Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc. . <,>»

1898-05-03 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1898:92, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc. . <,>»

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

11

, ''!• v. ti; -}• -i:fi ..-ovi

mo 92.

l ,., (•, | ^ /yy-j ''•''{< <{• - ; »,«. j '' "if\> \OT-* , . • .<)(( "''/i j.

. ..K i i; . .ii , K

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1898, kl. 3 e. m
rtt.

M • . , i. i i;r ^ . .i 1 ■ 1 < ■! < . in . ..

• v.... „■ ;;i:.-viiät !i. :■ -;ai-tv*: r/råU ■irfbrr ■

,r ;Si if''jo • ■•••:>■: v.n. l*i> k • ■

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående

tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc.

. <,>» (; ’ {y ’ i tf i , . t i? ,f> p It 1 '' • ** '' «''i i''Jil !U\t''T Ii “ Jjj.0 t ,*.! r LM’''-*r i.

* (I. A.)

bifrat;-’ Kiif'' : i* il: ■> . !''■ 4; iT b • J .tuhui

iinio tråg •»•>•.» ... i -fy «»•*;,;ia»i n rrv

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden

den 4 februari innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten,

till statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 66)

föreslagit Riksdagen att medgifva, att den för öfriga bergverk i riket

medgifna tiondefrihet måtte äfven för Höganäs stenkolsverk tillämpas,

under vilkor,

att den rätt, som på grund af Höganäs stenkolsbolags privilegier

kunde tillkomma bolaget att inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka

och bearbeta stenkolsfyndigheter, icke finge göras gällande i afseende

å andra delar af nämnda härad än det af bolaget i dess skrift den 2 december

1896 angifna område;

att gränserna för området skulle på bolagets bekostnad af landtmätare,

som Kongl. Majrts befallningshafvande i Malmöhus län egde förordna,

å karta i lämplig skala inläggas;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

att ett exemplar af kartan skulle öfverlemnas till kommerskollegium

för att i dess grufkartekontor förvaras; samt

att bolaget lemnade vederbörande grufegares rätt till sex å Flundrarps

egor i Brunnby socken befintliga, bolaget icke tillhöriga stenkolsgrufveutmål

oförkränkt, så länge nämnda rätt genom arbetsskyldighetens

fullgörande behörigen uppehölles.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, att

vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 22 december 1887 af frågan

angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk dåvarande departementschefen

yttrat, bland annat, att, såsom bekant vore, bergverksnäringen

i vårt land af ålder varit underkastad en särskild produktionsskatt,

hvilken i allmänhet jemlikt kongl. förordningen den 27 augusti 1723

utgått med tiondedelen af de metaller, mineralier och fossilier, som hemtades

å krono- eller kronoskattejord, och med trettiondedelen af de produkter

af sådan art, som vunnes å frälsejord. Genom förordningen den

21 juni 1831 hade afgiften af de bruks- och bergverksanläggningar, som

derefter skattlades, bestämts till trettiondedelen af tillverkningen, ehvad

rudimaterierna hemtades å frälse- eller krono- och kronoskattejord. I den

mån åsigterna om obilligheten af särskild tillverkningsskatt å bergverksnäringens

alster vunnit stadga, hade emellertid de olika grenarne af denna

näring tid efter annan befriats från den å dem lagda tionde. Sedan genom

kungörelsen den 18 april 1854 aluntionden blifvit upphäfd, hade

genom kungörelsen den 14 december 1860 afskaffats tackjernstionden för

hyttor belägna utom de privilegierade bergslagen och genom kungörelsen

den 9 juni 1871 tackjernstionden för hyttor inom bergslag, hvarefter,

jemlikt kungörelsen den 10 augusti 1877, förordnats, att tiondesättning å

dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande så kallade ädlare verks

tillverkning icke skulle ega rum, samt att, med undantag tills vidare för

Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk, alla öfriga verk, som vore förpligtade

till bergverkstiondes utgörande, skulle befrias från dylik tionde;

dock att för vissa uppräknade verk, som vore i besittning af särskilda

privilegier, tiondefriheten icke skulle inträda förr än egarne af dessa verk

förklarat sig ingå på privilegiernas upphörande eller aflösning på vissa,

genom kongl. bref af samma dag för hvarje verk bestämda vilkor.

Efter det Riksdagen år 1887 bifallit Kongl. Majjts proposition om upplösning

af döt bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag,

och aftal i enlighet med de af Kongl. Maj:t och Riksdagen bestämda

grunder blifvit mellan kronan och bergslaget upprättadt, komme jemlikt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

13

bestämmelse i detta aftal skyldigheten för bergslaget att för silfververket,

utgöra tionde från och med 1888 års början att upphöra. Jemte några

verk, hvilkas egare ännu icke förklarat sig villige att ingå på de för

bergsverkstiondens eftergifvande jemlikt brefvet den 10 augusti 1877 bestämda

vilkor, qvarstode således endast Höganäs stenkolsverk såsom underkastadt

skyldigheten att utgöra bergverkstionde.

Ehuru berörda stenkolsverk fortfarande enligt författningarne vore

tiondepligtigt, hade likväl på grund af särskilda bestämmelser tionde af

detta verk till staten icke utgått. Genom kongl. brefvet den 20 juni

1801 hade nemligen verket beviljats tiondefrihet under trettio år, efter

hvilken frihetstids förlopp, och sedan åtgärd blifvit vidtagen för stenkolsverkets

taxerande till tionde, genom brefvet den 9 mars 1833 förklarats,

att verket skulle från erläggande af tiondeafgift tills vidare vara befriadt.

