Sök i Ratio Lex

Betänkande angående vissa delar af tullbevillningen. ''

1899-01-16 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:1, Betänkande angående vissa delar af tullbevillningen. ''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 10 febr. 1899, kl. 4 e. m.

, ; ,, '' i.- ‘ j * ij <; i . , {; i•.»j t ? ■ " .; . i • i ; ., • * in.''G . ’ : '' t ‘. K#!

Betänkande angående vissa delar af tullbevillningen.

'' (l:a A.)

Bevillningsutskottet har härmed velat afgifva yttrande i anledning af

följande till utskottet hänvisade motioner rörande ändringar i nu utgående

tullbevillning, nemligen motionerna:

n:o 26 inom Första Kammaren af herr P. Bondesson, angående tull

å smör- och ostfärg;

n:o 23 inom Första Kammaren af herr P. M. Söderberg, angående

tull å hårgarn eller nöthårsgarn;

n:o 9 inom Första Kammaren af herr P. Bondesson, om förhöjning

af tullen å planchetter; samt

n:o 25 inom Första Kammaren af herrar G. F. Östberg och G. A.

Ekdahl samt n:o 119 inom Andra Kammaren af herr ./. E. Behrner, om

tull å brukade och slitna säckar.

Smör- och ostfärg är enligt nu gällande tulltaxa tullfri.

Herr Bondesson föreslår nu:

att all slags smörfärg — flytande eller torr — upplöst i olja, emballerad

i gelatinkapslar eller genom teknisk-kemisk behandling beredd till

torrt tillstånd, samt all slags ostfärg — i flytande eller torr form, med

eller utan tillsättning af sprit — för framtiden måtte hänföras till tekniskliih.

till Kikad. Fr Öl. 18V9. 5 Sami. 1 Afd. 1 Haft. (N:o t). 1

Färger

och

färg ning sämnen:

smör- och

ostfärg.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

kemiska preparater och förtullas med 15 procent af värdet, hvarigenom

äfven smörfärg i gelatinkapslar och ostfärg med tillsättning af sprit,

hvilka artiklar i praktiken ej gerna borde särskild! urskiljas, vid förtullning

drabbades af en till det högre värdet bättre afpassad tullbeskattning.

Till stöd för denna framställning anför motionären följande:

»Enligt nu gällande tulltaxa af den 24 oktober 1898 är rofolja enligt

punkt 488 åsatt en tull af 7 öre per kilogram, hvilken tull enligt

rådande marknadspris, 45 å 50 öre per kilogram, motsvarar cirka 15 procent

af värdet.

Enligt samma tulltaxas punkt 146 är deremot smörfärg förklarad

såsom tullfri.

Då emellertid smörfärg numera framställes af rofolja, såsom varande

för detta ändamål lämpligast, och derför undanträngt bruket af annan

och tullfri olja -—- hamp-, cotton- m. fl. — så utfalla dessa tvenne förtullningssätt

i det för inhemska smörfärgsfabrikanter högst ledsamma missförhållande,

att de för sin råvara, rofolja, måste betala cirka 15 procent

af varuvärdet i tull, på samma gång som utländska konkurrenter få tullfritt

införa sin smörfärg i Sverige och derigenom kunna notera ett lägre

pris å varan än de inhemska fabrikanterna.

Ej endast vid försäljningar inom Sverige, utan äfven vid export till

så väl Norge som utlandet i öfrigt gör det påpekade missförhållandet sig

gällande. Ty att också smörfärg såsom svensk exportvara måste i motsvarande

mån fördyras genom den påförda tullen å rofolja, är sjelfkärt.

Redan år 1891 insåg den då tillsatta tullkomitén det motsägande i

omnämnda förhållanden, jemfördt med vanlig gällande tullprincip, nemligen,

att en utaf olika ämnen till olika tull bestående vara rätteligen bör

drabbas af den högre tullsatsen.

För att emellertid få detta missförhållande häfdt, måste antingen

tullen å rofolja borttagas eller också lämplig tull åsättas smörfärg.

Den ekonomiska betydelsen af ett eventuel! upphäfvande af tullen å

rofolja skall jag icke här söka att närmare utreda, utan skall jag endast

tillåta mig påpeka, att, då staten genom sina jernvägars stora behof deraf

måste anses såsom den ojemförligt störste konsumenten af dylik olja, någon

nämnvärd ekonomisk förlust med upphäfvandet af nämnda oljebill troligen

knappast skall förefinnas.

Likaledes tillåter jag mig framhålla, att medgifvandet af tullfrihet för

rofolja gifvetvis skall reducera tillverkningskostnaden för smörfärg till

förmån för den svenska mejerihandteringen, samt på samma gång möjlig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 3

gorå en ökad export af smörfitrg från inhemska fabriker till Amerika

m. fl. länder, hvilken export numera sjelfklart hämmas af den tull, som

nu åsättes den i smörfärgen ingående rofoljan, och bör i detta sammanhang

anmärkas, att restitution vid export af dylik färg hittills ej kunnat

erhållas.

Beträffande frågan om hvilken tull å smörfärg är att anse såsom

lämplig och motsvara de olika intressena, tillåter jag mig hänvisa till

ofvannämnda tullkomités motiverade utredning härutinnan.

Komitén föreslår en tull å smör- och ostfärg af .15 proc. af värdet,

hvilket ungefär motsvarar rofoljans tull, och synes mig denna tullsats vara

det yttersta minimum, som kan afhjelpa det påpekade missförhållandet, i

svnnerhet som våra grannländer hafva vida högre tull, och de talrika

fabrikerna för tillverkning af mejeripreparater i Sverige lätteligen kunna

på ett tillfredsställande sätt fylla vårt behof.»

Det af motionären åberopade, af 1888 års tullkomité afgifna yttrandet

angående tull å smör- och ostfärg är af följande lydelse:

»Dylika färger tillverkas numera inom landet. En vigtig beståndsdel

i smörfärgen utgöres vanligen af rofolja, som drager tull med 7 öre per

kilogram. Redan denna omständighet betingar åsättande af införselafgift

å smörfärg; men dertill kommer, att den inhemska tillverkningen deraf

har att utstå en ganska skarp konkurrens från utlandet, särskild! Danmark.

