Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894.

1899-04-13 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:26, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1899, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående

ändrad lydelse af § 10 mom. 4 kongl. förordningen den

13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin,

sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den

1 juni 1894.

(2:a A.)

§ 10 mom. 4 i gällande förordning angående vilkoren för tillverkning

af bränvin lyder sålunda:

»Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj it vill

föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), må för sådant

bränvin åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid bränneri,

der tillverkningsrätt gäller, skattefrihet ; dock att afgift för denatureringen

skall utgå med två öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka.»

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för den 6 nästlidne mars har Kongl. Maj:t i proposition, n:o 67, föreslagit

Riksdagen att besluta, att ofvanintagna mom. må erhålla följande förändrade

lydelse, nemligen:

»Restitution af tillverkningsskatt må under de vilkor och den

kontroll, Kongl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas

för bränvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning

af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;

Bih. till Riksd. prat. 1899. 5 Sami. 1 Afl. 25 Käft. (N:o 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt

för bränvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).

För bränvin, som denaturerats vid bränneri, der tillverkningsrätt

gäller, må åtnjutas skattefrihet.

Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt

utgår med två öre och för denaturering af bränvin med

ett öre för hvarje liter af normalstyrka.»

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet

vid frågans behandling anfört följande:

»Afgiften för denaturering af bränvin var jemlikt § 24 i nådiga

förordningen angående denaturering af bränvin den 10 oktober 1890

bestämd till 3 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. Enligt § 14

mom. 1 i samma förordning skulle kontrollant vid denatureringsförrättning

af staten åtnjuta, såsom arfvode samt ersättning för rese- och expeditionskostnader,

2,5 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka, som af honom

denaturerats, dock att för kalenderår arfvodet till en och samme kontrollant

ej finge för något denatureringsställe utgå med högre belopp än

1,200 kronor. Jemlikt mom. 3 i sistnämnda § egde för denatureringsförrättning

vittne af staten åtnjuta 0,5 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka,

som vid förrättningen denaturerats, dock ej under 5 eller öfver 15 kronor.

Denatureringsafgiften nedsattes jemlikt nådiga kungörelsen den 1

juni 1894 om ändrad lydelse af § 10 mom. 1 i nådiga förordningen

angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 13 juli 1887 till 2

öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. I sättet för beräkningen

af kontrollantsarfvodet gjordes genom nådiga kungörelsen den 30 november

1894 den förändring, att kontrollanten berättigades åtnjuta: a)

300 kronor för år räknadt samt b) 1 öre för hvarje liter bränvin af

normalstyrka, som af honom denaturerats. I bestämmelsen om ersättning

till vittnet gjordes ingen förändring.

Med förmälan att i väckt motion föreslagits, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om sådan

förändrad bestämmelse i 14 § af nådiga förordningen angående denaturering

af bränvin den 10 oktober 1890, sådan nämnda § lyder enligt

nådiga kungörelsen den 30 november 1894, att det nu bestämda arfvodet

till kontrollanten måtte nedsättas eller begränsas till visst maximibelopp

för år, har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 7 maj 1898 anfört, att

Riksdagen i likhet med motionären funne de till kontrollanterna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 3

denaturering af bränvin utbetalda arfvoden väl höga i jemförelse med det

arbete, som af kontrollanten kräfdes, hvadan önskvärd! vore, att en

minskning af desamma kunde ega rum. Ej heller kunde den af 1894

års Riksdag åsyftade jemnare fördelningen af nämnda arfvoden anses

hafva vunnits genom de senast i ämnet utfärdade bestämmelserna. Ivontrollantsarfvodena

hade under år 1897 uppgått till ej mindre än 25,136

kronor 6 öre. Om detta belopp fördelades på de af kontrollanterna under

året verkstälda denatureringsförrättningarne, uppginge den af kontrollant

för hvarje förrättning uppburna ersättningen i medeltal till 52 kronor

80 öre, under det att i de särskilda denatureringsdistrikten densamma

vexlade från högst 208 kronor 47 öre i Södermanlands läns denatureringsdistrikt,

till lägst 32 kronor 20 öre i Blekinge läns denatureringsdistrikt.

Riksdagen hölle före, att den ersättning, som borde tillkomma kontrollant

vid denaturering af bränvin kunde bestämmas på ett ändamålsenligare

sätt och till lägre belopp, än nu vore stadgadt, utan att derigenom betryggandet

af statens rätt skulle på något sätt förminskas. Det nuvarande

sättet för bestämmande af kontrollants arfvode syntes dock böra bibehållas

med den förändring, att den efter antalet liter denatureradt bränvin bestämda

ersättningen beräknades efter en fallande skala, hvarigenom skulle

förekommas, att arfvodet vid de denatureringsställen, der större mängd

bränvin för hvarje gång denaturerades, blefve oskäligt högt. En minskning

af kontrollantsarfvodet skulle jemväl nedbringa kostnaden för denaturerings

verkställande, och då någon behållning för statsverket ej vore

med denatureringsafgiften afsedd att vinnas, skulle derigenom en nedsättning

i denatureringsafgiften möjliggöras. Priset å denatureradt bränvin

stälde sig för närvarande vida högre i Sverige än i Tyskland och Danmark,

i hvilka sistnämnda länder bruket af denatureradt bränvin för den

skull vore mera utbredd Om priset å denatureradt bränvin kunde här

i landet sättas lägre, än nu voro händelsen, hvithet, en nedsättning af

denatureringsafgiften antagligen skulle hafva till följd, komme denatureradt

bränvin helt visst att jemväl här vinna ökad användning till så väl rent

tekniska som hushålls- och andra ändamål, något som, enligt Riksdagens

åsigt, i många hänseenden vore önskvärdt.

