Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc. . <,>»
1898-05-03 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1898:92, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc. . <,>»
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
11
, ''!• v. ti; -}• -i:fi ..-ovi
mo 92.
l ,., (•, | ^ /yy-j ''•''{< <{• - ; »,«. j '' "if\> \OT-* , . • .<)(( "''/i j.
. ..K i i; . .ii , K
Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1898, kl. 3 e. m
rtt.
M • . , i. i i;r ^ . .i 1 ■ 1 < ■! < . in . ..
• v.... „■ ;;i:.-viiät !i. :■ -;ai-tv*: r/råU ■irfbrr ■
,r ;Si if''jo • ■•••:>■: v.n. l*i> k • ■
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående
tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc.
. <,>» (; ’ {y ’ i tf i , . t i? ,f> p It 1 '' • ** '' «''i i''Jil !U\t''T Ii “ Jjj.0 t ,*.! r LM’''-*r i.
* (I. A.)
bifrat;-’ Kiif'' : i* il: ■> . !''■ 4; iT b • J .tuhui
iinio tråg •»•>•.» ... i -fy «»•*;,;ia»i n rrv
Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden
den 4 februari innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten,
till statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 66)
föreslagit Riksdagen att medgifva, att den för öfriga bergverk i riket
medgifna tiondefrihet måtte äfven för Höganäs stenkolsverk tillämpas,
under vilkor,
att den rätt, som på grund af Höganäs stenkolsbolags privilegier
kunde tillkomma bolaget att inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka
och bearbeta stenkolsfyndigheter, icke finge göras gällande i afseende
å andra delar af nämnda härad än det af bolaget i dess skrift den 2 december
1896 angifna område;
att gränserna för området skulle på bolagets bekostnad af landtmätare,
som Kongl. Majrts befallningshafvande i Malmöhus län egde förordna,
å karta i lämplig skala inläggas;
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
att ett exemplar af kartan skulle öfverlemnas till kommerskollegium
för att i dess grufkartekontor förvaras; samt
att bolaget lemnade vederbörande grufegares rätt till sex å Flundrarps
egor i Brunnby socken befintliga, bolaget icke tillhöriga stenkolsgrufveutmål
oförkränkt, så länge nämnda rätt genom arbetsskyldighetens
fullgörande behörigen uppehölles.
Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, att
vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 22 december 1887 af frågan
angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk dåvarande departementschefen
yttrat, bland annat, att, såsom bekant vore, bergverksnäringen
i vårt land af ålder varit underkastad en särskild produktionsskatt,
hvilken i allmänhet jemlikt kongl. förordningen den 27 augusti 1723
utgått med tiondedelen af de metaller, mineralier och fossilier, som hemtades
å krono- eller kronoskattejord, och med trettiondedelen af de produkter
af sådan art, som vunnes å frälsejord. Genom förordningen den
21 juni 1831 hade afgiften af de bruks- och bergverksanläggningar, som
derefter skattlades, bestämts till trettiondedelen af tillverkningen, ehvad
rudimaterierna hemtades å frälse- eller krono- och kronoskattejord. I den
mån åsigterna om obilligheten af särskild tillverkningsskatt å bergverksnäringens
alster vunnit stadga, hade emellertid de olika grenarne af denna
näring tid efter annan befriats från den å dem lagda tionde. Sedan genom
kungörelsen den 18 april 1854 aluntionden blifvit upphäfd, hade
genom kungörelsen den 14 december 1860 afskaffats tackjernstionden för
hyttor belägna utom de privilegierade bergslagen och genom kungörelsen
den 9 juni 1871 tackjernstionden för hyttor inom bergslag, hvarefter,
jemlikt kungörelsen den 10 augusti 1877, förordnats, att tiondesättning å
dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande så kallade ädlare verks
tillverkning icke skulle ega rum, samt att, med undantag tills vidare för
Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk, alla öfriga verk, som vore förpligtade
till bergverkstiondes utgörande, skulle befrias från dylik tionde;
dock att för vissa uppräknade verk, som vore i besittning af särskilda
privilegier, tiondefriheten icke skulle inträda förr än egarne af dessa verk
förklarat sig ingå på privilegiernas upphörande eller aflösning på vissa,
genom kongl. bref af samma dag för hvarje verk bestämda vilkor.
Efter det Riksdagen år 1887 bifallit Kongl. Majjts proposition om upplösning
af döt bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag,
och aftal i enlighet med de af Kongl. Maj:t och Riksdagen bestämda
grunder blifvit mellan kronan och bergslaget upprättadt, komme jemlikt
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
13
bestämmelse i detta aftal skyldigheten för bergslaget att för silfververket,
utgöra tionde från och med 1888 års början att upphöra. Jemte några
verk, hvilkas egare ännu icke förklarat sig villige att ingå på de för
bergsverkstiondens eftergifvande jemlikt brefvet den 10 augusti 1877 bestämda
vilkor, qvarstode således endast Höganäs stenkolsverk såsom underkastadt
skyldigheten att utgöra bergverkstionde.
Ehuru berörda stenkolsverk fortfarande enligt författningarne vore
tiondepligtigt, hade likväl på grund af särskilda bestämmelser tionde af
detta verk till staten icke utgått. Genom kongl. brefvet den 20 juni
1801 hade nemligen verket beviljats tiondefrihet under trettio år, efter
hvilken frihetstids förlopp, och sedan åtgärd blifvit vidtagen för stenkolsverkets
taxerande till tionde, genom brefvet den 9 mars 1833 förklarats,
att verket skulle från erläggande af tiondeafgift tills vidare vara befriadt.