Med hänsyn till dessa omständigheter har införselafgift en för smörfärg

ansetts böra bestämmas till 7 öre per kilogram brutto. För bruttoförtullning

talar den omständighet, att varan inkommer på kärl af vexlande

beskaffenhet. Med smörfärg har ostfärg, till följd af svårigheten att vid

tullbehandlingen urskilja till hvilketdera slaget varan bör hänföras, likstälts.»

Komiténs förslag i denna del upptogs jemväl i Kong! Maj:ts till 1892

års Riksdag aflåtna proposition med förslag till ny tulltaxa m. m., men

bevillningsutskottet hemstälde, att ifrågavarande artiklar, såsom varande

för mejerihandteringen oumbärliga beredningsämnen, måtte fortfarande förblifva

tullfria. Denna hemställan blef ock utan diskussion af begge kainrarne

bifallen.

Den åsigt, som sålunda af 1892 års bevillningsutskott och samma års

Riksdag omfattades, anser utskottet sig böra fortfarande vidhålla. Om tull

åsattes smör- och ostfärg, skulle otvifvelaktigt deraf föranledas en höjning

af priset å dessa artiklar, som numera kunna sägas vara nödvändiga förbrukningsartiklar

vid landets samtliga mejerier. Den störa betydelse mejerihandteringen

eger för vårt lands jordbruk och den svåra konkurrens dessa

produkter hafva att utstå på verldsmarknaden utgöra enligt utskottets

s. 4 Kontrollera mot PDF

Garn af nöthår.

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

åsigt tillräckliga anledningar för att ej, äfven i den minsta grad, fördyra

produktionskostnaderna för dessa vigtiga exportartiklar.

Den föreslagna tullsatsen lärer ej heller för de fabriker, der tillverkning

af smör- och ostfärg eger rum, vara nödvändig, helst dessa fabriker,

enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst, icke uteslutande tillverka sådana

varor utan äfven varor af andra slag.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att gällande tullfrihet för smör- och ostfärg

måtte bibehållas.

I sin ofvanberörda motion anför herr Söderberg:

»Under de senare åren har i vårt fosterland uppblomstrat en ny industri,

nemligen fabrikation af yllemattor. För denna fabrikation måste

såsom råvara användas betydande cjvantiteter nöthårsgarn. Vid intet svenskt

spinneri tillverkas nöthårsgarn, och säkert är att, äfven om å denna vara

sattes en så hög tull som 25 öre pr kilogram, intet svenskt spinneri skulle

finna med sin fördel förenligt att upptaga fabrikationen af ifrågavarande

garn. Detta måste alltså importeras från utlandet.

Förr förtullades denna vara, hvilken i inköp kostar 3 å 3 Va pence

(22 ''/a h 26 öre) för engelskt skålpund, med 15% af värdet. Under senare

åren deremot hafva tullmyndigheterna, enär de ansett att nöthårsgarnet

varit i någon mån uppblandadt med ullaffall, bestämt, att tullen för nöthårsgarn

skall utgå lika som för ullgarn eller med 25 öre pr kilogram. Enär

billigaste marknadspriset för ullgarn är dubbelt så stort (6 å 7 pence pr

engelskt skålpund) som priset på nöthårsgarn, så framgår häraf, huru tyngande

tullen för sistnämnda vara är, om den fortfarande skall bibehållas

vid 25 öre pr kilogram, hvilket motsvarar ungefär femtio (50) procent af

varans värde. Genom denna högre tullsats ökas priset på den färdiggjorda

mattan med 5 å 8 %, hvilket i allmänhet är högre än vinsten å det färdiggjorda

mattfabrikatet. Kommer alltså fortfarande förenämnda högre tullsats

att tillämpas, sa är det uppenbart, att den inhemska mattindustrien

för hvilken det i kampen mot den utländska konkurrensen är ett lifsvilkor,

att de för industrien oundgängligt behöfliga råvaror icke må genom

allt för hög tull oskäligt fördyras — måste arbeta under ytterst ogynsamma

förhållanden.

Försök hafva gjorts att på administrativ väg få här omnämnda miss
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

förhållande af hjelp t, men dessa försök hafva, antagligen på grund af uppställningen

och rubriceringen i nu gällande tulltaxa, icke ledt till åsyftadt

resultat.

I tulltaxan tinnes visserligen infördt, att »hår, andra slag, är o tullfria

samt att stampad »nöthårs filt > jemväl är tullfri, men deremot finnes ingen

särskild rubrik för artikeln »nöthårsgarn» och häraf har vållats, att denna

artikel, hvilken förr, såsom nämndt är, belädes med en värdetull af 15 %,

pa senare tiden, då man i varan ansett sig spåra något ullaffall, rubricerats

såsom ullgarn och belastats med en tull af 25 öre pr kilogram.

Enligt hvad kunniga kemister intygat, är det alldeles omöjligt att tillverka

ett absolut rent nöthår sgarn, och detta särskilt af den orsak, att å

huden af de djur (kor, kalfvar med flera dylika), af hvilka nöthåret tages,

alltid förefinnes någon ringare qvantitet ull. Att, då nöthårsgarn betingar

knappast halfva priset å ullgarn, fabrikanten med vett och vilja skulle

uppblanda nöthåret med ull, är otänkbart, och i alla händelser är skilnaden

mellan det vanliga nöthårsgarnet,, sådant som det i England fabriceras och

hit importeras, och ett med fårull uppblandadt nöthårsgarn, så i ögonen

fallande, att det är omöjligt att misstaga sig på hvad som är den ena

eller andra varan.

I Tyskland, hvilket för sin mattfabrikation behöfver importera stora

qvälltiteter nöthårsgarn, och med hvilket land den svenska mattindustrien

bär att kämpa en hård konkurrenskamp, lärer man ock, för att upphjelpa

den tyska mattindustrien, hafva bestämt, att hårgarn skall såsom sådant

förtullas, då det innehåller minst 50 % hår.

