångar ändå komme att anlitas,

emedan väl ingen vågade påstå, att all nöd vore aflägsnad med en sådan

aflöning, som för öfrigt behöfde förhöjas med anledning af särskilda omständigheter,

t. ex. att befattningen vore svårskött, att en komminister i

en annexförsamling fått sig pastorala göromål ålagda, att odlingar och

förbättringar verkstälts å bostället m. in. För öfrigt skadade det enligt

motionärens förmenande intet, om nämnda fond konsoliderades, i fall det

vore allvar med talet om presterskapets pensionering, ty härifrån skulle

komma ett godt bidrag för detta ändamål.

Utskottet har ansett sig böra bringa till Riksdagens kännedom, att,

enligt hvad utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t vid tillsättande den 22 oktober

1897 af den utaf motionären omförmälda komité ålagt komitén att

vid fullgörandet af sitt uppdrag att efter verkstäld utredning afgifva för
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

211

slag till de grunder, som kunde anses böra blifva bestämmande vid reglerandet

af presterskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande löneregleringar

utlupit, taga särskild hänsyn, bland annat, dertill, huruvida icke

vissa komministraturer borde och kunde indragas och andra förvandlas

till pastorsbeställningar samt huruvida en sammanslagning af smärre pastorat

kunde ega rum, äfvensom att chefen för ecklesiastikdepartementet

den 3 december 1897, pa grund af Kongl. Maj:ts beslut samma dag, till

ordföranden i nämnda komité aflåtit en skrifvelse, deri departementschefen

anfört, att för uppgörande af en så vidt möjligt bestämd plan för framdeles

skeende fördelningar af lönetillskotten från presterskapets löneregleringsfond

till det lägst aflönade presterskapet vore af synnerlig vigt att ega kännedom

dels om de ungefärliga inkomster från skogsmedel, som enligt sannolikhetsberäkning

kunde komma att tillflyta fonden från de ecklesiastika

boställena under åtminstone de närmaste tio åren, dels ock om de verkliga

inkomster, som åtnjötes af de kyrkoherdar och komministrar, hvilkas

löner enligt gällande löneregleringar beräknats uppgå för de förre till

3,000 kronor och derunder samt för de senare till 1,800 kronor och derunder,

hvarvid boställsafkastningen, om tillförlitlig uppgift på annat sätt

ej stode att vinna, borde angifvas med det sannolika belopp, som enligt

trovärdiga mäns och kronobetjeningens antagande skulle, för den händelse

bostället finge utarrenderas på tjugu års tid, kunna erhållas i arrende för

detsamma, och hade departementschefen anmodat komitén att i sammanhang

med infordrande af öfriga för fullgörande af komiténs uppdrag erforderliga

uppgifter infordra uppgifter rörande ofvanberörda förhållanden

och derefter, så snart ske kunde, till ecklesiastikdepartementet ingifva redogörelse

för innehållet af sistnämnda uppgifter.

Utskottet, som behjertar den svåra ekonomiska belägenhet, i hvilken

en del af det vid ordinarie befattningar anstälda presterskapet befinner sig,

och som anser det vara önskvärdt, att en förbättring uti de allra sämst

aflönades ställning vidtages redan innan nu gällande löneregleringar lupit

till ända, finner sig dock ej kunna förorda bifall till det af motionären

framstälda förslaget, då ingen tillfredsställande utredning föreligger vare

sig om de nuvarande löneförmånernas verkliga belopp eller om i hvilken

mån presterskapets löneregleringsfond förmår till skäligt belopp uppbringa

desamma. Då härtill kommer, att Kong]. Maj:t uppdragit åt en komité

att verkställa en sådan utredning, anser utskottet någon åtgärd i motionens

syfte icke böra vidtagas, innan komiténs sistberörda uppdrag blifvit

fullgjordt.

I anledning häraf får utskottet — under uttalande, att någon varaktig förbättring

af de lägst aflönade presternas lönevilkor icke lär kunna ega rum,

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utan att i sammanhang dermed, på sätt i den komitén meddelade instruktion

jemväl finnes angifvet, en indragning företages af de presterliga tjenster,

som kunna befinnas öfverflödiga — hemställa,

att herr C. F. Petterssons förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Domkapitlens expeditioner.

Ang. anslag

för löneförbättring

åt

tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[38.]

44:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, må på extra stat för år 1899

anvisa ett anslag af 3,716 kronor för löneförbättring åt

tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Ang. anslag

till betäckande

af brister i K0ll6t

domkapitlens,

expeditionskassor.

[40.]

45:o) Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsproto(sid.

247 och 248) anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, och i likhet med hvad för åren

1896, 1897 och 1898 egt rum, må på extra stat för år

1899 anvisa ett belopp af 5,000 kronor, för betäckande

af brister, som före år 1897 uppkommit i domkapitlens

expeditionskassor, i den mån de anmälas och blifvit till

siffran i behörig ordning faststälda.

Universiteten.

Ang. anslag 46:o) Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor

iLunuZlr för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,

i vpsaia. franska och engelska språken, samt af detta anslag för hvart afåren i895,

[41.] 1896, 1897 och 1898 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föresla
git,

att af omförmälda anslag måtte för år 1899 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat

för år 1899 anvisa 6,000 kronor.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

213

47:o) På grund

skottet hemställa,

af Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning får ut- Ang. anslag

för undervis
-

ningen i

geografi vid

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen un^esfsuet.

och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala ro 9 ]

på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 1,000

kronor.

48:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får A*s- ansla?

1 . it mc umversi
-

utskottet hemställa,

letsbiblioteket

i Upsala.

att Riksdagen, i likhet med hvad för de sex senaste [43.]

åren egt rum, må på extra stat för år 1899 anvisa ett

belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

49:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till uppförande och utrust-^“^“^^d

ning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och förslag, /0 r kemiska

af en nylaboratoriebyggnad för institutionen för allmän och analytiskins^“^”e" 1

kemi viduniversitetet i Upsala på extra stat bevilja ett anslag af 273,561 [441

kronor och deraf för år 1899 anvisa ett belopp af 150,000 kronor. *- ^

Till statsrådsprotokollet har i afseende härå departementschefen redogjort

för en af professorn P. T. Cleve samt e. o. professorn i analytisk kemi

vid universitetet i Upsala O. Widinan till den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen af filosofiska fakulteten vid universitetet ingifven, af ritningar

och kostnadsförslag åtföljd framställning angående begärande af ett anslag

å 273,561 kronor till uppförande och utrustning af en ny laboratoriebyggnad

för institutionen för allmän och analytisk kemi vid omförmälda universitet.

I denna framställning erinrades till en början, hurusom i den s. k. kemiska

byggnaden —- till hvars uppförande Rikets Ständer år 1851 beviljat

ett anslag af 100,000 riksdaler — först inrymts institutionerna för allmän

kemi, analytisk kemi, medicinsk kemi, fysik och mineralogi samt tre boställslägenheter

för prefekter, hvarjemte sedermera de farmakologiska samlingarna

fått plats i byggnaden. Sedan den mineralogiska institutionen år

1887 flyttats till de förra konsistorie- och fakultetslokalerna, hade de fysiska,

medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna vunnit ökadt utrymme.

Institutionen för allmän och analytisk kemi hade deremot nödgats afstå ett

i andra våningen beläget, åt densamma upplåtet rum. Den kemiska byggnadens

lokaler vore efter denna flyttning för näryarande fördelade på följande

sätt:

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsiit skottets Utlåtande N:o 9.

Fysiska institutionen med tillhörande bostadslägenhet upptoge hela

tredje våningen.

Medicinsk-kemiska institutionen innehade en half laboratorielokal i första

våningen samt en laboratorielokal och en bostadslägenhet i andra våningen.

Farmakologiska institutionen besutte några rum i första och andra

våningen.

Institutionen för allmän och analytisk kemi åter förfogade öfver en

föreläsningssal och två lägenheter i första våningen samt en bostadslägenhet

i den andra.

Laboratoriet för allmän kerni hade öppnats år 1859. Länge hade det

ej dröjt förr än utrymmet derstädes blifvit för trångt, men man hade omsider

år 1875 vidtagit den åtgärden att förena sagda laboratorium med

det år 1865 inredda, jemförelsevis mindre besökta analytiska laboratoriet

och sålunda bildat institutionen för allmän och analytisk kemi», stående

under samma prefekt. Den fördel, som man härigenom till en böjjan vunnit,

hade emellertid förlorats, då laborantantalet fortfarande stigit. Åtskilliga

inträdessökande hade fått vänta på plats längre eller kortare tid, oaktadt

hvarje plats omedelbart, då den blifvitjledig, besatts, och ehuru laborationskurser

anordnats äfven under julferierna. Genom åtskilliga ändringar och

flyttningar, vidtagna med uteslutande hänsyn till målet att anskaffa så många

laborantplatser som möjligt, hade man då ånyo lyckats vinna ett stort

antal dylika platser. Detta hade skett år 1882. Den inredning af lokalerna,

som då genomförts, hade sedermera icke undergått någon väsentlig

förändring, men väl hade man af både hygieniska och andra skäl sett sig

förhindrad att ända till det allra yttersta anlita det befintliga antalet platser.

För qvalitativa analyser användes numera 30 platser, sedan 3 indragits i

samband med införande af en ordnad ventilation, för qvantitativa analyser

funnes blott 8 platser och för de syntetiska laborationerna kunde af 29

inredda platser endast omkring 20 begagnas.

Den nödtvungna begränsningen af antalet laborantplatser hade medfört

stora olägenheter för de studerande ej minst med afseende på de syntetiska

kursernas genomgående. Oaktadt åt dessa gifvits allt det tidsutrymme,

som, utan att hindra andra obligatoriska kurser, varit möjligt —

två syntetiska kurser hade hvarje termin anordnats — hade många studerande

måst afvisas och först en följande termin fått önskadt tillträde till

de syntetiska laborationerna. Hvad beträffade det analytiska laboratoriet,

hade vårterminen 1886 till matematisk-naturvetenskapliga sektionen anmälts,

att ej mindre än 37 studerande efter afslutad syntetisk kurs måst vänta

på plats, de flesta öfver en månad.

Visserligen hade laborantantalet under de följande åren nedgått, och

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

215

en år 1892 vidtagen minskning i den för blifvande läkare anordnade kursen

i qvalitativ analys hade ock utöfvat en lättnad i afseende å utrymmet.

Men laborantantalet å denna afdelning både åter stigit, så att ett ej ringa

antal studenter — vårterminen 1897 ej mindre än 25 — måst flera veckor

vänta på plats. Och denna stegring konune, efter allt att döma, att fortgå

under de följande åren. Äfven på afdelningen för qvantitativ analys

hade utrymmet tidtals visat sig vara för litet. Så hade t. ex. af dem,

som vårterminen 1896 sökt inträde der, 4 måst en hel termin vänta

på plats.

I detta sammanhang borde för öfrigt bemärkas, hurusom kemien sedan

år 1891, då den nya stadgan angående, fllosofie kandidat- och licentiatexamina

utfärdats, intoge en helt annan och betydelsefullare ställning

såsom undervisningsämne än förr. Af alla till matematisk-naturvetenskapliga

sektionen hörande ämnen vore utan fråga kemien det mest centrala,

och kemiska kunskaper behöfdes mer eller mindre för studiet af alla

naturvetenskapliga ämnen. Med den frihet i valet af examensämnen, som

nu rådde, komme otvifvelaktigt kemien att alltmera ingå såsom ämne i

filosofie kandidatexamen. Antalet blifvande filosofie kandidater, som vunnit

inträde på laboratoriet, hade ock sedan år 1891 varit i stark stigning.

Detta antal hade nemligen år 1891 varit 7, år 1892: 1 8, år 1893: ?4, fr

1894: 14, ar 1895: 18, ar 1896: 25, och år 1897: 24. För utrymmet på

det analytiska laboratoriet vore denna ökning af större betydelse än en

motsvarande ökning af medicine studerande.

Faran för de studerande att på grund af väntan på plats blifva uppehållna

i sina studier växte derför i dubbel måtto genom ökningen af gradualisterna.

Vanligen uppstode redan nu vid andra syntetiska kursens slut

— om .ej förr — för hvarje termin en stockning, som gjorde, att ett större

eller mindre antal finge vänta på plats. Denna väntan kunde för de medicine

studerande, till stor ekonomisk skada, lätt fördröja examen för en

hel termin. *

Hvad sålunda anförts syntes ådagalägga, att allt, som varit möjligt,

blifvit gjordt för att tillgodogöra utrymmet inom de lokaler, som för

närvarande vore upplåtna åt den kemiska institutionen, men att, trots detta,

antalet användbara arbetsplatser sedan lång tid varit i hög grad otillräckligt,

samt att behofvet af ökadt utrymme vore oafvisligt och måste tillfredsställas,

så fort sig göra läte.

Cleve och Widman hade härefter öfvergått till en framställning beträffande

lokalernas beskaffenhet samt deras inflytande på undervisningens

anordning o< h bedrifvande. De hade dervid kommit till det resultat, att

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

behofvet af ökadt utrymme med hänsyn till dessa förhållanden framstode

såsom, om möjligt, ännu mera trängande.

Till en början hade de erinrat, hurusom man i hygieniskt afseende numera

fordrade, att qvantiteten frisk luft för timme och individ skulle uppgå

till 20—35 kubikmeter i vanliga rum för friska och till 60—80 kubikmeter

i sjukrum. A afdelningen för qvalitativ analys utgjorde numera, enligt

deras yttrande, sedan antalet platser något inskränkts och en mindre ventilationsinrättning

år 1890 anbringats, det mot nyssnämnda tal svai-ande i

medeltal 9,4 kubikmeter. På den syntetiska afdelningen vore visserligen kubikrymden

12,4 kubikmeter för laborant, beräknadt efter 20 laboranter. Men

derstädes hade på grund af rumsförhållandena icke någon artificiel ventilation

kunnat anordnas, och luften vore derför sämre der än på det analytiska

laboratoriet. Då det här vore fråga om ett kemiskt laboratorium för nybörjare,

der hvarje laborant dagen i ända hade minst en gaslåga brinnande

och der för helsan skadliga gaser alltjemt utvecklades, syntes det ej vara

öfverdrifvet att i fråga om detta laboratorium uppställa samma fordran på

lufttillgång som för sjukrum, eller omkring 75 kubikmeter för individ och

timme. Med hänsyn till det luftombyte, som egde rum på den syntetiska

afdelningen och på den analytiska, hade Cleve och Widman uppskattat den

tillgängliga luftmängden å dessa afdelningar till 1/?>—J/4 af den behöfliga.

Härtill kunde för öfrigt läggas, att vätesvafleapparaterna, som oupphörligt

vore i användning, måst förläggas till ett litet, särskildt derför uppfördt

hus på gården, hvilket medförde, att laboranterna under vintertiden ständigt

vore utsatta för förkylning under trafiken mellan detta hus och laboratorielokalerna.

Numera förekomme helt visst icke inom vårt lands undervisningsväsen

sämre hygieniska förhållanden än de nu omförmälda.

Beträffande härefter lokalernas beskaffenhet i öfrigt och deras inflytande

på undervisningen, hade i den gjorda framställningen hufvudsakligen anförts.

Hvad anginge kursen ^qvalitativ analys, hade den ständiga omsättning

af laboranter, som orsakats af nödvändigheten att efter hand besätta hvarje

uppkommen ledighet med en ny laborant, verkat i hög grad menligt på

undervisningens ordnande. Läraren hade måst för hvar enskild laborant

eller i lyckligaste fall för ett fåtal upprepa de anvisningar och de förklaringar

öfver experimenten, som vore behöfliga. Då läraren hade omkring

sig 30 lärjungar, som samtidigt sysselsatte sig med olika uppgifter, kunde

det ej undvikas, att handledningen blefve i icke ringa grad otillräcklig

och bristfällig. Om utrymmet tilläte alla, som för terminen önskade deltaga

i öfningarna, att börja samtidigt, skulle läraren kunna åtminstone

under den grundläggande delen af kursen i allas närvaro till ledning för

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

217

arbetet sjelf utföra typiska experiment och kontrollera, att teoretiska studier

beledsagade det experimentella arbetet.

Att utrymmet inom afdelningen för qvantitativ analys vore otillräckligt,

både redan påpekats. Anordningarna lemnade dessutom alltför mycket

öfrigt att önska. Detta gälde särskild! vågrummen, och vid qvantitativ

analys vore vågning en hufvudsak. Åtskilliga omständigheter medförde,

att en konstant vägning vore nästan omöjlig i det analytiska laboratoriets

vågrum. Vågrummet i syntetiska laboratoriet vore likaledes behäftad! med

åtskilliga olägenheter.

För titreringsanalyser saknades ett särskildt rum. Normallösningarna

måste derför förvaras i laborationsrummen, och härigenom orsakades, att

de analytiska bestämningarna antingen blefve osäkra eller ock toge en

oskäligt lång tid.

För gasanalyser hade förut funnits ett särskildt kallrum inredt. Detta

hade dock måst uppoffras vid förändringen år 1882, och för närvarande

kunde gasanalyser ej utföras i Upsala.

Ännu beklagligare vore på grund af åtskilliga i framställningen utförligt

anförda omständigheter, att det under nuvarande förhållanden vore

så godt som omöjligt att under terminerna få rent, klorfritt, destilleradt

vatten — hvilket dock vore ett grundvilkor för analyser och för vetenskapliga

arbeten i allmänhet.

För öfningarna i organisk syntes funnes ej annan lokal än den sal,

som egentligen vore afsedd för de förberedande öfningarna i oorganisk

syntés. Förstnämnda öfningar måste derför begränsas till 6 veckors tid

och för öfrigt hållas på tider, då salen ej användes för dessa andra öfningar.

Nämnda sal måste ock användas för öfningar i föreläsningsexperiment,

hvilka för närvarande vore obligatoriska för erhållande af betyget

godkänd i kemi i filosofie kandidatexamen. Dessa öfningar hade emellertid

hittills, på grund af de lokala svårigheterna, varit af ytterst primitiv art.

Det borde här framhållas, att utrustningen för kemiska originalundersökningar

vore af den mest tarfliga beskaffenhet samt att bristen på

särskilda anordningar för vissa operationer rent af vore lifsfarlig. På hvarje

nyare laboratorium funnes t. ex. särskilda rum för destillationer af eldfarliga

vätskor och för explosiva arbeten. Sådana arbeten måste i Upsala utföras i

de vanliga laborationsrummen. Svåra olyckstillbud hade flera gånger uppkommit

härigenom, och det vore en lycklig tillfällighet, att ej allvarsamma olyckshändelser

inträffat. Bristen på särskildt destillationsrum medförde för öfrigt

stor tidsspillan, derigenom att destillationen nu måste utföras i mindre

skala, men så mycket, oftare. För organiska förbränningsanalyser, hvilka,

snart sagdt, dagligen — stundom flera gånger dagligen — utfördes på ett

Bih. till Ttiksd. Prot. 1898. 4 Sami. 7 Afd. .9 Häft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

större kemiskt laboratorium, funnes ej heller särskildt rum. Äfven häraf

följde mycket stora olägenheter.

För s p ek träl än al y ti s k a undersökningar hade institutionen, för att nödtorftigt

draga sig fram, under det sista året förhyrt och inredt ett på

vinden tre trappor upp och således ytterst obeqvämt beläget amanuensrum.

Ett särskildt mörkrum för polarisationsundersökningar fattades. Tillfälle

till utförande af andra för kemiska arbeten numera ytterst vigtiga

fysikaliska arbeten saknades ock så godt som alldeles.

Vid tal om lokalerna för originalundersökningar borde ock framhållas,

att de båda professorernas arbetsrum, hvilka jemväl vore mottagningsrum

och skrifrum samt derför starkt trafikerade, icke medgåfve den isolering,

som ofta vore nödvändig för utförande af grannlaga experimentella undersökningar.

De vore dessutom illa utrustade och för små för att kunna

vid behof inrymma arbetsplats för studerande.

Vid den kemiska undervisningen intoge föreläsningar, belysta af

experiment- och preparatförevisning, ett vigtigt rum. Det borde derför

anmärkas, att den nuvarande föreläsningssalen tidtals vid mycket besökta

föreläsningar visat sig vara för liten, så att en del af åhörarne icke fått

sittplats, utan måst stående åhöra föreläsningarna och göra sina anteckningar.

Vidare vore Upsala laboratorium sannolikt det enda, som saknade

ett särskildt prepareringsrum för föreläsningsexperiment, Bristen häraf

vållade stor tidsspillan och andra svårigheter samt gjorde en fullt effektiv

elementär föreläsningskurs omöjlig att anordna.

Genom hvad Cleve och Widman i dessa delar af frågan anfört ansåge

de sig hafva till fullo ådagalagt, att de nuvarande lokalerna lade oöfvervinneliga

hinder i vägen för en någorlunda tidsenlig undervisning och

att utrustningen för de vetenskapliga undersökningarna med största fog

kräfde en snar förbättring.

I denna redogörelse för förhållandena vid kemiska institutionen fattades

ännu en sak, som förtjenade uppmärksamhet. Institutionen egde ett

utmärkt bibliotek, hvilket torde öfverträffa till och med de flesta laboratoriebibliotek

i utlandet, utgörande för närvarande 100 hyllmeter. Nämnda

bibliotek hade grundlagts genom en synnerligen värdefull gåfva af professorn

L. F. Svanberg och sedan förnämligast med institutionens egna

medel kompletterats. I professor Svanbergs gåfvobref af år 1877 hade,

bland annat, vid gåfvan fästs en önskan — som hade karakteren af ett

vilkor — att universitetet snart måtte inrymma böckerna i ett särskildt och

passande biblioteks- och läsrum. Denna önskan hade ännu efter 20 års

förlopp icke kunnat uppfyllas. Biblioteket hade nemligen måst inrymmas

i ett vågrum, der luften vore bemängd med laboratorieångor och den

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

219

nödiga vården och utlåningskontrollen vore ytterligt försvårad. Rummet

vore för öfrigt så litet, att en del böcker måst placeras i det förut omtalade

spektralanalysrummet på vinden, och ej ens der funnes utrymme

för accessionen.

Förslagsställarne hade härefter framstält den frågan, huru, då förhållandena

vore sådana, som nu omförmälts, behofvet af ökadt utrymme skulle

kunna tillgodoses med minsta möjliga kostnad.

Närmast till hands läge, hade de yttrat, att använda de i huset befintliga

boställslägenheterna till laboratorielokaler. Dervid skulle de båda våningarna

för professorn i allmän kemi och professorn i medicinsk kemi kunna

ifrågakomma. Dessa lägenheter läge emellertid en trappa upp. Att en

lärare skulle kunna leda öfningarna på kemiska laboratorier, belägna i

skilda våningar, läte sig icke göra till följd af den ständiga tillsyn och

undervisning, som erfordrades. Nämnda boställslägenheters apferande till

laboratorier skulle kräfva anställandet af en ny ordinarie lärare och två nya

amanuenser. Lägenheterna vore för öfrigt alldeles för låga och olämpligt

placerade, hvarjemte svårigheter skulle uppstå för bortledande af skadliga

gaser. Härtill komme den i och för sig vigtiga förlusten af prefekternas

boställsvåningar. Till belysande af sådanas nytta och betydelse hade åberopats

innehållet af en af professor G. Retzius författad uppsats i tidskriften

Hygien för år 1889. Det framhölles cler kraftigt, att de lärare och

forskare, som bodde i eller vid ett läroverk, hade mycket lättare att arbeta

i sin undervisning och i sin vetenskap än de, som bodde längre väg derifrån.

De kunde på sina arbeten å läroanstalten använda långt mera

tid än andra, de kunde tillvarataga de korta, afbrutna stunderna och

i allmänhet »lefva i arbetet», ständigt öfvervaka laboratoriearbetena, såväl

egna som andras. I utlandet hade man ock allt mer insett fördelen för

staten i att i sjelfva läroanstalten bereda ändamålsenliga bostäder åt vederbörande

lärare.

Detta uttalande hade de nämnda professorerna funnit särskildt tillämpligt

på kemiska laboratorier, i synnerhet sådana för nybörjare, der eftersyn

ständigt behöfdes, och framför allt på Upsala kemiska institution, som vore

förlagd utanför staden och ganska långt aflägsen från lämpliga bostäder.

De hade ock erinrat, att för hvarje boställsvåning innehafvaren betalade i

årlig hyra 600 kronor, som afdroges från lönen och besparades statsverket.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts framginge, att det icke borde

ifrågasättas att för ändamålet använda boställsvåningarna.

Härefter hade uppstälts frågan om att genom en tillbyggnad af det

gamla huset eller genom en mindre nybyggnad åstadkomma det erforderliga

tillskottet i utrymme, under förutsättning, att de gamla lokalerna

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

allt fortfarande användes för kemiska institutionen. Det förra alternativet

ansåges, med hänsyn till behofvet af höga, väl ventilerade laborationslokaler

i tillbyggnaden, blifva synnerligen vanprydande ur arkitektonisk

synpunkt, hvarjemte förbindelsen mellan de båda byggnaderna blefve i

hög grad obeqväm utan vidtagande af en mycket dyr ombyggnad af det

gamla husets inre. En tillbyggnad skulle vidare utestänga ljus från den

gamla byggnaden, som ej hade synnerligen stora fönster, men hade arbetsrum

förlagda åt båda sidor.

Hvad åter beträffade en fristående nybyggnad, afsedd att upptaga

blott en afdelning af institutionen, skulle förhållandena härvid blifva ungefärligen

desamma. Då förråden af kemikalier, glaskärl samt en mängd

apparater och instrument och för öfrigt föreläsningssalen af ekonomiska

skäl kunde och borde vara gemensamma för kemiska institutionen i sin

helhet, blefve en sådan fördelning af institutionen i hög grad obeqväm

och oläglig samt skulle i längden ej kunna vidhållas.

Det funnes ock ett annat förhållande, som ensamt för sig borde afvisa

hvarje tanke på vare sig en tillbyggnad eller en mindre nybyggnad för

blott en del af institutionen. I kemiska byggnaden inrymdes, såsom

nämndt, jemväl den fysiska institutionen, den medicinskt-kemiska institutionen

samt institutionen för experimentel farmakodynamik och farmakognosi.

Efter hvad som förnummits, behöfde dessa institutioner ökadt

utrymme. Särskildt kräfde den farmakologiska institutionen ett laboratorium,

sedan professuren blifvit ombildad och numera omfattade äfven

experimentel farmakodynamik. Om den kemiska institutionens behof af

ökadt utrymme skulle tillgodoses vare sig genom en tillbyggnad eller en

mindre nybyggnad, så att nyssnämnda tre institutioner ej kunde utvidga

sig inom den kemiska byggnaden, komme äfven för dem en tillbyggnad

eller nybyggnad att erfordras. Om åter kemiska institutionen alldeles

utflyttades ur byggnaden, skulle de qvarvarande institutionernas behof af

ökadt utrymme lätt kunna tillgodoses, i synnerhet som lokalerna genom

lämpliga förändringar kunde mycket väl användas till sådana laborationer,

som på dessa institutioner förekomme.

Den enda praktiska och tillfredsställande lösningen af frågan vore

således uppenbarligen uppförandet af en ny byggnad för institutionen

för allmän och analytisk kemi. Denna uppfattning hade redan för vid

pass tio år sedan uttalats af en komité, som tillsatts af matematisknaturvetenskapliga

sektionen för att utreda frågan om afhjelpande af

de missförhållanden i fråga om kemiska institutionen, som anmälts inför

sektionen. Man hade emellertid ryggat tillbaka för att då begära de stora

anslag, som kräfdes för en nybyggnad. Sedan laborantantalet stigit och

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

221

två på utrymmet inkräktande kurser — i organiska laborationer och

i föreläsningsexperiment — tillkommit, kunde saken icke vidare uppskjutas.

Bemälde professorer hade nu låtit uppgöra eu plan för ett nytt laboratorium,

och sedan kanslern för rikets universitet anvisat nödiga medel

ur universitetets reservfond, hade åt arkitekten E. V. Langlet uppdragits

att i öfverensstämmelse med nämnda plan och med iakttagande af all tillbörlig

sparsamhet uppgöra de ritningar och kostnadsförslag, som åtföljde

framställningen.

Hvad den nya byggnadens läge beträffade, borde densamma förläggas

i den gamla byggnadens omedelbara närhet, så att nuvarande boställsvåning

för prefekten fortfarande kunde användas. Da universitetet egde

lämplig mark för ändamålet, behöfdes ej något särskild!; anslag till tomt.

Ett mindre, nu till trädskola användt, staden tillhörigt område, torde dock

vara behöfligt, men syntes kunna utan kostnad för ändamålet förvärfvas.

Vid upprättandet af förslag till ny laboratoriebyggnad hade man måst

taga hänsyn icke blott till undervisningens och de vetenskapliga arbetenas

nuvarande behof, utan äfven till den rigtning, i hvilken vetenskapen utvecklades.

För närvarande funnes en ordinarie professor, som undervisade

i allmän oorganisk och organisk kemi, samt en e. o. professor särskild!

för analytisk kemi. En dylik fördelning vore ej ändamålsenlig: den ena

läraren borde öfvertaga undervisningen i oorganisk och analytisk kemi,

den andra undervisningen i organisk kemi. Någon målsman för fysikalisk

kemi funnes för närvarande ej. Under alla förhållanden måste man dock

för arbeten i fysikalisk kemi reservera särskild lokal i den nya byggnaden.

Det upprättade förslaget vore derför grundadt på, att den kemiska

undervisningen fördelades på nyssnämnda sätt samt att tillräckliga lokaler

bereddes såväl för den egentliga undervisningen som för det vetenskapliga

forskningsarbetet, hvilket icke kunde skiljas från undervisningen, om denna

skulle kunna blifva lefvande.

