Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af g 9 mom. 1 c) tidltaxeunderrättelserna.

1899-04-13 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:25, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af g 9 mom. 1 c) tidltaxeunderrättelserna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

I

N o 25.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 april 1899, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

ändrad lydelse af g 9 mom. 1 c) tidltaxeunderrättelserna.

(1 :a A.)

Gällande bestämmelser om den restitution af erlagd tull, som vid utförsel

sjöledes från stapelstad af åtskilliga, utaf utländskt råämne inrikes

tillverkade varor beviljas, innehållas i § 9 tulltaxeunderrättelserna. Bland

andra vilkor för sådan restitutions åtnjutande är i mom. 1 c) stadgadt, att

utförseln skall verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet å

lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg bör vara af

svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes anstäld,

behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i fartyg af

30 tons drägtighet eller derutöfver och vid utförseln iakttagits den kontroll,

som i § 42 tullstadgan för reexportgods finnes föreskrifven, något bevis

om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för restitutionens

beviljande erfordras.

I eu till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 54, har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna

skall erhålla följande förändrade lydelse:

* c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet

å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg bör

vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes

anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i fartyg af

30 tons drägtighet eller derutöfver och vid utförseln iakttagits den konBih.

till Riksct. Prof. 1899. 5 Samt. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 25). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

ffariMninf/sutekottcs Betänkande N:o 25.

troll, som i § 42 tullstadgan för reexportgods linnés föreskrifveu, något

bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för restitu - tion ens beviljande erfordras; äfvensom att, derest utförseln skett i passagerareångfartyg,

som efter förut kungjord turlista gör regn liera resor och egeten

drägtighet af 30 tons eller derutöfver, utförseln må anses behörigen

styrkt, då densamma verificeras genom anteckning å fartygets tullpass samt

vederbörande tullbetjents intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling

blifvit under hans tillsyn i fartyget inlastad och fartyget af honom bevakadt

intill dess afgång; skolande, derest annan svensk tullplats under resan

anlupits, jemväl intyg af dervarande tullbevakning bifogas, att fartyget

derstädes bevakats och att varan med orubbad tullförsegling derifrån afgått.»

I den kongl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af stadsrådsprotokollet

för den 24 sistlidne februari, hvaraf inhemtas, att chefen för

finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kong], Maj:t anfört

följande:

»I underdånig skrifvelse den 12 maj 1898 har Riksdagen med anledning

af en inom Riksdagen väckt motion anhållit, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga under ompröfning, om icke, för att underlätta exporten på

Norge, restitution af här i riket erlagd tull för varor, som dit utföras, skulle

kunna medgifvas under enklare, men lika betryggande vilkor som de nu

gällande, och i sådant fall derom inkomma med förslag till innevarande

års Riksdag.

I anledning af denna Riksdagens skrifvelse hafva kommerskollegium

och generaltullstyrelsen efter nådig remiss gemensamt afgifvit underdånigt

utlåtande; och hafva em betsverken deri anfört följande.

Då af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse uppenbarligen framginge,

att densamma afsåge förenkling i nu föreskrifna kontroller för erhållande

af tullrestitution vid utförsel till Norge af i Sverige utaf utländskt råämne

tillverkade varor, ansåge sig embetsverken böra i första rummet omnämna

de kontrollföreskrifter, som vid utförsel under restitution sanspråk i allmänhet

vore gällande och som funnes upptagna i § 9 tulltaxeunderrättelserna.

Mom. 1 af nämnda § innehölle uppgift på vissa varor, för hvilka vid

utförsel sjöledes från stapelstad restitution med bestämdt belopp per kilogram

beviljades. Härvid skulle iakttagas: a) att minst 50 kilogram af hvardera

artikeln skulle till export angifvas och på en gång afsändas, b) att

vid angifningsinlagan skulle bifogas tillverkarens under edlig förpligtelse

afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan vore svensk

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full införseltull blifvit erlagd,