Goda skäl tala ock derför, att den svenske mattfabrikanten ej må

genoni allt för hög tull å den för honom nödvändiga råvaran ställas i eu

för svår ställning gent emot sina utländska konkurrenter.»

På de i motionen sålunda angifna grunder och på det att ifrågavarande

industri måtte komma i åtnjutande af ett välbehöfligt skydd,

hemställer motionären, att i tulltaxan måtte under en särskild rubrik

upptagas artikeln hargarn eller nöthårsgarn samt att denna artikel måtte,

för så vidt densamma innehåller minst 75 °/0 rent nöthår, beläggas med

en tull af femton procent af värdet.

På sätt motionären erinrar har tillförene garn af nöthår, som icke

finnes i gällande tulltaxa särskildt upptaget, tullbehandlats efter en tullsats

af femton procent af värdet. På grund af den i anmärkningen under

rubriken garn i tulltaxan förekommande bestämmelsen, att för garn,

spunnet af olika råämnen, införseltullen skall, utan hänsigt till den större

eller mindre andel, hvarmed olika råämnen deri ingå, beräknas efter den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

högre afgiftsbestämmelsen, har emellertid, sedan verkstälda undersökningar

gifvit vid handen, att i nöthårsgarn i regel ingår en viss mängd ull, dylikt

garn i sådant fall blifvit belagdt med den för ullgarn af motsvarande

beskaffenhet stadgade tullsats. Denna tullsats, 20 till 25 öre för kilogram,

måste emellertid anses synnerligen hög i förhållande till nöthårsgarnets

värde, som enligt motionärens uppgift utgör omkring 55 öre för kilogram,

och är, då nöthårsgarn icke utgör föremål för inhemsk tillverkning, mycket

betungande för fabrikationen af yllemattor, som i stor utsträckning begagnar

sig af ifrågavarande artikel. Utskottet tinner sig derför böra biträda

motionärens förslag, såvidt detsamma afser nedsättning i den för nöthårsgärn

utgående tull, men anser varans vigt och icke dess värde böra läggas

till grund för tullafgiftens bestämmande. Hvad beträffar tullsatsens storlek

ffnner utskottet 10 öre för kilogram vara en lämplig och i förhållande till

varuvärdet ändamålsenligt afvägd tullsats.

Vidkommande motionärens förslag, att den lägre tullsatsen för nöthårsgarn

skulle göras beroende af att deri inginge rent nöthår till en

viss procent, ffnner utskottet en sådan bestämmelse icke böra gifvas, enär

densamma sannolikt skulle förorsaka tvister vid tullbehandlingen och deraf

härrörande, ofta tidsödande och dyrbara undersökningar. I betraktande

af får- och getullens högre pris i förhållande till nöthårets, torde det icke

gerna kunna förekomma, att dylik ull afsigtligt inblandas i nöthårsgarn

i större mängd än som för tillverkningen af detta är nödvändigt, hvartill

kommer, att den deri förefintliga ullen till en del härrör från det ullhår,

som i ringa mängd förekommer å nötkreaturens hud. Vid sådant förhållande

synes det icke behöfva möta några betänkligheter att medgifva lägre tull

för garn af nöthår, oaktadt deri förekommer annat ämne, om blott nöthåret

är garnets hufvudsakliga beståndsdel. Härvid torde dock, med hänsyn till

ofvan berörda bestämmelse i den under rubriken garn i tulltaxan förekommande

anmärkning, vara nödigt att i anmärkningen undantag från nämnda

bestämmelse, på sätt redan är stadgadt i fråga om i garn inspunnet silke,

som ej sammanhängande följer garnets längd, göres äfven i fråga om garn

af nöthår, hvari förekommer annat ämne i ringa mängd.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

2:o) att ejarn af nöthår måtte åsättas tull af It)

öre för kilogram samt såsom särskild rubrik införas

närmast efter den nu i tulltaxan under n:o 168 förekommande

rubriken: färgad! blekt eller tryckt segeloch

bindgarn; och

o:o) att den under ‘ »Garn» i gällande tulltaxa före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 1.

kommande anmärkning måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Anm. För garn, spunnet af olika råämnen eller

tvinnadt af till färg eller råämne olika garnsorter, hvilka

hvar för sig draga olika tull, skall införseltullen, utan

hänsigt till den större eller mindre andel, hvarmed olika

råämnen eller garnsorter deri ingå, beräknas efter den

högre afgiftsbestämmelsen; skolande dock afseende icke

fästas a i garn inspunnet silke, som ej sammanhängande

följer garnets längd, och ej heller å i garn, hufvudsakligen

af nöthår, i ringa mängd förekommande'' annat

ämne.

I sm motion n:o 9 föreslår herr Bondesson, att planchetter måtte uti Planchetter,

tulltaxan upptagas under särskild rubrik och tullen åsättas att utgå med

eu krona för hvarje kilogram.

lill stöd för detta förslag anföres i motionen följande:

»Bland de flera artiklar, hvilka ej hafva särskild rubrik i nuvarande

tulltaxa och derför hänföras till andra rubriker, intaga s. k. planchetter en

ej obetydlig roll. Importsumman af denna artikel är emellertid svår att

bestämma, emedan densamma tullbehandlas lika som »slöjdvaror* efter 15

procent värdetull. Denna tullbestämmelse kan med fog icke anses vara

rättvis, enär snarare planchetter borde tullbehandlas såsom snörlifsfjedrar

— »karkasser» — hvilka betala 1 krona pr kilo vigttull, eller åtminstone

bolde planchetter hänföras till »polerade, öfverklädda eller lackerade jernsaker»,