Enligt planen skulle den nya byggnaden uppföras i två våningar af

.">,5 meters inre höjd jemte en söuterrainvåning samt innefatta ett midtelparti

och två bakåt utlöpande flyglar.

I den gjorda framställningen hade härefter lemnats en redogörelse för

byggnadens tillämnade inredning, hvilken redogörelse i hufvudsakliga delar

återfinnes å sid. 257—259 i statsrådsprotokollet.

För en laboratoriebyggnad, uppförd efter nu angifven plan och i öfverensstämmelse

med de upprättade ritningarna, erfordrades enligt verkstälda

kostnadsberäkningar:

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för sjelfva byggnaden med gas- och vattenledning ................ kr. 207,405

för inredning........................................ * 23,556

för värmeledning och ventilation ................................................... » 32,600

hvartill komme för den komplettering af instrument och

utensilier, som nödvändiggjordes af det ökade antalet arbetsplatser.

.................................................................................... » 10,000

summa kr. 273,561.

Denna summa hade förslagsställarne funnit ganska stor, men de hade

anmärkt, att staten, hvilken, såsom nämndt, år 1851 anvisat 100,000 kronor

till den s. k. kemiska byggnadens uppförande, i sjelfva verket, i betraktande

af att staten hade inkomst af boställsvåningarna i byggnaden samt att institutionen

för allmän och analytisk kemi blott upptoge något mer än en tredjedel

af byggnaden, kunde anses för de senaste femtio eller rättare hundra

åren hafva haft en totalutgift af blott 22,500 kronor för lokaler till undervisning

i oorganisk, organisk och analytisk kemi vid universitetet i Upsala.

Med hänsyn till, att såväl laboranterna — hvilka under de senaste

15 åren i medeltal utgjort 76 för hvarje termin — som alla vid institutionen

tjenstgörande lärare varit hänvisade till lokaler, hvilkas uppbyggande

stannat vid nyss berörda ringa summor, vore det naturligt, att

förhållandena vid den nuvarande institutionen vore sådana, som de skildrats.

I framställningen både vidare uppgifvits, att, så vidt bekant vore, det ej

funnes något enda kemiskt universitetslaboratorium, som ej under de senaste

40 åren antingen fått helt och hållet nya lokaler eller de gamla väsentligen

tillökade, och detta för kostnader, vida öfverstigande den nu ifrågasatta.

I detta afseende hade omförmälts, bland annat, att för kemiska institutionen

vid universitetet i Helsingfors, som år 1847 fått en byggnad åt sig uppförd,

hvilken, tomt oberäknad, kostat omkring 100,000 kronor, redan efter ett

tiotal år måst flyttas till en ny, för en kostnad af omkring 500,000 mark

uppförd byggnad, som till större delen inredts till kemiskt laboratorium

med bostållsvåning. Det nuvarande kemiska laboratoriet i Helsingfors

hade nybyggts åren 1885 —1887 och kräft en utgift af 293,000 mark.

Detta hus innehölle dock ej någon föreläsningssal, ej några boställsrum

och blott ett enda mindre rum för fysikaliskt-kemiska undersökningar.

I Köpenhamn hade år 1893 uppförts en kemisk laboratoriebyggnad

för en kostnad af 328,000 kronor, hvartill komme utgifter för inredning.

I Tyskland hade man på kemiska laboratoriebyggnader offrat utomordentliga

summor. Till belysande häraf hade anförts några siffror från universitet,

som vore närmast jemförliga med universitetet i Upsala. Den

år 1882 färdiga, kemiska institutionsbyggnaden i Strassburg — hvarest

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

223

studentantalet '' sommarsemestern år 1896 utgjort 941 — hade kostat

700,000 mark, tomten oberäknad. Vid universitetet i Wurzburg, med ett

studentantal af 1,100—1,200, hade laboratoriebyggnaden, hvilken fullbordats

år 1896, kostat 650,000 mark, tomten ej inräknad. I Heidelberg,

hvarest studentantalet vore ungefär lika stort som i Wurzburg, hade före

år 1892 funnits en större laboratoriebyggnad, men sagda år hade institutionen

utvidgats med en ny byggnad, uteslutande afsedd för organisk

kemi, hvilken byggnad kraft en kostnad af 325,878 mark. Ej heller i detta

belopp inginge utgift för tomt.

För ett rätt bedömande af denna anslagsfråga måste man ock besinna,

hvilket oerhördt inflytande den kemiska forskningens resultat i våra dagar

utöfvade på nästan alla områden, särskildt i fråga om industriens utveckling.

I detta afseende hade särskildt hänvisats till förhållandena i Tyskland.

Den kemiska forskningen, hade Cleve och Widman till slut anfört, fortginge

rastlöst; i dess spår uppväxte alltjemt nya industrier, och särskildt

lofvade den yngsta af kemiens grenar, den fysikaliska kemien, att öppna

nya synvidder för industriel utveckling. Men då fordrades framför allt

män, som vore vana vid sjelfständigt vetenskapligt arbete, och för deras

utbildning vore universitetet rätta platsen.

Vid framställningen hade, enligt hvad departementschefen vidare

meddelat, varit fogade kostnadsförslag för sjelfva byggnadens uppförande

med gas- och vattenledningar, för inredningar samt för värmeledning och

ventilation, slutande dessa förslag å förut angifna summor. Beträffande

uppvärmningen och ventilationen ville departementschefen nämna, att förslaget

afsåge användande af ånglågtryckssystemet med hufvudsakligen lokala

värmekroppar för uppvärmningen och varmluftssystem för ventilationen

samt med förstärkande af ventilationen vid behof medelst af elektromotorer

drifna fläktar för evakueringsluften. Kostnadsförslagen i fråga om sjelfva

byggnaden och inredningen vore uppgjorda år 1897 af arkitekten Langlet,

förslaget rörande värmeledning och ventilation samma år af ingeniören

V. Dahlgren.

Då ifrågavarande framställning hade behandlats i den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, hade erinrats, att, för den händelse det begärda anslaget

till en ny amanuensbefattning vid kemiska institutionen blefve

beviljadt, icke någon annan tillökning i tjenstebefattningarna vid institutionen,

så vidt man kunde förutse, till följd af den nya laboratoriebyggnadens

uppförande blefve behöflig än den i framställningen omnämnda

eldaren, men att någon förhöjning i materielanslaget, som dock för när
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varande ej kunde till beloppet uppgifvas, framdeles möjligen blefve behöflig.

Förslaget hade på det lifligaste tillstyrkts af sektionen.

Vid ärendets föredragning inför det större akademiska konsistoriet

hade af målsmannen för medicinsk kemi, professor 0. Hammarsten, hvilken

tillika var tillförordnad prefekt för den farmakologiska institutionen, anförts,

bland annat, att de lokaler inom den nuvarande kemiska byggnaden,

hvilka genom förslaget till nybyggnad skulle blifva lediga, vore mycket

väl behöfliga för den medicinskt-kemiska och den farmakologiska institutionens

räkning. Den fysiologiskt-kemiska afdelningen, hvilken nu vore

inrymd i en förutvarande boställsvåning, skulle derigenom erhålla betydligt

rymligare, och bättre lokaler för de studerandes räkning och vissa

vetenskapliga undersökningar, hvilka hittills, af brist på tjenliga lokaler,

varit outförbara, skulle möjliggöras. E. o. professorn i allmän och experimentel

farmakodynamik och farmakognosi, hvilken för närvarande alldeles

saknade en institution för bedrifvande af hufvudämnet farmakognosi,

borde äfven på detta sätt kunna utan större kostnad erhålla nödiga arbetslokaler.

Vidare hade professorn i fysik, K. J. Ångström, yttrat hufvudsakligen

följande. Fysiska institutionens lokaler för laborationer, hvilka för närvarande

kunde mottaga högst 22 praktikanter, behöfde utvidgas. Det hade

flera gånger, senast vårterminen 1897, inträffat, att inträdessökande i följd

af bristande utrymme icke kunnat mottagas till deltagande i öfningarna.

Hvad arbetsplatser för specialister beträffade, utgjorde dessa för närvarande

högst fyra. Det vore lätt att inse, att detta antal vore för ringa, då vetenskapliga

arbeten fordrades af alla de studerande, som önskade högre betyg

i filosofie licentiatexamen, och ett dylikt arbete kräfde en oafbruten arbetstid

af 2—3 terminer. Utrymmet för lärarn e vore det minsta möjliga och

under vissa förhållanden otillräckligt. Hvad beträffade frågan om användandet

af vissa delar af kemiska byggnaden för tillfredsställande af

fysiska institutionens kraf på ökadt utrymme, skulle tvifvelsutan derigenom

flera af de olägenheter, som för närvarande vidlådde institutionen, komma

att afhjelpas.

Med anledning af hvad i ämnet förekommit, hade konsistoriet beslutit

att understödja framställningen om ett nybyggnadsanslag för den kemiska

institutionen, och universitetskanslern hade vid handlingarnas öfverlemnande

till Kongl. Maj:t förklarat, att frågans lösning under den närmaste framtiden

vore af högsta vigt och omfattande betydelse för universitetet.

Jemlikt kongl. remiss hade öfverintendentsembetet yttrat sig i denna

byggnadsfråga. Embetet hade dervid beträffande förslaget till uppvärmningsoch

ventilationsanordningar för nybyggnaden åberopat ett af ingeniören

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stat Mit sköttel# Utlåtande N:o 9.

22T>

H. Theorell afgifvet utlåtande, hvari, med vitsordande af det tilltänkta

systemets synnerliga ändamålsenlighet för ifrågavarande fall, framstälts

vissa erinringar, hvilkas iakttagande vid en fullständigare utarbetning af

ingeniören Dahlgrens förslag ansåges kunna utan svårighet och utan nämnvärd

ökning af kostnaden iakttagas.

Beträffande ritningarna hade öfverintendentsembetet ansett sig böra föreslå

allenast, att, jemte det vissa mindre betydande arkitektoniska förändringar

vidtoges, på sätt ritningarna pålagda blad närmare åskådliggjorde, taklisten,

för höjande af byggnadens utseende, påmurades, att vissa i öfverintendentsembetets

utlåtande omförmälda ändrade anordningar beträffande balkongen

å husets baksida vidtoges, samt att vissa i flyglarne anbragta jernkolonner

ersattes af jernbalkar af sådana dimensioner, att de kunde utan stöd under

midten bära de derå hvilande bjelklagen. Tillika hade öfverintendentsembetet

meddelat, att, äfven om de af embetet ifrågastälda förändringarna

komme att förorsaka någon mindre ökning i sjelfva byggnadskostnaden,

de särskilda kostnadsberäkningarnas slutsumma, 273,561 kronor, dock ej

torde behöfva öfverskridas.

Departementschefen har slutligen yttrat, att vigten af att den ifrågavarande

nybyggnaden komme till stånd syntes honom vara så grundligt

ådagalagd, att det ej kunde råda något tvifvel om, att här förelåge ett

ytterst behjertansvärdt behof. För sin del ville han blott ytterligare betona,

hvad som redan framhållits, nemligen den oerhörda betydelse för industri

och näringar, som kemien i våra dagar egde, och huru angeläget det vore

att sorgfälligt utbilda dem, af hvilka man egde rätt att vänta nya impulser

på dessa områden af vår materiella kultur. Det kapital, som offrades

för ett sådant ändamål, vore ej förloradt, utan måste tvärtom anses gifva

en rik, hela landet tillgodokommande afkastning.

Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna hade departementschefen ej

anledning att göra någon anmärkning. Han ville endast, beträffande de

uppoffringar, som begärdes af staten, uttala, att, då det antydts, att till

äfven ty rs något mindre område af Upsala stad tillhörig mai’k skulle kunna

erfordras för tomtplats, denna fråga i hvarje fall ej kunde vara af beskaffenhet

att påkalla någon framställning till Riksdagen om anslag.

På grund af hvad i ärendet anförts och då departementschefen ansåge,

att kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag lämpligen kunde fördelas

på två åi’, har han hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att till samma byggnadsföretag bevilja det anslag, som ofvan

nämnts.

Bih. till Riksd. Prot 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. ‘29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Majds förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må till uppförande och utrustning,'' i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar

och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutionen

för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala

bevilja ett anslag af 273,561 kronor och deraf på

extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 150,000

kronor.

Ant), anslag

50:o) Aberopande, hvad utskottet här ofvan under punkten

7:o i

“l prärendet anfört, får utskottet, i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

bakteriologisk framställning'', hemställa,

afdelning af

patologiska

institutionen att Riksdagen må för inköp af mikroskop och an
‘

i nan erforderlig utrustning för en bakteriologisk afdel
''

ning af patologiska institutionen vid universitetet i Up
sala

pä extra stat för år 1899 bevilja ett anslag af

6,000 kronor.

Jtill ‘a filning 51 :o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts

&t en e. o. förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakulpro/essor

i ieien v{d universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000

r ,] kronor årligen, att utgå, intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga;

L och har sagda belopp anvisats för hvart och ett af åren 1890—1898. Då

medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har

Kong!. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1899 anvisa 4,000 kronor

till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten vid

universitet i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Risdagens bifall.

Ang. anslag 52:o) Sedan Riksdagen år 1895 för anställande under sex år vid

ntsMtoreri universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken be
Lund.

[47.]

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

227

viljat ett anslag af 36,000 kronor, och deraf för hvartdera af åren 1896,

1897 och 1898 anvisats 6,000 kronor, har Kong]. Maj:t nu föreslagit Riksdagen

att af omförmälda anslag för år 1899 anvisa 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat

för år 1899 anvisa 6,000 kronor.

53:o) Med anledning af Kongl.

hemställer utskottet,

Majrts derom

gjorda framställning Ang- arfvode

° åt docenten

S. Söderberg.

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid

universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1899 anvisa

ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor, att

Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets

historiska museum samt mynt- och medalj kabinett.

54:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom

ställer utskottet,

gjorda framställning hem-lönetillägg

åt akademi
-

kamreraren

O. G. Regnell.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och [49.]

ett af åren 1892—1898 egt rum, såsom personligt lönetillägg

för år 1899 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar

Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja

750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

5ö:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1899 bevilja ett anslag af 500 kronor till personligt ålderstillägg åt vice

bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund F. É. Braune.

I fråga om hvad vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t

blifvit af departementschefen anfördt, får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

(sid. 266 och 267).

I skrifvelse från ecklesiastikdepartementet af den 9 mars 1898 har

emellertid utskottet erhållit underrättelse derom, att Braune, på derom gjord

ansökning, genom Kongl. Maj:ts beslut den 4 berörda mars förklarats be
-

ting. lönetillägg

åt vice bibliotekarien

vid

universitetsbiblioteket

i

Lund.

[50.]

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rättigad att från ocli med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve

honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 2,500 kronor årligen; hvarjemte med samma

skrifvelse till utskottet öfverlemnats Braunes omförmälda ansökning, deri

han förklarat sig önska söka entledigande från vice bibliotekariebefattningen

vid utgången af innevarande vårtermin.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. anslag

till universitetsbiblioteket

i Lund.

[51.]

56:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, jemväl för år 1899 på extra

stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden

vid universitetsbiblioteket i Lund.

Ang. arfvode

åt en assistent

vid växtfysiologiska

laboratoriet

i Lund.

[52.]

57:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för åren

1897 och 1898 egt rum, jemväl för år 1899 på extra

stat anvisa ett belopp af 1,500 kronor till arfvode åt en

assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska

institutionen i Lund.

Ang. arfvode

åt en instrumentmakare

vid fysiologiska

institutionen

i

Lund.

[53.]

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare vid

fysiologiska institutionen i Lund för år 1899 anvisa ett

extra anslag af 500 kronor.

Am''nan‘loch 59:o) Sedan förra årets Riksdag för ny- och tillbyggnad för biblioteket

tillbyggnad förvid universitetet i Lund beviljat ett extra anslag af 168,000 kronor samt

universitets- deraf för år 1898 anvisat 84,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit

biblioteket i * w

Lund.

[54.]

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

229

Riksdagen att på extra stat, för år 1899 anvisa återstoden, 84,000 kronor,

af det för omförmälda ändamål beviljade anslaget.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till ny- och tillbyggnad för biblioteket

vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag

på extra stat för år 1899 anvisa återstoden, 84,000

kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

00:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag,

Utskottet hemställa, amanuenser.

att Riksdagen må jemväl för år 1899 på extra stat

anvisa

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska

institutets gynekologiska

klinik..,....................................................... 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska

laboratorium .............................................. 900 kronor.

[55.]

61:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får Ang. anslag.

utskottet hemställa, fSr barnsjuk.

domar.

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren [56.]

egt rum, må på extra stat för år 1899 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800 kronor;

och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.

2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad

för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1899.

62:o) På grund af Kongl. Maj:ts

ställer utskottet,

derom gjorda framställning, hem- Ang. anslag.

för teckningar

i vetenskapliga

ändamål.

[57.]

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till materiel

för of talmiatriska

kliniken.

[58.]

Ang. anslag

till f yllande a}

brist i allmänna

materielanslaget.

[59.]

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum,

må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål

vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag för år

1899 af 1,500 kronor.

63:o) Med anledning af hvad Kong! Maj:t derom föreslagit, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll

af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska institutet

på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af

500 kronor.

f 64:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till fyllande af brist,

som å karolinska institutets allmänna rn a terie lans lag uppstått under år 1896,

å extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 2,300 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen vid detta ärendes

föredragning erinrat, hurusom Kongl. Maj:t i anledning af lärarekollegiets

vid karolinska institutet derom gjorda framställning till 1897 års Riksdag

aflåtit proposition angående dels höjning af institutets allmänna materielanslag

från dess förutvarande belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor, dels

ock anvisande af 2,850 kronor till fyllande af brist, som å samma anslag

uppstått under åren 1894 och 1895. Då äfven för åren 1896 och 1897

brist å anslaget med säkerhet väntades uppkomma, hade lärarekollegiet

jemväl gjort framställning om beredande af medel för betäckande af denna

brist. Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t sistlidet år hade departementschefen,

efter att hafva redogjort för anledningarna till bristen,

framhållit, hurusom det syntes icke vara lämpligt att af Riksdagen äska

fyllandet af en brist, som då ännu icke kunde till siffran bestämmas. Departementschefen

hade derför ansett det böra öfverlemnas åt lärarekollegiet

att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med förnyad

framställning i detta afseende, och i öfverensstämmelse med departementschefens

hemställan hade framställningen, i hvad den afsett de båda

sistberörda åren, icke föranledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Sedan 1896 års räkenskaper sedermera afslutats och befunnits utvisa,

att bristen å materielanslaget för nämnda år uppginge till 5,161 kronor

63 öre, hvari likväl inginge äfven den brist, som för åren 1891 och 1895

uppkommit å samma anslag och till hvars fyllande sistlidet års Riksdag

anvisat 2,850 kronor — hvadan alltså å bristen för år 1896 återstode 2,311

kronor 63 öre — hade lärarekollegiet hos kanslern för rikets universitet

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

231

hemstält om vidtagande af åtgärd för beredande af ett statsanslag å sistberörda

belopp till fyllande af den år 1896 å anslaget uppkomna bristen;

och hade i anledning häraf kanslern hos Kongl. Maj:t hemstält, att framställning

måtte varda aflåten till Riksdagen om anvisande på extra stat

för år 1899 af nödiga medel till fyllande af berörda brist.

Utskottet, som sistlidet år tillstyrkte bifall till det då af Kongl. Maj:t

begärda anslaget till täckande af den för åren 1894 och 1895 i karolinska

institutets å ordinarie stat uppförda allmänna materielanslag uppkomna

brist, anser sig icke heller böra motsätta sig beviljande af det nu äskade

anslaget, men vill i sammanhang härmed hafva uttalat den mening, att,

sedan 1897 års Riksdag i anledning af Kongl. Maj:ts af departementschefen

omförmälda proposition höjt det ordinarie materielanslaget till 17,500

kronor, det bör kunna med visshet antagas, att någon brist å anslaget

under innevarande och kommande år icke skall uppstå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fyllande af brist, som å karolinska

institutets allmänna materielanslag uppstått under

år 1896, å extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af

2,300 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

65:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 146) har herr Ang. ifrågaElis

Nilson yrkat, att Riksdagen måtte, för upprätthållandet af lärare-''™" a??l°9

befattningarna vid de 4 högre årsklasserna vid Ystads högre läroverk, «/ urarebevilia

ett belopp af 75,000 kronor, deraf på extra stat för år 1899 bffattnin9<"-

■t r r\r\ i vu* “Ihnänna

1 5,000 kronor. läroverket i

Motionären har till en början erinrat, bland annat, att, när vårt under- Vstadvisningsväsen

åren 1856 och 1859 omorganiserats, icke alla högre lärdomsskolor

ombildats till högre läroverk, utan att i ett stort antal städer, bland

andra Ystad, lärdomsskolorna förvandlats till femklassiga lägre elementarläroverk.

Emellertid hade den 17 maj 1888 stadsfullmägtige i Ystad beslutit

att på kommunens bekostnad utvidga läroverket med 6:e och 7:e

klasserna på latinlinien och med öde på den reala. Den 6 juli samma

år hade Kongl. Maj:t gifvit sitt tillstånd till utvidgningen, och då undervisning

och öfningar vore fullständigt ordnade på samma sätt som vid

statens högre läroverk, hade sedan dess Ystads läroverk i Sveriges officiella

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

statistik hänförts till de högre läroverken. År 1890 hade kommunen

skänkt sitt gymnasium ett nybygdt, tidsenligt läroverkshus, innehållande

8 lärosalar, laboratorium, fysiskt kabinett och en solennitetssal, rymmande

400 personer. Förra året hade fullinägtige beslutit att äfven bekosta

undervisningen på 7 klassens reala linie.

Åmneslärarne utgjordes af 4 extra ordinarie lektorer, alla filosotie

doktorer och 2 extralärare. De förra finge numera 2,000 kronors årlig

lön med ett ålderstillägg af 500 kronor efter 5 års tjenstgöring, men de

först tillförordnade hade genast haft 2,500 kronor; extralärarne hade 1,800

kronor om året.

Lärjungeantalet i hela läroverket hade höstterminen 1891, då undervisning

företa gången meddelats i 7: 2 klassen, varit 182 och sistlidna

termin 188. Lärjungarnes antal i 6: l, 6: 2, 7: l och 7: 2 hade höstterminen

1891 varit respektive 10 + 17 + 7 + 8 = 42; höstterminen 1892: 15 + 9 +

11 + 7 = 42; höstterminen 1893:26 + 9 + 10 + 8 = 53; höstterminen 1894:

»15 + 19 + 9+8=52»; höstterminen 1895: 16 + 12 + 10 + 11 = 49;

höstterminen 1896: 11 + 11 + 10 + 9 = 41; och höstterminen 1897: 12 +

10 + 8 + 10 = 40.

Af dessa lärjungar hade

höstterminen

1891

13

tillhört

staden,

29

landsbygden

»

»

1892

14

»

»

28

»

1893

22

»

»

31

»

»,

1894

19

»

»

33

»

»

1895

18

»

»

31

»

»

1896

14

»

»

27

»

»

1897

14

»

»

26

»

Med afseende på hela lärjungeantalet hade höstterminen 1891 bland

rikets 36 högre läroverk 7 varit mindre än Ystads; höstterminen 1897

hade 5 varit mindre än Ystads.

Kommunens utgifter för 6:e och 7:e klasserna hade, sedan läroverket

blifvit fullständigt, varit:

år 1891............................

............................. kronor 15,496

» 1892 ..........................

............................. » 16,634

» 1893 ...........................

............................. » 16,077

» 1894 ...........................

.............................. » 16,594

» 1895 ...........................

.......................... » 15,727

» 1896 ...........................

............................. » 15,601

» 1897 ...........................

............................ » 15,220,

s. 233 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

233

eller i ungefärligt medeltal 16,000 kronor om året, hvilken siffra, då läroverket

blefve fullständigt äfven på reallinien, komme att ökas med 2 å

3,000 kronor för år.

De inkomster, kommunen haft af terminsafgifter, hade vexlat mellan

630 och 870 kronor årligen, hvarvid torde bemärkas, att alla afgifter varit

lika med de vid statens läroverk upptagna, och att inskrifningsafgifter

likasom afgifter till ljus- och vedkassan gått till statsläroverket, så att

kommunens inkomster endast bestått af de afgifter, af 9 eller 4,50 kronor,

som af bemedlade lärjungar upptoges utöfver sistnämnda obligatoriska afgift.

Det vore, enligt motionärens förmenande, sjelfklart, att dessa kostnader,

ehuru de icke alla utdebiterades såsom kommunalskatt, ändå vore

tyngande för Ystads stad, och att man der gerna skulle se, att staten

antingen helt och hålloet eller delvis ville bekosta undervisningen äfven

på det högre stadiet. Åtskilliga skäl talade också derför.

Med afseende å hvad motionären anfört i afseende å dessa skäl tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionen.

Af hvad motionären meddelat finner utskottet väl uppenbart, att

staden Ystad för utvidgningen af sitt läroverk gjort betydande uppoffringar,

hvilka jemväl från det allmännas synpunkt äro värda erkännande;

och att ett fortsatt bekostande från stadens sida af de med den utsträckta

undervisningen förenade utgifterna måste för dess invånare medföra känbar

tunga, är utom allt tvifvel. Utskottet har emellertid vid pröfning af

motionen icke kunnat undgå att fästa afseende å det förhållande, att åtskilliga

treklassiga läroverk och pedagogier genom anställande af extra

lärare på vederbörande samhällens eller enskildes bekostnad fått sin undervisning

utsträckt utöfver det för läroverken och pedagogierna enligt stat

bestämda omfånget. Från de samhällens sida, der dessa läroverk och

pedagogier äro förlagda, skulle tvifvels utan ett bifall till motionen komma

att betraktas som ett godkännande af den uppfattning, att samhällen, hvilka

sjelfva ombesörjt utsträckning af undervisningen vid sina läroanstalter,

skulle kunna härför påräkna understöd af staten; och Riksdagen skulle

då svårligen kunna underkänna de anspråk, som på sådan grund med

säkerhet vore att förvänta. Vid sådant förhållande och enär något oafvisligt

behof af ett fullständigt läroverk i Ystad icke synes förefinnas, då

ju de lärjungar, som beredts undervisning i de högsta klasserna vid detta

läroverk, utan svårighet skulle kunna inrymmas inom andra stiftets högre

läroverk, finner sig utskottet föranledt hemställa,

att herr Nilsons förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Bih. till liiksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Äng. anslag 66:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att af det vid 189?

na läroverks-fas riksdag, såsom bidrag till uppförande i enlighet med faststälda ritumeå.

ningar af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå, beviljade anslag

[g] ,] af 25,000 kronor, för år 1899 å extra stat anvisa det återstående beloppet,

12,500 kronor.

Under hänvisning till hvad departementschefen i detta ärende till

statsrådsprotokollet (sid. 270 och 271) anfört, hemställer utskottet

att Kongl. Maj:t förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet.

Ang. anslag

till den fjerde

årskursen sam,t& J

undervisning i

huslig ekonomi

vid seminariet

[62.]

67:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslahemställer

utskottet:

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af

den valfria fjerde årskursen vid seminariet på extra stat

för år 1899 anvisa ett belopp af 3,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning

i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade

normalskolan för flickor på extra stat för år 1899

anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

Ang. anslag

till understöd

åt lärjungar

vid folkhögskolor.

[63.]

68:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1898

egt rum, jemväl för år 1899 på extra stat anvisa ett

belopp af 20,000 kronor till understöd åt mindre bemedlade

lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta

bidrag af statsmedel.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

235

De tekniska läroverken.

69:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

hemställer utskottet, til\ lä''Jre

tekniska

yrkesskolor.

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1896— [64.]

1898 egt rum, må till understöd ät lägre tekniska yrkesskolor

och till bestridande af kostnader för deras inspektion

på extra stat för 1899 anvisa ett anslag af

45,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa

medel kommer att utbetalas till understöd åt sådan

skola, icke får öfverstiga hvad vederbörande kommun

kontant tillskjuter för skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

70:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för Ang. anslag m

år 1899 anvisa dels till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper l^Lsputuett

belopp af 1,200 kronor, dels ock till ökadt biträde hos medicinal-Jren*»™ i>estyrelsen

vid hospitalsärendenas behandling en summa af 6,000 kronor, handl‘nqdock,

hvad denna summa beträffade, under förbehåll att deraf innehölles [65.]

ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre sekreterare

T. A. Billbergh kunde komma att af de till honom för nämnda år i ersättning

för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten utgående

medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning

af sekreteraregörornål å hospitalsafdelningen.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen

till en början anmält, att medicinalstyrelsen uti särskilda

skrifvelser af den 29 september 1897 hos Kongl. Maj:t gjort framställningar

om erhållande af ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling,

hvaröfver statskontoret afgifvit infordradt utlåtande. I afseende härå

har departementschefen anfört följande.