I utlåtande den 13 november 1871, afgifvet med anledning af väckt
fråga om bergverkstiondens afskaffande, ovilkorligen för sådana bergverk,
som icke vore i åtnjutande af särskilda privilegier, och för de privilegierade
verken mot vilkor af privilegiernas upphörande eller aflösande, hade
kammar- och kommerskollegierna anfört, beträffande Höganäs stenkolsverk,
att detta verk, så vidt af de hos kollegierna förvarade handlingar hade
kunnat utrönas, icke vore i åtnjutande af någon från statens sida meddelad
förläning eller annan förmån af sådan natur, att verket kunde förklaras
vara försedt med något slags privilegier i den vid detta uttryck
allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästade
mening, i följd hvaraf stenkolsverket i detta hänseende vore likställigt
med oprivilegierade ädlare verk. I öfverensstämmelse härmed hade ock
i den proposition om bergverkstiondens afskaffande, som den 16 februari
1872 till Riksdagen aflåtits, intet förbehåll gjorts för ifrågavarande stenkolsverk.
Sedan kammar- och kommerskollegierna, efter det nyssnämnda
proposition blifvit af Riksdagen afslagen, i skrifvelse den 13 november
1872 fäst uppmärksamheten på frågan, huruvida tionde borde påföras
dittills icke skattlagda verk, som enligt äldre författningar kunde kännas
skyldiga till dess erläggande, hade kollegierna genom beslut den 21
augusti 1874 anbefalts att verkställa utredning, huruvida Höganäs stenkolsverk
vore i åtnjutande af några privilegier eller förmåner, hvilka, i
det fall att stenkolsverken funnes böra för all framtid fritagas från skyldigheten
att utgöra tionde, kunde föranleda dertill, att sådan befrielse
icke eller endast under vissa vilkor blefve för Höganäs stenkolsverk
tillämpad.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
Till åtlydnad af denna befallning hade kollegierna afgifvit utlåtande
den 23 november 1876. Kollegierna hade häruti erinrat om sin i förut
omförmälda utlåtande den 13 november 1871 uttalade åsigt, att Höganäs
stenkolsverk icke vore i åtnjutande af någon från statens sida meddelad
förläning eller annan förmån af sådan natur, att verket kunde förklaras
vara försedt med något slags privilegier i den vid detta uttryck allmänneligen
och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästade mening, och
tillkännagifvit, att af de förnyade undersökningar, hvilka till följd af
Kongl. Maj:ts berörda befallning blifvit verkstälda, den af kollegierna sålunda
yttrade åsigt, att här åsyftade verk icke åtnjöte några privilegier
eller förmåner i nyss angifna mening, vunnit ytterligare bekräftelse.
Sedan departementschefen härefter erinrat, att kammar- och kommerskollegierna
sålunda äfven efter den förnyade undersökning, som företagits,
vidhållit, att Höganäs stenkolsverk icke vore i åtnjutande af någon från
statens sida meddelad förläning eller annan förmån af sådan natur, att
verket kunde förklaras vara försedt med något slags privilegier i den vid
detta uttryck allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk
fästade mening, att Riksdagen icke gifvit till känna, att särskildt i fråga
om Höganäs stenkolsverk borde vid begreppet privilegier fästas någon
annan eller vidsträcktare mening än den, som hittills beträffande andra
bergverk gjorts gällande, att kollegierna ej heller ansett sig böra tillstyrka
Kongl. Maj:t att, med hänsyn till bolagets bestridda betalningsskyldighet
för fordom åtnjutet statsbidrag, vare sig upphäfva den frihet
från tiondens utgörande, som tills vidare vore bolaget förunnad, eller
föreslå särskilda vilkor och förbehåll för definitivt tilldelande af tiondefrihet
åt stenkolsverket, samt att i öfrigt ingen särskild anledning till
dylikt förbehåll eller vilkor vore uppgifven, hade Kongl. Maj:t i proposition
föreslagit Riksdagen att medgifva, att den för öfriga bergverk i
riket medgifna tiondefrihet måtte äfven å Höganäs stenkolsverk tillämpas.
Vid behandling i Riksdagen af berörda proposition hade densamma
bifallits af Andra Kammaren utan vilkor, men af Första Kammaren under
förutsättning att i fråga om upptagande af nya stenkolsgrufvor Höganäs
stenkolsverk skulle vara underkastadt lagen angående eftersökande och bearbetande
af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886, så att det icke i fråga
derom finge på grund af äldre privilegier anses inom någon del af Skåne
hafva annan eller bättre rätt än andra koncessionssökande.
Sedan Riksdagen härefter i skrifvelse den 11 maj 1888 anmält, att
vid behandlingen af propositionen Riksdagens kamrar i afseende derå
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
15
stannat i olika beslut af beskaffenhet, att, jemlikt 63 § riksdagsordningen,
frågan i följd deraf för den riksdagen förfallit, hade Kongl. Maj:t den 8
påföljande juni anbefalt kammar- och kommerskollegierna att, efter förnyad
utredning med särskild hänsyn till utfärdade stadganden rörande
stenkolsfyndigheters eftersökande och bearbetande, gemensamt afgifva utlåtande,
huruvida Höganäs stenkolsverk vore i åtnjutande af några sådana
privilegier eller förmåner, hvilkas upphörande borde göras till vilkor för
eftergift af den stenkolsverket åliggande tiondeskyldighet.