för hvilka betalas 50 öre pr kilogram i tull, detta med desto större

skal, som planchetten endast är en mera fabriksfulländad snörlifsfjeder,

tillverkad alldeles lika, nemligen af fjederstål, som öfverklädes med tyg

eller emaljpapper och metallskoningar för ändarna. Härutöfver tillkommer

för planchetten anordningar för tillknäppningen af densamma. Fn tydlig

orättvisa gör sig alltså vid tullbestämningen gällande, då ett mera fulläiidadt

fabrikat tullbehandlas mycket billigare än ett alldeles motsvarande

fabrikat snörlifsfjedern — hvilken är enklare att tillverka. Planchetter

våga i medeltal ungefär 5 kilogram pr gross, kosta i parti ungefär 10 kronor

pr gross och betala för närvarande i tull alltså 1,50 pr gross. Den välbehöfhga

tullen på snörlifsfjedrar har inom Sverige skapat en teinligen

liflig industri i denna bransch. Icke mindre än sex fabriker sysselsätta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

sig dermed, och den inbördes konkurrensen håller priset nere på nästan

samma nivå som i utlandet. En lämplig tull på planchetter skulle jemväl

göra denna artikel till ett svenskt industriföremål, enär, med all sannolikhet,

liffjederfabrikerna skulle upptaga denna liknande fabrikation. I sammanhang

härmed kommer naturligtvis äfven omsättningen för den svenska

jern-, messings- och pappersbrukshandteritagen att i sin mån ökas.»

Planchetter, öfverkladda med tyg eller annat ämne, tullbehandlas för

närvarande, på sätt motionären erinrat, såsom slöjdvai’or och draga en tull

af 15 procent af värdet. Oöfverklädda planchetter deremot hänföras i

tullbehandlingshänseende, då de inkomma lackerade, till jern- och stålvaror,

förnicklade, polerade, bronserade, emaljerade eller lackerade, hvilka äro

belagda med en tull af 50 öre för kilogram, eller ock, då de icke äro

lackerade eller polerade, till jern- och stålvaror, andra slag, som draga eu

tull af 20 öre för kilogram.

Lika med motionären anser utskottet i fråga om planchetter tullafgiftens

bestämmande i förhållande till den införda varans vigt vara att föredraga

framför den nu gällande beräkningsgrunden efter varans värde, enär

genom användande af den först nämnda beräkningsgrunden förekommes att,

såsom nu är att befara, på grund af origtig uppgift om varuvärdet lägre

tullafgift kommer att påföras än den som rätteligen bör utgå. En förhöjning

af den nu gällande tullsatsen synes ock, vid jemförelse med tullsatserna

för lackerade planchetter och för karkasser, vara behöflig. Utskottet

kan dock ingalunda biträda motionärens förslag om åsättande af en tullsats

af eu krona för kilogram, hvilken tullsats enligt motionärens egna

uppgifter rörande varans värde och vigt skulle utgöra femtio procent af

värdet, utan anser utskottet, att tullsatsen lämpligen bör bestämmas till 40

öre för kilogram; och torde för genomförande af denna tullförändring

planchetter böra upptagas såsom särskild rubrik i tulltaxan.

Enär, enligt hvad för utskottet blifvit upplyst, ett visst slag af tunna

bräder i marknaden benämnes planchetter, bör emellertid till förekommande

af missförstånd ett tillägg till den nya tulltaxerubriken införas,

antydande att dermed afses endast planchetter, som användas till snörlif,

hvarjemte utskottet, då nu ett nytt tariffnummer föreslås till införande i

tulltaxan, ansett följdriktigheten kräfva, att till detta hänföras icke blott

öfverkladda utan äfven oöfverklädda planchetter, hvilka hittills tullbehandliits

såsom jernvaror.

I enlighet med hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

4:o) att till snörlif afsedda planchetter beläggas

med eu tullsats af 40 öre för kilogram och på veder
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

9

börligt ställe i tulltaxan införas under ny rubrik så

lydande:

Planchetter (till snörlif)....... 1 kilogram 0: 40.

I de af herrar Östberg och Ekdahl samt af herr Behmer väckta

motionerna föreslås,

att Riksdagen måtte besluta, att rubriken »säckar, tydligen brukade

och slitna — fria» måtte utgå ur tulltaxan och att dylika säckar må

underkastas samma tullsats som gäller för nya;

samt att § 9 mom. 2 af de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser

om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör äfvenledes måtte utgå.

'' 1 i ''• •; . ‘ i; ,*),■ ■■ )■ ■ >y • '' ■ y
Efter

erinran derom, att vid 1895 års riksdag väckts motion med

enahanda hemställan som i de nu förevarande, anföra herrar Östberg och

Ekdahl följande:

»Med hänvisning till de grunder, på hvilka denna motion stöddes,

nemligen att det skydd, juteindustrien genom 1888 års tullsystem tillförsäkrades,

ej kunde göra åsyftad verkan, så länge ofvan nämnda rubrik i

tulltaxan och § 9 mom. 2 i de tulltaxan bifogade »Underrättelser om hvad

vid taxans tillämpning iakttagas bör» egde bestånd, samt att dels den tullfria

importen af tydligen brukade och slitna säckar, på grund af helsotillståndet

på de platser, från hvilka dessa säckar komma, måste anses innebära

en fara i sanitärt hänseende, dels genom tillvägagåendet vid deras

förpackning anledning till tullmissbruk lätt kunde gifvas, tillåta vi oss, då

de skäl, som år 1895 anfördes emot motionen, numera förlorat sin betydelse,

sedan tullstatistiken visat, att importen af tydligen brukade och

slitna säckar under åren 1892—98 högst betydligt stegrats och sedan

superfosfatindustrien blifvit skyddad genom åsatt tullsats af 25 öre pr 100

kilo, att å nyo väcka motion i samma syfte.

Vi göra det så mycket mer, som både genom verkstälda undersökningar

faran i sanitärt hänseende af importen af begagnade säckar synes

stäld utom tvifvel och den inhemska juteindustrien genom ny konkurrens

från fabrikationen i Indien kommit i ett läge, som är ännu ogynsainmare

än det 1895 var.»