I utlåtande den 13 november 1871, afgifvet med anledning af väckt

fråga om bergverkstiondens afskaffande, ovilkorligen för sådana bergverk,

som icke vore i åtnjutande af särskilda privilegier, och för de privilegierade

verken mot vilkor af privilegiernas upphörande eller aflösande, hade

kammar- och kommerskollegierna anfört, beträffande Höganäs stenkolsverk,

att detta verk, så vidt af de hos kollegierna förvarade handlingar hade

kunnat utrönas, icke vore i åtnjutande af någon från statens sida meddelad

förläning eller annan förmån af sådan natur, att verket kunde förklaras

vara försedt med något slags privilegier i den vid detta uttryck

allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästade

mening, i följd hvaraf stenkolsverket i detta hänseende vore likställigt

med oprivilegierade ädlare verk. I öfverensstämmelse härmed hade ock

i den proposition om bergverkstiondens afskaffande, som den 16 februari

1872 till Riksdagen aflåtits, intet förbehåll gjorts för ifrågavarande stenkolsverk.

Sedan kammar- och kommerskollegierna, efter det nyssnämnda

proposition blifvit af Riksdagen afslagen, i skrifvelse den 13 november

1872 fäst uppmärksamheten på frågan, huruvida tionde borde påföras

dittills icke skattlagda verk, som enligt äldre författningar kunde kännas

skyldiga till dess erläggande, hade kollegierna genom beslut den 21

augusti 1874 anbefalts att verkställa utredning, huruvida Höganäs stenkolsverk

vore i åtnjutande af några privilegier eller förmåner, hvilka, i

det fall att stenkolsverken funnes böra för all framtid fritagas från skyldigheten

att utgöra tionde, kunde föranleda dertill, att sådan befrielse

icke eller endast under vissa vilkor blefve för Höganäs stenkolsverk

tillämpad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

Till åtlydnad af denna befallning hade kollegierna afgifvit utlåtande

den 23 november 1876. Kollegierna hade häruti erinrat om sin i förut

omförmälda utlåtande den 13 november 1871 uttalade åsigt, att Höganäs

stenkolsverk icke vore i åtnjutande af någon från statens sida meddelad

förläning eller annan förmån af sådan natur, att verket kunde förklaras

vara försedt med något slags privilegier i den vid detta uttryck allmänneligen

och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästade mening, och

tillkännagifvit, att af de förnyade undersökningar, hvilka till följd af

Kongl. Maj:ts berörda befallning blifvit verkstälda, den af kollegierna sålunda

yttrade åsigt, att här åsyftade verk icke åtnjöte några privilegier

eller förmåner i nyss angifna mening, vunnit ytterligare bekräftelse.

Sedan departementschefen härefter erinrat, att kammar- och kommerskollegierna

sålunda äfven efter den förnyade undersökning, som företagits,

vidhållit, att Höganäs stenkolsverk icke vore i åtnjutande af någon från

statens sida meddelad förläning eller annan förmån af sådan natur, att

verket kunde förklaras vara försedt med något slags privilegier i den vid

detta uttryck allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk

fästade mening, att Riksdagen icke gifvit till känna, att särskildt i fråga

om Höganäs stenkolsverk borde vid begreppet privilegier fästas någon

annan eller vidsträcktare mening än den, som hittills beträffande andra

bergverk gjorts gällande, att kollegierna ej heller ansett sig böra tillstyrka

Kongl. Maj:t att, med hänsyn till bolagets bestridda betalningsskyldighet

för fordom åtnjutet statsbidrag, vare sig upphäfva den frihet

från tiondens utgörande, som tills vidare vore bolaget förunnad, eller

föreslå särskilda vilkor och förbehåll för definitivt tilldelande af tiondefrihet

åt stenkolsverket, samt att i öfrigt ingen särskild anledning till

dylikt förbehåll eller vilkor vore uppgifven, hade Kongl. Maj:t i proposition

föreslagit Riksdagen att medgifva, att den för öfriga bergverk i

riket medgifna tiondefrihet måtte äfven å Höganäs stenkolsverk tillämpas.

Vid behandling i Riksdagen af berörda proposition hade densamma

bifallits af Andra Kammaren utan vilkor, men af Första Kammaren under

förutsättning att i fråga om upptagande af nya stenkolsgrufvor Höganäs

stenkolsverk skulle vara underkastadt lagen angående eftersökande och bearbetande

af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886, så att det icke i fråga

derom finge på grund af äldre privilegier anses inom någon del af Skåne

hafva annan eller bättre rätt än andra koncessionssökande.

Sedan Riksdagen härefter i skrifvelse den 11 maj 1888 anmält, att

vid behandlingen af propositionen Riksdagens kamrar i afseende derå

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

15

stannat i olika beslut af beskaffenhet, att, jemlikt 63 § riksdagsordningen,

frågan i följd deraf för den riksdagen förfallit, hade Kongl. Maj:t den 8

påföljande juni anbefalt kammar- och kommerskollegierna att, efter förnyad

utredning med särskild hänsyn till utfärdade stadganden rörande

stenkolsfyndigheters eftersökande och bearbetande, gemensamt afgifva utlåtande,

huruvida Höganäs stenkolsverk vore i åtnjutande af några sådana

privilegier eller förmåner, hvilkas upphörande borde göras till vilkor för

eftergift af den stenkolsverket åliggande tiondeskyldighet.