Sedan en af Kong]. Maj:t till 1876 års Riksdag aflåten proposition,

angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen, blifvit

af Riksdagen bifallen, hade Kong!. Maj:t uti skrifvelse till sundhetskollegium

den 12 maj nyssnämnda år förordnat, bland annat, att serafimerordensgillets

befattning med hospitalen i riket så väl som med

allmänna hospitalsfonden och den af ordensgillet förvaltade Malmö barn
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

husfond skulle med ingången af år 1877 upphöra; att — med undantag

beträffande hemmanen Marskog, det af Metta Rosencrantz donerade

kapital, Adelsvärdska fonden och kyrkofonden — alla hospitalens

fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom

öfriga tillgångar från samma tid skulle indragas till statsverket; att

inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom, med undantag

af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa sjukvårdsanstalters

omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle öfvertagas

af kammarkollegium; att med uppbörden af och redovisningen för

hospitalsfondens till statsverket indragna inkomster skulle förhållas på

sätt, som i afseende på statens inkomster af enahanda slag i allmänhet

vore eller blefve stadgadt; samt att i allt öfrigt den serafimerordensgillet

tillkommande befattning såsom öfverstyrelse för hospitalen i riket

skulle uppdragas åt sundhetskollegium, som från början af år 1877 skulle

vara öfverstyrelse för hospitalen och jemväl öfvertaga förvaltningen af

den Adelsvärdska donationsfonden. I sammanhang härmed hade i enlighet

med Kongl. Maj:ts förslag det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslag till sundhetskollegium med medicinalstaten blifvit af Riksdagen

ökadt med 2,200 kronor, att utgå med 1,000 kronor till arfvode åt en

revisor och med 1,200 kronor till ainanuensarfvode i sundhetskollegium,

hvarjemte å allmänna indragningsstaten uppförts de åt serafimerordensgillets

sekreterare, kamrerare och förste vaktmästare anslagna löner och

arfvoden, att under deras lifstid utgå med följande belopp: för sekreteraren

2,000 kronor, för kamreraren 2,000 kronor och för vaktmästaren

560 kronor, mot skyldighet för dem att i deras befattningar biträda

sundhetskollegium, såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen,

När under år 1877 sundhetskollegium ombildats med benämning

medicinalstyrelse och erhållit ny stat från och med år 1878, hade, under

förutsättning att revisionen af hospitalsräkenskaperna skulle i enlighet

med derom väckt förslag skiljas från medicinalstyrelsen och öfvergå till

kammarrätten, detta arbete icke tagits i beräkning vid bestämmande af

de arbetskrafter, som behöfde finnas inom medicinalstyrelsen, och något

anslag för nämnda revisionsarbete hade ej heller upptagits i den nya

staten för bemälda styrelse.

Beträffande öfriga förvaltnings- och räkenskapsgöromål, som skulle

komma att tillhöra medicinalstyrelsen, hade de för reglerande af embetsverkens

löner tillsatta komiterade ansett, att dessa göromål gjorde nödvändigt,

att biträde bereddes kamreraren, som då vore verkets ende ordinarie

kameraltjensteman. Enligt hvad komiterade anfört, vore nemligen redan

då kamrerarens göromål af den vigt och omfattning, att de kräfde en

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Ultåtande N:o 9.

237

fördelning, och efter öfverflyttningen till sundhetskollegium af hospitalsärendena

syntes det än mera oundgängligt, att kamreraren befriades

från åtskilliga af sina dåvarande bestyr, såsom handhafvandet af kassan,

granskningen af inkommande reseräkningar m. m. Då emellertid den

blifvande medicinalstyrelsen tills vidare komme att åtnjuta biträde af

serafimerordensgillets dåvarande kamrerare, hade räkenskapskontorets behof

af ökade arbetskrafter för den närmaste tiden synts blifva tillräckligt

tillgodosedt, om endast en ny ordinarie tjensteman å detsamma anstäldes,

under förutsättning likväl att medel stäldes till styrelsens disposition

för aflönande af ett extra biträde. I enlighet härmed hade i staten för

medicinalstyrelsen uppförts för en kassör och bokhållare lön 1,800 kronor

och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor eller tillhopa 3,000 kronor,

hvarjemte uti det å staten med 11,000 kronor uppförda anslaget till

tillfälliga biträden m. m. inräknats arfvode å 1,200 kronor till ett extra

biträde å räkenskapskontoret.

Angående revisionen af hospitalsräkenskaperna hade vid fortsatt handläggning

af frågan om ordnandet af denna angelägenhet blifvit ådagalagdt,

att öfverflyttningen af denna revision till kammarrätten skulle mota många

svårigheter, beroende såväl på de ifrågavarande räkenskapernas beskaffenhet

som äfven på den stadgade ordningen för vederbörande tjenstemäns

arbete inom kammarrätten, hvarför, och sedan Kongl. Maj:t under en

följd af år till medicinalstyrelsens förfogande för ändamålet från tillgångar

under riksstatens åttonde hufvudtitel anvisat ett anslag af 1,200

kronor årligen, men det icke kunde anses lämpligt, att ett år efter år

fortlöpande arbete inom nämnda embetsverk på sådant sätt

Kongl. Maj:t föreslagit 1884 års Riksdag att till arfvode för granskning

af hospitalens räkenskaper uppföra å medicinalstyrelsens stat ett årligt

anslag af 1,200 kronor. Under förmälan att Riksdagen ansett det

kunna antagas, att en del af det å medicinalstyrelsens stat uppförda

anslag å 11,000 kronor för medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättningar,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden icke skulle

allt framgent behöfva användas på sätt då skedde, till exempel det

belopp af 2,000 kronor, som då åtginge till löner åt öfvertalige tjensteman,

utan att i mån af afgång bland desse tjensteman större eller mindre

summor af denna utgiftspost skulle blifva för andra ändamål tillgängliga,

till dess att omsider hela utgiften kunde upphöra, hade Riksdagen förklarat

sig hafva bifallit Kongl. Maj:ts framställning på det sätt, att Riksdagen,

till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper, å medicinalstyrelsens

stat uppfört för år 1885 ett extra anslag af 1,200 kronor;

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och hade detta belopp fortfarande årligen och äfven för innevarande år

på extra stat anvisats.

Genom kongl. bref den 7 december 1877 hade medgifvits, att berörda

kassörs- och bokhållaretjenst hos medicinalstyrelsen finge tillsvidare hållas

obesatt, och hälften af den för samma tjenst anslagna aflöning, eller 1,500

kronor, under tiden af styrelsen disponeras till arfvode åt en på styrelsens

räkenskapskontor biträdande extra ordinarie tjensteman, hvilket

arfvodesbelopp sedermera förhöjts dels genom kongl. brefvet den 19

december 1884 till 2,000 kronor och dels genom kongl. bref den 3

augusti 1888 till 2,600 kronor om året. Sedan medicinalstyrelsen anmält,

att den person, som enligt förordnande mot nyssnämnda arfvode biträdt

å räkenskapskontoret, aflidit, samt att, då af f. d. kamreraren hos serafimerordensgillet

K. Stolpe, som vore född den 1 februari 1823, icke längre

kunde påräknas det biträde, som i anseende till de förökade görornålen

dåmera vore af nöden, styrelsen ansåge tjenstgöringen å räkenskapskontoret

icke lämpligen kunna såsom dittills bestridas endast af styrelsens

kamrerare med biträde, förutom af kamreraren Stolpe, af eu extra

ordinarie tjensteman, hade en af styrelsen i sammanhang dermed gjord

hemställan, att kassörs- och bokhållaretjensten måtte, utan hinder af föreskriften

i kongl. brefvet den 7 december 1877, få i föreskrifven ordning

tillsättas, enligt kongl. brefvet den 3 juni 1892 bifallits af Kongl. Maj:t,

som anbefalt medicinalstyrelsen att vidtaga åtgärder för besättande af

nämnda tjenst hos styrelsen.

Uti kongl. brefvet den 9 februari 1877 vore medgifvet, att för aflöning

af en arkitekt till biträde åt medicinalstyrelsen i byggnadsärenden finge

tillsvidare, så länge verkställandet af nybyggnader eller ombyggnader i

någon större utsträckning för hospitalsförvaltningens räkning borde af

styrelsen ombesörjas, af de för sådana byggnadsarbeten särskildt beviljade

anslag utgå årligt arfvode och ersättningsbelopp enligt bestämmelserna

i kongl. brefvet den 21 augusti 1874. Enligt dessa bestämmelser utgincm

till arkitekt^ n arfvode med 3,000 kronor årligen äfvensom rese- och

traktamentsersättning enligt resereglementet för efter uppdrag verkstälda

resor samt särskild godtgörelse för byggnads- och arbetsritningar.

I nu förevarande framställningar hade medicinalstyrelsen, enligt

hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, hufvudsakligen anfört, att

den lifliga byggnadsverksamheten, den vidlyftiga förvaltningen och de

många ekonomiska angelägenheterna förorsakat, att medicinalstyrelsen,

i brist på tillräckliga biträden, olfrat allt för mycken tid åt detaljerna

af hospitalsangelägenheterna, hvilka blifvit så mycket mera betungande,

som hela hospitalsväsendet fått en betydligt ökad omfattning,

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

239

sä att hospitalens antal, soin vid början af år 1877 utgjort 9 med

1,543 sjukplatser, vid slutet af år 1895 uppgått till 13 med 4,259

sjukplatser; att hospitalens underhåll, som år 1877 kräft endast 745,541

kronor, år 1895 medfört en kostnad af 1,896,268 kronor 82 öre; samt

att under år 1877 diariiförts 425 mål rörande hospitalsvåsendet, men

år 1895 icke mindre än 996. De från serafimerordensgillet öfverf^ttade

tjenstemännen hade väl i början af detta tidskede någorlunda

goda arbetskrafter, hvilka dock under årens lopp aftagit, under det

att göroraålen tilltagit. Den från serafimerordensgillet öfverflyttade sekreteraren,

som vore född år 1815, hade under senare åren varit tjenstledig

på grund af läkarebetyg, och hans tjenst hade under ifrågavarande

tid uppehållits af en yngre tjensteman för en fjerdedel af lönen, eller

500 kronor årligen. För en så obetydlig ersättning kunde man emellertid

ej förvänta att erhålla en person, som betraktade detta förordnande

annorlunda än såsom en öfvergångsplats till något bättre och som annat

än på denna grund ville deråt egna en del af sin tid, hvaraf åter blefve

en följd, att ingen större vana vid ärendenas handläggning kunde förvärfvas.

Sedan kamreraren Stolpe den 14 augusti 1897 aflidit, hade

medicinalstyrelsen förlorat den hjelp vid de ekonomiska hospitalsärendenas

handläggning, som vid dessa ärendens öfverflyttning varit

afsedd. Biträde af kansliet och räkenskapskontoret vid hospitalsärendenas

handläggning kunde numera icke påräknas eller begäras till den utsträckning

behofvet påkallade. De styrelsens ledamöter, som närmast

haft att handlägga hospitalsärendena, hade genom den otillräckliga

hjelpen å det ekonomiska området sällan fått komma i åtnjutande af

semester, hvarjemte föreskrifven inspektion af hospitalen af samma skäl

hufvudsakligen afsett ekonomiska eller administrativa frågor och beträffande

sjukvården måst inskränkas till det nödvändigaste, under det

att inspektion af lasaretten endast undantagsvis kunnat ske. Under

sådana förhållanden hade styrelsen ansett den tidpunkt nu hafva inträdt,

då en förstärkning af styrelsens arbetskrafter särskildt på detta område

blifvit en tvingande nödvändighet. Att åstadkomma en sådan förstärkning

genom att, såsom löneregleringskomitén jemväl ifrågasatt, inrätta en

särskild ledainotsplats för de vigtiga ekonomiska ärendena, med hvilken

kamrerarebefattningcn då kunde förenas, vore enligt styrelsens åsigt

icke tillfredsställande och för öfrigt mindre fördelaktigt för sinnessjukvården,

hvilken fortfarande borde vara stäld under rent medicinsk

myndighet, hvarför den tjensteman, som finge uppdraget att biträda vid

de ekonomiska ärendenas handläggning, borde tilldelas en underordnad

ställning utan rätt att deltaga i besluten. Denne tjensteman skulle för

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utförande af sitt uppdrag erhålla tillfälle att följa hospitalsärendenas

behandling i styrelsen, biträda, då en utredning i hithörande ekonomiska

frågor behöfdes, föra anteckningar om ingångna entreprenadkontrakt och

öfverenskomma arbetsbeting samt i anledning häraf gjorda utbetalningar,

granska af hospitalsdirektionerna uppgjorda förslag till utgiftsstater för

anstalterna och derifrån lemnade leveransanbud samt verkställa bokslut

öfver de till hospitalen anslagna medel m. m. Då dessa göromål vore

af största vigt och ganska omfattande samt påfordrade en kunnig och

erfaren persons hela arbetstid, borde aflöningen för denne tjensteman

icke beräknas till lägre belopp än den, som åtnjötes af styrelsens

kamrerare. Att för samma ändamål anställa eu tjensteman med lägre

aflöning under kamrerarens förmanskap å styrelsens räkenskapskontor

skulle icke bereda styrelsen den hjelp vid hospitalsärendenas handläggning,

som med denne tjensteman vore afsedd. Den af styrelsen

föreslagne tjenstemannen skulle möjligen kunna medhinna granskningen

af hospitalsräkenskaperna, men då det vore osäkert, om kamreraren för

hospitalsärendena skulle hafva tillräcklig tid till detta arbete, borde det

för närvarande utgående arfvodet af 1,200 kronor till en revisor bibehållas,

till dess nödig erfarenhet i detta hänseende vunnits. För erhållande

af behöflig! biträde vid de af hospitalsärendena föranledda

kansligöromål vore nödvändigt, att styrelsen tilldelades så stort, anslag

till aflöning åt en notarie, tillika sekreterare, att en duglig tjensteman

kunde finna med sin fördel förenligt att qvarstå i denna tjenst en längre

tid och förvärfva erfarenhet vid handläggning af dessa ärenden,

som i mycket afveke från dem, hvilka eljest förekomme inom ernbetsverken.

På grund häraf hade styrelsen hemstält, det Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen, dels att å ordinarie stat måtte anvisas till

aflöning åt en kamrerare lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500

kronor, summa 4,500 kronor, och åt en notarie, tillika sekreterare, lön

1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, summa 3,000 kronor,

med rättighet för en hvar af dem att efter 5 års tjenstgöring kunna

komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen med 500 kronor och

efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, samt med skyldighet

för dessa tjensteman att biträda medicinalstyrelsen vid handläggning

af hospitalsärenden och att vara underkastade samma vilkor,

som i kongl. kungörelsen den 1 juni 1877 vore bestämda för åtnjutande

af de från 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för sagda

styrelse, dels ock att till arfvode åt särskild person för revision af

hospitalens räkenskaper måtte äfven för år 1899 beviljas ett extra anslag

af 1,200 kronor.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vilåtande N:o 9.

241

Statskontoret hade, hvad först anginge de hospitalsväsendet rörande

ekonomiska ärendena, anfört, att, enligt hvad af grunderna för den år

1877 beslutade organisationen af medicinalstyrelsen framginge, dessa

ärenden, med undantag af revisionsgöromålen, ansetts skola handläggas

af styrelsens räkenskapskontor, och att särskilda anordningar då vidtagits

för att göra det möjligt för den derstädes anstälde kamreraren att utföra

detta jemte honom i öfrigt åliggande bestyr. Med afseende derå att

kontoret tillsvidare skulle erhålla biträde af serafimerordensgillets kamrerare,

hade vidare åtgärd ej ansetts behöflig, än att å kontoret inrättats

en ny tjenstebefattning i första lönegraden och medel beviljats till ett

extra biträde. Sedan serafimerordensgillets f. d. kamrerare Stolpe

aflidit, hade medicinalstyrelsen emellertid förlorat den hjelp vid de

ekonomiska hospitalsärendenas handläggning, som vid organisationen af

embetsverkets personal tillsvidare påräknats. Såväl i anledning häraf

som med afseende å den, enligt hvad medicinalstyrelsen förmält, betydliga

utvecklingen af hospitalsväsendet, sedan öfverstyrelsen för hospitalen

anförtrotts sundhetskollegium, hade statskontoret ansett åtgärder

oundgängligen böra vidtagas för att i nu förevarande hänseende bereda

medicinalstyrelsen nödigt biträde. Efter statskontorets tanke vore

emellertid icke genom medicinalstyrelsens framställning ådagalagdt, att

för sådant ändamål skulle erfordras inrättande af en ny afdelning inom

styrelsen genom anställande derstädes af en tjensteman i andra lönegraden.

Det syntes statskontoret, deremot, att erforderligt biträde vid

handläggningen af de hospitalen rörande ekonomiska angelägenheterna

skulle kunna, med anslutning till grunderna för medicinalstyrelsens nuvarande

organisation, vinnas genom ökande af arbetskrafterna å räkenskapskontoret,

hvilket redan, enligt hvad statskontoret inhemtat, jemlikt

faststäld arbetsordning ombesörjde den på styrelsen ankommande förvaltning

af till hospitalen anvisade medel och deröfver upprättade

räkning. För det närvarande syntes annan åtgärd härutinnan icke böra

vidtagas, än att tillgång bereddes till aflöning af ökadt biträde till

belopp, motsvarande aflöningen för en tjensteman i första lönegraden,

eller 3,000 kronor. Beträffande det af medicinalstyrelsen ifrågasatta

biträde å styrelsens kansli, hade statskontoret anfört, att då uppenbart

vore, att något verksamt biträde numera icke kunde, såsom vid öfverflyttningen

af hospitalsväsendet till medicinalstyrelsen varit afsedt, påräknas

af den till hög ålder komne f. d. sekreteraren hos serafimerordensgillet,

detsamma måste anses vara af behofvet påkalladt, och

syntes böra kunna tillgodoses på enahanda sätt, som af statskontoret

föreslagits i fråga om biträde åt räkenskapskontoret, helst statskontoret

Bill. till Riksd. Prof 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ansåge, att hvarken i det ena eller andra hänseendet för närvarande

någon ändring i den för medicinalstyrelsen gällande aflöningsstat genom

inrättande af nya tjenstebefattningar borde ifrågakomma, utan att de

till ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling erforderliga medel

lämpligen borde tillsvidare å extra stat anvisas. Mot medicinalstyrelsens

framställning om beredande för år 1899 af särskildt arfvode för granskning

af hospitalens räkenskaper hade statskontoret förmält sig ej hafva något

att erinra.

Sedan medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 3 november

1897 hemstält om anvisande af medel till arfvoden åt tillfälliga biträden

vid handläggning af hospitalsärenden för de sista fyra månaderna af år

1897 och hela år 1898, samt statskontoret häröfver afgifvit infordradt

utlåtande, hade Kongl. Maj:t den 17 sistförflutne december beslutit, att

för beredande af ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas

handläggning anvisa, till fördelning på sätt styrelsen kunde

finna lämpligt, dels för tiden från kamreraren Stolpes död till 1897

års utgång 666 kronor 67 öre, dels ock för de sex första månaderna

af år 1898 ett belopp af 2,750 kronor, och hade statskontoret fått sig

anbefaldt att till medicinalstyrelsen af tillgängliga medel utbetala nämnda

belopp samt derefter hos Kongl. Maj:t till ersättande anmäla hvad sålunda

förskjutits.

Af det sålunda anförda — yttrar slutligen departementschefen —

framginge uppenbart, att äfven för år 1899 särskilda medel måste anvisas

för att hospitalsärendena måtte varda på tilfredsställande sätt handlagda

i medicinalstyrelsen. Ehuru departementschefen ansåge medicinalstyrelsen

hafva anfört goda skäl för att i sådant syfte två nya ordinarie

tjensteman måtte hos styrelsen anställas, funne departementschefen sig

likväl, i betraktande af hvad statskontoret derom yttrat och enär någon

tids erfarenhet beträffande sättet för ordnandet af hithörande arbeten

borde afvaktas, samt då det med hänsyn till väckta förslag dels om

ändring i medicinalstyrelsens organisation, dels ock om vissa ärendens

öfverflyttning från medicinalstyrelsen till andra myndigheter förefölle

mindre lämpligt att nu ifrågasätta anslag till nya ordinarie tjensteman

hos styrelsen, för närvarande nödsakad att inskränka sig till en hemställan

om utverkande af ett extra anslag för beredande af det för medicinalstyrelsen

i förevarande hänseende behöfliga biträde. Detta anslag

syntes departementschefen på de af statskontoret anförda skäl böra bestämmas

till 6,000 kronor. För den händelse serafimerordensgillets f. d.

sekreterare T. A. Billbergh emellertid fortfarande, såsom hittills, af det

honom på allmänna indragningsstaten i stället för hans sekreterareaflö
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

243

ning tillerkända belopp afstode en del till person, som i hans ställe biträdde

vid sekreteraregöromål å medicinalstyrelsens hospitalsafdelning,

ansåge departementschefen ett deremot svarande belopp å det nu ifrågasatta”

anslaget böra innehållas. Vidare erfordrades till arfvode för granskning

af hospitalens räkenskaper för år 1899 ett anslag till enahanda belopp,

som under flera föregående år för sådant ändamål anvisats, eller

1,200 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställningar må af

Riksdagen bifallas.

71:o) Vidare har under riksdagens lopp gjorts framställning om an-f^0å™dlZvisande

af ett extra anslag, hvilket, i händelse af bifall till framställningen,'' Utande af ett

torde böra i riksstaten uppföras under förevarande hufvudtitel och anslags- su”0‘0,i“m

rubrik. Uti två sins emellan lika lydande motioner, väckta den ena inom

Första Kammaren (n:o 38) af herr J. Philipson m. fl. och den andra inom

Andra Kammaren (n:o 232) af herr J. E. Centerwall m. fl., har nemligen

yrkats, att Riksdagen måtte för åstadkommande af ett sanatorium i södra

delen af landet samtidigt med de tvenne, som vore afsedda att för insamlade

medel anordnas i norra och mellersta Sverige, på extra^ stat bevilja

850,000 kronor och deraf anvisa till utgående under år 1899

350,000 kronor.

I denna fråga kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande; hvilket

utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Barnmorskeimäervisningen och harnhördshusen.

72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1899 anvisa ett anslag af 3,000 kronor till anordnande af repetitionsf kurser för

kurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kunde, af fri barnmorskor.

bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genom- [_66.]

ginge dessa kurser.

Enligt hvad statsrådsprotokollet i detta ärende utvisar, har departementschefen

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t redogjort för

innehållet i en af medicinalstyrelsen den 29 september 1897 till Kongl.

Maj:t aflåten skrifvelse, deri medicinalstyrelsen hemstält om utverkande

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af ett extra anslag a 3,000 kronor, att ställas till styrelsens förfogande

för att användas till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor

såväl under senare delen af år 1898 som under år 1899, med

rätt för styrelsen att, i den mån anslaget medgåfve, bereda deltagarinnorna

i kurserna fri bostad eller bidrag till hyra af bostad i närheten

af läroanstalten, för att derigenom för dem underlätta deltagandet i

undervisningen.

Till stöd för sin framställning hade medicinalstyrelsen anfört, att det

visat sig i hög grad af behofvet påkalladt, att de äldre barnmorskorna i

riket finge genom kortare repetitionskurser dels upplifva sina kunskaper,

dels ock göras förtrogna med nyare undersökningsmetoder rörande fosterläge

och i synnerhet med antiseptikens tillämpning vid förlossning och barnsäng.

Då tillfälle till dylik undervisning under senare tiden genom understöd

ai landsting och kommuner samt genom barnmorskelärarnes tillmötesgående

beredts äldre barnmorskor, hade dessa ifrigt begagnat sig

deraf. Det vore emellertid synnerligen önskvärdt, att ett större antal

af rikets barnmorskor erhölle sådan undervisning. Detta kunde lämpligen

ske på det sätt, att vid läroanstalterna i Stockholm och Göteborg

minst fyra gånger om året vid hvardera anstalten anordnades repetitionskurser,

afsedda för 10, 12 eller högst 15 barnmorskor åt gången. Hvarje

sådan kurs borde räcka minst fjorton dagar, hvilken tid af lärarne ansetts

tillräcklig för ändamålet. Undervisningen, som skulle vara kostnadsfri,

borde så mycket som möjligt meddelas praktiskt och företrädesvis

omfatta äntiseptik och aseptik, bestämmande af fosterläge genom

yttre undersökning samt repetition af de vigtigaste delarne utaf förlossningsläran.

Deltagandet i kurserna borde vara frivilligt. Då ännu endast

helt ringa erfarenhet vunnits beträffande dylika kurser, ansåge medicinalstyrelsen

det böra öfverlemnas åt styrelsen att, efter förslag af de respektive

lärarne, närmare ordna undervisningen äfvensom att bestämma

storleken af de arfvodesbelopp, som skäligen borde tilldelas lärarne för

det ökade arbete, som för dem blefve en följd af ifrågavarande kurser.

Detta arfvodes storlek borde enligt medicinalstyrelsens åsigt beräknas

efter antalet undervisade elever.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1899

anvisa ett anslag af 3,000 kronor till anordnande af

repetitionskurser för äldre barnmorskor och till bere
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande :o 9.

245

dande, så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag

åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå

dessa kurser.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

73:o) Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning.^; a,nsla°

och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag a samlingar

tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verk- m• m
samhet,

blifvit för innevarande år liksom för flera föregående år be- [67.]

viljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie-, och antiqvitetsakademien

:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. in. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m. 2,000 kronor.

74:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till vidtagande af kon- Ang. anslag

serveringsätgårder vid Visby stadsmur, i hufvudsaklig enlighet med i stats-“ue

rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 omförmäldt ringmur.

arbets- och kostnadsförslag, bevilja ett anslag af 20,550 kronor och deraf [68.]

på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 10,300 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet erinrat,

hurusom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i skrifvelser

till Kongl. Maj:t den 19 december 1891 och den 13 september 1892 fäst

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att särskilda åtgärder

vidtoges till skydd för vissa fornminnen i vårt land. I sådant

afseende hade akademien hemstält, att Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska

ett bestämdt årligt anslag af 10,000 kronor under 10 år till vidtagande

af åtgärder för bevarande af landets märkligare historiska ruiner, och

dervid tillika framhållit, att ju längre man dröjde att för dessa ända
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mål vidtaga åtgärder, desto drygare blefve med nödvändighet de erforderliga

beloppen; att ifrågavarande minnesmärken vore i sig och

genom sin fosterländska betydelse i synnerligt hög grad värda att bevaras,

samt att det vore ytterst beklagligt, om Sverige skulle dröja ännu längre

att deltaga i den täflan, som i Europas öfriga kulturstater egde rum

med afseende på de nationella minnesmärkenas vård. Efter särskilda af

Kongl. Maj:t åren 1893 och 1895 gjorda framställningar, hade Riksdagen,

som ansett frågor om anslag till skydd för sådana fornminnen

endast böra hvar för sig och efter särskild utredning i hvarje fall företagas

till pröfning, anslagit medel till åtgärder för bevarande af tornet

Kärnan i Helsingborg och kyrkoruinerna i Sigtuna.

Akademien hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,

redan i sammanhang med sin framställning om anslag för år 1898

hos Kongl. Maj:t omnämnt behofvet af åtgärders vidtagande för bevarande

af den synnerligen märkliga ringmuren kring Visby stad, ehuru

då ännu ej kostnadsförslag derför hunnit utarbetas. Sedan detaljerad!

arbets- och kostnadsförslag upprättats efter noggrann besigtning af

murens brister, verkstäld af en utaf akademiens tjensteman, både akademien,

med öfverlemnande af samma förslag, i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 7 september 1897 hemstält om utverkande af anslag för vidtagande

af åtgärder till skydd för Visborgs slottsruin och ringmuren kring Visby

stad. Akademien hade i berörda skrifvelse framhållit, att Visby stadsmur

vore i sitt slag ensamstående ej blott i Sverige, utan i hela Norden,

och att äfven i det öfriga Europa dermed jemförliga stadsbefästningar

från gammal tid endast på få ställen anträffades. Det syntes akademien

derför ej blott ur rent arkeologisk, utan äfven ur allmännare fosterländsk

synpunkt vara en tvingande nödvändighet att åt efterverlden bevara

detta märkliga minne från en tid, då Visby intagit en i visst afseende

förherskande ställning i Norden. En dylik åtgärd kunde icke utan fara

för murens bestånd uppskjutas. Detta framginge dels af murens nuvarande

tillstånd i det hela, dels af nyligen inträffade ras och hotande

sättningar. Dylika hade dels förekommit å norra sträckan af muren,

för hvilkas afhjelpande Kongl. Maj:t, på akademiens framställning, den

21 maj 1897 beviljat 472 kronor 50 öre, och vore dels att befara å södra

delen af muren, hvilken senare fråga akademien vid tiden för skrifvelsens

aflåtande haft under behandling.

Sedan till ruinernas underhåll under en lång följd af år varit anvisade

tomtören för hospitalslägenheter i Visby stad, hvilka emellertid

icke uppgått till något afsevärdt belopp, hade från och med år 1881

ett årligt anslag af 450 kronor för ifrågavarande ändamål varit stäklt

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

247

till akademiens disposition. Med sådana belopp kunde tydligtvis ingå

större åtgärder vidtagas. De tillgängliga medlen hade användts till

smärre reparationer och någon gång till ruinernas frigörande från en del

af de hus och bodar, hvilka under tidernas lopp blifvit uppförda intill

kyrkorna, till stort men för ej blott deras utseende, utan äfven deras

bestånd. På grund af de för hvarje år disponibla medlens otillräcklighet

hade akademien den 20 december 1883 ingått till Iiongl. Maj:t med anhållan

om anslag för konserverande af kyrkoruinerna i Visby och dervid

bland annat yttrat: »Det tinnes ingen stad i Norden, som inom sig

hyser så många minnen af medeltidens byggnadskonst som Visby, hvilken

stad derigenom intager en alldeles särskild ställning. I den omständigheten

att Visby ruiner utgöra minnen af en förfluten storhetstid, hvars

rätta art man hade svårt att uppskatta utan ruinernas vittnesbörd, ligger

ett tvingande skäl för deras bevarande åt samtid och efterverld, så mycket

mera som dessa ruiner icke allenast vittna om Visby forna storhet: det

linnes i vårt land intet kraftigare vittnesbörd om hvad medeltiden i allmänhet

kunde åstadkomma än just dessa ruiner. Dertill kommer ännu

en omständighet af största vigt: dessa ruiner ega betydelse icke endast

som illustration till historien, utan de ega ett sjelfständigt intresse ur

konstens synpunkt — ett intresse icke endast för den svenska konstens

historia, utan rent af för medeltidens konst i allmänhet». I anledning af

akademiens berörda anhållan hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

till vidtagande af åtgärder för bevarande af ifrågavarande kyrkoruiner

bevilja ett anslag af 20,000 kronor, och hade denna framställning bifallits

af Riksdagen, som anvisat ett anslag på extra stat med hälften af

nämnda summa för hvart och ett af åren 1885 och 1886.