Efter verkstäld utredning hade kollegierna den 1 november 1888
afgifvit utlåtande i berörda afseende; och hade kollegierna dervid, under
erinran om den af dem i förenämnda utlåtanden den 13 november 1871
och den 23 november 1876 yttrade åsigt, att Höganäs stenkolsverk icke
åtnjöte några privilegier eller förmåner i den mening förut nämnts, vidare
anfört, att i detta uttalande endast afsåges det slag af privilegier, som i
Rikets Ständers skrifvelse den 5 juni 1866, hvilken låg till grund för
Kongl. Maj:ts förut omförmälda proposition, åsyftades och hvilkas afstående
gjorts till vilkor för tiondens afskaffande för vissa verk, som särskilt
uppräknades i kungörelsen den 10 augusti 1887, genom hvilken tiondeskyldigheten
för så kallade ädlare verk upphäfts. Emellertid innehade
Höganäs stenkolsverk privilegier af annan art, hvilkas betydelse numera,
sedan lagen om eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter den
28 maj 1886 tillkommit, skarpare framträda
Den 18 februari 1737 hade nemligen bergskollegium för bergmästaren
Anton Svab, konsul Jonas Alström och geschworner Erik Stockenström
meddelat tillstånd eller privilegium att. få upptaga och försöka de vid
Helsingborg »under tiden bearbetade men lemnade stenkolsbrott och
grufvor jemte flera fossilier, som dervid anträffas kunde», och uti skrifvelse
af samma dag hade bergskollegium föreskrift, att intressenterna
skulle åligga att, innan något arbete begyntes, gifva grundegarne kunskap
af deras »dessein» samt inhemta dessas utlåtande, huruvida de ville med
intressenterna uti företaget participera eller ej, samt att, der intressenterna
något hinder härvid skulle ske, de egde att derom hos kollegium göra
anmälan, då kollegium ville låta dem vederfaras hvad kongl. förordningarne
likmätigt vore. Jemlikt bergskollegii skrifvelse den 29 mars 1738
hade vidare förenämnda personer, som å en plats, belägen på Norra Vallåkra
kronorusthålls egor, anträffat en kolflöts, å hvilken de anlagt grufarbete,
erhållit sagda privilegium utsträckt ej mindre till denna plats med
andra angränsande egor, »hvarthän denna med arbete belagda stenkols
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
flöts synes vilja sig utbreda», än äfven till fältena mellan sagda plats och
Landskrona; allt dock med vilkor att vederbörande jordegare på intet sätt
derigenom förfördelades eller skada tillfogades, emedan »participationen»
ålåge att förut gifva jordegarne »sina försöksdesseiner vid handen och om
participation deruti deras utlåtande inhemta».
Sedan derefter statssekreteraren m. m. baron Eric Ruuth fått berörda
privilegier på sig öfverlåtna, hade dessa privilegier blifvit, på baron Ruuths
derom gjorda anhållan, genom kongl. bref den 6 maj 1788 stadfästade
för honom och hans rättsinnehafvare, och genom bergskollegii resolution
den 14 november 1788 hade förklarats, att Luggude och Rönnebergs
härad i Malmöhus län skulle anses såsom ett för stenkolsverket utstakadt
och faststäldt distrikt, inom hvars gränser baron Ruuth hade att tillegna
sig och åtnjuta alla de förmåner och rättigheter, som genom bergskollegii
privilegium den 18 februari 1787 samt dess skrifvelse den 29 mars 1738
dåvarande intressenter i stenkolsverket förunte blifvit.
På grund af dessa privilegier hade Höganäs stenkolsaktiebolag, hvilket
blifvit innehafvare af den baron Ruuth 1788 tillförsäkrade rätt, vid
Höganäs och trakten närmast deromkring fortfarande bedrifvit stenkolsbrytning,
utan att hafva vare sig enligt 1855 års grufvestadga genom inmutning
förvärfvat rätt till stenkolsområden eller enligt lagen om eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886 undfått
någon koncession å dylikt område.
I sistnämnda lag vore de Höganäs stenkolsverk tillkommande rättigheter
särskildt beaktade, i det att i § 6 af samma lag stadgades, att å
område, som, innan denna lag trädt i kraft, blifvit för bearbetande af
stenkolsfyndigheter inmutadt eller annorledes lagligen upplåtet, vore koncession
utan tillstånd af den, som innehade sådan rätt, icke gällande, så
vidt den äldre rättigheten vore behörigen försvarad.
I § 45 af samma lag föreskrefves vidare, att för stenkolsgrufva, hvartill
rättigheten genom inmutning eller annorledes vunnits, innan lagen
trädt i kraft, skulle grufvestadgan den 16 maj 1884 i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, med vissa undantag, af hvilka beträffande Höganäs
stenkolsverk endast de i punkterna a), b) och g) oinförinälda syntes vara
gällande.
För så vidt alltså den Höganäs aktiebolag enligt privilegierna tillkommande
rätt icke kunde visas vara på ett eller annat sätt icke behörigen
försvarad, syntes sagda bolag, utan att behöfva ställa sig stenkolslagens
föreskrifter i fråga om sättet för förvärfvande af koncession till
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
17
efterrättelse, kunna inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och
bearbeta stenkolsfyndigheter.
Att dessa privilegier fortfarande vore beståndande och fullt gällande
både äfven uttalats i Kongl. Maj:ts dom den 31 mars 1881 i sak mellan
hemmansegaren Per Jönsson i Långaröd in. fl. å ena och Höganäs aktiebolag
å andra sidan.
Till Luggude häradsrätt hade nemligen bemälde Per Jönsson med
flei’e instämt Höganäs aktiebolag med yrkande, bland annat,
att som Ruuths schakt vore upptaget å egorna till Per Jönssons
hemman 1/J mantal n:o 4 Långaröd, hvarifrån 2 tunnland 21,3 kappland
jord för ändamålet afsöndra!®, men bolaget till detta område ej förvärfvat
eganderätt, utan troligen efter aftal med föregående egare af hemmanet,
blott mot årlig afgäld, begagnat jorden, samt berörda jordupplåtelse hvarken
blifvit bestämd att fortfara under någon viss tid eller vore genom
laga åtgärd till beståndet tryggad, det måtte bolaget, hvilket bödrefve
grufarbete jemväl under öfrige dess motparters egor, men icke i öfverensstämmelse
med grufvestadgan den 12 januari 1855 sökt och vunnit utmål
samt följaktligen icke egde rätt att inom vederparternas områden
idka grufvedrift, varda'' ålagdt att afträda och till vederparternas fria
disposition öfverlemna den dem och deras hemman tillhöriga jord m. in.
