Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning för jordbruksfastighet, som eges af bolag.

1899-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:11, Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning för jordbruksfastighet, som eges af bolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskotlels Betänkande N:o 11.

1

No 11.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1899, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning

för jordbruksfastighet, som eges af bolag.

(2:a A.)

Uti en af herr A. TF. Styrlander inom Andra Kammaren väckt

motion. n:o 159, uti hvilken motions syfte tolf af sagda kammares ledamöter

instämt, hemställes,

att Riksdagen ville vidtaga den förändringen i bevillningsförordningen,

att jordbruksfastighet, som eges af bolag, måtte åsättas en särskild bevillning

till beloppet lika med den vanliga bevillningen af jordbruksfastighet,

samt att denna bevillning under namn af »särskild bevillning för bolags

jordbruksfastigheter» måtte i kronans räkenskaper föras i särskild kolumn.

Till stöd för detta förslag anför motionären :

»Gång efter annan hafva förslag framstälts att i någon mån söka råda

bot på det samhällsfarliga, som ligger deruti, att bolagen i vårt land börja

lägga under sig jordbruksfastigheter i sådan mängd, att den sjelfegande

bondeklassen kommer att väsentligt förminskas. Det bar hitintills varit

hufvudsakligast Dalarne och Norrland, som med sina på skogar rika bondehemman

mest varit föremål för bolagens förvärf, men åtskilliga tecken tyda

på, att äfven mellersta och södra delarne af vårt land i en ganska snar

framtid skola råka ut för samma olycka, om icke i tid kraftiga åtgärder

deremot vidtagas. Riksdagen bar ock fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

Bih. till Riksd. Frat. 189!). 5 Sami, 1 Afd. 11 Haft. (N:o 11). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

på saken, och Kong! Maj:t har genom vederbörande myndigheter sökt utreda

frågan hvad beträffar Dalarne och Norrland. Ehuru denna utredning,

som dock ingalunda kan anses vara fullt uttömmande, visar en högst oroväckande

ökning i bolagens jordförvärf under de sista tio åren, torde likväl,

om myndigheternas utlåtanden skola läggas till grund för det förslag,

som kan väntas framkomma från Kongl. Maj:t, föga vara att hoppas, att

förslaget skall blifva genomgripande och verksamt, hvarförutom det torde vara

osäkert, om och när ett dylikt förslag kommer att föreläggas Riksdagen.

Under det man väntar på ett dylikt förslag, kunde Riksdagen, enligt

min tanke, vidtaga en åtgärd, som skulle visa bolagen, att deras förvärf af

jordbruksfastigheter icke kan ohejdadt få fortgå. Och denna åtgärd vore

endast en följdrigtig utveckling af beslut, som Riksdagen förr fattat.

Och denna åtgärd vore att strängare beskatta sådana jordbruksfastigheter,

som förvärfvats af bolag. Detta system kan ju sägas redan vara

infördt i vårt land, derigenom att fångeshandling, hvarigenom bolag förvärfvat

fastighet, vid lagfart skall beläggas med dubbelt så hög stämpelafgift

som andra fastigheter. Detta system innebär, enligt min tanke, icke

heller någon orättfärdighet, tv dels har ett bolag lättare att åstadkomma

köpesumman och således äfven stämpelafgiften än en enskild person, och

dels ikläder sig, kan man säga, en enskild person, som sjelf bebor och

sköter fastigheten, större förpligtelser mot sjelfva jorden än ett bolag, hvars

hufvuduppgift måste vara att pressa ut så stor vinst som möjligt af densamma.

Och om man ser frågan ur statens synpunkt, torde det få anses

vara ett axiom, att en stat är lyckligare, friare och starkare, ju flere af dess

individer ega en egen torfva.

Jag medgifver gerna, att mitt förslag icke är tillfyllestgörande, men

jag är öfvertygad om, att något dermed kunde vinnas, och att det vore

ett gif akt, som ej kunde missförstås.

Denna strängare beskattning af bolag, som förvärfvat jordbruksfastig

het, borde tillämpas såväl vid förvärfvet af fastigheten som vid dess fortfarande

besittning, d. v. s. utgå såväl med förhöjd stämpel vid lagfart som

med förhöjd bevillning.

I en annan motion föreslår jag derför höjd stämpel å bolagsfångeshandling

om köp af jordbruksfastighet.

Hvad beträffar den förhöjda bevillningen, torde det för närvarande

icke vara lämpligt att sätta densamma högre än den bevillning, som nu

utgår, enär ju bevillningen inverkar på andra utskylder.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Motionären grundar sålunda sitt förslag om särskild bevillning för sådan

jordbruksfastighet, som eges af bolag, å »det samhällsfarliga, som ligger

deruti, att bolagen i vårt land börja lägga under sig jordbruksfastigheter i

sådan mängd, att den sjelfegande bondeklassen kommer att väsentligt förminskas».

Deremot har motionären icke kunnat till stöd för sitt förslag hänvisa

till något statens nuvarande behof af högre skatter. Ej heller har motionären

lyckats uppvisa den föreslagna skatteförhöjningens öfverensstämmelse med

de grundsatser, på hvilka vårt beskattningssystem hvilar. Den i gällande

stärapelförordning förekommande bestämmelsen, att köpeafhandling, på grund

hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, skall beläggas

med förhöjd stämpelafgift, är ingalunda, såsom motionären anser, byggd

på grundsatsen om en högre beskattning af sådana jordbruksfastigheter, som

förvärfvats af bolag. Nämnda bestämmelse, hvilken tillkom genom den vid

1883 års riksdag antagna stämpelförordning, grundades nemligen derpå,

att, da aktiebolag, som förvärfvat fast egendom, i regel kunde antagas behålla

densamma i sin hand under ojemförligt längre tid, än hvad förhållandet

vore med enskilda personer, samt derför aktiebolag tillhörig fastighet

långt mera sällan än enskildes fastigheter drabbades af stämpelskatt, det

vore rättvist, att aktiebolag vid förvärf af fast egendom finge vidkännas en

förhöjning i stämpelafgiften för fångeshandling.

Da utskottet således finner den föreslagna skatteförhöjningen hvarken

vara af statens skattebehof påkallad eller öfverensstämmande med principerna

för vart beskattningssytem, och då derjemte, såsom motionären sjelf

medgifver, det af honom afsedda ändamålet med denna skatteförhöjning

icke lärer genom densamma kunna vinnas, hemställer utskottet,

att herr Styrlanders förevarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.