Enär ringmurens betydelse ingalunda vore mindre än kyrkoruinernas,

utan snarare kunde sägas vara större, nade akademien, med hänvisning

till berörda kostnadsförslag, enligt hvilket beräknats för ruinerna

af Visborgs slott 9,450 kronor och för den egentliga ringmuren jemte

ställningar, block samt tåg 20,550 kronor, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes

för vidtagande af konserveringsåtgärder vid Visborgs slott och Visby

stadsmur bereda och ställa till akademiens disposition ett anslag af 30,000

kronor, hvilket anslag syntes kunna utan olägenhet fördelas på två eller

tre år.

Genom remiss den 29 september 1897 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Gotlånds län fått sig af Kongl. Maj:t anbefaldt att från vederbörande

infordra och med eget utlåtande till Kongl. Maj:t insända yttrande,

om och i hvad mån bidrag till bestridande af kostnaderna för nu

ifrågasatta konserveringsåtgärder vid Visborg och Visby stadsmur kunde

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förväntas inflyta från den ort, som vore närmast intresserad i dessa fornlemningars

skyddande.

I det med anledning häraf utaf stadsfullmägtige afgifna yttrande hade

dessa framhållit, att murpartiet öster om och till en del midt för Skeppargatan,

hvilket utgjorde ett stycke af Visborgs slottsruin, enligt det

ingifna kostnadsförslaget befunnits omöjligt att reparera, utan borde

rifvas och sedan åter uppföras för en kostnad af 6,000 kronor. Detta

murparti, som till någon del stode på en plats, öfver hvilken, enligt af

Kongl. Maj:t den 5 juni 1891 faststäld stadsplan, väg skulle leda från

nämnda gata till söder derom belägna stadsdelar, vore en af grofva

kalkstenar, såsom det ville synas, konstlöst uppförd mur, som icke utmärkte

sig genom någon egendomlig konstruktion. Då, såsom akademien

framhållit, ringmurens bevarande åt efterverlden vore ett rent arkeologiskt

på samma gång som ett allmänt fosterländskt intresse, vore det

tydligtvis det större samhället, staten, som i detta hänseende hade förpligtelser

att fylla, och detta så mycket hellre, som Visby stad numera

icke syntes ega någon befogenhet öfver sin ringmur. Dennas stora utsträckning

och den monumentala karakter, densamma med sina många

torn egde, gjorde det också alldeles otänkbart, att det nuvarande stadssamhället

skulle i någon väsentligare mån kunna påtaga sig vare sig

dess konserverande eller något ansvar för dess underhåll. Stadsfullmägtige

hade dock ansett sig kunna för visst fall och under vissa vilkor för

sådant ändamål lemna något mindre bidrag och derför förklarat, att

Visby stad, under vilkor och förbehåll att berörda fallfärdiga inurstycke

midt för och öster om Skeppargatari refves eller att, i händelse dess

återuppbyggande skulle ifrågakomma, så stor öppning midt för Skeppargatans

södra del lemnades fri, som för gatans framdragande genom

nämnda inurparti enligt den faststälda stadsplanen erfordrades, vore benägen

att såsom ett uttryck af samhällets goda vilja att bidraga till utförande

af de i det uppgjorda kostnadsförslaget upptagna arbetena för

stadsmurens bevarande, anvisa ett belopp af 2,500 kronor, att utgå med

en tredjedel om året under hvart och ett af de tre år verkställigheten

deraf skulle ega rum. I det af stadsfullmägtige afgifna yttrandet hade

magistraten i Visby instämt.

Kong!. Maj:ts befallningshafvande hade för sin del anfört, bland

annat, att omförmälda murparti icke syntes i byggnadsväg utgöra något

så märkligt, att dess bibehållande i oförändradt skick kunde anses ovilkorligen

nödigt. Det syntes derför som om hinder ej borde möta för

bifall i viss mån till stadsfullmäktiges vilkor, på det sätt nemligen, att

det för Skeppargatans framdragande i rät linie hindrande murstycket

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

249

nedrefves, och att den vidare Österut gående mursträckan nedtoges till

så stor del, att derigenom förhindrades ytterligare ras å densamma,

hvilket till fara för närboende hittills och senast under våren 1897 inträffat.

Härigenom skulle också den afsevärda fördelen beträffande

ifrågavarande arbeten vinnas, att frän den beräknade kostnaden skulle

kunna frånräknas ett så stort belopp som 6,000 kronor, åtminstone i det

närmaste. Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade derjemte förklarat

sig icke hafva anledning antaga, att för bestridande af ifrågavarande

kostnad bidrag i Gotlands län skulle kunna bekommas från annat håll

än Visby stad.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som lemnats tillfälle

att inkomma med utlåtande i anledning af hvad stadsfullmägtige i Visby

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda yttrat, hade i skrifvelse

den 7 december 1897 anfört, att enär Visborg vid sitt uppförande delvis

sammanbygts med ringmuren och så att säga öfvertagit dennas funktion

utefter en ej obetydlig sträcka af stadens södra sida och således vore

en i afsevärd grad integrerande del af de staden omgifvande försvarsverken,

intet skäl funnes att vid uppgörande af plan för konserveringsåtgärderna

egna mindre omsorg åt lemningarna af Visborg än åt muren

i öfrigt. Båda kompletterade hvarandra och borde i nu ifrågavarande

afseende betraktas såsom ett sammanhängande helt. Under uttryckande

af önskvärdheten att Visby stads bidrag måtte kunna erhållas utan

dervid fäst vilkor, hade akademien hemstält, att stadens erbjudande i

dess nuvarande form ej måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Öfverintendentsembetet, till hvilket detta ärende blifvit remitteradt

för afgifvande af utlåtande öfver den af akademien gjorda framställning

om anslag till ifrågavarande konserveringsåtgärder, hade i skrifvelse till

Kong!. Maj:t den 30 november 1897 förklarat, att, i betraktande ej mindre

deraf att de föreslagna åtgärderna för bevarandet af ifrågavarande i så

hög grad värdefulla minnesmärken, hvilka åtgärder, anförtrodda åt fullt

sakkunnig ledning, syntes embetet vara särdeles välbetänkta och lämpliga,

tarfvade ett snart verkställande, än äfven af att mot de äskade

anslagsbeloppen icke torde vara något att erinra, embetet funne sig för

sin del böra på det lifiigaste tillstyrka bifall till akademiens i förevarande

afseende gjorda framställning.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande.

Frågan om borttagande af en del af nyssnämnda murstycke vid

Skeppargatan i Visby hade äfven för några år sedan varit understäld

Kongl. Maj:ts pröfning. I skrifvelse till Kong!. Maj:t den 8 december

1891 hade nemligen stadsfullmägtige anhållit, att enär åtgärder måste

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Åfä. 9 Raft. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vidtagas för stadsplanens genomförande beträffande områden, som läge

närmast utanför ringmuren, denna måtte få på tre ställen genombrytas. En

af dessa genombrytningar skulle verkställas på det sätt, att den vid Skeppargatan

befintliga genom ras bildade öppning i mursträckan mellan Skansporten

och hamnen utvidgades och fördjupades. Till stöd härför hade hufvudsakligen

anförts, att en portöppning å nämnda ställe vore erforderlig,

emedan trafiken med åkdon å Skeppargatan vore förenad med alla de olägenheter,

som en återvändsgränd brukade föranleda, samt i följd deraf de

kostnader, som nedlades på ordnandet af den nedanför Visborgs slottsruin

belägna stadsdelen, måste blifva i viss mån ofruktbara. Riksantiqvarien,

häröfver hörd, hade andragit, bland annat, att den vid Skeppargatan

belägna muren tillhörde Visborgs gamla slott, af hvilken historiskt

märkliga byggnad endast ett par mursträckor funnes ofvan jord och det

öfriga, som ej blifvit förstördt, läge under jordytan, hvarför det vore omöjligt

att utan en fullständig utgräfning utreda slottets anläggning och i sammanhang

dermed stående förhållanden; att, derest en del af muren brötes

bort och en bred väg byggdes öfver det yttre ruinområdet, hinder skulle

uppstå för en sådan undersökning, hvilket skulle innebära en oersättlig

arkeologisk förlust, under det den praktiska vinsten vore tvifvelaktig;

att för ej länge sedan en port blifvit med vederbörligt tillstånd upptagen

i stadsmuren vid södra mynningen af Magasinsgatan helt nära Skeppargatans

södra afslutning; samt att det ej vore visadt, att trafiken mellan

de å ömse sidor om ringmuren belägna trakterna vore stor och i tilltagande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med riksantiqvariens yttrade

mening hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien den 6 december

1892 afgifvit det utlåtande, att det arkeologiska intresset i den föreliggande

frågan måste anses vida starkare än det praktiska krafvet, hvars

berättigande icke syntes akademien genom handlingarna i ärendet

ådagalagdt, på grund hvaraf akademien hemstält, att stadsfullmägtiges

ansökning ej måtte vinna bifall. Stadsfullmägtige, som lemnats

tillfälle att inkomma med yttrande i anledning af hvad akademien

och riksantiqvarien i ärendet anfört, hade, bland annat, erinrat att

portöppningen vid Magasinsgatan ej gjorde en portöppning vid Skeppargatan

öfverflödig, enär de gränder, som förenade dessa gator, hade allt

för stark lutning. Häremot hade dock reservationer anförts af två bland

stadsfullmägtiges ledamöter, hvilka hållit före, att ansökningen i hvad

den rörde sistnämnda portöppning icke bort af stadsfullmägtige vidhållas.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit med infordradt utlåtande

i ärendet samt akademien, efter erhållen remiss, i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 8 maj 1894 förklarat sig vidhålla hvad akademien i

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

251

sitt förut afgifna'' utlåtande hemstält, hade enligt kongl. bref den 17

augusti 1894 stadsfullmägtiges ansökning i den del, hvarom nu vore

fråga, lemnats utan bifall.

För vinnande af de fördelar för Visby stad, som åsyftades med

det af stadsfullmägtige önskade nedrifvandet af omförmälda murstycke

vid Skeppargatan, syntes utom ett medgifvande härtill jemväl fordras

tillstånd till framdragande från nämnda gatas södra ända af en utfartsväg

öfver och genom det område, under hvars yta ruinerna af Visborgs

slott till största delen vore dolda. Ett sådant tillstånd ansåge departe^

mentschefen dock ej kunna lemnas, innan behöflig undersökning af detta

område i arkeologiskt hänseende egt rum. Som en dylik undersökning

antagligen icke kunde under den närmaste tiden verkställas, syntes det

departementschefen rådligast, att med frågan om åtgärder för bevarande

af slottsruinerna finge anstå, och att följaktligen nyssberörda murstycke

tills vidare lemnades orubbadt. Då i sådan händelse stadsfullmägtiges

gjorda erbjudande finge anses hafva för närvarande förfallit och bidrag

från annat håll till bekostande af de ifrågasatta konserveringsåtgärderna

vid den egentliga ringmuren ej kunde påräknas, syntes någon annan utväg

för detta företags utförande ej återstå, än att detsamma helt och

hållet bekostades af staten, hvars pligt det vore att söka åt samtid och

efterverld bevara dessa minnen från en förgången storhetstid. Hvad

särskildt Visby ruiner beträffade, ansåge departementschefen, med hänsyn

till deras art och omfattning samt utomordentliga betydelse i

historiskt och arkeologiskt afseende, det icke böra för statsanslag till

deras bevarande fordras, att äfven den ort, som vore närmast intresserad

i dessa fornlemningars bibehållande, bidroge till kostnadernas bestridande.

Staten hade vid flera föregående tillfällen anslagit medel till vård af Visby

ruiner, utan att bidrag dertill från orten ifrågasatts. Med afseende härå,

och under åberopande af hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

beträffande ringmuren anfört, tillstyrkte departementschefen, att

Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning af ofvan angifna

innehåll.

Utskottet, som finner giltiga skäl vara anförda för beviljande af

statsanslag till bevarande af Visby stadsmur från förstörelse, har likväl

ansett, att staden Visby, för hvilken de ifrågasatta konserveringsåtgärderna

måste vara af särskildt intresse, icke bör helt och hållet undandraga

sig att deltaga i de dermed förenade kostnaderna. Lika med vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien finner emellertid utskottet

det vid stadens erbjudande af ett bidrag å 2,500 kronor fästa vilkoret

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

icke böra godkännas; men i alla händelser anser utskottet skäligen kunna

förväntas, att — derest staten i öfrigt ikläder sig kostnaderna för de

ifrågavarande arbetena — Visby stad skall befinnas villig att obetingadt

anslå nämnda belopp 2,500 kronor, deraf hälften synes böra utgå under

år 1899 och återstoden under år 1900; och vid sådant förhållande kan

det af statsmedel för detta ändamål äskade belopp nedsättas från 20,550

kronor till 18,050 kronor.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till vidtagande af konserveringsåtgärder

vid Visby stadsmur i hufvudsaklig enlighet

med det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1898 omförmälda arbets- och

kostnadsförslag — under vilkor att staden Visby för

ändamålet anslår 2,500 kronor, att utgå med minst 1,250

kronor''under år 1899 och återstoden under år 1900 •—

beviljar ett anslag af 18,050 kronor och deraf på extra

stat för år 1899 anvisar ett belopp af 9,025 kronor.

Ang. anslag nu 75:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för vidtagande af

bevalhadstraf åtgärder bevarande af Alvastra klosterruiner, i hufvudsaklig enlighet

klosterruiner.med i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898

[69.] omförmäldt arbets- och kostnadsförslag, på extra stat för år 1899 bevilja

ett anslag af 3,200 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anmält,

hurusom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i skrifvelse till

Kongl. Majit den 7 september 1897 framhållit, att det vore af största vigt,

att snara åtgärder vidtoges till bevarande af Alvastra klosterruiner, såvida

det som ännu återstode af detta Sveriges första cistercienserkloster,

hvilket en gång varit ett af de mest betydande i landet, skulle kunna

räddas. Detta kloster hade fordom varit i besittning af betydande rikedomar,

hvilka genom klostrets indragning vid reformationen kommit

svenska staten till godo. Enär lemningarna af detsamma ur arkeologisk

och konsthistorisk synpunkt vore af synnerligen högt intresse, hade

akademien, med öfverlemnande af ett genom dess försorg af byggmästaren

vid Vadstena klosterkyrka L. E. Peterson för ruinernas bevarande uppgjordt

arbets- och kostnadsförslag, slutande å 4,200 kronor, hemstält,

att Kongl. Majit måtte för vidtagande af ifrågavarande koftserveringsåtgärder

hos- Riksdagen begära ett anslag å nämnda belopp.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

253

öfverintendentsembetet hade efter granskning af det inlemnade arbetsoch

kostnadsförslaget afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och dervid

anfört detsamma som embetet yttrat i fråga om åtgärder för bevarande

af Visborgs slottsruin och Visby ringmur, hvarför departementschefen

förut redogjort.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län genom

remiss fått sig af Kongl. Maj:t anbefaldt att från vederbörande infordra

och med eget utlåtande till Kongl. Maj:t insända yttrande, om

och i hvad mån bidrag till bestridande af kostnaderna för de ifrågasatta

åtgärderna för bevarande af Alvastra klosterruiner kunde förväntas inflyta

från den ort, som vore närmast intresserad i dessa fornlemningars

skyddande, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 28

december 1897 till Kongl. Maj:t öfverlemnat, jemte eget utlåtande,

yttranden i ämnet dels af Vestra Tollstads församling, dels ock af styrelsen

för Vadstena-Ombergs turistförening, hvilka båda förklarat sig anse

det rättvist och billigt, att de föreslagna arbetena utfördes på bekostnad

af staten, som för århundraden tillbaka icke allenast kommit i besittning

af klostrets stora rikedomar och deraf dragit nytta, utan jemväl användt

sten från klostret såsom byggnadsmaterial till andra staten nu tillhöriga

byggnader. Ehuru församlingen funne de föreslagna konserveringsåtgärderna

i och för sig välbetänkta, kunde till desamma något bidrag af

församlingen ej lemnas. Turistföreningens styrelse hade meddelat, att föreningen

icke hade andra tillgångar än obetydliga årsafgifter af sina medlemmar

samt arrendet för ett å Omberg uppfördt utsigtstorn, hvilka belopp

tillsammans näppeligen räckte till att nöjaktigt underhålla föreningens

anläggningar samt förränta och amortera föreningens skulder, för hvilka

styrelsens medlemmar iklädt sig personlig borgen, samt att i följd häraf

föreningen, ehuru densamma på det lifiigaste önskade och hoppades, att

de intressanta ruinerna snart måtte blifva skyddade mot ytterligare förstörelse,

icke kunde lemna några bidrag för ändamålet. För egen del

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, att hos Riksdagen

måtte äskas hela den behöfiiga summan, då något bidrag till bestridande

af kostnaderna för de ifrågasatta konserveringsåtgärderna icke vore att

från orten förvänta. Från annat håll hade emellertid numera ett bidrag

af 1,000 kronor blifvit utlofvadt.

Departementschefen har på grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkt,

att proposition i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas.

I anledning af hvad till statsrådsprotokollet meddelats hemställer

utskottet,

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen inå på extra stat för år 1899 bevilja

ett anslag af 3,200 kronor för vidtagande af åtgärder

till bevarande af Alvastra klosterruiner i hufvudsaklig

enlighet med det i statsrådsprotokollet omförmälda

arbets- och kostnadsförslag.

An9inköpa9afÖ'''' ?6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

svenska mynt 1899 anvisa ett anslag af 30,000 kronor, för användande i mån af behof

myntkabinettetinköp för kongl. myntkabinettets räkning af sådana i den i statsråds0n°

protokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 omförmälda

L Oldenburgska samlingen förekommande svenska mynt, som kunde behöfvas

till fyllande af luckor i myntkabinettet.

Departementschefen, som, enligt hvad åberopade statsrådsprotokollet

utvisar, hos Kongl. Maj:t hemstält om framläggande för Riksdagen af förevarande

proposition, har till stöd för denna hemställan åberopat en af vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien den 7 september 1897 till Kongl.

Maj:t aflåten skrifvelse, i hvilken akademien anhållit om utverkande för

ifrågavarande ändamål af anslag intill nämnda belopp, under framhållande

att vid olika tider, då tillfälle erbjudit sig att rikta svenska statens samling

af mynt, Kongl. Maj:t och Riksdagen visat synnerlig frikostighet. Så hade

år 1863 beviljats ett anslag af 17,832 riksdaler för att inlösa en del af den

stora samling af antika, orientaliska och spanska mynt, som bildats af kammarherren

G. D. Lorichs. Då några år senare expeditionschefen C. F.

Meinander hembjudit sin samling af svenska mynt till ett pris af 20,000

kronor, hade detta belopp år 1870 beviljats af Riksdagen, som jemväl år

1874 anslagit 8,000 kronor till förvärfvande af justitierådet C. F. Herbsts

samling af europeiska medeltidsmynt. Sedan dess hade icke något större

belopp blifvit lemnadt till ökande af statens myntsamling. Akademien hade

hyst en förhoppning, att den svenska afdelningen deraf, hvilken naturligtvis

vore den vigtigaste och som borde göras så fullständig som

möjligt, skulle erhålla en synnerligen värderik tillökning genom tillåtelsen

att ur doktor H. F. Antells samling uttaga de mynt, som saknades

i den svenska statens samling, men genom ändrade testamentariska bestämmelser

hade hela den Antellska myntsamlingen gått till Finland. Nu

hade delegarne i boet efter kontorschefen H. Oldenburg, hvilkens samling

af svenska mynt vore den förnämsta enskilda samling i Sverige, hembjudit

denna till statens myntkabinett för ett pris af 135,000 kronor.

Akademien, som ansett detta pris väl hö^t, hade förklarat sig icke

kunna hos Kongl. Maj:t göra framställning om inköpande af samlingen i

dess helhet, till följd hvaraf densamma komme att försäljas å offentlig

s. 255 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

255

auktion. Enär det vore af yttersta vigt, att det tillfälle, som då erbjöde

sig att genom inköp komplettera statens samling af svenska mynt,

icke försummades, hade akademien gjort sin omförmälda framställning

om beredande af derför behöfliga medel.

Utskottet har väl ansett giltig anledning förefinnas till beviljande af

anslag för ifrågavarande ändamål, men finner det af Kongl. Maj:t föreslagna

beloppet vara väl högt tilltaget och skäligen kunna nedsättas till 24,000

kronor, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för år

1899 anvisar ett anslag af 24,000 kronor, att i mån

af behof användas till inköp för kongl. myntkabinettets

räkning af sådana i den Oldenburgska samlingen

förekommande svenska mynt, som kunna behöfvas till

fyllande af luckor i myntkabinettet.

Naturhistoriska riksmuseum.

77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af

naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för

arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande af andra med arbetena vid

afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1899 på

extra stat anvisa 2,000 kronor.

78:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1899 uppföra en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,

hurusom Riksdagen sistlidet år med anledning af Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning anvisat till vård, underhåll och förkofran af nämnda

samling på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf

4,500 kronor varit afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för

samlingen. Riksdagen hade emellertid ansett, att, då ett tillfredsställande

Ang. anslag

till riksmuseets

afdelning

för

arkegoniater

m. m.

[71.]

Ang. anslag

till museets

etnografiska

samlinq.

[72.]

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

resultat icke kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga

lokaler bereddes för de. samlingar, som skulle ställas under hans

vård, oinförmälda arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits

derom, att en ändamålsenlig museibyggnad blefve för samlingarna uppförd.

I sin till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet hade Riksdagen

anfört, att, enligt hvad den inhemtat, utsigter förefunnes att genom

enskild offervillighet skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande

samlingars inrymmande. Till upprättande af ett etnografiskt

museum i hufvudstaden hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes

styrelse afsatt ett belopp af 25,000 kronor, och för samma ändamål

uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två namngifna personer afsätta

och utlofvade. Byggnadsföretaget vore beräknadt skola kosta

74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes värdet af erforderlig

tomt, hvilken Riksdagen ansett kunna beredas å kronans mark i

den trakt, der nordiska museet vore förlagdt. Af nämnda skäl hade

Riksdagen, som ansett en gynsam lösning af byggnadsfrågan kunna inom

kort tid förväntas, föreskrifvit, att den till arfvode åt föreståndaren afsedda

delen af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att ofvan

oinförmälda, för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade

belopp åstadkommits.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade vetenskapsakademien

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 september 1897, under framhållande

att behofvet af det belopp, 2,800 kronor, som sedan en lång

följd af år utgått såsom årsanslag till riksmuseets etnografiska samling,

fortfarande vore minst lika stort som tillförene, anhållit, att 7,300 kronor,

motsvarande det för år 1898 beviljade anslaget, måtte åt denna samling

beredas såsom anslag äfven för år 1899, då, om ej förr, det af Riksdagen

uppstälda vilkoret i afseende på den till arfvode åt föreståndaren

afsedda del af anslaget kunde befinnas uppfyldt.

Utskottet, som på de af 1897 års Riksdag anförda skäl anser, att

den del af nu ifrågavarande anslag, som är afsedd till arfvode åt en

särskild föreståndare för samlingen, bör för år 1899 beviljas under

samma vilkor, som för innevarande år blifvit föreskrifvet, har i öfrigt

icke haft något att emot framställningen erinra och hemställer alltså,

att Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af

naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling må på

extra stat för år 1899 anvisa 7,300 kronor, hvaraf

4,500 kronor, afsedda till arfvode åt en särskild före
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

257

ståndare för samlingen, dock icke må utgå, förrän

visadt blifvit, att ofvan omförmälda, för uppförande af

en nybyggnad för samlingen beräknade belopp åstadkommits.

Meteorologiska centralanstalten.

79:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 291) blifvit i

ämnet meddeladt, hemställer utskottet, anstalten.

[73.]

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år 1899

anvisa 7,950 kronor till upprätthållande af f ullständigt

ordnad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten.

80:o)

hemställa,

På grund af hvad Kongl. Makt derom föreslagit, får utskottet amlaf

to J & '' t,n meteorolo
giska

stationen

i Gellivare.

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande [74-]

år egt rum, må på extra stat för år 1899 till upprätthållande

af en meteorologisk station i Gellivare bevilja

ett anslag af 300 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

81:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppehållande af Ang. anslag

undervisningen vid de i Vadstena, Skara och Bollnäs anordnade låroanstalter

för öfveråriga döfstumma anvisa ett extra anslag för år 1899 af ifvtråriga

47,400 kronor. döfstumma.

Med erinran, att sistlidna års Riksdag till samma ändamål beviljat ett [75-]

anslag af enahanda storlek, har departementschefen till statsrådsprotokollet

omförmält, att detta anslag, i öfverensstämmelse med de utgiftsstater, som

för år 1897 blifvit faststälda för de särskilda läroanstalterna, blifvit fördeladt

på det sätt, att 16,400 ''Kronor tilldelats åt hvar och en af läroanstalterna

i Vadstena och Bollnäs samt 14,600 kronor åt läroanstalten i

Skara.

Vederbörande direktioner hade beräknat ifrågavarande läroanstalters

utgifter under år 1898 till samma belopp som under näst föregående året.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ingen af direktionerna hade ifrågasatt någon minskning i utgifterna under

år 1899.

I anledning af förevarande framställning tillåter sig utskottet i korthet

erinra om, hvad vid föregående riksdagar i frågan förekommit.

På grund af en utaf Riksdagen den 23 maj 1875 till Kongl. Maj:t

aflåten skrifvelse framlade. Kongl. Maj:t för 1877 års Riksdag ett förslag

om upprättande af undervisningsanstalter för icke förut undervisade öfveråriga

döfstumma, åsyftande, enligt hvad af dåvarande chefens för ecklesiastikdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet i ärendet framgår, att genom

de öfverårigas afskiljande från de förutvarande undervisningsanstalterna

utrymme skulle kunna der beredas för alla döfstumma i undervisningsåldern.

Då det ansågs i allmänhet kunna antagas, att den döfstumme,

sedan han . uppnatt en ålder af trettio år eller derutöfver, knappast vore

mottaglig för egentlig undervisning, fann departementschefen åtgärderna

för beredande af undervisning åt öfveråriga åtminstone till en början böra

afse endast dem, hvilka befunne sig i åldern af 15 till 30 år, af hvilka

de, som tillhörde åldern af 15 till 20 år, borde hafva en undervisningstid

af fyra ar, da deremot för dem, som vore öfver 20 år, en undervisningstid

af två ar syntes blifva tillräcklig. Antalet icke undervisade döfstumma i

åldersgruppen 15 till 30 år beräknades till omkring 700, och då af dessa

en del förmodades icke vara mottaglig för undervisning och en annan del

icke komma att begagna det tillfälle till undervisning, som för dem erbjödes,

ansåg departementschefen de ifrågasatta anstalterna kunna beräknas

för ett antal af 600 elever.

Om detta ungefärligen utvisade vidden af den uppgift, som förelåge,

sa. skulle den, yttrar vidare departementschefen, kunna lösas, om inalles

tre läroanstalter för ändamålet upprättades. Derest af dessa en trädde i

verksamhet år 1878, en 1879 och den tredje 1880 samt hvardera anstalten

årligen till undervisning mottoge under de två första åren trettio nya

elever och derefter ett antal, motsvarande deras, som efter afslutad kurs

från ^anstalten utskrefves, så borde vid slutet af år 1888 det mål vara

uppnådt, som med anstalternas inrättande afsetts.

Sedan 1877, 1878 och 1879 årens Riksdagar medgifvit upprättande af

de sålunda föreslagna tre undervisningsanstalterna för öfveråriga döfstumma,

hafva anslag för uppehållande af undervisningen vid dessa anstalter årligen

af Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren 1882—1897 hafva dessa

anslag uppgått till 49,200 kronor. Efter det, på sätt i det vid 1897 års

statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll omförmäles, första lärarinnan

vid anstalten i Skara sökt och erhållit afsked, hvarvid direktionen för

s. 259 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

259

nämnda anstalt med anledning af det minskade elevantalet icke funnit

nödigt ''anställa någon ny lärarinna, har sistlidet års Riksdag, jemlikt Kongl.

Maj:ts framställning, för ändamålet beviljat förenämnda belopp 47,400

kronor, som nu jemväl för år 1899 äskas.

Enligt hvad här ofvan blifvit nämndt, både i Kongl. Maj:ts vid 1877

års riksdag framlagda förslag beräknats, att de tillfälliga läroanstalterna

för öfveråriga döfstumma skulle vid slutet af år 1888 hafva uppnått sitt

ändamål och derför då kunna upphöra. Till det statsrådsprotokoll, som

bifogats sistnämnda års statsverksproposition, bar emellertid dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, att under de år, som förflutit,

sedan förslaget framstälts, antalet af dem, för hvilka undervisning vid nu

ifrågavarande anstalter vore behöflig, ytterligare ökats derigenom, att flera

döfstumma, som icke njutit undervisning vid döfstum anstalt, inträdt inom

den bestämda åldersgränsen. Enligt genom domkapitlen infordrade uppgifter

rörande antalet döfstumma i riket, hade vid 1885 års slut i hela

riket funnits 336 i åldern 15—30 år och 168 i åldern 11—14 år, om

hvilka uppgifvits, att de ej varit intagna i någon undervisningsanstalt.

Då äfven de senare under åren 1886—1889 upphunnit eller komme att

upphinna den förenämnda åldern af femton år, vore det fortfarande behöfligt,

att läroanstalter funnes, i hvilka en för dessa personer lämplig

undervisning meddelades.

