Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af bestämmelserna rörande postbevillningen.

1899-02-24 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:12, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af bestämmelserna rörande postbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 12 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af bestämmelserna

rörande postbevillningen.

(l:a A.)

Uti en inom Andra Kammaren af herr O. G. Eklund väckt motion,

n:o 156, har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t att efter verkstäld utredning inkomma

till Riksdagen med förslag till nedsättning af det inländska korsbandsportot.

Enligt gällande poststadga är portot för korsbandsförsändelser mellan

inrikes orter bestämdt sålunda:

för inländsk* tidning, tidskrift m. m. 1 öre för hvar vigt af 50

gram eller Överskjutande del deraf; dock så att icke i något fall afgiften

för en särskild försändelse understiger 4 öre (lokalkorsband minst 2 öre);

för andra trycksaker samt affärshandlingar och varuprof 4 öre

för hvar vigt af 50 gram eller del deraf; dock minst 10 öre för affärshandlingar

och 8 öre för varuprof (lokalkorsband kosta blott hälften så

mycket).

Motionären åberopar till stöd för sitt förslag de skäl, som af

honom angifvits i en vid sistlidet års riksdag väckt motion om nedsättning

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 12 Htift. (N:o 12). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

af det inländska korsbandsportot för vanliga trycksaker från 4 öre

till 2 öre per 50 gram, dock så att lägsta portot skulle vara 4 öre (vid

lokalbefordran 2 öre).

I denna motion anfördes följande:

»Jemför man portot för korsbandsförsändelser med portot för paket,

finner man, att portot för paket ställer sig billigare än portot för korsband,

ehuru förhållandet väl borde vara motsatt, alldenstund postverket

har större besvär med ett paket än med ett korsband.

Ett paket, som väger intill Va kilo, kostar 30 öre i befordringsafgift,

men ett korsband med samma vigt 40 öre.

Ett paket, som väger intill 1 kilo, kostar 50 öre, men ett korsband

med samma vigt 80 öre.

Ett paket, som väger 1 Va kilo, kostar 7 5 öre, men ett korsband med

samma vigt 1 krona 20 öre.

Portot för korsband till utlandet, exempelvis till Nordamerikas

Förenta stater, är blott 1 öre högre per 50 gram än korsbandsportot inom

landet. Yid brefbefordran är proportionen emellertid helt annan. Ett

bref till utlandet kostar dubbelt mot ett inländskt bref, då vigten af brefvet

är högst 15 gram. Öfverstiges denna vigt blir proportionen ännu högre

till favör för det inländska portot.

Och då postverket kan befordra svenska tidningar och tidskrifter

för ett porto af 1 öre per 50 gram, borde det väl icke fordras ett 4

gånger så högt porto för böcker och andra tryckalster.

Man kan mot ifrågasatt nedsättning af korsbandsportot invända,

att det icke skulle vara af behofvet påkalladt derför, att vederbörande

afsändare kan, för att erhålla billigare portokostnader, begagna sig af

paketbefordringssättet. Detta kan visserligen vara sant, men å andra sidan

torde det vara rigtigt, att ett befordringssätt, som ställer sig enklare såväl

för afsändare som för postverket, äfven drager ett lägre porto än det mera

arbetsamma. Ett paket skall slås in omsorgsfullt, förses med adresskort,

under det att korsbandet blott kräfver ett enkelt omslag. Dertill kommer,

att paket kunna sändas ofrankerade, hvilket naturligtvis i expeditionsafseende

vållar extra arbete, under det att korsbandet måste frankeras

för att kunna befordras.

