Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften samt nedsättning af tullen å socker. Angående beskattningen af livitbetssockertillverkningen inom riket är stadgadt, att för all tillverkning af hvitbetssocker skall erläggas tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbetor antagas hafva lemnat, hvarvid iakttages, att 100 kilogram råa

1899-03-09 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:15, Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften samt nedsättning af tullen å socker. Angående beskattningen af livitbetssockertillverkningen inom riket är stadgadt, att för all tillverkning af hvitbetssocker skall erläggas tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbetor antagas hafva lemnat, hvarvid iakttages, att 100 kilogram råa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1899, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften

samt nedsättning af tullen å

socker.

Angående beskattningen af livitbetssockertillverkningen inom riket är

stadgadt, att för all tillverkning af hvitbetssocker skall erläggas tillverkningsskatt

i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen

använda hvitbetor antagas hafva lemnat, hvarvid iakttages, att 100 kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 10,5 kilogram

socker; och skall tillverkningsskatten utgöra hälften af gällande tullsats

för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel

gällande holländska standard. Tullsatsen å sådant socker utgör för

närvarande 23,5 öre för kilogram, i följd hvaraf tillverkningsskattens nuvarande

belopp uppgår till 11,75 öre för kilogram af det beräknade utbytet

af råsocker. För åtskilliga fabriker har dock någon minskning i

den stadgade beräkningsgrunden varit för viss tid medgifven. Vid dessa

fabriker har derför tillverkningsskatten utgått med lägre belopp.

För raffineradt socker och för oraffineradt, till färgen icke mörkare

än n:o 18 af ofvannämnda holländska standard, utgör tullsatsen 33 öre

för kilogram.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 29, föreslår nu herr

C. F. Woern, att Riksdagen måtte besluta, att hvitbetssockertillverkningsafgiften

skall från den 1 oktober 1900 upphöra, och att ifrån samma tid tull
Bih.

till Riksd. Prat. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 15 Raft. (N:o 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

afgifterna skola bestämmas för raffmeradt socker och för socker icke mörkare

än n:o 18 holländsk standard till 18,5 öre per kilogram samt för

oraffineradt socker till 11,75 öre per kilogram.

Till stöd för detta förslag har motionären förebragt en synnerligen

omfattande och sakrik motivering af följande lydelse:

»Det stora öfverskottet af statsverkets inkomster kan ej undgå att

hos Riksdagen framkalla öfvervägande af behofvet och ändamålsenligheten

af skattelindringar.

Det som dervid först fordrar utredning är, om detta öfverskott är

tillfälligt eller om de stora inkomstbeloppen fortfarande kunna påräknas

och nedsättning i dem genom skattelindring kan med full trygghet göras,

utan att rundligt tillgodoseende af statsverkets framtida behof äfventyras.

För sådan utredning har jag i bifogade bilaga I för hvarje inkomsttitel

uppgifvit de författningar eller riksdagsbeslut, af livilka deras belopp

under åren 1887—1897 varit beroende, och hvad inkomsten under hvarje

af dessa år enligt officiella räkenskaper utgjort.

Statsverkets intägt har uppkommit genom

afkastning af egendom: arrendemedel och skogsmedel;

inkomster af verksamhet: jernvägstrafikmedel, postmedel, telegrafmedel,

fyr- och båkmedel samt nettobehållningar af myntverket och

bankovinst;

direkta skatter: grundskatt, kyrkotionde, kavalleriregementenas hästvakan

sspanmål, afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet,

trosspassevolansafgift, tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,

mantalspenningar, bevillning af fast egendom samt af

inkomst, tilläggsbevillning, bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter;

indirekta skatter: tullmedel, stämpelmedel, kontrollstämpelmedel, bränvinstillverkningsskatt

och hvitbetssockertillverkningsafgift;

afgifter, som icke är o skatter: bötesmedel, extra uppbörd och utgiftsanslagen

enskildt tillhörande uppbördsmedel.

Afkastning af egendom har af arrendemedel minskats och deremot

af skogsmedel betydligt ökats. Såsom af bilagan I synes, stå dessa företeelser

i samband med hvarandra, i det att en väsentlig orsak till minskningen

af de förra varit försäljning af förut utarrenderade kronolägenheter,

och deremot en bidragande orsak till ökningen af de senare de

inkomster, som i form af skogsmedel erhållits af de egendomar, hvilka

med köpeskillingarna för försålda lägenheter för statsverket blifvit inköpta,

men den öfvervägande orsaken till skogsmedlens ökning har varit den allt

större och större försäljningen af sågtimmerträd, som kunnat ske från de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 3

vid afvittring afsätta stora kronoparkerna i Norr- och Vesterbotten samt

Dalarne, deras bättre vård, upprensning af flottleder in. m., hvartill efter

1889 ytterligare tillkommit utsyningsafgifter m. in. Sammanlagda beloppet

af arrendemedel och skogsmedel 1897 öfversteg med mer än 3 millioner

kronor det 1887 erhållna.

Största delen af statsverkets inkomst af verksamhet härrör från jernvägstrafiken.

Bruttoinkomsten af stambanorna har från 1887 till 1897

ökats med 17,650,000 kronor eller nära fördubblats, och då utgifterna

liktidigt endast ökats med 7,780,000 kronor, har den till statsverket öfverlemnade

nettobehållningen kunnat ökas från 5,200,000 till 13,800,000 kronor.

Mindre vinstgifvande men föga mindre beaktansvärd är postverkets

utveckling. Det kunde 1887, då statsverket var i behof, af behållningar

från föregående år till detsamma lemna sammanlagdt öfver 2,600,000 kronor,

och utom det att årsöfverskottet af postmedel öfver anslag till postverket

ökats från 59,200 kronor 1887 till 270,000 kronor 1897 ha till

inköp af tomt för nytt posthus i Stockholm blifvit under åren 1895, 1896

och 1897 afsätta 1,930,000 kronor. Postmedlen, som 1888 utgjorde

6,292,000 och 1897 9,704,000 kronor, hafva således ökats med 3,400,000

kronor. Telegrafmedlen, förbehållna telegrafverket för dess utveckling,

och fyr- och båkmedlen, reserverade lots- och fyrinrättningen för dermed

afsedda ändamål, hafva hvardera under de tio åren från 1887 till 1897

ökats med omkring 400,000 kronor. Den jemförelsevis allra största ökningen

af inkomster under nämnda år företer myntverket, som 1887 hade

en uppbörd af 72,973 kronor och 1897 af 1,139,267 kronor. Bankovinsten

utgjorde 1887 2,703,704 kronor och 1897 3,327,923 kronor.

Till statsverket lemnade nettobehållningar, öfverskott och vinstandelar

af riket tillhöriga verk hafva tillsammans utgjort:

Kronor.

1888 .....