Derjemte har Riksdagen ifrågasatt, huruvida icke denaturering

af bränvin vid Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för staten

kunna verkställas af någon bland dess vid bruket anstälde tjensteman.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört tiar Riksdagen anhållit,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke en ytterligare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

nedsättning i och en jemnare fördelning af ifrågavarande arfvoden lämpligen

knnde ega rum.

Öfver denna Riksdagens skrifvelse tiar chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå den 14 december 1898 afgifvit infordrad!

underdånigt utlåtande och deri hufvudsakligen anfört följande:

Vid bedömandet, huruvida de utgående arfvodena för denaturering

af bränvin vore för höga eller icke, finge man ej endast fästa sig vid

det timantal, som åtginge för förrättningen, utan borde hänsyn äfven

tagas till åtskilliga andra omständigheter. Först och främst fordrades att

erhålla fullt pålitliga personer för dessa befattningar, enär saken ju gälde

utbetalandet af högst betydliga belopp från statsverket. Vidare vore att

märka, att kontrollanterna vore skyldiga att, så fort ske kunde, efter

erhållen kallelse verkställa denaturering, samt att de, som egde påkalla

kontrollanten, vanligen icke gjorde detta förr än i sista stund, innan de

behöfde denatureringen, hvarför kontrollanten åtminstone i de större

distrikten ej kunde sjelf disponera sin tid. Med beaktande af dessa omständigheter

syntes man icke kunna säga, att de arfvoden, som utgått i

enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 30 november 1894,

varit oskäligt höga mer än möjligen i två fall. De högsta kontrollantsarfvodena

hade under de tre senaste åren utgått i Stockholms stad med

respektive 3,554 kronor, 3,365 kronor och 4,444 kronor, i Malmöhus

län, med undantag af Helsingborg och Eslöf, med respektive 3,109 kronor,

2,050 kronor och 4,530 kronor (hela länet) samt i Göteborgs och Bohus

län med respektive 3,052 kronor, 2,726 kronor och 2,281 kronor. I

Stockholm voro denatureringsställenas antal 19—21 samt förrättningarnes

68— 92, i Malmöhus län 12 å 16 ställen med 70 ä 111 förrättningar

samt i Göteborgs och Bohus län 6 å 7 ställen med 44 ä 50 förrättningar.

Dessa arfvoden kunde icke anses orimligt höga, i synnerhet som kontrollanterna

icke egde uppbära någon reseersättning.

Deremot kunde det ej nekas, att arfvodena till kontrollanterna i

Stockholms och Södermanlands län utgått med alldeles för höga belopp,

isynnerhet år 1897, och detta vare sig man fäste sig vid årsarfvodet eller

vid arfvode! i medeltal för hvarje förrättning. I Stockholms län hade

nemligen arfvodet år 1897 uppgått till 3,272 kronor för 30 förrättningar

vid ett denatureringsställe (Reymersholm), således till 109 kronor i medeltal

för förrättning, och i Södermanlands län till 2,293 kronor för 11 förrättningar,

likaledes vid ett denatureringsställe (Åkers krutbruk), eller 208

kronor för förrättning. Emellertid vore att märka, att denatureringen af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 5

bränvin under de år, de nuvarande arfvodesbestämmelserna varit gällande,

ökats i eu grad, som ej kunnat förutses. Under det att år 1890 ännu

icke 1,000,000 liter och under åren 1891 —1893 1,100,000 ä 1,200,000

liter bränvin denaturerats, hade derefter det denaturerade beloppet ökats

med omkring 200,000 liter om året och utgjorde år 1897 ej mindre än

2,138,604 liter. I denna tillökning hade Reymersholm deltagit med en

rätt betydande del. Der denaturerades nemligen

år 1893 ................................................... 109,464,8 liter .

» 1894 ...................................................... 128,068,2 »

» 1895 ..................................................... 185,082,5 »

» 1896 ..................................................... 176,276,2 »

» 1897 ...................................................... 308,501,6 »

Vid Åkers krutbruk började bränvin att denatureras först år 1894,

till en början i mindre skala, 28,451,1 liter, men hade denatureringen

äfven der stigit och uppgick år 1897 till 210,571 liter.