Ett väl afvägt korsbandsporto för vanliga trycksaker synes mig

böra utgå med dubbla portot för tidningar och tidskrifter, eller 2 öre

per 50 gram, dock så, att lägsta portot är 4 öre och vid lokalbefordrau

2 öre.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

3

I anledning af berörda vid sistlidet års riksdag väckta motion

meddelade generalpoststyrelsen, som hördes öfver motionen, att den då

ifrågasatta portonedsättningen beräknats skola medföra en årlig minskning

i portoinkomsterna af 40,000 kronor i rundt tal; och yttrade generalpoststyrelsen

vidare, att vid bedömandet af de ekonomiska verkningarna

för postverket af den då ifrågasatta portonedsättningen äfven borde

beaktas, att, om ock antagas finge, att nedsättningen skulle medföra en

tillväxt i antalet af ifrågavarande postförsändelser och portonedsättningen

sålunda åtminstone i viss mån komme att motvägas af en genom tillväxten

i försändelsernas antal åstadkommen ökning af postinkomsterna

i deras helhet, det å andra sidan ej finge förbises, att en dylik tillväxt i

antalet af dessa ej sällan skrymmande postförsändelser säkerligen ganska

snart måste framkalla behof af ökning i det redan nu strängt anlitade

utrymmet i åtskilliga jernvägspostkupéer och derigenom verka till förökning

af omkostnaderna för jernvägspostbefordringen.

Bevillningsutskottet yttrade i sitt afgifna betänkande, att skilnaden

i portosatserna för tidningar och tidskrifter, å ena, samt andra trycksaker

å andra sidan, enligt utskottets åsigt icke utmärkte, att portosatserna

för sistberörda varuslag vore för höga, utan snarare berodde derpå, att

portosatserna för tidningar och tidskrifter vore synnerligen låga. Något

behof af den utaf motionären påyrkade nedsättningen ansåg utskottet icke

förefinnas, och då ökade kostnader för statsverket skulle kunna vållas

genom en sådan nedsättning, hemstälde utskottet om afslag å motionen.

Motionären anför nu ytterligare följande:

»Gent emot bevillningsutskottets vid 1898 års riksdag påstående,

att de nu gällande svenska portosatserna för trycksaker, sända underhand,

icke äro för höga, tillåter jag mig att hänvisa till motsvarande

portosatser uti ett i postalt hänseende så framstående land som Tyskland.

Der utgår ifrågavarande porto

till och med 50 gr. ....... 3 Pf.

50 » 100 » 5 »

100 * 250 » 10 »

250 » 500 » 20 »

500 » 1 kg.................................. 30 »

Vidare är att märka, att samma porto gäller äfven för sändningar

till Österrike-Ungern.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Af följande tabell framgår förhållandet mellan de svenska nu gällande

och af mig föreslagna samt tyska portosatsema.

Sverige

Tyskland,

--

Österrike-

■

j f . . . .

Nu

gällande

Föreslagna

Ungern

öre

öre

öre

50 gr. .....................

4

4

2.7

100 * .....................

8

4

4.5

150 » .....................

12

6

1

200 » .....................

16

8

9.

250 » .....................

20

10

|

300 » "c...........

24

12

350 » .....................

28

14

400 » ....................

32

16

18.

450 » .................

36

18

500 > ....................

40

20

1,000 » ;....................

80

40

27.

När uti ett så i kulturelt, kommersiell och industriel! afseende högt

utveckladt land som Tyskland så låga portosatser för trycksaker icke vålla

svårigheter i fråga om befordringen af »dessa ej sällan skrymmande

postförsändelser», så torde nog en nedsättning af motsvarande portosatser

i Sverige icke behöfva åstadkomma oöfvervinneliga svårigheter.

Tyskland har dessutom ytterligt låga portosatser för paketbefordran.

»

Utskottet kan ingalunda finna de nu gällande portosatserna för

korsbandsförsändelser vara för höga, och då eu nedsättning af dessa

portosatser skulle vålla en ej obetydlig minskning i postverkets inkomster,

samt korsbandsförsändelserna, såsom förut framhållits, ofta äro af skrymmande

beskaffenhet, i följd hvaraf en ökning af deras antal skulle kräfva

ökadt utrymme och kanske föranleda större omkostnader för postbefordringen,

kan utskottet icke tillstyrka att skrifvelse till Kongl. Maj:t i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

b

det af herr Eklund angifna syfte af Riksdagen aflåtes, utan hemställer

:

l:o) att herr Eklunds ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vidare har förslag tramstälts af herr A. Sandblad i en inom Andra

Kammaren väckt motion, n:o 195, att Riksdagen måtte besluta att genom

skrifvelse till Kongl. Majt anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana

ändringar i nu gällande poststadga, att rekommendationsafgiften för inrikes

bref nedsättes från 20 till 10 öre.