................... 8,066,000

1889 ...............

..................... 6,833,000

1890 ................

.................. 8,248,000

1891 ...............

.................... 8,151,000

1892 .................

..................... 8,897,000

1893 ................

..................... 8,829.500

1894 ................

................. 10,811,954

1895 .............

................... 11,699,893

1896 ................

.................. 13,203,162

1897 ...............

................ 17,872,617

I

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Ökad inkomst af bevillning af fast egendom samt af inkomst och

höjningen af afgifterna för särskilda förmåner och rättigheter hafva ungefärligen

motsvarat minskningarna till och med 1896 af grundskatterna, så

att statsverkets inkomst af direkta skatter 1897 med omkring 1,100,000

kronor öfversteg den för 1887.

Till den stora ökningen af statsverkets inkomster af indirekta skatter,

31,700,000 kronor, är det tullförhöjningarna vid 1888, 1892 och 1895 års

riksdagar, som varit mest bidragande, men i uppgifna totalsummor äro de

förhöjningar, som uppkommit till följd af 1892 års beslut, icke synliga,

emedan de uppvägts af minskningarna i tullinkomsten af socker, föranledda

af den högst märkliga utveckling af hvitbetssockerindustrien, till hvilken

1893 års riksdagsbeslut om beskattningen deraf gåfvo anledning. Dernäst,

såsom till ökningarna mest bidragande, kommer höjningen af bränvinstillverkningsskatten

1888 och af stämpelmedlen 1894 samt den under de

båda sista åren 1896 och 1897 inträffade tilltagande förbrukningen af

bränvin, hvilken blott delvis härrör af dess ökade användning för tekniska

ändamål. Den dervid medgifna restitutionen af tillverkningsskatten är icke

afdragen från dess totalbelopp, utan förekommer i statsverkets räkenskaper

såsom utgift.

Bland afgiftei, som icke äro skatter, äro de, hvilka upptagas såsom

extra uppbörd, och äfven många af de utgiftsanslagen ensidigt tillhörande

uppbördsmedlen mycket varierande år från år. Alla år förekommande

äro i extra uppbörd revisionsskillingar med årligt belopp af 40,000 kronor

eller något deröfver, samt bland uppbördsmedlen patientafgifter m. in. till

hospitalens underhåll och de till hästafvelns förbättrande anslagna inkomster,

hvilka fortfarande ökas, så att de förra, från att 1887 varit 641,000

kronor, 1896 stigit till 1,045,000 kronor och de senare ökats från 151,000

kronor 1887 till 168,000 kronor 1897. Likaså hafva afgifter m. in. till

krigsskolan stigit från 69,000 kronor 1887 till 124,000 kronor 1897. Mycket

varierande från år till år hafva deremot naturligtvis varit de äfven bland

uppbördsmedlen ingående köpeskillingar för mindre kronolägenheter och

försäljningsmedel för garnisonsregementenas forna tomter, uppgående tillsammans

de förra under åren 1888 — 1897 till 8,708,636 kronor och de

senare under åren 1891—1897 till 4,904,163 kronor.

Såsom ingående andelar i statsverkets samtliga inkomster hafva

Afkastning af Inkomst af Direkta Indirekta ,.

egendom. verksamhet. skatter. skatter. Atgilter.

Procent. Procent. Procent. Procent. Procent.

utgjort 1887................. 6 20 12 60 2

och 1897................. 6 23 8 60 3

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Afkastning af egendom och indirekta skatter hafva således ökats i

alldeles samma förhållande som ökningen i hela beloppet, men de direkta

skatternas andel har nedgått med 4 procent, af hvilka 3 procent tillkommit

inkomst af verksamhet och 1 procent afgifter, som icke äro skatter.

Statsverkets utgifter hafva, såsom af bilagan II synes, utgjort:

Fortfarande eller

Tillfälliga och

regelbundet återkommande.

afsättningar.

Kronor.

Kronor.

1887 ..............

................... 88,623,012

2,813,000

1888 ..............

................ 87,907,496

2,453,300

1889 .............

................... 89,456,632

3,964,000

1890 ..............

................... 92,034,284

1,836,200

1891 ..............

................... 95,658,582

5,876,200

1892 ..............

.................. 95,738,033

5,877,300

1893 ..............

................... 100,871,796

4,667,700

1894 ..............

................... 100,872,637

1,050,000

1895 .............

.................... 102,621,581

850,000

1896 .............

................... 104,865,475

1,400,000

1897 ..............

................... 115,704,616

3,065,100

Jemföres sammanlagda beloppet af utgifter och

afsättningar 1897 ............................................................... ... kronor 118,769,716

med det för 1887................................................................ »_91,436,012,

visar sig, att ökningen varit....................................,.......... kronor 27,333,704,

och om på samma sätt summan af inkomster 1897 ... » 132,506,017

jemföres med den för 1887 ........................................ »_79,895,483,

framgår, att ökningen i dem varit.................................... kronor 52,610,534.

ökningen af inkomsterna har således varit nära dubbelt mot den af

utgifter.

Någon anledning att i nu befintliga förhållanden eller gällande bestämmelser

se någon orsak till afbrott i den alltjemt fortgående ökningen

af statsverkets inkomster i afkastning af egendom eller behållning af verksamhet

förefinnes icke. De rika tillgångar staten eger i de stora krono
parkerna

skola år efter år i mån af fortgående afsättning till kronoparker,

inköp af skogbärande mark, skogsodling och åtgärder för återväxtens befrämjande

lemna större afkastning, och likaså måste nettobehållningarna af

statsbanorna ökas, i den mån trafiken å dem blir mer och mer upparbetad,

och de många under anläggning varande enskilda jernvägarne

komma att vid anslutning till statsbanenätet tillföra detsamma ny trafik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Åf de under anläggning varande nya stambanorna genomgå Krylbo—

Örebro och Göteborg—Skee-banorna väl befolkade trakter, i hvilka dels

redan finnes mycket stor industriel verksamhet, dels goda anledningar att

vänta uppkomst deraf. Den tredje nya stambanan Gellivare—riksgräusen

genomgår deremot ofruktbara och hittills obefolkade trakter, men är af

den stora malmtrafiken, för hvilken den anlägges, garanterad en inkomst,

som utöfver all trafikkostnad skall lemna en nettobehållning motsvarande

ränta å anläggningskapitalet, så att den transitotrafik, som efter anslutning

till det finska jernbanenätet på denna bana är att förvänta, blir

nästan enbart ren vinst. Behållningar af postmedlen äro, sedan medel

till inköp af tomt för det nya posthuset i Stockholm redan blifvit anslagna

och nödiga kostnader för uppförande af detta hus, liksom af nytt

posthus i Helsingborg, inberäknade i de årliga anslagen till postverkets

oförutsedda behof, åter att förvänta till lika eller ökade belopp mot dem,

som hittills tillflutit statsverket. En liknande årsvinst med den 1897 från

myntverket erhållna af mer än en million kronor är visst icke att påräkna,

men då man finner, att från nämnda verk till statsverket lemnade

behållningar åren 1888 —1897 sammanlagda utgjort 1,976,280 emot 1878

—1887 650,000 kronor, så böra väl ock för framtiden ökade nettobehållningar

vara att derifrån förvänta. Då den nya banklagen endast förbehåller

riksbanken en tiondedel af dess årliga vinst, finnes ingen anledning

antaga, att den andel deraf, som i framtiden kommer att till statsverket

öfverlemnas, skall blifva mindre än hittills varit brukligt.