Efter verkstäld utredning hade kollegierna den 1 november 1888

afgifvit utlåtande i berörda afseende; och hade kollegierna dervid, under

erinran om den af dem i förenämnda utlåtanden den 13 november 1871

och den 23 november 1876 yttrade åsigt, att Höganäs stenkolsverk icke

åtnjöte några privilegier eller förmåner i den mening förut nämnts, vidare

anfört, att i detta uttalande endast afsåges det slag af privilegier, som i

Rikets Ständers skrifvelse den 5 juni 1866, hvilken låg till grund för

Kongl. Maj:ts förut omförmälda proposition, åsyftades och hvilkas afstående

gjorts till vilkor för tiondens afskaffande för vissa verk, som särskilt

uppräknades i kungörelsen den 10 augusti 1887, genom hvilken tiondeskyldigheten

för så kallade ädlare verk upphäfts. Emellertid innehade

Höganäs stenkolsverk privilegier af annan art, hvilkas betydelse numera,

sedan lagen om eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter den

28 maj 1886 tillkommit, skarpare framträda

Den 18 februari 1737 hade nemligen bergskollegium för bergmästaren

Anton Svab, konsul Jonas Alström och geschworner Erik Stockenström

meddelat tillstånd eller privilegium att. få upptaga och försöka de vid

Helsingborg »under tiden bearbetade men lemnade stenkolsbrott och

grufvor jemte flera fossilier, som dervid anträffas kunde», och uti skrifvelse

af samma dag hade bergskollegium föreskrift, att intressenterna

skulle åligga att, innan något arbete begyntes, gifva grundegarne kunskap

af deras »dessein» samt inhemta dessas utlåtande, huruvida de ville med

intressenterna uti företaget participera eller ej, samt att, der intressenterna

något hinder härvid skulle ske, de egde att derom hos kollegium göra

anmälan, då kollegium ville låta dem vederfaras hvad kongl. förordningarne

likmätigt vore. Jemlikt bergskollegii skrifvelse den 29 mars 1738

hade vidare förenämnda personer, som å en plats, belägen på Norra Vallåkra

kronorusthålls egor, anträffat en kolflöts, å hvilken de anlagt grufarbete,

erhållit sagda privilegium utsträckt ej mindre till denna plats med

andra angränsande egor, »hvarthän denna med arbete belagda stenkols
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

flöts synes vilja sig utbreda», än äfven till fältena mellan sagda plats och

Landskrona; allt dock med vilkor att vederbörande jordegare på intet sätt

derigenom förfördelades eller skada tillfogades, emedan »participationen»

ålåge att förut gifva jordegarne »sina försöksdesseiner vid handen och om

participation deruti deras utlåtande inhemta».

Sedan derefter statssekreteraren m. m. baron Eric Ruuth fått berörda

privilegier på sig öfverlåtna, hade dessa privilegier blifvit, på baron Ruuths

derom gjorda anhållan, genom kongl. bref den 6 maj 1788 stadfästade

för honom och hans rättsinnehafvare, och genom bergskollegii resolution

den 14 november 1788 hade förklarats, att Luggude och Rönnebergs

härad i Malmöhus län skulle anses såsom ett för stenkolsverket utstakadt

och faststäldt distrikt, inom hvars gränser baron Ruuth hade att tillegna

sig och åtnjuta alla de förmåner och rättigheter, som genom bergskollegii

privilegium den 18 februari 1787 samt dess skrifvelse den 29 mars 1738

dåvarande intressenter i stenkolsverket förunte blifvit.

På grund af dessa privilegier hade Höganäs stenkolsaktiebolag, hvilket

blifvit innehafvare af den baron Ruuth 1788 tillförsäkrade rätt, vid

Höganäs och trakten närmast deromkring fortfarande bedrifvit stenkolsbrytning,

utan att hafva vare sig enligt 1855 års grufvestadga genom inmutning

förvärfvat rätt till stenkolsområden eller enligt lagen om eftersökande

och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886 undfått

någon koncession å dylikt område.

I sistnämnda lag vore de Höganäs stenkolsverk tillkommande rättigheter

särskildt beaktade, i det att i § 6 af samma lag stadgades, att å

område, som, innan denna lag trädt i kraft, blifvit för bearbetande af

stenkolsfyndigheter inmutadt eller annorledes lagligen upplåtet, vore koncession

utan tillstånd af den, som innehade sådan rätt, icke gällande, så

vidt den äldre rättigheten vore behörigen försvarad.

I § 45 af samma lag föreskrefves vidare, att för stenkolsgrufva, hvartill

rättigheten genom inmutning eller annorledes vunnits, innan lagen

trädt i kraft, skulle grufvestadgan den 16 maj 1884 i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, med vissa undantag, af hvilka beträffande Höganäs

stenkolsverk endast de i punkterna a), b) och g) oinförinälda syntes vara

gällande.

För så vidt alltså den Höganäs aktiebolag enligt privilegierna tillkommande

rätt icke kunde visas vara på ett eller annat sätt icke behörigen

försvarad, syntes sagda bolag, utan att behöfva ställa sig stenkolslagens

föreskrifter i fråga om sättet för förvärfvande af koncession till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

17

efterrättelse, kunna inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och

bearbeta stenkolsfyndigheter.

Att dessa privilegier fortfarande vore beståndande och fullt gällande

både äfven uttalats i Kongl. Maj:ts dom den 31 mars 1881 i sak mellan

hemmansegaren Per Jönsson i Långaröd in. fl. å ena och Höganäs aktiebolag

å andra sidan.

Till Luggude häradsrätt hade nemligen bemälde Per Jönsson med

flei’e instämt Höganäs aktiebolag med yrkande, bland annat,

att som Ruuths schakt vore upptaget å egorna till Per Jönssons

hemman 1/J mantal n:o 4 Långaröd, hvarifrån 2 tunnland 21,3 kappland

jord för ändamålet afsöndra!®, men bolaget till detta område ej förvärfvat

eganderätt, utan troligen efter aftal med föregående egare af hemmanet,

blott mot årlig afgäld, begagnat jorden, samt berörda jordupplåtelse hvarken

blifvit bestämd att fortfara under någon viss tid eller vore genom

laga åtgärd till beståndet tryggad, det måtte bolaget, hvilket bödrefve

grufarbete jemväl under öfrige dess motparters egor, men icke i öfverensstämmelse

med grufvestadgan den 12 januari 1855 sökt och vunnit utmål

samt följaktligen icke egde rätt att inom vederparternas områden

idka grufvedrift, varda'' ålagdt att afträda och till vederparternas fria

disposition öfverlemna den dem och deras hemman tillhöriga jord m. in.