Herr Behmer omnämner likaledes den år 1895 i ämnet väckta

Bih. till Riked. Prat. 189!). 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 2

Säckar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

% *

motionen samt anför rörande de grunder, hvarpå denna motion stöddes,

och den utgång motionen tick i Riksdagen följande:

»Vid det skydd för den inhemska industrien, som, tack vare 1888 års

tullsystem, kommit så många industrigrenar till godo, och som äfven resulterat

i uppblomstring af en stor del af de gamla och uppvaknande af

flere nya industrier i vårt land, till gagn icke blott för det inhemska

kapitalet, utan äfven för den svenska arbetarebefolkningen, tick visserligen

äfven juteindustrien ett skydd, en tullsats af 10 öre per kilo, som gjort

att den från att förut i vårt land endast ha kunnat föra ett tynande lif

som bihang till textilindustri af annan art vid 1, — säger en — fabrik

kunnat bringas derhän att bli en sjelfständig svensk industri, som redan

då — 1895 — gaf bröd åt en arbetarebefolkning af cirka 5,000 personer

och sysselsatte tre fabriker med en omsättningsqvantitet af 13 ''/* millioner

meter, uppskattade till ett värde af tre millioner kronor per år. Men det

skydd som lemnats blef dock icke tillfyllestgörande, den hacka, som fans

genom den fria importen af synbart begagnade säckar och af restitution

för juteväf, använd för emballage till utrikes ort, medförde tvärtom redan

då risk för hela den nyuppblomstrande industriens framtid.

Den gjorde det af följande skäl:

En vigtig del af juteindustrien var just tillverkande af emballage,

enkannerligen af säckar, men på grund af tullfriheten å begagnade säckar

och tullrestitutionen för emballage till utrikes ort kunde denna del åt

tillverkningen, som borde vara den väsentliga efter industriens natur, här

icke drifvas som den borde. Sedan industrien besegrat den utländska

konkurrensen på de af tullskyddet omgärdade områdena, hotades den åt

tillbakagång genom att öfverfiyglas af den på det icke skyddade fältet.

Importen af brukade säckar steg så, att då den 1892 uppgick till

ett värde af 120,963, så uppgick den 1893 till ett värde af 263,642 kronor.

Denna import hade under endast ett års tid -— 1893 — motsvarat en

minskning i den inhemska tillverkningen af nära 272 millioner meter,

en tillverkning, som skulle ha kunnat skaffa bröd åt ytterligare flera

hundra arbetare.

Till dessa skäl tilläde motionen också ett par andra, som visa, att

denna tullfria import af synbart begagnade säckar äfveia i andra afseenden

var skadlig och förderflig.

Den var demoraliserande, ty på grund af inpackningen i pressade

balar gjorde den det för tullpersonalen svårt och tidsödande att undersöka,

om icke till äfventyrs bland de gamla säckarne, som skulle vara tullfria,

också insmugglades nya, som icke skulle vara det. Detta lockade till

tullunderslef.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

Den var vidare sanitärt farlig, ty ingen visste hvarifrån de gamla

säckarne kommo och hvilka smittämnen de kunde medföra, smittämnen,

som naturligtvis voro dubbelt farliga, då säckarne i allmänhet användes

till emballage för mjöl, det vill säga födoämnen.

Motionen vann emellertid, huru tänkvärda skälen för densamma än

måste synas en hvar opartiskt och sakkunnigt resonerande person vara,

icke vare sig utskottets eller Riksdagens bifall.

Den föll på grund af utskottets, det tillåter jag mig säga, icke allt

för grundliga utredning, som dessutom upptog då för tiden må hända

talande skäl, hvilka nu ej mera finnas på grund af sedan dess införda

nya tullsatser till skydd för en industri, som då kunde hafva, men icke

nu längre kan hafva men af tullen å begagnade säckar. Den föll i Andra

Kammaren utan debatt, i Första efter endast ett kort meningsutbyte mellan

motionären och utskottets ordförande, som dock såsom ett af de förnämsta

skälen för utskottets afstyrkande utlåtande anförde just ett af dem, som

nu genom under mellantiden vunna ändringar i tulltaxan fallit bort.

De skäl, som såväl af utskottet som af utskottets ordförande anfördes

mot motionen, voro nemligen endast dessa:

1) att då uppgifterna öfver tillväxten af importen af begagnade säckar

blott sträckte sig öfver två år, kunde man ej draga några verkliga slutsatser

deraf, ty det kunde ju hända, att den blott var tillfällig,

2) att importsiffrorna icke voro tillförlitliga, då bland de i dem angifna

säckarne äfven kunde ingå sådana, som voro returneradt emballage,

3) att de sanitära vådorna icke borde kunna vara så stora, ett antagande

inom parentes sagdt, för hvilket utskottet icke förebragt ens försök

till ett bevis,

4) slutligen, att det var ett faktum, att tullen skulle blifva till men

för en annan inhemsk industri, superfosfattillverkningen.

Redan 1895 skulle nog motskäl mot dessa af utskottet och dess

ordförande anförda skäl för afslag ha kunnat förebringas, och ett kraftigt

sådant anfördes också af motionären i Första Kammaren, herr Ekdahl, då

han under debatten erinrade om ett kort förut under sammanträdet fäldt

yttrande af herr Cavalli, att man bör skydda en industri, innan det är

för sent att gorå det.

Men man ville som sagdt då icke höra på det örat.»

Härefter fortsätter herr Behmer:

»Nu ha emellertid skål kommit till, som än ytterligare göra de mot

motionen anförda invändningarna fullständigt ohållbara. Derjemte ha också

nya skäl, än starkare än de 1895 befintliga, frarnträdt, som göra det till

rent af ett lifsvilkor för juteindustriens bestånd här i landet, att såväl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

tullfriheten för begagnade säckar som tullrestitutionen för emballage till

utrikes ort upphäfves.

Jag tillåter mig här att till en början anföra de skäl, som nu finnas

till vederläggning af de 1895 mot motionen i utskottsmotiveringen liksom

under debatten i Första Kammaren gjorda invändningarna.

Dessa äro: mot

Första skälet: att statistiska siffror öfver importen af begagnade säckar

nu finnas icke endast för två år, utan för sex, och de tala alla samma

språk som de 1895 anförda, hvilkas beviskraft då af utskottet betviflades.