Af de direkta skatterna kommer kyrkotionden 250,000 kronor att

från och med 1900 upphöra, och i grundskatten minskning att ske 1900

och 1902 med 461,000 kronor hvardera året, och 1904 afskrifning af

återstoden, något öfver 500,000 kronor.

I de indirekta skatterna förestår minskning i stämpelmedlen genom

den vid sistlidne riksdag beslutade stämpelfriheten för inrikes vexlar, beräknad

till omkring 600,000 kronor, men har deremot redan en högst

betydlig ökning i tullmedlens belopp inträdt, derigenom att efter mellanrikslagens

upphörande den 12 juli 1897 alla norska produkter vid införsel

till Sverige blifvit underkastade tull. Den tullfrihet, som derförut varit

för dem gällande, har af kommerskollegium för hvartdera af åren 1895

och 1896 beräknats till något öfver 5,000,000 kronor.

Det har vid de tillfällen, då större förhöjningar i tullafgifterna skett,

varit eu naturlig förutsättning, att de skulle medföra minskning af importen,

med deraf följande nedsättning i den ökning af tullinkomster, som

på grund af föregående års import kunde beräknas skola af de förhöjda

afgifterna uppkomma. Så t. ex. beräknades 1888, att de nya tullarne

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 7

skulle lemna omkring 13,150,000 kronor, hvarifrån borde afdragas afgifterna

för eljest tullpligtiga varor, som från Norge tullfritt infördes, och

beslutade tullindringar med sammanlagdt 3,500,000 kronor, då återstoden

skulle blifva 9,650,000 kronor, men upptogs ökningen i statens inkomster

af förhöjningarna endast till 7,500,000 kronor. 1992 antogs, att med

oförminskad import en ökad tullinkomst af i rundt tal 5,000,000 kronor

kunde beräknas uppkomma, men ansågs, att till följd af minskad införsel

den endast borde upptagas till 4,000,000 kronor; och äfven 1895 förfors

af samma orsak på lika sätt. Då det för önskvärd trygghet i omdömet

om huruvida det stora bidrag till statsinkomsterna, tullmedlen lemna, kan

antagas fortfara, är af stor vigt att noga beakta och ej underskatta, men

ej heller öfverskatta inflytandet af nämnda anledning till förutsättning af

minskad införsel och minskad inkomst, har jag för utredning af huru

detta inflytande verkat under de år, som efter afgiftsförhöjningarna förflutit

— hvilket ock måste vara den säkraste ledningen för omdömet om

dess verkan för kommande år — i bifogade bilaga III för de särskilda

införselsartiklarne upptagit gjorda tullförändringar och den tid, från hvilken

de inträdt, samt derefter för åren 1887 till och med 1897 qvantitet,

värde och tullbeskattning af införseln, för så vidt uppgifter derom kunnat

af kommerskollegium i dess berättelser om utrikes handeln meddelas.

Den största minskning, som till följd af tullförhöjning inträffade i

införsel och tullinkomst af någon artikel, är den af fläsk, deraf 1896 infördes

nära 12,300,000 kilogram, men 1897 föga öfver 4,350,000, med

deraf följande minskning af omkring 360,000 kronor i statsinkomst, men

dä införseln 1896 var ungefär dubbelt mot föregående års, måste det antagas,

att den i afvaktan på den det följande året verkligen inträdda tullförhöjningen

afsett äfven det årets behof. Också finner man af de utaf

generalltullstyrelsen utgifna månadsberättelserna öfver rikets in- och utförsel,

att införseln af fläsk under 1898 varit 10,088,000 kilogram mot

1894 6,246,000 och 1895 6,469,000 kilogram, således oaktadt tullförhöjningen

i betydligt tilltagande. Ovisst får väl likaledes anses, om minskningen

af införseln af omalen spanmål efter förhöjningen 1895 kommer

att till följd deraf fortfara eller väsentligen berott af gynsamma skördar,

hvaremot den jemförelsevis större minskningen i införsel af mjöl sannolikt

är att tillskrifva förhållandet mellan tullsatserna för malen och otnalen

spanmål samt derför kommer att fortfara. Till minskning af statens inkomster

af tullmedel kan förhöjningen af spanmålstullarne ej verka, enär

väl inkomsten af tullen på mjöl 1897 är 800,000 kronor lägre än den

1894, men deremot den" af omalen spanmål 1897 är 2,700,000 kronor

högre än den för år 1894. Likaledes kan ej den stora minskningen i in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

försel af vin på andra kärl än fat efter 1892 antagas medföra minskad

tullinkomst, då redan den högre tullen å denna artikel medfört en höjning

från nämnda år till 1895 af nära 400,000 kronor, och förhållandet mellan

tullsatserna för vin på fat och vin på andra kärl föranledt betydande

förhöjning i införseln af det förra. Kött och smör voro tullfria före 1888,

och ehuru införseln af dem efter 1891 varit betydligt mindre än under

åren närmast före detta, har dock minskningen i tullinkomst af kött varit

obetydlig och den af smör föga öfverstigande 200,000 kronor.

Bestämdt verkande till minskning af införsel har varit den 1888

oblekt juteväfnad pålagda tullen, men då denna vara förut var tullfri, har

tullinkomsten deraf ej kunnat minskas. Af flertalet af öfriga varor, för

hvilka man af uppgifterna om införseln tydligen kan se, att tullförhöjningarna

genast medfört mer eller mindre betydlig, för några mycket betydlig,

minskning deraf, har sådan införsel under de efter förhöjningarna

förflutna åren åter stigit. Så har förhållandet varit med Maltdrycker, införda

på fat, Hängslen. Snörmakarearbeten, Blommor, konstgjorda, Paraplyer,

Handskar, Glasvaror, ej specificerade, samt i all synnerhet Maskiner,

redskap och verktyg, hvaremot Maltdrycker, införda på andra kärl än fat,

Portföljer in. m. och Skodon fortfarande minskats. Minskningen i tullinkomst

af dem bland dessa varor, utaf hvilka införseln aftagit, uppgår

från 1891 till 1897 till ej fullt 95,000 kronor, under det att den ökade tullinkomsten

under samma tid endast af Maskiner, redskap och verktyg öfverstigit.