Under målets handläggning hade företetts, bland annat, dels åtskilliga

handlingar, hvaraf inhemtats, att., på anmälan af friherre Ruuth att lian

vore hågad anställa förSöksarbeten för vinnande af stenkol inom Väsby

och Vikens socknar, bergmästaren i orten vid ett till’ den 28 oktober

1793 utlyst sammanträde med åbor och jordegare i sagda socknar delgifvit

dem friherre Ruuths afsigt samt tillsport Jern, om de ville i

arbetet deltaga, med anledning hvaraf då närvarande heinmansegare afgifvit

yttranden, dels ock ett i september 1797 hållet protokoll, utvisande

att bergmästaren med nämnd å sammanträde vid Luggude härads tingsställe

efter förutgången kungörelse, upplåst i häradets alla kyrkor, hört

samtlige jordegare i häradet, som ej förut afgifvit yttranden i frågan,

huruvida de åstundadé att deltaga i de försök, Höganäs’ stenkolsbolag ämnade

företaga på åtskilliga ställen i häradet, samt att från Väsby socken

sju heinmansegare instält sig och å egna och öfrige socknemäns vägnar

förklarat, att de ej ville deltaga i försöksarbetet, men önskade veta, hvilken

ersättning bestodes för skada, som kunde tillfogas enskilda egor,

hvartill svarats, att skadeersättning till skäligt belopp icke bestredes;

hvaremot egaren af Kulla-Gunnarstorp anmält sig benägen att deltaga i

Bill. till Biksd. Prat. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 48 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:oJ)2.

grufarbetet, derest sådant komme att å egor till nyssnämnda gods anställas.

Genom utslag den 20 juli 1878 hade häradsrätten ogillat samtliga

af kärandeparterna framstälda påståenden, och enligt dom den 30 april

1880 hade hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit skäl icke hafva

förekommit ledande till ändring härutinnan.

Saken hade fullföljts af Per Jönsson och hans medparter, och hade

Kongl. Maj:t i förenämnda dom den 81 mars 1881 sig utlåtit, att alldenstund

de för Höganäs’ stenkolsverk genom bergskollegii resolutioner den

18 februari 1737, den 29 mars 1738 och den 14 november 1788 meddelade

privilegierna innehölle, att privilegiernas innehafvare egde att upp

taga, försöka och bearbeta stenkolsgrufvor inom Luggude och Rönnebergs

härad, som skulle betraktas såsom ett för nämnda stenkolsverk utstakadt

och faststäldt distrikt, inom hvars gränser privilegiernas innehafvare hade

att tillegna sig och åtnjuta omförmälda förmåner och rättigheter; samt af

privilegiernas berörda innehåll måste anses följa, att särskildt anvisande

genom vederbörande myndighet af utrymme för grufarbetet icke erfordrats

i annat fall, än att öfverenskommelse derom ej kunde med någon jordegare

träffas, och att, der sådan öfverenskommelse blifvit ingången, densamma

medförde för privilegiernas innehafvare mot jordegaren enahanda rätt, som

om utmål å den senares mark af behörig myndighet anvisats och tilldelats;

för den skull och emedan, hvad anginge den jordrymd af 2 tunnland

21,3 kappland, som Höganäs’ stenkolsaktiebolag innehade inom Per

Jönssons hemmans område och för hvilken jordrymd, efter hvad upplyst

vore, bolaget utgifvit årlig ersättning, annat på grund af hvad i saken

förekommit icke antagas kunde, än att samma jordrymd blifvit af föregående

egare till hemmanet upplåten åt bolaget för grufarbetets bedrifvande;

ty och som enligt bergskollegii förut åberopade resolutioner det

ålegat jordegare inom Luggude och Rönnebergs härad att efter erhållen

kännedom om de försöksarbeten, hvilka privilegiernas innehafvare ville

anställa, på förhand gifva tillkänna, om de åstundade att i grufarbetet

deltaga, samt styrkt vore, att vid sammanträden, som på anhållan af

privilegiernas innehafvare bergmästaren i orten under åren 1793 och 1797

utlyst och hållit för att inhemta, om någon af dem önskade i grufarbetet

taga del, ingen mera än egaren till Kulla-Gunnarstorp dertill sig anmält,

alltså pröfvade Kongl. Maj:t rättvist gilla hofrättens dom.

Eldigt grunderna för denna Kongl. Maj:ts dom skulle alltså genom

det vid omförmälda sammanträden åren 1793 och 1797 jordegarne gjorda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

19

meddelande om stenkolsbolagets afsigt att företaga försöksarbeten för vinnande

af stenkol inom häradena och jordegarncs då gifna förklaring, att

de icke ville i arbetet deltaga, Höganäs’ stenkolsaktiebolags ställning till

jordegarne vara klargjord och bolaget ega rätt att, endast mot skälig

skadeersättning till jordegarne, hvarhelst det ville inom Luggude härad

drifva schakt och tillgodogöra sig stenkol.

Höganäs’ stenkolsaktiebolag syntes sålunda på grund af sina privilegier,

jemförda med de i afseende å stenkolsfyndigheters tillgodogörande

tillämpliga författningar, böra anses intaga en undantagsställning så väl i

förhållande till det allmänna som till jordegaren.

Utan att Höganäs’ aktiebolag sökt hindra det, hade visserligen, sedan

grufvestadgan den 12 januari 1855 trädt i kraft, det stenkolsförande området

inom Luggude och Rönnebergs härad, med undantag af trakten omkring

Höganäs’ stenkolsverk, blifvit af andra inmutadt och en stor del af

samma område lagdt i utmål, hvarjemte, enligt lagen om eftersökande

och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1 886, koncession blifvit

åt Vallåkra stenkolsaktiebolag beviljad på viss del af berörda stenkolsförande

område, å hvilket i öfrigt flere betydande anläggningar uppstått

för tillgodogörande af stenkol och de jemte desamma förekommande eldfasta

leror, men någon visshet funnes emellertid ej, att icke möjligen på

grund af berörda privilegier förvecklingar kunde uppkomma, ledande till

hinder för utvecklingen af den för vårt land onekligen vigtiga stenkolsindustrien.