Riksdagen hade i sin underdåniga skrifvelse den 9 maj 1894

yttrat, att det vore önskvärdt, om en minskning i och jemnare fördelning

af ifrågavarande arfvoden kunde ega rum. Att en minskning i kontrollantsarfvodena

egt rum, vore alldeles obestridligt. Dessa både nemligen

år 1894 uppgått till 27,489 kronor, men följande år genom tillämpningen

af de nya arfvodesbestämmelserna sjunkit till 20,356 kronor. Sedan dess

hade arfvodena naturligtvis stigit med den ökade denatureringen, men

hade år 1897 icke uppgått till mer än 25,136 kronor och vore således

fortfarande lägre än år 1894, oaktadt denatureringen under tiden ökats

med 700,000 liter eller 50 procent.

Såsom framginge af en vid utlåtandet fogad tabell, hvilken såsom

bilaga 1 torde få biläggas dagens protokoll, öfver denatureringen inom

de särskilda distrikten, hade år 1894 de lägsta arfvodena för förrättning

förekommit inom de minsta distrikten, der också årsarfvodena varit de

lägsta, nemligen i Gotlands och Kronobergs län, der årsarfvodena ej

uppgått till mer är respektive 25 kronor 44 öre och 111 kronor 7 öre,

under det att deremot år 1897 arfvodena för förrättning för kontrollanterna

inom de minsta distrikten öfverstigit medeltalet för riket. Sålunda

hade sistnämnda år arfvodena utgjort för kontrollanten i

Gotlands län...............kronor 61,67 för förrättning

Kalmar » ............... » 85,07 » »

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Elfsborgs län

Östergötlands »

Skaraborgs »

kronor 57,02 för förrättning

» 109,08 »

» 103,88 »

under det att medeltalet för hela riket vore 52 kronor 81 öre eller, om

man frånräkna!'' denatureringen vid Åker, 49 kronor 12 öre. De låga

medeltalen för kontrollanterna i Blekinge och Kristianstads län berodde

derpå, att vid de största denatureringsställena inom dessa län sällan

denaturerades mer än omkring 3,000 liter bränvin vid hvarje förrättning,

under det att vid Reymersholm och Åker det ansåges förmånligare att

låta denaturera större qvantiteter, 10,000 a 20,000 liter för hvarje gång.

En jemnare fördelning af kontrollantsarfvodena hade således vunnits genom

1894 års bestämmelser på det sätt, att arfvodena inom de större distrikten

nedsatts så mycket, att en rätt betydlig nedsättning i samtliga kontrollkostnaderna

vunnits, under det att samtidigt kontrollanterna inom de

minsta distrikten fått sina arfvoden höjda.

Beträffande priset på denatureradt bränvin i Tyskland och Danmark,

i hvilka länder priset, enligt hvad Riksdagen uppgifva, skulle

vara betydligt lägre än i Sverige, hade Kongl. Maj:ts minister i Berlin

i augusti år 1898 upplyst, att der gällande pris i detalj å denatureradt

bränvin vore 60 pfennig för liter med någon mindre rabatt för qvantiteter

af minst 5 liter. I Danmark vore deremot, enligt hvad danske utrikesministern

i skrifvelse till Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn meddelat,

denaturering af bränvin alls icke medgifven. I Stockholm hade under

hösten år 1898 denatureradt bränvin sålts i detaljhandeln till 50, 55

eller 60 öre för liter, olika på olika ställen, samt under sommaren

samma år till lägre pris.

Hvad anginge denatureringen af bränvin i Tyskland, så erlades

der ingen särskild afgift annat än i det fall, att förrättningsmannen i

och för denatureringen nödgades företaga särskild resa, då den, som

påkallat förrättningen, vore skyldig att till honom utbetala rese- och

traktamentsersättning. Denatureringen verkstäldes af samma personal,

som utöfvade kontroll öfver bränvinstillverkningen och till hvars aflönande

de särskilda staterna erhölle 10 procent af skatten för det der

tillverkade bränvinet.

I Finland utginge denatureringsafgiften med 7 penni (ungefär

5 öre) för hvarje liter af normalstyrka, hvaraf kontrollanten erhölle

4 (= 2,8 öre) och vittnet 1 penni (= 0,7 öre), dock för kontrollanten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 7

högst 600 mark och för vittnet högst 150 mark för kalenderår och

denatureringsställe. Denaturering af bränvin egde emellertid rum endast

i mindre skala. År 1897 denaturerades sammanlagdt 269,295 liter

bränvin af normalstyrka. Den största denatureringen, 89,618 liter, förekomme

vid en tekno-kemisk fabrik, der så väl ättik- som etertillverkning

bedrefves och der dessutom bränvin denaturerades till försäljning. Den

dernäst största denatureringen, 30,893 liter, förekomme vid en fabrik

för lack- och polityrberedning samt tillverkning af parfym, der äfven

bränvin denaturerades för försäljning. Bestämmelsen om ett maximiarfvode

hade äfven i Finland befunnits olämplig, med anledning hvaraf

chefen för bränvinskontrollen gjort framställning om ändring, hvilken

emellertid icke bifallits.

I Norge utfördes denatureringen i allmänhet af tulltjenstemännen,

som derför icke uppbure något arfvode. Om denatureringen verkstäldes

af en bränvins- eller maltkontrollör, erhölle denne 4 kronor för hvarje

förrättning. Föranledde förrättningen särskild resa, utginge äfven reseoch

traktamentsersättning. I Norge förekomme således icke någon

särskild denatureringsafgift.