2,000,000 kronor.

Minskning af statens inkomst af tullmedel, föranledd af till följd af

tullförhöjningarna aftagande införsel, har således ej under de förflutna åren

inträffat och är ej för framtiden att befara.

I den förhöjning af tullinkomst, som under sistlidna år uppkommit

till följd af mellanrikslagens upphäfvande, kommer deremot minskning att

ega rum derigenom, att norske industriidkare, som under den tid mellanrikslagen

gälde förvärfvat kunder i Sverige, här anlägga filialfabriker.

I bestående förhållanden finnes intet skäl, hvarför icke de höga statsinkomsterna

skola fortfarande ingå och med ökad befolkning och tilltagande

industriel verksamhet äfven ökas, men detta sker visst icke utan afbrott.

Efter goda tider komma dåliga, då icke blott de enskildes, utan äfven

statsverkets inkomster minskas, och det för tillgodoseende af dess behof

kan blifva nödvändigt att öka skatterna eller pålägga nya. Så skedde

1879 och 1887. Men att derför under de goda tiderna uttaga obehöfliga

skatter kan icke vara rätt, och om öfverskotten icke sparas, utan användas

för tillgodoseende af behof, hvilka på annat sätt böra afhjelpas, så blir

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 9

behofvet af skatteförhöjning, nar de dåliga tiderna komma, derigenom icke

mindre.

I anförande till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1892, då Kongl.

Magt beslöt aflåtande till Riksdagen af proposition om grundskatternas

afskrifning m. m., uttalades, att medel till ersättande af derigenom mistad

statstillgång borde anskaffas icke genom indirekta statsinkomster, utan genom

direkta och förmögenhetsskatter, och Riksdagen svarade i skrifvelse den

27 följande november, att den ansåg det fullt rigtigt samt med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att grundskatterna ersättas och medel

till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas icke genom indirekta

konsumtionsskatter, utan genom direkta skatter. Med fasthållande

och åberopande af denna grundsats föreslog ock Kongl. Maj:t följande år

till och med 1896, att Riksdagen ville åtaga sig tilläggsbevillning, hvilket

ock 1893, 1894 och 1895 beslöts, men 1896 afslogs på den grund, att

statsverkets behof för år 1897 kunde fyllas utan anlitande deraf. När

då alltjemt ökade statsinkomster påkalla en skattelindring, bör denna ske

af de indirekta skatterna och, derest i framtiden till följd af inträdda

dåliga tider brist vid statsregleringens uppgörande åter skulle föreflnnas,

denna fyllas genom nytt anlitande af direkta skatter.

Af bilagan II synes för åren 1887 till och med 1897, hvilka belopp

hvarje år blifvit af Riksdagen anslagna för tillfälliga behof och afsättningar

till fonder. För 1898 beslöts 1897 att anvisa till

kompletteringsarbeten å Vestkustbanan ...................... kronor 325,000: —

påbörjande af en statsbana från Boden till Ytter
Morjärv

......................................... » 1,300,000: —

påbörjande af en statsbana från Krylbo till Örebro » 300,000: —

afsättning till arbetareförsäkringsfonden .................... » 1,400,000: —

förstärkande af kassaförlagsfonden ..................... »_36,300: —

kronor 3,361,300: —

och vid sistlidne riksdag för 1899 till

fortsättning af statsbanan från Boden till Ytter-Morjärv kronor 1,300,000: —

fortsättning af statsbanan mellan Krylbo och Örebro » 3,800,000: —

påbörjande af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla

till Skee ....................................... » 750,000: —

påbörjande af en statsbana från Gellivare till riks
gränsen

.......................................................... »_750,000: —

Transport kronor 6,600,000: —

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami 1 Afd. 15 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Transport kronor 6,600,000: —

afsättning till arbetareförsäkringsfonden....................... » 1,400,000: —

afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande .. » 250,000: —

för stärkande af statsverkets kassaförlagsfond .......... » 40,692: 76

samt lån till fullbordande af Vadstena klosterkyrkas

restaurering......................... » 16,000: —

Kronor 8,306,692: 73.

De tillfälliga men verkliga behofven hafva under åren 1887 —1895

blifvit fylda och användningen af öfverskotten öfver hvad som för fortgående

eller regelbundet återkommande utgifter erfordrats öfvergått till

anvisande af statsmedel till jern vägsbyggnader.

Allt från det att stambanebyggnader i Sverige börjades har det ansetts,

att de nödiga medlen dertill borde genom lån på begränsad tid och

med bestämd amortering anskaffas. Då dessa banor skulle för framtiden

lemna statsverket inkomster, var det så mycket mera skäl att äfven på

framtiden fördela anläggningskostnaden och räntan å upplåningen, som

inkomsterna genom trafikens upparbetande borde ökas, så att icke blott

de direkta fördelarne af lättade kommunikationer, utan äfven nettobehållningarna

skulle i högre mån tillfalla framtida än nutida generatioper.

Men när en stambana skulle anläggas i ofruktbara trakter, från hvilka

blott ringa inkomster väntades, uppstod ett motsatt förhållande, hvarför

ock Riksdagen 1886 vid anmälan af beslut om anslag till stambana från

Sollefteå öfver Skorped till Vännäs särskild! uttalade, att den ansett

upplåningen till denna nya stambana böra så vidt möjligt inskränkas samt

de medel, som för anläggningen erfordras, böra till en del anvisas till

utgående å riksstaten, och då Kongl. Maj:t 1890 begärde anslag till fortsättande

af denna bana och att dertill 2,000,000 kronor skulle af statsinkomster

bestridas, yttrade dåvarande statsministern, att dessa orters

glesa befolkning och den till följd deraf ringare påräkneliga trafikinkomsten

af banan gjorde afvikningen från tillförene följda förfaringssätt välbetänkt.

För anvisande af statsinkomster till bestridande af de stora vid de

båda sistförflutna riksdagarne beviljade anslag till statsbanebyggnader i

mellersta Sverige och för den lönande malmtrafiken från de störa jerngrufvorna

i Norrbotten hafva deremot inga andra skäl blifvit anförda, än

att Riksdagen ansett önskligt, att upplåning, så vidt möjligt, inskränkes

samt att statsregleringen dertill lemnär tillgång.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 11

Riksdagen har icke ingått i någon förnyad pröfning af den förra

fördelningsgrundens giltighet, och man är då berättigad antaga, att grunden

till den nya afvikningen derifrån varit de stora öfverskottens befintlighet

och deremot frånvaron af förslag, som kunnat vinna Riksdagens

bifall till deras användning på annat sätt; men med allt skäl kan väl

frågas, om det är rätt och klokt att fortfarande uttaga skatter utan behof

och utan annan påföljd af den användning, de i detta förfarande erhållit,

än att statsregleringarna i framtiden, då jernvägstrafikmedlen, men

deremot icke ränta och amortering å statsskulden ökats, böra blifva mycket

lätta att uppgöra, antagligen till fördel för dem, som då lefva, men utan

att vi, för de större uppoffringar vi göra, hafva något bestämdt syfte eller

begrepp om den nytta, vi dermed förorsaka efterkommande. Vi kunna

icke säga, att vi skänka dem jernvägarne, ty det fulla åtnjutandet af dessa

få de, äfven när medlen till deras utförande upplånas.