Höganäs’ stenkolsaktiebolags på grund af privilegierna uppkomna

undantagsställning finge derför anses vara af sådan beskaffenhet, att den

borde, för åstadkommande af större reda och likformighet i fråga om de

skilda stenkolsverkens förhållande till den dessa berörande lagstiftning

samt till undvikande af anledningar till tvistigheter, så vidt möjligt undanrödjas,

hvadan en ändring i densamma borde göras till vilkor för eftergift

af den Höganäs’ stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet.

Den ändring i ifrågavarande förhållanden, som sålunda kunde finnas

påkallad, syntes efter kollegiernas förmenande böra åvägabringas och ordnas

på det sätt, att, mot det att den Höganäs’ stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet

definitivt förklarades upphörd samt ett arbetsområde, bestående

af den jordrymd, bolaget sjelft egde eller eljest med grufarbete belagt,

och möjligen derutöfver hvad som för ett ändamålsenligt bestämmande af

arbetsområdet kunde anses erforderligt, blefve för bolaget faststäldt, bolaget

i afseende å rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs härad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande A'':o 92.

i (ifrigt eftersöka och bearbeta stcnkolsfyndigheter afstode från sina privilegier.

Sedan styrelsen för Höganäs’ stenkolsbolag lemnats tillfälle att yttra

sig i anledning af kollegiernas sistberörda utlåtande, både vid ärendets

föredragning den 31 januari 1896 Kongl. Maj:t funnit godt låta genom

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län anmoda Höganäs’ stenkolsbolag

att inom viss angifven tid till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande,

huruvida bolaget vore villigt att — mot det att den Höganäs’

stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd samt

ett arbetsområde, bestående af den jordrymd, bolaget sjelft egde eller

eljest med grufarbete belagt, och hvad som derutöfver för ett ändamålsenligt

bestämmande af arbetsområdet tilläfventyrs kunde, i enlighet med

uPPgift> som bolaget i sådant afseende egde meddela, anses erforderligt,

blefve för bolaget faststäldt beträffande rättigheten att inom Luggude och

Könnebergs härad i öfrigt .eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter afstå

från sina privilegier.

I anledning häraf hade i en till Kongl. Maj:t stäld, den 3 juni

1896 dagtecknad skrift Höganäs’ stenkolsbolag genom dess styrelse ei>

inrat, att det område, som genom de för .Höganäs’ stenkolsverk gällande

privilegier tilldelats detsamma för eftersökande och bearbetande

af stenkol, omfattade, såsom förut i ärendet blifvit upplyst, Kuggude och

Könnebergs härad med eu areal af 85,131 hektar. Af skyldig omtanke

för stenkolsverkets framtida bestånd och tillgodogörande under längre

tid af dess storartade anläggningar Samt för att i möjligaste måtto tillgodose

de talrika arbetare med familjer, uppgående till närmare 4,000

personer, som af grufdriften och i sammanhang dermed stående fabriksindustri

hemtade sin utkomst, ville bolaget framhålla behofvet af privilegiernas

tillämpning inom ett område af sådan storlek, att kolindustrien

äfven för en kommande generation kunde, så vidt omständigheterna

medgåfve, framgångsrikt utöfvas. Vid öfvervägande häraf ansåge bolaget,

att Höganäs’ bruksförsamling äfvensom Brunnby, Väsby, Vikens, Farhults,

Jonstorps, Välinge, Kattarps, Allerums och Fleninge socknar i Luggude

härad samt den del af Ströfvelstorps isocken, som läge vester om Vegaån

och som förut tillhört Luggude härad, men numera vore förlagd till

Södra Åsbo härad, lämpligen borde fastställas såsom bildande det mindre

distriktet. Den areal, som sålunda afsåges och hvilken vore med grön

färg utmärkt å en skriften bilagd karta, omfattade 28,800 hektar eller

ungefär en tredjedel af det privilegierade distriktet. Af detta mindre

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o t!2.

21

område innehöllc den norra delen med omkring 12,000 1 lektur, eller 40

procent af det begära området, ill dre geologiska, ej kollrande formationer,

under det att inom eu ej obetydlig del af det. öfriga kolflötserna

läge så djupt eller vore så tunna, att en kolbrytning derå under nuvarande

förhållanden ej med fördel kunde ega rum. Med fästadt afseende bära

och i betraktande af ej mindre kolfyndigheternas ojemnhet än äfven den

stora kostnad, som vore förenad med dessas uppsökande och bearbetande,

samt den vansklighet, som bolaget till följd deraf och äfven i öfrigt

vore underkastadt, särskildt med hänsyn dertill att dess verksamhet begränsades

inom ett inskränktare territorium än det, hvaröfver bolaget för

närvarande hade att förfoga, hade bolaget hemstält, att omförmälda

bruksförsamling, socknar och socknedel inåtte fastställas såsom det arbetsområde

eller distrikt, inom hvilket de för stenkolsverket hittills gällande

privilegier fortfarande borde ega bestånd, i hvilket fall bolaget vore

villigt att, mot det att den Höganäs’ stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet

definitivt förklarades upphäfd, beträffande rättigheten att inom

Luggude oeh Rönneborgs härad i öfrigt eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter

afstå från sina privilegier.