Statsverkets behållna andel af denatureringsafgift erna, hvilken

andel år 1894 utgjort 11,253 kronor, hade år 1895 till följd af denatureringsafgiftens

nedsättande sjunkit till 8,013 kronor, men sedan dess

åter stigit och år 1897 uppgått till 12,536 kronor. Denatureringsafgifterna

hade samma år uppgått till 42,772 kronor. Dessa siffror

visade tydligen, att denatureringsafgiften vore större, än som erfordrades

för bestridande af kontrollkostnaderna. Med bibehållande af de nuvarande

bestämmelserna rörande ersättning åt kontrollanter och vittnen skulle

emellertid afgiften icke kunna nedsättas med mer än ett hälft öre för

hvarje liter bränvin af normalstyrka, hvilken nedsättning visserligen

skulle blifva till fördel för dem, som läte denaturera bränvin vare sig för

eget bruk eller till försäljning, men säkerligen icke skulle medföra någon

nedsättning i priset å det bränvin, som i detaljhandeln försåldes åt allmänheten.

Som det dock egentligen vore till denna allmänhets förmån

en nedsättning i priset vore önskvärd, borde om möjligt denatureringsafgiften

nedsättas med ett öre. Biksdagen hade förklarat sig anse, att

det nuvarande sättet för bestämmande af kontrollantsarfvodet borde bibehållas,

dock med införande af en fallande skala för den efter antalet

liter utgående ersättningen, hvarigenom skulle förekommas, att arfvodet

vid de denatureringsställen, der större mängd bränvin för hvarje gång

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.

denaturerad.es,

delvis vigtig. Obestridligt vore, att derigenom ersättningen kunde nedbringas

för de förrättningar, vid k vilka stora mängder bränvin denaturerades,

men deremot vore det ej säkert, att derigenom årsarfvodena och

dermed totala årskostnaden blefve mindre, enär, då det komme att ligga

i både kontrollantens och vittnets intresse, att denatureringen af samma

myckenhet bränvin fördelades på liera förrättningar, det ju ej vore otänkbart,

att en eller annan af dem, som påkallade denaturering, skulle

komma att åtminstone i någon mån tillmötesgå kontrollpersonalens önskningar,

och, såsom redan påvisats, funnes redan ett par rätt stora denatureringsställen,

der nästan aldrig denaturerades stort mer än 3,000 liter

vid hvarje förrättning, hvilket belopp just motsvarade vittnets maximiersättning.

För att åstadkomma en verklig minskning i kontrollkostnaderna

måste man derför begränsa arfvodena på annat sätt, nemligen genom

införande af en fallande skala antingen för denatureringen vid hvarje

särskildt denatureringsställe eller inom hvarje kontrollants distrikt. Som

det senare af dessa alternativ både vore enklare att tillämpa och mer

effektivt, syntes det vara att föredraga, och kunde begränsningen lämpligen

bestå deri, att arfvodet utginge med ett öre för hvarje liter till och

med 100,000 liter samt derefter med ett hälft öre. Denna minskning

vore emellertid icke tillräcklig för att nå målet, denatureringsafgiftens

nedsättande till ett öre. Det nuvarande fasta arfvodet, som utginge med

75 kronor för hvarje qvartal, hvarunder kontrollant verkstält denaturering,

hade uteslutande tillkommit i syfte att, trots arfvodets nedsättande från

två till ett öre, bereda kontrollanterna i de mindre distrikten ökad inkomst,

hvarför det ej ginge an att nu utan vidare borttaga detsamma från alla

kontrollanter, utan borde kontrollanterna inom de minsta distrikten få

behålla det. Detta mål vunnes, om man läte det fasta arfvodet så att

säga ingå i det efter litertal beräknade på så sätt, att kontrollanten

erhölle minst 75 kronor för hvarje qvartal, hvarunder denaturering af

honom verkstälts. Genom eu dylik bestämmelse skulle detta arfvode

bortfalla i alla distrikt, der denatureringen uppginge till eller öfverstege

7,500 liter i qvartalet.

I den redan omnämnda tabellen öfver denatureringen åren 1894

och 1897 äro i kolumnerna A och B införda de belopp, hvartill kontrollantsarfvodena

så väl för år som i medeltal för hvarje förrättning under

år 1897 skulle hafva uppgått, om de nu föreslagna bestämmelserna varit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 9

gällande; och i en annan, sedermera på kontroll- och justeringsbyrån

upprättad tabell, hvilken såsom bilaga 2 torde få biläggas dagens protokoll,

hafva motsvarande uppgifter lemnats för år 1898. Af dessa tabeller

synes, att en denatureringsafgift af ett öre båda åren skulle hafva räckt

att betacka kontrollkostnaderna, ehuru öfverskottet endast skulle hafva

blifvit helt obetydligt, hvardera året mellan 100 och 200 kronor.

Då det af byråchefen uppgjorda förslaget till bestämmelser angående

arfvoden åt kontrollanterna synes mig vara af beskaffenhet att

kunna godkännas, anser jag mig böra förorda, att nådig framställning

göres hos Riksdagen om denatureringsafgiftens nedsättning till ett öre

för liter denatureradt bränvin.