Liktidigt med skatteförhöjningarna och, för så vidt dessa galt allmänna

konsumtionsartiklar, af dem föranledda hafva kommit dyra tider,

lyckligtvis modererade af prisfall på många artiklar, såsom kaffe och

socker med flera, men i allt fall medförande större lefnadskostnader än

förr. Liflig företagsamhet har medfört större efterfrågan af arbetare och

höjda arbetslöner, men sådana hafva nog icke kommit alla till godo och

säkert icke dem, hvilkas arbetskraft minskats eller upphört och hvilka

derför skolat lefva af de besparingar, de under föregående tider gjort,

pensionärer, undantagsinän, enkor m. fl. De dyra tiderna måste för alla

dessa föranleda tvång till större umbäranden. Bland dem, som äro högre

stälda, veta vi att många äro tyngda af skulder, dem de för sin uppfostran

och de studier, som varit nödvändiga för erhållande af den plats

eller den syssla de innehafva, måst underkasta sig. Flertalet industriidkare

måste för utöfvande af sin verksamhet upptaga lån, och deras framtid

är beroende deraf, att skulderna kunna genom öfverskott af inkomster

minskas. Det stora antalet årliga konkurser visar, att sträfvandet att hålla

sig uppe för många är svårt. Det är grymt af staten att af alla dessa

uttaga skatter, som den icke behöfver; och alla de, som utan svårighet

kunna utgöra sina skatter, äfven de verkligt rika, om hvilka man möjligen

kan tycka, att det är likgiltigt, om de betala högre eller lägre skatter,

hafva väl dock rättmätiga anspråk på att sjelfva få disponera öfverskotten

af sina inkomster, oförminskade af skatter, dem staten bevisligen icke

behöfver.

För statsverket sjelft är att beakta, att öfverflödiga inkomster lätt

gifva anledning till öfverflödiga utgifter, och att den utvidgade verksamhet

eller de nya inrättningar, som derigenom uppkomma, hafva en stark ten
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

dens att, föi’ att göra någon verklig nytta, fordra allt större och större

anslag, så att, i stallet för öfverskott att efter behag använda, snart kommer

behof af nya eller höjda skatter. Utvidgande af statens verksamhet

till allmän nytta bör visst icke förhindras eller förlamas, men alltid bör

först ändamålsenligheten af det nya noga undersökas och derefter anslag

dertill gifvas, aldrig något nytt göras egentligen blott derför, att man för

tillfället tycker sig hafva god råd dertill.

Det torde få anses utredt, att det stora öfverskottet af statsverkets

inkomster icke är tillfälligt, att de stora inkomstbeloppen fortfarande kunna

påräknas och att en skattelindring kan med full trygghet göras. Den bör

då icke uppskjutas.

Den skatteminskning, jag anser nu böra ske, är afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften,

och jag har i motion vid sistlidne riksdag,

n:r 35 af Första Kammarens motioner, anfört skälen derför. De äro:

att hvitbetssockertillverkningsafgiften är en produktionsskatt på en

viss handtering, men alla sådana, af hvilka i Sverige förr funnits flera,

hafva såsom olämpliga blifvit afskaffade, med undantag blott för denna

afgift och den för nykterhetens befrämjande ålagda bränvinstillverkningsskatten;
att

uppbördssätt är betungande, medförande icke blott olägenheter

för fabrikanterna och kontrollkostnader för statsverket, utan äfven nedtryckande

af betprisen till trygghet mot förlust;

vidare

att sockret är ett allmänt närings- och njutningsämne, hvars större

billighet derför skulle komma alla till godo, och att äfven om det, såsom

stundom mot afgiftens upphörande blifvit invändt, vore rigtigt, att det

konsumerades i större mängd af förmögnare än af mindre bemedlade, så

måste dock fördelarne af billigt pris, vare sig genom vunnen frihet från

tvång af umbäranden eller besparing af utgifter, blifva större för de mindre

bemedlade;

att sockret derjemte är en vigtig ingrediens i en mängd fabrikat,

hvilka redan äro föremål för industri i och export från Sverige; att billigt

pris på socker borde gifva anledning till betydande utveckling af

sådan industri, helst då vi i våra skogsbär hafva särskildt ymnig tillgång

till råämne derför, samt utländsk statistik visar, att konsumtionen af sådana

fabrikat är mycket stor i länder, med hvilka vi hafva lätta handelsförbindelser

;

ytterligare

att råsockerproduktionen i Sverige 1897—1898 uppnått en nuvarande

konsumtion öfverstigande höjd, hvarför åtskilliga fabrikanter, för att med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

dräglig förlust kunna till utlandet afsätta öfverskottet, hos Kongl. Maj:t

anhållit om förslag till Riksdagen att bevilja restitution vid utförsel af

socker af tillverkningsafgiften, att denna anhållan, på grund af utaf generaltullstyrelsen

anförda, allmänt giltiga skäl af Kongl. Maj:t funnits icke böra

föranleda någon åtgärd, så att enda möjligheten att förekomma befarad

öfverproduktion (hvars befintlighet synes af nyare försök till öfverenskommelser

om inskränkning af tillverkningarna vara bekräftad) måste vara att

genom skattens afskaffande befordra större afsättning af socker;

slutligen

att tillverkningsafgiftens afskaffande varit föremål för motioner vid

7 föregående riksdagar.

Enär hvitbetssockertillverkningsafgiften blifvit bestämd till hälften

af tullen å råsocker, mörkare än n:o 18 holländsk standard, sa bör, när

afgiften afskaffa^ nämnda tull till hälften nedsättas och således från nuvarande

23,5 öre blifva 11,75 öre per kilogram. I det skydd, de svenska

sockerraffinaderierna nu i förhållandet mellan tullafgifterna a raffineradt

och å råsocker åtnjuta, bör, derför att hvitbetssockertillverkningsafgiften

afskaffas, ingen förändring ske. Huru högt detta skydd nu är, bör derför

uträknas och den blifvande tullen å raffineradt socker bestämmas till

just så mycket högre än den nya tullen å råsockret. Huru en sådan beräkning

bör ske, har blifvit angifvet af 1865 års tullkomité och följts vid

de förändringar af tullsatserna å socker, som vid riksdagarne 1867 och

1872 skett. Rendementet eller utbytet af raffinadsocker utaf råsocker

har säkerligen under den tid, som sedan förflutit, blifvit förändradt, men

då det icke är precis det skydd, som senast 1872 medgafs, utan det skydd,

af hvilket raffinaderierna nu till följd af beräkningen 1872 äro i åtnjutande,

som bör bibehållas, så bör ock samma rendement nu antagas, och

detta var, att af 100 skålpund råsocker erhölles 83,38 skålpund raffineradt

socker och 16,04 skålpund sirap.

