Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen majs.
1899-03-03 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1899:14, Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen majs.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
1
N:o 14.
Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1899, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen
majs. (l:a A.)
Herr L. Eriksson i Bäck föreslår uti en af honom inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 73, att Riksdagen måtte besluta borttagande af
tullen å omalen majs; och hänvisar motionären i detta hänseende till
motiveringen i en af honom vid sistlidet års riksdag väckt motion, hvari
enahanda förslag framstälts som det nu ifrågavarande.
Denna motivering var af följande lydelse:
»Under de sistförflutna åren hafva ganska lifliga ansatser såväl inom
som utom Riksdagen gjorts för höjande af jordbrukets afkastning. Af de
höjda tullarne väntades högre pris på spanmål och bättre tider för jordbrukaren.
Tullarne kunde dock ej hindra, att priset på kreatur och mejeriprodukter
snarare sänktes än höjdes på de platser, der man sökte afsättning
för desamma. Fläsktullen har äfven framkallat missnöje, och
oaktadt det låga priset på fläsk i södra och mellersta delarne af landet,
synes importen ändå nödvändig, så länge vi icke kunna frambringa en
vara mera jemförlig med den amerikanska. Oaktadt behof förefinnes för
import af amerikanskt fläsk, finnas betydliga qvantiteter svensk vara för en
export, som kunde betydligt uppdrifvas, men då vårt förnämsta inhemska
foderämne för frambringande af fläsk, hafre, står i högt pris i förhållande
till den frambringade produkten, uppstå derför svårigheter att täfla på den
utländska marknaden, i synnerhet som Danmark, vår förnämsta konkurrent
Bih. till Hiksil. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 14 Höft. (N:o 14.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
på detta område, medgifver tullfri införsel af majs. Då majs, använd för
produktion af fläsk, lemnar en vara, som kan täfla med den utländska,
blefve den ett bra och billigt foderämne, om den finge tullfritt införas.
Nu är den hos oss belagd med en tull af 3 kr. 70 öre för 100 kg., motsvarande
ungefär 50 procent af värdet. Som majs också är ett bra foder
för hästar, kunde genom dess möjliggjorda användning dertill mera hafre
komma nötkreaturen till godo i stället för de nära dubbelt dyrare, oftast
dåliga och skadliga foderkakorna. Då de fördelar, som genom majstullens
borttagande kunde vinnas, icke i ringaste mån skadade jordbruket, emedan
majs icke med fördel kan odlas inom landet, synes saken värd att taga i
öfvervägande.
Det är ju klart, att staten genom borttagande af majstullen går miste
om den inkomst, den eljest lemnar, men en så ringa minskning i statsinkomsterna
torde ej betyda mycket, då så stora öfverskott finnas. Då
importen af mSjs under de sista åren varit omkring 5 millioner kg. per
år, synes icke den sidan af saken vara afskräckande. En annan invändning
torde dock blifva majsens användbarhet till bränvinsbränning. Det
är dock tydligt, att ett beslut om tullfrihet för majs bör föranleda förbud
jemte straffbestämmelser för tillverkning af bränvin af densamma.»
Motionären tillägger nu såsom ytterligare skäl för sitt förslag, att
importen af majs under år 1898 mer än tredubblats mot den under år
1897 och mer än femdubblats mot införseln under hvartdera af åren 1895
och 1896, hvilket tydligen visade behofvet af varan; hvarjemte motionären
erinrar, att statskassan nu mindre än förut behöfde den inkomst, majstullen
lemnar.
Importen af majs, som före år 1874 uppgick endast till högst obetydliga
belopp, har sedermera varit mycket vexlande; och har utskottet till upplysning
i ämnet låtit utarbeta tabeller, Indika finnas vidfogade detta betänkande
såsom bilagor. Af dessa utvisa tabellerna 1 och 2 för tiden från
och med år 1875 dels införselöfverskottet af majs, värdet af denna vara
och tullsatsen derå äfvensom förbrukningen deraf till bränvinsbränning
och öfriga ändamål in. in., dels ock in- och utförsel af fläsk och lefvande
svin.
Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en tull
af 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkomité, som år 1882 afgaf
förslag till ny tulltaxa, hemstälde emellertid om tullfrihet för majs,
såväl malen som omalen. Till stöd för detta förslag anförde komitén
följande:
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 3
»Då majs utgör ett särdeles kraftigt och värdefullt kreatursfoder, som
alltmera såsom sådant vunnit erkännande och användning, samt hvarje
åtgärd, som på ett naturligt sätt kan bidraga till främjande af boskapsskötseln,
otvifvelaktigt förtjenar att beaktas och minst bör genom beskattning
motarbetas, hvartill den omständigheten, att majs jemväl såsom råämne
vid bränvinstillverkningen användes, desto mindre lärer böra föranleda,
eftersom den af våra klimatiska förhållanden synnerligen naturliga
bränvinstillverkningen, enligt sista tidens erfarenhet, bör och kan bedrifvas
för export i stor skala och för sådant ändamål behöfver taga i anspråk
icke blott tjenliga råämnen, hvilka inom landet produceras, utan ock sådana
från andra länder, har komitén icke tvekat att i industriens och i
synnerhet i jordbrukets eget intresse föreslå fullkomlig tullfrihet för artikeln
majs.»
I enlighet med komiténs förslag aflat Kongl. Maj:t proposition till
1882 års Riksdag, som med bifall till propositionen stadgade tullfrihet för
majs, såväl malen som omalen. Vid 1885 års riksdag väcktes motioner
om åsättande af tull å majs. Vid behandling af dessa motioner hemstälde
bevillningsutskottet, att omalen majs måtte beläggas med en tull af 1
krona för 100 kilogram och att malen majs fortfarande måtte förblifva
tullfri. Riksdagens båda kamrar beslöto emellertid, att gällande tullfrihet
för majs, såväl omalen som malen, skulle bibehållas. Två år derefter, vid
majriksdagen år 1887, förekom å nyo frågan om tull å majs, hvarvid bevillningsutskottet
afstyrkte förslagen derom. Första Kammaren biföll utskottets
hemställan, men Andra Kammaren beslöt en tullsats af 2 kronor
för 100 kilogram, hvilket beslut segrade i gemensam omröstning.
Sedermera har majs alltjemt varit belagd med tull, ehuru till vexlande
belopp, på sätt vid detta betänkande fogad tabell utvisar. Motioner
om afskaffande af tull å denna vara hafva emellertid vid flere följande
riksdagar, senast sistlidet år, blifvit väckta, men städse afslagits, hufvudsakligen
på grund af farhågan att genom tullfrihet å majs afsättningen
af potatis till bränvinsbrännerierna skulle minskas och jordbruket i de
trakter af landet, der potatis till öfvervägande del odlas, derigenom tillskyndas
förlust. Ett billigare pris å majs skulle emellertid i många afseenden
medföra högst väsentliga fördelar för jordbruksnäringen i landet, något
som också vid upprepade tillfällen erkänts, äfven af dem, för hvilka nyss
antydda farhåga utgjort hinder att uttala sig för tullfrihet å denna vara.
Majs utgör nemligen ett synnerligen värdefullt foderämne, särskildt för
svin och nötkreatur. Detta är en omständighet, som, i betraktande deraf
att jordbruket i vårt land utvecklar sig i allt mer intensiv riktning, är
förtjent af den allra största uppmärksamhet. För ett trettiotal af år sedan
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
sysselsatte sig vår jordbruksnäring nästan uteslutande med spanmålsproduktion;
men då denna icke mera visade sig tillräckligt lönande, öfvergick
man så småningom till en mera intensiv boskapsskötsel och mejerihushållning,
för hvilkas produkter en mera fördelaktig afsättning i utlandet
stod att vinna. På sista tiden har emellertid konkurrensen på detta
område blifvit allt större, och särskildt har produktionen af smör blifvit
mindre lönande. För att i detta afseende kunna med hopp om framgång
upptaga täflan med andra länder, är det nödvändigt, att tillgång till godt
foderämne — och såsom nämnts utgör majs onekligen ett sådant — kan
till billigt pris erhållas. I vårt grannland Danmark, der majs är tullfri och
införselöfverskottet af denna vara under åren 1886—1898 i medeltal utgjort
öfver 750,000 tunnor om året samt under landtbruksåret 1896 —1897 icke
mindre än 4,115,631 tunnor, intager också kreatursuppfödningen ett mycket
framstående rum, och detta lands utförselöfverskott af fläsk och kött äfvensom
lefvande kreatur, särskildt svin, har under sistförflutna tioårsperiod
uppgått till högst betydliga belopp. Till upplysning härom tillåter sig
utskottet hänvisa till den vid detta betänkande fogade tabellen 3.