Under målets handläggning hade företetts, bland annat, dels åtskilliga
handlingar, hvaraf inhemtats, att., på anmälan af friherre Ruuth att lian
vore hågad anställa förSöksarbeten för vinnande af stenkol inom Väsby
och Vikens socknar, bergmästaren i orten vid ett till’ den 28 oktober
1793 utlyst sammanträde med åbor och jordegare i sagda socknar delgifvit
dem friherre Ruuths afsigt samt tillsport Jern, om de ville i
arbetet deltaga, med anledning hvaraf då närvarande heinmansegare afgifvit
yttranden, dels ock ett i september 1797 hållet protokoll, utvisande
att bergmästaren med nämnd å sammanträde vid Luggude härads tingsställe
efter förutgången kungörelse, upplåst i häradets alla kyrkor, hört
samtlige jordegare i häradet, som ej förut afgifvit yttranden i frågan,
huruvida de åstundadé att deltaga i de försök, Höganäs’ stenkolsbolag ämnade
företaga på åtskilliga ställen i häradet, samt att från Väsby socken
sju heinmansegare instält sig och å egna och öfrige socknemäns vägnar
förklarat, att de ej ville deltaga i försöksarbetet, men önskade veta, hvilken
ersättning bestodes för skada, som kunde tillfogas enskilda egor,
hvartill svarats, att skadeersättning till skäligt belopp icke bestredes;
hvaremot egaren af Kulla-Gunnarstorp anmält sig benägen att deltaga i
Bill. till Biksd. Prat. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 48 Häft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:oJ)2.
grufarbetet, derest sådant komme att å egor till nyssnämnda gods anställas.
Genom utslag den 20 juli 1878 hade häradsrätten ogillat samtliga
af kärandeparterna framstälda påståenden, och enligt dom den 30 april
1880 hade hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit skäl icke hafva
förekommit ledande till ändring härutinnan.
Saken hade fullföljts af Per Jönsson och hans medparter, och hade
Kongl. Maj:t i förenämnda dom den 81 mars 1881 sig utlåtit, att alldenstund
de för Höganäs’ stenkolsverk genom bergskollegii resolutioner den
18 februari 1737, den 29 mars 1738 och den 14 november 1788 meddelade
privilegierna innehölle, att privilegiernas innehafvare egde att upp
taga, försöka och bearbeta stenkolsgrufvor inom Luggude och Rönnebergs
härad, som skulle betraktas såsom ett för nämnda stenkolsverk utstakadt
och faststäldt distrikt, inom hvars gränser privilegiernas innehafvare hade
att tillegna sig och åtnjuta omförmälda förmåner och rättigheter; samt af
privilegiernas berörda innehåll måste anses följa, att särskildt anvisande
genom vederbörande myndighet af utrymme för grufarbetet icke erfordrats
i annat fall, än att öfverenskommelse derom ej kunde med någon jordegare
träffas, och att, der sådan öfverenskommelse blifvit ingången, densamma
medförde för privilegiernas innehafvare mot jordegaren enahanda rätt, som
om utmål å den senares mark af behörig myndighet anvisats och tilldelats;
för den skull och emedan, hvad anginge den jordrymd af 2 tunnland
21,3 kappland, som Höganäs’ stenkolsaktiebolag innehade inom Per
Jönssons hemmans område och för hvilken jordrymd, efter hvad upplyst
vore, bolaget utgifvit årlig ersättning, annat på grund af hvad i saken
förekommit icke antagas kunde, än att samma jordrymd blifvit af föregående
egare till hemmanet upplåten åt bolaget för grufarbetets bedrifvande;
ty och som enligt bergskollegii förut åberopade resolutioner det
ålegat jordegare inom Luggude och Rönnebergs härad att efter erhållen
kännedom om de försöksarbeten, hvilka privilegiernas innehafvare ville
anställa, på förhand gifva tillkänna, om de åstundade att i grufarbetet
deltaga, samt styrkt vore, att vid sammanträden, som på anhållan af
privilegiernas innehafvare bergmästaren i orten under åren 1793 och 1797
utlyst och hållit för att inhemta, om någon af dem önskade i grufarbetet
taga del, ingen mera än egaren till Kulla-Gunnarstorp dertill sig anmält,
alltså pröfvade Kongl. Maj:t rättvist gilla hofrättens dom.
Eldigt grunderna för denna Kongl. Maj:ts dom skulle alltså genom
det vid omförmälda sammanträden åren 1793 och 1797 jordegarne gjorda
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
19
meddelande om stenkolsbolagets afsigt att företaga försöksarbeten för vinnande
af stenkol inom häradena och jordegarncs då gifna förklaring, att
de icke ville i arbetet deltaga, Höganäs’ stenkolsaktiebolags ställning till
jordegarne vara klargjord och bolaget ega rätt att, endast mot skälig
skadeersättning till jordegarne, hvarhelst det ville inom Luggude härad
drifva schakt och tillgodogöra sig stenkol.
Höganäs’ stenkolsaktiebolag syntes sålunda på grund af sina privilegier,
jemförda med de i afseende å stenkolsfyndigheters tillgodogörande
tillämpliga författningar, böra anses intaga en undantagsställning så väl i
förhållande till det allmänna som till jordegaren.
Utan att Höganäs’ aktiebolag sökt hindra det, hade visserligen, sedan
grufvestadgan den 12 januari 1855 trädt i kraft, det stenkolsförande området
inom Luggude och Rönnebergs härad, med undantag af trakten omkring
Höganäs’ stenkolsverk, blifvit af andra inmutadt och en stor del af
samma område lagdt i utmål, hvarjemte, enligt lagen om eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1 886, koncession blifvit
åt Vallåkra stenkolsaktiebolag beviljad på viss del af berörda stenkolsförande
område, å hvilket i öfrigt flere betydande anläggningar uppstått
för tillgodogörande af stenkol och de jemte desamma förekommande eldfasta
leror, men någon visshet funnes emellertid ej, att icke möjligen på
grund af berörda privilegier förvecklingar kunde uppkomma, ledande till
hinder för utvecklingen af den för vårt land onekligen vigtiga stenkolsindustrien.