Äfven vid sistlidet års riksdag väcktes motion i enahanda syfte

af herr A. Norrman och anfördes deruti följande:

»Enligt nu gällande poststadga utgör afgiften för rekommenderadt

bref 20 öre, hvartill kommer den vanliga brefbefordringsafgiften, minst

10 öre. Man kan således icke få ett dylikt bref befor dr adt under 30 öre,

äfven om det endast innehåller 5 eller 10 kronor. Deremot kostar en

postanvisning endast 15 öre för belopp under 25 kronor. Klart är alltså,

att det kostar afsändare!! jemnt dubbelt sfi mycket att sända 5 till 25

kronor i rekommenderadt bref som med postanvisning. Hvad rim och

reson som kan ligga i deuna anordning, är något svårt att1''förstå. Icke

kan väl skälet till olikheten ligga endast deruti, att postverket skulle

hafva någon betydligt större risk eller större besvär för det rekommenderade

brefvet än för postanvisningen. Visserligen kan risken sägas vara

något större, eftersom ett förkommet rekommenderadt bref skall ersättas

med 50 kronor, men postanvisningen endast med sitt kända verkliga

belopp; men den stora skilnaden i afgift kan härmed icke tillräckligt

motiveras. Hvad åter angår besväret, sfi- är detta tydligen mycket mindre

för behandlingen af ett rekommenderadt bref än för behandlingen af en postanvisning,

hvilken ju med tillhörande penningar skall å posten inslås i

kuvert och förseglas och sedan fordrar ungefär samma behandling som

det rekommenderade brefvet. Skulle man göra afseende på postverkets

besvär, borde således postanvisningen tydligen vara dyrare än det rekommenderade

brefvet. Detta kan nu för ingen del vara min mening att

yrka, ty att postanvisningen är billig och beqväm är nog godt och väl.

Meningen är endast att föreslå eu rimlig nedsättning uti afgiften för

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

rekommenderade bref, likasom en sådan nedsättning redan skett uti postanvisningsafgiften,

att således i viss mån likställa dessa bada: allt i den

stora allmänhetens och i synnerhet de fattigares intresse. Vill man icke

nedsätta rekommendationsafgiften till full likhet med postanvisningsafgiften,

till följd af den något större risken, så torde dock vara billigt att göra

en nedsättning af 10 öre, så att »reket > blir 5 öre dyrare än den billigaste

postanvisningen. Man må icke häremot invända: hvad behöfves

detta — man kan ju använda postanvisning i stället för >rek»; — ty

det är dock visst, att detta råd i många fall icke kan följas, utan en

och hvar kan ofta behöfva att sända ett rekommenderad! bref. Detta

gäller i synnerhet den s. k. arbetsklassen, särdeles å landsbygden, men

äfven delvis i städerna. Många dylika personer hafva ej lätt att sätta

sig rigtigt in uti postanvisningens rätta begagnande; och somliga vilja

och behöfva, när de skola sända ett mindre penningebelopp — i synnerhet

när det gäller deras närmaste eller bekanta — de vilja och behöfva

skrifva mera utförligt och förtroligt, än som kan ske i postanvisning. Det

är ju äfven rätt ofta besvärligt och obeqvämt att sända postan visning och

lösa penningar något längre väg till poststationen.

När alltså det nuvarande förhållandet mellan afgiften för rekommenderadt

bref och afgiften för postanvisning är orimligt, och eftersom

det ligger i allmänhetens intresse, i synnerhet arbetsklassens, att i flera

fall hellre sända små penningsummor i rekommenderadt bref än med postanvisning,

så synes mig en nedsättning af 10 öre uti afgiften för det

förra vara fullt motiverad, helst som vårt svenska postverk befinner sig

uti en mycket god ekonomisk ställning och för öfrig! troligen icke skulle

mycket förlora på den föreslagna nedsättningen, likasom det icke lär hafva

förlorat på de förut tid efter annan till allmänhetens fördel företagna

lättnader och nedsättningar i afseende på postbefordringen.»