I fråga om Riksdagens förslag, att denatureringen af bränvin vid

Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för statsverket verkställas

af någon bland dess vid bruket anstälde tjensteman, har byråchefen i sitt

underdåniga utlåtande anfört, att användningen af denatureradt bränvin

för tillverkning af krut icke började förr än i oktober månad år 1894,

således flera år sedan denaturering införts i Sverige och äfven sedan

Riksdagen behandlat Kongl. Maj:ts proposition den 9 februari 1894

angående denatureringafgiftens storlek. Yid tiden för utfärdandet af den

första förordningen angående denaturering användes sprit visserligen vid

vissa statsinstitutioner, såsom museer, universitetslaboratorier m. fl., men

endast i mindre skala, och det hade derför ansetts öfverflödigt att föreslå

någon bestämmelse om skatterestitution titan denaturering för sprit, som

användes för statverkets ändamål, hvilket ju eljest varit det naturligaste.

I stället hade stadgats, att chefen för kontroll- och justeringsbyrån finge

meddela särskilda föreskrifter om myckenhet och beskaffenhet af det

denatureringsmedel, som skulle användas för denaturering vid allmänna

undervisningsanstalter, museer och laboratorier, hvarmed afsetts att bereda

dessa institutioner förmånen att få begagna för deras ändamål lämpligare

om också mindre kraftigt denaturerande medel än de i förordningen

eljest föreskrifna. Institutionsföreståndarnes ställning såsom statens tjensteman

hade nemligen ansetts i och för sig utgöra tillräcklig säkerhet, att

den dem beviljade förmånen icke skulle missbrukas. Denatureringen

för dessa institutioners räkning hade visserligen under årens lopp ökats,

men ännu hade den icke något år uppgått till 20,000 liter för alla till

sammans, och det kunde derför för dem vara likgiltigt, om de erhölle

restitution af tillverkningsskatten direkt eller först efter denaturering af

Bill. till Iiiksd. Prof. 18''J''J. 5 Sami. 1 Afd. 25 Uäjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

bränvinet. Helt annat hade förhållandet blifvit vid Åkers krutbruk, der

år 1896 denaturerats 141,630,8 liter bränvin och år 1897 210,571,1 liter.

För dessa belopp blefve denatureringsafgiften, äfven om den nedsattes

till ett öre, rätt betydlig, och det läge derför i krutbrukets intresse att

blifva befriadt från densamma. Ivunde denaturering, som verkstäldes af

en vid bruket anstå!d tjensteman, anses vara tillräcklig såsom kontroll,

att bränvinet ej användes på olofligt sätt, så vore det ju enklare och enligt

byråchefens förmenande lika betryggande att låta krutbrukets föreståndare

på något sätt styrka, huru mycket bränvin under viss tid användts vid

krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen af skattefri

sprit kunde komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket erhålla

restitution af tillverkningsskatten för det sålunda använda bränvinet.

Den af Riksdagen uttryckta önskan, att statsverket måtte befrias

från kostnaden för denaturering af bränvin, som användes vid Åkers

krutbruk, synes mig vara fullt befogad. Deremot finner jag den för vinnande

af detta mål af Riksdagen ifrågasatta utvägen att låta någon af

de -vid krutbruket anstälde tjenstemännen verkställa denatureringen icke

vara den lämpligaste, utan synes det mig, såsom byråchefen äfven framhållit,

vara både enklare och för statsverket lika betryggande att låta

krutbrukets föreståndare, på sätt som af Kongl. Maj:t kan komma att

bestämmas, styrka, huru mycket bränvin under någon viss tid användts

vid krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen af skattefri

sprit kan komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket erhålla

restitution af tillverkningsskatt. Ehuru staten för närvarande icke eger

något annat krutbruk än det vid Åker, bör naturligen stadgandet om

restitution af tillverkningsafgiften affattas så, att det kommer att gälla

äfven andra krutbruk, som möjligen komma att anläggas för statsverkets

räkning; och beträffande den omfattning, hvari berörda förmån bör vid

statens krutbruk få tillgodonjutas, håller jag före, att densamma bör begränsas

derhän, att restitution af skatt endast må åtnjutas för bränvin,

som användts för tillverkning af krut, afsedt för krigsbruk eller för

öfningar i försvarsändamål.

I sammanhang härmed får jag i underdånighet anmäla en af Göteborgs

kemisk-tekniska fabrik Hansson & C:o gjord underdånig ansökning

om tillstånd att, för åtnjutande af restitution af bränvinstillverkningsskatt,

under den kontroll, Kongl. Maj:t kunde komma att föreskrifva, för fabrikationsändamål

denaturera finkelolja.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 11

Till stöd för den underdåniga ansökningen kar sökanden anfört,

att finkeloljan utgjorde en för sökandens fabrikation, liksom för kela den

i raskt framåtskridande stadda kemiska industrien, allt mer nödvändig

råvara. Den användes såsom utgångsmaterial vid tillverkning af ättiksyrade,

smörsyrade, myrsyrade, valeriansyrade amyloxider etc., hvilka

ämnen åter i sin ordning förbrukades inom färg- ock lackfabrikation, tygtryckeri,

frukteterfabrikation, pyroteknik m. fl. industrigrenar.