och c) att utförseln verificerades genom intyg af vederbörande embetsmyndighet

å lossniugsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg

borde vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort

funnes anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i

fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid utförseln iakttagits

den kontroll, som i § 4.2 tullstadgan för reexportgods funnes föreskrifven,

något bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej

skulle för restitutionens beviljande erfordras. Dessa bestämmelser gälde i

hufvudsak äfven vid utförsel under restitutionsanspråk af andra utaf utländskt

råämne tillverkade varor; dock skulle den minsta utförselqvantiteten för

spanmål utgöra 2,000 kilogram och för andra ej särskildt upptagna varor

bestämmas af generaltullstyrelsen i hvarje särskildt fall. Härjemte funnes

för andra än de i § 9 mom. 1 och 2 tulltaxeunderrättelserna upptagna

varor särskildt föreskrifvet, att vid råvarans införande i riket anmälan om

afsigten med införseln skriftligen skulle göras, att den förädlade varan skulle

utföras inom viss tid efter råvarans införsel, hvilken tid vore bestämd för

spanmål till 6 månader och för andra varor till ett år, samt att in- och utförseln

skulle ske vid samma tullkammare; dock kunde generaltullstyrelsen

för andra varor än spanmål medgifva undantag från sistnämnda föreskrift.

Vid utförsel med jernväg till Norge funnes derjemte föreskrifvet i 4 mom.

af nyssnämnda §, att exportvaran skulle förpassas till norsk tullkammare

samt att varans framkomst skulle styrkas medelst attest från samma tullkammare.

I öfrigt skulle vid utförsel af alla varor under restitutions

anspråk varornas beskaffenhet och myckenhet af vederbörande tullförvaltning

undersökas och attesteras, hvarjemte varorna efter behörig tullförsegling

skulle under tullbevakning inlastas.

Några eftergifter i hvad nu vore bestämdt rörande exportvarans undersökning,

försegling och bevakning under inlastningen kunde enligt embetsverkens

åsigt icke, utan åsidosättande af en för statsverket betryggande

kontroll, medgifvas. Icke heller syntes föreskriften om tillverkarens under

edspligt afgifna och af två vittnen bestvrkta försäkran angående tillverkningen

kunna efterskänkas. Nu gällande bestämmelse om skyldighet för

varuegaren att ej allenast vid råvarans införsel skriftligen anmäla afsigten

härmed, utan äfven att inom viss tid efter införseln utföra den förädlade

varan funne embetsverken jemväl böra bibehållas, enär endast härigenom

vore för tullverket möjligt att i och för kontroll föra afräkningsdiariurn

öfver in- och utförseln. Visserligen funnes för de i nyssberörda §:r 1 och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

2 mom. upptagna varor icke meddelade några bestämmelser i nyssnämnda

hänseenden, hvarigenom vid utförsel af dessa varor ej från tullverkets sida

kunde utöfvas någon kontroll öfver motsvarande införsel af råvaror, men

enär en sådan kontroll näppeligen kunde anses obehöflig, hölle embetsverken

före, att de lättnader, som således medgifvits vid utförsel af vissa varor,

ej borde utsträckas till andra af utländskt råmaterial tillverkade artiklar,

som kunde blifva föremål för utförsel under restitutionsanspråk, helst

nyssnämnda stadgande ej kunde antagas för varuegaren vålla några afsevärda

olägenheter.

Hvad beträffade den i mom. 5 c) af meranämnda § upptagna bestämmelse,

att utförseln skulle ske vid samma tullkammare, der införseln

egt rum, såvida icke Generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda meagifvit,

kunde det synas, som om denna bestämmelse skulle utgöra hinder

för restitutionens åtnjutande i det fall, att importorten, hvarifrån den förädlade

varan således äfven borde utföras, ej egde direkt förbindelse med den

ort, dit utförseln skulle ske. Så vore dock ej förhållandet. Nyssnämnda

bestämmelse innefattade endast, att kontrollen öfver så väl den införda råvarans

som den förädlade exportvarans beskaffenhet och myckenhet borde

ske på eu och samma tullplats, hvilket obestridligen vore för statsverket

mera betryggande och i de fall, der afräkningsdiarium skulle af tullförvaltningen

föras, äfven nödvändigt. Denna bestämmelse innebure ej något hinder

för tillverkaren att, efter det exportvaran blifvit undersökt af tullförvaltningen

i importorten och derstädes försedd med vederbörlig tullförsegling,

afsända varan till annan svensk tullplats, hvarifrån utförseln under behöriga

tullkontroller kunde ske. Visserligen fordrades härtill generaltullstyrelsens

medgifvande, men sådant medgifvande hade styrelsen aldrig vägrat, och de

kontrollföreskrifter, som medgifvits i syfte att vid utförseln konstatera exportvarans

identitet, kunde ej anses vara för afsändaren på något sätt betungande.