Hvad särskildt svinafveln inom vårt land beträlfar, vill utskottet erinra,
att, då vid 1896 års riksdag höjda tullsatser åsattes fläsk, afsigten härmed
var att söka inom landet åstadkomma en för behofvet tillräcklig produktion
af denna vara och derigenom motverka den stora införseln af amerikanskt
fläsk. Af de statistiska uppgifterna inhemtas emellertid, att importen
efter tullens höjning ökats samtidigt med att exporten minskats. Det
resultat, som med tullförhöjningen åsyftades, har följaktligen icke vunnits.
Detta beror enligt utskottets åsigt derpå, att det amerikanska fläsket på
grund af sin stora fetthalt icke kan ersättas af det svenska, sådant det
för närvarande produceras; och då fläsk af sådan beskaffenhet som det
amerikanska för vissa delar af vårt land är en nödvändighetsvara, torde
enda möjligheten att minska importen af amerikanskt fläsk vara att inom
landet åstadkomma en dermed jemförlig produkt. Men detta låter sig
icke göra utan att använda majs såsom foderämne, något som hittills på
grund af den höga tullen, utgörande mellan 40 och 50 procent af varuvärdet,
icke kunnat ske, men som sannolikt skulle blifva förhållandet, om
majs genom sänkning af tullen derå blefve billigare. Härigenom blefve
visserligen användningen af hafre‘såsom foderämne minskad; men utskottet
kan icke antaga, ätt häraf skulle föranledas någon förlust för jordbruksnäringen,
då hafre säkerligen kunde med större fördel afsättas genom
export till utrikes ort. Och hvad beträffar hvete och råg, anser utskottet
det föga sannolikt, att priset å dessa sädesslag skulle röna någon inverkan
af ett billigare pris på majs, då majs icke i vårt land användes såsom brödsäd.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 5
Såsom ofvan antydts, har ett af de vigtigaste skälen mot tullfrihet å
majs varit farhågan, att den i vissa trakter af vårt land betydande potatisodlingen
skulle, om majs blefve tullfri, lida derigenom, att denna vara då
komme att i stället för potatis användas till bränvinsbränning. Hufvudsakligen
af detta skäl har bevillningsutskottet förut afstyrkt tullfrihet för
majs. Odlingen af potatis för bränvinsbränning torde dock så till vida
vara af underordnad betydelse, som denna odling förekommer i endast en
ringa del af landet, under det att ett billigt pris å majs skulle, såsom
ofvan visats, vara till fördel för landet i dess helhet. Emellertid har
utskottet med hänsyn till sagda intresse icke heller nu velat tillstyrka, att
tullen å majs helt och hållet borttages, men anser, att en sänkning af
tullsatsen till 2 kronor för 100 kilogram kan ega rum utan att potatisodlingens
bestånd på något sätt äfventyras. Priset å majs utgör för närvarande
i svensk hamn 12 till El kronor för 100 kilogram, tullen inberäknad,
och skulle således, derest tullen nedsattes till 2 kronor eller
med 1 krona 70 öre, nedgå till omkring 11 kronor för 100 kilogram.