Införselvärdet af brukade säckar har utgjort:

1892 ................''................................................ 120,963 kronor.

1893 ................................................................ 263,642

1894 .................................................................. 134,910

1895 ................................................................. 174,589

1896 .....................................,.......................... 231,119

1897 .............................................................. 199,627

Uppgifter för 1898 föreligga ej än i samladt skick och kunna ej af

mig annat än approximativt föreläggas utskottet.

Redan nu kan dock genom uppgifter från tullkamrarne i Stockholm,

Kalmar, Limhamn, Lomma, Malmö, Gefle, Norrköping, Helsingborg, Halmstad

och Göteborg, som gifva ett importresultat af 226,082 kronor 35 öre,

bevisas, det importen under 1898 var större än 1897; och all sannolikhet

förefinnes för att den var större än något föregående år.

Huru den kommer att gestalta sig innevarande år, derom får man eu

föreställning, då man hör att en enda fabrik blott, Helsingborgs superfosfatfabrik,

med Cohn i Hamburg afslutat kontrakt om en leverans af 1,000,000

begagnade utländska säckar, d. v. s. att efter ett bestämdt pris af 30 öre

per säck importvärdet för 1899 endast genom denna beställning kommer

att uppgå till 300,000 kronor, således öfverstiga importen under något

föregående år.

Detta torde vara siffror, som, vältaligare än ord kunna göra det,

vederlägga misstankarne, att stegringen i import af begagnade säckar från

1892 till 1893 endast var tillfällig.

Andra skälet: att de begagnade säckar, som införas, äro i handelsändamål

införda säckar och alltså icke returemballage. Hur säckar skulle

kunna i retur återkomma till Sverige, är ock svårt att förstå, när ytterst

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande M:o 1.

få, ja, man skulle väl kunna säga inga svenska produkter exporteras

emballerade i säckar. De enda svenska varor, som exporteras i säckar

och i fråga om hvilka en reimport af dylika skulle kunna komma i fråga,

äro finare bly och sillguano, hvilken export numera i det närmaste upphört,

samt hafre.

Men hafreexportörerna reimportera ej, efter hvad de största exporthusen

förklarat, säckar i någon nämnvärd qvantitet.

Tredje skälet: att det var framfördt utan att några bevis derför anförts.

På hur lösa grunder det antagande det innebar var fotadt bevisas bäst af

den mikroskopiska undersökning, hvars resultat här nedan anföras och

som ådagalägga i hur hög grad befogade farhågorna voro för att de gamla

säckarna skulle kunna medföra eller vara lämpliga för utveckling af smittämnen,

helt naturligt för resten, då ju dessa säckar i allmänhet komma

från Indiens och Sydamerikas så ofta af epidemier hemsökta hamnar.

Från Svenska juteväfveriaktiebolaget i Södertelje inlemnades på nyåret

till handelskemisten, ingeniör Landin, fyra begagnade utländska säckar för

mikroskopisk undersökning, hvilket resulterade på sätt som af nedanstående

intyg framgår.

Afskrift:

Från Svenska Juteväfveri Aktiebolaget i Södertelje hafva inlemnats

fyra stycken säckar märkta:

N:o 1. »Grrossby Roller Milliug Company Grossby’s A. A. A. Patent

Process Topska Kan U. S. A. Bemis Bro Bag C:o St. Louis U. S. A. For

Drawback 319.»

N:o 2. »For Drawback Washburn Crossby C:o 280 Lbs Washburns

N:o 1 Minneapolis Minn. U. S. A. 253 T. B. D. 253.»

N:o 3. »For Drawback Columbia Mill C:o 280 Lbs Columbia Roller

Process Patent Minneapolis Minn. U. S. A.»

N:o 4. »John Ure Son 280 Regent First Minnesota Patent.»

och begärdes, att de i säckarna befintliga resterna skulle undersökas med

hänsyn till sammansättning, särskildt i afseende på i sanitärt eller hygieniskt

hänseende skadliga beståndsdelar.

Vid företagen kemisk och mikroskopisk analys befans det nämnda

innehållet utgöras af mjölbeståndsdelar jemte fragment af växtfibrer (från

säckarne) samt såväl oorganiska som organiska dam- och smutsartade beståndsdelar.

Halten oorganiska ämnen utgjorde 11,93 procent. Dessutom

förefans en stor mängd dels döda, dels lefvande individer af injölöret

(Acarus Siro). Då säckar nes innehåll bildar eu särdeles gynsam jordmån

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

för bakterier, böra de ej utan grundlig desinfektion och sterilisering få

användas för förvaring af näringsmedel.

Stockholm den 16 januari 1899.

Kemiskt tekniska byrån.

John Landin,

Ilandelskemist i Stockholm.

Anmäln. n:o 28,073.

Analys n:o 105,528—31.

Rätt afskrifvet intyga:

Gösta Lundberg. M. Skånberg.

Undersökning af ytterligare ett parti på 400 säckar, af hvilka generalprof

uttagits, pågår, och resultatet deraf skall framläggas före frågans behandling.

Slutligen ber jag i sammanhang härmed få påpeka, att Sverige

är det enda land i Europa, der marknad för dylik handel med begagnade

säckar finnes.

Fjärde skälet: att detta skäl har fallit bort sedan superfosfatindustrien

fått den tull af 25 öre per 100 kilo, som mer än väl motväger den blott

till bråkdelen af en procent uppgående tillökning i utgifter, som den kan

komma att få vidkännas genom en tullsats på begagnade säckar.

Alla de skäl, som 1895 med mer eller mindre fog kunde anföras mot

motionen, äro sålunda vederlagda eller ha fallit bort.

Derjemte ha, som sagdt, tillkommit än mera tungt vägande skäl, än

som då kunde anföras för densamma.

Det första och starkaste af dessa, och som framför allt påkallar ett

borttagande > af bestämmelsen om tullrestitution vid export sjöledes från

stapelstad, är den nya konkurrens, som hotar juteindustrien i vårt land

icke endast från Tyskland eller England som förr, utan från Indien genom

direkt import från Calcutta, en import, som med de himmelsvidt skilda

förhållanden på arbetsmarknaden, som finnas här och der, gör hela vår

juteindustri till en omöjlighet, om den ej får åtnjuta skydd till alla sina

grenar.