Hullen å 83,38 kilogram raffineradt socker är enligt gällande

tullsats 33 öre ...................................................... kronor 27: 52

och å 16,04 kilogram sirap å 10 öre................................ » 1: 60

eller tillsammans ........................................... kronor 29: 1 2

och tullen å 100 kilogram råsocker..................................... » 23: 50.

Hela skyddet blir således ................................................ kronor 5: 62,

och, om det fördelas efter rendementet af socker 83,38 och af sirap 16,04,

för sockret 4,71 och för sirapen 0,91 öre, eller per kilogram för socker 4,71

öre och för sirap 0,91 öre. Sammanlagdt med tullen å råsockret, 11,75

öre, borde efter denna beräkning tullen å raffinad blitva 16,40 öre eller,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

såsom jag vid sistlidne riksdag föreslog, 16,5 öre, men då vid 1867 och

1872 års riksdagar antogs, att hela skyddet borde anses tillkomma raffinadsarbetet

och samma skydd nu bör bibehållas, så bör det sammanlagda

skyddet, kronor 5,62, fördelas på 83,38 kilogram socker, och blir då per

kilogram 6,74 öre eller tillsammans med råsockertullen 11,75 öre = 18,49,

utfördt till 18,50 öre.

På det att råsockerfabrikanterna må/ få full tid att afsätta det med

afgift belagda betsockret, intill dess att nytt obeskattadt socker kan komma

i marknaden, bör den tid, från hvilken hvitbetssockertillverkningsafgiften

skall upphöra, blifva den, då ny fabrikationskampani börjar, d. v. s. den

1 oktober.»

Vid motionen finnas fogade de i densamma åberopade tre bilagor,

upptagande, på sätt jemväl i motionen omförmäles, för hvarje af åren

1887—1897 beloppet af statsverkets samtliga inkomster och utgifter samt,

enligt de af kommerskollegium utgifna berättelser om utrikes handeln,

qvantitet, värde och tullbeskattning af de olika införselartiklarne, äfvensom

de under sagda tidrymd vidtagna förändringar i tullsatserna derför.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften har under nedannämnda år utgjort:

o

ar

1888 ........................

........................ kr.

544,345

»

1889.............................

.. ........................ »

635,812

1890............................

»

997,976

»

1891 ..........................

»

1,846,578

»

1892 ..........................

»

2,260,496

»

1893.............................

............................ »

2,718,927

»

1894.........................

»

4,723,275

»

1895 ..........................

»

7,139,148

»

1896...............................

.............................. »

7,726,387

1897 ................................

............................... »

11,008,906

»

1898 ............................

»

6,317,671.

Genom antagande af motionärens förslag om upphäfvande af hvitbetssockertillverkningsafgiften

och nedsättning af tullen å socker skulle väl,

såsom ock af bevillningsutskottet sistlidet år vid behandlingen af herr Wierns

då väckta motion i enahanda syfte anförts, en sänkning af priset å socker

komma till stånd och i följd deraf större möjlighet beredas för utveckling

af en industri för tillverkning af sådana alster, hvari socker ingår såsom

hufvudsaklig beståndsdel. Det synes utskottet dock tvifvelaktigt, huruvida

inom landet förefinnas de förutsättningar i öfrigt, som erfordras för en

mera omfattande industri af dylik art, hvadan från denna synpunkt icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

kan hemtas tillräckligt stöd för en åtgärd af så stor betydelse för statsverkets

ekonomi som den ifrågavarande.

Såsom ytterligare skäl för en sådan åtgärd har jemväl framhållits

den förmån, som skulle beredas allmänheten genom ett billigare pris på

socker. Någon ytterligare nedsättning af priset på denna vara torde

emellertid icke vara af behofvet påkallad, då detta pris under de senare

åren högst väsentligt nedgått i förhållande till de pris, som förr varit

rådande, och, då sockerproduktionen i hela verlden är alltjemt i stigande,

på grund häraf sannolikt kommer att än ytterligare nedgå. Enligt utskottet

meddelade tillförlitliga uppgifter hafva nemligen fabrikernas genomsnittspris

å de olika slagen af raffineradt socker i medeltal under nedan
-

nämnda år för kilogram utgjort:

År 1871.............................................................. 102,00 öre

» 1872 ............................................................... 97,71 »

» 1873 ............................................................... 72,07 »

» 1874................................... 88,43 »

» 1875 ............................................................... 89,65 »

» 1876.................................................................. 87,23 »

» 1877 94,82 »

» 1878 87,28 »

» 1879..................................................................... 88,64 »

» 1880................................................................... 90,49 »

» 1881.................................................................. 93,29 »

» 1882................................................................. 91,22 »

» 1883................................................................. 86,53 »

» 1884 76,61 »

» 1885 ................................................................... 71,39 »

» 1886.................................................................... 68,48 »

» 1887..................................................................... 62,60 »

» 1888.......................... 65,80 »

» 1889.................................................................. 69,61 »

» 1890................................................................. 64,50 »

» 1891.................................................................... 64,93 »

» 1892.................................................................. 67,27 »

» 1893................................................................... 68,50 »

» 1894..................................................................... 61,40 »

» 1895.................................................................. 53,84 »

» 1896.................................................................. 57,67 »

» 1897 48,49 >

» 1898.................................................................... 54,67 »

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Mot ett upphäfvande af tillverkningsafgiften talar ock den omständigheten,

att förbrukningen af socker måste anses såsom ett lämpligt föremål

för beskattning, i det att denna vara är att betrakta, åtminstone i viss

mån, såsom ett njutningsmedel samt förbrukas i långt större myckenhet

af de förmögnare samhällsklasserna än af de mindre bemedlade.

Den vigtigaste synpunkten vid afgörandet af förevarande fråga är

emellertid hvitbetssockertillverkningsafgiftens stora betydelse för statsbudgeten.