Denna myckenhet majs lemnar vid bränvinsbränning i utbyte, högt beräknadt,
70 liter bränvin, i följd hvaraf råämnet till en liter bränvin,
tillverkadt af majs, skulle betinga ett pris af omkring 16 öre. Jemföres
härmed bränvinsbränning af potatis, visar sig, att äfven under antagande
af sistnämnda pris å majs potatisodling kan med fördel bedrifvas för
afsättning till brännerierna. En hektoliter potatis lemnar nemligen, lågt
beräknad t, i utbyte 13 liter bränvin, i följd hvaraf, med beräkning af
ofvannämnda pris, 16 öre, för råämnet till en liter bränvin, en hektoliter
potatis använd till bränvinsbränning skulle betinga ett pris af 2 kronor
8 öre. Då härtill kommer, att ofvan uppgifna utbyte beräknats högt i
fråga om majs och lågt i fråga om potatis, torde i sjelfva verket förhållandena
komma att ställa sig ännu gynsammare för potatisodlingen, än
hvad kalkylen gifver vid handen. Till jemförelse vill utskottet erinra, att
enligt den officiela statistiken priset å potatis för hektoliter under följande
tillverkningsår utgjort:
1887—1888 .....
..... kronor 1: 19
1888—1889 .. ..
.......... » 2: 15
1889—1890 . ...
1: 40
1890—1891......
.......... > 2: 50
1891 -1892 ..
.......... » 2: 50
1892—1893 ......
......... 1: 85
1893—1894 .....
............ » 1: 60
1894—1895 .......
............ > 2: 10 ''
1895 — 1896 ...
.......... => 1: 70
1896—1897 . .
............. » 1: 65
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
eller i medeltal för dessa tio år 1 krona 86 öre, således ej obetydligt
lägre än det pris, potatis under ofvan angifna förutsättningar kan betinga
vid användning till bränvinsbränning. Medelpriset å majs under åren
1888—1897 skulle, under förutsättning att tullsatsen derå hela denna tid
utgjort 2 kronor för 100 kilogram, hafva enligt de af kommerskollegium
liten fn a. statistiska tabeller uppgått till 11 kronor 57 öre för nämnda
qvantitet, eller något högre än det belopp, som här ofvan lagts till grund
för beräkningen. Någon fara för potatisodlingens bestånd synes sålunda
icke kunna föranledas af en nedsättning af tullen å majs till 2 kronor för
100 kilogram; och det ma härförutom erinras, att jemväl under den tid,
då majs varit tullfri eller, såsom under en del af år 1892 samt åren 1893
och 1894, belagd med tull af allenast 1 krona 25 öre, odling af potatis
för bränvinstillverkning kunnat utan särskild svårighet ega rum.
Såsom skäl mot nedsättning eller upphäfvande af tullen å majs har
jemväl anförts, att bränvinsbränningen, om majs blefve i större mängd
använd såsom råämne, komme att öfvergå till en i få och stora fabriker
koncentrerad industri, hvilket skulle medföra olägenheter för jordbruksnäringen
genom större svårighet att vinna afsättning för sina produkter
till brännerierna och att erhålla tillgång på det vid bränvinsbränningen
uppkommande affallet drank, som utgör ett ganska värdefullt foderämne.
Utskottet vill icke bestrida, att bränvinstillverkningen kommer att utvecklas
i nyss antydda rigtning; men detta beror enligt utskottets förmenande icke
på den omständigheten, huruvida majs eller något annat råämne dervid
hufvudsakligen användes, utan har sin orsak i helt andra förhållanden.
I sin utveckling lyder nemligen bränvinstillverkningen samma lag som
alla andra industrier; den sträfvar att nedbringa produktionskostnaden till
lägsta möjliga belopp. Och detta sker bland annat derigenom, att tillverkningen
koncentreras i färre fabriker, som hvar för sig tillverka en
större varumängd. Såväl de rent tekniska som de administrativa omkostnaderna
för tillverkningen ställa sig då för hvarje producerad enhet
lägre, än då en lika stor varumängd tillverkas i ett större antal fabriker,
hvar för sig med en mindre tillverkningsmängd. Att utvecklingen af vårt
lands bränvinsindustri redan nu går i denna rigtning, framgår tydligt af
de statistiska uppgifterna. Enligt dessa utgjorde antalet brännerier med
ett tillverkningsbelopp af mindre än 50,000 liter under tillverkningsåret
1887—1888 25 stycken och under tillverkningsåret 1896—1897 endast 7.