Genom remiss den 26 juni 1896 hade derefter kammar- och kommerskollegierna

anbefalts att gemensamt afgifva utlåtande öfver hvad

Höganäs’ stenkolsbolag i sistberörda skrift anfört; oeh sedan kaptenen vid

Elfsborgs regemente Edv. Zetterberg den 31 mars 1897 till Kongl. Maj:t

inkommit med eu skrift i ämnet, hade äfven denna skrift genom remiss

öfverlemnats till kollegierna för att tagas i öfvervägande vid afgifvande

af det infordrade utlåtandet.

I anledning af berörda remiss hade kollegierna den 26 april 1897

afgifvit utlåtande; och hade kollegierna dervid tillika öfverlemnat så väl

inhemtade yttranden från bergmästaren i södra distriktet och Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län som ock en till Kongl. Maj:t

stäld, den 2 december 1896 dagtecknad ytterligare skrift i ämnet från

Höganäs’ stenkolsbolag.

I nämnda yttrande hade bergmästaren, jemte omförmälande, bland

annat, hurusom å Flundrarps egor i Brunnby socken funnes sex Höganäs

stenkolsbolag icke tillhörande stenkolsgrufveutmål, till hvilka rätten vore

af vederbörande grufegare försvarad, men hvilka sannolikt icke skulle

löna sig att ensamma bearbeta, enär flötsen läge omkring 180 meter

djupt, på anförda grunder såsom sin åsigt uttalat, att det af bolaget, på

sätt förut omförmälts, föreslagna område borde minskas med: l:o) den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

uppgifna, norra ofyndiga dolen å 12,000 hektar, 2:o) Flcninge socken och

södra delen af Allérums socken, söder om vägen Kulla-Grunnarstorp-Allerum-Bolet-sockengränsen,

tillsammans omkring 3,800 hektar*, samt 3:o)

förherörda å Flundrarps egor belägna sex utmål, utgörande tillsammans

76 har; hvarjemte bergmästaren uppgifva, att efter afdrag af dessa tre

områden, som omfattade tillhopa omkring 15,S76 har, skulle för Höganäs

stenkolsbolag återstå omkring 12,024 har, omfattande den mägtigaste

och bäst belägna stenkolsfyndigheten.

Med anledning af hvad bergmästaren i ärendet yttrat hade Höganäs''stenkolsbolag

i sin förenämnda skrift af den 2 december 1896 anfört,

att bolaget, som ansåge förevarande fråga vara af den natur, att den

icke lämpligen längre borde lemnas sväfvande, och således önskade få

slut på densamma, vore villigt att för sådant ändamål i hufvudsak ingå

på de af bergmästaren föreslagna inskränkningar af det område, bolaget

i sin skrift af den 3 juni 1896 ansett böra för bolaget bibehållas vid

afskrifvande af den bolaget åliggande bergverkstiondeskyldigheten. Hvad

anginge förslaget att från sistnämnda område undantaga den af bolaget

sjelft såsom innehållande endast ofyndigheter angifna norra delen, ville

bolaget emellertid erinra, att det återstående områdets norra gräns borde

så bestämmas, att allt hvad af samma område i framtiden kunde komma

att visa sig innehålla ^Myndigheter måtte falla inom denna gräns. Beträffande

de sex utmålen vid Flundrarp ansåge bolaget sig, fortfarande

såsom ditintills och så länge rätten till desamma behörigen uppehölles,

icke böra mot dem göra någon erinran, dock att, i fall nämnda utmål

blefve sönade, det område de omfattade då borde anses likstäldt med det

öfriga för Höganäs stenkolsbolag bibehållna, På grund af hvad sålunda

blifvit anfördt och med åberopande i öfrigt af bolagets skrift den 3 juni

1896 samt bergmästarens yttrande hade bolaget hemstält, dels att den

nordliga gränsen af det område, som skulle bibehållas för bolaget — då

den nordliga ofyndiga delen fråndroges — måtte bestämmas till sydliga

gränsen af Brunnby och Jonstorps socknars hufvuddelar samt med en rät

linie i fortsättning derifrån öfver Välinge kyrka, dels ock att Fleninge

socken och södra delen af Allerums socken afginge från bolagets område,

den senare delen med gränsen bestämd enligt bergmästarens förslag, hvaremot

de sex utmålen vid Flundrarp skulle af bolaget lemnas obestridda,

så länge rätten till dem vederbörligen uppehölles; varande å en vid skriften

fogad karta med röda linier utmärkt det område, hvarå Höganäs sten
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

23

kolsbolag fortfarande gjorde anspråk för bearbetande och tillgodogörande

af stenkolsfyndigheter.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade anfört, att, då några ytterligare

medgifvanden utöfver de redan gjorda från Höganäs stenkolsbolags

sida näppeligen kunde antagas vara att förvänta och sådana ej heller syntes

kunna eller lämpligen böra aftvingas bolaget, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge sig kunna tillstyrka tiondefrihet mot de af bolaget gjorda

medgifvanden.

Innan departementschefen derefter redogjort för innehållet af kollegiernas

utlåtande, hade han erinrat om innehållet i förutnämnda skrift af

kaptenen Zetterberg.

Jemte omförmälande, att han, som vore egare till ifrågavarande, å

Flundrarps egor belägna sex stenkolsgrufveutmål samt till följd deraf och

på grund af kontrakt med vederbörande egare af den utmålen kringliggande

mark disponerade ett område, som vore å en skriften bilagd karta

utmärkt med en röd linie, hade för afsigt att hos Kongl. Maj:t söka koncession

å ett så stort område, som för dessa fyndigheters tillgodogörande

vore erforderligt, i hvilket afseende Zetterberg, bland annat, åberopat hvad

bergmästaren anfört derom, att utmålen vid Flundrarp sannolikt icke

skulle löna sig att ensamma bearbeta, hade Zetterberg vidare uttalat sig

angående innebörden af Höganäs stenkolsbolags förutberörda privilegier i

syfte att ådagalägga, att desamma icke vore af beskaffenhet att böra anses

medföra någon uteslutande rätt för bolaget att inom Luggude och

Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter; och hade

Zetterberg anhållit, att Kongl. Maj:t vid bestämmandet af de gränser,

inom hvilka Höganäs stenkolsbolag eventuelt skulle komma, att ensamt

ega rätt till eftersökande och brytande af stenkol, måtte, med gillande

af bolagets i dess förenämnda skrift af den 2 december 1896 gjorda erkännande

af Zetterbergs eganderätt till Flundrarps sex behörigen försvarade

utmål, lemna utan afseende bolagets framställning, i hvad den rörde de

delar af den omkring dessa utmål liggande mark, som för eu rationel

brytning af dessas stenkolstillgångar kunde anses nödiga.