Höganäs’ stenkolsaktiebolags på grund af privilegierna uppkomna
undantagsställning finge derför anses vara af sådan beskaffenhet, att den
borde, för åstadkommande af större reda och likformighet i fråga om de
skilda stenkolsverkens förhållande till den dessa berörande lagstiftning
samt till undvikande af anledningar till tvistigheter, så vidt möjligt undanrödjas,
hvadan en ändring i densamma borde göras till vilkor för eftergift
af den Höganäs’ stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet.
Den ändring i ifrågavarande förhållanden, som sålunda kunde finnas
påkallad, syntes efter kollegiernas förmenande böra åvägabringas och ordnas
på det sätt, att, mot det att den Höganäs’ stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet
definitivt förklarades upphörd samt ett arbetsområde, bestående
af den jordrymd, bolaget sjelft egde eller eljest med grufarbete belagt,
och möjligen derutöfver hvad som för ett ändamålsenligt bestämmande af
arbetsområdet kunde anses erforderligt, blefve för bolaget faststäldt, bolaget
i afseende å rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs härad
20
Statsutskottets Utlåtande A'':o 92.
i (ifrigt eftersöka och bearbeta stcnkolsfyndigheter afstode från sina privilegier.
Sedan styrelsen för Höganäs’ stenkolsbolag lemnats tillfälle att yttra
sig i anledning af kollegiernas sistberörda utlåtande, både vid ärendets
föredragning den 31 januari 1896 Kongl. Maj:t funnit godt låta genom
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län anmoda Höganäs’ stenkolsbolag
att inom viss angifven tid till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande,
huruvida bolaget vore villigt att — mot det att den Höganäs’
stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd samt
ett arbetsområde, bestående af den jordrymd, bolaget sjelft egde eller
eljest med grufarbete belagt, och hvad som derutöfver för ett ändamålsenligt
bestämmande af arbetsområdet tilläfventyrs kunde, i enlighet med
uPPgift> som bolaget i sådant afseende egde meddela, anses erforderligt,
blefve för bolaget faststäldt beträffande rättigheten att inom Luggude och
Könnebergs härad i öfrigt .eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter afstå
från sina privilegier.
I anledning häraf hade i en till Kongl. Maj:t stäld, den 3 juni
1896 dagtecknad skrift Höganäs’ stenkolsbolag genom dess styrelse ei>
inrat, att det område, som genom de för .Höganäs’ stenkolsverk gällande
privilegier tilldelats detsamma för eftersökande och bearbetande
af stenkol, omfattade, såsom förut i ärendet blifvit upplyst, Kuggude och
Könnebergs härad med eu areal af 85,131 hektar. Af skyldig omtanke
för stenkolsverkets framtida bestånd och tillgodogörande under längre
tid af dess storartade anläggningar Samt för att i möjligaste måtto tillgodose
de talrika arbetare med familjer, uppgående till närmare 4,000
personer, som af grufdriften och i sammanhang dermed stående fabriksindustri
hemtade sin utkomst, ville bolaget framhålla behofvet af privilegiernas
tillämpning inom ett område af sådan storlek, att kolindustrien
äfven för en kommande generation kunde, så vidt omständigheterna
medgåfve, framgångsrikt utöfvas. Vid öfvervägande häraf ansåge bolaget,
att Höganäs’ bruksförsamling äfvensom Brunnby, Väsby, Vikens, Farhults,
Jonstorps, Välinge, Kattarps, Allerums och Fleninge socknar i Luggude
härad samt den del af Ströfvelstorps isocken, som läge vester om Vegaån
och som förut tillhört Luggude härad, men numera vore förlagd till
Södra Åsbo härad, lämpligen borde fastställas såsom bildande det mindre
distriktet. Den areal, som sålunda afsåges och hvilken vore med grön
färg utmärkt å en skriften bilagd karta, omfattade 28,800 hektar eller
ungefär en tredjedel af det privilegierade distriktet. Af detta mindre
Statsutskottets Utlåtande N:o t!2.
21
område innehöllc den norra delen med omkring 12,000 1 lektur, eller 40
procent af det begära området, ill dre geologiska, ej kollrande formationer,
under det att inom eu ej obetydlig del af det. öfriga kolflötserna
läge så djupt eller vore så tunna, att en kolbrytning derå under nuvarande
förhållanden ej med fördel kunde ega rum. Med fästadt afseende bära
och i betraktande af ej mindre kolfyndigheternas ojemnhet än äfven den
stora kostnad, som vore förenad med dessas uppsökande och bearbetande,
samt den vansklighet, som bolaget till följd deraf och äfven i öfrigt
vore underkastadt, särskildt med hänsyn dertill att dess verksamhet begränsades
inom ett inskränktare territorium än det, hvaröfver bolaget för
närvarande hade att förfoga, hade bolaget hemstält, att omförmälda
bruksförsamling, socknar och socknedel inåtte fastställas såsom det arbetsområde
eller distrikt, inom hvilket de för stenkolsverket hittills gällande
privilegier fortfarande borde ega bestånd, i hvilket fall bolaget vore
villigt att, mot det att den Höganäs’ stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet
definitivt förklarades upphäfd, beträffande rättigheten att inom
Luggude oeh Rönneborgs härad i öfrigt eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter
afstå från sina privilegier.