Antalet brännerier med tillverkningsbelopp under 300,000 liter, som förstnämnda
tillverkningsår uppgick till 145, hade under tillverkningsåret 1896
—1897 nedgått till allenast 70. Af brännerier med högre tillverkningsbelopp
än 300,000 liter funnos året 1887 — 1888 endast 28, men året 1896
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
7
—1897 icke mindre än 53. Brännerier med tillverkning af mer än 500,000
liter voro året 1887—1888 7 stycken, men året 1896—1897 11 stycken.
Och slutligen har hela antalet brännerier under ifrågavarande tioårsperiod
nedgått från 173 till 123. — Hvad beträffar de olägenheter för jordbruket,
som förmenats kunna uppstå af denna bränvinstillverkningens utveckling,
torde farhågorna härför vara öfverdrifna. Vår tids högt utvecklade kommunikationsväsen
möjliggör nemligen, att såväl bränneriernas behof af
landtbruksprodukter som bränneriernas affallsprodukt drank kunna med
fördel forslas betydliga sträckor. Hvad särskildt angår dranken, torde det
ligga lika mycket i bränneriernas eget som i jordbrukets intresse, att
densamma finner användning, då dess värde utgör en så hög procent af
råämnets, att säkerligen intet bränneri skulle kunna med ekonomisk fördel
bedrifvas utan att dranken på det sorgfälligaste tillvaratages.
Slutligen må det icke lemnas obeaktadt, att det för bränvinstillverkningen
är af stor vigt att, då till följd af ogynsamma skördeförhållanden
tillgången på potatis är otillräcklig, kunna för ett icke alltför högt pris i
stället erhålla annat råmaterial. Att vid en felslagen potatisskörd bränneriernas
behof af råmaterial måste fyllas, och det hufvudsakligen genom
majs, framgår bäst deraf, att under sistlidet år majs, oaktadt den nu
gällande höga tullsatsen, infördes till en myckenhet af ej mindre än omkring
27,000 ton, hvaraf till bränvinsbränning användes omkring 18,500 ton.
På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,
att tullsatsen för omalen majs måtte nedsättas till
2 kronor för 100 kilogram.
Stockholm den 3 mars 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Reservationer:
dels af herrar Cavalli, Stephens, Almström, Philipson, friherre Kling spor,
Nisser, af Buren och Wester, hvilka förenat sig om följande yttrande:
»Äfven om genom den af utskottet förordade nedsättningen af tullen
å majs tillgång på ett för kreatursuppfödningen lämpligt foderämne skulle
kunna till billigare pris erhållas, komme dock, såsom förut vid behandlingen
af liknande motioner med den förevarande af bevillningsutskottet
påvisats, en sådan åtgärd att i andra afseenden medföra högst skadliga
verkningar. Den betydliga ökning i införseln af majs, som otvifvelaktigt
skulle blifva en följd af tullens nedsättande, komme sannolikt att verka
prisfall å den spanmål, som odlas inom landet; och den förmån, som Riksdagen
genom spanmålstullarne afsett att bereda jordbruksnäringen, komme
följaktligen att motverkas. Majs användes som bekant icke sällan i blandning
med hvete och skulle, om majs kunde erhållas för billigare pris,
komma att företrädesvis användas vid tillverkning af maltdrycker, jäst
och stärkelse, hvarigenom en minskad afsättning af landets egna produkter
blefve en följd. Ett lika vigtigt skäl mot motionen är jemväl den omständigheten,
att majs utgör ett synnerligen lämpligt råämne för tillverkning
af bränvin och att således, om priset å majs skulle sjunka så
lågt, som genom ifrågavarande tullnedsättning blefve en följd, användningen
af potatis för bränvinsbränning med all sannolikhet komme att
upphöra, hvarigenom åter känbara förluster skulle tillskyndas jordbrukarne
i de trakter af landet, der potatis odlas, i det att dessa jordbrukare skulle
gå förlustige om det tillfälle till afsättning af potatisen, hvaraf de nu
genom bränvinsbrännerierna äro i åtnjutande. Bränvinstillverkningen såsom
binäring till jordbruket är för detta ett godt stöd ej blott på grund
af berörda omständighet, att derigenom beredes afsättning för jordbruksnäringens
produkter, utan äfven derigenom, att såsom foderämne erhålles
det värdefulla affallet drank, och det vore derför icke för landet gagneligt,
om bränvinsbränningen förvandlades uteslutande till en storindustri, som
bedrefves endast vid några få större fabriker, förlagda i eller invid kuststäder,
hvilket, sannolikt blefve en följd, derest inajs. blefve det hufvudsakligen
använda råämnet för denna tillverkning. Härjemte torde ej heller
lemnas obeaktadt, att bränvin under sådana förhållanden kunde tillverkas
för billigare pris än nu är fallet, hvaraf en ökad förbrukning af bränvin
inom landet kunde blifva en följd.