Motionären har visserligen sökt ådagalägga, att det nuvarande betydliga

öfverskottet af statsverkets inkomster icke är tillfälligt utan att

de störa inkomstbeloppen fortfarande kunna påräknas, och att det derför

icke skulle medföra någon fara för staten att afstå från ifrågavarande

inkomst. Härvid är dock att märka, att med den fortgående utvecklingen

på alla områden jemväl följa ökade utgifter för statsverket, i följd hvaraf

det icke är antagligt, att staten utan olägenhet skulle kunna undvara en

så betydande inkomst som den, hvilken genom denna skattetitel under de

senare åren tillförts statsverket. Stora förändringar i vårt beskattningsväsen

skulle sålunda inom en ej aflägsen framtid sannolikt kräfvas för att ersätta

den minskning i statsverkets inkomster, som genom upphäfvande af hvitbetssockertillverkningsafgiften

skulle blifva en följd; och utskottet anser

ingalunda, att ett utbyte af ifrågavarande skatt mot skatter af annan art

skulle vare sig för statsverket eller för de skattdragande vara förmånligare

än nu gällande förhållanden.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att, om tullsatserna å socker

enligt motionärens förslag skulle från den 1 oktober 1900 nedsättas, en

synnerligen afsevärd förlust skulle drabba sockerraffinaderierna, då dessa

dessförinnan måst till då gällande pris inköpa råsocker, men derefter icke

kunde vid försäljning af det deraf tillverkade raffinerade sockret täfla i

pris med utländska fabrikanter.

På grund af hvad sålunda anförts och då, såvidt utskottet har sig

bekant, något missnöje i anledning af de nu rådande förhållandena icke

försports, hemställer utskottet,

att herr Waerns ifrågavarande motion icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 mars 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 15.

17

Reservationer:

dels af herr friherre von Schwerin;

dels af herr Fredholm, hvilken afgifvit följande yttrande:

»Sedan den nya förordningen om beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

i riket år 1893 utfärdades, har frågan om hvitbetssockeraccisens

nedsättning eller afskaffande nu för femte gången blifvit understäld

Riksdagens pröfning. Särskildt har den af mig 1896 väckta frågan

om aecisens afskaffande hvarje år i motionsväg återkommit, och lika

regelbundet har den blifvit af bevillningsutskottet afstyrka Äfven nu har

utskottet afstyrkt den derom väckta motionen. Men äfven denna gång

anser jag mig, i likhet med hvad jag alltid förut gjort, böra reservera mig

mot utskottets beslut, hvartill jag finner så mycket större anledning, som

den af mig förfäktade åsigten inom Andra Kammaren kring sig samlat

en betydande minoritet.

Till stöd för den uppfattning, jag har om hvitbetssockeraccisens menliga

verkningar, får jag åberopa hvad jag derom utförligt anfört såväl i

min motion n:o 235 vid 1896 års riksdag, som i min reservation till

bevillningsutskottets betänkande n:o 12 vid sistlidne riksdag. De skäl, jag

i omnämnda skrifvelser anfört för sockeraccisens afskaffande, kunna i korthet

sammanfattas deruti:

att accisen är för sockerfabrikationen menlig. Så länge accisen, på

sätt nu sker, utgår i form af beskattning på råvaran, nödgas staten derigenom

att, allt efter den vexlande sockerhalten i betorna, reglerande inverka

vid beskattningen; en reglering, som icke kan annat än störande

inverka på sockertillverkningens lugna utveckling. Hittills har visserligen

denna reglering icke yttrat sig på annat sätt, än att skatten höjts, när

sockerhalten i betorna ökats, men ännu torde icke denna höjning nått sitt

maximum, och det är först då som olägenheterna af nu gällande beskattningsform

blifva tydliga. Skattens utgående i form af materialskatt

utgör vidare ett hinder för beviljandet af restitution af skatten vid utförsel

af socker, emedan restitutionen svårligen skulle kunna så afpassas, att den

icke medför en dold exportpremie. Skattens inbetalande på förhand medför

naturligtvis för sockerfabrikanterna en betydlig ränteförlust, i synnerhet

Bih. till liilcsd. rrot. 1809. 5 /Samt. I Afd. 15 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskott etts Betänkande S:o 15.

när skatten uppgår till så betydande belopp som nu, och den omständigheten,

att sockerfabrikanterna icke kunna påräkna restitution vid utförsel,

kan komma att för dem medföra högst betänkliga påföljder de år, då

öfverproduktion af socker eger rum;

att accisen för betodlarne medför ett lägre pris på betorna. Priset på

dessa skulle ju, om accisen ej funnes, kunna utan att för sockerfabrikanterna

medföra någon ekonomisk uppoffring höjas med det belopp, hvartill

räntan på den inbetalda sockerskatten nu belöper sig. Dessförutom torde

den sockerfabrikanterna nu åliggande skattskyldigheten i någon mån nödvändiggöra

en nedsättning i betpriserna utöfver den, som betingas af

ränteförlusten, eller i alla händelser kan denna skattskyldighet förebäras

såsom anledning att göra en sådan nedsättning till en nödvändighet;

att accisen nödgar allmänheten att betala ett för höj dt pris försitt behof

af socker. Prisförhöjningen är dubbelt så stor som det tullskydd, hvilket

skulle vara behöflig! för att från konkurrensen med det inhemska sockret

utestänga det utländska. I sin helhet verkar sockeraccisen på befolkningen

lika betungande som spanmålstullarne, och detta utan att man för den

förras behöflighet kan åberopa samma skäl, som för de senares, eller nödvändigheten

af tullskydd;

att accisen är menlig för utvecklingen af landets näringskällor. Genom

att densamma så högst betydligt fördyrar sockret omöjliggöres en uppblomstring

af andra näringsgrenar, för hvilka sockret utgör råmaterial.

Detta verkar skadligt icke blott på näringslifvet i dess helhet, utan alldeles

särskild! på landets sockerindustri, hvilken derigenom hindras att nå

hela den utveckling i produktion, hvartill förhållandena inom landet annars

skulle sätta den i stånd;

att sd länge accisen bibehålies Riksdagen aldrig skall blifva befriad

från att sysselsätta sig med sockerfrågan, eller frågan huru sockeraccisen

och dermed i samband stående tullrestitution skall efter som förhållandena

ändras på bästa sätt regleras, så att hvarken staten på de utkräfda skattemedlen

gör någon förlust eller sockerbruken någon ej afsedd vinst. Förutom

det att frågan derom för hvarje gång den återkommer uppträder i

en allt mera svårlöst form, skall sockerindustrien, så länge Riksdagen

måste befatta sig med lagstiftning för densamma, aldrig blifva frigjord

från statens förmynderskap, och derigenom förhindras den att i likhet med

landets öfriga näringar utveckla sig efter sina förutsättningar såväl med

afseende å lokala förhållanden som med hänsyn till ändrade konjunkturer.