Genom remiss den 26 juni 1896 hade derefter kammar- och kommerskollegierna
anbefalts att gemensamt afgifva utlåtande öfver hvad
Höganäs’ stenkolsbolag i sistberörda skrift anfört; oeh sedan kaptenen vid
Elfsborgs regemente Edv. Zetterberg den 31 mars 1897 till Kongl. Maj:t
inkommit med eu skrift i ämnet, hade äfven denna skrift genom remiss
öfverlemnats till kollegierna för att tagas i öfvervägande vid afgifvande
af det infordrade utlåtandet.
I anledning af berörda remiss hade kollegierna den 26 april 1897
afgifvit utlåtande; och hade kollegierna dervid tillika öfverlemnat så väl
inhemtade yttranden från bergmästaren i södra distriktet och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län som ock en till Kongl. Maj:t
stäld, den 2 december 1896 dagtecknad ytterligare skrift i ämnet från
Höganäs’ stenkolsbolag.
I nämnda yttrande hade bergmästaren, jemte omförmälande, bland
annat, hurusom å Flundrarps egor i Brunnby socken funnes sex Höganäs
stenkolsbolag icke tillhörande stenkolsgrufveutmål, till hvilka rätten vore
af vederbörande grufegare försvarad, men hvilka sannolikt icke skulle
löna sig att ensamma bearbeta, enär flötsen läge omkring 180 meter
djupt, på anförda grunder såsom sin åsigt uttalat, att det af bolaget, på
sätt förut omförmälts, föreslagna område borde minskas med: l:o) den
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
uppgifna, norra ofyndiga dolen å 12,000 hektar, 2:o) Flcninge socken och
södra delen af Allérums socken, söder om vägen Kulla-Grunnarstorp-Allerum-Bolet-sockengränsen,
tillsammans omkring 3,800 hektar*, samt 3:o)
förherörda å Flundrarps egor belägna sex utmål, utgörande tillsammans
76 har; hvarjemte bergmästaren uppgifva, att efter afdrag af dessa tre
områden, som omfattade tillhopa omkring 15,S76 har, skulle för Höganäs
stenkolsbolag återstå omkring 12,024 har, omfattande den mägtigaste
och bäst belägna stenkolsfyndigheten.
Med anledning af hvad bergmästaren i ärendet yttrat hade Höganäs''stenkolsbolag
i sin förenämnda skrift af den 2 december 1896 anfört,
att bolaget, som ansåge förevarande fråga vara af den natur, att den
icke lämpligen längre borde lemnas sväfvande, och således önskade få
slut på densamma, vore villigt att för sådant ändamål i hufvudsak ingå
på de af bergmästaren föreslagna inskränkningar af det område, bolaget
i sin skrift af den 3 juni 1896 ansett böra för bolaget bibehållas vid
afskrifvande af den bolaget åliggande bergverkstiondeskyldigheten. Hvad
anginge förslaget att från sistnämnda område undantaga den af bolaget
sjelft såsom innehållande endast ofyndigheter angifna norra delen, ville
bolaget emellertid erinra, att det återstående områdets norra gräns borde
så bestämmas, att allt hvad af samma område i framtiden kunde komma
att visa sig innehålla ^Myndigheter måtte falla inom denna gräns. Beträffande
de sex utmålen vid Flundrarp ansåge bolaget sig, fortfarande
såsom ditintills och så länge rätten till desamma behörigen uppehölles,
icke böra mot dem göra någon erinran, dock att, i fall nämnda utmål
blefve sönade, det område de omfattade då borde anses likstäldt med det
öfriga för Höganäs stenkolsbolag bibehållna, På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt och med åberopande i öfrigt af bolagets skrift den 3 juni
1896 samt bergmästarens yttrande hade bolaget hemstält, dels att den
nordliga gränsen af det område, som skulle bibehållas för bolaget — då
den nordliga ofyndiga delen fråndroges — måtte bestämmas till sydliga
gränsen af Brunnby och Jonstorps socknars hufvuddelar samt med en rät
linie i fortsättning derifrån öfver Välinge kyrka, dels ock att Fleninge
socken och södra delen af Allerums socken afginge från bolagets område,
den senare delen med gränsen bestämd enligt bergmästarens förslag, hvaremot
de sex utmålen vid Flundrarp skulle af bolaget lemnas obestridda,
så länge rätten till dem vederbörligen uppehölles; varande å en vid skriften
fogad karta med röda linier utmärkt det område, hvarå Höganäs sten
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
23
kolsbolag fortfarande gjorde anspråk för bearbetande och tillgodogörande
af stenkolsfyndigheter.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade anfört, att, då några ytterligare
medgifvanden utöfver de redan gjorda från Höganäs stenkolsbolags
sida näppeligen kunde antagas vara att förvänta och sådana ej heller syntes
kunna eller lämpligen böra aftvingas bolaget, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge sig kunna tillstyrka tiondefrihet mot de af bolaget gjorda
medgifvanden.
Innan departementschefen derefter redogjort för innehållet af kollegiernas
utlåtande, hade han erinrat om innehållet i förutnämnda skrift af
kaptenen Zetterberg.
Jemte omförmälande, att han, som vore egare till ifrågavarande, å
Flundrarps egor belägna sex stenkolsgrufveutmål samt till följd deraf och
på grund af kontrakt med vederbörande egare af den utmålen kringliggande
mark disponerade ett område, som vore å en skriften bilagd karta
utmärkt med en röd linie, hade för afsigt att hos Kongl. Maj:t söka koncession
å ett så stort område, som för dessa fyndigheters tillgodogörande
vore erforderligt, i hvilket afseende Zetterberg, bland annat, åberopat hvad
bergmästaren anfört derom, att utmålen vid Flundrarp sannolikt icke
skulle löna sig att ensamma bearbeta, hade Zetterberg vidare uttalat sig
angående innebörden af Höganäs stenkolsbolags förutberörda privilegier i
syfte att ådagalägga, att desamma icke vore af beskaffenhet att böra anses
medföra någon uteslutande rätt för bolaget att inom Luggude och
Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter; och hade
Zetterberg anhållit, att Kongl. Maj:t vid bestämmandet af de gränser,
inom hvilka Höganäs stenkolsbolag eventuelt skulle komma, att ensamt
ega rätt till eftersökande och brytande af stenkol, måtte, med gillande
af bolagets i dess förenämnda skrift af den 2 december 1896 gjorda erkännande
af Zetterbergs eganderätt till Flundrarps sex behörigen försvarade
utmål, lemna utan afseende bolagets framställning, i hvad den rörde de
delar af den omkring dessa utmål liggande mark, som för eu rationel
brytning af dessas stenkolstillgångar kunde anses nödiga.
