Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om förhöjning af tullen å färgadi eller blekt silke.

1899-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:2, Betänkande, i anledning af väckt motion om förhöjning af tullen å färgadi eller blekt silke.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Kiksd. kansli den 13 februari 1899, kl. 7 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om förhöjning af tullen

å färgadi eller blekt silke.

(l:a A.)

Beträffande tullsatsema å silke bestämde 1893 års Riksdag, att

rått ofärgadt silke, som förut varit tullfritt, skulle draga en tull af 2

kronor för kilogram och att tullen för färgadt eller blekt silke skulle

höjas från sitt dåvarande belopp, 1 krona, till 3 kronor för kilogram.

Dessa tullsatser voro sedermera gällande, till dess 1897 års Riksdag, i

enlighet med bevillningsutskottets hemställan vid behandling af väckt

motion om nedsättning af tullen å rått, ofärgadt silke till en krona för

kilogram, beslöt att återgå till hvad som förut varit stadgadt, eller att

rått ofärgadt silke skulle vara tullfritt och färgadt eller blekt silke draga

eu tull af en krona för kilogram. Vid 1898 års riksdag väcktes å nyo

motion om att tullsatserna måtte höjas, för rått ofärgadt silke till 2

kronor och för färgadt eller blekt silke till 3 kronor för kilogram, men

denna motion blef, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan, af

Riksdagen utslagen.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. (N:o 2).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

I en inom Första Kammaren af herr P. M. Söderberg väckt

motion, n:o 24, har nu förslag framstälts, att, med bibehållande af

gällande tullfrihet för rått, ofärgadt silke, tullen för färgadt eller blekt

silke måtte till skydd för silkesfärgeriema inom landet höjas till 2 kronor

för kilogram; och anför motionären till stöd för denna hemställan

följande:

»Vår sidenindustri har haft att bestå eu svår kamp för tillvaron

alltsedan franska handelstraktatens början år 1865, då dess tillverkningsvärde

utgjorde 1,034,000 kronor, men sedan sjönk till blott 471,000

kronor år 1893, beroende på de låga tullsatser, kronor 2: 80 å helsiden

och kronor 2: 35 å halfsiden, allt pr kilogram, hvilka sedan 1876 varit

gällande. (>. *

År 1892 höjdes tullen till 8 kronor för helsiden och 3 kronor

för halfsiden.

Flere reservanter hade emellertid tyckt, att de svenska sidenfabrikanternas

vinst på så hög tull borde nedbringas genom ett fördyrande

af deras råvara, och denna idé vann vid följande 1893 års riksdag framgång,

då eu tull åsattes ofärgadt rått silke ä 2 kronor per kilogram.

År 1897 bestämde Riksdagen emellertid tullfrihet för råsilke,

hvilket är fullkomligt konseqvent, alldenstund råsilke är ett verkligt råmaterial,

som icke produceras inom landet.

Vår sidenindustri är sålunda någorlunda skyddad, men silkesfärgningen,

som äfvenledes numera blifvit en industri, har icke blifvit af

Riksdagen tillbörligen beaktad.

Det färgade silket kan nemligen betraktas såsom ett haltfabrikat,

beroende på förgången, hvilken med den moderna teknikens utveckling

blifvit en industriel procedur.

Som råsilke! har gummit qvar, inledes färgningen med kokning

eller degummering, hvarvid silket förlorar cirka 27 procent åt sin vigt.

De derpå följande färgningsproeesserna äro olika och många efter hvarandra,

allt efter materialets beskaffenhet och ändamålet med dess bearbetning.

Här fordras både kemisk sakinsigt ocli teknisk färdighet förutom

den personliga insatsen i arbetet.

Visserligen skulle den omständigheten, att vid silkesfärgning ofta

genom tillsats af vissa ämnen eu större tyngd eller vigt uppstår, med

högre tullumgäld, synas innebära eu tillräcklig fördel för den inhemska

silkesfärgningen gent emot importen från utlandet af färgadt silke, men

dels innefattar denna tungfärgning endast någon del åt det hit importerade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 3

silket, dels har också den inhemska silkesfärgningen att draga sina bördor

i form af dyrbara transportkostnader å kemiska preparater och deras förtullande

till 15 procent af värdet; det vore derför orätt att till fromma

för sidenindustrien, hvilken för öIligt icke skulle nämnvärdt deraf fördyras,

förneka silkesfärgningen hemma i landet nödigt skydd, då det kan bevisas,

att densamma aftagit i sådan grad, att den hotar att försvinna, importen

från utlandet till godo, hvilket ju äfven de statistiska uppgifterna ådagalägga

.

Efter införande i motionen af en tabell angående införseln af silke

under åren 1883 —1897, yttrar motionären vidare:

»Tabellen visar eu tilltagande import af färgad! silke, under det

att råsilkesimporten snarare aftager. Dertill kommer, att på senare år

användes cirka hälften af det importerade råsilket vid de elektriska trådfabrikerna

utan att färgas. Man kan således antaga, att numera blott

hälften af det hit importerade råsilket färgas här hemma.