Under nu rådande förhållanden, då allenast vid utförsel den å

finkeloljan hvilande bränvinstillverkningsskatten restituerades, vore det

förmenadt den svenske industriidkaren att tillgodogöra sig denna betydelsefulla

råvara, enär densamma naturligen stälde sig för dyr. I

anledning af skatterestitutionen blefve det fördelaktigt för tillverkaren

att utföra den råa varan. För den utländske förbrukaren stode varan

alltså till buds allenast för marknadsvärdet, utgörande ungefär 50 kronor

för 100 kilogram, då denna vara i regel i utlandet endast vore belagd

med ringa införseltull. Af den inhemske förbrukaren kräfde densamma,

utom detta värde, jemväl tillverkningsskatten, eller omkring 140 kronor

för 100 kilogram.

Efter nådig remiss kar tekniska högskolan inhemtat samt med

underdånig skrifvelse öfverlemnat yttrande öfver berörda ansökning af

professorn i kemi ock kemisk teknologi vid nämnda högskola, P.

Klason, hvilken anfört, att finkeloljans användning för industriela ändamål

under de senaste åron betydligt ökats, kvilket tydligen framginge af

den stegring i pris varan undergått och hufvudsakligen berodde på

den under de senare åren ökade konsumtionen af billiga aromatiserade

läskedrycker. Dessa framstäldes nemligen uteslutande med tillhjelp af

artificiela essencer, hvilkas råmaterial i hufvudsak utgjordes af finkelolja.

I vårt land vore numera konsumtionen af dessa läskedrycker, antagligen

på grund af den moderna nykterhetsrörelsen, ganska betydande. Såsom

sökanden anfört, hade fabrikat af finkelolja fått användning äfven för

andra tekniska ändamål. Det vore således önskvärd!, att finkelolja

genom restitution af skatten gjordes tillgänglig för vår industri. Ur

formel synpunkt medförde det emellertid svårighet att restituera tillverkningskatten

på grund af med varan företagen denaturering. Finkeloljan

finge nemligen anses såsom absolut onjutbar och kunde derför icke

gerna räknas såsom en sådan konsumtionsvara, hvilken genom tillsättning

af lämpliga ämnen kunde sägas förlora denna sin natur. Framställ
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.

ningen af densamma nr råbränvin finge deremot sjelf anses såsom en

verklig denatureringsprocess, hvarigenom den sprit, som alltid funnes

i oljan, vore såsom konsumtionsvara denaturerad. Eestitution af tillverkningsskatten

borde sålunda kunna medgifvas för finkeloljan såsom sådan

under iakttagande af samma former som vid vanlig denaturering af

bränvin. Med hänsyn till finkeloljans giftiga egenskaper syntes det dock

vara nödigt att såsom vilkor för utfående! af denatureringsbevis bifoga

attest, att densamma behöfdes af sökanden för fabrikationsändamål.

Öfver ifrågavarande ansökning har chefen för finansdeparmentets

kontroll- och justeringsbyrå jemväl afgifvit yttrande, och har bemälde

byråchef deri förklarat sig instämma med professor Klason beträffande

så väl önskvärdheten, att restitution kunde beviljas, som ock att denaturering

ej borde ifrågakomma, samt i öfrigt anfört, att vid rening af

råbränvin på varm väg, hvilket numera vore det vanligaste reningssättet,

den i råbränvinet ingående finkeloljan qvarstannade i de s. k. efterprodukteraa,

hvilka sålunda utgjordes af en blandning af finkelolja, alkohol

och vatten. Genom tillsättning af mera vatten brukade derefter ytterligare

någon del af alkoholen tillvaratagas. Den slutligen i behåll

varande finkeloljan hade för närvarande föga användning inom landet.

Någon ringa del af efterproduktema kunde visserligen uppblandas med

bränvin, som vore afsedt att denatureras, men denaturering af bränvin,

innehållande mycket finkelolja, kunde ej medgifvas, emedan finkeloljans

närvaro omöjliggjorde undersökning, huruvida bränvinet innehölle de

vanliga denatureringsmcdlen, d. v. s. redan en gång blifvit denatureradt.

En del finkelolja användes för tillverkning af röksvaga krutsorter, och

återstoden af den finkelolja, som tillvaratoges, exporterades till utlandet,

hvarvid restitution af tillverkningsskatten erhölles. Mängden af den

finkelolja, som erhölles vid de svenska reningsverken, kunde beräknas

motsvara högst 100,000 ä 120,000 liter af normalstyrka för år, enär i

råbrän vinet icke inginge mer än högst tre tiondedels procent finkelolja.

Restitution af tillverkningsskatten syntes kunna medgifvas utan föregående

denaturering, emedan, om nödiga försigtighetsmått iakttoges,

risken för missbruk icke kunde antagas blifva stor, i synnerhet som, å

ena sidan, tillgången å finkelolja ej vore synnerligen stor och, å andra

sidan, underslefven måste bedrifvas i temligen stor skala, om de vid

gällande stränga straffbestämmelser skulle löna sig.