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Till afhjelpande af det hinder, som i nu angifna hänseende uppställer
sig mot nedsättning eller borttagande af tullen å majs, hafva i fyrfaldiga
motioner under de senare åren förslag framstälts om förbud mot användande
af majs för bränvinstillverkning eller förhöjning af tillverkningsskatten
för bränvin af majs, men har utgången af dessa motioner visat,
att de sålunda föreslagna åtgärderna icke kunnat genomföras. Då något
förslag härom nu icke blifvit framstäldt, hafva* vi emellertid ansett anledning
icke förefinnas att i vidare mån inlåta oss på denna fråga än att
hänvisa till den fullständiga utredning, som förebragts i bevillningsutskottets
betänkanden åren 1887 n:o 8, 1888 n:o 2, 1889 n:o 1, 1890
n:o 12, 1891 n:o 11, 1893 n:o 13, 1895 n:o 14 och 1898 n:o 19.
Frågan om tullen å majs har sålunda upprepade gånger varit föremål
för Riksdagens behandling, och har tullsatsen slutligen år 1895 blifvit
faststäld till nu gällande belopp. Härvid hafva de omständigheter, som
för denna frågas afgörande äro af betydelse, blifvit så noga pröfvade, och
så tungt vägande skäl blifvit anförda för antagande af den nu gällande
tullsatsen, att det deraf framgår, att en förändring i berörda tullsats skulle
för jordbruksnäringen medföra betänkliga följder.
En enligt vår åsigt synnerligen vigtig omständighet vid denna frågas
bedömande är jemväl, att enligt utskottets hemställan en nedsättning endast
af tullen å omalen majs skulle ega rum, hvaremot någon sänkning af
tullen å malen majs och de produkter, som deraf kunna framställas, icke
blifvit ifrågasatt. Genom ett bifall till utskottets hemställan skulle nemligen
skilnaden i tullsatserna för den omalna och den malna varan, eller
med andra ord tullskyddet för qvarnindustrien, blifva vida större i fråga
om majs än andra sädesslag. Väl lärer förmalningen af majs vara förenad
med icke oväsentligt större svårighet än förmalningen af andra sädesslag,
men då det ej är utredt, huruvida icke det förhållande emellan de olika
tullsatserna, som utskottets förslag innebär, skulle medföra, att förmalning
af majs inom landet komine till stånd, kan det ifrågasättas, om ej eu
sådan industri erhölle ett långt större tullskydd än Riksdagen afsett att
bereda densamma.
Slutligen kunna vi icke underlåta att påpeka, att förevarande förslag
afser en rubbning i de efter långvariga förhandlingar och på grund af
nogranna utredningar faststälda tullsatserna å spanmål. För att Riksdagen
nu skall inlåta sig på någon förändring i dessa tullsatser, måste enligt vår
åsigt företinnas synnerligen vigtiga och i näringslifvet djupt ingripande orsaker,
men, såvidt vi kunna finna, hafva några förändrade förhållanden
icke inträdt, som bort gifva anledning till att ånyo sätta denna vigtiga
fråga på dagordningen.
ltih. till Iliksd. Prat. 1809. 5 Samt. 1 Afd. 14 Höft.
