Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 10 § bevillningsförordningen.

1899-03-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:18, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 10 § bevillningsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

1

i»

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1899, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 10 §

bevillningsförordningen.

(2:o A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 205, har herr friherre

I. A. von Knorring hemstält, att Riksdagen behagade besluta, att

till § 10 mom. 4 i gällande bevillningsförordning, hvaruti stadgas i hvilka

fall afdrag må ske vid beräkning af inkomst utaf arbete, en punkt tillägges,

så lydande: »för vid armén anstäld officers och underofficers dagaflöning eller

traktamente vid tjenstgöring å annat ställe än hans vanliga boningsort».

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»Den dagaflöning, som staten består arméns subalternofficerare och

underofficerare vid tjenstgöring, uppgår, åtminstone i allmänhet, såsom bekant,

till 2 kronor för de förra och 80 öre för de senare (1 krona för

fanjunkare och styckjunkare), hvartill kommer så kallad portionsskilling

62 öre. Det är sannolikt, att dessa tjenstemäns lefnadskostnad icke kan

vid tjenstgöring utom den vanliga boningsorten bestridas med dessa belopp,

och i alla händelser kan sådant ej ske utan största svårighet. Att de under

sådant förhållande äfven skola erlägga skatt till stat och kommun för

denna inkomst, synes undertecknad något hårdt i betraktande deraf, att

bevillning för dagaflöning och traktamente enligt regeln ej erlägges, såsom

synes af § 10 mom. 4 punkt e) i bevillningsförordningen. Besvär öfver

icke-garnisonerad officers taxering för inkomst af dagaflöning vid tjenstBih.

till Riksd. Prof. 18011. 5 Sami. 1 Afd. 18 Häft. (N:o 18).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

göring å mötesplats hafva ock förekommit, men Kongl. Maj:t har genom

tvenne resolutioner af 9 september och 28 oktober 1892 pröfvat sådan

taxering öfverensstämmande med nu gällande bevillningsförordning. I fall

det anses rättvist att i ifrågavarande hänseende förändra denna förordning,

lär ej någon skilnad kunna göras mellan officerare af olika grader.»

Motionären förklarar derefter, att han varit tveksam, huruvida han

å det af honom önskade tillägget till förordningens 10 § 4 mom. bort

föreslå antingen följande lydelse: »för vid armén anstäld icke-garnisonerad

officers och underofficers dagaflöning eller traktamente samt garnisonerad

officers och underofficers dagaflöning eller traktamente vid tjenstgöring

utom garnisonsorten» eller den ofvan anförda, för hvilken senare han

emellertid bestämt sig såsom mera öfverensstämmande med de i momentet

begagnade ordalag.

I sin framställning har motionären utgått derifrån, att, på grund af

stadgandet i § 10 mom. 4 punkt e) bevillningsförordningen, bevillning

icke skulle i regel erläggas för dagaflöning och traktamente. Af sammanhanget

i motionen framgår, att motionären dervid afsett den dagaflöning

och det traktamente, som åtnjutas under tjenstgöring utom den vanliga

boningsorten. Med denna utgångspunkt finner motionären det obilligt, att

arméns subalternofficerare och underofficerare taxerats för den dagaflöning,

de uppburit under tjenstgöring utom sin vanliga boningsort, i all synnerhet

då denna aflöning sannolikt icke vore tillräcklig för deras lefnadskostnader

under ifrågavarande tjenstgöring.

Det af motionären åberopade stadgandet i bevillningsförordningen

innehåller emellertid icke någon allmän regel om bevillningsfritt afdrag

för dagaflöning och traktamente vid tjenstgöring utom den vanliga boningsorten.

I stadgandet förutsättes nemligen, att dagaflöningen eller

traktamentet »anvisats till bestridande af de med erhållna fenster eller

uppdrag förenade särskilda kostnader». Men officerares och underofficerares

dagaflöning är icke anvisad till bestridande af några sådana »särskilda

kostnader», utan utgår såsom en med tjensten följande aflöningsförmån.

Det af motionären föreslagna tillägget till § 10 mom. 4 bevillningsförordningen

skulle derför icke blifva en utvidgning af den i punkt e) af sagda

moment förekommande bestämmelse, utan i sjelfva verket innebära, att en

viss klass af statens embets- och tjensteman blefve befriad från att utgöra

bevillning för en del af lönen. Om ock ifrågavarande embets- och tjensteman,

särskildt med hänsyn till de kostnader, hvarmed deras tjenstgöring

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 18.

3

utom boningsorten Sr förenad, kunna anses vara i behof af förbättring i

sina ekonomiska förhållanden, torde dock det af motionären dertill anvisade

medlet icke böra tillgripas, då detsamma faktiskt skulle för en viss klass

af medborgare bereda en undantagsställning i beskattningsafseende.

På nu anförda skäl hemställer utskottet,

att herr friherre von Knorrings förevarande motion

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 mars 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Reservation

af herr friherre von Knorring.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.