Uti afgifvet yttrande öfver sistnämnda motion uppgaf generalpoststyrelsen,

att genom nedsättning af rekommendationsafgiften från 20 till

10 öre för hvarje rekommenderad inrikes postförsändelse, som är portopligtig,

postverkets inkomst på denna gren af poströrelsen skulle minskas

med, i rundt tusental, 252,000 kronor. Härvid erinrade emellertid generalpoststyrelsen,

att skäl icke saknades för det antagande, att eu nedsättning

af rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser från 20 till 10

öre skulle kunna framkalla någon ökning af antalet rekommenderade försändelser

af ifrågavarande slag. Generalpoststyrelsen ansåg sig dock böra

s. 7 Kontrollera mot PDF

»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 7

dervid framhålla, hurusom, i händelse af sådan ökning, postverkets ansvarighet

för förlust af eller skada å sådana försändelser ock i motsvarande

mån komme att ökas; och yttrade generalpoststyrelsen härom följande:

»Frågan om nedsättning af rekommendationsafgiften synes derför

vara af beskaffenhet att framkalla spörsmålet om eventuel nedsättning af

det belopp, hvarmed förlust af eller skada å rekommenderad inrikes försändelse

må kunna ersättas. Till jemförelse dervid torde få meddelas, att,

medan här i Sverige ifrågavarande belopp, för händelse af förlust, utgår

med 50 kronor, varder i hvartdera af grannländerna Norge — der rekommendationsafgiften

är 10 öre — och Danmark — der den är 16 öre —

en inrikes rekommenderad brefpostförsändelse, som förkommit medan den

varit under postverkets vård, ersatt med allenast 20 kronor och i Tyskland

— hvarest afgiften för rekommendation är 20 pfennig (18 öre) —

med 42 riksmark (37 kronor 80 öre). I Frankrike lärer från och med

den 1 nästkommande april träda i tillämpning en lag, genom hvilken, i

sammanhang med nedsättning af rekommendationsafgiften för inrikes korsbandsförsändelser

(tidningar och andra trycksaker, varuprof och affärshandlingar)

från 25 till 10 centimes, skadeståndet till afsändare för förlust

af dylik försändelse blifvit nedsatt från 25 till 10 francs.»

Den af herr Norrman väckta motionen blef af Riksdagen afslagen.

Herr Sundblad har nu upptagit herr Norrmans förslag samt anför

ytterligare till stöd för detta följande:

»Utom de af-nämnde motionär härför anförda skäl, Indika synas

mig vara i och för sig ganska vigtiga, kunna åberopas andra, som enligt

mitt förmenande mera afgjordt tala för att en nedsättning i angifna rigtning

är af tidsförhållandena påkallad. Det torde vara allmänt känd!, att

vid afsändande af mindre penningsummor många bland allmänheten för

att undgå erläggandet af en i deras tycke allt för hög rekommendationsafgift

begagna sig af den utvägen att innesluta beloppet i ett vanligt

lösbref och derefter låta befordra det med posten under enkelt porto.

Utom det att man genom ett dylikt förfaringssätt undandrager postverket

den stadgade rekommendationsafgiften, utsätter man sig ofta för risken

att förlora den inneslutna summan, enär, till följd af den mindre noggranna

kontroll, som inom postverket utöfvas i fråga om lösbref, sådana

bref, i synnerhet om man förmodar att de innehålla penningar, lätt kunna

förkomma, ett förhållande, hvarom de många brefstölderna bära ett nedslående

vittnesbörd, hvarjemte man på detta sätt inleder mången i frestelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

till brefstöld. Ett sådant missförhållande bör, om möjligt, aflägsna», oeli

ett medel härtill synes mig vara, att nn gällande rekommendationsafgift

nedsättes med 10 öre. Ett efterföljansvärdt exempel hafva vi i detta fall

från broderlandet Norge, der man just i sådant syfte nedsatt rekommendationsafgiften

för rekommenderade inrikes bref till 10 öre.»