‘2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi,
att nu gällande tullsats å omalen majs måtte bibehållas
oförändrad»;
dels ock af herr Bergendahl, som anfört:
»Då jag anser det våra i hög grad förkastligt att, på sätt utskottet
gjort, tillmötesgå motionären genom att föreslå en sänkning i nuvarande
tullsats å omalen majs, och hvilken sänkning tydligen, att döma af öfverläggningen
inom utskottet, blott afser en inledning till ett fullständigt
borttagande af hela tullsatsen, nödgas jag häremot inlägga min allvarligaste
gensaga. * .
Genom bifall till utskottets hemställan skulle nemligen effektiviteten
af tullsatserna å öfriga slag af spanmål förtagas och i flera landsdelar
ett gynsamt resultat af potatis- och hafreodlingen omöjliggöras.
Härtill kommer, att utskottet, oförsvarligt nog, dels underlåtit att i
sammanhang med hemställan om tullsatsens sänkande å omalen majs
föreslå motsvarande sänkning af tullen å den malna, hvarigenom ställes
i utsigt ett obehörigt gynnande# af qvarnindustrien på jordbrukets bekostnad,
dels försummat att föreslå nödiga ändringar i tullsatserna å andra
af majsimporten beroende fabrikat såsom jäst, stärkelse m. fl.
Jag tillåter mig derför yrka,
att hvarken den i ämnet väckta motionen eller
utskottets i anledning af densamma gjorda hemställan
måtte af Riksdagen bifallas.»
Härjemte hafva herrar friherre von Schwerin och Weinberg begärt få
antecknadt, att de af sjukdom varit förhindrade att deltaga i utskottets
beslut i denna fråga.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
11
Tabell 1.
Uppgifter angående Sveriges införsel af majs samt användningen
af majs och potatis för bränvinstillverkning m. m.
Potatis
Framstäldt
bränvin af
År
Införselöfverskott.
Pris*)
Tullsats
Förbruk- ning för
använd för
bränvins-
för
för
bränvins-
normalstyrka.
Qvantitet.
Värde.
100 kg.
100 kg.
tillverk-
ning.
tillverkning.
Ton.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Ton.
Hektoliter.
Liter.
1875
160
17,462
10: 91
fri
745
2,635,620
50,587,537
1876
4,274
466,602
10: 90
fri
881
2,911,402
51,156,796
1877
3,672
601,302
10: 60
fri
2,784
2,513,894
44,342,349
1878
7,038
852,933
12: Öl
fri
3,315
2,219,286
44,353,657
1879
4,896
486,320
9: 93
fri
5,019
1,815,846
37,131,403
1880
42,706
4,465,200
10: 45
fri
13,806
1,631,224
40,928,958
1881
1,871
233,845
12: 49
1: 50
7,991
2,387,435
44,369,757
1882
1,515
186,663
12: 32
1:60|
(derefter fri )
3,126
1,906,746
35,526,519
1883
5,809
755,207
13: —
fri
2,472
1,381,953
33,732,927
1884
11,472
1,491,301
13: —
fri
9,134
1,488,793
36,100,864
1885
28,020
2,942,118
10: 50
fri
16,466
1,452,797
39,180,508
1886
11,215
1,065,439
9: 50
fri
11,772
1,578,216
38,945,371
1887
4,565
456,452
10: —
j71-''s/- fri |
(derefter 2: —)
7,185
1,481,408
35,158,657
1888
172
19,826
11: 50
17, ''Vä 2: 1
(derefter 2: 50)
2,325
1,481,752
29,060,053
1889
9,336
863,587
9: 25
2: 50
8,106
1,203,039
29,787,040
1890
16,428
1,724,922
10: 50
2: 50
5,156
1,454,119
29,641,935
1891
7,847
1,020,151
13: —
2: 50
12,205
1,196,147
32,796,942
1892
18,359
1,927,660
10: 50
171-"/. 2: SO)
(derefter 1: 25|
12,837
1,172,414
32,453,903
1893
9,684
934,530
9: 65
1: 25
6,519
1,352,101
32,368,453
1894
10,728
938,728
8: 75
1: 25
17,-7, D 251
7,-7, 3: 16
(derefter 3: 70|
6,756
1,359,741
31,636,208
1895
4,945
395,570
8: —
7,906
1,230,993
35,598,877
1896
5,240
366,821
7: —
3: 70
2,557
1,524,757
33,473,646
1897
7,921
594,044
7: 50
3: 70
4,380
1,641,937
37,034,250
1898
27,108
—
3: 70
18,530
1,069,716
39,434,550
*) Dessa pris, hvari tullafgiften icke ing&r, äro beräknade med ledning af de utaf kommerskollegium
utgifna statistiska tabeller.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Tabell 2.