Man ser ock, att alla andra nationer, som följa ett skyddsvänligt

system, när de skydda sin juteindustri, skydda den icke endast delvis, utan

till fullo.

Denna Calcutta-industri, som förnämligast här konkurrerar i tillverkning

af lätta Hessians, afsedda som emballage för trämasseindustrien, har

redan dödat den i fråga om både kapital och arbetsskicklighet vår öfver
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 15

lägsna skotska tillverkningen af dessa väfnadsslag. Detta visas bland

annat af tvenne utdrag ur Review of the Trade, det ena för 1894, der

den mördande konkurrensen förebådas, det andra af 1898, der det sorgliga

resultatet af densamma framlägges.»

Berörda utdrag äro härefter i motionen införda.

Slutligen yttrar herr Behmer:

»Att faran är öfverhängande visar sig bäst af den stora import här

redan finnes af Calcutta Hessians.

Huru stor siffran derför i fjol var, är ej ännu veterligt, men siffror

äro under insamling från de tullplatser, där dylik import eger rum, som

skola vara färdiga att framlägga före ärendets behandling. Mot de mörka

utsigter för vår juteindustri, jag här uppdragit, skulle kunna anföras, dels

att ju resultatet af dess verksamhet hittills ej visat att fara är för handen,

dels att, om den ej kan uthärda konkurrensen med utlandet i fråga om

de oskyddade sorterna, den ju kan koncentrera sin tillverkning på de

skyddade.

Mot detta senare vill jag svara, att fabrikerna äro anlagda hufvudsakligen

med hänsyn till tillverkningen af dessa ännu oskyddade slag,

så att de ej kunna basera sin tillverkning på andra slag utan att skaffa

sig nya maskiner och sålunda ge till spillo hela det stora kapital, uppgående

till millioner, som är nedlagdt i de gamla. Emot det förra vill

jag svara med herr Cavallis i början af motionen anförda ord: Alan skall

skydda den industri, som finnes, innan det blir för sent. Det är ej ännu

för sent att skydda vår svenska juteindustri, men det kan snart vara det,

ja, är det med visshet, om man ej hejdar den börjande asiatiska konkurrensen.

Jutefabrikerna ha hittills i regeln gått bra. För en af dem, den

yngsta, är dock redan ställningen sådan, att tal varit om dess nedläggande,

och för de andra är 1898 års bokslut, der man bör få se spåren

af den asiatiska konkurrensen, ej kändt.

Till de ofvan anförda svårigheterna kommer dessutom ytterligare en.

Genom mellanrikslagens upphäfvande är den norska marknaden stängd

för jutefabrikerna. De byggdes, då den ännu var gällande, för att tillfredsställa

en marknad, som omfattade hela den skandinaviska halfön. De

ha derför, sedan marknaden begränsades till Sverige ensamt, dubbelt svårt

att bära den ytterligare kringskärning af deras utverkning, som dels importen

af begagnade säckar, dels den under de senaste åren tillkomna

konkurrensen i fråga om trämasse-emballage från Calcutta innebär.

Af allt detta framgår, att skydd för säckar samt upphäfvande af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

emballagerestitutionen är oundgängligt nödvändigt, om en juteindustri skall

kunna fortfara att existera bär.

Man får då göra sig den frågan, som Riksdagen genom behandling

af motionen skall ge svar på:

År denna industri af den art, att den förtjenar skyddas, eller kan

man utan vidare lemna den åt dess öde? Ja, hvad säga herrarne? Här

blott en sammanfattning af fakta.

För denna industris fortvaro tala:

Det i densamma nedlagda stora, till allra största delen svenska kapital,

som, om den lenmas åt sitt öde, är bortkastadt. Detta kapital uppgår,

ej blott anläggnings- utan äfven rörelsekapital medräknadt, till emellan

5 och (> millioner kronor. Det måste nemligen beräknas för fabriken i

Södertelge till 1,500,000, vid Oscarström till 2,350,000, i Jonsered till

1,000,000 och i Helsingborg till 600,000.

Derför tala vidare antalet arbetare och arbeterskor, som denna industri

ger ett rikligt och godt bröd.

De fyra fabrikerna sysselsätta sammanlagdt ett antal arbetare, som,

familjerna inberäknade, uppgår till drygt 5,000 personer. Arbetarne betalas

alla på ett sätt, som ger dem i förhållande till deras arbetsprestationer ett

i jemförelse med aflöningen i andra yrken godt uppehälle, de äldre, skickliga

arbetarne med 3 å 4 kronor, de unga arbetarne med 2 å 3,20, de

unga arbeterskorna med 1,60 å 2,1 o per dag.

Rån det vara klokt och välbetänkt, ja, ens försvarligt, att

dels för att gynna en import af begagnade säckar, som, efter hvad

jag visat, kan vara, ja är helsovådlig, och som nu ej längre måste tolereras

af hänsyn till eu industri, som saknar förmåga bära dess upphörande,

dels för att lemna fältet här öppet för konkurrensen från en industri,

som baserats på en mot den europeiska uppfattningen af arbetarens ställ
ning

och lifsbehof stridande asiatisk slaftjenst, en konkurrens, som endast

kommer till godo trämasseindustrien, hvilken utan ett spår af risk eller

olägenhet kan bära dess utestängande, enär prisskilnaden mellan Calcuttaemballage

och skyddadt svenskt emballage har försvinnande liten betydelse,

kan det, säger jag, af dessa hänsyn vara klokt och välbetänkt, ja

ens försvarligt att riskera den juteindustri, i hvilken millioner af svenskt

kapital äro begagnade och af hvilken tusentals svenska arbetare ha sitt

bröd?

För visso nej.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

17

Men inser och erkänner man detta, då måste man äfven bevilja juteindustrien

det skydd, den nu för andra gången begär.»