Enligt utskottets mening kan det väl ifrågasättas, huruvida icke

den nu stadgade rekommendationsafgiften är väl hög och att eu nedsättning

af densamma således kan ega rum. En icke ovanlig följd af en hög

rekommendationsafgift är att penningar sändas i vanliga bref, särskild! da

det gäller mindre belopp; men då så sker, är det, på grund af omöjligheten

att å vanliga bref utöfva den kontroll, som rekommenderade försändelser

äro underkastade, fara för att dylika orekommenderade värdeförsändelser

understundom förkomma, hvaremot, om rekommendationsafgiften

nedsättes, det vore sannolikt, att nämnda bruk att sända penningar

i vanliga orekommenderade bref till stor del komme att öfvergifvas.

Ehuru en minskning i postverkets inkomster skulle af den föreslagna

nedsättningen i rekommendationsafgiften åtminstone under den första tiden

föranledas, torde det dock kunna antagas, att denna nedsättning jemväl

komme att medföra en ökning i antalet rekommenderade försändelser och

att således, äfven under antagande, att häraf skulle vållas större kostnader

för postverket i följd af det jemförelsevis omständliga behandlingssättet af

sådana försändelser, nämnda minskning framdeles till ej ringa del komme

att utjemnas.

Mot motionärens förslag talar emellertid den omständigheten att,

i händelse Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna statsverksproposition,

i hvad densamma rör postverket, blifver af Riksdagen bifallen,

postverkets utgiftsstater för framtiden komma att ökas med 1,151,400

kronor förutom hvad som kan komma att afsättas till fonden till posthusbyggnader;

och då härtill kommer, att genom ett bifall till motionärens

förslag postverkets inkomster skulle minskas med ett belopp, som åtminstone

under den närmaste tiden icke kan beräknas lägre än till omkring

200,000 kronor om året, synes det i följd häraf vara tvifvelaktigt,

huruvida nedsättningen i rekommendationsafgiften kan genomföras utan

afsevärd rubbning i postverkets stat.

I sammanhang med förevarande förslag har ifrågasatts, huruvida

icke derjemte eu nedsättning bör ega rum i det belopp, hvarmed post
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

verkets ersättningsskyldighet för forkomna rekommenderade försändelser

för närvarande utgår. Denna ersättning, som för närvarande är bestämd

till 50 kronor för hvarje försändelse, har under de tre sist förflutna åren

uppgått till följande belopp, nemligen:

år 1896 ............................................. kronor 7,244: 34

» 1897 ............................................... » 3,172: 15

» 1898 ............................................... » 674: 62

Utskottet vill dessutom erinra derom, att alla s. k. brefpostförsändelser,

under hvilken benämning innefattas icke endast bref utan äfven

kortbref, brefkort och korsbandsförsändelser, kunna göras till föremål för

rekommendation.

Vid öfvervägande af de skäl, som, enligt hvad ofvan anförts, tala

för och emot motionen, har utskottet kommit till den uppfattningen att,

om än motionärens förslag kan anses beaktansvärdt, Riksdagen dock icke

bör utan föregående utredning från Kongl. Maj:t afgöra frågan om den

föreslagna nedsättningen af rekommendationsafgiften eller uttala någon

bestämd åsigt i fråga om beloppet af postverkets ersättningsskyldighet;

utan hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida

och under livilka vilkor en nedsättning i rekommendationsafgiften

för inrikes brefpostförsändelser må

kunna ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag,

hvartill denna undersökning kan gifva anledning.

Stockholm den 24 februari 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Bill. till Riksil. Prof. 5 Sami. 1 A fil

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:56 Skrifvelse till Konungen, angående nedsättning i rekommendatimsafgiften för inrikes bref postförsändelser. s. 3 i texten