För egen del hade kammar- och kommerskollegierna anfört följande:
Beträffande först Zetterbergs framställning, så, enär Höganäs stenkolsbolag
förklarat sig lemna vederbörande grufegares rätt till de sex stenkolsgrufveutmålen
vid Flundrarp obestridd, så länge nämnda rätt genom
arbetsskyldiglietens fullgörande behörigen uppehölles, samt i allt fall pröfningen
af giltigheten af bolagets ifrågavarande privilegier i förhållande
24
Statsutskottets Utlåtande N:''o 92.
till annans till äfventyr mot desamma stridande rättsanspråk syntes tillhöra
domstols handläggning, ansåge kollegierna hvad Zetterberg andragit icke
vara af beskaffenhet att böra vinna vidare afseende.
Vidkommande ärendet i öfrigt syntes det område, som beträffande
rättigheten att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter nu vore ifrågasatt
att bibehållas åt Höganäs stenkolsbolag, äfven om detta område i och
för sig kunde förefalla ganska betydligt, likväl, i jemförelse med hela dét
område, som bolagets privilegier omfattade, och med afseende å de dyrbara
och betydande industriella anläggningar bolaget åvägabragt, icke med
fog kunna anses oskäligt stort. Vid sådant förhållande och då, ehuru
visserligen området i fråga vore beläget inom den geologiskt bestämda
stenkolsförande formationen, full visshet icke funnes derom, att arbetsvärda
fyndigheter derstädes öfver allt förekomme, hade kollegierna funnit
sig, i betraktande derjemte af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
ärendet andragit, böra tillstyrka, att den Höganäs stenkolsverk åliggande
tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd, mot det att Höganäs stenkolsbolags
privilegier beträffande rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs
härad eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter inskränktes till att,
med det undantag bolaget medgifvit i fråga om de sex stenkolsgrufveutmålen
vid Flundrarp, gälla inom det af bolaget i dess omförrnälda
skrift af den 2 december 1896 angifna område. Derest hvad sålunda af
kollegierna föreslagits komme att vinna bifall, hemstälde kollegierna, att
i sammanhang dermed måtte föreskrifvas, att gränserna för området skulle
genom bolagets försorg och på dess bekostnad å karta i lämplig skala
inläggas af dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län
förordnad landtmätare; samt att ett exemplar af kartan skulle till kominerskollegium
öfverlemnas för att i dess grufkartekontor förvaras.
För egen del hade föredragande departementschefen yttrat:
Då numera bergverkstionden blifvit upphäfd för öfriga verk af det
slag, hvartill Höganäs stenkolsverk vore hänförligt -— blott med skyldighet
för sådana verk, som vore i besittning af särskilda privilegier, att,
derest de ville komma i åtnjutande af afradsfrihet, afstå från privilegierna
eller efter vissa grunder aflösa desamma — borde icke vidare ifrågasättas
att påföra Höganäs’ stenkolsverk dylik tionde, utan torde den tiondefrihet,
som hittills varit verket tills vidare förunnad, böra definitivt
medgifvas detsamma. Denna åsigt hade äfven omfattats af Riksdagens
båda kamrar vid behandlingen af Kongl. Majrts förberörda, den 22 december
1887 till Riksdagen aflåtna proposition i ämnet. Det gälde så
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
25
ledes nu att tillse, huruvida och i sådant fall hvilka vilkor borde anses
från statens sida uppställas för ett sådant medgifvande.
Ehuru, enligt hvad kammar- och kommerskollegierna efter särskilda
undersökningar upprepade gånger framhållit, egarne af Höganäs’ stenkolsverk,
för närvarande Höganäs’ stenkolsaktiebolag, icke vore i åtnjutande
af några privilegier af det slag, som i Rikets Ständers skrifvelse den 5
juni 1806 torde åsyftats och hvilkas afstående gjorts till vilkor för
tiondens afskaffande för vissa, i kungörelsen den 10 augusti 1877 särskilt
uppräknade verk, framginge af den nu verkstälda utredningen, att
vissa privilegier, om än af annat slag än det nyss omförmälda, i afseende
å rätten att eftersöka och bearbeta stenkol inom ett bestämdt
område, Luggude och Rönnebergs härad inom Malmöhus län, tillkomme
bolaget.
Innebörden af dessa nu ifrågavarande privilegier syntes, hvad anginge
bolagets förhållande till det allmänna, vara hufvudsakligen den,
att bolaget inom det angifna området egde eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter
utan att behöfva ställa sig till efterrättelse eljest gällande
föreskrifter i afseende å sättet för förvärfvande af tillstånd till dylika
fyndigheters eftersökande och bearbetande. Den ställning, bolaget i följd
af samma privilegier måtte intaga i förhållande dels till vederbörande
jordegare, dels ock till andra eftersökare och bearbetare af stenkolsfyndigheter
inom det i privilegierna afsedda området, syntes vara mera oviss.
Frågan härom torde i allt fall vara af beskaffenhet att icke kunna af
Kongl. Maj:t i administrativ ordning afgöras, utan tillhöra domstols pröfning.
I ett särskildt fall hade äfven, såsom redan nämnts, frågan om
rättsförhållandet mellan bolaget och en enskild jordegare blifvit af domstolarne
pröfvad och afgjord.