På sätt motionärerna anfört, blefvo vid 1895 års riksdag väckta motioner

med enahanda innehåll som de nu förevarande i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan af Riksdagen afslagna. De skäl, som af nämnda års

bevillningsutskott anfördes för afslag å de då väckta motionerna, så vidt

de afsågo tull å begagnade säckar, och hvilka skäl af herr Behmer i hans

motion nu omförmälts, synas utskottet fortfarande ega full giltighet. Visserligen

utvisa de af herr Behmer nu åberopade statistiska uppgifterna

angående införseln af begagnade säckar, att denna införsel under åren

1896 och 1897 något öfverstigit införseln under de näst föregående två

åren; men dels kan det icke med fog påstås, att de statistiska uppgifterna

utvisa en afgjord och väsentlig stegring af införseln utaf begagnade säckar,

dels får härvid icke förglömmas, att en stor del af de gamla säckar, som

införas, är returneradt emballage. Så t. ex. exporteras från Sverige träkol,

ekbark, trådrullar, gödningsämnen, cement och till och med i uppgifvet

fall buteljer, inpackade i säckar, hvilka returneras. Hvad beträffar de

vådor i sanitärt afseende, som förmenas kunna uppstå af ifrågavarande

införsel, kan väl icke bestridas, att möjlighet för öfverförande af smitta

genom införseln af begagnade säckar kan i detta likasom i åtskilliga andra

fall föreligga; men förebyggandet af eu dylik fara synes utskottet icke

kunna vinnas derigenom att varan åsättes tull. Hvad slutligen beträffar det

af herr Behmer till stöd för ifrågavarande yrkande anförda skälet, att

numera, efter det superfosfatfabrikationen erhållit skydd, denna tillverkning

väl kunde tåla vid den förhöjning i sina omkostnader, som blefve en följd

af tull på begagnade säckar, vill utskottet erinra, att andra konstgjorda

gödningsämnen äro tullfria och att det sålunda är af vigt för tillverkningen

af dessa, att omkostnaderna derför hållas vid lägsta möjliga belopp.

Såsom ytterligare skäl för bibehållande af nu gällande tullfrihet å begagnade

säckar vill utskottet anföra, att tull å denna vara helt visst skulle

åstadkomma eu höjning i priset på flera handelsvaror, som emballeras i

säckar och ofta äro af ganska lågt värde. Den tullsats, som, i händelse

motionerna bifölles, komrne att gälla för brukade och slitna säckar, måste

äfven anses synnerligen hög, i det att värdet å sådana säckar icke torde

öfverstiga 25 öre stycket, i följd hvaraf tullsatsen, under antagande att

hvarje säck väger 1 kilogram, skulle utgöra omkring 50 procent af varuvärdet

och, om säckarna väga \l/2 kilogram stycket, uppgå till än högre

procent. Slutligen må det icke heller lemnas oanmärkt, att bifall till

motionärernas förslag i fråga om tullen å begagnade säckar skulle med
Bill.

till Jiikxtl. Prat. 18911. 5 Sami. I Afd. I Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

föra, att vid reimport af dylika antingen tull måste erläggas eller ock,

för undvikande häraf, bevisning om deras egenskap af returgods förebringas,

något som naturligtvis skulle medföra tidsförlust och besvär.

Utskottet hemställer fördenskull,

5:o) att ifrågavarande motioner, så vidt de afse tulltaxans

bestämmelser rörande artikeln säckar, icke måtte

af Riksdagen bifallas.

I de nyss omförmälda, af herrar Östberg och Ekdahl samt af herr

Behmer väckta motionerna har, såsom ofvan nämnts, jemväl framställs förslag

om upphäfvande af § 9 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna, hvilket lagrum

är af följande lydelse:

»Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage vid utförsel

sjöledes från stapelstad till utrikes ort, må för hvarje kilogram af

väfnaden restitutionsvis af tullmedlen beviljas 10 öre under iakttagande

af de under punkten 1 upptagna bestämmelser; skolande dock den försäkran

om varans ursprung, som det enligt punkten 1 b) åligger tillverkare

att vidfoga angifningsinlagan, i det fall, hvarom här är fråga, afgifvas

af tillverkaren af den vara, för hvars emballerande juteväfnaden

blifvit använd, samt innehålla, att emballaget utgöres af utländsk juteväfnad,

för hvilken full införselstull blifvit erlagd, äfvensom uppgift om emballagets

vigt; vederbörande tullmyndighet å exportorten förbehållet att, om anledning

dertill förekommer, genom störtning och profvägning utröna emballagets

vigt. I de sålunda meddelade föreskrifterna inå dock Generaltullstyrelsen

lemna de lättnader, som, utan åsidosättande af nödig kontroll,

kunna medgifvas.»

Den lättnad i varuomsättningen, som genom ifrågavarande stadgande

åstadkommits, är enligt utskottets åsigt till icke obetydligt gagn, och ett

upphäfvande af nämnda stadgande skulle särskildt vålla svårighet för

trämassetillverkningen, hvilken näring dock är af den betydelse, att ett

hämmande af dess utveckling bör så vidt möjligt undvikas. På grund

häraf och med åberopande i tillämpliga delar jemväl af de skäl, som

blifvit anförda till stöd för utskottets afstyrkande af motionärernas förslag

om upphäfvande af nu gällande tullfrihet för brukade och slitna säckar,

hemställer utskottet,

6:o) att herrar Östbergs och Ekdahls samt herr

Behmers ifrågavarande motioner, i hvad de afse upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

häfvande af gällande bestämmelser om tullrestitution

för juteväfnad, som vid varuutförsel användes till emballage,

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1899.

På bevillningsutskottet vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Reservationer

vid punkterna 5:o) och (ko), af herrar friherre Klingspor och af Buren.

Härjemte hafva herrar Cavalli och Swartling begärt få antecknadt,

att de af sjukdom varit förhindrade att deltaga, herr Cavalli i den slutliga

behandlingen och herr Swartling i behandlingen af de i detta betänkande

omförmälda frågor.

Stockholm, tvär Hflegggtröms boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.