Ar 1889 har chefen för ecklesiastikdepartementet dels vid sin framställning

om äskande i årets statsverksproposition af det sedvanliga årsanslaget

meddelat, att vid de ifrågavarande läroanstalterna varit under

höstterminen 1888 intagna tillsammans 122 elever, nemligen vid läroanstalten

i Vadstena 48, i Skara 42 och i Bollnäs 32, dels ock vid föredragning

den 22 mars 1889 inför Kongl. Maj:t af det sedermera i särskild

proposition (n:o 31) till samma års Riksdag framlagda förslag till ordnande

af döfstumundervisningen i riket med afseende a läroanstalterna för öfveråriga

döfstumma anfört, bland annat, följande.

»Den ända hittills qvarstående valfriheten att låta de döfstumma

undervisas eller icke har naturligtvis haft till följd, att under de år, anstalterna

för öfveråriga döfstumma varit i verksamhet, en stor del af

barnen i de lägre åldersklasserna aldrig inkommit i de egentliga döfstumskolorna,

utan blifvit i saknad af all undervisning. Dessa hafva undan

för undan inskridit och inskrida fortfarande i öfverårighetsgruppen. Då

dertill kommer, att skoltvånget, enligt nu föreliggande förslag, inträder

först med det år, under hvilket barnet fyller nio år, kommer samma grupp

allt fortfarande att tillföras alumner från de åldersklasser, som, då den

nya organisationen skulle börja att tillämpas, öfverskridit nyssnämnda

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

lefnadsålder af nio år, och för hvilka valfrihet i afseende på undervisning

fortfarande eger rum. Staten bör icke gent emot dessa — om de, då de

hunnit mognare ålder, sjelfva önska undervisning eller deras föräldrar eller

målsmän, komna till insigt om sina skyldigheter gent emot dem, då vilja

bereda dem tillfälle till sådan — undandraga sig den förbindelse, som

staten iklädt sig mot dem, som år 1876 antogos komma att tillhöra öfverårighetsgruppen,

eller ställa de förra i sämre ställning än de senare. Detta

bör så mycket mindre ske, som staten sjelf genom att hittills icke hafva

infört obligatorisk undervisning för döfstumma gifvit anledning till att

det provisoriska tillståndet erhållit en längre fortvaro, än i 1877 års kongl.

proposition antogs. Enligt de uppgifter, som för år 1885 införskaffats

från vederbörande pastorsembeten, funnos då i åldersgruppen 15 — 30 år

336 döfstumma, som icke varit intagna å döfstumanstalt. Någon synnerlig

förändring i denna siffra kan icke antagas hafva inträdt under de tre

år, som sedan dess förflutit. Den år 1877 beräknade gränsen för öfverarighetsanstalternas

fortvaro är under de sålunda anförda förhållandena

icke hållbar. Den är redan öfverskriden, i det att sistlidna års Riksdag,

på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, beviljat fortfarande

anslag för dessa _ anstalter för år 1889. Huru länge de kunna blifva behöfliga,

later sig icke pa förhand säga. Jag har redan antydt, att i framtiden

vunnen erfarenhet kan komma att föranleda deras förändring till

teckenskolor för döfstumma i den egentliga skolåldern. De skulle i så fall

blifva permanenta. Någon utredning beträffande anstalternas aflägsnare

framtid är emellertid för tillfället icke af behofvet påkallad. Ett är visst,

att inga svårigheter möta att under den närmaste framtiden bereda full

sysselsättning åt dessa anstalter, helst om lägsta åldern för inträde i dem

sänkes. För ett dylikt förfarande finnes ett särskildt stöd i den omständigheten,

att från anstalternas sida redan ifrågasatts, att åldern för inträde

i dem skulle nedsättas från 15 till 12 år. ''Mig synes derför, att dessa

anstalter fortfarande böra bibehållas.»

Slutligen vill utskottet erinra derom, att vederbörande chefer för

ecklesiastikdepartementet i åtskilliga af de statsrådsprotokoll, som bifogats

de till senare Riksdagar aflåtna statsverkspropositionen till stöd för den

uttalade åsigt, att de ifrågavarande undervisningsanstalterna vore fortfarande

behöfliga, hänvisat till den i kongl. brefvet af den 31 maj 1889

meddelade bestämmelsen, att i dessa anstalter finge, jemte döfstumma i de

åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda, i den mån

utrymme och tillgång pa lärarekrafter medgåfve, äfven intagas döfstumma

barn i åldern 12 — 15 år.

Enär enligt lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889

s. 261 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

261

numera är föreskrifvet, att alla döfstumma barn i skolåldern skola till

undervisning i distriktets döfstumskola inställas, såvida icke föräldrar eller

målsmän, som sådant föredraga, enskildt sörja för undervisningen af dem,

livilka stå under deras målsmanskap, samt ej mindre de döfstumma i

åldern 15 — 30 år, livilka enligt de af chefen för ecklesiastikdepartementet

vid föredragning inför Kongl. Maj:t af 1888 års statsverksproposition meddelade

upplysningar då ännu icke erhållit undervisning, än äfven de vid

samma tid ännu minderåriga döfstumma, på livilka de i nämnda lag meddelade

bestämmelser om skyldighet att deltaga i döfstumundervisning icke

kunnat tillämpas, synas sedermera varit i tillfälle att i skolorna för öfveråriga

döfstumma erhålla undervisning, anser utskottet önskvärd!, att en

utredning måtte blifva verkstäld, huruvida icke skolorna för öfveråriga

döfstumma — hvilka skolor icke hafva till ändamål, vare sig att, såsom

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt ofvan anförda yttrande

till statsrådsprotokollet den 22 mars 1889 antydt, förändras till teckenskolor

för döfstumma i den egentliga skolåldern, eller att annorledes, på

sätt genom kongl. brefvet den 31 maj 1889 medgifvits, meddela undervisning

åt döfstumma personer under 15 års ålder — skulle i en nära

liggande framtid kunna indragas.

Då emellertid någon utredning af ofvan antydda beskaffenhet icke nu

föreligger, anser sig utskottet böra förorda beviljande af det för år 1899

äskade anslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppehållande af undervisningen

vid de i Vadstena, Skara och Bollnäs anordnade

läroanstalter för öfveråriga döfstumma på extra stat för

år 1899 bevilja ett anslag af 47,400 kronor.

82:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,tifiYå^tverLfår

utskottet hemställa, skolan i

att Riksdagen må, till handtverksslolan i Kristine- Kffflfffff

hamn för blinda, på extra stat för år 1899 bevilja ett ryg]

anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål

under närmast föregående år anvisats, eller 10,000 kronor.

83:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet Ang. anslag

_ ,till IVyCrCTllTlö

hemställa, af blind
att

Riksdagen må på extra stat för år 1899 anvisa -.skrifter m. m.

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och [77.]

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

b) till understöd ät blindt är ar eelever samt till rese
-

understöd ät blindlärare 1,200 kronor.

Ang. anslag till

förhyrande

af lokal för

förskolan

för blinda

m 84:o)

hemställa,

På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet

i Vexiö.

[78.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1899 till

förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö

bevilja ett anslag af 4,000 kronor.

Ang. anslag nu 85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande afen

n/’£3tbyggnad bör förskolan för blinda i Vexiö, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

till förskolan med upprättade ritningar, belysnings anordnande i samma byggnad samt

i ’ tomtens planering bevilja ett belopp af 117,000 kronor och deraf på extra

[79 ] stat bör ar 1899 anvisa 60,000 kronor.

Departementschefen har vidjföredragning af detta ärende till statsrådsprotokollet

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t, med anledning af ansökning

af styrelsen för förskolan för blinda i Vexiö, genom skrifvelse den 10

augusti 1896 gifvit styrelsen tillstånd att anskaffa nya ritningar och

kostnadsförslag till byggnad för skolan å en af stadsfnllmägtige i

nämnda stad upplåten byggnadsplats inom stadens reglerade område.

Sedan arkitekten i öfverintendentsembetet H. T. Holmgren utarbetat

dylika ritningar och kostnadsförslag, hade styrelsen till Kongl. Maj:t

insändt ritningarna jemte kostnadsförslaget samt dervid förnyat sin förut

gjorda framställning, att åtgärd måtte vidtagas för anskaffande af en

för skolans behof tillräcklig och mot hennes ändamål svarande e»en

byggnad.

Som skäl för sin framställning hade styrelsen åberopat, hvad styrelsen

i föregående skrivelser till Kongl. Maj:t af den 28 november 1890, den 4

december 1891 och den 14 september 1892 anmärkt rörande de lokaler,

som för skolans räkning användes, nemligen:

att skolan vore inrymd i två på angränsande tomter uppförda byggnader,

som tillhörde olika egare;

att hufvudlokalen, som innehölle läro- och ekonomirum samt bostad

åt rektor och tjenstepersonal, ursprungligen varit afsedd till arbetarebostäder

och derför inredts i flera mindre lägenheter om 2 å 3 små och

låga rum;

att genom de få förändringar, som kunnat vidtagas med den synnerligen

vårdslöst uppförda byggnaden, endast jemförelsevis ringa fördelar

kunnat vinnas;

s. 263 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

263

att man ej kunnat erhålla tillräckligt stora rum hvarken till gymnastiska

öfningar eller till samlings- eller bönesal;

att kök, matsal och öfriga ekonomirum jemväl vore alldeles för små;

att badrum, skafferier och användbara källare helt och hållet saknades;
att

skolans lokaler i hygieniskt afseende vore i högsta grad otillfredsställande

;

att hufvudlokalen vore uppförd af virket från en gammal lasarettsbyggnad,

hvilken tillika varit använd till epidemisjukhus;

att ständigt återkommande sjukdomsföreteelser inom skolan gåfve

stöd för antagandet, att i byggnaden funnits qvar smittämnen, som

gifvit upphof till åtskilliga sjukdomar, såsom nervfeber, skarlakansfeber,

koppor m. fl.;

att dessutom skolans lärjungar, oaktadt den största omtänksamhet

och noggrannhet beträffande deras bespisning, beklädnad och vård i

öfrigt, ofta varit besvärade af hufvudvärk, bleksot, hjertklappning samt

störande rubbningar i digestions- och respirationsorganerna, hvilket, enligt

skolläkarens förmenande, haft sin orsak i den luftförskämning, som

måste uppstå i de låga och trånga lokalerna;

att den omständighet, att sof- och sjukrum åt lärjungarne måst förhyras

i en annan gård, än der skolans öfriga lokaler befunnes, försvårade

den nödiga tillsynen öfver barnen;

att, då båda byggnaderna, hvari skolan inrymts, vore af trä och

försedda med trånga trappor samt vissa lokaler, deribland sof- och sjukrummen,

läge i andra våningen och på vinden, en eldsolycka måste

medföra den största fara för lärjungarne, helst de vid sådant tillfälle

vore alldeles ur stånd att hjelpa sig sjelfva; samt

att faran ökades derigenom, att sof- och sjukrummen hade sitt läge

öfver tvätt- och bagarstuga samt rum för strykning, hvilka lokaler icke

innehades af skolan.

Riksdagens revisorer hade i sitt betänkande till Riksdagen år 1894

instämt i de anmärkningar mot skolans lokaler, som här ofvan af

styrelsen framstälts, men det hade ej varit möjligt för styrelsen att råda

bot mot de påpekade olägenheterna eller att skaffa skolan några ändamålsenligare

lokaler å annan plats i staden.

■ Vid tillämpningen af lagen angående blindundervisningen af den 29

maj 1896 måste, enligt hvad skolstyrelsen vidare anfört, de brister, som

vidlådde de lokaler, som skolan begagnade, blifva ännu känbarare.

Skolan vore nemligen afsedd för 40 lärjungar, men detta antal kunde

ingalunda rymmas i de lokaler, som nu användes. Erfarenheten hade

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nemligen, gifvit vid handen, att icke mer än 30 barn lämpligen kunde

i skolan intagas, så länge de nuvarande lokalerna begagnades. Skolans

rektor kunde ej utöfva den tillsyn öfver och vård om skolan, som ålåge

honom, så länge den vore inrymd i två från hvarandra skilda gårdar.

Hyresaftal rörande skolans lokaler hade måst träffas med två hyresvärdar.

Dylikt aftal hade ej kunnat ske på någon längre tid, enär anslaget

till skolan ända till år 1896 varit uppfördt på extra stat. Nu

hade visserligen förändring härutinnan inträffat, men frågan om uppförande

af egen byggnad för skolan hade hindrat styrelsen från att söka

få hyra de nu begagnade lokalerna för längre tid.

Skolstyrelsen hade ytterligare påpekat, att, om någon af de nuvarande

hyresvärdarne ville för annat ändamål disponera de till skolan förhyrda

lokalerna, eller om någon af de ifrågavarande gårdarna försåldes, skolan

helt visst skulle komma i stort trångmål beträffande erforderlig lokal.

Härtill komine — enligt hvad styrelsen vidare yttrat — att det beslut,

som stadsfullmägtige i Yexiö fattat, att kostnadsfritt upplåta till plats för

skolan två synnerligen välbelägna tomter inom stadens reglerade område,

endast gälde till den 1 januari 1899. Om dessförinnan icke blefve bestämdt,

att tomterna skulle för skolans räkning bebyggas, måste ny

framställning göras om förlängning af den tid, under hvilken anbudet

om kostnadsfri upplåtelse af byggnadsplats finge gälla. Visserligen ansåges

bifall till en sådan anhållan kunna utverkas, men då efterfrågan på

tomter i den stadsdel, der de åt skolan upplåtna tomterna vore belägna,

på senare tider allt oftare egt rum, vore det af största vigt, att byggnadsfrågan

inom den närmaste tiden blefve afgjord. Det kostnadsförslag,

som nu blifvit utarbetadt, uppginge till 112,000 kronor och stälde sig

sålunda betydligt lägre än det, som styrelsen för några år tillbaka låtit

upprätta. Detta berodde dels derpå, att byggnadsplats nu vore kostnadsfritt

upplåten, dels på de inskränkningar beträffande utrymmet inom

skolan, som blifvit gjorda, samt dels slutligen på de besparingar i öfrigt,

som kunnat göras utan att menligt inverka på skolans soliditet och

läroanstaltens intressen i öfrigt.

Till sist hade styrelsen erinrat derom, att för skolans nuvarande lokaler

betalades i årlig hyra ett belopp af 3,900 kronor, samt att det ålåge

skolan underhållsskyldighet beträffande skolans inre delar, för hvilket

ändamål vore i den ordinarie staten upptaget ett belopp af 500 kronor.

Då en ny byggnad kunde uppföras för ett pris, som föga öfverstege

100,000 kronor, vore, med hänsyn till nu gällande låga räntefot samt

den nu utgående hyra, hvilken för öfrigt lätt kunde blifva höjd, det

äfven, ekonomiskt sedt, fördelaktigt att skaffa skolan en egen byggnad.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

265

Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört, hade styrelsen

hemstält, att Ivongl. Maj:t täcktes af 1898 års Riksdag för uppförande

af byggnad åt förskolan för blinda i Vexiö å den af stadsfullmägtige

derstädes kostnadsfritt upplåtna platsen äska ett anslag af 112,000 kronor

att utgå med 60,000 kronor under år 1899.

Öfver in tendentsembetet, hvars utlåtande i ämnet blifvit infordradt,

hade i skrifvelse den 22 juni 1897 förklarat, att embetet icke funnit skäl

till anmärkning vare sig mot de understälda ritningarna eller mot den

för byggnadens uppförande beräknade kostnad.

Sedan Kongl. Maj:t befalt direktionen öfver institutet för blinda

att inkomma med yttrande i ärendet, hade direktionen anmodat institutets

rektor att till direktionen afgifva utlåtande i ämnet.

I detta, till Kongl. Maj:t af direktionen öfverleinnade utlåtande

hade rektor yttrat, att den af Vexiö stad till förskolan för blinda derstädes

upplåtna tomten vore för det dermed afsedda ändamålet fullt

tillräcklig; att den föreslagna lekplatsen hade sådant läge, att rektor

från sin enskilda bostad kunde öfvervaka eleverna under deras vistelse

i det fria; att å ritningarna endast ett arbetsrum vore upptaget; att,

då s. k. dagrum, eller rum, der eleverna kunde tillbringa fritider,

saknades, arbetsrummet väl skulle användas äfven till detta ändamål;

att endast ett arbetsrum, inrymmande 40 gossar och flickor, vore både

otillräckligt och olämpligt; att det kunde sättas i fråga, om det vore

nödvändigt att för en dylik skola, hvarom nu vore fråga, anordna egen

sjuklokal med två sjukrum jemte särskildt rum för sjuksköterska; samt

att i de för skolbyggnaden beräknade kostnaderna ej vore upptagna

utgifter för terrassmurar, tomtens planering och lokalernas upplysning.

Direktionen hade i sitt den 29 september 1897 till Kongl. Maj:t

afgifna yttrande förklarat, att direktionen funne det vara af behofvet

påkalladt, att ännu ett arbetsrum anordnades för att användas jemväl

till s. k. dagrum, helst som härigenom den fördel kunde vinnas, att

gossar och flickor finge skilda lokaler.

Med anledning af de anmärkningar, som blifvit framstälda mot de

ifrågavarande ritningarna jemte dit hörande kostnadsförslag, hade Kongl.

Maj:t infordrat yttrande från styrelsen öfver förskolan för blinda i Vexiö.

I skrifvelse den 26 oktober 1897 hade styrelsen utlåtit sig, att för

besparings skull endast ett dagrum upptagits i förslaget. Såsom dagrum

borde, enligt styrelsens mening, jemväl användas dels och företrädesvis

den ganska stora gymnastiklokalen, hvilken icke mer än två halftimrnar

om dagen komme att tagas i anspråk för gymnastiköfningarna, dels arbetsrummet

eller ock något af lärorummen. De föreslagna lokalerna

Bih. till Biksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lemnade sålunda fullt tillräckligt utrymme till anordnande af erforderliga

dagrum. Af misstag hade på ritningarna ett större rum blifvit betecknadt

som gymnastik- och lärorum i stället för gymnastik- och dagrum.

Då tre af skolans klasser undervisades i läsäinnen samtidigt dermed, att

en klass öfvades i handarbete, behöfdes icke mer än tre lärorum och

ett arbetsrum, hvilka lokaler det insända förslaget upptoge. En oafvislig

nödvändighet vore det, att i en anstalt för blinda barns uppfostran

sjukrum funnes. Barnen hade nemligen i allmänhet varit mycket sjukliga

och svaga, helst under de första skolåren. Äfven om barnens helsa

skulle blifva bättre, som man hade skäl att antaga, sedan en lämpligare

lokal erhållits, skulle man i alla fall hafva behof af sjukrum, i hvilka

vid inträffande sjukdomsfall den sjuke kunde isoleras. Styrelsen hade

derför ej tvekat att i förslaget upptaga tvenne små sjukrum jemte ett

mellanliggande rum för en vårdarinna. I kostnadsförslaget hade ej upptagits

kostnader för planering af tomten, enär styrelsen ansåge, att denna

kunde bekostas medelst de små besparingar, som i skolans stat kunde

göras. Af samma anledning hade ej heller i förslaget beräknats några

kostnader för belysningen. Nu hade emellertid styrelsen låtit uppgöra

kostnadsförslag både för planeringen och belysningen, och uppginge båda

tillsammans till ett belopp af 5,000 kronor, och hemstälde styrelsen, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tomtens planering och

belysnings införande i skolan bevilja ett belopp af 5,000 kronor.

Styrelsens öfver förskolan för blinda i Vexiö skrifvelse till Kongl.

Maj:t angåfve, enligt hvad departementschefen för egen del yttrat, otvetydigt,

att andra lokaler än de, som af skolan för närvarande begagnades,

vore af behofvet i högsta grad påkallade, för att skolan skulle tillfredsställande

kunna fullgöra sina åligganden; men lämpliga lokaler syntes

ej kunna anskaffas på annat sätt än genom att uppföra en egen byggnad

för skolan. Uppförandet af en sådan byggnad vore äfven från ekonomisk

synpunkt fördelaktigt, särskildt som Vexiö stad kostnadsfritt upplåtit

erforderlig byggnadsplats. Att för planering och belysnings anordnande,

på . sätt styrelsen antydt, använda möjligen uppkommande besparingar,

borde emellertid enligt departementschefens åsigt icke ifrågakomma, utan

då dessa åtgärder lämpligen syntes böra'' företagas i samband med sjelfva

byggnadsföretaget, ansåge departementschefen, att den erforderliga summan,

5,000 kronor, borde utgå af direkt för ändamålet anvisade statsmedel.

Departementschefen hemstälde alltså om aflåtande till Riksdagen af

proposition i ämnet.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

267

Med afseende å hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till uppförande af en byggnad

för förskolan för blinda i Vexiö, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de upprättade ritningarna, belysnings

anordnande i samma byggnad samt tomtens planering

bevilja ett belopp af 117,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1899 anvisa 60,000 kronor.

Hospitalsvården.

[BO.]

86:o) Sedan Riksdagen år 1895, i enlighet med Kongl. Maj:ts pro -Ang. anslag till

position, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid Up- °psala asyL

sala af en asyl för sinnessjuke samt deraf på extra stat anvisats för år

1896 500,000 kronor, för år 1897 450,000 kronor och för år 1898 430,000

kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af förenämnda

anslag på extra stat för år 1899 anvisa återstoden, 100,000 kronor.

Under hänvisning till hvad i förevarande ärende blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 297 och 298) anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

87:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till uppförande iiosmuhus föl

hufvudsaklig enlighet med i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden ekonomiden

14 ianuari 1898 omförmälda ritningar af ett boställshus för ekonomi-betjening vid

. . J . , . 7 , 7 ° r i r>rvrv • Lunds hospital

betjening vid Lunds hospital och asyl, pa extra stat för år 1899 anvisa och asyl.

ett belopp af 33,600 kronor. [81.]

Till statsrådsprotokollet har departementschefen redogjort för innehållet

i en af medicinalstyrelsen den 2 juni 1897 till Kongl. Maj:t aflåten

skrifvelse i ämnet, deruti medicinalstyrelsen yttrat följande.

Med uppförandet af Lunds asyl invid det förutvarande hospitalet derstädes

hade uppkommit behof af flera bostadslägenheter för den ekonomibetjening,

som måste anställas med anledning af den betydligt utvidgade

ekonomiska förvaltningen både i den del, som rörde det, som varit gemensamt

för båda anstalterna, och i det, som tillkommit för asylen ensam.

Huru många bostäder, som skulle komma att erfordras, kunde dock ej

på förhand med säkerhet bestämmas, utan måste detta blifva beroende

på kommande erfarenhet. Emellertid användes för detta ändamål alla

disponibla lägenheter, och de af ekonomibetjeningen, som ej kunde erhålla

bostäder å anstalterna, hade erhållit bostadsersättning och fått bo utom

desamma. Denna anordning kunde dock ej vara för anstalterna för
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statsutskottets Vtlåtäbde N:o 9.

månlig, då derigenom betjeningens arbetstid ej komme anstalterna så

fullständigt till godo, som om bostäder för betjeningen funnes inom

anstalterna. Ordningens uppehållande blefve också derigenom försvåradt.

Efter vunnen erfarenhet, och sedan öfverläggning i ärendet egt rum

med anstalternas direktion, hade styrelsen uppdragit åt sin i byggnadsärenden

biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, att uppgöra

förslag till en byggnad, afsedd till bostäder för anstalternas ekonomibetjening.

Sedan sådant förslag blifvit upprättadt och, i anledning af

åtskilliga af nämnda direktion deremot framstälda anmärkningar, af Kuralien

omarbetadt, dervid ett för bibliotek afsedt rum ur förslaget uteslutits,

hade direktionen tillstyrkt uppförande af omförmälda boställshus i

öfverensstämmelse med de förändrade ritningarna. Detta af direktionen

förordade förslag afsåge att anskaffa enkelrum för den manliga ekonomi*

betjériingéh med en eller flera boende i hvarje rum. Endast förste

maskinisten skulle erhålla familjebostad, bestående af tre rum och kök

jemte hushållskällale. En mindre bostadslägenhet för maskinisten än

denna ansåge medicinalstyrelsen ej kunna ifrågasättas, om anstalterna

skulle erhålla en fullt kompetent person, som hade förmåga att sköta de

dyrbara apparater och maskiner, hvilka vore under hans vård. För

öfrigt komme genom uppförande af detta boställshus utrymme att beredas

för mer än tjugu personer och dessutom reservrum att finnas för

blifvande behof. I källaren blefve äfven plats för erforderliga förbruknibgsartiklar

och reservdelar för maskinafdelningen.

Deb beräknade kostnaden för byggnaden uppginge till 33,600 kronor,

hvilken summa medicinalstyrelsen hemstält måtte för ifrågavarande ändamål

anvisas.

Eftöf erhållen remiss hade öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 22 juni 1897 anfört, att embetet icke funnit

något att erinra mot det uppgjorda ritningsförslaget jemte tillhörande

kostnadsberäkningar.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte departementschefen,

att proposition af ofvan angifna innehåll måtte varda till Riksdagen

aflåten.

Utskottet, som icke funnit något att emot framställningen erinra,

hemställer,

att Riksdagen må till uppförande i hufvudsaklig

enlighet med i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda

ritningar af ett boställshus för ekonomibetjening vid

Lunds hospital och asyl på extra stat för år 1899 anvisa

ett belopp af 33,600 kronor.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

269

88:o) Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att anvisa för år 1899^- anslag m

ett extra anslag af 14,000 kronor till understöd åt Jerf so sjukhus

spetelske, under vilkor, att Gefleborgs läns landsting dertill för samma år'' rgg,]

anvisade 4,000 kronor och medgåfve, att spetelske äfven från andra län

finge under året vid sjukhuset erhålla vård, i den man utrymmet sadant

tilläte.

Enligt livad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, liar

denna framställning föranledts afen utaf medicinalstyrelsen den 18 oktober

1897 till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse i ämnet.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet

till behandling förehaft en i Andra Kammaren af herr J. Johnsson väckt

motion (n:o 113) deri yrkats,

l:o) att, med ändring i denna del af Kongl. Maj:ts proposition angående

statsverkets tillstånd och behof, Riksdagen måtte anvisa för år 1899 14,000

kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor, att

Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisade 4,000 kronor att

utgå i den mån sjukhuset deraf vore i behof;

2:o) att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t ville taga i öfvervägande, huru vida Jerfsö sjukhus för spetelske,

med vilkor, att sjukhuset med dertill hörande område på staten öfverlätes,

kunde af staten öfvertagas och ställas under medicinalstyrelsens öfverinseende

samt till 1899 års Riksdag derom framlägga förslag.

Till stöd härför anför motionären, efter att hafva omförmält den af

Kongl. Maj:t i ämnet gjorda framställningen, följande.

Sedan 1870 års Riksdag beviljat ett extra anslag af 8,500 kronor

såsom bidrag till fullbordande af ett i Jerfsö socken anlagdt sjukhem för

vård af personer i Helsingland, behäftade med sjukdomen spetelska, med

förbehåll, att Gefleborgs län till samma ändamål bidroge med 3,000 kronor,

så hade 1871 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts framställning, till utgifter för

den vård och underhåll, som i nämnda sjukhus komme att lemnas åt 25

sjuka, nvilken kostnad af direktionen för sjukhemmet beräknats uppgå till

8,850 kronor, beviljat 3,000 kronor.

Enligt hvad sundhetskollegium i afgifvet utlåtande anfört, skulle de

spetelskes antal inom provinsen Helsingland vid 1868 års början hafva

utgjort 68, af hvilka under året 8 aflidit, hvaremot 5 tillkommit, så att

vid årets slut 65 funnits qvar under behandling.

Kongl. Maj:t hade till 1876 års Riksdag hemstält, att, då behof af vård

åt spetelske sjuke i Gefleborgs och andra län påkallades, Riksdagen måtte

bevilja ett till 7,500 kronor förhöjdt anslag till upprätthållande af sjuk
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hemmet för spetelske i Jerfsö socken, med vilkor, att 4,000 kronor för

ändamålet af landstinget anvisades för samma år och att spetelskesjuke

äfven från andra län än Gefleborgs blefve till vård å anstalten emottagna,

sa långt utrymme derstädes sådant kunde medgifva. Denna framställning

hade af Riksdagen bifallits; och hade anslaget utgått med oförändradt belopp

och med enahanda vilkor under åren 1877—1887.

Då i sjukhuset med dess inskränkta utrymme ej kunnat mottagas alla

de sjuke, hvarom anmälan för inträde från olika delar af landet ingått,

hade medicinalstyrelsen, som i likhet med spetelskesjukhemmets direktion

ansett det uppenbart, att inrättningen under dåvarande förhållanden ingalunda

motsvarade sitt ändamål att genom tidig internering af de sjuke

tjena såsom kuranstalt och än mindre i erforderlig grad verka i preventivt

syfte mot sjukdomens spridning, hvadan en utvidgning af anstalten vore i

hög grad trängande, i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den ‘27 oktober 1886,

anfört, bland annat, »att hvad angår bestridandet af de kostnader, som

blifva en följd af direktionens förslag i sin helhet, så tillåter sig medicinalstyrelsen

åberopa, hvad den anfört, ej mindre i flera föregående utlåtanden

i ärendet, än särskildt i det ofvan berörda af den 22 september 1882 till

stöd derför, att staten borde anses förpligtad att bekosta en anstalt sådan

som den ifrågavarande, hvarvid förekommer, att denna sjukdom genom sin

svåra, vederstyggliga och egenartade beskaffenhet beröfvar individen för

lång tid förmåga af sjelfför sörj ning, hvarigenom de sjuke ofta under tiotal

af år blifva en börda för samhället, som ock å sin sida lider men af den

minskning i arbets- och produktionskraft i allmänhet, som häraf blifver en

följd, och alltså i viss mån hela landet.