För egen del hade kammar- och kommerskollegierna anfört följande:

Beträffande först Zetterbergs framställning, så, enär Höganäs stenkolsbolag

förklarat sig lemna vederbörande grufegares rätt till de sex stenkolsgrufveutmålen

vid Flundrarp obestridd, så länge nämnda rätt genom

arbetsskyldiglietens fullgörande behörigen uppehölles, samt i allt fall pröfningen

af giltigheten af bolagets ifrågavarande privilegier i förhållande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:''o 92.

till annans till äfventyr mot desamma stridande rättsanspråk syntes tillhöra

domstols handläggning, ansåge kollegierna hvad Zetterberg andragit icke

vara af beskaffenhet att böra vinna vidare afseende.

Vidkommande ärendet i öfrigt syntes det område, som beträffande

rättigheten att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter nu vore ifrågasatt

att bibehållas åt Höganäs stenkolsbolag, äfven om detta område i och

för sig kunde förefalla ganska betydligt, likväl, i jemförelse med hela dét

område, som bolagets privilegier omfattade, och med afseende å de dyrbara

och betydande industriella anläggningar bolaget åvägabragt, icke med

fog kunna anses oskäligt stort. Vid sådant förhållande och då, ehuru

visserligen området i fråga vore beläget inom den geologiskt bestämda

stenkolsförande formationen, full visshet icke funnes derom, att arbetsvärda

fyndigheter derstädes öfver allt förekomme, hade kollegierna funnit

sig, i betraktande derjemte af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

ärendet andragit, böra tillstyrka, att den Höganäs stenkolsverk åliggande

tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd, mot det att Höganäs stenkolsbolags

privilegier beträffande rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs

härad eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter inskränktes till att,

med det undantag bolaget medgifvit i fråga om de sex stenkolsgrufveutmålen

vid Flundrarp, gälla inom det af bolaget i dess omförrnälda

skrift af den 2 december 1896 angifna område. Derest hvad sålunda af

kollegierna föreslagits komme att vinna bifall, hemstälde kollegierna, att

i sammanhang dermed måtte föreskrifvas, att gränserna för området skulle

genom bolagets försorg och på dess bekostnad å karta i lämplig skala

inläggas af dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län

förordnad landtmätare; samt att ett exemplar af kartan skulle till kominerskollegium

öfverlemnas för att i dess grufkartekontor förvaras.

För egen del hade föredragande departementschefen yttrat:

Då numera bergverkstionden blifvit upphäfd för öfriga verk af det

slag, hvartill Höganäs stenkolsverk vore hänförligt -— blott med skyldighet

för sådana verk, som vore i besittning af särskilda privilegier, att,

derest de ville komma i åtnjutande af afradsfrihet, afstå från privilegierna

eller efter vissa grunder aflösa desamma — borde icke vidare ifrågasättas

att påföra Höganäs’ stenkolsverk dylik tionde, utan torde den tiondefrihet,

som hittills varit verket tills vidare förunnad, böra definitivt

medgifvas detsamma. Denna åsigt hade äfven omfattats af Riksdagens

båda kamrar vid behandlingen af Kongl. Majrts förberörda, den 22 december

1887 till Riksdagen aflåtna proposition i ämnet. Det gälde så
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

25

ledes nu att tillse, huruvida och i sådant fall hvilka vilkor borde anses

från statens sida uppställas för ett sådant medgifvande.

Ehuru, enligt hvad kammar- och kommerskollegierna efter särskilda

undersökningar upprepade gånger framhållit, egarne af Höganäs’ stenkolsverk,

för närvarande Höganäs’ stenkolsaktiebolag, icke vore i åtnjutande

af några privilegier af det slag, som i Rikets Ständers skrifvelse den 5

juni 1806 torde åsyftats och hvilkas afstående gjorts till vilkor för

tiondens afskaffande för vissa, i kungörelsen den 10 augusti 1877 särskilt

uppräknade verk, framginge af den nu verkstälda utredningen, att

vissa privilegier, om än af annat slag än det nyss omförmälda, i afseende

å rätten att eftersöka och bearbeta stenkol inom ett bestämdt

område, Luggude och Rönnebergs härad inom Malmöhus län, tillkomme

bolaget.

Innebörden af dessa nu ifrågavarande privilegier syntes, hvad anginge

bolagets förhållande till det allmänna, vara hufvudsakligen den,

att bolaget inom det angifna området egde eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter

utan att behöfva ställa sig till efterrättelse eljest gällande

föreskrifter i afseende å sättet för förvärfvande af tillstånd till dylika

fyndigheters eftersökande och bearbetande. Den ställning, bolaget i följd

af samma privilegier måtte intaga i förhållande dels till vederbörande

jordegare, dels ock till andra eftersökare och bearbetare af stenkolsfyndigheter

inom det i privilegierna afsedda området, syntes vara mera oviss.

Frågan härom torde i allt fall vara af beskaffenhet att icke kunna af

Kongl. Maj:t i administrativ ordning afgöras, utan tillhöra domstols pröfning.

I ett särskildt fall hade äfven, såsom redan nämnts, frågan om

rättsförhållandet mellan bolaget och en enskild jordegare blifvit af domstolarne

pröfvad och afgjord.