En ändring af nyssnämnda bestämmelse vore således icke erforderlig

och borde icke heller göras.

Det återstode således att tillse, huruvida några förenklingar kunde

göras i afseende å sättet för verificering af utförseln, och vore det uteslutande

i bemälda hänseende, som klagomål öfver betungande kontrollföreskrifter

hittills hade försports. I fråga om nämnda verificering funnes,

såsom förut blifvit nämndt, i § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna stadgadt,

att vid utförsel sjöledes densamma skulle styrkas medelst behörigt

intyg från lossningsorten öfver varans framkomst, s. k. riickattest, för så

vidt ej utförseln skett i fartyg af minst 30 tons drägtighet och vid utför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2a. 5

seln iakttagits den kontroll, som funnes föreskrifveu i § 42 tullstadgan.

Denna kontroll bestode, bland annat, deruti, att af tullförvaltningen beordrad

tullbetjent åtföljde fartyget till öppen sjö och, derest ej tullstation funnes

vid utloppsort, som fartyget passerade, afgåfve intyg om godsets rigtiga

utförsel. För verificerande af utförsel sjöledes fordrades således antingen

anskaffande af s. k. riickattest eller, derest fartyget, med hvilket utförseln

skedde, hade en drägtighet af minst 30 tons, bevakning till öppen sjö,

och så väl det ena som det andra alternativet kunde i vissa fall finnas betungande

för exportören. Anskaffandet af s. k. riickattest vore vanligen

förenadt med utgifter, hvilka, äfven om de ej kunde anses vara synnerligen

stora, dock vid mindre sändningar vore afsevärda. Till följd häraf

anordnades också i allmänhet vid utförsel med fartyg af minst 30 tons

drägtighet bevakning till öppen sjö, för så vidt detta vore möjligt. Några

svårigheter att anordna dylik bevakning från stapelstad, som vore belägen

invid hafvet, funnes ej heller, men från annan sjöstad, som ej hade utloppsstation,

vore det mången gång svårt och stundom omöjligt att anordna

sådan bevakning. Särskildt hade det visat sig, att vid utförsel från Göteborg,

hvarifrån exporten till Norge vore betydande, svårigheter mötte för

anordnande af bevakning till öppen sjö. Exportörer i Göteborg vore derför

i allmänhet nödsakade att för erhållande af tullrestitution anskaffa räckattester,

och att detta i någon mån verkade hämmande för utförsel af mindre

partier, kunde ej förnekas.

Ifrågasättas kunde, huruvida ej någon lindring i nyssnämnda bestämmelser

för verificering af utförseln skulle kunna göras. För sin del funne

embetsverken en sådan lindring i dessa bestämmelser kunna utan risk för

statsverket medgifvas, att vid utförsel med passagerareångfartyg, som efter

förut kungjorda turlistor gjorde regulier resor och egde en drägtighet af

minst 30 tons, nu gällande föreskrift om anskaffande af s. k. riickattest eller

eventuelt bevakning till öppen sjö eftergåfves. Det syntes nemligen vid

utförsel med dylika fartyg näppeligen kunna befaras, att missbruk skulle

ega rum; och embetsverken ansåge derföre, att vid dylik utförsel erforderlig

trygghet för att eu under restitutionsanspråk till utförsel angifven vara

verkligen ur riket utfördes vunues redan derigenom, att varan under vederbörlig

tullbevakning inlastades i fartyget och detsamma bevakades till dess

afgång samt, derest fartyget under resan anlöpte annan svensk tullplats,

intyg afgåfves från densamma, att varan derifrån med orubbad tullförsegling

utförts. Då den hufvudsakligaste utförseln skedde med dylika fartyg,

skulle nu omnämnda eftergift i gällande kontrollföreskrifter antagligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

blifva af betydelse. Några eftergifter vid utförsel med andra fartyg kunde

embetsverken deremot ej tillstyrka, enär en export med dylika fartyg erbjöde

mindre trygghet mot underslef.