De fördelar, som stå att vinna genom ett afskaffande af hvitbetssockeraccisen

och en i .samband dermed stående nedsättning af socker
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 19

tullarne, äro sålunda för sockerindustrien, betodlarne, näringslifvet och allmänheten

mångahanda och mycket afsevärda.

Dermed förenade olägenheter inskränka sig dertill, att om staten

framdeles skulle för bestridandet af sina utgifter blifva i behof af den

inkomst sockeraccisen nu lemnar, så skulle staten, om denna accis afskaffa!

s, vara hänvisad till att uttaga den behöfliga skatten på annat sätt.

Med hänsyn till skatternas rättvisa fördelning samhällets medlemmar

emellan skulle en sådan reform i sjelfva verket icke vara någon olägenhet;

ty många äro de beskattningsföremål, som bättre än socker egna sig

att göras till skatteobjekt i ett på moderna principer bygdt skattesystem,

hvartill kommer, att man då skulle kunna göra till en verklighet Riksdagens

1892 vid grundskatternas afskrifning uttalade mening att täcka

derigenom uppstående brist genom direkta inkomst- och förmögenhetsskatter

och icke genom indirekta konsumtionsskatter, allra minst å sådana

förbrukningsartiklar, hvilka måste anses som nödvändighetsvaror. När man

nu emellertid i strid mot denna Riksdagens uttalade mening kompenserat

grundskatteafskrifningen med spanmålstullar, så vill det synas icke vara

annat än den enklaste gärd af rättvisa, om man nu ville bereda den indirekt

skattdragande befolkningen en sistnämnda tullar motsvarande

lindring genom att afskaffa sockeraccisen.

På dem, som oaktadt alla skäl och bevis ändock hysa en dold farhåga,

att landets sockerindustri skulle kunna taga någon skada genom

sockeraccisens afskaffande och en i förhållande dertill gjord nedsättning i

sockertullarne, torde en hänvisning till annorstädes existerande förhållanden

verka mera öfvertygande. I sådant fall bör till vägledning för omdömet

kunna tjena eu kort framställning om sockerindustriens utveckling i Danmark,

detta vårt grannland, som i afseende på klimat och jordmån på det

närmaste öfverensstämmer med den sockerproducerande delen af vårt land.

Efter att en första betsockerfabrik på Langeland blifvit nedlagd, bildade

de danska sockerraffinaderierna år 1872 det stora aktiebolaget »de danske

Sukkerfabrikker» med ett kapital af 5 millioner kronor, af hvilket en stor

del afsågs att användas till inhemsk betsockerfabrikation. Redan följande

år anlade bolaget sin första sockerfabrik i Odense, och samtidigt utfärdades

den 3 maj 1873 eu -Lov om Beskatningen af indenlandsk Roesukker». I

denna lag lades den färdiga produkten till grund för beskattningen, hvilken

sattes så hög, att den icke medgaf något skydd åt den unga industrien.

Något bättre blef förhållandet i det hänseendet genom de 1877 i lagen

vidtagna ändringar, som nedsatte accisen 8 % under, tullen. Sockertillverkningen

uppgick detta oaktadt år 1878 icke till stort mer än år 1874

eller omkring 1,300 ton, men derefter utvecklade den sig alltjemt så, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

flen 1880 uppgick till 2,500 ton vid 2 fabriker, 1890 till 22,000 ton vid

6 fabriker och 1897 till 48,300 ton vid 7 fabriker, hvilka tillsammans

sysselsatte omkring 1,000 arbetare och i drifkraft använde 2,500 hästkrafter.

Till jemförelse härmed må nämnas, att sockertillverkningen här i landet

utgjorde 1878 602 ton, 1880 1,596 ton, 1890 57,123 ton och under året

1897 88,935 ton. Den i Danmark med betfrö besådda arealen uppgick

1896 till 13,000 har, som lemnade ungefär 290 deciton betor per har

eller något mindre än hvad man här beräknar.

Den 1 oktober 1891 nedsattes såväl tull som accis utan att skyddet

derför ökades. Tullen utgår nu med 12 öre pr kilogram för socker ljusare

än n:o 18 af den holländska standarden och med 6 öre för socker som är

mörkare (i motsvarande fall utgör tullen hos oss 33 öre och 23,5 öre).

Accisen utgår i Danmark med 41/2 Öre pr kilogram färdigt socker, så att

tullskyddet icke blir mer än 1 ‘/2 öre per kilogram, under det att tullskyddet

här, som rätteligen borde vara 11,75 öre, i verkligheten utgör 12,8

öre per kilogram.

Resultatet af den danska sockerlagstiftningen har ingalunda visat sig

ogynsamt. I förhållande till landets folkmängd, 2% millioner, producerar

Danmark mera socker än Sverige, och tillika eger rum en införsel af socker,

som uppgår till hälften af det inom landet tillverkade. Af tillverkning

och införsel tillsammans utföres en sjettedel, i hvilken utförsel inhemskt

socker ingår med nära 4,700 ton, och detta utan all premie.

På grund af sockrets låga beskattning i Danmark är detta land näst

England det mest sockerkonsumerande land i Europa, per individ räknadt.

Denna konsumtion uppgick 1874 till 12,17 kilogram, 1880 till 13,84, 1890

till 18,35 och 1897 till 26,4. Motsvarande saftrör för Sverige voro 1874

7,70, 1880 8,25 1890 13,08 och 1897 omkring 19. Den inkomst danska

staten hade af sockeraccisen belöpte sig 1897 till 1,849,000 kronor.

Så ur alla synpunkter önskvärd! ett afskaffande af hvitbetssockeraccisen

och en i samband dermed stående nedsättning af sockertullarna än kan

vara, är en sådan reform likväl af en så stor ekonomisk betydelse för

staten, sockerindustrien och befolkningen, att den svårligen kan med hopp

om framgång vinna sin lösning, utan att regeringen deråt egnar en allvarlig

uppmärksamhet och efter verkstäld utredning af alla dithörande

förhållanden för Riksdagen framlägger förslag om huruledes frågan i sin

helhet skall lösas.

För min del kan jag derför icke instämma i det af motionären

gjorda yrkande, utan får i stället med anledning af den väckta motionen

hemställa:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

21

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade

anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta utreda, huruvida

hvitbetssockertillverkningsafgiften skulle kunna af skaffas

samt sockertullarne i samband dermed sänkas till sådana

belopp, att de bereda sockerindustrien ett tillräckligt, men

väl afpassadt tullskydd, samt derom för Riksdagen framlägga

förslag»;

dels ock af herrar Swartling och E. Wi.jk, hvilka instämt i den af

herr Fredholm gjorda hemställan.

Härjemte hafva herrar grefve Hamilton och Göransson begärt få antecknadt,

att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen af förestående

ärende.

Bill. till RiktIII. Prot. 1SH9. 5 Samt. 1 Afd. 15 luft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.