Såsom kollegierna framhållit, förefunnes emellertid icke någon visshet,
att icke möjligen på grund af bolagets ifrågavarande privilegier
förvecklingar kunde uppkomma, ledande till hinder för utvecklingen af
den för vårt land onekligen vigtiga stenkolsindustrien. Det måste derför
från det allmännas synpunkt vara önskvärdt, att bolaget helt eller delvis
afstode från dessa privilegier eller åtminstone att det område privilegierna
afsåge blefve så vidt möjligt inskränkt. Å andra sidan måste det för bolaget
vara önskvärdt, att den tiondefrihet för stenkolsverket, som hittills
inedgifvits endast tills vidare, måtte varda detsamma definitivt tillerkänd.
Under denna förutsättning hade ock bolaget nu förklarat sig villigt att
beträffande rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs härad bearbeta
Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sarnl. 1 Afd. 48 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
och eftersöka stenkolsfyndigheter afstå från sina privilegier, såvidt desamma
afsåge andra delar af nämnda båda härad — omfattande, såsom
förut nämdt, 85,131 hektar — än ett af bolaget, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med vederbörande bergmästares förslag, närmare angifvet
område, omfattande enligt samma förslag omkring 12,924 hektar;
hvarjemte bolaget beträffande omförmälda, inom sistberörda område befintliga
sex utmål vid Flundrarp förklarat, att bolaget fortfarande såsom
hittills, så länge rätten till desamma behörigen uppehölles, ansåge sig
icke böra deremot göra någon erinran.
Med afseende å bolagets sistberörda förklarande och då i allt fall,
såsom förut påpekats, pröfningen af giltigheten af bolagets ifrågavarande
privilegier i förhållande till annans till äfventyrs mot detsamma stridande
rättsanspråk torde tillhöra domstols handläggning, hade departementschefen
i likhet med kollegierna hemstält, att hvad Zetterberg i sin förenämnda
skrift i ärendet andragit icke måtte vinna vidare afseende.
Hvad sjelfva hufvudfrågan anginge, syntes det departementschefen
hafva varit önskvärdt, att området för bolagets privilegier kunnat begränsas
till ett så beskaffadt mindre arbetsområde, som afsetts i Kongl.
Maj:ts beslut den 31 januari 1896. Några ytterligare medgifvanden utöfver
de af bolaget redan gjorda torde emellertid icke kunna förväntas,
och det borde icke lemnas ur sigte, att, om än bolagets skyldighet att
underkasta sig en eventuel tiondepåföring vore obestridlig, staten likväl,
vid det förhållande att bergverkstionde faktiskt aldrig utgjorts för Höganäs
stenkolsverk, och samla skatt, såsom befunnen olämplig, för öfriga
bergverk numera afskattats, icke billigtvis syntes böra på nyssnämnda
skyldighet grunda mera vidt gående påståenden gent emot bolaget. Då i
allt fall genom antagande af bolagets nu gjorda erbjudande ett ganska
afsevärdt område skulle komma att frigöras från bolagets privilegier, samt
önskligt vore, att den så länge sväfvande frågan angående ordnande af
förhållandet mellan kronan och bolaget nu ändtligen vunne sin lösning,
hade departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlägga det förslag, förevarande proposition innefattar.
Emot hvad Kongl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit, har
utskottet icke haft annat att erinra, än att det område, hvartill Höganäs
stenkolsbolags rätt att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter för framtiden
skulle inskränkas, icke synes vara i Kongl. Maj:ts förslag med full
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
27
komlig tydlighet betecknadt. Detta område uppgifves nemligen vara det
af bolaget i dess skiåft den 2 december 1896 angifna. Men då i denna
skrift omnämnas två olika områden, det ena innefattande hvad som bolaget
i sin skrift den 3 juni 1896 ansett böra för bolaget bibehållas, och det
andra samma område, ininskadt med dels den endast ofyndigbeter innehållande
norra delen deraf och dels Flenninge socken och södra delen af
Alleruins socken, synes möjligen häri ligga någon oklarhet, hvilken utskottet
anser böra till förekommande af ovisshet för framtiden häfvas genom
att det nu ifrågavarande området, hvilket är å en vid bolagets skrift den
2 december 1896 fogad, handlingarne i ärendet åtföljande karta utmärkt
med röda linier, varder genom hänvisning till denna karta närmare betecknadt.
Utskottet får derför, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,
''ii'' : >.y.; vr*.’ '' i -'' • :: • ■: ) <(->: i-li i•:;ti*jb
att Riksdagen må medgifva, att den för öfriga
bergverk i riket medgifna tiondefrihet må äfven för
Höganäs stenkolsverk tillämpas, under vilkor,
att den rätt, som på grund af Höganäs stenkolsbolags
privilegier kan tillkomma bolaget att inom
Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta
stenkolsfyndigheter, icke får göras gällande i afseende
å andra delar af nämnda härad än det af bolaget i
dess skrift den 2 december 1896 angifna, å en vid
skriften fogad karta öfver Luggude och Rönnebergs
härad med röda linier utmärkta område;
att gränserna för området skola på bolagets bekostnad
af landtmätare, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län eger förordna, å karta i
lämplig skala inläggas;
att ett exemplar af kartan skall öfverlemnas till
kommerskollegium för att i dess grufkartekontor förvaras;
samt
att bolaget lemnar vederbörande grufegares rätt
till sex å Flundrarps egor i Brunnby socken befintliga,
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
bolaget icke tillhöriga stenkolsgrufveutmål oförkränkt,
så länge näranda rätt genom arbetsskyldighetens fullgörande
behörigen uppehälles.
Stockholm den 3 maj 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Herr G. D. B. Tornerhjelm har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit uti utskottets beslut i förestående ärende.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TBYCKERIET, 1898-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1898:114 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk. s. 13 i texten