Beträffande det sätt, hvarpå kontrollen borde anordnas, har byrå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26. 13

chefen anfört, att det syntes vara tryggast, att endast innehafvare af

reningsverk erhölle tillstånd att sälja skattefri finkelolja till industriidkare,

som förskaffat sig vederbörligt tillstånd att för utöfvande af sitt yrke

använda dylik vara. Tillståndsbevisen skulle liksom motsvarande bevis

angående denaturering af bränvin utfördas af vederbörande länsstyrelse.

Vid reningsverket skulle finkeloljan undersökas af denatureringskontrollanten

samt, om den befunnes uppfylla föreskrifna fordringar, uppmätas

på kärl, som af honom förseglades. Bevis för restitution af skatt skulle

ej utfördas, förrän säljaren med qvitton styrkt, att han sålt finkeloljan

till personer, som varit berättigade att inköpa skattefri sådan. Äfven

hos köparen fordrades emellertid en viss kontroll. Sålunda finge han

icke bryta förseglingen å de kärl, hvari oljan förvarades, annat än i

närvaro af kontrollant, hvilken, sedan han identifierat kärlet, egde att

attestera köparens qvitto å detsamma.

Köparen skulle dessutom vara skyldig att, liksom vissa innehafvare

af denatureringsrättighet redan vore, föra bok öfver användningen

af den inköpta finkeloljan samt vara underkastad kontrollantens inspektion.

Slutligen skulle såväl säljare som köpare vara i tillämpliga delar

underkastade de i förordningen angående denaturering af bränvin intagna

straffbestämmelserna.

Kontrollantens befattning med finkeloljans undersökning hos säljaren

motsvarade fullkomligt en denatureringsförrättning, hvarför säljaren

borde erlägga vanlig denatureringsafgift, men alldenstund i många fall

en annan kontrollant komme att utöfva kontrollen öfver finkeloljans

användning hos köparen, blefve det nödvändigt, att äfven denne erlade

en viss afgift, lämpligen lika hög som denatureringsafgiften, eller, hvilket

komme på ett ut, att säljaren erlade dubbel denatureringsafgift. Om

denna afgift bestämdes till ett öre för liter, blefve kostnaden dock mindre

än för denaturering af bränvin med det allmänna denatureringsmedlet,

enär kostnaden för detta medel uppginge till inemot två öre för hvarje

liter bränvin.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den underdåniga

ansökningen, anser jag, att restitution af tillverkningsskatt bör

beviljas för finkelolja, som användes för tekniskt ändamål, och då den

af chefen för kontroll- och justeringsbyrån föreslagna kontrollen synes

mig vara tillräckligt betryggande, anser jag mig kunna tillstyrka, att

skatterestitutionen må få åtnjutas utan föregående denaturering.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts

förslag, hemställer förty,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 13 april 1899.

‘lii./i- Å -. !i ind-tn)’>> ’•.■■■■'' ■ ■ ■ s:{ .-•»{»Jiig.xiöl oiotuo! j. i,h> ] i,ij

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

»''tran no

f

>.!n;jIo(''t/luil rr/h-i n.oifo-i)n6>f ;;*/löin it

■''ihisbf* omiob icr/H; i »it igib/rä/bön lob

to/lfryil .''to t lo .uoftigtnHgnhoxoliirroh iaea

trio iiiAr-uA t brfdirb of.cho

.•dom:: Å Hd. u dumt*.,! -r/ioj.l *iöl ■

tolhoinagnreviuj.oiob tamilmllii bo hni

*.| f07d Tf.] ''i:iö ■.v i li.Mt nii iiii »gitigqijJF

.11'' / it-:;.-'' ''tolf

urna .''TOJOi.fyihii/m oh Jiont lod Id i

tur;••••vi Itc, .Mogitfiulöfiiu? rsnjusl

of ''i t aoloiitvrri; moa iiiiof »»fult föl «Krfrvor

(tf; t;Ji

.gJirfviujBii)!

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26,

Vid deri kongl. propositionen funnos fogade två bilagor af följande

lydelse:

Bilaga 1.

Distrikt..

| Antal denature-

j! ringsställen.

Antal förrätt-

ningar.

Denatu- reradt

bränvin.

Liter af

normal- styrka.

Kontrollants-

arfvode.

Vittnes -

ersätt-

ning.

Kr.

Föreslaget kon- trollantsarfvode

för år.

Kr.

för för- rättning.

Kr.

för år.

Kr.

för

förrätt-

ning.

Kr.

1394.

A.

B.

Stockholms stad..................

18

70

305,141,5

'') 6,445,70

92,08

794,39

Upsala, Stockholms och Sö-

derinanlands län...............

6

34

222,011,5

3,548,58

104,37

374,98

Östergötlands och Kalmar län

6

12

38,377,7

959,44

79,95

95,58

Jönköpings län....................

1

25

63,102,g

1,200,—

48,-

—

Kronobergs län ..................

1

4

4,443,1

111,07

27,7 7

22,20

Gotlands län......................