Sveriges in- och utförsel af fläsk och lefvande svin.
År
i
n f ö r 8 e 1.
Utförsel.
Fläsk.
Lefvande
svin.
Summa.
Fläsk.
Lefvande
svin.
Summa.
Ton.
Ton.
Ton.
Ton.
Ton.
Ton.
1875.............
8,913
367
9,280
265
1,220
1,485
1876.............
11,665
328
11,993
48
1,242
1,290
1877 ..............
13,771
483
14,254
108
1,193
1,301
1878..................
12,459
316
12,775
188
1,412
1,600
1879 ............
12,771
402
13,173
53
1,344
1,397
1880.................
14,896
441
15,337
143
2,024
2,167
1881..................
12,000
366
12,366
392
2,579
2,971
1882 ................
4,921
449
5,370
315
2,778
3,093
1883..................
9,725
664
10,389
153
2,977
3,130
1884 .................
5,922
489
6,411
323
5,317
5,640
1885 ................
10,182
748
10,930
1,242
3,415
4,657
1886 .................
9,537
932
10,469
1,588
3,388
4,976
1887 .................
8,032
1,384
9,416
3,125
3,937
7,062
1888.................
5,448
213
5,661
4,735
19
4,754
1889 ................
4,798
87
4,885
7,467
237
7,704
1890..................
8,220
70
8,290
5,961
170
6,131
1891..................
6,338
70
6,408
5,034
341
5,375
1892..................
7,321
38
7,359
6,665
396
7,061
1893..................
3,661
30
3,691
6,578
257
6,835
1894.................
6,020
19
6,039
8,064
295
8,359
1895.................
6,120
11
6,131
9,689
618
10,307
1896.................
12,288
4
12,292
7,068
1,899
8,967
1897 .................
4,352
16
4,368
4,253
776
5,029
1898..................
10,088
—
—
3,248
—
Bevillningsutskottets Betänkande N:n 14.
13
Tabell 3.
Danmarks in- och utförsel af vissa varor.
Landtbruks-
Öfverskott af in
försel (—) e1
er utförsel (+).
år*).
Majs.
Fläsk och kött.
Smör.
Svin och grisar.
Nötkreatur.
Tunnor.
Ton.
Ton.
Stycken.
Stycken.
1886—87
— 446,663
+ 16,223
+ 17,542
+ 259,088
+
82,532
1887—88
— 205,028
+ 29,960
+ 23,614
+ 60,745
+
73,024
1888—89
— 458,138
+ 32,305
+ 25,857
+ 24,914
+
79,714
1889—90
— 1,284,491
+ 28,541
+ 32,747
+ 67,315
i
-r
107,913
1890—91
— 305,457
+ 26,649
+ 35,277
+ 200,361
+
88,863
1891—92
— 1,324,746
+ 36,748
+ 34,527
+ 197,148
+
93,558
1892—93
— 798,261
+ 43,031
+ 35,889
+ 53,885
+
75,657
1893—94
— 566,790
+ 47,280
+ 41,374
+ 82,612
+
100,396
1894—95
— 319,722
+ 52,322
+ 39,998
+ 173,221
+
119,254
1895—96
— 1,797,046
+ 73,998
+ 45,134
+ 2,988
+
77,579
Medeltal
— 750,634
+ 38,706
+ 33,196
+ 112,228
+
89,849
1896—97
— 4,115,631
+ 69,334
+ 46,150
- 3,217
+
73,953
*) Landtbruksåret räknas från och med den 1 oktober till och med den 30 september.
Bih. till Rikad. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.