Ett ytterligare vittnesbörd om den svårighet, hvarmed silkesfärgningen

hålles uppe.

Då i utlandets etablissement färgningskostnaden på grund af ansenligare

resurser, större produktion och billigare färgstofter måste ställa

sig betydligt lägre än här, finner den svenske fabrikanten sin fördel uti

att importera färgadt silke i stället för att färga råsilket här hemma.

Det behöfves snar hjelp, och ett någorlunda effektivt skydd kan

endast ernås genom eu tullsats af 2 kronor per kilogram för färgadt eller

blekt silke, medan råsilket bör förblifva tullfritt.

På grund af ofvan anförda och då en allmän klagan försports från

silkesfärgerierna inom landet, då importen af råsilke upphör och ersättes

med import af färgadt silke, eller med andra ord, att råvarans beredning

undandrages vårt eget lands färgerier, så finner jag mig befogad anhålla,

att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i tulltaxan, att

ifrågavarande bestämmelse måtte lyda:

-''8ilke, färgadt eller blekt, 2 kronor per kilogram.»

Införseln af silke har enligt den officiela statistiken under nedan

nämnda är egt rum i den omfattning, följande tabell utvisar.

t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Är.

Rätt, ofärgadt.

Färgadt eller blekt.

Kilogram.

Kronor.

1

Kilogram.

Kronor.

1881

14,204

653,384

6,681

381,218

1882

12,756

586,776

6,410

365,489

1883

12,402

570,492

6,736

383.952

1884

9,472

435,712

7,262

413,934

1885

11,804

542,984

6,768

385,776

1886

10,119

465,474

6,459

368,163

1887

7,339

337,594

5,699

324,843

1888

8,480

390,080

6,713

382,641

1889

9,389

431,894

7,572

439,176

1890

9,276

426,696

7,632

435,024

1891

9,577

396,488

7,335

375,552

1892

8,460

321,480

8,002

376,094

1893

8,477

322,126

11,518

541,346

1894

5,283

200,754

7,718

362,746

1895

6,760

256,880

10,860

510,420

1896

7,430

282,340

12,897

592,059

1897

5,801

220,438

13,095

615,465

Af förestående statistiska uppgifter fram gar, att införseln af rått,

ofårgadt silke under åren 1881 —1897 nedgått med 8,400 kilogram, eller

med mer än hälften (59 procent) af den införsel, som år 1881 egde rum,

under det att samtidigt införseln af färgad! silke ökats med 6,400 kilogram,

eller nära nog fördubblats (96 procent) mot hvad den var år 1881.

En sammanställning af dessa fakta utvisar, att tillverkningen vid silkesfargerierna

under perioden 1881 —1897 minskats till ungefär hälften.

Men i sj elfva verket har tillbakagången varit ännu större, livilket visar

sig, om man tillika tager i betraktande, att en stor del af det råsilke,

som nu införes, användes ofärgadt till beklädnad af elektriska ledningstrådar,

ett förhållande, som år 1881 icke på långt när förekom i så stor

utsträckning som nu. För bedömandet i hvad mån nämnda tillbakagång

kan anses vara beroende på en förändrad tullagsstiftning, torde böra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 5

uppmärksammas, att tullskyddet ä färgadt silke under hela perioden icke

utgjort mer än 1 krona för kilogram, under det att tullskyddet för sidenväfnader,

som från 1882 vant 2 kronor 80 öre för kilogram, år 1892

höjdes till 8 kronor för kilogram, och att tullskyddet å snörmakeriarbeten

åt silke, som före år 1892 varit lika med det å sidenväfnader, sistnämnda

år höjdes till 9 kronor för kilogram.

Det visar sig häraf, att det sa betydligt ökade tullskydd, som år

1892 bereddes silkesvaruindustrien, egentligen endast tillgodokom de

näringar inom denna yrkesgrupp, som tillverka helfabrikat för mer eller

mindre omedelbar förbrukning, men att deremot silkesfargerierna, som

företrädesvis tillverka halffabrikat för vidare bearbetning i sidenväfverier

och snorra åkerier, icke tingo någon del af det ökade tullskyddet. Då det

likväl icke torde kunna bestridas, att det tullskydd, som beredts en yrkesgrupp,

bör komma alla till samma grupp hörande näringar till godo i

mån af deras betydelse för tillverkningen i sin helhet, så förefinnas goda

skäl för att nu afhjelpa den brist, som i omförmälda hänseende hittills

egt rum; och då mot den af motionären föreslagna tullsats, som är lika

med den i Norge och Danmark gällande, icke synes vara något att anmärka,

får utskottet hemställa,

att tullsatsen för färgadt eller blekt silke måtte

höjas till 2 kronor för kilogram.

Stockholm den 18 februari 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. CA VALLI.

Reservation

af herr grefve H. E. G. Hamilton.

Herr Swartling har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i behandlingen af detta ärende.

Bill. till Riksd. Prot. 1S99. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häjt.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.