Såsom kollegierna framhållit, förefunnes emellertid icke någon visshet,

att icke möjligen på grund af bolagets ifrågavarande privilegier

förvecklingar kunde uppkomma, ledande till hinder för utvecklingen af

den för vårt land onekligen vigtiga stenkolsindustrien. Det måste derför

från det allmännas synpunkt vara önskvärdt, att bolaget helt eller delvis

afstode från dessa privilegier eller åtminstone att det område privilegierna

afsåge blefve så vidt möjligt inskränkt. Å andra sidan måste det för bolaget

vara önskvärdt, att den tiondefrihet för stenkolsverket, som hittills

inedgifvits endast tills vidare, måtte varda detsamma definitivt tillerkänd.

Under denna förutsättning hade ock bolaget nu förklarat sig villigt att

beträffande rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs härad bearbeta

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sarnl. 1 Afd. 48 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

och eftersöka stenkolsfyndigheter afstå från sina privilegier, såvidt desamma

afsåge andra delar af nämnda båda härad — omfattande, såsom

förut nämdt, 85,131 hektar — än ett af bolaget, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med vederbörande bergmästares förslag, närmare angifvet

område, omfattande enligt samma förslag omkring 12,924 hektar;

hvarjemte bolaget beträffande omförmälda, inom sistberörda område befintliga

sex utmål vid Flundrarp förklarat, att bolaget fortfarande såsom

hittills, så länge rätten till desamma behörigen uppehölles, ansåge sig

icke böra deremot göra någon erinran.

Med afseende å bolagets sistberörda förklarande och då i allt fall,

såsom förut påpekats, pröfningen af giltigheten af bolagets ifrågavarande

privilegier i förhållande till annans till äfventyrs mot detsamma stridande

rättsanspråk torde tillhöra domstols handläggning, hade departementschefen

i likhet med kollegierna hemstält, att hvad Zetterberg i sin förenämnda

skrift i ärendet andragit icke måtte vinna vidare afseende.

Hvad sjelfva hufvudfrågan anginge, syntes det departementschefen

hafva varit önskvärdt, att området för bolagets privilegier kunnat begränsas

till ett så beskaffadt mindre arbetsområde, som afsetts i Kongl.

Maj:ts beslut den 31 januari 1896. Några ytterligare medgifvanden utöfver

de af bolaget redan gjorda torde emellertid icke kunna förväntas,

och det borde icke lemnas ur sigte, att, om än bolagets skyldighet att

underkasta sig en eventuel tiondepåföring vore obestridlig, staten likväl,

vid det förhållande att bergverkstionde faktiskt aldrig utgjorts för Höganäs

stenkolsverk, och samla skatt, såsom befunnen olämplig, för öfriga

bergverk numera afskattats, icke billigtvis syntes böra på nyssnämnda

skyldighet grunda mera vidt gående påståenden gent emot bolaget. Då i

allt fall genom antagande af bolagets nu gjorda erbjudande ett ganska

afsevärdt område skulle komma att frigöras från bolagets privilegier, samt

önskligt vore, att den så länge sväfvande frågan angående ordnande af

förhållandet mellan kronan och bolaget nu ändtligen vunne sin lösning,

hade departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen

framlägga det förslag, förevarande proposition innefattar.

Emot hvad Kongl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit, har

utskottet icke haft annat att erinra, än att det område, hvartill Höganäs

stenkolsbolags rätt att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter för framtiden

skulle inskränkas, icke synes vara i Kongl. Maj:ts förslag med full
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

27

komlig tydlighet betecknadt. Detta område uppgifves nemligen vara det

af bolaget i dess skiåft den 2 december 1896 angifna. Men då i denna

skrift omnämnas två olika områden, det ena innefattande hvad som bolaget

i sin skrift den 3 juni 1896 ansett böra för bolaget bibehållas, och det

andra samma område, ininskadt med dels den endast ofyndigbeter innehållande

norra delen deraf och dels Flenninge socken och södra delen af

Alleruins socken, synes möjligen häri ligga någon oklarhet, hvilken utskottet

anser böra till förekommande af ovisshet för framtiden häfvas genom

att det nu ifrågavarande området, hvilket är å en vid bolagets skrift den

2 december 1896 fogad, handlingarne i ärendet åtföljande karta utmärkt

med röda linier, varder genom hänvisning till denna karta närmare betecknadt.

Utskottet får derför, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,

''ii'' : >.y.; vr*.’ '' i -'' • :: • ■: ) <(->: i-li i•:;ti*jb

att Riksdagen må medgifva, att den för öfriga

bergverk i riket medgifna tiondefrihet må äfven för

Höganäs stenkolsverk tillämpas, under vilkor,

att den rätt, som på grund af Höganäs stenkolsbolags

privilegier kan tillkomma bolaget att inom

Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta

stenkolsfyndigheter, icke får göras gällande i afseende

å andra delar af nämnda härad än det af bolaget i

dess skrift den 2 december 1896 angifna, å en vid

skriften fogad karta öfver Luggude och Rönnebergs

härad med röda linier utmärkta område;

att gränserna för området skola på bolagets bekostnad

af landtmätare, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län eger förordna, å karta i

lämplig skala inläggas;

att ett exemplar af kartan skall öfverlemnas till

kommerskollegium för att i dess grufkartekontor förvaras;

samt

att bolaget lemnar vederbörande grufegares rätt

till sex å Flundrarps egor i Brunnby socken befintliga,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

bolaget icke tillhöriga stenkolsgrufveutmål oförkränkt,

så länge näranda rätt genom arbetsskyldighetens fullgörande

behörigen uppehälles.

Stockholm den 3 maj 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Herr G. D. B. Tornerhjelm har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit uti utskottets beslut i förestående ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TBYCKERIET, 1898-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:114 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk. s. 13 i texten