1

1

1,017,8

25,44

25,44

—

Blekinge län....................

3

37

94,737,8

2,206,70

59,64

438,7 0

Kristianstads län ................

3

58

131,891,1

2,502,31

43,14

593,79

Helsingborg och Eslöf.......

2

17

45,281,7

1,132,04

66,59

202,19

Malmöhus län i öfrigt.........

15

87

232,018,1

5,390,93

61,90

932,80

Göteborgs och Bohus län.....

5

45

261,438,8

3,340,54

74,23

441,14

Elfsborgs län......................

2

8

20,927,9

523,19

65,40

96,83

• ; -A''

Skaraborgs län ...................

i

1

4,145,4

103,63

103,63

—

Summa

64

399

1,424,535,0

27,489,09

68,90

3,992,60

1897.

Stockholms stad............ .....

21

92

414,454,1

4,444,54

48,31

986,-

2,572,27

27,90

Upsala län ........................

3

17

45,301,9

753,02

44,29

110,65

453,oi

26,65

Stockholms län ..................

1

30

308,501,r.

3,272,52

109,08

450,—

2,042,50

68,08

Södermanlands län.............

1

11

210,571,1

2,293,21

208,47

165,-

—

—

Östergötlands län ................

3

5

32,040,o

545,io

109,08

46,-

320,40

64,08

Kalmar län ........................

1

4

4,027,o

340,27

85,07

20,40

300,—

75,-

Jönköpings län ..................

1

29

131,534,8

1,615,35

55,7 0

1,157,67

39,92

Gotlands län.......................

1

3

3,502,5

185,03

61,07

—

ISO,-

50,-

Blekinge län.......................

3

34

79,464,9

1,094,05

32,19

387,60

794,04

23,37

Kristianstads län.................

3

81

234,372,5

2,G43,73

32,64

1,062,7 5

1,671,86

20,64

Malmöhus län....................

16

in

423,003,1

4,530,03

40,81

1,261,75

2,615,02

23,56

Göteborgs och Hbhus län. ...

6

44

198,185,0

2,281,85

51,86

447,30

1,490,92

33,88

Elfsborgs län.....................

2

9

21,318,1

513,18

57,02

105,20

300,—

33,38

Skaraborgs län .................

3

6

32,327,7

623,28

103,88

56,75

323,27

53,88

Summa

65

476

2,138,604,3

25,136,00

52,81

5,099,40

Med uteslutande af Söder-

manlands län ..................

64

465

1,928,033,!!

22,842,85

49,12

4,934,40

14,191,56

30,6 2

'') Kontrollantsbyte under året.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 26.

Bilaga 2.

Sammandrag öfver denatureringen af bränvin år 1898.

.

>

O

et-

SO.

>

s

£

Dena-

tureradt

bränvin.

Liter af

normal-

styrka.

Kontrollan ts-

arfvode

Vittnes-

Föreslaget kon- trollantsarfvode

■

Distrikt.

od

sfr®

g“e

E- 3=

fD et-

P S

»2.

a

CD

of

»<

*rt

p:

et-

et-

2.

S*

oq

P

för år

Kr.

för

för-

rätt-

ning.

Kr.

ersätt-

ning.

Kr.

för år

Kr.

för

för

rätt-

ning.

Kr.

Stockholms stad.........................

20

103

540,398,2

5,703,98

55,38

1,181,86

A.

3,201,99

B.

31,09

Upsala Ute.....................

4

20

55,607,2

856,07

42,80

123,95

556,07

27,80

Stockholms „ ....................

1

30

271,702,2

3,017,02

100,57

450,—

1,858,61

61,95

Södermanlands , .....................

1

10

189,902,9

2,199,02

219,90

150,-

—

—

Östergötlands , .....................

5

7

5401,s

351,oi

50,14

35,68

300,—

42,86

Kalmar , ....................

1

4

44104,5

342,04

85,51

21,02

300,-

75,-

Jönköpings „ .....................

1

7

19,645,3

496,45

70,92

—

300,-

42,86

Blekinge „ .....................

4

34

90,122,4

1,201,22

35,83

401,67

901,22

26,51

Christianstads län och Helsingborg

5

116

395,248,8

4,252,48

36,66

1,427,23

2,476,24

21,35

Malmöhus län i öfrigt.................

17

84

250,052,2

2,800,52

33,34

909,98

1,750,26

20,84

Göteborgs och Bohus län............

9

56

813,124,9

3,431,24

61,27

633,49

2,065,62

36,89

Elfsborgs „ ...........

2

6

13,881,0

438,81

73,13

67,70

300,—

50,—

Skaraborgs „ ............

2

7

28427,1

506,27

72,32

75,-

281,27

40,18

Vermlands .............

1

1

476,i

79,76

79,76

5,-

75,-

75,-

Summa

73

485

2,177,594,1

25,675,89

52,94

5,482,58

—

—

Med uteslutande af Söder- manlands län (Åkers

krutbruk).............................

72

475

1,987,691,2

23,476,87

49,42

5,332,58

14,366,18

30,24

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1899:54 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1899:55 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkor a1 i texten