Det förhållandet, att sjukdomen är mest spridd inom provinsen Helsingland,

torde icke i och för sig utgöra tillräckligt skäl för att Gefleborgs län,

med uteslutande af andra, bör betungas med kostnaden för sjukdomens

hämmande, ty dels förekommer sjukdomen, ehuru endast med färre kända

fall, inom andra provinser i riket, såsom Ångermanland, Jemtland, Medelpad

och Dalarne med flera, ehuru obestridligen flera icke uppdagade fall der

förekomma, der härdar kunna bildas för sjukdomens vidare spridning, likasom

ursprungligen varit förhållandet inom Helsingland, hvarest det första

fallet år 1804 observerades hos en qvinna i Ljusdals församling, dels bör

det ligga i landets gemensamma intresse, att icke denna svårartade sjukdom

ytterligare sprides från Helsingland till andra provinser, dels synes

det vara en orättvisa, att Gestrikland, der ännu ingen spetelska blifvit

iakttagen, ändock, såsom tillhörande Gefleborgs län, måste deltaga i bördan

för underhållet af ifrågavarande sjuk vårdsanstalt, under det andra län, der

s. 271 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

271

spetelske finnas och hvarifrån de sjuke ega rätt till fri vård å samma

anstalt, derifrån äro befriade.

I öfrigt torde det icke vara förenligt med landets välförstådda intresse

att göra betryggandet mot denna elakartade sjukdoms spridning inom

landet beroende endast af ett landstings beredvillighet att härför göra

uppoffringar, hvilka icke kunna under alla förhållanden för framtiden med

visshet påräknas. En dylik uppfattning af statens förpligtelse i berörda

afseenden förefinnes äfven i andra länder och särskildt i vårt grannland

Norge, der staten genom uppförande af tjenliga sjukvårdsanstalter för

spetelske och deras underhåll, enligt hvad närmare framgår af medicinalstyrelsens

ofvan åberopade utlåtande i ärendet, gjort betydande uppoffringar

för utrotandet af denna landsplåga, och detta med stor framgång.

Den minskning i antalet spetälske inom provinsen Helsingland, som

man iakttagit och som antages vara en medelbar verkan af ifrågavarande

sjukvårdsanstalts verksamhet, får icke heller antagas såsom grund för att

låta saken stanna i sitt nuvarande skick, ty dels är anstaltens verksamhet i

preventivt hänseende beroende af dess tillräckliga omfattning i förhållande

till inträdessökande, dels torde antalet spetelskesjuke i Helsingland och än

mera, som nämndt är, i öfriga orter, der ingen särskild undersökning

härom liksom i Helsingland eger rum, öfverstiga det verkliga antalet, enär

man har full anledning antaga, att många med spetelska behäftade af

okunnighet, liknöjdhet eller skam afhålla sig från att anmäla sig hos

läkare.»

Medicinalstyrelsen hade på dessa skäl tillstyrkt, att ej mindre ett anslag

af sextontusen kronor måtte beviljas för sjukhemmets utvidgning, än

ock för de sjukes underhåll och vård ett årligt anslag på ordinarie stat

af adertontusen kronor måtte beviljas mot vilkor, att sjukhemmets egendom

med byggnader öfverlemnades till staten.

Frågan hade understälts 1887 års Riksdag genom enskild motion,

dervid statsutskottet i hufvudsak delat medicinalstyrelsens åsigt samt yttrat,

att då förslaget innebure, att staten skulle ensam bestrida kostnaderna för

ifrågavarande sjukhem, hvars nytta och nödvändighet utskottet erkände,

så, enär statens anslag till sjukhemmet endast utgått under vilkor af bidrag

från Gefieborgs läns landsting samt den föreslagna förändringen ej borde

beslutas, innan frågan blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad, ansåge sig utskottet

böra, med afslag å motionen, hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

att anslaget måtte för 1888 utgå med 7,500 kronor. Riksdagen

hade bifallit utskottets nämnda hemställan, men beviljat för sjukhusets utvidgning

16,000 kronor. På grund af Kongl. Maj:ts proposition hade 1888

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

års Riksdag beviljat ett till 14,000 kronor förhöjdt extra anslag till sjukhemmet,

hvarefter samma belopp utgått från och med år 1889.

De af medicinalstyrelsen anförda skäl för statens öfvertagande af anstalten

hade emellertid enligt motionärens åsigt genom den vunna erfarenheten

angående anstaltens verksamhet vunnit i styrka. Genom ett noggrant

aktgifvande på sjukdomens uppkomst och genom de sjukes internering

å anstalten, såvidt detta ansetts nödigt, hade de spetelskesjukes

antal inom Helsingland nedgått, men nya härdar hade samtidigt yppats

inom andra län. Under åren 1880—1886 hade nemligen de från andra

län än Gefleborgs i anstalten intagne sjuke utgjort omkring 20 procent,

men under de senare åren hade de utgjort omkring 50 procent. Medi

cinalstyrelsen hade jemväl, såsom motionären trodde sig veta, under år

1895 i skrifvelse till Kongl. Maj:t erinrat om nödvändigheten deraf, att

då sjukdomen visat sig genom renlighet och vård samt framför allt genom

de sjukes isolering från de friska kunna väsentligt hindras i sin utbredning,

framstält förslag till föreskrifter, hvarigenom en större kontroll

öfver de spetelske sjuke kunde vinnas, samt vissa kategorier af dylika

sjuka, såsom förhållandet vore i Norge, kunde intagas för isolering på särskild

vårdanstalt; och trodde motionären, att detta förslag vore på Kongl.

Maj:ts pröfning beroende.

Att under de senare åren uppmärksamheten i dera länder varit rigtad

derpå att genom vidtagande af lämpliga anordningar söka om möjligt

hindra, att denna svåra sjukdom utbreddes, framginge af de konferenser,

som hållits under förlidet år, dels i spanska provinsen Valencia,

dels i Memel och dels i Berlin. Den senare, som organiserats under tyska

riksregeringens egid, hade varit sammansatt af delegerade från alla stater

jemte ett antal läkare och hade haft till ändamål att samråda om medlen

till spetelskans undertryckande och att om möjligt så formulera de

vetenskapliga undersökningsresultaten, att dessa kunde utgöra grundval

för vidare åtgärder i lagstiftningsväg och för internationella överenskommelser.

Huru frågan än skärskådades, måste man vid sammanfattningen

komma till den slutsats, att, för vinnande af framgång att begränsa och

om möjligt utrota sjukdomen, staten borde öfvertaga ej mindre uppsigten

öfver sjukdomens hämmande i allmänhet än ock vården af förevarande

sjukhem i synnerhet.

Då motionären emellertid antoge, det Riksdagen, enligt sin år 1888

uttalade mening, ansåge frågan om statens öfvertagande äf spetelskesjukhemmet

böra af Kongl. Maj:t först pröfvas, innan Riksdagen derom fattade

beslut, ville motionären icke framställa något yrkande, vare sig att an
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Stätsutskötteis Utlåtande N:o 9.

273

slaget till sjukhuset måtte upppföras å ordinarie stat, eller att höjning för

år 1899 af samma anslag måtte af Riksdagen beslutas. Men då Gefleborgs

läns landsting och direktionen för sjukhemmet under en lång följd af år

nödgats tillskjuta, utom det af Riksdagen beviljade anslag, för sjukhemmets

uppehållande erforderliga medel, ansåge motionären att vid det nu inträdda

förhållande, att i anstalten inrymts ett så stort antal sjuka från andra län

än Gefleborgs, hvilka län således vore helt och hållet befriade ifrån

något bidrag för de sjuke, som å sjukhemmet erhölle vård, rättvisa och

billighet fordrade, att, der någon mindre del af den beräknade kostnaden,

18,60l0 kronor,- för sjukhemmets uppehållande under år 1899 skulle mot

förmodan kunna béSparas, denna dél, som i allt fall ej kunde blifva

betydlig, måtte komma landstinget i Gefleborgs län till godo på det sätt,

att landstingets bidrag med ett deremot svarande lägre belopp utginge.

Innan utskottet går att för egen del yttra sig öfver de ifrågavarande

framställningarna, vill utskottet meddela:

dels att till utskottet inkommit nedanstående, af sysslomannen vid det

ifrågavarande sjukhuset uppgjorda tablå, enligt hvilken patienterna vid

sjukhuset, länsvis fördelade, under åren 1888—1897 utgjort följande antal

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Bäft.

35

opaginerad Kontrollera mot PDF

ir

Qvar-

varande,

tillhörande

Tillkomna,

tillhörande

Summa patienter.

P a t i

e n

t e

n

6

i e m o

r t.

Procenttalet

mellan

patienterna

Anmärkningar.

Gefleborgs län.

Andra län.

Gefleborgs län.

Andra län.

Gefleborgs län.

Gotlands län.

Göteborgs och Bohus län.

Jemtlands län.

Kopparbergs län.

Norrbottens län.

Stockholms län.

Stockholms stad.

Upsala län.

Vermlands län.

<1

cd

ce

CD

3

O

''I

<-t

p1

o

ce1

p:

O

Elfsborgs län.

Örebro län.

från Gefleborgs län.

,

po

3

03

a

Bj

p

P!

1888 ...

25

4

4

2

35

28

_

2

i

_

_

_

_

_

_

4

■

00

JD ^

O

°/o

20,0

1889 ...

25

5

15

4

49

41

—

1

i

i

i

—

—

—

—

4

—

83,7

16,3

1890 ...

30

5

4

4

43

34

—

1

i

—

—

—

—

—

1

6

—

—

79,i

20,9

1891 ...

26

8

10

6

50

36

—

2

i

—

—

—

—

4

1

6

—

—

72,o

28,o

1892 ...

28

11

5

2

46

33

—

1

i

—

—

—

i

3

1

6

—

—-

71,7

28,3

—

—

38

18

67,9

32,i

Nyintagna denna 6-årsperiod.

1893 ...

28

12

11

5

56

39

1

2

2

i

3

1

7

69,6

30,3

1894 ...

21

11

4

4

40

25

—

1

2

3

—

—

—

3

1

4

1

—

62,5

37,5

1895 ...

20

14

2

5

41

22

—

1

4

4

—

i

—

2

1

5

1

—

51,2

49,8

1896 ...

19

14

3

2

38

22

i

1

3

4

—

—

—

2

—

5

—

—

57,9

42,i

1897 ...

17

13

5

11

46

22

i

1

3

10

—

i

—

1

2

4

i

47,8

52,2

—

25

27

48, i

51,9

Nyintagna denna 5-årsperiod.

Anm. Från och med 1893 är intagen en patient från Gefle stad, som numera utgått ur landstinget. Denna

senare omständighet har i ofvanstående tablå icke tagits i beräkning, utan ingår jemväl denna patient i

rubriken »Gefleborgs län».

274 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

275

dels ock att utskottet tagit kännedom om innehållet i en af chefen

för ecklesiastikdepartementet den 30 december 1893 till medicinalstyrelsen

aflåten skrifvelse, deruti meddelats, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Gefleborgs län jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af

länets landsting gjord framställning, att staten måtte från och med år

1895 eller så snart ske kunde öfvertaga hela underhållet af Jerfsö sjukhus

för spetelske; varande till stöd för denna framställning hufvudsakligen

åberopadt, att sjukdomen spetelska förekomme icke blott inom nämnda

län, utan jemväl i andra delar af riket, och att antalet fall af sjukdomen

inom Helsingland, der spetelskan vore mest utbredd, på senare tiden betydligt

nedgått; att vid sådant förhållande Gefleborgs läns landstingsområde,

från hvilket till sjukhusets inrättande och uppehållande redan utgått öfver

110,000 kronor, icke syntes böra fortfarande särskildt bidraga till detsammas

underhåll; samt att landstingets inkomster blifvit väsentligen

minskade genom Gefle stads nyligen försiggångna utträde från landstingsområdet.

Öfver denna framställning hade medicinalstyrelsen, efter erhållen

remiss, den 23 berörde december afgifvit infordradt utlåtande, deruti

medicinalstyrelsen anfört, bland annat, att då statsverket redan fått vidkännas

betydande utgifter för Jerfsö sjukhus samt fortfarande bestrede

största delen af den årliga underhållskostnaden; då spetelskan mera sällan

förekomme inom öfriga delar af riket, men varit temligen allmän inom

Helsingland, ehuru den numera derstädes aftagit, samt då således detta

landskap hade största fördelen af ett derstädes förlagdt sjukhus för

spetelske, medicinalstyrelsen ansåge sig icke kunna förorda, att statsverket

för närvarande öfvertoge hela underhållskostnaden för Jerfsö sjukhus; men

att, om spetelskan fortfarande skulle aftaga i freqvens, och omkostnaderna

för sjukhuset, hvilka genom nybyggnader och förändringar under senare

åren varit höga, kunde nedsättas derhän, att statsanslaget räckte till för

det årliga underhållet, det då syntes böra tagas under förnyad pröfning,

huruvida något tillskott från landstinget vidare kunde behöfvas.

Vid föredragning af detta ärende hade Kongl. Maj:t funnit den då

gjorda framställningen icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Utskottet har icke haft något att invända vare sig emot det begärda

statsanslagets beviljande eller emot den i mom. l:o) af motionen föreslagna

förändring i de uti Kongl. Maj:ts proposition innefattade vilkoren för statsanslaget,

att det af Gefleborgs läns landsting fordrade bidraget skulle utgå

endast i den mån sjukhuset deraf vore i behof. Beträffande den del af

motionen, som innefattas i moment 2:o), har utskottet delat motionärens

uppfattning om obilligheten deruti, att Gefleborgs län, såsom nu är förhållandet

— ehuru enligt hvad den ofvan intagna, af sjukhusets syssloman

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 fttatmtskptlets Utlåtande N:o 9,.

uppgjorda tablå jemväl bestyrker, ett stort antal af sjukhusets patienter

tillhöra andra län likväl ensamt betungas med de omkostnader, som

utöfver statsbidraget erfordras för sjukhusets underhåll. I fråga om sättet

för afhjelpande af antydda missförhållande har utskottet deremot icke

kunnat biträda motionärens mening, utan anser utskottet det kunna

ifrågasättas, huruvida icke såsom vilkor för patients intagande och vård

å sjukhuset rnå kunna bestämmas, att landstingen i de län, der å sjukhuset

iptagpa patienter hafva sina hemvist, böra i proportiop efter antalet patienter

lemna det bidrag till sjukhusets underhåll, som utöfver statsbidraget kan

vara erforderligt, dock att länens sammanlagda bidrag ej må öfverskrida

det af Gefleborgs läns landsting hittills utgående beloppet 4,000 kronor.

En skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag i

detta syfte vill utskottet följaktligen för sin del förorda.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Riksdagen må i anledning af Kongl. Majds,

förevarande proposition samt herr Johnssons i mom. l:o)

af motionen gjorda framställning för år 1899 bevilja

ett extra anslag af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö

sjukhus för spetelske, under vilkor att Gefleborgs läns

landsting dertill för sapiipa år anvisar 4,000 kronor,

att utgå i den mån sjukhuset deraf är i behof, och medgifver,

att spetelske äfven från andra län må under

aret vid sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet

sådant tillåter; samt

o2:o) att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t må taga i öfvervägande, huruvida

landstingen i de särskilda län, der de å Jerfsö

sjukhus intagna patienter hafva sina hemvist, böra i

proportion efter antalet patienter från de olika länen

lemna det bidrag till sjukhusets underhåll, som utöfver

det statsbidrag, hvilket framdeles må komma att för

ändamålet utgå, kan vara erforderligt, dock högst till

sammanlagdt belopp af 4,000 kronor, äfvensom till

Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill

den verkstälda utredningen må föranleda.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1Y;o 9.

277

Diverse anslag,

89:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Zwkl

ställer utskottet, fornthrift
sällskapet.

att Riksdagen, i likhet med hvad för åtskilliga före- [^3.]

gående år egt rum, må jemväl för år 1899 på extra

stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska forns/criftsälfLskapet.

90:o. Likaledes på grund af derom utaf Kongl. Maj:t gjord fram-tfi”9beredi7d,

ställning hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt

rum, må till beredande af religionsvård ät svenske sjömän

i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig

uppehållande landsmän bevilja ett extra anslag för år

1899 af 10,000 kronor.

af religionsvård

åt

svenske sjömän

m. jl.

i utländska

hamnar.

[84.]

91:o) Sedan 1896 års Riksdag, uied bifall till Kong!, Maj:ts derom Ang. anslag

gjorda framställning, på extra stat beviljat dels, till anställande af två ffffförkontraktsadjunkter

inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf bättrad*

4,000 kronor att utgå under år 1897, dels till resekostnadsersättning åt ''fomZieZödessa

kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under sunds stifta

år 1897, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitet affffZjfuZglr.

prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att [85.]

utgå under år 1897, äfvensom åt Kongl. Maj:t öfverlemnat att meddela

de närmare bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens användande,

samt nästlidna års Riksdag af sålunda beviljade belopp an-- visat för år 1898 af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af

anslaget till resekostnadser&ättning åt dessa 500 kronor samt af det till

stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor, har Kongl. Maj:t, som

den 29 maj 1896 i ofvannämuda afseenden meddelat närmare bestämmelser,

nu föreslagit Riksdagen att anvisa för år 1899 af anslaget till kontraktsadjunkterna

4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning

åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers inrättande beviljade anslag

1,500 krono?.

Utskottet hemställer,

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att. Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Aför anstäi ■ Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat be
lande

a/<Lm-vilja t’11 anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens

traktsadjunk- samt de delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra

u^inZTöZa^ppmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1899,

lappmarkens samt till resekosnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor

"TLVl*Toch''deraf 750 kronor att utgå under sistnämnda år.

.?:e kontrakt. Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen till

[86.] en början meddelat, att domkapitlet i Hernösand i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 22 september 1897 anmält, att den omständigheten,

att de inom svenska lappmarkerna verkande presterliga krafter vore alldeles

otillräckliga att bereda dessa trakters befolkning en tillfredsställande

själavård, gåfve domkapitlet grundad anledning till oro och bekymmer.

Domkapitlets bemödanden hade derför också gått ut på att

genom församlingarnas medverkan få till stånd en förökning af de inom

lappmarkens särskilda församlingar anstälde prestmännens antal. Dessa

bemödanden syntes, enligt hvad domkapitlet förmälde, i några enstaka

fall hafva utsigt att krönas med framgång. Domkapitlet tilläde dock,

att, äfven om i anledning häraf komministraturer blefve inrättade i Gellivare

och Arvidsjaurs församlingar samt en ständig adjunkt anstäldes

i Vilhelmina församling, komine dock det sätt, hvarpå själavården i lappmarken

vore anordnad, i stort sedt, fortfarande att lemna synnerligen

mycket öfrigt att önska.

Med anledning af hvad domkapitlet anfört har departementschefen

erinrat, hurusom Kongl. Maj:t den 22 oktober 1897 beviljat ett belopp

af 2,000 kronor för år räknadt för anställande af ett presterligt biträde

till den 1 maj 1899 i Gellivare församling samt den 12 november 1897

tillsvidare ett årligt belopp af 1,000 kronor till aflönande af ett presterligt

biträde i Vilhelmina församling.

AGd tanken härpå och med afseende jemväl fäst å den omständigheten,

att anställandet af kontraktsadjunkter i svenska finnmarken visat

sig vara af stor betydelse för själavården derstädes, hade domkapitlet anmodat

vederbörande kontraktsprostar i södra lappmarkens samt Vesterbottens

andra och tredje kontrakt att till domkapitlet inkomma med

yttrande och utredning angående anställandet af kontraktsadjunkter i de

delar af lappmarken, som tillhörde deras kontrakt. Af de sålunda infordrade

utlåtandena framginge, att åtgärder till förstärkande af de presterliga

krafterna inom dessa kontrakt vore af nöden. Der varande försam
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

279

lingars ofantliga ytvidd, Arjepluogs omkring 128, Gellivares omkring 148

och Jockmocks med Qvickjock omkring 170 qvadratmil; befolkningens

tillväxt —i Arjepluog uppgåfves densamma på tio års tid hafva ökats med

33 procent — den omständigheten, att denna befolkning oftast icke funnes

samlad i större byar utan vore kringspridd i på stort afstånd från hvarandra

liggande enstaka gårdar eller små byar, ytterligt ogynsamma

kommunikationsförhållanden samt befolkningens fattigdom, allt detta vore

omständigheter, som i hög grad/örsvårade ordnandet af själavården i dessa

trakter. Med undantag för Asele och Lycksele, hvilka församlingars

kyrkoherdar vore skyldiga att hålla ständigt embetsbiträde, och Gellivare,

der en särskild grufpredikant funnes anstäld vid Malmberget, funnes inom

dessa kontrakt blott en prestman i hvarje församling. Att här erfordrades

förstärkning af de presterliga krafterna, behöfde knappast sägas, helst då

hänsyn toges till de ytterligare svårigheter, som vore en följd af egendomliga

nationaliteter och språkförhållanden.

Domkapitlet hade för åstadkommande af en förbättring i afseende

å själavården i dessa trakter föreslagit det äfven enligt departementschefens

åsigt lämpliga och inom Sveriges finsktalande församlingar pröfvade

sättet medelst kontraktsadjunkters anställande. Härigenom skulle,

såsom domkapitlet frainhölle, vinnas ej endast det, att de presterliga krafterna

i dessa trakter förstärktes, utan domkapitlet skulle få att förfoga

öfver ett ambulerande presterskap, som allt efter omständigheterna kunde

förflyttas till de platser, der missförhållandena i afseende å själavården skarpast

trädde i dagen. Domkapitlet hade angifvit den plan, efter hvilken

de af domkapitlet föreslagna tre kontraktsadjunkternas verksamhet skulle

ordnas, sålunda: att, under förutsättning att en pastoratsadjunkt anstäldes

i Vilhelmina församling — departementschefen hänvisade härutinnan till

Kongl. Maj:ts förenämnda beslut af den 12 november 1897 — en af kontraktsadjunkterna,

afsedd för södra lappmarkens kontrakt, skulle hafva

sitt egentliga verksamhetsfält i Stensele med Tärna och Sorsele, en, afsedd

för lappmarksdelen af Vesterbottens andra kontrakt, d. v. s. Arvidsjaur,

Mala och Arjepluog, skulle få sin hufvudverksamhet förlagd till

sistnämnda församling, samt en, afsedd för lappmarksförsamlingarna af

Vesterbottens tredje kontrakt, d. v. s. Jockmock med Qvickjock och Gellivare,

skulle vara stationerad i Jockmock med skyldighet att biträda jemväl

vid själavården inom Gellivare, för så vidt denna afsåge den icke

finsktalande befolkningen.

Yttranden hade jemväl afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka dervid tillstyrkt domkapitlets

framställning.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Statsutskottets Utlåtandé N:o 9.

Ang. anslag

till nordiska

museet.

[87.]

Ang. anslag

till tidskrift föi

landsmål m. m

[88.]

På grund häraf har departementschefen hemstält, det Kong]. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta förevarande förslag.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t vid disposition af

förut beviljade anslag till anställande af kontraktsadjunkter inom Vesferbottens

fjerde kontrakt föreskrifvit, bland annat, att kontraktsadjunkterna

för hvarje år borde om sin verksamhet afgifva embetsberättelse, hvilken

de inom påföljande januari månads utgång skulle insända till kontraktsprosten,

som hade att till domkapitlet i Hernösand insända densamma

med de anmärkningar och den framställning, hvartill den kunde föranleda.

Utskottet, som förutsätter, att liknande bestämmelser komma

att meddelas äfven i fråga om de kontraktsadjunkter, för hvilka anslag

nu är begärdt, hemställer,

att Riksdagen må

a) till anställande af tre kontraktsadjunkter inom

södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra

och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, bevilja

18,000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa

6,000 kronor; samt

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

bevilja 2,250 kronor samt deraf på extra

stat för år 1899 anvisa 750 kronor.

93:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

ätt Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett

af åren 1891—1898 egt rum, må på extra stat för är

1899 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till

styrelsens för nordiska lUuseet förfogande för att enligt

dess bestämmande användas för museet tillhörande

ändamål.

94:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom'' gjorda framställning oeh

funder hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 302 och 303) blifvit

''i ärendet anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må för år 1899 anvisa ett extra anslag af

s. 281 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

281

3,650 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t kan finna

lämpligt bestämma, användas till understöd för utgifvande

äfven under sistnämnda år af tidskriften »Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif».

95:o)

utskottet,

På grund af Kongl. Mai:ts derom framstälda förslag hemställer Ang. anslag

Ö OJ o m >Nordiskt

medicinskt

att Riksdagen må, till understöd för fortsatt ut- arkiv».

gifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», jemväl [89.]

för år 1899 på extra stat bevilja ett anslag af 3,000

kronor.

96:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under hän~tm%dskrlfun

visning till hvad i ärendet blifvit, till statsrådsprotokollet (sid. 304) an- J)Acta mathefördt,

får utskottet hemställa, matican.

[90.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1896—1898 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande

af tidsskriften »Acta mathematica», på extra

stat för år 1899 anvisa 3,000 kronor.

97:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, på de Ang. anslag

i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 14 januari 1898 ^Lgskuwl

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläs- för arbetsningskurser

för arbetsklassen, bevilja ett extra anslag af 45,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet erinrat, hurusom Riksdagen för år

1885 stält till Kongl. Maj:ts förfogande under vissa vilkor ett extra anslag

af 15,000 kronor, att användas till understöd å sådana anstalter eller

föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen. Ar efter år

hade sedermera anslag för nämnda ändamål af Kongl. Maj:t äskats och af

Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren 1895 och 1896 hade anslagsbeloppet

bestämts till 25,000 kronor samt för år 1897 till 30,000

kronor. För år 1898 hade beviljats ett extra anslag af 35,000 kronor,

att användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under

följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

icke finge öfverstiga 3,000 kronor, för år räknad t;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. .9 Raft.

36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga

och lämpliga.

Ansökningar om understöd från berörda, för år 1898 anvisade anslag

å 35,000 kronor hade inkommit från 65 särskilda anstalter eller

föreningar, deribland 21, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande

ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda

understödsbelopp uppginge till sammanlagdt 43,374 kronor 50 Öre, hvadan

åtskilliga af de sökande ej kunde få hela de begärda beloppen. Enär

det sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser,

hvarom här vore fråga, så ökats, att ej heller det till 35,000 kronor

förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då

anledning icke förekomme till antagande, att detta intresse skulle under

den närmaste framtiden minskas, syntes ett ökadt anslag för år 1899

vara af behofvet påkalladt. Detta anslag kunde eldigt departementschefens

åsigt bestämmas till 45,000 kronor.

Hvad anginge de vilkor, som borde stadgas för erhållande af sådant

understöd, hvarom här vore fråga, syntes enahanda bestämmelser lämpligen

kunna meddelas, som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda

ändamål senast beviljats, dock med ett par mindre förändringar, så

till vida, att det borde bestämdt framhållas, att det understödsbelopp,

som utgåfves till hvarje anstalt eller förening, endast finge afse föreläsningskurser

för arbetsklassen, och att kommuner eller enskilde

skulle för anordnande af sådana föreläsningskurser tillskjuta minst lika

mycket som staten. Det hade nemligen stundom händt, att understöd

af ifrågavarande anslag begärts äfven till bekostande af elementarundervisning

i s. k. aftonskola, som varit förenad med föreläsningsanstalt,

och att utfästa bidrag från kommuner eller enskilde till anstalten afsett

jemväl uppehållande af sådan skola.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departements
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

283

chefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1899 bevilja

ett extra anslag af 45,000 kronor, att användas till understöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen,

dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga

3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Kongl. Maj:t skulle ega att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga

och lämpliga.

Emot anordningen af de ifrågavarande föreläsningarna, särskildt i

hvad angår valet af föreläsningsämnen, hafva från skilda håll framställs

anmärkningar, hvilka utskottet icke kunnat frånkänna befogenhet. Utskottet

vill likväl icke motsätta sig det nu äskade förhöjda anslaget,

men anser sig dervid böra uttala den önskan, att den af Kongl. Maj:t

utöfvade kontrollen öfver föreläsningarna måtte så inrättas, att den största

möjliga säkerhet vinnes derför, att föreläsningarna må blifva till verklig

nytta för de samhällsklasser, för hvilka de äro afsedda.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för år 1899 bevilja ett extra

anslag af 45,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet,

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898

angifna vilkor användas till understöd åt sådana an
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser

för arbetsklassen.

Ang. anslag

till utbildning

af lärarinnor

i huslig

ekonomi.

[92.]

98:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1897

och 1898 egt rum, må på extra stat för år 1899 anvisa

ett belopp af 5,000 kronor, att under de vilkor,

Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till

understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum

för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.

Ang. anslag

till vattenhöjd- • ^ _

... . J ninor

matnings- ö

99:o) Vidare får utskottet,

, hemställa,

stationer.

enlighet med Kong]. Maj:ts framställ
-

[93.] att Riksdagen må på extra stat jemväl för år 1899

anvisa ett anslag af 2,500 kronor för underhåll och

tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna

m. m.

[94.]

förutgtfvamte, 100:o) . KongL MaJ:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

och spridande är 1899 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

X$“:stäl,as. til] svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning™och

''spridning af nykterhetsskrifter.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom

Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag, på

extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896, 1897 och 1898 beviljat

ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till

svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning af

nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse hade nu i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 29 september 1897, under åberopande af hvad styrelsen

i skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet

af ett ärligt understöd af allmänna medel för fullföljande af den verksamhet,

som enligt sällskapets stadgar ålåge detsamma, anhållit om

utverkande hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda

belopp för år 1899.

Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda

s. 285 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

285

skrifvelses föredragning för Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af departementschefen

yttrats, har departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta proposition i ämnet.

I sammanhang med denna framställning har utskottet jemväl haft

att behandla en af herr O. G. Eklund i Stockholm inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 185), deri j^rkats, att Riksdagen måtte å extra

stat för 1899 anvisa — utom de af Kongl. Maj:t för Svenska nykterhetssällskapets

räkning begärda 4,000 kronor — ett belopp 10,000 kronor, att

af Kongl. Maj:t, på ansökan af i landet verkande nykterhetsorganisationer,

å dem fördelas till understödjande af nykterhetsarbetet på öfvertygelsens

och upplysningens väg.

I fråga om de skäl, hvarå motionären grundat denna framställning,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

En i förevarande ämne vid nästlidet års riksdag af samma motionär

väckt motion blef af Riksdagen i enlighet med utskottets hemställan

afslagen; och hvad den nu väckta motionen beträffar, anser utskottet

densamma så mycket mindre innefatta anledning att i detta hänseende

tillstyrka beviljande af statsanslag till högre belopp eller i annan form,

än Kongl. Maj:t under en följd af år begärt och Riksdagen godkänt,

som det ej af motionen framgår, huru det föreslagna anslaget skulle

användas eller dess användande kontrolleras.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

och med afslag å den af herr Eklund i ämnet

väckta motion, må på extra stat för år 1899 anvisa

ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande

för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

101:o) På grund af Kongl. Majt:s derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad å sid. 307 och 308 i statsrådsprotokollet

blifvit i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1894—1898 egt rum, på extra stat för år 1899 bevilja

ett anslag af 2,000 kronor, att utgå till understöd åt

räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala

på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Ang. anslag

till understöd

åt räddningshemmet

för

drinkare vid

Sans-souci

invid Upsala.

[95.]

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

t Ang. andag ^ 102:o) Kongl. Majrt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

hemmet Eols- år 1899 bevilja ett anslag af 17,500 kronor, att utgå till understöd åt

häU invid alkoholisthemmet Eolsliäll invid Stockholm på vilkor, som af Koncl. Mart

“°''m‘ pröfvades lämpliga. J

[9b.J Departementschefen har med afseende å denna fråga till statsråds
protokollet

omförmält, hurusom E. Wretlind, H. Berg ra. fl. personer,

1 egenskap af ledamöter och suppleanter i styrelsen för stiftelsen alkoholisthemmet

Eolshäll invid Stockholm, i skrifvelse till Kongl. Maj:t, den

6 november 1897 anhållit om understöd af allmänna medel till uppehållande

af hemmets verksamhet, hvarvid anförts hufvudsakligen följande.

Med kännedom om de goda resultat, som vunnits vid alkoholisthem i

utlandet, der antalet återupprättade uppgifvits vexlande till 35 ä 90

procent, samt med hänsyn dertill, att i Sverige ända till sista tiden blott

funnits ett hem för alkoholister, nemligen Sans-souci invid Upsala, som

rymde allenast ett mindre antal patienter, hade åtskilliga för saken nitälskande

personer nyårsaftonen 1896 bildat en stiftelse för upprättande och underhållande

i Stockholm eller dess närmaste granskap af hem för alkoholister.

För anskaffandet af ett dylikt hem, till en början närmast afsedt

för manliga alkoholister, hade insamlats 25,672 kronor 28 öre och för

en köpeskilling af 35,000 kronor, deraf kontant erlagts 21,000 kronor,

blifvit inköpt en 4 kilometer från Stockholm, nära segelleden till Södertelje

belägen egendom, Eolshäll, ined en areal af 10 tunnland, deraf 2

tunnland upptoges af trädgård. A egendomen funnes 8 åbyggnader,

nemligen en villa om 16 rum och kök, trädgårdsmästarebyggning, hvarest

2 rum inredts till patientrum, orangeri, en mindre byggnad, användbar

till slöjdstuga, badhus med tvättstuga och mangel samt 3 ekonomibyggnader.

Den 1 april 1897 hade hemmet öppnats och mottagit sin förste

patient. Vid detsamma funnes numera 13 patienter. Behandlingen omfattade

hufvudsakligen stärkande bad- och vattenbehandling, kraftig och

sund diet, afpassadt arbete samt moralisk och religiös inverkan, allt

under absolut afhallsamhet från alla alkoholhaltiga drycker. Den minsta

tid, för hvilken pensionärer mottoges, vore 6 månader. Två olika utgifter

vore faststälda, nemligen dels s. k. helafgifter å 125 kronor i

månaden för pensionärer med enskildt rum och dels å 75 kronor i månaden.

Afgiften kunde dock i särdeles ömmande fall nedsättas. Af de

nu intagna pensionärerna erlade 10 den lägre afgiften, 2 innehade friplatser

och 1 erlade en afgift af 100 kronor för halfåret med bostad

hos trädgårdsmästaren och skyldighet att arbeta i trädgården. De afgifter,

som erlades af pensionärerna eller, hvilket vore vanligast, för deras

räkning af anförvandter och andra, vore emellertid alltför knappa för att

s. 287 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

287

dermed skulle kunna bestridas ej mindre pensionärernas underhåll, hvartill

hörde kraftig föda, än äfven föreståndarens och tjenstepersonalens

lön och kost äfvensom utgifter för läkarevård samt räntor å den skuld

af 20,000 kronor, som stiftelsen måst ikläda sig för inköp af egendomen,

reparations- och ändringsarbeten å densamma, bosättningen m. m. Enuei

sådana förhållanden behöfde stiftelsen komma i åtnjutande af statsbidrag,

förnämligast för att möjlighet skulle beredas stiftelsen att öppna hemmet

för sådana, som ej kunde bjuda betalning, men bäst vore i behof af

vården i hemmet. Statens fördel af alkoholisthem, som bidroge till

minskning af deras antal, hvilka intoges å sjukhus, dårhus, idiotanstalter

och fängelser, vore lika uppenbar som dess pligt att medverka till återupprättandet

af dem, för hvilka tillhandahållandet af spritdrycker inneburit

en öfvermägtig frestelse. Denna statens pligt vore i Sverige redan

erkänd genom det anslag af 2,000 kronor, som första gången år 1893

och derefter årligen beviljats hemmet Sans-souci invid Upsula. Vid

jemförelse med denna anstalt syntes hemmet Eolshäll, som vore afsedt att

mottaga 15 pensionärer, böra kunna påräkna att i statsbidrag erhålla

7.500 kronor om året. Sökandena hade jemväl hemstält om ett

understöd till nämnda belopp för år 1899, så ock om ett statsbidrag åt

10,000 kronor till bestridande af kostnader för hemmets förvaltning under

tiden från och med den 1 april 1897 till den 1 januari 1899.

Af ansökningen bilagda exemplar af hemmets stadgar, program m. m.

inhemtades bland annat, att ifrågavarande stiftelse stode under beskydd

och inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen af \ estergötland; att hemmets

verksamhet öfvervakades af ett antal i Stockholm bosatta förtroendemän,

som inom sig utsåge styrelse; att hemmet3 förvaltning och räkenskaper

hvarje år granskades af utsedda revisorer, hvilka det ålåge att

genom besök vid stiftelsens hem under årets lopp göra sig underrättade

om den vård, derstädes intagna personer åtnjöte, samt om ändamålsenligheten

af stiftelsens anordningar; äfvensom att anstaltens läkare hade att

årligen afgifva berättelse om helsotillståndet inom hemmet och den .der

meddelade vård, hvilken berättelse tillika med den af styrelsen afgifna

årsberättelse skulle i två exemplar aflemnas till vederbörande förste provinsialläkare

eller förste stadsläkaren i Stockholm.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen den 22 december

1897 öfver berörda framställning afgifvit utlåtande och dervid anfört,

bland annat, att stiftelsens ändamål, att i alkoholisthem genom lämplig

moralisk och hygienisk inverkan, förnämligast träget arbete, återgifva

sådana personer, som hemfallit åt dryckenskapslasten, deras genom

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

alkoholmissbruk förstörda krafter samt att skaffa de pensionärer, som

deraf vore i behof,, lämplig anställning vid deras utträde ur anstalten,

vore synneiligen behjertansvärdt, hvadan sträfvandet härför syntes förtjent

att uppmuntras. Hemmets läge syntes vara godt och området tillräckligt

stort för pensionärernas sysselsättande med trädgårdsarbete. Anstaltens

förvaltning torde kunna anses väl ordnad. Någon annan kontroll syntes

ej vara erforderlig än den, som af förste provinsialläkaren utöfvades med

ledning af erhållna årsberättelser och genom verkstälda inspektioner,

hvilka nämnde läkare på grund af instruktion eller efter särskildt förordnande

af medicinalstyrelsen företoge. Då ett alkoholisthem, sådant

det blifvit å Eolshäll anordnadt, medfört stora kostnader och under den

gångna tiden upplåtits äfven för icke betalande, syntes det begärda

understödet för tiden från anstaltens öppnande till utgången af år"l898

vara både väl behörigt och välförtjent. Då anledningen till framställningen

om anslag till alkoholisthemmet förnämligast varit att bereda

stiftelsen möjlighet att bevilja friplatser derstädes, ansåge medicinalstyrelsen

hjelp af statsmedel för ett sadant ändamål vara högeligen önskvärd;

men tillika syntes det kunna fordras, att den nytta, som bereddes

det allmänna, stode i ett proportionerligt förhållande till det statsanslag,

som beviljades. Detta anslag ansåges derför lättast kunna beräknas efter

antalet fripensionärer och såsom ersättning till stiftelsen för hvar dac en

sådan pensionär a hemmet vardades utan betalning. Ersättningen borde

dock beräknas sa hög, att hemmets ekonomi skulle kunna medgifva, att

samtliga pensionärerna bereddes alla de förmåner, som för behandlingens

lyckliga utgång vore nödvändiga, och stiftelsen genom anslaget under

stöddes i sin sträfvan att underhålla hemmet i vederbörligt skick. I enlighet

härmed hade medicinalstyrelsen förordat, att lO/lOO^kronor måtte beviljas

för.anordnandet af detta alkoholisthem och underhållet af detsamma

intill början af ar 1899, samt att proposition till Riksdagen måtte göras

om understöd åt hemmet för år 1899, men att dervid" icke måtte angivs

en bestämd summa, utan en ersättning af tre kronor för dag för

hvarje pensionär, som å hemmet vårdades utan afgift, dock att denna

ersättning för år 1899 icke finge öfverskrida 7,500 kronor. Derjemte

d cin al styr e Isen hemstält, att såsom vilkor för åtnjutande af dessa

anslag måtte föreskrifvas, att de å anstalten intagna pensionärernas vård

skulle öfvervakas af legitimerad läkare samt att hvarje år före mars

månads utgång till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse

för anstaltens verksamhet under föregående år skulle af anstaltens styrelse

ocli läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i länet.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

289

Lika med medicinalstyrelsen ansåge departementschefen stiftelsen

Eolshäll väl förtjent att komma i åtnjutande af statsunderstöd, men detta

understöd syntes departementschefen ej böra utgå under väsentligt

annorlunda bestämda vilkor än dem, under hvilka den med nämnda

stiftelse likartade anstalten Sans Souci invid Upsala fått sig tilldelade

bidrag af statsmedel till uppehållande af sin verksamhet. Då sådant bidrag

först blifvit af Riksdagen, efter förslag af enskilda motionärer, beviljadt,

hade Riksdagen yttrat, att inrättandet, på sätt motionärerna

syntes afse, af en del friplatser förefölle Riksdagen af hänsyn till hemmets

ekonomi mindre ändamålsenligt, då de afgifter, hvilka kunde

komma att affordras medellösa patienter, säkerligen skulle kunna erhållas

genom mellankomst af vederbörande kommuner, nykterhetsföreningar

eller eljest intresserade i hemorterna. Någon bestämmelse

om friplatser hade icke af Kongl. Maj:t meddelats beträffande räddningshemmet

Sans Souci, och någon sådan bestämmelse syntes departementschefen

ej heller behöflig i afseende på hemmet Eolshäll. Mot de af

sökandena nu ifrågasatta understödens storlek hade departementschefen

ej något att erinra, utan tillstyrkte departementschefen, det Kongl.

Maj:t behagade till Riksdagen aflåta proposition af det innehåll, som här

ofvan blifvit omförmäldt.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har den ifrågavarande

stiftelsen tillkommit i syfte att vara en enskild välgörenhetsinrättning.

Vid sådant förhållande synes någon skyldighet från det allmännas sida

icke förefinnas att lemna understöd för uppehållande af stiftelsens verksamhet.

De höga afgifter, som i regel skola affordras alkoholisthemmets

patienter, synas också göra ett statsanslag för förevarande ändamål öfverflödigt.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

103:o) Vidare och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet Ang. anslag

(sid. 311—313) finnes anfördt får utskottet med anledning af Kongl Maj:ts^r*“B^**°

i vatikanska

arkivet i Rom.

derom gjorda framställning hemställa,

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft.

37

[97.]

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Statsutskottets Vtlåtande N:o 9.

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1897 och

1898 egt rum, må såsom understöd för fortsatt anställande

af historiska forskningar rörande Sverige uti vatikanska

arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1899

ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att

den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar

uppdrages, skall vara skyldig ej mindre att arbeta i

vatikanska arkivet hela den tid af det med hösten 1898

börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och

använda den återstående tiden till arbeten, som stå i

sammanhang med detta hans hufvuduppdrag, än äfven

att efter ifrågavarande arbetsårs slut afgifva redogörelse

för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet

öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter

och anteckningar.

Anfor “''ure 1()4:o) Sedan Riksdagen, på Kongl. Maj:ts framställning, till yttre

restaurering restaurering af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med de i

af visby statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 om*

RMtT'' förmai^a ritningsförslag, beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf

Ly8-J anvisat för år 1898 ett belopp af 50,000 kronor, dock under vilkor att

restaureringsarbetet blefve på angifvet sätt utfördt utan att ytterligare bidrag

af statsverket påkallades, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen

att till fortsättande och afslutande af detta restaureringsarbete anvisa

för år 1899 på extra stat återstående beloppet 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Afuiibordande'' , TT105:o) KonSL Maj:t har föreslagit Riksdagen att till fullbordande

af Vadstena af Vadstena klosterkyrkas restaurering på extra stat för år 1899 bevilja

klosterkyrkas ett belopp af 16,000 kronor.

restaurering. Departementschefen har i ärendet erinrat, hurusom 1891 års Riksdag

jemlikt Kongl. Maj:ts framställning beviljat till restaurering af Vadstena

klosterkyrka i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjord

s. 291 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

291

plan samt under den tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t bestämde, ett

anslag af 100,000 kronor med vilkor, att Vadstena och S:t Pers församlingar

tillsköte det belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande

restaureringsarbete erfordrades; och hade Riksdagen, i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts framställningar, af anslaget anvisat för år 1892 20,000

kronor samt för hvartdera af åren 1893 och 1894 40,000 kronor. Det för

kyrkans restaurering utöfver Riksdagens anslag erforderliga beloppet hade

af öfverintendentsembetet beräknats till 50,000 kronor. Efter det församlingarna

å kyrkostämma den 8 september 1891 förklarat sig ingå på

det af Riksdagen vid anslaget fastade vilkoret, hade restaureringsarbetet,

som tagit sin början år 1892, allt sedan fortgått och utförts, enligt Kongl.

Maj:ts föreskrift i brefvet den 31 december 1891, af kyrkorådet genom en

af detsamma utsedd byggmästare och under öfverintendentsembetets kontroll.

Härvid hade dock den ursprungliga restaureringsplanen följts oförändrad

endast under den allra första delen af den tid, hvarunder arbetet

pågått. Ty — oafsedt en af Kongl. Maj:t i anledning af församlingarnas

redan under sommaren 1892 gjorda hemställan medgifven ändring i vissa

punkter af den faststälda planen — hade denna sedermera blifvit väsentligen

omarbetad. I november 1892 hade nemligen riksantiqvarien inkommit

till Kongl. Maj:t med en skrifvelse, deri han ur antiqvarisk synpunkt

framstält allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen samt

påyrkat vissa förändringar i densamma; och församlingarnas kyrkoråd,

som blifvit hördt i anledning af denna riksantiqvariens framställning, hade

i allt väsentligt instämt med honom och derjemte framhållit den tvingande

nödvändigheten att få ritningarna förenklade, enär det redan klart framginge,

att, om restaureringen måste i alla sina detaljer verkställas i full

öfverensstämmelse med denna ritning, den verkliga kostnaden komme att

betydligt öfverskrida den beräknade, samt församlingarna vore alldeles

urståndsätta att anslå några bidrag utöfver det de, i enlighet med den

gjorda kostnadsberäkningen, hade förbundit sig att erlägga. Uti detta

kyrkorådets yttrande hade såväl församlingarna som domkapitlet i Linköping

instämt. I anledning af dels riksantiqvariens berörda framställning,

dels en af kyrkorådet hos Kongl. Maj:t gjord hemställan om anvisande

af ytterligare medel utöfver de af Riksdagen redan beviljade för utförande

af vissa uppgifna, för klosterkyrkans framtida bestånd nödvändiga

tilläggsarbeten, hvilka församlingarna vore helt och hållet ur stånd

att bekosta, samt på grund deraf, att öfverintendentsembetet, hördt öfver

såväl riksantiqvariens hemställan som kyrkorådets anslagsyrkande, anfört,

att embetet, då ökadt statsanslag eller ytterligare bidrag från församlin
-

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

garnas sida skäligen icke kunde påräknas, ansåge en förändring i restaureringsarbetets

plan böra ega rum och, i syfte att åstadkomma vissa förenklingar

i samma plan, förmält sig hafva utarbetat förslag till ny ritning

för detsamma, både Kongl. Maj:t föreslagit 1894 års Riksdag att medgifva,

det den då ännu återstående delen af de utaf Riksdagen för

klosterkyrkans restaurering beviljade medlen finge användas för restaureringens

utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af öfverintendentsembetet

då senast uppgjorda ritning, under samma vilkor och

förbehåll, som blifvit bestämda i afseende å arbetets utförande enligt

den förut uppgjorda ritningen. Denna framställning hade bifallits af

Riksdagen. Sedermera hade derjemte en mindre förändring i den senaste

ritningen af Kongl. Maj:t faststälts den 13 juni 1896, en förändring,

hvars utförande dock bekostats genom insamlade, frivilliga bidrag.

Om hvad sålunda i afseende på Vadstena klosterkyrkas restaurering

i hufvudsak förekommit hade departementschefen velat i korthet erinra

af den anledning, att nu förelåge en framställning om ytterligare bidrag

för att möjliggöra restaureringsarbetets fullständiga genomförande. Uti en

af församlingarna å kyrkostämma den 2 september sistlidet år beslutad

skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t hade anförts, att det vid utförandet af

det i månget afseende ganska svåra och grannlaga restaureringsarbetet,

hvilket nu fortskridit så långt, att kyrkan vore i allt väsentligt till sina

yttre delar färdig, varit kyrkorådets och församlingarnas ögonmärke, att

intet skulle uraktlåtas eller förbigås, som befunnes nödigt för att stärka

och från snar undergång bevara denna för hela vårt folk så dyrbara och

minnesrika kyrka, hvarvid allt sådant arbete lemnats åsido, hvilket endast

afsett onödiga prydnader, såsom varande i strid med kyrkans ursprungliga

och egendomliga karakter och derjemte medförande oundgängliga

kostnader, men att emellertid ännu återstode ej obetydligt arbete, särskildt

inuti kyrkan, till hvilket arbete, ej mindre vigtigt än det redan

utförda, tillräckliga medel saknades.

Af en vid skrifvelsen fogad, bestyrkt och af kyrkorådet godkänd

utredning af kyrkorestaureringskassans ställning den 26 augusti 1897

framginge, att för restaureringsarbetets bekostande influtit sammanlagdt

154,492 kronor 51 öre, deraf statsbidraget upptagits till 91,500

kronor och församlingarnas bidrag till 46,510 kronor samt »stamboksmedel»

till 3,490 kronor, under det att för restaureringen utgifvits 151,181 kronor

36 öre, att alltså af hvad som redan influtit återstode en summa af 3,311

kronor 15 öre och att ytterligare beräknats komma att inflyta 9,650

kronor, hvadan för arbetets fortsättande funnes disponibla allenast 12,961

s. 293 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

293

kronor 15 öre. Då den beräknade kostnaden för återstående arbeten,

hvilka i utredningen blifvit förtecknade och till det mesta afsåge kyrkans

inredning, uppginge till 29,020 kronor, utgjorde det belopp, som ännu

erfordrades för restaureringsarbetets förande till slut, 16,058 kronor 85 öre.

Denna brist hade enligt utredningen vållats af åtskilliga icke beräknade

men såsom nödvändiga befunna utgifter, bland hvilka departementschefen,

som för öfrigt beträffande storleken och beskaffenheten af de särskilda

utgiftsposterna hänvisade till utredningen, här endast ville särskild! nämna

en ökning af arfvodet till den af öfverintendentsembetet förordnade kontrollerande

arkitekten med 2,500 kronor. Summan af de oberäknade

utgifterna, hvilka i förteckningen vore angifna i runda tal, uppginge till

48,735 kronor, under det att, fortfarande enligt utredningen, under arbetets

fortgång besparingar i åtskilliga hänseenden kunnat göras med

vissa större, angifna belopp, sammanlagdt 9,100 kronor. Den verkliga

ökningen i de beräknade kostnaderna för arbetet belöpte sig alltså till

39,635 kronor; och skilnaden mellan denna summa och den beräknade

bristen, eller 23,576 kronor 15 öre skulle således, såsom uppgåfves i

utredningen, representera den besparing, som uppstått genom klok och

omtänksam beräkning vid arbetets utförande.

För att förklara uppkomsten af bristen å 16,058 kronor 85 öre

hänvisades nu i skrifvelsen till berörda utredning och särskildt till

den omständigheten, att åtskilliga arbeten, som under restaureringens

fortgång visat sig nödvändiga, men antingen alls icke varit upptagna

i det ursprungliga kostnadsförslaget eller ock visat sig icke kunna

verkställas till de deri angifna summor, vållat en ökad kostnad af

ej mindre än ofvannämnda ungefärliga belopp af 48,735 kronor. Att

det ganska omfattande och mångsidiga arbetet, betraktadt i sin helhet

och jemfördt med andra liknande arbeten, som under senare tid i vårt

land '' utförts, blifvit ej blott omsorgsfullt utan äfven med sparsamhet

verkstäldt, torde — anfördes i skrifvelsen vidare — hvar och en sakkunnig

nödgas medgifva, och rätt klart torde den omtänksamma sparsamheten

framgå, om man toge i betraktande, att, utom de i utredningen särskildt

specificerade besparingarna å tillsammans 9,100 kronor, ytterligare omkring

23,000 kronor inbesparats på arbetet i dess helhet. På grund af hvad

sålunda anförts och under hänvisning till å ena sidan de dryga utgifter,

som församlingarna redan underkastat sig för restaurering af Vadstena

klosterkyrka, som nu, till en god del genom församlingarnas bidrag, återstäldes

icke endast såsom dessa församlingars gudstjenstlokal utan äfven

och med de drygaste kostnaderna såsom ett forntida minnesmärke, och

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

å andra sidan till församlingarnas oförmåga att, obemedlade som de vore

och tryckta af synnerligt höga kommunala utskylder, öfverskrida det

bidrag, som de redan lemnat, hade församlingarna anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes till innevarande års Riksdag göra framställning om beviljande

af ett ytterligare anslag å 16,058 kronor 85 öre, på det att

kyrkans restaurering måtte kunna föras till fullbordan.

Öfverintendentsembetet, som af Kongl. Maj:t anbefalts att i ärendet

afgifva utlåtande, hade anfört, att genom upprepade, under restaurerin^sarbetets

gång såsom nödiga eller lämpliga befunna förändringar& i

den först upprättade restaureringsplanen, arbetet å kyrkan kommit

att pågå längre tid, närmare sex år, än ursprungligen varit afsedt

och derigenom icke oväsentligt fördyrats; att ett dylikt förhållande

med ett arbete af så grannlaga natur som det förevarande emellertid

icke finge anses anmärkningsvärdt, då detsamma svårligen läte sig

i sina _ detaljer på förhand fullt bestämmas; att de i ofvanberördå

ekonomiska utredning såsom icke förutsedda eller fördyrade omförmälda

arbeten, hvilka orsakat den uppkomna bristen i de erforderliga byggnadsmedlen,

samtliga varit oundgängligen betingade, antingen af hänsyn

till kyrkobyggnadens bestånd eller till dess prydliga och fullt värdiga

utseende; att förhöjningen af högst 2,500 kronor i det arfvode af 6,000

kronor, som i det ursprungliga kostnadsförslaget varit afsedt för den

på grund af Kongl. Maj:ts beslut den 31 december 1891 af embetet

tillsatta och af statsmedel aflönade arkitekt eller kontrollant, hvilket

arfvode af embetet bestämts till ett kontant belopp af 3,000 kronor

jemte godtgörelse för uppgörande af arbets- och detaljritningar och

för nödiga resor till orten, beräknad efter enahanda grunder, efter

hvilka sådana ersättningar utginge till de hos embetet anstälda e. o.

arkitekter, måste, i betraktande af den långvariga arbetstiden och det

magtpåliggande uppdraget, anses särdeles ringa och hufvudsakligen föranledts

af det ökade behofvet af ritningar; att de utförda arbetena af

vederbörande blifvit verkstälda med synnerlig noggrannhet och sakkunskap

samt under iakttagande af all den sparsamhet, som varit förenlig

med sträfvandet att erhålla ett i hvarje afseende fullgodt arbete; att de

arbeten, till hvilkas verkställande medel för närvarande saknades, uppenbarligen

vore af beskaffenhet att hvarken kunna undanskjutas eller ens

i någon nämnvärd mån förenklas, samt att de för samma arbeten beräknade

omkostnader från embetets sida icke gifvit anledning till anmärkning.

Med stöd häraf och af hvad i ärendet för öfrigt andragits hade

öfverintendentsembetet, med anmälan att af det utaf embetet för bestridande

af utgifterna för kontrollantens aflönande af statsanslaget inne
-

s. 295 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

295

hållna belopp 8,500 kronor ännu återstode en summa af 845 kronor 30

öre, tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte, för det slutliga genomförandet af

den beslutade restaureringen af Vadstena åldriga, staten tillhöriga och

ur olika synpunkter så värdefulla klosterkyrka göra den framställning,

hvarom församlingarna anhållit.

Under åberopande af hvad sålunda i detta ärende förekommit och

då församlingarnas redan gjorda uppoffringar för ändamålet syntes utesluta

hvarje tanke på ytterligare bidrag från deras sida, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till

fullbordande af Vadstena klosterkyrkas restaurering på extra stat för år

1899 bevilja ofvan omförmälda belopp af 16,000 kronor.

Då, på sätt statsrådsprotokollet utvisar, 1891 års Riksdag vid beviljande

af anslaget å 100,000 kronor till restaurering af Vadstena klosterkyrka

fäst det vilkor, att Vadstena och S:t Pers församlingar skulle

tillskjuta det belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete

erfordrades, samt utskottet finner det vara af vigt, att ett dylikt

vid anslags beviljande af Riksdagen uppstäldt vilkor icke eftergifves, helst

ett sådant eftergifvande sedermera skulle kunna åberopas till stöd för anspråk

af liknande art som det nu framstälda, anser utskottet något ytterligare

statsanslag för ändamålet icke böra beviljas. För att emellertid bereda

församlingarna möjlighet att fullborda restaureringsarbetet, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att ett räntefritt statslån å det erforderliga beloppet

16,000 kronor må församlingarna beviljas för en tid af tjugu år,

med skyldighet för församlingarna att efter förloppet af halfva denna tid

årligen återgälda minst en tiondedel af lånesumman.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att Vadstena och

S:t Pers församlingar må, till fullbordande af Vadstena

klosterkyrkas restaurering, såsom räntefritt lån, att af

riksgäldskontoret utbetalas, bekomma ett belopp af 16,000

kronor, med skyldighet för församlingarna att senast från

och med det elfte året efter lånets utbetalande årligen

återgälda minst en tiondedel af lånebeloppet.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag för 106:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande

a/“kostnader kostnaderna för utredningar angående pr ester slcapets aflöningsförhållanden

för vissa med mera såsom förslagsanslag på extra stat för år 1899 anvisa ett

rårandé^re- belopp af 10,000 kronor.

sterskapets lö- Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen

nefö,*m“ndenQrinrat, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 maj 1897

rAAi anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes så fort ske kunde låta verkställa

*- noggrann utredning såväl beträffande den på nu gällande löneregleringar

grundade skattskyldigheten till presterskapet från den tiondepligtiga

jorden och andra beskattningsföremål i jemförelse med hvarandra, både

inom hvarje församling och mellan olika församlingar, som ock beträffande

de aflöningsvilkor, som för närvarande af presterskapet i olika

församlingar åtnjötes, äfvensom efter verkstäld utredning af på frågan

inverkande omständigheter till Riksdagens godkännande framlägga de

grunder, som ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af presterskapets

aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utgått,

dels ock låta verkställa utredning angående möjligheten af och sättet

för beredande af pension åt prestman samt för Riksdagen framlägga de

förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen hade, enligt

hvad departementschefen vidare anfört, tillika anmält, att Riksdagen

stält till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor

till bestridande af kostnaderna för här omförmälda utredningar, hvilket

anslag blifvit å extra stat för år 1898 uppfördt under förevarande

hufvudtitel.

Kongl. Maj:t hade derefter den 22 sistlidne oktober funnit godt

tillsätta en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar

och afgifva förslag i ämnet.