Embetsverken ansåge sig emellertid böra framhålla, att för verifieering

vid utförsel af restitutionsgods samma kontrollföreskrifter hittills i allmänhet

vidtagits som vid utförsel af oförtulladt utländskt gods och bränvin, som

utfördes under anspråk på återbetalning af erlagd tillverkningsafgift. I händelse

förenklingar gjordes för bestyrkande af utförseln utaf restitutionsgods,

skulle således fråga möjligen kunna uppstå om vidtagande af samma förenklingar

vid utförsel af oförtulladt utländskt gods och bränvin, hvarigenom

ändringar af så väl § 42 tullstadgan som kungörelsen den 8 december

1882 angående restitution af bränvinstillverkningsskatt vid utförsel af

bränvin till utrikes ort och till Norge skulle kunna ifrågakomma. Något

sådant omedelbart samband emellan bestämmelserna i tulltaxeunderrättelserna

och i de nyssnämnda författningsrummen funnes dock ej, att dessa

ovilkorligen borde vara samstämmande, och ehuru embetsverken, till befrämjande

af exporten utaf inom landet af utländskt råämne tillverkade varor,

ansåge, att nyss nämnda lättnader kunde ifrågasättas, ville embetsverken

dock icke tillstyrka, att samma lättnader skulle vinna tillämpning vid utförsel

af oförtulladt utländskt gods och af bränvin, för hvilket återbetalning

af erlagd tillverkningsafgift ifrågasattes, enär vid utförseln af dessa

artiklar större betänkligheter emot medgifvande af lättnader i nu gällande

kontrollbestämmelser före funnes.

Vid utförsel med jernväg till Norge syntes någon förändring icke hafva

blifvit af Eiksdagen ifrågasatt, och enär norska tullmyndigheter, jemlikt

Lov af den 10 juli 1897 § 6, vore pligtiga att vid landväga försändelse

från Sverige af varor, för hvilka återbetalning af erlagd tull ifrågasattes,

utan kostnad eller besvär för exportören till tullkammaren i den svenska

afsändningsorten öfversända bevis, huruvida varorna i behörigt skick framkommit,

samt några klagomål öfver betungande kontrollföreskrifter vid dylik

utförsel ej försports, ansåge embetsverken, att några ändringar i nu gällande

bestämmelser angående utförseln med jernväg till Norge ej borde

vidtagas.

Den af Eiksdagen begärda utredningen åsyftade åstadkommande af

lättnader vid utförsel af restitutionsgods endast till Norge. Derest den af

embetsverken nu ifrågasatta förenklingen i afseende å verifieering af utförseln

med passagerareångfartyg skulle vinna godkännande, ansåge sig emketsverken

emellertid böra hemställa, att densamma mätte få vinna tillämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

7

ning vid utförsel äfven till andra länder. Kunde denna förenkling anses

vara betryggande vid utförsel sjöledes till''Norge, måste den vara lika betryggande

vid utförsel till bvilket annat land som helst, och i så fall syntes

det embetsverken orättvist att för export till andra länder än Norge

föreskrifva öfverflödiga och mera betungande kontrollbestämmelser.

På grund af hvad sålunda anförts hafva derför embetsverken, i syfte

att underlätta utförseln sjöledes till så väl Norge som andra länder af inom

riket af utländska tullpligtiga råämnen tillverkade varor, gjort framställning

om ändrad lydelse af § 9 mom. 1 c) tu 1 lfaxeunderrättelserna.»

Med afseende å hvad embetsverken i ämnet anfört hemstälde derefter

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att besluta,

att § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderättelserna skall erhålla den här ofvan angifna

förändrade lydelse.

Då utskottet icke har något att erinra mot det i den kongl. propositionen

framlagda förslaget, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 april 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.