Enär med all sannolikhet komiténs arbeten korame att fortfara jemväl

under år 1899, har departementschefen hemstält om aflåtande till

Riksdagen af nu ifrågavarande proposition.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, för bestridande af kostnaderna

för utredningar angående presterskapets aflöningsförhållanden

med mera, på extra stat för år 1899 anvisa

ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

Ang. anslag un 107:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret i skrifvelse

ersättning /örjjn Kongl. Maj:t den 16 november 1897 till ersättning anmält ett belopp

[101]'' kronor, hvilket statskontoret på grund af kongl. bref den 7 maj

s. 297 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

297

samma år utbetalt såsom godtgörelse till två tjensteman i medicinalstyrelsen

för särskildt biträde, som af dem under år 1896 lemnats i

ärenden angående kolerafarsoten.

I ytterligare skrifvelse af samma dag hade statskontoret till ersättning

jemväl anmält ett belopp af 200 kronor, hvilket statskontoret

på grund af kongl. bref den 16 november 1894 utbetalt såsom arfvoden

åt ordföranden och ledamöterna i den af Kongl. Maj:t sistnämnda dag

tillsatta komité för utarbetande af musikbilaga till nya kyrkohandboken.

I skrivelser den 29 november 1893 och den 16 november 1897

hade statskontoret till ersättning anmält ett belopp af 750 kronor,

hvilket statskontoret på grund af kong], bref den 15 september 1893

utbetalt till dåvarande amanuensen i ecklesiastikdepartement, numera

expeditionschefen C. J. A. Wall såsom godtgörelse för lemnadt biträde

vid beredning till föredragning af vissa till nämnda statsdepartements

handläggning hörande äldre framställningar och förslag angående kyrkofonden

TO. TO.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 10 december 1897 till ersättning

anmält ett belopp af 292 kronor 84 öre, som jemlikt kongl.

brefvet den 20 november 1863 utbetalts till Vermlands läns ränteri för

derifrån förskjuten godtgörelse åt den i stadgad ordning tillsatta nämnd

för ordnande af presterskapets aflöning inom Sunne odelade pastorat.

I sistberörda skrifvelse hade statskontoret vidare till ersättning

anmält medel, som på grund af Kongl. Maj:ts föreskrift utbetalts för

verkställande af utredning af vissa frågor rörande folkundervisningen,

nemligen:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden

åt sakkunnige, tillkallade för ofvanstående ändamål kronor 913: 10,

ersättning för uppehållande af rektorsgöroinålen m. m.

vid folkskolelärareseminariet i Lund under den tid

rektorn derstädes P. Wingren deltagit i de sakkun
-

niges sammanträden............................................................... * 62: 97,

ersättning för bearbetande af statistiska uppgifter,

hvilka varit erforderliga för utarbetande af förslag

till förändrade bestämmelser angående aflöning åt

biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor m. m. » 500: —

för eldning, städning, vaktmästarebiträde m. m. åt de

för ofvanstående ändamål tillkallade sakkunnige ...... »_90: 80.

Tillhopa kronor 1,566: 87.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. '' 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vidare hade statskontoret i samma skrifvelse den 10 december 1897

anmält till ersättning dels ett belopp af 800 kronor, dels ock ett belopp

af 1,700 kronor, hvilka på grund af Kongl. Maj:ts föreskrift utbetalts för

verkstälda utredningar i fråga om ett andra ålderstiilägg för ordinarie folkskolelärare

m. m.

I sistberörda skrifvelse hade ytterligare af statskontoret till ersättande

anmälts ett belopp af 833 kronor 34 öre, som enligt kong], bref den

10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för mars—december samma

år åt läraren i naturalhistoria och farmakognosi vid farmaceutiska institutet.

I skrifvelse af den 16 november 1897 hade statskontoret till ersättning

anmält medel, som på grund af Kongl. Maj:ts särskilda föreskrifter

förskjutits för den komité, som blifvit af Kongl. Maj:t den

16 november 1894 tillsatt för ordnande af fosterbarnsväsendet m. m.,

nemligen: resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till

komiténs ordförande och ledamöter 11,471 kronor 60 öre, arfvode till

komiténs sekreterare 3,000 kronor, till bestridande af åtskilliga utgifter

för komitén 2,000 kronor samt för tryckning, häftning och bindning af

komiténs betänkande 2,351 kronor 94 öre, eller tillsammans 18,823 kronor

54 öre, hvarifrån dock skulle afdragas 593 kronor 10 öre, som blifvit

till statskontoret återlevererade; utgörande återstoden 18,230 kronor 44 öre.

Vidare hade statskontoret i en annan skrifvelse af den 16 november

1897 anhållit om godtgörelse för medel, som statskontoret på grund af

Kongl. Maj:ts särskilda föreskrifter förskottsvis utbetalt till bestridande

af kostnader för den af Kongl. Maj:t den 5 oktober 1894 tillsatta komité

för granskning af kongl. stadgan angående sinnessjuke den 2 november

1883, nemligen resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden

till komiténs ordförande och ledamöter 5,549 kronor 94 öre, arfvode

till komiténs sekreterare 2,700 kronor, tillfälliga, för komitén erforderliga

utgifter 473 kronor 56 öre, för tryckning och häftning af komiténs

betänkande 867 kronor 50 öre samt såsom ersättning till häradshöfdingen

D. G. Restadius för minskade löneförmåner till följd af uppdraget att

vara ledamot i komitén 219 kronor 72 öre, eller tillhopa 9,810 kronor

72 öre.

För återgäldande af berörda förskott — 200 kronor, ytterligare

200 kronor, 750 kronor, 292 kronor 84 öre, 1,566 kronor 87 öre, 800

kronor, 1,700 kronor, 833 kronor 34 öre, 18,230 kronor 44 öre samt

9,810 kronor 72 öre — tillhopa 34,384 kronor 21 öre, har Kongl. Maj:t

af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1899 till belopp af 34,385

kronor.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

299

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majits ifrågavarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

108:o) 1 särskild proposition (n:o 70) af den 21 februari 1808 har^"^®”*^

Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till bestridande af viska naturkostnaderna

för det skandinaviska naturforskaremötet i Stockholm innevarande

år på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 10,000 kronor, år ms.

Till det propositionen bifogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

af samma dag har då tillförordnade chefen för ecklesiastikdepartementet

anmält, hurusom i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift f. d. professorn

E. A. Key, professorn Iv. B. Hasselberg, filosofie doktorn W. Leche

och e. o. professorn S. Jolin, i egenskap af styrelse för det skandinaviska

naturforskaremötet, som vore utsatt hållas i Stockholm under innevarande

års sommar, anhållit, att, enär styrelsen, som till bestridande af alla de

dryga kostnaderna för anordningar på platsen, utgifvande af mötets förhandlingar

o. s. v., ej egde andra tillgångar än de jemförelsevis obetydliga

medel, som kunde inflyta genom afgifter af de i mötet deltagande, Kongl.

Maj:t täcktes, i likhet med hvad vid föregående dylika tillfällen egt rum,

för ändamålet bevilja eller hos den nu samlade Riksdagen göra framställning

om beviljande af ett anslag af allmänna medel. Med afseende å

beräkningen af det erforderliga anslagsbeloppet hade styrelsen inhemtat,

att det anslag, 10,000 kronor, som 1880 års Riksdag på framställning af

Kongl. Majrt beviljat för det senaste i Stockholm hållna naturforskaremötet,

visat sig otillräckligt, så att icke obetydliga bidrag måst för bristens

utfyllande anskaffas på enskild väg, men hade styrelsen likväl för det

förestående mötet hemstält allenast om samma belopp, som sist beviljats,

under uttryckande af den förhoppning, att anslaget med iakttagande af

den strängaste sparsamhet skulle kunna visa sig tillräckligt stort.

Öfver denna framställning hade vetenskapsakademien, som inhemtat

yttrande i ärendet från professorerna friherre A. E. Nordenskiöld och G.

Lindström, afgifvit infordradt utlåtande och, på sätt de föreslagit, tillstyrkt

bifall till framställningen, med erinran, bland annat, att det begärda anslaget

visserligen icke vore för högt tilltaget, utan snarare komme att visa

sig ej fullt tillräckligt.

Då några medel för ett tillfälligt behof af denna beskaffenhet icke

funnes tillgängliga, men Kongl. Maj:t i likartade fall förut tagit i anspråk

Riksdagens beredvillighet, samt vigten af det syftemål, hvarom nu vore

fråga, eller främjandet af naturvetenskapernas utveckling i norden, enligt

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillförordnade departementschefens mening icke kunde bestridas eller skattas

lågt, hemtade tillförordnade departementschefen häraf tillräckliga skäl för

att tillstyrka, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra

stat för 1899 anvisa ett anslag af 10,000 kronor att användas såsom bidrag

till bestridande af kostnaderna för det skandinaviska naturforskaremötet

i Stockholm innevarande år.

Vid bifall härtill förefunnes, enligt hvad tillförordnade departementschefen

vidare meddelat, ej hinder för Kongl. Maj:t att låta under innevarande

år af tillgängliga medel förskjuta ifrågavarande belopp.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 april 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

301

Reservationer:

vid punkt 5:o (angående löneförbättring åt e. o. professorer vid universiteten)

:

af herrar Chr. Lundeberg, H. P. P. Tamm, I. Wijk, K. Bohnstedt, F.

E. Pettersson, E. Fränekel, grefve F. Wachtmeister och //. P. Törnebladh;

vid punkt 6:o (angående arfvode åt en lärare i finsk-ugriska språk

vid universitetet i Upsala):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, C. Persson, O. Erickson, K. A.

Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer, P. Norberg

och D. Persson, hvilka ansett utskottet hafva bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts i denna punkt omförmälda framställning

icke måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 12:o (angående löneförbättring åt e. o. professorer vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet):

af herrar Chr. Lundeberg, H. P. P. Tamm, I. Wijk, K. Bohnstedt,

F. E. Pettersson, E. Fränekel, grefve F. Wachtmeister och H. R. Törnebladh;

vid punkt 14:o (angående föreslagen löne- och pensionsreglering för

lärarne vid de allmänna läroverken m. m.):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, grefve Ph. Kling spor och

H. R. Törnebladh mot vissa delar af motiveringen;

af herrar friherre F. W. von Otter, I. Wijk, F. E. Pettersson, grefve

F. Wachtmeister och J. G. Björlin, hvilka ansett, att den del af motiveringen,

som börjar med orden: »En annan fråga, som» och slutar med

orden: »skulle medföra», icke bort i utlåtandet inflyta;

af herr K. Bohnstedt mot vissa delar af motiveringen;

vid punkt 31:o (angående kostnaden för vård af medellösa och mindre

bemedlade sinnessjuke):

af herr P. Ersson;

vid punkt 49:o (angående anslag till nybyggnad för kemiska institutionen

i Upsala):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Friesen, C. Persson, O.

Erickson, K. A. Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö, P. Norberg,

D. Persson och E. Olsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»Utskottet har visserligen funnit, att institutionen för allmän och analytisk

kemi vid universitetet i Upsala är i behof af ökadt utrymme, men

har dock betviflat nödvändigheten att för ändamålet uppföra en byggnad

af den betydande kostnad, som i det kongl. förslaget afses. Utskottet har

nemligen förestält sig, att andra, mindre kostsamma utvägar till afhjelpande

af de framhållna bristerna må kunna utfinnas, såsom genom förändrad

inredning af den af institutionen nu delvis disponerade byggnaden eller genom

någon mindre tillbyggnad af densamma eller genom anordningar i båda

dessa hänseenden. Med anledning häraf har utskottet, som ansett nödigt

och önskvärdt, att en undersökning i berörda syfte varder verkstäld, icke

funnit sig böra tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta ämne föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas»;

vid punkt 100:o (angående anslag för utgifvande och spridande af

nykterhetsskrifter m. m.):

af herrar P. Norberg och D. Persson;

vid punkt 102:o (angående anslag till alkoholisthemmet Eolshäll invid

Stockholm):

af herrar S. G. von Friesen, K. Å. Kililberg, F. O. Larsson, 1. Månsson,

P. Norberg, D. Persson och F. Olsson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har styrelsen för den

ifrågavarande stiftelsen såsom grund för sin hemställan om statsanslag

åberopat bland annat den omständigheten, att stiftelsen för inköp af egendomen

Eolshäll och för bestridande af andra af anstaltens iordningsställande

förorsakade utgifter iklädt sig skuld. Utskottet tillåter sig emellertid

erinra derom, att stiftelsen -— såsom styrelsens framställning synes gifva

vid handen — tillkommit i syfte att vara en enskild välgörenhetsinrättning

och vid sådant förhållande icke skäligen bör kunna påräkna något

statsbidrag till infriande af de förbindelser, som föranledts af sjelfva inrättandet

af alkoholisthemmet. De höga afgifter, som i regel skola affordras

alkoholisthemmets patienter, synas också böra göra ett statsanslag

af denna omfattning öfverflödigt.

Oaktadt dessa anmärkningar anser sig utskottet likväl kunna hemställa

om beviljande af anslag till samma belopp, som under en följd af år utgått

till räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

303

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för år

1899 beviljar ett anslag af 2,000 kronor att utgå till

understöd åt alkoholisthemmet Eolshäll invid Stockholm

på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga».

Herrar friherre J. T. Gripenstedt, G. D. R. Tornerhjelm och //. Andersson

hafva begärdt få antecknadt, att de icke närvarit vid förestående

hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr N. Fosser icke deltagit i

hufvudtitelns slutbehandling i utskottet.

Slutligen har herr S. O. Nyländer anhållit om anteckning derom, att

han ej inom utskottet öfvervarit behandlingen af punkterna 15:o—108:o

af detta utlåtande.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

17,000

81,800

39,300

73,200

46,350

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

17,000

81,800

39,300

73,200

46,350

Ö.

20,674

27,659

55,000

1 736,681

16,000

337,087

5,841

373,761

33,500

55,000

772,501

35,820

190,000

190,000

1,287,664

51,820 —

342,928

—

1,682,412

—

Ecklesiastik
Departementschefen.

...................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.........

Riksarkivet. Nuvarande belopp

Ökas med ett anslag till ett landsarkiv i Vadstena å

hvarjemte rubriken ändras till: Riks- och lands
Kongl.

biblioteket...........................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
"

lopp.........................................................................

Okas å reservationsanslaget till konstsamlingarnas

å reservationsanslaget till inlösen af lefvande

hvarjemte rubriken ändras till: Nationalmuseum

26,800 kronor).

Kleresistaten.................................................................

Domkapitlens expeditioner*)

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Tillkommer: höjning af materielanslaget för patologitetet

i Upsala.......................................

till aflöning åt en amanuens vid obstekema

samt gynekologiska polikliniken

till aflöning åt ytterligare en amanuens

analytisk kemi vid samma universitet

höjning af anslaget till materielen vid

i Lund ...............................................

höjning af anslaget till geologiska in
Karolinska

mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500

Nuvarande belopp.........................................................

Ökas till aflöning åt en amanuens vid institutets

*) Öfver detta anslag kommer utlåtande framdeles att afgifvas.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

305

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

| Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

Anvisning i | på förslag.

Summa.

Friheter och''™ .... .

, , ,. , i Ersättningar.

; kyrkotionde.

departementet.

39,300:

5,800:

arkiven.

anslag å tillhopa 14,300 kronor). Nuvarande be- j

46,350: — I

ökande med............................. 3,500: —

svenska konstnärers arbeten med 9,000: — 12,500: — |

(deraf fyra särskilda reservationsanslag å tillhopa

Nuvarande anvisning i kontant................. 736,681: -

ska institutionen vid universi
1,

200: —

friska och gynekologiska klini
vid

universitetet i Upsala........ 900: —

vid institutionen för allmän och

500: —

den fysiologiska institutionen

“ ........................... 1.000: - -

stitutionen derstädes............... 1,000: — 4,600: — j

kronor till tandläkareinstitutet, förslagsanslag, högst), j

190.000: —

hygieniska institution med........................ 900: |

Kronor

17,000

81,800

45,100

73,200

58,850

20,674

27,659

55,000

741,281

190,900

ö. Kronor ö.

Kronor ö.

16,000

35,820

337,087-

5,841-

Kronor ö.

17,OOoj —

81,800 —

45,100 —

73,200 —

58,850

373,761

33,500

55,000

777,101j190,

900!-

Transport j 1,31-1,464 - 51,820|—[342,928!—| l,706,212j
-

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Tpt

! _

Kronor

1,287,664

2,910,380

5,000

200,000

43,500

24,406

5,226,125

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter ochL .... .

kyrkotionde. [Ersättningar.

Kronor

51,820

Kronor

342,928

1,010—1

760

Summa.

Kronor

1.682,412—''

2,910,380 —j

5,000!

200,000,-

43,500-

26,176-

5,226,125;-

Tpt[ 9,697,075—1 52,830 - 343,688 — 10,093,593 —

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande

Tillkommer: höjning af anslaget till extra arfvoden

till extra arfvoden åt musiklärare vid

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro
anslag.

.........................................

Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst

Högre skolor för qvinlig ungdom

Högre lärarinneseminariet............................

Pedagogier och folkskolor..................................

F olkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer: för reglering af arfvodena åt lärare och

öfningsskolor..................................

för tryckning af årsredogörelser.........

Stipendier för seminarieelever

Arfvoden och resekostnadsersättniug åt foikskoleinspekUndervisningsmateriel

m. m. för folkskolor

Understöd åt högre folkskolor............................

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

slagsanslag..........;..........................................

Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid

lärarinnors bildande, förslagsanslag (nytt)............

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.

För anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

anslag.............................

*) Öfver detta anslag kommer utlåtande framdeles att afgifvas.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

307

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och L ..., .

. 1 *• j Jbirsattningar.

kyrkotionde. °

12,000: —

1,500: —

Transport

2,910,380: —

13,500: —

belopp .............................

åt teckningslärare .............

de femklassiga läroverken.

verken under förfall på grund af sjukdom, förslags(nyttj.

..............................................................................

belopp.......

lärarinnor

törer

322,125: —

vid seminariernas

6,800: —

............ 1,200: —

8,000:

330,125

75.000

95.000

20.000

20,000

eller ett gemensamt reservationsanslag 540,125:

vid folkskolelärareseminarium sjukdom, för
4,

000: —

seminarier för småskolelärares och småskole
20,

000: —

rikets nordligare trakter bo.satta finnar,

45,000:

förslagsanslag*) ... 4,300,000

55,000

skolan, förslagsanslag................................. 50,000

förslagsanslag............................................. 110,000

folkskola eller särskild slöjdskola, förslags
.

.................................. 90,000:

Kronor j ö.

l,311,464j—

2,923,880

5,000

35,000

200,000 —

43,500 —

24,406

Kronor

ö. | Kronor

51,820 — 342,928

1,010

760

Kronor | ö.

1,706,212j—

2.923,880]—

5,000 —

35,000—

200,000

43,500

26,176

Transport 5,214,125: —I 4,543,250—j 52,830— ;343,688j—j 4,939,768

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

9,697,075

415,425

—

52,830

—

343,688

—

10,093,593

415,425

—

37,150

497,250

37,150

497,250

103,500

12,000

32,750

8,250

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

61,900

51,200

76.450

25,050

259,650

103,500

12,000

33.450

8,250

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

61,900

51,200

76.450

25,050

259,650

700

—

—

11,546,810,1—

53,530

343,688

—

11,944,028

—

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie

slagsanslag......................................................

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp

Tillkommer: dels för löneförhöjning åt fyra lektorer

lektorat derstädes, dels för nya arfvoden

vid samma högskola...............

efter afdrag af nu utgående aflöningar

och en extra lärare, tillsammans

höjning af anslaget till söndags- och

i Eskilstuna.......................................

Gymnastiska centralinstitutet ..........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf i,5ÖÖ

loPP ..........................................................................

Tillkommer: höjning i anslaget till medikamentsräk
Hyresersättning

åt provinsialläkare, förslagsanslag, högst

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsBarnmorskeundervisningen

och barnbördshusen

Ortopediska institutet

Yeterinärundervisningen................................................

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag............

Till bestridande af kostnaderna för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet

Svenska akademien .......................................

Vetenskapsakademien ......................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reservaMusikaliska

akademien (deraf 6,000 kronor reservations
Naturhistoriska

riksmuseum.............................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf iö.ÖÖO kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för
Institutet

för blinda..................................................

Förskolan för blinda i Vexiö.......

s. 309 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

309

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter ochI-™ .... .

. ... , Ersattningar.t

kyrkotionde.; n

Summa.

Transport 5,214,125:

lärare eller lärarinna vid folkskola, för
40,

000:

vid tekniska högskolan och till tre nya

samt höjning af arfvoden och anslag m. m.

................................ 34,000: —

för en föreståndare

................................. v,400: — 26,600: —

415,425: —

Kronor

4,543,250

5,254,125

Kronor ö. Kronor 1 ö.

aftonskolan vid tekniska skolan

2,000:

28,600:

kronor reservationsanslag). Nuvarande be
497,

250:—!

riin gar s granskning, vikariatsersättning m. m. 5,000: — j

........................... . J

anslag .............................................................................

sjukvård, förslagsanslag.............

450 kronor reservationsanslag) .........

tionsanslag å tillhopa 21,000 kronor)

anslag)...................................................

reservationsanslag)...............................

slagsanslag ...........................................

200,000

50,150

9,500

Transport

444,025

37,150

502,2501- 103,500 - 12,0001

32,750|- 8,250 - 58,500 - 10,500- 145,000

3,000

8,250l

14,460:- 29,450!

61,900- 51,200- 76,450

25,050 ■

259,650 —

52,830

343,688

700

ll,680,710j—; 53,530j—1343,688

Kronor

4,939,768

5,254,125

444,025

37.150

502,250

103,500

12,CfOO

33.450

8,250

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

61,900

51,200

76.450

25,050

259,650

42,077,928

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Kronor.

ö. i

11,546,810

__!

9,564

-i

75,000

—

94,836

—

900,000

— 1

78,000

—

2,750

—

28,380

—

150,000

—

7,528

—

24,000

—

80,000

—

1,500

—

23,052

—

15,000

—

Inledning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.!

Kronor. ! ö. I Kronor. | ö. Kronor.

— 58,530 — 343,688

S:a

4,360

193,300

169,400

— 11,944,028

— 9,564[- 75,000:- 99,196-

— 900,000!

— 78,000 ■

2,750-

28,380 - 150,000

370,228 - 24,000

80,000- 1,500- 23,052-

15,000

13,036,420!—251,190 — 513,088 —! 13,800,698

Fattigvården i Stockholm och landsorterna

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag...........’ ’ " ’

Lasaretts underhåll

Hospitals underhåll, förslagsanslag.................................

Stora barnhuset i Stockholm....................................

Frimurarebarnhuset..............................

Barnhusen i landsorten

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag

Kyrkors underhåll...............................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut
Alderstillägg,

förslagsanslag ..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsansiag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag

s. 311 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

311

gifvande, reservationsanslag

Nuvarande belopp................

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor ö.

Transport 11,680,710

9,564

75.000

94,836

900.000

78.000

2,750

28,380

150.000

7,528

24.000

80.000

1,500

23,052:

Inledning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter ochL .... .

kyrkotionde. ^sättningar.

Kronor

53,530

4,360

193,300

Kronor

343,688

169,400

Kronor

12,077,928

9,564

75.000

99,196

900.000

78.000

2,750

28,380

150.000

370,228

24.000

80.000

1,500

23,100

15,000

23,100

15,000

—

—

13,170,368|—1251,190

—

513,088

13,934,646

—

Summa

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Statsutskottets Utlåtande N:o 9,

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riks- och landsarkiven:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet... 1,700:

» fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af vigt för fäderneslandets historia ... 3,000

» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» in. m. 1,500

» inköp af nödiga böcker för landsarkivet i Vadstena... 1,000

» uppförande af byggnader för ett landsarkiv i Lund ... 82,000

» beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala............ 53,000

Kronor ö.

Nationalmuseum,:

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar............................................................ 4,000:

För anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei
byggnaden

................................................................... 2,000:

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m.......................

Domkapitlens expeditioner:

För löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner 3,716:

» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor 5,000:

Universiteten:

Till arfvode åt en lärare vid universitetet i Upsala i finsk
ugriska

språk.................................................................. 2,500:

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Upsala ......................................................... 6,000:

142,200

6,000j—- 5,800 —

8,716—;

Transport 8,500: —-| 162,716j

s. 313 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

313

Transport

För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala ..............................

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala..................................................

» uppförande och utrustning af ny laboratoriebyggnad

för institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Upsala ...................................................

För inköp af mikroskop och annan erforderlig utrustning

för en bakteriologisk afdelning af patologiska institutionen

vid universitetet i Upsala.......................................

Till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund ..............................

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Lund ..........................................................

» särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg..............................................................

» personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell...................................................

» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ...........................................................................

» arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet

vid botaniska institutionen i Lund ..............................

» arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen

i Lund ............................................................

» ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet i

Lund .............................................................................

8,500:

1,000:

2,500:

150,000:

6,000:

4,000:

6,000:

2,000:

750:

1,500:

1,500:

500:

84,000:

Kronor I ö.

162,716 —

268,250—;

Karolinska mediko-kiru rg i s Jc a institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik ..............................................................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

..............................................................................

» en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn ..................................................

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm..............

» bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet ........................................................................

För anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet ...................................................

Till fyllande af brist å det allmänna materielanslaget vid

institutet ........................................................................

900: — j

900: —

1,800: —!

2,800: —

1,500: — |

500: —I

2,300: —; 10,700 —

Transport 441,666 —■

40

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

..

O.

Transport

441,666

—

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid allmänna läro- verken och pedagogierna...............................................

» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid

de allmänna läroverken ..............................................

Bidrag till uppförande af en ny byggnad för allmänna läro- verket i Umeå ...............................................................

429,725: —

123,000: —

12,500: —

565,225

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet.......................................................................

För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet ...............................................................

» beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi

vid seminariet och normalskolan .................................

3,250: —

3,000: —

5,000: —

11,250

Folkundervisningen:

•

'' För tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teck- ningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier ..........................

; Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ........

36,300: —

20,000: —

56,300

De tekniska läroverken:

; Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af

kostnaden för deras inspektion .........................................................

45,000

—

Gymnastiska centralinstitutet;

För aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik vid institutet............

2,500

—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper......

» ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsären- denas behandling............................................................

1,200: —

6,000: —

7,200

Transport

1,129,141

—

s. 315 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

315

Kronor

Till

Till

För

Till

Barnmorskeunder visningen och barnbördshusen,

anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

ocb vården af de under akademiens inseende stälda

samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening..............

undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

m. m..........................................................

utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.

vidtagande af konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur

vidtagande af åtgärder till bevarande af Alvastra

klosterruiner ................................................................

användande i mån af behof till inköp för kongl. myntkabinettets

räkning af svenska mynt ur den Oldenburgska

samlingen ........................................................

Transportj 1,129,141

3,000

m. m

4,000: —

3,200: —

2,000: —

9,025: —

3,200: — j

24,000: —

Naturhistoriska riksmuseum:

inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning

för arkegoniater ocb fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes ocb till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter ................. 2,000:

vård, underhåll ocb förkofran af museets etnografiska

samling ........................................................................... 7,300:

Till

Till

Meteorologiska centralanstalten:

upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid anstalten .................................................................. 7,950:

upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare 300:

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för

öfveråriga döfstumma..................................................... 47,400;

handtverksskolan i Kristinehamn för blinda .............. 10,000

tryckning af blindskrifter............................................... 2,500;

understöd åt blindlärareelever samt till reseunderstöd

åt blindlärare.................................................................. 1,200: —

förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö.. 4,000: — j

uppförande af en byggnad för förskolan för blinda i

Vexiö m. m............................... 60,000: —I

45,425

9,300 —

8,250—

125,100 —

Transport 1,320,216]

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

Transport

Ho sp it cd s värde n:

fl.

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet ...................................

» beredande af religionsvård åt svenske sjömän m.

utländska hamnar ........................................................

» anställande af två kontraktsadjunkter inom Vester
bottens

fjerde kontrakt...................................................

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» två stipendier för utbildande vid universitetet af prester,

förtrogna med finska språket ........................................

» anställande af tre kontraktsadjunkter inom södra lappmarkens

samt de delar af Yesterbottens andra och

tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken.....................

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter ...

» nordiska museet ...........................................................

» understöd för utgifvande äfven under år 1899 af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif» ..............;...................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

diskt medicinskt arkiv».........................................

» understöd för

mathematica» .

» understöd åt sådana anstalter eller föreningar,

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen..............

» understöd för anordnande af vissa undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ...........

» underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vatten
höjdmätningsstationerna

m. m......................................

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter...............

Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans
souci

invid Upsala .........................................................

För fortsatt anställande af historiska forskningar rörande

Sverige i Vatikanska arkivet i Rom.............................

fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nor
-

>Acta

som

Till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke...... 100,000: —

» uppförande af ett boställshus för ekonomibetjening vid

Lunds hospital och asyl ............................................... 33,600: —

» understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske ................. 14,000: —

2,000:

10,000:

4,000:

500:

1,500:

6,000

750

25,000

3,650

3,000

3.000

45,000

5.000

2,500

4.000

2.000

3,000

1,320,216 —

147,600

Transport 120,900: — 1,467,816

s. 317 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

317

Kronor | ö.

Transport 120,900: —

Till fortsättande och. afslutande af yttre restaurering af

Visby domkyrka ............................................................ 50,000: —

För bestridande af kostnaderna för utredningar angående

presterskapets afiöningsförhållanden m. m., förslagsanslag.

..................................................................."... 10,000: —

Till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis

utbetalts ................................................................. 34,385:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för det skandinaviska

naturforskaremötet i Stockholm år 1898 ..................... 10,000: —

Summa

1,467,816

225,285 —

1,693,101 —

Bill. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

41

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.